Skip to main content

Full text of "Tidskrift, utgiven av Juridiska föreningen i Finland"

See other formats


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge thafs often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non- commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world' s books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at http : //books . google . com/| 



Digitized by 



Google 



HARVARD LAW LIBRARY 



Received JUL 3 O 1925 




lOOgle 



Digitized by 



Google 





Digitized by 



Google 



c 



TIDSKRIFT, 



UTGIFVEN 

AF 



JURIDISKA FÖRENINGEN 
I FINLillliD. 



ÅTTtRIK ildlHfiEN. 

1872. 



HELSINGFORS, 

TRYCKT HOS J. 8IMELII ARFVINOAR, 
1872 A 1873. 






Digitized by 



Googli? 



JUL I O >S25 



Digitized by 



Google 



iDiieh&ll: 

AAaidliigar^ ■•tiser, ■• ■. 

Sida. 

Qm iiotariat8vä86Bde^ af R. H ], 105. 

Svar till Qerr Th, Sederholm (ang. det progressiva f&agelee- 

systemet), af £. von KAorring . . • . , 18. 

Slutord i polemiken med Herr E. von Enorring, af Th. Seder- 
holm 196. 

Ytterligare svar till Berr Th. Sederholm, af £. von Knorring . 323. 

Om betydelsen af orden 'sv&r kroppsskada^' och 'lifsfftrlig ejuk- 
dom' enligt § 4 i K. Förordningea, ang. dråp utan upp- 
såt att döda m. m., af den 26 November 1866, af J. A. 
Florin 302. 

Lagstifnings- och förvaltningsåtg&rder i Sverige under åren 1870 

och 1871, af R. H 268. 

Juridiska Föreningens årsmöte 1672 170. 

Föreningens årsmöten 1863—1869 185. 

Notis om juridiska examina vid det Önska universitetet . . . 388. 

Jivitliska foreniagcig f&rkttidUlvgijr» 

Allmänna öfverlSggningsämnen iQr Juridiska Föreningen under 

året 1869--.1870 34. 

Juridiska Föreningens förhandlingar öfver förenämnda öfver- 
Ifiggningsåmnen : 

I. Allmån civil lag: 

1. Om upph&fvande af äktenskapsförbuden i 2 kap. G« B. . 38. 

2. Om upphiäfvande af skilnaden mellan lands- och stads- 
rätt i afseende å giftorätt, morgongåfva och testamente 41. 

3. Angående ändring af 14 kap. G. B 48. 

4. Om domstol eger att vid testamentsbevakning pröfva te- 
stamentets form och vägra underrättelse om vidare iakt- 
tagelser för bevakningen 50. 



Digitized by 



Google 



IV 

5. Om rättigheten att i börd lösa fastigheter bör i lag bi- 
behållas 52. 

6. Om bost&llsarrendators löftesmftn böra ansvara för ersätt- 
ning, som arrendatom genom förlikning med tilltrftdare 
åtagit sig 56. 

7. Om den, som af annan i liqvid emottagit trecye persons 
skuldförbindelse, får hålla sig till öfverlåtaren förhvad 
gäldenären å skulden ej förmår betala 59. 

8. Om panträtt i fastighet kan grundläggas genom stad- 
gande i ett af administrativ myndighet faststäldt regle- 
mente 60. 

9. Om denj 4 S af KongL Förordningen den 28 Juni 1798, 
angående utsökningsmål, utsatta preskriptionstid af tolf 
månader bör beräknas efter trettio dagar i månaden . 63. 

10. Om sista momentet i 2 S 2 kap. U. B. ännu är att 
tillämpas, när svarandens förklaring ej afgifvits . . . 123* 

11. Forum för ansökan om införsel i lön, som upptages i 
qvartalsförslag af en, men utan ordnas af annan myn- 
dighet 124. 

II. Allmän kriminal lag: 

1. Angående behöfligheten af en instruktion töf polisun- 
dersökning i brottmål 126- 

2. Om sättet att förekomma dröjsmål med ransakning om 
häktad person 128. 

3. Om kriminel preskription afskär målsegandes civila er- 
sättnings- eller fordringsanspråk 131. 

4. Huruvida talan om ersättning bör i brottsmålsväg be- 
handlas, fastän talan om straff ej föres 139. 

5. Om ändring af 1 § 15 kap. R. B. derhän, att tilltalad 
finge i gröfre brottmål ovilkorlig rättighet att biträdas af 
advokat och i mindre brottmål att svara genom ombud 141. 

6. Om icke en del jäf för vittnen kunde afskaffas .... 144. 

7. Om vittnesmål angående hvad vittnet före uppnådda 
femton år iakttagit 148. 

8. Om ersättning åt vittnen i gröfire brottmål 150. 

9. Om minskning af skälen till hemställning i brottmål . 153. 

III. Speciel lag: 

1. Om lagfame advokater borde vid domstolame anställas 157. 

2. Om icke de administrativa myndigheternas befattning 
med rättsfrågor borde inskränkas 165. 

3. Om icke administrativa författningar borde granskas af 
högsta domstolen samt, jemte lagförklaringar, ilfven af 
ständerna 168. 



Digitized by 



Google 



UttdUl. 

1. Vtilande till sinnessya^ persons död genom svält, eller 
icke? 70. 

2. Ersättning för underlåten fallgörelse af kontrakt om in- 
sättande af maskin m« nu i ett ångfartyg ..... 75. 

3. Om inflyttning i stadsförsamling i visst fall får förvägras 

gift man 85. 

4. Om kofferdikapten är skyldig att betala utskylder i stad, 
der han ej har burskap, men hvarif^ån hans fartyg är 
hemma 87. 

5. Om spanmålslånemagasins räkenskaper äi*o att hänföras 

till kommunalräkenskaper 90. 

6. Laga trolofhing, eller icke? — Häfdad filsteqvinnas och 
hennes barns rätt efter mannens död till giftorätt och 

arf efter honom 91. 

7. Under äktenskapslöfte afladt barns rätt till arf efter 
sin af samma moder i föregående äktenskap födda half- 
syster 203. 

6. Uppsåtligt dråp af berådt mod, föröfvadt af döttrar å 

egen fader 217. 

9. Om guvernör eger rätt ålägga landskommun att inrätta 

byaordningai' 236. 

10. Om med ''härad" i 2 S 28 kap. B. B. förstås det judici- 

ella eller administrativa häradet 241. 

11. Kronans skyldighet att fullgöra ett af militärbefälhaf- 
vare ingånget kontrakt om en persons antagande till 
vapensmed vid trupp, som derefter blifvit upplöst . • 243. 

12. Om efterlefvande ma^a, som genom inbördes testamente 
insatts i ostörd besittning af sitt och sin aflidne makes 
gemensamma bo, men derefter gör konkurs, dervid är 
att anses såsom egare, eller blott såsom förvaltare af 

den sistnämndes andel af boet 247. 

13. Klander af köp om fastighet, hvilken säljarens fånges- 
man besuttit såsom fideikommissarie, på grund af en 
med vilkor uppgjord och af hans företrädare såsom 
testamente bevakad skriftlig öfverlåtelse. — Fideikom- 
miss, eller icke? 255. 

14. Barnamord? eller vållande till fosters död? 261. 

15. Om besittningsrätten till kronohemman, hvilkas skog an- 
visats till kolfångst för jembruk, ovilkorligen bör åt- 
följa eganderätten till bruket 338. 

16. På hvad vilkor rättighet att fabriksmässigt drifva en 
rörelse, som äfven plägar idkas såsom handtverk, enligt 



Digitized by 



Google 



VI 



K. Förordningen den 24 Februari 1868 f&r beyiljae sö- 
kande 348. 

17. Om den i K. Brefvet d. 4 Juni 1844 stadgade preskrip- 
tionstid af tre år för exekutivt indrifvande i der stad- 
gad ordning af löningsrester, som tillkomma prest, äi 

att rftknas efter borgerlig eller ecklesiastik tidrftkning . 350, 

18. Mord. — Anstiftadt af den mördades make, eller icke . 352. 



LisåflkU. 

(Bihang.) 

Voipiko laki, maaviljelijflin vapantta rajottamalla, vSlientfifi tahi 
järjestäfi palo- eli kaskiviljelysttt? F. Forsströmiltft . . 



UUtht. 

9- 

Sida 182 rad 9 nedifr. står: 1871; /»*: 1872. 



Digitized by 



Google 



I Om Botariatsväseiidet. 

\ 

[ Notariatsväsendet är en för vårt samhällsskick främ- 

I mande institution. Inrättadt för ombesörjandet af förrättnin- 

gar, for hvilka man hos oss och i länder, der notariatet icke 
är infördt, har att anlita domstolar, administrativa mjndig- 
I heter eller gode män, har nolariatet utvecklat sig till en in- 

i stitution af stor betydelse för flere af de moderna samhälle- 

nas sociala lif. Med afseende pä detta förhållande, och då 
i denna institution torde hos oss vara mer eller mindre obe- 

i kant, skola vi söka lemna en framställning af notariatsvä- 

I sendet, närmast efter förhållandena i Frankrike, der det- 

, samma är mycket uppburet, och hvars notariatsinstitutioner 

I tjenat till förebild för sådana äfven i andra länder, äfvensom 

derjemte efter en i Revue de droit international för år 1870 
införd artikel*) af professor Pierantoni i Modena redogöra 
för olika åsigter, som framträdt eller gjort sig gällande be- 
träffande några omtvistade frågor, då italienska senaten i 
slutet af år 1869 diskuterade en proposition till en för hela 
Italien gemensam notariatslag. 

Ordet notarius förekommer redan i den romerska rät- 
ten, ehuru icke i samma bemärkelse som nuförtiden. Såsom 
de moderna notariernas föregångare hos romarne betraktar 
man vanligen de s. k. tabellionerna, hvilka, utan att vara 
beklädda med någon offentlig myndighet, mot betalning upp- 
satte och jemte tillkallade vittnen bestyrkte skriftliga afhand- 
lingar öfver rättsärenden. Visserligen stodo tabellionerne, 
efter Justiniani i ämnet utfärdade stadganden, i likhet med 
vår tids notarier under offentlig kontroll, hade också fått 
särskilda föreskrifter fastställda till iakttagande vid utöfvan- 
det af denna syssla; men de af dem uppsatta urkunderna 



*) Examen comparé de la nouvelle loi italienne et de la lé- 
gislation fran^aise sur le notariat. 

J«r. Fören. Tuhkr. 1812* 1 



Digitized by 



Google 



R. H. 



egde icke i och fur sig n&gon beviskraft, utan måste såväl 
deras innehåll som äkthet, i fall något deraf sattes i fråga, 
bevisas; och detta skedde genom tabellionernes och vittne- 
nas hörande. En större betydelse erhöUo tabellionerna i det 
öfre Italien efter vestromerska rikets fall. Då nemligen vid 
de äldre tyska domstolarne domstolsförhandlingar först be- 
gjnte skriftligen upptecknas, så skedde sådant icke genom 
personer, hörande till rätten, ut^n genom särskilda skrifvare, 
hvilka efter förhandlingarnas slut uppsatte en skrifLlig urkund 
öfver domen, någon gång ock öfver förhandlingarna. Denna 
urkund undertecknades af skrifvaren och stundom af tillkal- 
lade vittnen. Icke sällan begagnades de andlige till dessa 
göromål. Men i öfre Italien började man under det franki- 
ska herraväldet dertill använda tAbellionerne eller, såsom de 
numera också kallades, notarierne. Då nu enligt germaniskt 
rättsbruk äfven privata ärenden kunde inför domstol upp- 
göras, så uppsatte dessa notarier deröfver skriftliga akter, 
hvilka, underskrifna af domstolen, åtnjöto fullt förtroende. 
De härtill använde notarierne skulle enligt en förordning af 
Karl den store såsom stadigvarande tillsättas. Härefter ut- 
bildade sig den sed, att de äfven för sin verksamhet utom 
domstolarne skulle af kejsaren eller påfven erhålla ett öf- 
verhetligt bemjndigande.*) ^Detta jemte den dermed för- 
bundna edgången blef senare en rättslig förutsättning för en 
sådan verksamhet; och det var numera alldeles konseqvent, 
att man behandlade alla inför tillkallade vittnen föreskrifts- 
enligt alfattade notariatsinstrument såsom offentliga urkun- 
der''. WetzelL**) 

Det italienska notariatet utvecklade sig sedan i Frank- 
rike och Tyskland på olika sätt, men det är icke nödigt, 
att vidare följa denna utveckling. Hvad som för sjelfva in- 

*) I anlednlDg af denna historiska framsttiUning kan det för- 
tjena påpekas, att den svenska lagkomitén uti ett af sina år 1826 
publicerade {ötbIb^ hade uppdragit protokollsföringen vid hftradsrät- 
tema och några af de förrättningar , som nufbrtiden plÖga vara no- 
tarier förbehållna, åt särskilde tjenstemfin, hvilka skulle benämnas 
håradtnotarier. 

**) System des ordentl. Civilprozesses. 



Digitized by 



Google 



Om notariatsvfisendet. 3 

stitaiionen är väsendtligt förefinnes i begge länderna. No- 
tarierna äro nämligen med offentlig myndighet beklädde^ 
ehuru icke i vanlig mening i statens tjenst stående personer, 
genom hvilkas bemedling enskilda personer äro i tillfälle att 
angående rättsärenden upprätta afhandlingar, åtnjutande den 
offentliga trovärdighet, att de i ooh för sig ega fullt vitsord, 
ända tills deras falskhet eller oriktighet ledes i bevis. 

Till den ändan uppsätter notarien en akt öfver hvad 
kontrahenterne inför honom öfverenskommit eller, om det 
gäller en ensidig afhandling, t. ex. ett testamente, öfver 
hvad som inför honom förklarats, hvarefter akten förses 
med underskrift ej mindre af parterne än af tillkallade vitt- 
nen oeh notarien. Detta original förvaras i notariens arkiv 
ooh åt parterne utgifves en af notarien bestyrkt ooh vanligt- 
vis med hans embetsstämpel försedd afskrifb. 

Oberoende af detta egentliga sysslande pläga äfven åt- 
skilliga andra vara notarierna uppdragna. Så är det, för att 
nu hålla oss endast till Frankrike, en notarie, som bör af 
domstol förordnas, att vid bouppteckningar, redovisningar 
oeh arfsdelningar representera frånvarande och svagsinta, då 
förrättningen rör dessa. Vidare äro bouppteckningar förrätt- 
ningar, som alltid tillkomma notarierne. Då arfskiften icke 
förrättas uteslutande af arfvingarne sjelfve utan under dom- 
stols ledning och medverkan, hvilket nödvändigt måste ske 
då minderårige eller frånvarande taga del i arfvet, eller då 
arfvingarne ej i godo komma öfverens, så hänvisas de med 
afseende å utredningen af boet och de egentliga till skiftet 
hörande förrättningarna, af domstolen eller den af densamme 
utsedde ledamoten, inför hvilken tvistepunkterne andragas, 
och som föredrager dem för domstolen, till en notarie. Höra 
fastigheter till boet, och måste desamma försäljas af en eller 
annan i lag förutsedd orsak, såsom t. ex. att de ej kunna 
lämpligen delas, så förrättas auktionen af notarie, eller ock 
af någon ledamot i domstolen. Enahanda är förhållandet, 
då det gäller omyndigas gods, eller gods tillhörande kon- 
kursmassor. Notarierne fungera således i dessa och andra 
likartade fall såsom ett slags halfofficiella gode män. Kär- 
nan i notariatsinstitutionen förblir dock notarier nes ofvanbe- 



Digitized by 



Google 



R. H. 



skrifna medverkan vid upprättandet af rättsgiitiga afhandlin- 
gar, och hvad dermed eger gemenskap. Derföre säger också § 
1 i den ännu gällande franska notariatslagen af den 25 Ven- 
tdse är XI: ^Notarierne äro de offentliga embetsmän, som 
(inuas tillsatte för att emottaga alla afhandlingar och kon- 
trakt, ät hvilka parterne böra eller vilja gifva karakteren af 
den autenticitet, som tillkommer offentlig myndighets hand- 
lingar , samt för att bestyrka deras datum , förvara sjelfva af- 
handlingarna och utiUrda afskrifter af dem (delivrer des gros- 
ses et des expeditions). Det är ock i denna egenskap, som 
notarien både handhar ett ansvarsfullt åliggande och är i 
tillfälle att utöfva en i hög grad gagnande verksamhet. 

Uttrycket '^böra eller vilja gifva karakteren af autenti- 
citet*" i ofvan anförda lagparagraf har afseende pä det för- 
hållande i den franska lagstiftningen, att densamma för gil- 
tigheten af vissa slags rättsärenden fordrar en under notaries 
medverkan tillkommen afhandling, en notariatsakt. Sådana 
rättsärenden äro t. ex. afhandlingar om hypotek i fastighe- 
ter. För att erhålla inteckning behöfver man nemligen icke 
nödvändigtvis anlita domstol, utan om fordringsegare och 
gäldenär komma öfverens derom, behöfva de blott infinna 
sig hos en notarie för att öfver aftalet erhålla en autentisk 
akt, h vilken sedan företes för vederbörande conservateur des 
hypothiques, som inregistrerar densamma i de för ändamå- 
let inrättade offentliga registren eller böckerna. Intecknin- 
gen gäller från inskrifningsdagen. — Till detta slag af rätts- 
ärenden höra vidare: donationer, äktenskapskontrakt, erkän- 
nande af naturliga barn m. fl. 

De i samma första paragraf begagnade tvenne olika ut- 
trycken för afskrifter, nemligen expedition och grosse^ afse det 
anmärkningsvärda förhållande, att i Frankrike notarie kan 
förse en af honom uthändigad afskrift med en exekutorisk 
formel, i kraft hvaraf dokumentets innehåll af vederbörande 
exekutor befordras till verkställighet alldeles på samma sätt 
som domstols utslag. Det är en med den exekutoriska for- 
meln försedd afskrift, som bär namnet une grosse; en af- 
skrift utan denna formel benämnes åter expedition. Sjelfva 
originalet stannar, såsom sagdt, i notariens förvar och får 



Digitized by 



Google 



Om iiotariaUväseiidet. 5 

ej af honom utlemnas vare sig ät sakegare eller annan per- 
son. Endast i vissa undantagsfall kan det utgifvas ät par- 
terne sjelfve och benämnes dä acte en brevet. Men för öf- 
rigt är urkundens förvarande hos notarien ett vilkor för att 
densamma skall ega karakteren af autenticitet, vara en acte 
puhlique, 

Deremot är notarie skyldig att, sä ofta sädant påfor- 
dras, lemna vederbörande sakegare af honom bestyrkt af- 
skrifl, expedition, af de akter han innehar. Likasä bör han, 
der sädant icke skulle hafva skett vid det tillfälle, dä akten 
upprättades, utgifva en med den exekutoriska formeln för- 
sedd expedition, en grosse, ät en hvar, som i grund af denna 
handling är berättigad att yrka dess fullgörande, — men 
detta endast en gäng. Skulle derföre en grosse hafva för- 
kommit, sä eger notarie icke pä eget bevåg uthändiga en 
andra groase. Sädant fär ske endast efter meddeladt för- 
ordnande af domstol. 

Afskrifter af nyssnämnd beskaffenhet kan notarie med- 
dela äfven af sädana akter, som icke blifvit upprättade af 
honom sjelf, utan af någon annan notarie, hvars handlingar 
han besitter; men icke blott af dessa. En afhandling kan 
vara upprättad pä vanligt sätt mellan enskilda utan medver- 
kan af offentlig myndighet. Vilja parterne nu att en sådan acte 
8OU8 seing privé^ såsom den benämnes, skall erhålla karak- 
teren af autenticitet, sä inställa de sig för sådant ändamål hos 
notarie, erkänna sina underskrifter och öfverlemna handlin- 
gen att förvaras af notarien, hvarefter han pä grund af den- 
samma kan utfärda alldeles enahanda expeditioner som af 
de afhandlingar, hvilka frän början egt autentisk karakter. 

Angående beskaffenheten af den trovärdighet, som ifrä- 
garande handlingar ega, är det att märka, att denna tro- 
värdighet egentligen tillkommer originalet, hvilket alltså af 
notarien alltid bör till jemförelse företes, vare sig att sak-, 
egarene sjelfve önska förvissa sig om expeditionens eller 
grossens riktighet, eller att det vid domstol blir fråga om 
att konstatera densamma. Men skulle originalet icke finnas 
i behäll, dä tillkommer förenämnda afskrifter samma trovär- 
dighet, som originalet. 



Digitized by 



Google 



R. H. 



Om det gäller ati begagna dessa dokument utom no- 
tariens eget departement eller, der dokumentet vore utfllr- 
dadt af en första klassens notarie, utom den appellations- 
domstols distrikt, i hvars residens han har sin station, sä 
skola de af ordförande i vederbörlig domstol legaliseras^ d. 
y. s. notariens underskrift skall af denne bestyrkas, på det 
att akten må ega giltighet inom hela riket. Legalisationen 
förlänar icke autenticitet åt en akt; den bestyrker endast 
att akten redan är autentisk. 

Det vitsord, som den franska lagstiftningen ger nota- 
riatsakter, likasom alla autentiska akter, är så tillfyllestgö- 
rande, att deras riktighet icke kan antastas annorlunda, än 
genom den särskilda rättegång, som kallas inscription enfaux, 
hviiken, såsom benämningen antyder, åsyftar att f& akten an- 
tingen helt och hållet eller delvis förklarad för falsk'*'). Men 
en sådan rättegång skall ingen onödigtvis inleda- i anseende 
till de svårigheter och den risk, med hvilka den är förbun- 
den. Om nemligen den ena parten vill anställa en sådan 
talan med anledning af en urkund , som motparten under en 
tvist anför till stöd för sitt påstående, så bör han först låta 
uppfordra sin vederpart att inom viss tid förklara huruvida 
han verkeligen vill betjena sig af det ifrågavarande doku- 
mentet, och derjemte tillkännagifva, att han i sådant fail 
ämnar låta s^inscrire en faux, såsom det heter. Uteblir nu 
förklaringen eller afstår han från att vilja begagna sig af 
dokumentet, så lemnas detsamma visserligen , såsom naturligt 
är, utan afseende. Men gör han det ej, så vidtager den 
nämnda särdeles omständliga rättegången. I detta afseende 
stadgas i Code dHnstrtiction criminelle, att, om den part, 
som vill bevisa aktens falskhet, vidhåller att hans motpart 
är författare till densamma eller medbrottslig, eller om dess 



'^) I aUmttnhet kan den, mot hviiken ett doknment göres gfil- 
lande, antingen bestrida detsamma, och då åligger beyisningsskyldig- 
heten hans motpart, eller ock inleda en inscriptim de faux, då be- 
visningsskyldigheten åligger honom sjelf. Den förra utvägen kan 
anvfindas endast mot privata akter; den senare måste anvfindas, om 
det gäller en autentisk sådan, men den kan ock anyfindas mot pri- 
vata. 



Digitized by 



Google 



Om notariatsvliseDdet. 7 

författare lefver och brottet icke är preskriberadt, målet 
skall utföras kriminelt och den civila rättegängen emellertid 
taga uppskof. En af notarie upprättad akt kan således icke 
antastas med mindre än att notarien kriminelt tilltalas, s&- 
framt neml. notarien lefver och åtalet icke är preskriberadt. 
Skulle åter något af dessa fall ega rum, så försiggår den 
nämnda rättegången endast angående sjelfva aktstycket. Ifall 
nu den, som inledt rättegången, tappar, sä dömes han till böter, 
icke under 300 francs, och dessutom till erläggande af ska« 
destånd*). Sådana stadganden äro egnade att förebygga alla 
lättsinnigt gjorda eller icke pä fullt allvar menade invänd- 
ningar emot notariats-akter samt att på samoEia gång hålla 
notarien till iakttagande af all möjlig noggrannhet och or- 
dentlighet. Denne kan icke hoppas att undgå tilltal ens 
derigenom, att han söker förmå parterne att bilägga saken 
eller den ene af dem att förklara sig icke vilja vidhålla det 
ifrägavarande dokumentet, ty samhället vakar genom all- 
männa åklagareembetet, som enligt uttryckliga stadganden 
bör erhålla underrättelse om detta slags rättegångar, deröf- 
Ter, att ingen verkligen skyldig — notarie eller privat förfat- 
tare till en afhandling, som göres till förem&l för inscription 
de faux — må undgä åtal. Genom dessa anordningar ökas 
förtroendet för notarietsakter, sä att hvar och en, som vill sä sä- 
kert som möjligt betrygga ingångna aftal, oftast skall välja 
utvägen att anlita notarie, äfven der sådant icke vore i lag 
föreskrifvet såsom vilkor för rättsärendets giltighet. Dom- 
stolarne åter befrias från en mängd undersökningar om fak- 
tiska förhållanden, hvilka eljest skulle taga deras tid i an- 
språk. 

Den stora och vigtiga förmånen att betraktas såsom en 
acte authentique tillkommer dock naturligtvis icke hvarje 
handling, under hvilken en notarie satt sitt namn, eller som 
af honom redigerats. Utom sådana omständigheter, som att 
notarien vid dess emottagande icke skall hafva öfverskridit 

*) Att en så lång-t drifven stränghet dock icke öfveralH an- 
Bes r&dlig, synes framgå deraf , att man i Nederländerna nyligen iipp- 
häft lagstadgandet om böter i fall, sådana som dessa Se föreg. krg, 
af denna tidskrift pag. 310. 



Digitized by 



Google 



8 R. H. 

sia befogenhet, att han icke handlat utom sitt eget distrikt 
m. m., fordras nemligen att akten skall vara upprättad med 
iakttagande af de former, som finnas föreskrifna för rätts- 
säkerhetens skuld. 

Hit hör främst den omständigheten ^ att notarien icke 
handlar ensam utan i närvaro af vittnen. I sådant afseende 
stadgade lagen af den 25 Ventdse är XI, att alla akter skola 
emottagas (seront recus) af tvenne notarier eller en notarie 
biträdd af (assisté de) två vittnen. Detta bör enligt de mest 
ansedda auktoriteters mening förstås sålunda, att den andre 
notarien eller vittnena böra vara tillstädes, då handlingen 
uppläses och undertecknas. I denna mening . blef också, 
medan fransk lagstiftning var gällande på den venstra Rhen- 
stranden, detta stadgande derstädes följdt; och i Rhen-Preus- 
sens nya notariat-sordning af den 25 April 1822 stadgades 
uttryckligen att urkunderne skulle emottagas af tvenne no- 
tarier eller en notarie med biträde af tvenne vittnen (unter 
Zuziehung zweier Zeugen). Ett likartadt stadgande före- 
kommer ock i nederländska notariatslagen af år 1842. Men 
i Frankrike gjorde sig, besynnerligt nog, i praxis den upp- 
fattning gällande, att den andre notarien eller vittnena ej 
behöfde vara närvarande vid sjelfva emottagandet (la recep- 
tion)^ utan att vittnena efteråt kunde förse dokumentet med 
sin namnteckning. Endast när det gällde testamenten och 
donationer blef lagens stadgande bokstafligen följdt. Då lik- 
väl domstolarne på olika sätt tolkade ifrågavarande stad- 
gande ansågs en uttryckligare bestämning af nöden. En så- 
dan meddelades år 1843, då det med afseende å vissa slags 
afhandlingar förordnades, att de skulle emottagas af två no- 
tarier gemensamt eller af en notarie i närvaro af tvenne 
vittnen, d. v. s. att dessa ovilkorligen skulle närvara vid 
uppläsandet och undertecknandet af akten, hvarjemte denna 
omständighet uttryckligen borde omnämnas i densamma, allt 
vid äfventyr att akten eljest vore ogiltig. Deremot blef den 
tidigare följda praxis för alla öfriga fall godkänd. 

Huru den af italienska senaten antagna lagen betrak- 
tar denna fråga, derom upplyser Pierantonis artikel icke. 
Deremot omnämnes att enligt densamma de begge vittnenas 



Digitized by 



Google 



Om notariatsväsendet. 9 

närvaro ieke kan såsom i Frankrike ersättas genom en an- 
dre notaries medverkan. Notarierne hade visserligen gjort 
invändningar mot denna nyinförda bestämning, som syntes 
dem dikterad af en känsla af misstroende ; till och med några 
jurister hade godkänt det franska systemet, såsom bättre be- 
tryggiuide vissa handlingars hemlighållande och såsom er- 
bjudande säkrare garantier för att sådana fel, som kunde 
gdra handlingen ogiltig, blefve undvikna. Men man ville 
bibehålla principen om en endes ansvarighet orubbad och 
på samma gång aflägsna den gamla åtskilnaden emellan qva- 
lifieerade och icke qvaiiiicerade vittnen, en åtskilnad, som 
ansågs oförenlig med civilisationens framsteg. 

Gemensam för franska notariatslagen och den af ita- 
lienska senaten antagna är deremot den bestämning, som 
förbjuder notarie att såsom vittnen begagna sina biträden, 
eller dem, hvilka äro stadde i förberedande praktisk tjenst- 
goring å hans kontor. Man har ansett sådana personer icke 
erbjuda tillräckliga garantier för opartiskhet och oberoende. 
Öfverträdelse af detta stadgande har till följd, att aktstyc- 
ket är ogiltigt. För öfrigt godkänner den franska lagen -^ 
f&T att återkomma till denna — såsom vittnen icke heller 
dem, hvilka stå i skyldskapsförhållande till notarien; ej hel- 
ler få tvenne i skyldskap varande notarier medverka vid 
emottagandet af en rättshandling, likaledes vid äfventyr af 
aktens ogiltighet. Denna påföljd inträder vidare: om en 
handling icke, utom notariens och vittnenas underskrifter, 
innehåller parternas, ifall dessa äro skrifkunniga, eller om, 
der sådant icke vore fallet, derom icke särskildt anmärkts; 
om vittnena icke äro bosatta inom det arrondissement, der 
akten tillkommit, eller om de icke kunna sjelfve underteckna 
sina namn ; om notarien icke förvarat originalet , utan åt par- 
teme ntgifvit detsamma såsom acte en brevet i de fall, der 
sådant ej är tillåtet; om i afhandlingen deras namn och hem- 
vist, som skola bevittna densamma, icke blifvit angifna; om 
akten saknar datum; m. m. Såframt således något bland 
dessa formfel förefinnes, så är akten ogiltig såsom en acte 
authentique^ en offentlig trovärdighet åtnjutande handling. 
Men om den är undertecknad af parterne sjelfve, så får den 



Digitized by 



Google 



10 R. H. 

g&lla s&som en (icte aous seing privé, såsom en privat skrift, 
hvilken hemfaller under de för vanliga sådana gällande stad- 
ganden. Häraf följer således, att icke sjelfva aftalet eller 
r&ttsärendet, som handlingen innehållit, blir ogiltigt af den 
orsak, att dokumentet icke är en €u:te authentiqus. Sådant 
blir följden endast i de fall, då lagen uttryckligen stadgar, 
att en autentisk eller notariatsakt erfordras för giltigheten 
af ett rättsärende. Men notarien blir parterne ansvarig för 
all den kostnad och skada, som desse eller någon bland dem 
kunna få vidkännas antingen i föl^d deraf, att sjelfva rätts- 
ärendet blir ogiltigt, eller att afhandlingen får karakteren 
endast af en acte sous seing privé i stället för en aete an- 
éhentique. 

Förutom ofvananförda föreskrifter ges det åtskilliiga 
andra, som skola iakttagas vid de under notaries medver- 
kan upprättade akterna. Men deras åsidosättande har icke 
till påföljd aktens ogiltighet i den ena eller andra af de be- 
märkelser, hvari delta ord ofvan tagits, utan ådrager endast 
notarien böter. Till denna kategori höra föreskrifterna, att 
handlingarna böra vara skrifna läsligt, i en fortsättning, utan 
mellanrum; att de skola innehålla uppgift på parternes för- 
och tillnamn samt samhällsställning (qualité), äfvensom ena- 
handa uppgift rörande de vittnen, som för notarien intyga 
identiteten af parterne, der desse vore för notarien okände; 
att alla summor och data böra vara utskrifna med bokstäf- 
ver; att, ifall raderingar skulle blifvit gjorda, detta bör hafva 
skett på sådant sätt, att antalet deraf kan konstateras och 
bestyrkas. Några öfverkorsningar eller ord mellan raderna 
få alls icke förekomma, och, der sådant skulle hafva skett, 
blifva dessa ord ogiltiga, (hvilket naturligtvis medför skyl- 
dighet för notarien att ersätta deraf uppkommen skada). 
Detta blott exempelvis anfördt, och för att gifva en före- 
ställning om den noggrannhet man ansett nödigt föreskrifva 
i afseende å notariats-akter. 

Notariens rol vid rättsärendens tillkomst inskränker sig 
dock icke till ett blott och bart konstaterande af parternes 
vilja; sjelfva arten af denna hans befattning är fastmer eg- 
nad att ställa honom i ett mycket närmare förhållande till 



Digitized by 



Google 



Om notariats väsendet. H 

dem ban betjenar. Åtnjuter han parternas förtroende, så skall 
han nemligen i de flesta fall derjemte blifva deras förtrogne 
rådgifvare. Det ftr i alla fall hans moraliska skyldighet att 
applysa dem han betjenar om arten oeh beskaffenheten af de 
rftttsärenden desse ämna afsluta samt om följderna af de- 
samma. Det är oek hans sak, att sålunda söka förebygga 
möjliga rättegångar i framtiden, samt att söka förlika par- 
terne, der tvistigheter redan förefunnes. Oeh det är just 
härvid, som notarien är i tillfälle att utöfva en i hög grad gag- 
nande verksamhet. Lagen kan naturligtvis i detta afseende 
ingenting föreskrifva, men han kan undanrödja hindren för 
ett sådant närmande emellan notarien och parterne och dy- 
medelst underlätta detsamma. Sådant har skett dels derige- 
nom, att li^stiftningen i allmänhet förbjudit notarie att ut- 
gifva afskrift af eller på något sätt meddela kännedom om 
de handlingar, han emottagit, åt andre, än dem saken an- 
går eller deras arfvingar, och derjemte förklarat de medde- 
landen, som en notarie i och för utöfvandet af sin befattning 
i förtroende erhållit, icke behöfva af denne omvittnas vid 
domskol, dels ock genom den organisation hon gifvit nota- 
riatsväsendet, och h varigenom hon sökt såväl förekomma 
ovärdiga personers tillträde till detta yrke, som ock om- 
sorgsfullt öfvervaka oeh beifra hvarje snedsprång af nota- 
rierne, hvarom mera när det blir fråga om disciplinsväsen- 
det. Af det väsendtligaste inflytande uti nu ifrågavarande af- 
seende är och förblir naturligtvis notariens egen personlig- 
het, hans karakter och skicklighet. Det skall alltid blifva 
en omöjlighet att förekomma eller beifra hvarje missbruk af 
f&rtroendet, likasom det näppeligen torde kunna komma i 
fråga att göra notarien ansvarig för hvarje gång ett af ho- 
nom meddeladt oriktigt råd tillskyndat någon hans kund för- 
lust eller han icke upplyst om något väsendtligt på saken 
inverkande lagstadgande. En annan åsigt skulle göra nota- 
rien rentaf till förmyndare för hvar och en, som vänder sig 
till honom. Likvist vill det synas såsom skulle domstolarne 
stundom gått ganska långt i att ådöma notarierne ersättnings- 
skyldighet, likasom man icke heller i doktrinen lärer vara 
allmänt ense om gränsen, der densamma bör vidtaga. Att 



Digitized by 



Google 



12 R. H. 

oredlighet, svek eller bedrägeri skola ådraga notarien icke al- 
lenast ersättningsskyldighet utan ock kriminelt ansvar är en 
sak, som knappast behötver omnämnas. Att han skall prestera 
skadestånd, om akten eller någon del deraf för fel mot de 
former, som vid notariatsurkunder skola iakttagas, blir ogiltig, är 
i det föregående framhållet. Men huru be<)kaffade föröfrigt och 
särskildt i det afseende, hvarom nu varit tal, de fel skola 
vara, hvilka ådraga notarie ersättningsskjldighet, är en an- 
nan sak, till hvars belysande endast må anföras tvenne så- 
dana rättsfall, om hvilka stridiga meningar enligt fransk rätts- 
uppfattning icke torde kunna göras gällande. 

Den franska civil lagen fordrar för donationers giltig- 
het att de äro accepterade af donatarien, samt att öfver do- 
nationen upprättats en notariats akt i vanlig kontrakts form. 
— Nu hade några donatarier för afsigt att acceptera en till 
deras förmon gjord donation samt att deröfver upprätta en 
fullständig och giltig akt, men notarien försummade att kon- 
statera acceptationeu. Man kunde möjligen tycka att dona- 
tarierne skulle få skylla sig sjelfve, då de icke sågo dess 
bättre för sig. Emellertid ansågs notarien böra ansvara för 
den skada, hvartill han varit vållande derigenom, att dona- 
tionen blef ogiltig. Enligt samma grundsats blef en notarie 
ansvarig för ogiltigheten af en donation, som en omyndig 
hustru gjort sin man. Den franska civillagen tillåter nemli- 
gen minderåriga personer, som fyllt 16 år, disponera om sin 
egendom endast genom testamente. Uti motiven till utslaget 
heter det, att notarien bör känna den form, i hvilken de olika 
slags af handlingar skola redigeras, som genom notarien skola 
erhålla karakteren af autenticitet. — Eljest hade man möjli- 
gen kunnat anse notariens åliggande lagligen bestå endast 
uti att med iakttagandet af de för notariatsurkunder i allmän- 
het fastställda formaliteterna konstatera, hvad vederbörande 
förklarat vara deras vilja, samt att det skulle tillhöra veder- 
börande sjelfva att hålla reda på hvad allmänna lagen i hvarje 
fall stadgar. 

Af en alldeles väsendtlig betydelse för notariatsinstitu- 
tionen äro de föreskrifter, som angå förvarandet af de ori- 
ginala afhandlingarna och härmed sammanhängande frågor. 



Digitized by 



Google 



Om notariatsväsendet. 13 

1 detta afseende stadgar deu franska lagen, såsom of- 
van redan framhållits, att notarien icke Ar afhända sig de 
originala handlingarna i andra fall än dem lagen särskildt 
förutsett och på domstols reqvisition, som notarierne äro skyl- 
dige att lyda. Ett sådant fall inträffar t. ex. då det under 
en tvist blir fråga om en akts äkthet eller riktighet. I denna 
händelse skalJ originalet till det omtvistade dokumentet eller 
hvarje annan i notariens värjo befintlig akt, som kan lända 
till upplysning, hemtas till domstolens kansli; men dessförin- 
nan bör en afskrifl af akt^n tagas samt dess riktighet be- 
styrkas af domstolens i orten ordförande. Afskriften förva- 
ras sedan hos notarien ända tills originalet återställes. 

Af notariens åliggande att förvara aktstyckena följer 
hans skyldighet att ersätta de förluster, som kunna förorsa- 
kas deraf, att desamma genom hans vårdslöshet eller för- 
summelse gå förlorade; ja att honom t. o. m. kan i sådana 
fall ådömas ganska strängt ansvar. Denna skyldighet att 
konservera akterna hänför sig icke blott till dem, vid hviU 
kas uppsättande han sjelf medverkat, utan till alla slc^s ak- 
ter, som blifvit af honom emottagna. Så kan t. o. m. en 
€icte sous seing privé deponeras hos notarie blott för att af 
honom förvaras och för att han må kunna meddela en ex- 
pedition deraf, äfven der det icke vore fråga om att genom 
underskrifternas erkännande förskaffa densamma en auten- 
tisk karakter, hvarom ofvanföre är nämndt. Icke ens den 
omsténdigheten , att handlingarna redan kunna vara mycket 
gamla, eUer att det rättsförhållande, som någon handling af- 
ser, synes hafva upphört eller att den synes vara alldeles be- 
tydelselös för det rättsförhållande den gällt, berättigar nota- 
rien att göra sig af med någon bland dem. De skola vid 
hans afgång öfverlemnas antingen till hans efterträdare eller 
till någon annan notarie i samma trakt, dock icke utan er- 
sättning. Ifrågavarande älkter betraktas nemligen af den 
iranska lagstiftningen såsom en på en gång offentlig och pri- 
vat egendom. ''^Deu är offentlig, säger en fransk författare, 
såtillvida, som samhället, den allmänna ordningen äro intres- 
serade i akternas bevarande, och som det är af vigt att kunna 
öfvervaka, hv»*t de taga vägen, på det att de må vid behof 



Digitized by 



Google 



14 R. H. 

kanna Åberopas; en privat egendom åter 6& till vida, som 
det är den originalakterna innehafvande notarien, hvilken 
de vid denna besittning fll.8tade rättigheterna (till afgifter för 
expeditioner) uteslutande tillkomma, hvilka rättigheter öfvergå 
till hans arfvingar med de inskränkningar lagen innehåller.^ 
Hit hör hvad som redan ofvan antyddes nemligen att hand- 
lingarna icke få öfverlemnas åt någon annan än notarie, bo- 
satt i samma kommun. Skulle en notarie således hafva för- 
sålt, testamenterat eller skänkt sina handlingar åt någon icke 
notarie, så eger detta icke någon annan betydelse, än att 
den sistnämnde eger uppbära det pris, som för desamma skall 
erläggas af den som Ar dem i sin värjo. Detta pris be- 
stämmes, ifall sådant ej kan ske genom godvillig öfverens- 
kommelse, af tvenne andra af parteme sjelfve eller ofBoielt 
utsedde notarier. — - Jemte handlingarna följa äfven registren 
öfver dem. Det är nemligen föreskrifvet, att notarierne skola 
föra kronologiska förteckningar öfver alla de akter, hvilka 
de emottagit Dessa förteckningar underlätta uppsökandet af 
handlingar och tjena derjemte ett särskildt ändamål. Det 
finnes i Frankrike en institution, Venregistrement, som åsyf- 
tar att garantera rättsurkunder deras datum och på samma 
gång att skaffa staten inkomster. Urkunderna inregistreras 
i sådant afseende i offentliga böcker, hvarföre fastställda af- 
gifter erläggas. Det åligger nu notarie att inom viss, gan- 
ska kort tid, från den, då en handling upprättats, låta in- 
registrera densamma och att erlägga afgiftema. Han bör 
derjemte för kontrollens skuld, utom annat, fyra gångerom 
året, för det embetsverk, som har att skaffa med ifrågava- 
rande uppbörd, förete sitt register. Härigenom kommer äf- 
ven notariens register att vara en garanti emot antidaterin- 
gar samt att på samma gång, för den händelse att någon 
akt skulle förkomma, utgöra ett bevis på att den existerat 
och på dess datum. (Till yttermera visso är det föreskrit- 
vet, att notarierne skola i början af hvarje år till vederbör- 
lig domstols kansli inlemna en af dem bestyrkt afskrift af 
registret för föregående år.) 

För öfrigt tillhör det allmänna åklagareembetet att tillse, 
det handlingarna blifva inom föreskrifven viss tid från nota- 



Digitized by 



Google 



Om notariatsväsendet. 1$ 

riens afgång öfverlemnade till behörig notarie. Vid detta 
tillfälle bör ock en summarisk förteckning öfyer dem upp- 
rättas samt afskrift deraf tillställas vederbörande notarialkam- 
mare. 

Det har anmärkts, att de franska notarieme i allmänhet 
betrakta akter af tidigare datum snarare s&som en börda än 
såsom en källa till inkomst, enär det mera sällan kommer 
i fråga, att några expeditioner på grund af dem skola ut- 
färdas. Det är också erkändt att det franska systemet icke 
förmår så, som önskeligt vore, skydda dessa ofta ganska 
dyrbara handlingar mot förskingring. En af Pierantoni an- 
förd fransk författare, Bordier, yttrar härom i sitt arbete 
Les archives de la Fratice: '^Det ofantliga antalet, mångfal- 
den och ofta det ganska gamla datum på akterna, som no- 
tariemes kontor innesluta, fOrläna dem ett så mycket större 
intresse, som de äro okände. Det händer ofta, i synnerhet 
i södra Frankrike, att notarier i köpingar och små städer 
förvara i sina arkiv dokument från 14:de seklet ja till och 
med från Ludvig den heliges tider. Förr bevarades vid no- 
tariernes eller tabellionernes död kontorets original-akter af 
arfvingarne i afseende å erhållande af en inkomst från dem; 
eller också flngo de förskingras till stor skada för familjerna. 
De klagomål, som föranleddes af dessa ordningar, förmådde 
i allmänhet de nya notarierna att inköpa och bevara sina fö- 
reträdares original akter. Men en annan orsak till förstö- 
ringen är det stora rum akterna upptaga. För närvarande 
äro notariernes arkiv i Paris, hvarest de som knappast gå 
längre tillbaka än till 16:de seklet, så betydliga och hy- 
rorna så dyra, att de mest osunda lokaler, vindar och stun« 
dom till och med källare A emottaga den minst behöfliga, 
det är den äldsta delen af dessa dokument. Man har emel- 
leftid påfunnit och från 17:de seklet tillämpat ett enkelt me- 
del att afhjelpa denna olägenhet: uti ett stort antal städer 
hafva notarialkamrarne inrättat särskilda förvaringsställen af- 
sedda för att emottaga aflidne notariers handlingar. Några 
betydande städer såsom Bordeaux och Rouen hafva intill 
våra dagar bibehållit dessa nyttiga inrättningar. En af med- 
lemmame i kommissionen för de departementala och kom- 



Digitized by 



Google 



IG R. H. 

munala arkiven, hr Taillandier, hade föreslagit alt man skulle 
tillgodogöra sig denna lyckliga, men hittills blott undantags- 
vis förekommande anstalt, och allmänt föreskrifva den ; hans 
förslag har dock ända till närvarande tid ej haft någon fram- 
gång, och oro den alls icke skall få det^ så kommer en del 
af landets notariat arkiv att snart gå oåterkalleligt förlorad.^ 

I Italien har man träffat bättre anstalter för förvaran- 
det af akterna och registren. Enligt den af senaten antagna 
lagen (och troligen äfven enligt tidigare förhållanden) äro 
notarierne visserligen under sin lifstid och såframt de der- 
under hafva sin station inom området för samma notarial- 
koUegium innehafvare af de akter de emottagit. Men då 
notarierne afgå böra de eller, i händelse sådant skett genom 
döden, deras arfvingar öfverlemna alla till kontoret hörande 
handlingar till särskilda för detta ändamål i hvarje provins 
inrättade arkiv. Intill dess de blifva till arkivet förtljttade 
böra de af pretorn i distriktet förseglas. 

Likvisst saknades det icke i Italien dem, som ville fö- 
redraga det fransyska systemet. De ansågo arkiv-institutio- 
nerna obehörigen inkräkta på eganderätten. Dessa åsigter be- 
möttes af senatens rapportör hr Poggi uti hans betänkande så- 
lunda: Framför allt kan man anmärka, att denna förmenta egan- 
derätt icke har någon juridisk grund. Den litterära -eganderät- 
ten, eller en författares rätt till hvad han producerat, är icke 
tillämplig å frågan , om man tar i betraktande ändamålet med 
och arten af en utaf notarie uppsatt akt. Man kan icke här- 
leda denna eganderätt från det af notarien förrättade arbe- 
tet. För detta erhåller han alltid ersättning, och om skäl 
af högre ordning icke talade deremot, så skulle rättvisan 
fordra att eganderätten till handlingarna tillföUe parterna, 
som betala dem. 

Deremot har man på annat sätt gifvit notarierne er- 
sättning för hvad man sålunda fråntagit dem. Man tiller- 
känner nemligen den afgångne notarien samt hans arfvingar 
under tjugu år hälften af de afgifter, som till arkivet erläg- 
gas för expeditioner af deras handlingar, sedan likvisst kost- 
naderna för expeditionens utfärdande först afdragits. 

Tjenstemännen vid arkiven tillsättas dels af notarialrå- 



Digitized by 



Google 



Om notariatsvftsendet. 17 

den, dels af regeringen på nolorialr&dene förslag efter in- 
hemtadt utlåtande af vederbörande appellationsdomstoi. Ar- 
kiven, med h vilka åfven statistiska bjråer ftro förenade, un- 
derhållas uteslutande med sina egna inkomster. 

Att notarierne för öfrigt äfven i Italien äro förbjudna 
att, medan de innehafva akterna, afhända sig någon af dem 
torde knappast behöfva nämnas. Likaså böra de föra regi- 
ster öfver handlingarna, och den af senaten antagna lagen 
fordrar, på samma sätt som tillförene den toskanska, att 
sådant bör ske skildt för afhandlingar emellan lefvande och 
skildt för testamenten. Härigenom både underlättas uppsö- 
kandet af handlingar och bevaras de senares hemlighet så 
mjcket bättre. För pretorn böra dock alla register uppvi- 
sas. I öfrigt tillerkänner lagen äfven notarialråden samt ju- 
Btitieministern i samråd med finansministern rätt att anordna 
periodiska inspektioner. (Forts.) 



Jwid. Fåren, Tidékr. 1872. 



Digitized by 



Google 



Svar till Herr Tb. Sederholm. 

Herr Th. Sederholm har aktat nödigt att i 3:dje häf- 
tet af denna tidskrift för 1871 till såkalladt sjelfibrsvar fort- 
sätta den strid han funnit för godt att öppna emot mig. 
Denna ytterligare stridsskrift kan jag ej lemna obesvarad. 
Dervid mötes jag främst af Hr S:s förklaring i anledning af 
mitt yttrande att Hr S. syntes hafva med begärlighet be- 
gagnat sig af ett i min afhandling tillkommet tryckfel för 
att genom dess reproducerande med citationstecken fä samma 
afhandling ännu mera vanställd. Hr S. säger nemligen härom 
att han pä det bestämdaste tillbakavisar denna kränkande 
beskyllning, till hviiken jag skulle saknat allt fog. I det 
citerade uttrycket l&g ingenting, som rimligtvis kunde lända 
till utredande af n&got förnuftigt sakförh&llande. Hr S. upp- 
ger sig hafva ägt så mycket mycket mindre skäl att anse 
ordet vara tillkommet genom tryckfel som sammanhanget ej 
skulle gifvit anledning till ett dylikt antagande och ordets 
betydelse skulle sammanfallit med den synpunkt, ur hviiken 
isoleringssystemet nyss förut af mig betraktats. Med om- 
förmälde synpunkt lärer väl nu menas Krells af mig om- 
nämnda åsigt att, om en cellfänge efter en viss tidpunkt, 
då en reaktion hos honom inträffar, qvarhålles i cellen, så 
begås derigenom ett groft pedagogiskt fel. Det samman- 
hang Hr S. velat finna emellan denna synpunkt och den på 
allt sundt förnuft blottade frasen att det absoluta cellsyste- 
mets anhängare ^vänta allt af den uttråkande isoleringen^ 
är till den grad sökt och hårdraget att det i sanning måste 
förvåna att detsamma kunnat såsom förklaringsgrund i för- 
berörda hänseende åberopas. Att antaga det ifrågavarande 
ord verkeligen af mig begagnats och att jag dervid hade 
velat gifva detsamma och den mening, hvari det förekom, 
en betydelse, som satte det i åsyftad t sammanhang med den 



Digitized by 



Google 



Svar, angående det progressiva fångelsesystemet. 19 

antydda synpunkten, innebar att tilltro mig en absnrdité, 
hvaraf jag icke kan annat &n k&nna mig förnärmad. Det 
måste p&tagligen i det citerade uttrycket legat något specielt, 
eftersom Hr 8. aktade nödigt att förse den mening, der det 
förekom, med det särskilda indikationstecknet ^som förf. sä- 
ger", hvilka ord, enligt hvad hvar och en vet, utmärka, att 
de utta*yck eller fraser, till hvilka de fogas, innefatta, något 
anmärkningsvärdt. Detta anmärkningsvärda var ingenting 
annat än just det vanställande och den nonsens, som låg i 
uttrycket, hvars utpekande följaktligen skulle lända både till 
men för författaren och till vanställande af hans afhandling. 
Ätt Hr S. skulle ^med vett och vilja", d. v. s. med verklig 
kännedom om att ordet tillkommit genom tryckfel, citerat 
detsamma, har jag aldrig, på sätt Hr S. vill föregifva, på- 
stått, oeh har så mycket mindre kunnat göra det som tryck- 
felet anmärktes till rättelse först i det häfte, i hvilket Hr S:s 
uppsats finnes intagen '*'), hvarförinnan det naturligtvis ej kun- 
nat vara Hr S. bekant. Dermed må nu också förhålla sig 
huru som helst. Ett faktum qvarstår i &l\ händelse obestrid- 
ligt, och det är, att Hr 8. med citationstecken och det sär- 
skilda indikationstecknet "som förf. säger" reproducerat ett 
tryckfel, som icke blott var vanställande, utan äfven innebar 
en nonsens, oeh att framhållandet af detta faktum skulle va- 
rit obefogadt har Hr S. ej gittat ådagalägga. 

I sitt genmäle yttrar Hr S. det jag funnit lämpligt att 
hålla mitt svar i en ton, hvars skärpa, för att ej säga bit- 
terhet, på intet sätt motiverades af sättet för hans uppträ- 
dande i denna fråga. Så förhåller det sig likväl icke. Den 
ton jag begagnat harmonierar fiillkomligen med dea ton Hr 



*) I anledning af ofvanstående anser Red. det vara en pligt att 
meddela, det Hr Senator von Knorring redan ff^re tryckningen af 
3:dje häftet utaf årgången 1870 tillst&lde Red. rättelserna till artikeln 
i lista h&ftet af samma årgång, men att införandet af dessa rfittelser 
med Hr v. K.s bifall uppsköts tills att 4:dft häftet hunne utkomma. 
När sedan Hr Sederholms ''Några ord" infördes i 4:de häftet, undföll 
det Red. att ett af de utaf Hr v. K. anmärkta tryckfelen hade varit 
vilaeledaDde för Hr Sederholms uppfattning af Hr v. K:s ax*tikel. 

Red. 



Digitized by 



Google 



•20 E. von Knorring-. 

S. funnit lämpligt att inlägga i sitt utfall emot det irländ- 
ska systemet. Af det vanställande och fullkomligen ogrun- 
dade, fr&n lösa hugskott hem tade omdöme, innefattande föga 
mindre än en förkastelsedom , Hr S. utslungat öfver detta sy- 
stem och den derpä grundade institution, som tillvunnit sig 
hela den civiliserade verldens bifall, och för h vilken en varm 
beundran jemväl uttryckts i afhandlingen ^om den vilkorliga 
frigifningen^, kunde författaren af sagde afhandling icke an- 
nat än känna sig ömt berörd, när hela uppsatsen var ställd 
direkte till honom , och utfallet sålunda syftade till att träffa 
honom. Hr S. talar numera ur en annan ton. Han säger 
nemligen nu att, ehuru han anser det irländska progressiv- 
systemet vara behäftad t med ganska stora brister, han lik- 
väl vore beredvillig att i vissa afseenden tillerkänna det- 
samma till och med företräde framför det absoluta isolerings- 
systemet m. m. ~- Så låter det ej i den första uppsatsen. 
Man läse diatriben, sidan 309, hvilken är för lång att här 
införa, och sedan det dräpande slutordet, huruledes Hr S. 
om de två första stadierna säger att systemet, trots dem , 
ännu icke gått sönder. Skulle det verkeligen vara så elän- 
digt bestäldt med de två första stadierna att man kunde säga 
att '''systemet trots dem ännu icke gått sönder'', så vore sy- 
stemet ej mera värdt än att såsom odugligt kastas öfver 
bord. Vid detta nedsablande af ett system, grundadt på en 
ljus och eminent tanke, vid detta vanställande och ogrun- 
dade omdöme, som ville hem ta stöd från ett abstrakt teore- 
tiserande, men stod i fullständig strid med företeelserna i 
verkligheten, tror jag föga någon med varm känsla för rätt 
och sanning kunnat blifva vid ostördt lugn och orubbad jem- 
vigt. Om derföre uti bemötandet skärpa uti tonen låtit för- 
nimma sig, så har den sin naturliga förklaring i nu angifna 
anledning, utan att mig fördenskull med skäl torde kunna 
tillvitas '»retlig ömtålighef». 

För att närmare angifva syftningen af den uppsats, i 
hvilken han först öppnade striden emot mig, säger Hr S.: 
att jag enligt hans tanke icke skipat opartisk rättvisa vid 
den jemförande framställningen af de begge systemen: att 
det alltför tydligt syntes att jag var intagen emot det ena 



Digitized by 



Google 



Svar, angående det progressiva l&ngelsesystemet. 21 

och för det andra sjsiemet samt att jag derföre hållit teck- 
ningen af det ena i för mycken skugga och af det andra i 
för mycket ljus: att hans uppträdande afsåg ingenting annat 
än en liten retouchering af denna teckning: att han i kort- 
het ville påpeka att skuggor och dagrar kunde och borde 
fördelas jemnare på båda hållen: att han ej trädde i härnad 
för ofelbarheten af den absoluta ensamhetsteorin, men att 
han ansåg sig böra visa att den ej var bygd på så skral 
grund , som min framställning gaf anledning att tro : att han 
ej heller åsyftade något utfall emot progressivsystemet, men 
ville framhålla att äfven det har sina betänkliga sidor; och 
efter denna förklaring utbrister Hr S.: ^Se der allt! ~ Nej, 
se der är visst icke allt Man finner att Hr 8. vill ^retou- 
chera^ äfven sina egna yttranden. Jag utber mig att ännu 
en gång få hänvisa till den ofvanåberopade diatriben och 
det derpå följande slutordet, hvarigenom Hr S. om de två 
första stadierna i den irländska progressifverkställigheten 
föller det dräpande yttrande att ^systemet trots dessa begge 
första stadier ännu icke gått sönder^, innebärande föga min- 
dre än en förkastelsedom. Detta, när i betraktande tages 
att, enligt kända statistiska data, de två första stadierna le- 
vererat 75 procent af sitt innehåll till öfvergångsfUngelset, 
och återfallen utgjort blott 11 procent, ett resultat så för- 
monligt att vid de menskliga institutionernas ofullkomlighet 
f<&ga mera kan begäras, är något helt annat än ett framhål- 
lande af en betänklig sida. Det innefattar angifvapdet af 
något, som saknar all grund uti förhållandena i verklighe- 
ten, en ^retouchering^ ad libitum. Månne icke Hr S. ge- 
nom omförmälda efter lösa hugskott fällda, ingalunda ^pas- 
sionfria^ yttrande brustit i skipandet af opartisk rättvisa vida 
mera än jag, då han klandrar mig för det jag underlåtit att 
omnämna några till det absoluta cellväsendet hörande fakto- 
rer, och månne det ej ^synes alltför tydligt att han var in- 
läggen emot^ progressivsystemet ^samt att han derföre hållit 
leck ningen deraf^ icke allenast ^i för mycken skugga^ utan 
äfren i en falsk skugga? — hvilket allt starkt påminner om 
exemplet med grandet och bjelken. Hr 8. säger sig ej hafva 
äsyftat något ulfall emot progressivsystemet. Sådant är visst 



Digitized by 



Google 



22 E. von Knorring 

möjligt och öfver en annans afsigter har man svårt att döm* 
ma; men att utförandet utföll i komplett strid med afsigten, 
det ligger för öppen dag för hvar och en, som vill göra sig 
den mödan att läsa diatribeu sidan 309, h vilken jemte slutordet 
är och förblir i ordets fullaste bemärkelse ett skarpt utfall. 

Hr S. har genom en längre argumentering sökt bevisa 
befogenheten af det emot mig riktade klandret. Innan jag 
skrider till något bemötande härutinnan anser jag mig böra 
fästa uppmärksamheten på en vigtig omständighet, som till- 
äfventyrs eljest kunde förbises, att nemligen här är fråga 
om absolut cellsjstem, nemligen sådant, som fordrar cell- 
fängelse för huru lång tid 8om helst, 6, 8, 10 år. I af hand- 
lingen om den ^vilkorliga frigifningen^ hade jag framhållit 
den numera temmeligen alloftäut till riktigheten erkända sats, 
att det vore förnuftsvidrigt att efter mångårig isolering för- 
sätta en brottsling utan all öfvergång direkte från cellen i 
frihet, och till stöd för denna sats anförde jag bevis af den 
stjrka att Hr S. ej gittat vederlägga dem, allraminst med de 
i detta afseende framhållna omständigheter, hvilka icke lära 
göra anspråk på att gälla såsom skäl, ty att fångarne i ge- 
mensamhetsfängelset kunna både stjäla samt slåss och miss- 
handla hvarandra, m. m., hvarifrån allt de i cellen äro me- 
kaniskt hindrade, detta är ju klart som dagen; hvarföre Hr 
S:s påstående att anledningar till brott skulle i gemensam- 
hetsf&ngelset förekomma lika litet som i cellfångelset är blöt- 
tadt på all sanning och motsäges af äfven här i landet in- 
träffade exempel. Då trädde Hr S. upp och klandrade mig 
för det att jag ej haft ett ord att säga om de andra faktorer, 
som ingå i cellsjstemet och hvilka torde få sammanfattas i 
den äfven af Hr S. begagnade gemensamma benämningen 
af uppfostringskurs. Om man skall kunna ånna någon le- 
dande tankegång till stöd för Hr S:s omförniälda uppträdande 
och klander, så måste man ovilkorligen fråga för hvilket än- 
damål deder faktorerne borde framdragas. Var det Hr S:s 
mening att de skulle ställas fram såsom dekorationer, stati- 
ster, skådebröd, med ett ord till ögats förlustelse? Nej in- 
galunda. De borde således spela en roll, utöfva ett infly- 
tande, d. v. s. tjena till motvigt emot den uttalade satsen, 



Digitized by 



Google 



Svar, angående det progressiva fängelsesystemet. <^ 

vederlägga densamma, ty kunde de ioke det, sk vore de ja 
ej annat än torna dekorationer. Nu har jag, utom den re- 
dan omnämnda bindande bevisningen, med statistiska data 
ådagalagt, att en cellf&nge, som efter mångårigt oellif för- 
sättes utan all öfvergång direkte i frihet, oaktadt uppfo- 
stringskursen, befinner sig i vida sämre moraliskt tillstånd 
än en g^mensamhetsfånge, så att det visat sig att hans mot- 
ståndskraft är vida svagare än gemensamhetsfångens, samt 
med två erfarna praktiska fångelsemäns vitsord ådagalagt 
att, om en cellfånge efter en viss af hans individualité be- 
roende tid qvarhålles i oell, allt hvad ditintills tilläfventyrs 
kunnat i afseende å hans moraliska förbättring uträttas går 
fbrloradt och han blir ^kroppsligen försvagad och andligen 
tillintetgjord^, utan att uppfostringskursen kunnat motarbeta 
det. Och under alla dessa förhållanden, der uppfostrings- 
kursen visat sig vara oförmögen att uträtta något, vill Hr S. 
att jag bort omtala och framlägga densamma, för att -^ ja 
hvad? — förmodligen tjena till motvigt emot en sats, hvil- 
ken den var vanmägtig att motväga, och vederlägga något, 
som dermed ej kunde vederläggas. Af allt detta framgår 
klart huruledes Hr 8. hade ingen befogenhet för sitt häri 
skedda uppträdande och klander. Man skall ock göra sig 
otillgänglig för alla skäl för att, såsom Hr S., ännu förneka 
att jag vid den synpunkt, h varur frågan af mig betraktades, 
saknade all skälig anledning att tala om deder faktorerne, 
just emedan med dem ingenting kunde till vederläggande af 
den sats jag anfört åstadkommas och min afsigt med att vid- 
röra det absoluta cellsystemet tydligen var, icke att gifva 
någon teckning eller karakteristik af detsamma, utan blott 
att visa det deri inneboende, af Hr S. ej heller förnekade 
Ijte^ som framkallat progressivsystemet, hvarmed jag sedan 
i min afhandling sysselsatte mig. Emellertid har Hr 8. nu 
BM sin vilja fram. Uppfostringskursen har kommit till tals. 
Hr 8. ville ju så hafva det för att skuggor och dagrar skulle 
bli jemnare fördelade. Men hvad har följden blifvit? Jo, 
den, som inträffar med h varje sjuk sak, hvilken icke tål att 
närmare vidröras. Det absoluta cellsystemet har lagt i da- 
gen flere skuggor, dess fel hafva blifvit mera bjerta, dess 



Digitized by 



Google 



24 ^' von Knorring. 

Ijten mera framstående, hvarutom detsamma visat sig vara 
bygdt just p& den skrala grund, hvars undanrödjande Hr S« 
trott deder faktorerne kunna till vägabringa. 

I sin första uppsats betraktade Hr 8. det absoluta eell- 
systemet såsom bestående af två dertill hörande med hvar* 
andra oskiljaktigt förenade faktorer, nemligen isolering och 
uppfostringskurs. Då Hr S., utgående från denna synpunkt 
yttrade att isoleringen i och för sig är af föga värde såsom 
bättringsmedel och strax derpå att isoleringen just utgör ett 
medel till uppfostringskursens genomförande, anmärkte jag 
att deri låg en obegriplig motsägelse, emedan isoleringen 
äfven der den sades för ändamålet äga föga värde betrakta- 
des uti ett system, hvarest den utgjorde den ena af de två 
faktorerna, och således hade i det uppgifna afseendet på en 
gång både föga värde och mycket värde. Genom en längre 
deduktion har Hr 8. dock numera sökt förklara att han med 
isoleringen i och för sig menat isoleringen ensam för sig, 
Hvad Hr S. således med det ofvansagda rätteligen menat 
kan jag numera fatta. Men så uttryckt som meningen fö- 
rekommer i uppsatsen, gaf den full anledning till den gjorda 
anmärkningen. 

Att än vidare disputera om hvad i det absoluta cell- 
systemet skall utgöra hufvudsak och hvad bisak är ända- 
målslöst, enär våra åsigter i den delen äro diametralt mot- 
satta. Några ord kan jag dock ej underlåta att i denna 
del yttra. £b: 8. påstår på grund af abstrakt teoretiserande, 
att uppfostringskursen antages vara hufvudsak och isolerin- 
gen bisak, jag åter motsatsen. Emedan erfarenheten åda- 
galagt att uppfostringskursen i hvarje fall efter en viss tid 
upphör att verka, då, i händelse man vore föi*nuflig, föngen 
skulle flyttas i gemensambetsfängelse och uppfostringskursen 
der under mera gynnsamma förhållanden fortsättas, men man 
likväl af dyrkan för teorin envisas med att qvarhålla honom 
i cellen, oaktadt uppfostringskursen förlorat erforderligt in- 
flytande, så är ju derigenom till full evidens bevisadt att 
anhängarne af detta system göra insperrandet emellan fyra 
väggar till hufvudsak. Hr 8:6 uppgift att det ej kunde för- 



Digitized by 



Google 



Svar, angående det progresBiva föngelsesystemet. 25 

nekas att uppfostringskursen här skulle utgöra hufvudsak är 
således alldeles oriktig. 

Beträffande progressivsjstemet yttrar Hr S. nu, att han 
vore villig att erkänna dess förtjenster och låta det all rätt- 
visa vederfaras. — Så! verkeligen? Detder ljuder annorlunda 
än tonen i den första uppsatsen. Jag vill ej följa Hr S. på 
det abstrakta räsonerandets område, der hvarje dispyt blir 
ändamålslös. Men hvad jag håller på såsom ett axiom det 
är, att den enda säkra och hållbara domare i fångelsevä- 
sendet är resul täterna, emot h vilka det abstrakta räsoneran- 
det förlorar allt värde. Hr S. säger sig ^hysa för resulta- 
terne all möjlig respekt, men är nog oförståndig att ändå 
ej vilja i förtid kasta teorierna öfver bord^. Hvad menas 
här med ^i förtid^? Åsyftas der med en tidpunkt, då ännu 
icke några resultater yppats, så har Hr S. fullkorn ligen rätt. 
Men anser Hr S., äfven sedan ett system under en långva- 
rig verksamhet oförändradt framlagt de utomordentligaste re- 
sultater, det ännu vara ^i förtid^ att medgifva dess företräde 
framför ett annat, som visat sig till resul täterna stå efter, 
då finnes ju intet skäl till anlagande att detder ^i förtid^ 
någonsin skall upphöra, hvaraf följer att resultaterna aldrig 
komma till* respekt, hvilket åter är detsamma som ett för- 
gudande af teorin. Hr S. hänvisar till resultaterna irån Bruch- 
aal och Moabit, hvilka äfven skulle vara lysande och menar 
att de borde vara mig bekanta. För Bruchsal har jag ej 
någon statistik nu till hands och kommer icke heller ihåg 
om eller hvilka siffror jag tilläfventyrs sett för detta iUngelse 
uppgifvas. Befcräffand åter Moabit, så upptager visst Ur S:8 
beskrifniog om sagde fängelse några siffror i nu ifrågava- 
rande hänseende; men jag tillåter mig att angående dessa 
siffror från samma afhandling återgifva Hr S:s egna ord: att 
^siffrorna rörande de frigifna fångarne och deras förhållande 
efter utträdet ur fängelset äro ofullständiga och föga upply- 
sande^ och på ett annat ställe att de ^blifvit alltför sväf- 
vande och ofullständiga, för att man af dem skulle kunna 
draga några allmänt gällande slutsatser^. Må mig dessutom 
tillåtas att här återgifva två kompetente och pålitlige förfat- 
tares ord i ämnet, nemligen Mittermaier, som sagt: ^Kein 



Digitized by 



Google 



26 £• von Knorring. 

Staat känn sioh rOhmen, einen Bolchen Erfolg seines Ge- 
fångnisssystems zu haben, als Irland^*), och Bruun, hvil- 
ken i det af mig förut citerade arbetet ^Om fuldbyrdeise af 
Strafarbeide^, yttrar: ^Lad os nu til slutning undersöge, om 
da det absolutte System har frembragt saadane Resuitater, 
at man af den Grund bör foretreekke det for enhver anden 
Btraf. SaaveL her som i Udlandet har jeg baade leest og hört 
om '^glimrende Resultater^, men intet Sted har jeg seet Be* 
viser herfor'^. Jag tror mig jemväl vara i tilllUlle att till 
någon del kontrollera de af Hr S. framlagda siffrorna ge- 
nom den återfalisstatistik , som meddelas af von Valentini i 
hans arbete ^Das Verbrecherthum im Preussichen Staate; 
Leipzig 1869^, och hvari återfallssiffror för tukthusf&ngar 
framläggas särskildt för hvarje af den preussiska statens åtta 
provinser. Man skulle tycka att om Moabit gifvit sådana 
siffror, som Ur S:s beskrifning upptager, den allmänna siff- 
ran för provinsen Brandenburg i förhållande till andra pro- 
vinser derigenom bort ansenligt nedtryckas. Men fulla mot- 
satsen har inräffat. Medan Brandenburg för åren 1858 — 1863 
i medeltal visat 40 proc. återfall, har under samma tid, Schle- 
sien gifvit 35 proc, Posen, Preussen orh Pommern enhvar 
.33 proc, Sachsen 30 proc, Westfaien 29 proc/ och Rhen- 
land 19 proc. Särskildt för män har Brandenburg 41 proc, 
Schlesien 36 proc, Posen och Preussen hvardera 32 proc, 
Pommern 33 proc, Sachsen 30 proc, Westfaien 29 proc. 
och Rhenland 19 proc Slutsatsen häraf ligger nära till- 
hands. De källor, ur h vilka Hr S. hemtat sina uppgifter 
hafva icke förmått återgifva det rätta förhållandet. Hr S. 
säger emellertid att han till dem sätter fullt förtroende. Men 
då dessa siffror, enligt Hr S:s egen uppgift, äro både sväf- 
vande, ofullständiga och föga upplysande, samt så beskaf- 
fade att man af dem ej kan draga några allmänt gällande 
slutsatser, hvaraf detder fulla förtroendet icke vill få nå- 
got riktigt godt stöd, så bevisa de korteligen ingenting. Vid 



*) von Holtzendorif : Kritische Untersuchungen ilber die Grund- 
Bätze und Ergebnisse des irischen Strafvollznges. Berlin -1865. Pag. 
87. 



Digitized by 



Google 



Svar, ang&ende det progressiva iangelsesystemet. 27 

detta förhäilande och som Hr S. ej framlagt några sififror 
för Brachsal, är det tillsvidare af Hr S. obevist att Brachsal 
och Moabit skalle gifvit resultater, som komme upp emot 
de irländska. 

Hr S. och jag stå i fängelseläran p& väsendtligen olika 
grund, han på teoriers, jag på resultaternas. Det framgår ju 
tydligen af det föregående. Jag har omfattat det irländska 
systemet för dess herrliga resultater, hvilka till full evidens 
bevisa att systemet är godt och bygdt pä en sann psykolo- 
gisk idé, icke för systemets skull, emedan jag, oaktadt dess 
vackra sammansättning och bygnad, skulle varit den förste 
att förkasta det, om det icke gifvit de resultater det fram- 
bragt. Hr 8. vill visst beundra och smeka resultaterna , 
men dermed slut. Att af dem såsom premisser draga kon- 
klusioner och i sådan logisk ordning låta dem få utöfva ett 
inflytande på hans omdöme, derpå går Hr 8. ej in. Teorin 
för teorins skull. Reservationerna: ^i förtid^ och att det 
ännu skulle vara ^för tidigt^, verka ingen ändring häri, eme- 
dan dessa ord hänföra sig till en obegränsad tidslängd , hvars 
bestämmande beror af Hr 8:8 godtycke, och för hvilken, att 
dömma af tonen i hans yttranden. Hr 8. sannolikt aldrig 
kommer att sätta någon gräns, huru vackra resultater ock 
må frambringas. När jag, under dessa förhållanden, i mitt 
bemötande sade att de irländska resultaterna icke behaga 
anhängarne af det absoluta cellsystemet, emedan de ej till- 
kommit efter konstens reglor, så hade detta yttrande sin 
fttUa motivering och grund uti Hr 8:s ståndpunkt i frågan, 
favari teorin för honom utgör hufvudsak. Men då Hr 8. un- 
der förmodan „att han icke far vilse^, med tillämpning på 
mig, begagnar samma yttrande och säger att resultaterna 
från Bruchsal och Moabit ej behaga mig, emedan de icke 
tillkommit efter konstens reglor samt dervid tror sig hafva 
slagit mig med mina egna vapen, så har han icke allenast 
^farit vilse^ utan äfven grundligen huggit yxan i sten, enär 
slaget gått i motsatt riktning emot min ståndpunkt, som är, 
icke teorin, utan resultaterna samt följaktligen alldeles miss- 
lyckats i sitt försök att träffa mig. Om således resultaterna 
från Bruohsal och Moabit hos mig ej vunnit afseende, sä är 



Digitized by 



Google 



28 E. von Knorriiig. 

det derföre att Hr 8. för Bruchsal framvisat inga resultatet 
alls och för Moabit icke icke haft att duka upp audra siff- 
ror än sädana, som eniigt Hr 8:8 eget erkännande äro sväf- 
vande, ofullständiga och föga upplysande samt sä. beskaf- 
fade att man af dem ej kan draga n&gra allmänt gällande 
slutsatser. 

Såsom ofvan är nämnd t tänker jag ej följa Hr 8. på 
det abstrakta räsonerandets område. Alla de argumenter 
Hr 8. på detta område anfört falla ohjelpligen för resulta- 
terna. Att genom progressivsystemets införande fängelsere- 
formen skulle ^tagit ett baksteg, som återflyttar slutmålet 
ett godt stycke längre bort^, är åter ett hugskott, sväfvande 
i luften utan allt stöd. Hr 8. är icke nöjd med lagstiftarne 
i kantonen ZUrich i Schweitz, der det irländska systemet 
med dess tre fängelsegrader blifvit infördt. Det torde dock 
vara att antaga att beslut derom fattats af förståndige män 
och efter moget öfvervägande. I Nordamerikas Förenta Sta- 
ter, det praktiska förståndets land par préférence, hölls år 
1870 i Cincinnati i staten Ohio en nationalkongress för ^ftkn- 
gelse- och bättringsviisende^, hvarvid fattades 37 resolutio- 
ner, af h vilka den I8:de efter referering i ^Allgemeine Deut- 
sche Strafrechtszeitung'^ på tyska lyder: '^Die tretflichsten 
8eiten des irischen Systems — die strengere Station der 
Einzelhafb, die Besserungsstation der progressiven Classifici- 
ring und die Probestation ftlr Gesittung und Bildung - sind 
anwendbar fttr alle Länder, far die Yereinigten Staaten 
ebenso gut, wie fdr Irland^. Skulle det med systemet för- 
hålla sig så som Hr S. föreställer sig, att nemligen Tängel- 
sereformen genom dess införande ^ tagit ett baksteg, som 
återflyttar slutmålet ett godt stycke längre bort^, då måste 
man i sanning förvåna sig öfver de praktiske Amerikanarnes 
förbli ndclse att icke allenast förorda systemets antagande i 
unionen, utan äfven förklara dess af Hr 8. förkastade andra 
stadium höra till dess förträffligaste sidor. 

Hr S. har sökt att frigöra sig fi*ån en motsägelse, som 
fallit honom till last, och detta genom en så grundlig ^re- 
touchering^ af sina egna ord och yttranden att de derigenom 
kom me att uttrycka nära nog motsatsen af hvad han i verk- 



Digitized by 



Google 



Svar, angående det progressiva fängelsesystemet. 29 

ligheten sagt. Jag är Hr S. aU erkänBla skyldig för den mil- 
dare ton han sålunda velat inlägga i sina anföranden och 
skulle gerna godkänna denna förmildring om det ej gällde 
att försvara hvad jag, i anledning af hans verkliga yttran- 
den, i bemötandet andragit. Men nu måste jag hälla mig 
till desamma sådana de lyda i urkunden. Uti nu förelig-' 
gande genmäle säger Hr S.: ^att det skulle ligga någon mot- 
sägelse deri att å ena sidan ifrågasätta nyttan af de två för- 
sta stadierna i systemet och å andra påstå att den vilkorliga 
frigifningen spelat en vigtig roll i detsamma kan jag ej hel- 
ler medgifva^, hvilken motsägelse jag i mitt bemötande skulle 
sökt visa; hvarutom Hr S. uppger det han aldrig '^förmenat'^ 
något så absurdt som att fångarne skulle kommit oförbätt- 
rade från cellfångelset och i andra stadiet blott förderfvat 
hvarandra, (huru dermed förhåller sig skall strax visas,) samt 
att hans yttranden icke inneburo någon förnekelse deraf att 
ej äfven på denna väg något godt skulle kunna åstadkom- 
mas. När man läser argumenteringen sidan 309 i den för- 
sta uppsatsen, så kan deraf icke rimligen någon annan slut- 
sats dragas än att Hr S. velat förneka möjligheten och be- 
visa omöjligheten deraf att fingarne skulle kunna i de två 
första stadierna lefva till sin förbättring, till hvilken slutsats 
man får ännu ytterligare skäl när Hr S. om samma stadier 
fäller det dräpande slutomdöme, att ^systemet trots dem ännu 
icke gått sönder^. Detta är ju något helt annat än att blott 
sätts berörde stadiers nytta i fråga. Hr S. citerar vidare 
huruledes jag yttrat, att äfven jag påstår att den irländska 
progressifverkställigheten till betydlig del har att tacka den 
vilkorliga frigifningen för sin framgång, men att det fram- 
ställer sig solklart att sådant icke skett ""trots de begge för- 
sta stadierna^, ufan just derföre att den bidragit till fångar- 
nes moraliska förbättring i dessa stadier etc, och efter detta 
citat utbrister Hr S.: ^men just samma åsigt, nemligen ^att 
den vilkorliga frigifningen bidragit till och befrämjat fångar- 
nes moraliska förbättring''^ innefattas ju i mitt yttrande att 
den spelat en vigtig roll i systemet genom den hoppgifvande 
tanken pä frihet och sjelf bestånd^. — Ja, se just deruti lig- 
ger den skärande motsägelsen att Hr S. drifver detta på- 



Digitized by 



Google 



30 E. von Knorring. 

stående när han tillika om de två. första stadierna säger att 
^systemet trots dem ännu icke gått sönder^, sedan han strax 
förut yttrat, att ^man fordrar i sanning underverk af den 
stränga cellen då man väntar att den på nio månader skall 
förmå helt och hållet omskapa menniskor, som aldrig vetat 
af någon annan uppfostran än den de från tidigaste barna- 
åldern genomgått i brottets och lastens skola^, samt himlat 
sig deröfver att de från cellen '''sättas i förbindelse med det 
intima umgänget emellan en mängd sammanhopade brotts- 
lingar, hvaraf mertalet antagligen ännu icke hunnit blifva 
belriade från den moraliska pestsmitta, hvaraf de varit an- 
gripna'^ m. m. Då underverk ej pläga tilldraga sig nuförti- 
den, så blir ju af det anförda en sjelffallen följd, att fån- 
garne komma oförbättrade från cellfängelset och, när de flyt- 
tas till andra stadiet, dit medföra sin ^moraliska pestsmitta^ 
för att adderas till den ^moraliska pestsmittan^ hos mertalet 
af der förut varande fångar, hvilka ju alla äfven genomgått 
celirängelset och derifrån också fört sin ^moraliska pestsmitta^ 
med sig, h varigenom allt andra stadiet således komme att 
böja sig under ett dominerande välde af ^moralisk pestsmit- 
ta^. Att här skulle finnas några faktorer för en uppfostrings- 
kurs tages alldeles icke i beräkning. Sådan är den fysio- 
nomi, hvilken med logisk följdriktighet framgår ur Hr S:s 
yttranden om de två första stadierna, och deraf kan icke 
heller någon annan föreställning erhållas än att Hr S. ''^sy- 
nes förmena^ att fångarne i andra stadiet endast förderfva 
hvarandra. Af det ofvananförda blir vidare en gifven följd 
att den vilkorliga frigifningen ingenting uträttat till fångar- 
nes förbättring i cellfängelset, eftersom dertill fordrats ''un- 
derverk'', hvilka numera ej låta tänka sig, samt att möjlig- 
heten af den vilkorliga frigifniugens inflytande blir inskränkt 
till andra stadiet med dess — "moraliska pestsmitta''. Men 
kan det förnuftigtvis såsom tänkbart antagas, att den vilkor- 
liga frigifningen, hvilken, medan fångarne höllos isolerade 
hvar för sig i cell, i hänsigt till den "moraliska pestsmittans" 
undanrödjande, på dem verkade såsom att kasta vatten på 
gåsen, ty att få verkan deraf räknas ju äfven till "under- 
verken", skall i den "moraliska pestsmittans" öfvervinnande 



Digitized by 



Google 



Svar, angående det progressiva fängelsesystemet. 31 

Jjekas b&ttre när de moraliskt pestsmittade sättas uti ^intimt 
umgänge"" med hvarandra? Något så iukonseqvent och mot* 
sägande Hr S:s tydligen uttalade åsigter i ämnet, lärer ej (å 
antagas. Således, fordras det underverk för att behöflig för* 
bättring skall kunna tiilvägabringas i första stadiet, har det 
andra en så vederstygglig fysionomi, som ur Hr S:s ord 
framgår och äro de begge så dåliga och så eländigt inrät- 
tade att man kan anse denna fysionomi vara sann och til- 
lika om desamma säga att ^systemet trots dem ännu icke 
gått sönder^, då är det det ju solklart som dagen att den 
vilkorliga frigifniningen här spelat icke blott icke någon vig- 
tig roll, utan ingen roll alls. ty under de af Hr S. förutsatta 
förhållandena hade påtagligen ingen af andra stadiets fån- 
gar kunnat uppflyttas i öfvergångsfängelset, och då hade ju 
all tillämpning af den vilkorliga frigif ningen upphört och den- 
sammas inflytande visat sig hafva varit lika med noll. Har 
tAer den vilkorliga frigifningen här spelat en vigtig, märk vig- 
tig roll och följaktligen uträttat något utomordentligt och an- 
mftrkningsvärdt, h vilket nu i verkligheten består uti de all- 
mänt erkända vackra resultaterna utgörande 75 procents upp- 
flyttning och 11 procents återfall, så har ju sådant icke rim- 
ligen knnnat ske annorlunda än med det oeftergifliga vilkor, 
att de två första stadierna, i följd af sin egen inre goda or- 
ganisation och förmåga att befrämja fångarnes förbättring, 
deruti understödt densamma, och då är ju allt hvad Hr S. 
sagt om dessa stadier och framförallt påståendet att ^syste- 
met trots dem ännu icke gått sönder^ falskt. När jag såle- 
des om sagde påstående yttrade att det var vågadt och för- 
hastadt, så var detta sannerligen det allra lindrigaste man 
derom kunde säga. Den motsägelse jag i mitt bemötande 
emot Hr S. bevisat qvarstår också ovederlagd lika bjert och 
i ögonen fallande som förut. 

Att jag, på sätt Hr 8. vill antyda, skulle anse vil- 
korlig frigifning icke kunna äga rum med något annat fän- 
gelsesystem än det irländska, är ej förhållandet. Jag erkän- 
ner det sachsiska verkställighetssättet med två grader fcln- 
gelse och vilkorlig frigifning vara godt och h vårföre? — Jo, 
emedan det gifvit goda resultater, om ock ej så goda som 



Digitized by 



Google 



32 E- von Knorrhjg. 

det irländska. Dervid bör dock noga märkas att det andra 
stadiet utgöras af ett vanligt gemensamhetsfllngelse och icke 
af ett öfverg&ngsfängelse, hvilket hitintills använd ts endast 
såsom tredje stadium och d& visat sig välgörande. Men hvad 
jag velat påstå och på det bestämdaste vidhåller, det är, att 
alla de argumenter Hr S. anfört till förringande af det ir- 
ländska systemets lämplighet emot dess resultater förlora allt 
värde och all beviskraft. Hr S. yttrar att hans omdöme sä- 
ger honom ^att det ej kan ligga någon i längden hållbar 
princip till grund för det irländska systemets proklamerade 
lära^: etc. (se vidare pag 217) och han ^anser sig böra fä- 
sta afseende vid denna af hans förnuft uppställda ^teori^.^ 
Jag tillåter mig att till jemförelse härmed framställa ett exem- 
pel från verkligheten. En läkare, kallad till en sjuksäng, 
förklarar, på grund af vetenskapens, konstens, med ett ord 
teorins reglor och således äfven på grund af sitt omdömes 
och förnufts vittnesbörd, patienten icke kunna öfvervinna sin 
sjukdom, utan vara hemfallen åt döden, men patienten korn- 
mor sig och lefver. Hvad betydelse hade då vittnesbördet 
af läkarens omdöme och förnuft? Äfven han ^ans&g sig böra 
fästa afseende vid den af hans förnuft uppställda teori^, — 
men teorin befanns vara falsk, ty omdömet och förnuftet 
äro beroende af den menskliga ofullkomligheten och kunna 
misstaga sig; hvaremot resultaterna aldrig misstaga sig, eme- 
dan de äro produkter af ofelbara gudomliga lagar. Och ännu 
olyokligare än för läkaren går det, när omdömet och för- 
nuftet vilja, efter ett visst illustert föredöme, proklamera sin 
ofelbarhet och upphäfva sig till mästare öfver erfarenheten. 
Om någon har att till plantering välja emellan många tel- 
ningar af för honom obekanta trädslag för att bland dem 
finna ett fikonträd, och det slutligen efter mycket experi- 
menterande finnes att på ett af dessa träd växa fikon, så 
kan man vara säker på att det trädet är ett fikonträd och 
ingen tistel , och hvarje omdöme och förnuft , som vill påstå 
att det ej kan ligga någon i längden hållbar princip till 
grund för den proklamerade läran att samma träd allt fort- 
farande skall bära fikon, vinna dermed ej annat än ett be- 
vis att de vid uttalandet af ett slikt påstående icke följt de 



Digitized by 



Google 



Svar, angående det progressiva föngelsesystemet. 33 

logiska lagarne för sin verksamhet. Allt hvad vi göra vid 
beträdandet af nya banor i fängelseväsendet är ingenting an- 
nat än experimenter. Det, som frambringas genom experi- 
menterna, kallas erfarenhet, och när denna utfallit lyckligt 
i långvariga, oförändrad t utmärkta resul täter, så utgör så- 
dant för h varje omdöme och förnuft, som ej vill sträfva emot 
de logiska tankelagarne , ett bevis att den, som bestämt sig 
för experimentet, träffat rätt och utgått från en sann psyko- 
logisk idé. Men att, utan afseende å hvad erfarenheten in- 
tygat, tro sig kunna, blott efter omdömets och förnuftets 
anvisning, säga hvad af upplysta menniskors efter moget be- 
slut vidtagna åtgärder icke skall kunna inom den slutna 
verld, som heter menniskosjäl , verka till de fallnes återupp- 
rättande, är, om det ofvansagda vill jäfvas, i all händelse 
mer än vanskligt, ty, såsom den odödlige skalden säger: i 
himmelen och på jorden finnes mycket, h varom all vår fl- 
iosofi ej kan drömma. 

Eugen von Knorring. 



Jur. Föfen. TuUlr, 1872. 



Digitized by 



Google 



AllnilBBa srVerlfigfi;iiiii^sftiiBeD 

lör 

Juridiska Föreningen i Finl«ind 

under året 1869—1870, 
enligt beslut vid årsmötet den 25 Seplember 1869. 

I. Allmftn clTtl lAff. 

1. Vore det önskligt, att äktenskapsförbuden i 2 kap. 
G. 6. blefve genom lag upphäfda i alla de fall, uti hvilka 
dispens här i landet plägat medgifvas? och att sedermera 
dylik dispens från allmän civil lag ej må ifrågakomma? 
Eller borde måhända de för Sverige i ämnet gällande be- 
stämningar i Kongl. Förordningarne den 10 April 1810 och 
19 Maj 1845 hellre upptagas i finsk lagstiftning? 

2. Borde icke skilnaden emellan lands- och stadsrätt 
i följande hänseenden upphäfvas, så att nemligen: a) gifto- 
rätt och arfsrätt blefve lika för man och qvinna; b) stads- 
rättens bestämningar om morgongåfva komme att gälla för 
alla, samt c) rättigheten att i testamente bortgifva egendom 
blefve enahanda på landet och i staden, t. ex. med den ut- 
sträckning deraf, som i Sverige införts genom Kongl. För- 
ordningen den 21 December 1857? 

3. Bör annan ändring göras i 14 kap. G. B., än den 
som redan skett genom 15 $ i Kejs. Förordningen om miss- 
handel af den 26 November 1866 och 9 § i Kejs. Förord- 
ningen om ärekränkning af samma dag? (Jfr Svenska Kongl. 
Förordningen den 20 Nov. 1860.) 

4. Är domstol, inför hvilken testamentsbevakning gö- 
res, befogad att vägra föreskrifven underrättelse om hvad 
testamentstagaren har att iakttaga, på grund deraf att den 



Digitized by 



Google 



Året 1869-1870. 35 

anmälda rättshandlingen icke vore ett i laga form upprät- 
tadt teBtamente? 

5. Finnes det ännu någon giltig grund till bibehål- 
lande af rättigheten att i börd lösa fastigheter såväl i stad 
som på landet? 

6. Kunna arreudators af boställe löftesmän anses vara 
skyldige att ansvara för den ersättning för husröta och van- 
häfd, som arrendator, genom en vid laga af- och tillträdes- 
syn med tillträdaren ingången förlikning, åtagit sig? och 
kan, i händelse frågan jakande besvaras, förlikningen klan- 
dras af desse löftesmän på den grund, att de ej blifvit kal- 
lade till syneförrättningen att sin rätt bevaka? 

7. Är det rätt, såsom en del underdomstolar uppgif- 
vits förfara, att den, h vilken vid liqvid med annan såsom 
betalning, i stället för penningar, emottagit en af tredje per- 
son athUndigad skuldsedel, förklaras berättigad att hålla sig 
till öfverlåtaren för den del af skuldsedelns innehåll, som 
gäldenären befunnits sakna tillgång att betala? 

8. Kan stadgandet, i ett för soeknemagasin eller an- 
nan dylik inrättning af administrativ myndighet faststäldt 
reglemente, derom, att lån ur dem böra åtfölja fastighet, af 
domstol vid förmånstvister tillerkännas vitsord? Och böra 
slika lån utgå med förmånsrätt äfven framför andra fordrin- 
gar, fbr hvilka lägenheten enligt allmän lag utgör under- 
pant? 

9. Är det rätt att, med stöd af 42 punkten i Kongl. 
Förklaringen den 23 Mars 1807, beräkna den i 4 $ af Kongl. 
Förordningen den 28 Juni 1798, angående utsöknings- och 
utmätningsmål, utsatta tid af tolf månader, efter trettio da- 
gar i hvar månad, till trehundrasextio dagar? eller bör sagde 
tid anses lika med tolf kalendermånader, d. v. s. trehundra* 
sextiofem dagar? 

10. Bör sista momentet i 2 $ 2 kap. U. B. tillämpas 
vid verkställighet af utslag, meddelade af länestyrelse i grund 
af KeJB. Förordningen den 23 Juli 1868, i den händelse att 
svarandens förklaring icke afgifvits? 

11. Då qvartalsförslag öfver tjensteman tillkommande 
lön uppgöres af den myndighet, under hvilken tjensteman- 



Digitized by 



Google 



36 Ofverlfiggningsämnen. 

nen närmast lyder, och lönen, p& grund af n&mnda förslag, 
af annan myndighet utanordnas: hos hvilkendera af dessa 
myndigheter skall införsel i sådan lön sökas? 

11. Allmäii ferimliial !•«. 

i. Då flertalet bland de vid underrätlerna anstälde 
allmänne åklagare saknar erforderlig lagkunskap, ooh sådant 
vållar, att den af dem i anledning af timade brott anstälda 
polisundersökning ofta, till men för bevisningen och målens 
skyndsammare behandling vid domstolarne, är mycket brist- 
fällig, så frågas: om icke denna olägenhet kunde i någon 
mån minskas derigenom, att en instruktion rörande polisun- 
dersökning i brottmål blefve utfärdad? 

2. Huru kunde den vid en del underrätter förekom- 
mande praxis att längre tid, än nödigt vore, uppskjuta med 
företagande och afslutande af ransakning angående häktad 
person, stäQas på ett verksammare sätt, än sådant genom 
nu gällande lagstiftning i ämnet kunnat ske? 

3. Kan det, i fråga om kriminel preskription, i Kongl. 
Förordningen den 20 Januari 1779 förekommande stadgan- 
det: ''hafve sedan ingen rätt att öfver den förmenta förbry- 
telsen klaga^, afskära någon målsegandes civila fordrings- 
eller ersättningsanspråk, som hafva sin grund i den ^för- 
menta förbrytelsen''? 

4. Tillkommer det domstol att förklara en kärande- 
parts talan om ersättning, utan att ansvar blifvit i målet yr- 
kadt, vara af kriminel natur samt böra i brottmålsväg be- 
handlas? 

5. Förefinnes anledning dertill, att stadgandet i 1 $ 
15 kap. R. B.: ^1 brottmål svare den sjelf, som anklagad 
är^, o. s. v., blefve ändradt derhän, att i gröfre brottmål den 
tilltalade väl skulle sjelf svara, dock med rättighet att an- 
lita biträde af advokat, om han så önskar, men att i rin- 
gare brottmål svarandeparten finge tillstädeskomma genom 
ombud, der icke domaren pröfvade hans personliga instäl- 
lelse vara af nöden? 

6. Kunde icke en del jäf för vittnen såväl i tvistemål 
som brottmål lämpligen afskaffas? 



Digitized by 



Google 



Aret 1869—1870. 37 

7. Kan giltighet tillerkännas ett till laga ålder kom- 
met vittnes utsago, ang&ende händelse, som inträffat förr, 
än vittnet uppnått femton års ålder? 

8. Borde icke vittnen i gröfre brottmål anses berätti- 
gade till ersättning för resa, täring ooh tidspillan? och borde 
kronan eller kommunen utgifva sådana ersättningar i de fall, 
då desamma icke skäligen kunna åhvälfvas någondera par- 
ten, eller denne saknar tillgång till deras betalande? 

9. Skulle ej förtroendet till den kriminella rättsvår- 
den i landet snarare ökas än aftaga, om det stora antalet af 
underställningsmål något minskades, äfven om man icke ville 
taga steget så fullt ut, som skedde i Sverige genom Kongl. 
Förordningen den 16 Februari 1864? 

11 1. Speclel I«ff. 

1. Vore det nyttigt och önskligt, att vid domstolarne 
skulle anställas lagfarne advokater för att af rättssökande 
kunna anlitas? och, om frågan besvaras jakande, huru kunde 
deras anställande ske med minsta kostnad? 

2. Ehuru guvernörernes domsrätt i utsökningsmål icke 
torde kunna umbäras, innan domstolarne på landet blifvit 
permanenta, så frågas om icke likväl de administrativa myn- 
digheternas befattning med rättsfrågors afgörande i några 
andra fall redan nu kunde afskaffas, så att t. ex. frågor om 
åborätt till kronohemman, ägotvister emellan sådana lägen- 
heters innehafvare, gästgifvares och skjutsandes förbrytelser, 
försvarslöses insättande i arbetsinrättning m. fl. skulle af dom- 
stol afgöras? 

3. Vore det önskligi^ att förslag till administrativa 
författningar skulle, till förekommande af stadganden, som 
stode i strid mot allmän lag, underkastas granskning af hög- 
sta domstolen, samt att sådana författningar äfvensom lag- 
förklaringar vid landtdaga^ne underginge enahanda gransk- 
ning af stönderna eller något deras utskott? 



Digitized by 



Google 



Juridiska Föreningens i Finland 
förhandlingar 

öfver de för &ret 1869—1870 godkända 
allmänna öfverläggningsämnen. 

1. Allmän €lvil las* 

Vore det ömkligt, att äktenskapsforbuden i 2 kap. G. 
B. blefve genom lag upphäfda i alla de /all, uti hvilka di- 
spens här i latidet plägat medgifvas? och att sedermera dy- 
lik dispens från allmä7i civil lag ej må ifrågokomma? El- 
ler borde måhända de for Sverige i ämnet gällande bestäm- 
ningar i KongL Förordningarne den 10 April 1810 och 
19 Maj 1845 hellre upptagas i finsk lagstiftning? 

Central-afielnfngen. 

Prokuratorsadjointen Sederholm ^ som refererade denna 
fråga, inledde diskussionen derom med ett motiveradt ytt- 
rande, gående ut derpå, att hvad som i landet redan län* 
gesedan blifvit sed derigenom, att flere af de i 2 kap. G. 
B. uppstälda äktenskapshinder när som helst kunnat genom 
dispens häfvas, äfven borde i lag stadgas; och ansåg ref. 
derföre, att äktenskap borde genom lag tillåtas ej blott emel- 
lan syskonebarn, utan ock emellan besvågrade personer, 
hvilka ej beflnna sig i rätt ned- och uppstigande svågerlag, 
hvarutom äfven det i 11 § 2 kap. G. B. uppstälda hindret 
för äktenskap emellan dem, som gjort hor med hvarandra, 
enligt ref:8 åsigt borde genom lag häfvas, om än dispens 
från dessa hinder icke plägat i Finland likasom i Sverige 
ifrågakomma. Blefve lagen i dessa delar ändrad, så vore 



Digitized by 



Google 



Ällmån civil lag 1. 39 

dispens i dylika m&l ock öfverflödig och kunde derföre sä 
mycket hellre umbäras, som dispens i civila m&l gjorde la- 
gen illusorisk. 

Sedan referenten afgifvit sitt yttrande uppstod en längre 
lifvad diskussion, som erhöll ett särskildt intresse derigenom , 
att äfven tvenue läkare deltogo i densamma. Af desse iram- 
höll Professorn Pippingsköld ^ att en af fransmannen Boudin 
och tysken Liebreich inledd statistisk undersökning (refererad 
i Notisblad för läkare och farmaceuter, &rg. 1863), beträf- 
fande inflytandet af blodsförvandters giftermål p& deras ätt- 
lingar, hade, om än icke utredt, likväl gjort det troligt, att 
dylika äktenskap mera än andra vore egnade att framkalla 
en försvagad, med både kroppsliga och andliga lyten (såsom 
döfstumhet, ögonsjukdomar, idiotism) behäftad afkomma; hvar- 
före talaren, som föröfrigt biträdde referentens åsigt, ansåg 
det rådligt, att det i 3 § 2 kap. G. B. förekommande stad- 
gandet om giftermål emellan syskonebarn icke blefve än- 
dradt, innan en fortsatt och utsträckt undersökning rörande 
nyssnämnda förhållande hade spridt större ljus öfver ämnet. 

Å andra sidan åter anfördes af särskilde talare, att de 
af kanoniska lagen uppstälda många äktenskapshindren hade 
tid efter annan, utan förspord oli%enhet, blifvit betydiigen 
reducerade; att lagstiftaren, ifall han ville fästa så stor vigt 
vid det hygieniska inflytandet af giftermål emellan vissa per- 
soner, också borde förbjuda äktenskap emellan svaga och 
sjukliga personer; att upprätthållandet af sedligheten bland 
nära anhöriga, hvilket i äldre tider, då beslägtade personer 
mera än nu iefde under samma tak, kunnat vara ett motiv 
tin uppställande af äktenskapsförbud för närskylda och be- 
svägrade personer, icke mera borde kunna gälla såsom ett 
sådant motiv, emedan ett dylikt samboende af många per- 
soner icke mera vore allmänt brukligt, m. m. 

Ett par talare ansågo lagens nu gällande stadganden i 
ämnet till alla delar grunda sig å folkets rättsåsigter och 
derföre icke böra ändras. Beträffande giftermål emellan 
dem, som begått äktenskapsbrott med hvarandra, framhölls 
ock af någre, att nu gällande stadgande derom hvilade på 
en sedlig grund, hvilken icke borde rubbas, medan åter an* 



Digitized by 



Google 



40 Förhandlingar 1869—1870. 

dre häremot invände, att allenast de, hvilka af verklig kär- 
lek l&tit förleda sig till brottet, komme att begagna sig af 
tillåtelsen att ingå äktenskap, h varemot de, som allenast af 
lättsinne förbrutit sig, ej skulle betjena sig deraf. I fråga 
om dispens från allmän civil lag voro alla ense derom, att 
en sådan icke borde ifrågakomma i andra fall, än sådana, i 
hvilka lagen uttryckligen medgifvit dispensationsrätt, emedan 
all lag blefve illusorisk, om densamma genom dispens kunde 
kringgås. 

Vid slutligen anstäld votering förenade sig pluraliteten 
om den af referenten framstälda åsigt, samt afgaf således 
ett jakande svar till diskussionsfrågans första och andra mo- 
ment, hvaremot tredje momentet besvarades nekande. 

Två ledamöter ansågo ingen annan ändring i 2 kap. 
G. B. vara af bebofvet påkallad, än att dispensationsrätten 
borde i lagen framhållas. Två andra, hvilka för öfrigt i de 
flesta delar omfattade pluralitetens mening, hyllade i fråga 
om syskonebarns giftermål den af Professoren Pippingsköld 
uttalade mening derom. Inom pluraliteten uttalade sig för 
öfrigt två ledamöter ock emot giftermål emellan dem, som 
begått äktenskapsbrott med h varandra; hvarutom tre andre 
till pluraliteten hörande ledamöter ansågo lagen böra med- 
gifva dispensationsrätt i fråga om giftermål emellan några 
af de i 2 S 2 kap. G. B. omnämnde blodsförvandter. 

Åbo filial-afdlelBiBg. 

Pluraliteten af afdelningens medlemmar, hvilka utgingo 
från den synpunkt, att dispens från allmän civil lag ej borde 
ifrågakomma der sådant icke uttryckligen i lag medgåfves, 
samt höllo före att flere af de i 2 kap. 6. B. förekommande 
äktenskapsförbud, som öfverförts i vår lag ifrån den kano- 
niska rätten, med afseende å numera förändrade förhållan- 
den i familjernas samlif samt det olika åskådningssätt som i 
nyare tider gjort sig gällande, kunde såsom ej mer öfver- 
ensstämmande med större delens af folket rättsmedvetande 
ifrån lagen uteslutas, ansåg 3 och 5 §S 2 kap. 6. B. böra 
upphäfvas samt 11 S i samma kapitel och balk undergå så- 
dan förändring, att de, som med hvarandra gjort hor, finge 



Digitized by 



Google 



Allm&n civil lag 1. 41 

bygga äktenskap i det fall att Kejsaren dertill bifölle. Och 
motiverades bibehållandet af regentens dispensrätt uti sist- 
berörde fall dermed, att önskan att äkta en annans maka 
kunde föranleda horsbrott, derest ej förbudet för de brotts- 
lige att med h varandra inga giftermål qvarstode, ehuru å en 
annan sida fall kunde förekomma då de, som med hvaran- 
dra gjort hor, borde i den allmänna sedlighetens intresse 
tiUåtas äkta hvarandra. 

Ifrån pluralitetens afvikande meningar framställdes af 
särskilda medlemmar i det tvenne ansågo 3 § 2 kap. G. B. 
böra qvarstå oförändrad, en jemväl ville i lagen bibehålla 
5 § i samma kapitel och balk samt sju påyrkade att dispens- 
väsendet måtte från civillagen helt och hållet uteslutas jemte 
det tre af nästbemälde ledamöter för sin del äfven höllo före 
att 11 S uti åberopade kapitel borde upphäfvas. 

Wasa filial-aNelaing. 

Emedan dispens alltid plägat medgifvas uti de fall, 
hvilka finnas uppräknade i 3, 5 och 6 §§ 2 kap. 6. B. och 
detta äfven är öfverensstämmande med allmänna tänkesättet 
för tiden, som anser de i sagde paragrafer uppräknade skyld- 
skapsförhållanden icke böra utgöra hinder för ingående af 
äktenskap, ansågo föreningens samtlige medlemmar det vara 
önskligt, att dessa paragrafer blefve upphäfda och att seder- 
mera någon dispens ej måtte ifrågakomma. 



Borde icke skilnaden emellan lands- och stadsrätt i 
/oljande hänseenden upphäfvas, så att nemligen: a) gifto- 
rätt och arfsrätt hlefoe lika för man och qvinna; b) stads- 
rättens bestämningar om morgongåfva komme att gälla for 
alla, samt c) rättigheten att i testamente hortgifva egendom 
blefve enahanda på landet och i staden, t. ex, med den ut- 
sträckning deraf, som i Sverige inforts genom Kongl. För- 
ordningen den 21 December 1857? 



Digitized by 



Google 



42 Förhandlingar 1869—1870. 

CeBtral-afielningeB. 

Till svar p& denna fråga uppläste referenten Professo- 
ren Liljetistrand följande andragande: 

^När råhet herrskar uti ett samhälle eller, kanske rät- 
tare sagd t, ibland en mängd individer, hvilka efter måttstoc- 
ken af sina insigter om sanning och rätt, förbereda sig att 
lefva i en samhällig och rättslig förening, är det naturligt 
att den starkare, ledd af sina enskilda intressen oc^ böjel- 
ser, skall föreskrifva lagar för den svagare, uti hvilka reci- 
procitet icke så noga iakttages och menniskovärdet icke er- 
håller sitt fulla erkännande. Det äldsta rättstillståndet i vår 
nord kunde icke förete en bättre anblick, så mycket man 
än i allmänhet och relativt till då rådande ställningar och 
förhållanden i verlden måste tillerkänna det upplysta rätts- 
begrepp. Såsom kändt är, voro bl. a. qvinnans rättigheter 
nog inskränkta. När Kristoffers landslag af år 1442 något 
senare ville tala till hennes förmån, begagnar den ännu ord 
och uttryck, som tillräckligen förråda råhet i smak och åsig- 
ter. Det säges i Tjufva Balkens första kapitel: ^det bästa 
ting, som bonde i bo sina hafver, det är laggifta hustru 
hans; hvilken hona från bondanom stjäl, han är den värsta 
och största tjufver^. Törhända var det lagstiftarens mening 
att tala om hennes skyddande på ett smeksamt sätt, men 
dylika smekord i en allvarsam lagtext kunna endast anses 
bära vittne om en viss råhet uti tankar och handlingar. 

Ett förhållande af antydd beskaffenhet egde rum i af- 
seende å qvinnans giftorätt och arf. Under äldsta tider hade 
hon rätt att vid sin mans fråufåUe ur hans bo uttaga endast 
sin hemgift och de gåfvor i lösören hon af mannen kunnat 
erhålla. Derefter bestÄmde Erik den helige att hon skulle 
giftas till heders och husfrudöme, lås och nycklar samt till 
laga tredjedel i boet, hvarifrån dock för mannens räkning 
undantogs efter de särskilda lagarnes olika bestämningar dels 
arfvejord, dels all fastighet och i några fall tillochmed vissa 
lösören, såsom guld och slafvar. Uti städerna gälde deremot 
redan enligt deras äldsta lagurkunder att man och hustru 
skulle laga lika del uti deras gemensamma bo. Efter eua- 



Digitized by 



Google 



Allmfin civil lag 2. 43 

hända grunder erhöllo, s&som känd t är, både i stad och p& 
landet, samarfva man och qvinna del i arf. 

När man finner att ännu i denna dag samma bestäm- 
ningar i hufvudsaken gälla angående qvinnans gifto- och 
arfsrätt, så förekommer anledning att fråga: har en tidrymd 
af mer än sjuhundra år och all den högre upplysning, som 
derunder vunnits, icke förmått bereda qvinnan i förenämnda 
afseende ett grand af mera rättvisa och fullkomligare lik> 
ställighet med mannen, och hvad skäl har man haft att der- 
utinnan särskilt åsidosätta qvinnan på landet, medan hon i 
staden redan länge Att alla billiga anspråk uppfylda? Or- 
saken till detta missförhållande måste sökas på annat håll 
och kan numera icke anses bero af några åsigter om hen- 
nes mindre rätt. 

Under äldre tider hade lagstiftaren många skäl , hvilka 
här icke kunna närmare utvecklas, att hindra jord, som till- 
hört en slägt, att icke lätt öfvergå till en annan. Ehuru 
dessa skäl numera blifvit försvagade eller helt och hållet 
förlorat sin betydelse, så qvarstÅ likväl ännu några sådana, 
och dessa hafva uppenbarligen förmått lagstiftaren att uti 
nämnda stycken bibehUla status quo. Om man uppmärk- 
sammar ställningar och förhållanden bland jordbrukare, så 
finner man att de lägenheter, hvilka icke såsom annan köp- 
vara ständigt ombytt egare, utan länge bibehållits inom en 
sU^t och med dess traditionella och sparsamma vanor gått 
från far till son o. s. v., i allmänhet äro de bäst vårdade 
och erbjuda ganska säkra garantier för ett allmänt välbefin- 
nande. Den föreskrifna olikheten uti anspråken på giftorätt 
och arf kan då hafva till syfte att för arf vingar, hvilka ge- 
nom sin tagelott hafva företrädesrätt att inlösa en ärfd fa- 
stighet, göra detta så mycket mera möjligt och att sålunda 
förebygga olägenheterna af lägenheternas ständiga öfverlå- 
tande till personer utom familjen. 

Men man kan sätta i fråga, huruvida lagstiftaren för 
ett ändamål af förenämnda beskafifenhet kan aubcs vara be- 
rättigad att inom rättsgebitet göra grundsatser gällande, 
hvilka annars icke kunde försvaras.- Ifall man icke hyllar 
satsen: flat justitia, pereat mundus, så kan man icke från- 



Digitized by 



Google 



44 Förhandlingar 1869—1870. 

känna lagstiftaren all befogenhet att 8& handla, fastän det 
kunnat visa sig att lagstiftarena stundom missbrukat en sä- 
dan rätt och under pretexten af allmän välfärd tillåtit sig 
hvarjehanda åtgärder, hvilka icke haft giltiga grunder till 
stöd. Det är en bland lagstiftarens kinkigaste värf att rätt 
kunna bedöma och urskilja, när vissa konkreta förhållanden 
kunna berättiga lagstiftaren att afvika ifrån rättvisans all- 
männa grundnormer. 

Låtom oss nu närmare undersöka, om den åsyftade för- 
delen verkeiigen är så stor och för samhällslifvet så bety- 
dande, att den bör få utöfva en modifierande inverkan på 
arfslagarne, och dernäst huruvida icke samma ändamål kan 
vinnas lika väl och möjligen bättre genom andra tillgöran* 
den, som äro mera öfverensstämmande med allmänna rätts- 
grunder. Utan tvifvel är förmånen att taga dubbel arfslott 
för den, som skall tillträda en ärfd lägenhet icke så stor 9 
som man kunde vara benägen att tro. Om han skulle ut- 
lösa flere syskon eller samarfva och isynnerhet om flere af 
dem äro bröder och ifall han dertill ännu skall utbetala en 
giftorättsandel, så blifver hans fördel af den dubbla arfslot- 
ten så ringa, att han derigenom ingalunda minskar behof- 
vet att skuldsätta sig i så väsentlig grad, att han sålunda 
blefve mera betryggad. Om han skall erlägga lösen till sina 
samarfva efter det kurrenta priset på jord, som under van- 
liga förhållanden fOr bristande eftertänksamhet varit onatur- 
ligen uppdrifvet, så kunna hans skulder oaktadt samma dubbla 
lott lätt öfverstiga alla hans krafter. 

Om så är, kan man uppställa såsom fordran, att lag- 
stiftaren bör låta arfs och giftorätten bero af rent rättsliga 
grunder, och således tillerkäna ät qvinna lika lott som åt 
man. För att då icke förbise, utan tvertom fullständigare 
befrämja det nämnda biändamålet, och för att grunda åt- 
gärden på fullt försvarliga juridiska grunder, kunde det til- 
lika bestämmas och uttryckligen förklaras hvad den gällande 
lekgstiftningen redan innehåller att lösen för jord, som af nå- 
gon arfvinge erlägges och tillkommer hans samarfva, icke 
får mätas efter det pris, som kan af någon annan erbjudas, 
utan efter noggrann uppskattning af jordens afkastning och 



Digitized by 



Google 



Allmön civil lag 2. 45 

rätta värde. Det är Bamma grundsats, som allmogen i v&rt 
land allmänt ooh redan länge gjort gällande genom särskilda 
aftal, sålunda att en hemmansegare, förrän hian dör eller af- 
träder sin lägenhet, till modereradt pris föryttrar den åt nå- 
gon af sina barn och tillika bestämmer att en motsvarande 
andel af köpeskillingen skall efter hans död tillfalla de öfriga 
och jemnt eller ojemnt fördelas dem emellan. 

Vidkommande Mgan om morgongåfvas bestämmande 
torde kunna lätt medgifvas , att det icke allenast för att vinna 
en större likformighet i lagstiftningen utan äfven för andra 
skäl vore ett framsteg, om stadsrättens bestämningar i detta 
afseende blefve gällande för alla, och att följakteligen någon 
morgongåfva icke skulle utfalla, om en afliden man efter- 
lemnar både enka och barn. Men man kan tillochmed sätta 
i fråga, huruvida icke all på lagens bestämning beroende 
rätt till morgongåfva borde helt och hållet upphäfvas. Denna 
rätt har tillkommit i äldsta tider och förnämligast åsyftat att 
godtgöra qvinnan för den giftorätt, som hon antingen sak- 
nade eller ofullständigt fick åtnjuta. Ett sådant skäl bort- 
faller, ifall hon i afseende å arf och giftorätt blifver full- 
komligen likstäld med mannen, och rättigheten att derutöf- 
ver tillgodonjuta en särskild morgongåfva skulle blott med- 
föra en omkastning af den förra ojemnheten, så att hustrun 
i stället komme att åtnjuta en större rätt till boet än man* 
nen. Man kan derföre påstå att all rätt till morgongåfva li- 
kasom ock till fördel i bo oskifto borde göras beroende af 
testamente, äktenskapsförord, eller annat laga aftal. Blott 
ett undantag kunde deri ega rum. Ehuru det icke kan för- 
svaras på abstrakta rättsgrunder, så har det dock skäl för 
sig att enka under namn af morgongåfva eJler under annan 
benämning skulle efter lag och utan att särskildt aftal derom 
egt rum , få tillgodonjuta utöfver sin giftorätt en särskild för* 
mån , ifall icke omyndiga och oförsörjda bai*n dela boet med 
henne, och det tillika inträffar att hennes egen andel i ett 
torftigt bo är så liten, att hon dermed icke kan bereda sig 
en efter hennes vilkor lämpad utkomst. 

Slutligen återstår det att besvara den uppstälda frågan 
angående vissa förändringar uti stadgandena om testamente 



Digitized by 



Google 



46 Förhandlingw 1869—1870. 

Det är bekant huru vigtig jord besittningen i äldre tider var 
för h varje ätt eller slägt, oeli detta förhållande förklarar till- 
räckligen, h vårföre lagstiftaren förbjöd hvarje medborgare att 
genom testamente bortgifva sin arfvejord. Förhållandena 
hafva sedermera gestaltat sig helt annorlunda, men det 
gamla stadgandet har likväl fått qvarstå oförändradt. För 
slägtens skull tillåter lagen . icke att bortgifva arfvejord , men 
den förbjuder icke en onaturlig fader att lemna sina barn 
lottlösa uti all den egendom han kunnat förvärfva, om man 
undantager det lilla bidrag, som domaren med stöd af 17 
kap. 4 § Ä. B. kan tillerkänna dem för deras föda och upp- 
fostran. Såsom skäl emot förbudet att bortgifva arfvejord 
har det blifvit anfördt, att innehaf våren, som gratis erhållit 
jorden med ett af lagen tänkt vilkor att bibehålla den inom 
elägten , icke kan anses hafva full frihet att såsom egare dis- 
ponera öfver densamma. Eget är det emellertid att lagen, 
som i detta afseende väger så noga, icke tillika hindrar ho- 
nom att under sin lifstid bortslumpa samma jord för att nära 
ett slösaktigt sinne eller för annan passion. Detta får han 
göra, men när han i dödsstunden tänker på en allvarligare 
användning af sina tillgångar, så binder lagen hans fria vilja. 
Under betraktande af dessa och flere andra omständigheter 
synes man kunna medgifva, att i afseende å testamen tsfri- 
heten ingen skillnad bör göras emellan arfve- och aflinge- 
jord, äfvensom att samma frihet bör vara oinskränkt, der 
inga bröstarfvingar finnas, och deremot inskränkt till hälften 
eller någon annan viss del af alla tillgångar, om testator ef- 
terlefves af några bröstarfvingar.^ 

Flertalet af central-afdelningens närvarande ledamöter 
förenade sig härefter om att uttala sig till förmån för qvin- 
nans likställande med mannen i afseende å gifto- och arfs- 
rätt, under förbehåll likväl att testamentsfriheten äfven blefve 
utvidgad i den syftning, som af ref. framhållits, emedan alla 
olägenheter af arf- och giftorättens utjemnande borde kunna 
härigenom undvikas. Under enahanda förbehåll och på samma 
skäl uttalade sig pluraliteten ock för morgongåfvans afskaf- 
faude. 



Digitized by 



Google 



Allmän civil lag 2. 47 

Åb« flllftl-aNelning. 

D& jordens betydelse för ätten numera väsendtligen för- 
ringats samt några skäl för bibehällande af den olika gifto- 
och arfsrätten som innefattade en orättvisa emot qvinnau så- 
ledes ej förefunnos, besvarades frågans första mom. af afdeU 
ningen enhälligt med ja, hvarhos pluraliteten af medlem- 
mame ville bafva tiUagdt, det de ansågo äkta makar böra 
tillerkännas giftorätt jemväl i hvarandras ärfda samt före äk- 
tenskapet förvärfda jord å landet; men tre af afdelningens 
ledamöter trodde deremot skäl icke förekomma att förorda 
en djlik ändring af lagens stadgande om giftorätt. Beträf- 
fande sedan morgongåfva så höllo afdelningens flesta leda- 
möter före att någon sådan ej borde tillkomma hustru för 
den händelse hon, såsom ofvan föreslagits, giftes till lika 
lott i boet med mannen; dock ville en ledamot bibehålla 
stadganderne om morgongåfva oförändrade. Hvad slutligen 
angick rättigheten att genom testamente bortgifva egendom, 
förenade sig afdelningens samtlige medlemmar derom, att 
de inskränkningar, lagen härutinnan stadgade, vore otidsen- 
liga, helst desamma kunde med den stigande välmågan och 
deraf följande större lätthet att realisera fast egendom utan 
svårighet kringgås; och ansåg afdelningen förty önskligt att 
de, om rättigheten att genom testamente bortgifva egendom , 
gällande bestämmelser blefve förändrade derhän. att före- 
skrifterne uti ofvan omordade den 21 December 1857 i Sve- 
rige utfärdade förordning jemväl antoges i Finland. 

Wasa fillal-afdleliiiiig. 

Då de historiska förhållanden, hvilka föranledt skiina- 
den emellan lands- och stadsrätt uti de i frågan uppräknade 
fallen, numera förlorat all betydelse, och det finge antagas 
såsom temmeligen gifvet, att rättsmedvetandet numera ut- 
bildat dg derhän, att det allmänt betraktades såsom en orätt- 
visa mot qvinnan, att henne icke tillerkändes lika arfs- och 
^ftorätt med mannen, och emedan, om lika gifto- och arfs- 
rätt infördes, all anledning för bibehållandet af olikheten i 
bestämningarne om morgongåfva försvunne, samt det måste 



Digitized by 



Google 



48 Förhandling:ar 1869-1870. 

anses minst sagdt obiliigt och för känslan upprörande, att 
föräldrar kunna göra sina barn helt och hållet arflösa, an- 
såg föreningen sig böra besvara frågan i hela dess vidd ja- 
kände. 



StiUe fråffan* 

Bör annan ändring göras i 14 kap. G. Ä, än den 
som redan skett genom 15 § i Kejs. Förordningen om miss^ 
handel af den 26. November 1866 och 9 § i Kejs. Förordr- 
ningen om ärekränkning af samma dag? (Jfr Svenska Kongl. 
Förordningen den 20 Nov. 1860.) 

Central-afdelningen* 

Till utredande af denna fråga framhöll referenten deri, 
Professoren Ehrström, att lagstiftningen i 14 kap. O. B. om 
kif och osämja emellan åkta makar hade i Sverige, genom Rgl. 
Förordningen den 20 November 1860, undergått sådan än- 
dring, att den varning, som i 1 § 14 kap. G. B. omtalas, 
numera borde efter endera makans anmälan om oenigheten, 
eller sedan den eljest kunnig blifvit, tilldelas makarne af 
kyrkoherden i församlingen och, om de ändå ej sämjas, yt- 
terligare af kyrkorådet; h varefter, för fortfarande oenighet, 
domstol egde att, utan tillämpande af något bötesansvar, ge- 
nast döma till skilnad till säng och säte på en i författnin- 
gen bestämd tid af ett år, samt äfven, ^der så nödigt pröf- 
vas^, att förbjuda makarne vid vite af ftUigelse, att under 
tiden besöka h varandra; äfvensom att enahanda förfarande 
bör iakttagas uti de i 2 S 14 kap. 6. B. omnämnda fall af 
oenighet, för hvilka 1734 års lag stadgar bötesansvar; hvar- 
utom den i 3 $ 14 kap. O. B. förekommande hänvisning till 
missgeruingsbalkens stadgande, om straff för makas miss- 
handlande, numera vore att uppfattas såsom en hänvisning 
till nya strafflagen af år 1864, hvari qvalificeradt ansvar 
stadgas icke blott för gröfre utan äfven för ringare våld emot 
maka, ehuru åtal i anledning af ringare grader utaf våld i 
allmänhet göres beroende af den misshandlades initiativ, li- 
kasom fallet ock vore i afseende å ärekränkningar, som af 



Digitized by 



Google 



AUmtfn civil lag 3. 49 

maka göres emot maka. I den finska lagstiftningen hade 
numera ock , genom Kejs. Förordningarna om misshandel och 
om ärekränkning af den 26 November 1866, enahanda be- 
stämningar blifvit upptagna beträffande våld och ärekränk- 
ning mot maka, hvarutom äfven den nya kyrkolagen, som 
åt kyrkor&det uppdrager att hafva en kärleksfull uppsigt öf- 
ver förh&llandet mellan äkta makar, tillika bestämmer, att 
den, som i sitt äktenskap lefver i förargelseväckande oenig- 
het, skall förmanas af församlingens kyrkoherde, hvilken, 
ifall den felande undandrager sig varningen , eger att öfver* 
lemna saken till kyrkorådet. Men någon annan förändring 
i den finska lagstiftningen i ämnet vore ej skedd. Då det 
likväl vore uppenbart, att böter vore ett mindre lämpligt 
medel till befordrande af enighet i äktenskap, men att der- 
emot skilnad till säng och säte på någon tid vore ett ända- 
målsenligt sådant och derföre syntes böra bibehållas, ehuru 
det vore önskligt att lagstiftaren skulle, till ledning för do- 
maren, närmare bestämma denna tid, om än icke likformigt 
och ovilkorligen till ett år, samt det äfven i vissa, om än 
icke i alla, fall kunde vara behöiligt, att den ena makan 
förbjödes att under tiden besöka den andra, så uttalade ref. 
den mening att en vidare ändring af innehållet utaf 14 kap. 
6. B. vore önsklig, samt att denna ändring helst borde ske 
i samma syftning, om än icke genom fullkomligt lika stad- 
ganden, som i Sverige. 

Om denna mening förenade sig central-afdelningens öf- 
rige närvarande ledamöter. 

Åb« filial-aflelning. 

Under diskussionen om denna fråga uttalades af afdel- 
ningens medlemmar enhälligt, att de i 14 kap. 6. B. utsatta 
böter föga kunde medföra det med desammas ådömande af- 
sedda ändamål äfvensom att desamma, genom den förminsk- 
ning i boets tillgångar deras uttagande åstadkom , ofta kunde 
för den oskyldige maken medföra lika stort lidande, som för 
den sakfällde. Deremot ansågs skilnad till säng och säte på 
ett år, eller, såsom det af andra ledamöter föreslogs, på sex 
månader eller mera ända till ett år, efter omständigheterna , 

Jur. Form, Ttdskr, 1872, 4 



Digitized by 



Google 



50 Förhandlingar 1868—1870. 

böra kunna ådömas makar, som icke af de i kyrkolagen stad- 
gade varningar iäto sig rätta utan fortfarande lefde i kif och 
osämja. För att dock domstolens förordnande till en djiik 
äktenskapsskilnad skulle medföra önskad påföljd eller att 
makarna under den bestämda tiden finge tillfälle att nog- 
grann t och lugnt öfverväga sitt eget uppförande samt, i sak- 
nad af den andra makans bistånd, lära sig högre uppskatta 
detsamma och inse nödvändigheten att med mera öfverseende 
fördraga dennes fel och ovanor, syntes det vara nödvändigt, 
att makarne förbjödos att, så länge skiljsmessan varade, be- 
söka hvarandra. 

Wasa filial-afdlelBing. 

Föreningen ansåg de i Sverige genom Kongl. Förord- 
ningen den 20 November 1860 införda förändringar vara i 
allo tidsenliga, hvarföre afdelningen ville förorda införandet 
af enahanda bestämmelser äfven hos oss. 

4stfe fråipan. 

Är domstol, infor hvilken testamentsbevakning göres, 
befogad att vägra foreskrifven underrättelse om hvad testa- 
mentstagaren har att iakttaga , på grund deraf att den an- 
mälda rättshandlingen icke vore ett i laga form upprättadt 
testamente? 

Ccntral-afdclniBgCB. 

Denna fråga refererades af Hofrättsassessoren BrummeTj 
som emot dess lydelse anmärkte, att orden ^foreskrifven un- 
derrättelse^ rätteligen borde heta begärd underrättelse, eme- 
dan en sådan underrättelse icke vore i lag stadgad, fastän 
densamma enligt praxis allmänneligen plägade meddelas. I 
sjelfva saken ansåg ref. domstol så mycket mindre ega att 
vid bevakningstillfållet ingå i pröfning af den anmälda rätts- 
handlingens formella rigtighet, som uti civila frågor en sådan 
pröfning i allmänhet icke tillkomme domstol, om den icke af 
part påkallades; och egde alltså domstol, vid testamentsbe- 
vakning, enligt lag endast att emottaga och i protokollet låta 
anteckna den i saken gjorda anmälan och gifva bevis derom, 



Digitized by 



Google 



Allmftn ciyil lag 4. 51 

hvarutom domstol^ ifall det begärdes, vore oförhindrad att 
meddela den i praxis brukliga underrättelse om hvad testa- 
mentstagare hade att iakttaga. 

I denna mening instämde centrai-afdelningens öfrige 
närvarande ledamöter. 

iko filial*afdleliiiiig. 

Jemte det anmärkning gjordes derom att något stad- 
gande uti lag ej förekomme , på grund hvaraf domstol kunde 
anses skyldig att vid skeende bevakning af testamente, fö- 
reskrifva testamentstagare att delgifva detsamma testators 
skyldemän samt erinra dessa om tiden, hvarinom testamen- 
tet borde klandras, ehuru slik undervisning allmänneligen 
plägade meddelas, ansåg pluraliteten af afdelningens med- 
lemmar, att den rättsliga betydelsen och giltigheten af en 
handling, hvilken såsom testamente till bevakning anmältes 
ej vid detta tillfålle finge utgöra föremål för någon gransk- 
ning af domstolen , som endast egde att uti sitt protokoll an- 
teckna bevakningen samt jemväl, derest sådant äskades, un- 
derrätta vederbörande om hvad de till följd deraf kunde 
hafva att till sin rätts bevarande iakttaga. 

Tvenne ledamöter höllo dock före, att domstolen borde 
vid testamentsbevakningar pröfva huruvida den anmälda rätts- 
handlingen innehade egenskap af testamente, innan den sed- 
vanliga undervisningen om testamentets delgifvande medde- 
lades, hvarutom tvä andra ledamöter ansågo lämpligast att 
doDQstolarne alltid undveke att lemna dylik, i lag ej före- 
skrifven underrättelse , enär den härutinnan nu gällande pra- 
xis, enligt dessa ledamöters åsigt, i många fall kunde gifva 
enfaldiga parter anledning till anställande af onödiga rätte- 
gångar. 

Wasa filial-afdleUiM. 

Afdelningen ansåg en domare eller domstol , inför hvil- 
ken en handling upptes i afseende å bevakning såsom testa- 
mente , icke vara befogad att ingå i pröfning af huruvida den 
uppledda handlingen är ett i laga form upprättadt testamente 
eller icke, och besvarade derföre frågan nekande. 



Digitized by 



Google 



52 Förhandlingrar 1869—1870. 



&tie fråsan. 



Finnes det ännu någon giltig grund till bibehållande 
af rättigheten att i börd lösa fastigheter såväl i stad som 
på landet? 

Central-aNelningen. 

Juriskandidaten Forsman^ som åtagit sig att referera 
denna fråga, erinrade, hurusom bördsrätten egde sin rot uti 
långesedan försvunna samhällsförhållanden samt uti dessa 
hade de egentliga vilkoren för sin tillvaro. Bördsrätten vore 
nemligen en produkt af den gamla svenska ättförfattningen. 
Den tid, då samhällsförfattningens organisation i väsendtlig 
mån hvilade på ätten, måste äfven de skilda ätternas styrka 
och så att säga inbördes jemvigt vara en omständighet 
af framstående vigt Under sådana förhållanden, och då til- 
lika individen hade sitt förnämsta skydd uti ätten, var det 
naturligt, att individens intressen måste underordnas ättens. 
Men egande af jord och fastighet var af väsendtlig vigt för 
ättens styrka och bestånd. Nationalförmögenheten bestod 
hufvudsakligeu i jordegendom och denna var ett oeftergifligt 
vilkor för deltagande i och inflytande på allmänna angelä- 
genheter. Naturligt var derföre att lagstiftaren ansåg sig 
böra på allt sätt förekomma minskande af ättens jord. Häraf 
uppstod bördsrätten. De sociala förhållanden, hvilka betin- 
gade bördsrätten, hade dock längesedan upphört att förefin- 
nas. Bördsrätten, som genom 1720 års bördsordning erhål- 
lit sin nuvarande form, qvarstode derföre i lagstiftningen så- 
som en lemning från fordna tider, utan rot i bestående för- 
hållanden och utan stöd af det allmänna rättsmedvetandet. 
Numera vore den en, af intet samhällskraf uppburen inskränk- 
ning uti den fria transaktionen medborgarene emellan, en 
inskränkning som derjemte medförde mångahanda ölägenhe- 
ter. Bland dessa ville ref. särskildt framhålla den af börds- 
rätten förorsakade osäkerhet uti jordbesittningen, samt den 
långsamhet uti öfverflyttaude af eganderätt till fastighet från 
en hand till en annan, som blefve en följd af bördsrätteu 
och thy åtföljande bördstvister. Isynnerhet vore sistnämnda 



Digitized by 



Google 



Allmän civil lag 5. 53 

olägenhet känbar vid fastighets försäljning för gäld, då den 
härvid nog längsamma proceduren ofta ytterligare förlängdes 
af vidlyftiga bördstvister, hvilket allt, såsom lemnande resp. 
jordegendomar en längre tid^ i afseende å eganderätten till 
desamma, i ett obestÄmdt mellantillstånd, vore menligt för 
egendomarnes häfd och derigenom för jordbrukets förkofran 
öfverhufvud. Ett ytterligare och vigtigt skäl emot bördsrät- 
ten vore det spelrum för vingleriet jemte thy åtföljande an- 
stötliga rättegångar densammas utöfvande, i så rikt mått, 
öppnade. Det stöd för bördsrättens bibehållande man trott 
sig finna uti den påstådda hos jordbrukande klassen befint- 
liga kärleken till föriUdrens jord, ansåg ref. vara fullkomligt 
betydelselöst, då en sådan förkärlek lika väl kunde omfatta 
hvilken annan som helst af förfädren besutten egendom, utan 
att man dock funnit nödigt stadga någon återlösningsrätt af 
densamma, och derjemte bördeman, som ville begagna sig 
af sin uti lag medgifua rättighet, ofta nog vore i tillfklle att 
tiJlösa sig en jord, som ej tillhört hans förfkder, en omstän- 
dighet, som redan vid 1720 års riksdag blifvit anmärkt. Af 
dessa skäl ansåg ref., att denna fråga borde besvaras ne- 
kande. 

Uti denna åsigt förenade sig central-afdelningens öfVige 
närvarande ledamöter. Dock ville tvenne medlempiar hafva 
anmärkt, att något skäl kunde förefinnas att med afseende 
å sådan jord på landet, som för närvarande vore börd un- 
derkastad , medgifva bröstarfvingar någon slags lösningsrätt 
att utöfvas inom någon kortare tid. 

iko filial-aNelniag. 

Hofrättskanslisten Sulin uppläste ett sålydande andra- 
gande i saken: 

^I vår gällande lag qvarstår ännu en institution, som, 
så nyttig den än fordom varit, af den allmänna meningen 
dock numera anses icke blott för onödig utan till och med 
for det allmänna välståndet skadlig. Bland diskussionsfrå- 
gorna i sitt årsprogram har Juridiska föreningen derföre upp- 
tagit äfven den ^om det ännu finnes någon giltig grund till 
bibehållande af rättigheten att i börd lösa fastigheter såväl 



Digitized by 



Google 



54 Förhandlingar 1869—1870. 

i stad, 8om på landet^. Då jag nu går att framställa min 
åsigt häri, vill jag på förhand erinra derom, att jag i min 
framställning ej kommer att afvika från den mening, jag 
uti min i Föreningens tidskrift intagna afhandling i ämnet 
allaredan yttrat. Såsom jag i sagde afhandling sökt ådaga- 
lägga har bördsrätten sin rot i den fordna svenska ättför- 
fattningen. Ättens makt och anseende var nemligen fordom 
äfven för den enskilde medlemmen deraf af största vigt, då 
samhället ej egde tillräcklig stadga för att trygga den en- 
skilde vid dess rätt, utan ett sådant skydd måste sökas hos 
ätten. Dennas bestånd och anseende betingades åter väsendt- 
ligen af den jord, hvaröfver densamma hade att förfoga, ty 
jorden var då den förnämsta källan till rikedom och egande 
af jord jemväl ett nödvändigt vilkor för rösträtt å de all- 
männa tingen, der ätten af odalmännen representerades. Då 
jorden sålunda var af så genomgripande vigt för ätten i sin 
helhet, ausågs den ock på sätt och vis såsom ättens gemen- 
samma tillhörighet, hvilken af den enskilde medlemmen ej 
fick godtyckligt afhändas. Deraf uppkom den inskränkning 
i den enskildes förfogniugsrätt öfver ättjorden, som börds- 
rätten innebär. Medgifvas måste ock att bördsrätten be- 
traktad såsom medel att bibehålla jorden inom ätten och att 
dymedelst uppehålla dess anseende för ingen del var en 
gagnlös rättsinstitution. Och den inskränkning i den en- 
skildes förfogniugsrätt öfver jorden som bördsrätten innefat- 
tade var då en uppoffring för ättens bestånd, hvilken för 
den enskilde medlemmen på intet sätt kändes tryckande, 
enär han deraf drog fördel genom det stöd för hans rättig- 
heter ätten lemnade och hvilket var beroende af dess styrka. 
Men numera då de fordom lösa samhällsbanden fastare till- 
knutits, då staten skyddar medborgaren samt ätternas bety- 
delse försvunnit, kan nödvändigheten för bördsrättens bibe- 
hållande i lagstiftningen ej på nyss anförd grund försvaras. — 
Sedan bördsrättens rot, ättförfattningen, fallit och gifvit rum 
för det moderna samhällsskicket, anföres deremot numera så- 
som förnämsta motivet för dess bibehållande i lagsti fl ningen 
kärleken att få bibehållas vid förfädrens jord, hvilken kär- 
lek äfven skulle nära kärlek till fosterjorden. Men sällan 



Digitized by 



Google 



AUm&n civil lag 5. 55 

torde det väl inträffa att en anför vandt af illvilja eller an- 
dra grunder hellre vill föryttra en lägenhet åt någon utom, 
äo inoon slägten, blott dess medlemmar erbjuda samma vil- 
kor; hvadan bördsrättens upphäfvande ej komme att förhindra 
jordens bibehållande inom ätten. Det har visserligen sin rik- 
tighet att slägtingarne om de vistas å annan ort eller af an- 
nan djlik orsak kunde blifva i okunnighet om jordens för- 
säljning, hvilket, i händelse bördsrätten bibehålles, i anseende 
till den långa lagfartstideu , hvarunder bördemannen eger 
göra sin rätt gällande, ej gerna kan inträffa. Men sådant 
torde dock sällan hända den, som hjser verklig kärlek till 
jorden, ty kärleken till ett ting håller nog spekulanterna 
vakna. Dessutom må här äfven anmärkas att fosterlands- 
kärleken är en kärlek som mera näres af de fördelar ett 
lands lagar och institutioner skänka medborgaren, än af den 
jordtorfva der han uppvuxit. Och bördsrätten är en institu- 
tion som numera ej medför några fördelar utan blott skada. 
Denna bördsrättens skadliga inverkan består i den osäker- 
het i jordbesittningar, den förorsakar. Köparen af en lägen- 
het riskerar ej att under lagfartstiden nedlägga möda och ar- 
bete på en jord, som tilläfventyrs snart kan honom frånvin- 
nas, och åt bördemannen öfverlemna frukterna af hans an- 
strängningar och omtanke. Och om en bördeman sedan 
verkligen anmäler sig, betjenar köparen å andra sidan sig 
esomoftast af hvarjehanda invändningar för att under en lång- 
varig rättegång så länge som möjligt fä bibehålla jorden, 
den han, med utsigt att snart förlora, i stället för att för- 
bättra söker för egen fördel på allt sätt utsuga. Sålunda är 
bördsrätten numera icke blott öfvertlödig utan äfven ett stort 
hinder för jordbrukets förkofran. Dessutom missbrukas börds- 
rätten äfven ofta på ett högst anstötligt sätt i det bördeman- 
nen åberopar sin bördsrätt till att aftvinga köparen af en 
lägenhet ett pris utöfver köpeskillingen på det bördemannen 
må afstå från sina bördsanspråk. Då bördsrätten således nu- 
mera är en onödig och skadlig samt ofta endast till chikan an- 
vänd institution , kan dess bibehållande i lagstiftningen ej 
heller genom sina följder underhålla kärlek till fosterlandet. — 
I stad har bördsrätten, som dit öfverförts utan inre nödvän- 



Digitized by 



Google 



56 Förhandlingar 1869-1870. 

dighet fr&n landet, aldrig kunnat försvaras, hyarföre den 
ock i Sverige blef der tidigare upphäfd (genom Kongl. För- 
ordningen den 21 December 1857) än på landet. Dock in- 
s&go redan Frihetstidens om Sveriges förkofran nitälskande 
patrioter bördsrättens gagnlöshet äfven på landet, ehuru följ- 
den deraf då ej blef annan än en inskränkning i bördsrät- 
tens användning. Först genom Kongl. Förordningen den 22 
December 1863 blef denna institution i Sverige helt och hål- 
let afska£fad. Och torde det äfven för oss vara hög tid att 
i detta afseende följa Sveriges exempel, enär på sätt jag i 
det föregående sökt ådagalägga, någon giltig grund till börds- 
rättens framtida bibehållande i stad eller på landet numera 
ej förefinnes.'' 

Om detta yttrande förenade sig afdelningens samtlige 
medlemmar. 

Wasa flllal-afdielaiiig. 

Föreningen ansåg de förhållanden, hvilka legat till 
grund för stadgandena om rättigheten att i börd lösa fastig- 
heter, numera hafva förlorat all betydelse, och besvarade der- 
före frågan nekande. 

Emot detta beslut reserverade sig Hofrättsnotarien Te- 
gengren, som ansåg tiden för upphäfvande af bördsrätten på 
landet ännu icke vara inne, emedan det egentliga bonde- 
ståndet fortfarande lade mycken vigt på att kunna bibehålla 
den ärfda jorden åt efterkommande och derföre äfven högt 
värderade förmonen att i börd kunna återlösa sådan jord, 
som frångått familjen. 



6tie fråsan. 

Kunna arrendators af boställe löftesmän anses vara 
skyldige att ansvara for den ersättning for husröta och 
vanhäfd, som arrendator, genom en vid laga af" och till- 
trädessyn med tillträdaren ingången förlikning, åtagit sig? 
och kan, i händelse frågan jakafule besvaras, förlikningen 
klandras af desse löftesmän pä den grund, att de ej blifvit 
kallade till syneforrättningen att sin rätt bevaka? 



Digitized by 



Google 



Allmttn civil lag 6. 57 

CeBtral-aMelBingeB. 

Till belysning af denna fråga yttrade referenten deri, 
Prokuratorsadjointen Sederholm: 

^Vid laga af- och tilltrades husesyn & utarrenderadt 
bost&lle tillhörande militie- eller civilstaten , skall enligt Kejs. 
Förordningen af den 25 September 1863 först alla hus och 
egor noggrant besigtigas och de förefunna bristfUUighetema 
till det penningevärde upptagas för hviiket de kunna ist&nd- 
s&ttas, hvarefter i synerättens utslag utsattes sammanräknade 
beloppet af de ersättningar, hvilka falla afträdaren till last. 
AuJtingen dennes borgesmän varit tillstädes eller ej vid sy- 
neförrättningen, dit de aldrig pläga skildt kallas, kommer 
dock i den händelse att kronan framdeles emot dem skulle 
väcka talan, deras betalningsskyldighet att bestämmas med 
afseende å de i utslaget upptagne penningevärden. Dess- 
utom kan vid synen äfven förekomma andra ersättningsfrå- 
gor t ex. om godtgörelse för öfverbyggnad, hvilka bero på 
enskild uppgörelse emellan af- och tillträdaren. Om nu vid 
dylik syn, sedan besigtning och värdering behörigen skett, 
parterna förena sig om beloppet af den slutliga ersättningen, 
hvarvid naturligtvis i betraktande tages på ena sidan de re- 
dan bestämda värdena för husröta och vanhäfd samt på an- 
dra sidan öfverenskommen godtgörelse för befintelig öfver- 
byggnad, och denna förlikning af öfrige vederbörande god- 
kännes och af synerätten fast«tälles genom utslag som sedan 
ikr vinna laga kraft, så tror jag mig icke träda lagens stad- 
gande i 3 § 20 kap. R. B. för nära, om jag anser kronans 
rätt emot borgesmännen vara genom detta utslag lika väl 
bevarad som genom ett annat deri det slutliga ersättnings- 
beloppet bllfvit af synerätten uträknadt och bestämdt; i öf- 
verensstämmelse hvarmed frågan således af mig besvaras till 
dess fbrra del jakande och till dess senare nekande.*" 

Om denna åsigt förenade sig två andre ledamöter, hvar- 
emot pluraliteten af de närvarande ansåg en mellan af- och 
tillträdare, utan löftesmännens hörande, ingången, af kro- 
noombudet samtyckt och af synerätten faststäld förlikning 
om ersättningen för husröta och vanhäfd innefatta ett emellan 



Digitized by 



Google 



58 Förbandlingar 1869-1870. 

nämnde personer ingånget och af rätten bekräftadt njtt af- 
tal, hviiket sä mycket mindre kunde förbinda löftesmännen, 
som desses ansvarighet hänförde sig blott till det ursprung- 
liga arreudeaftalet, samt deras deraf beroende rätt icke finge, 
i strid mot 3 $ 20 kap. R. B., lida något intrång genom en 
utan deras bifall ingången förlikning; hvarföre förliknings- 
domen ock, i händelse den likväl skulle innefatta något så- 
dant intrång, finge af dem, jemlikt 23 $ 25 kap. V. B., öf- 
verklagas. 

Åbo fllial-afdelaing. 

Emedan det för borgesförbiudelser af ifrågavarande ^ag 
ut&rdade formulär ej innehåller att löftesmännen borde an- 
svara för sådana arrendators åtaganden, som i frågan förut- 
sattes^ samt löftesmännens förbindelse, enligt allmänna lag- 
tolkningsgrunder, ej finge gifvas någon vidsträcktare tyd- 
ning än den, hvartill ordalydelsen gåfve anledning, ty och 
då enligt 3 $ 20 kap. R. B. tvenne parter ej kunde genom 
förlikning minska den tredjes rätt, besvarades frågans i 
mom. af afdelningen enhälligt nekande, vid hviiket förhål- 
lande frågans senare mom. ansågs förfalla. 

Wasa fllial-afdelaing. 

Då löftesmännen måste anses hafva iklädt sig ansva- 
righet endast för den husröta och vanhäfd, som genom en 
laga syn utredes verkligen förefinnas, men ingalunda för 
fullgörandet af de förbindelser, som afträdaren af ett bo- 
ställe kan genom förlikning i detta afseende ikläda sig, samt 
således stadgandet, att två parter icke få förlikas om tredje 
mans rätt i detta fall måste i afseende å löftesmännen til- 
lämpas, besvarades frågans förra del nekande. 



9tile ffMffiin. 

År det rätt, såsom en del underdotnstolar uppgifvits 
förfara, att den, hvilken vid liqvid med annan såsom betal- 
ning, i stället för penningar, emottagit en af tredje person 



Digitized by 



Google 



Allmftn ciYil lag 7. 59 

Hthändigad skuldsedel, förklaras berättigad att hålla sig 
till öfverlåtaren för den del af skuldsedelns innehåll, som 
gäldenären befunnits sakna tillgång att betala? 

CeBtral-aNelningea. 

SeuatäkaasliäteD Krogerus, som hade åtagit sig att re- 
ferera denna fråga men var hindrad att infinna sig vid dess 
diskuterande, hade insändt ett skriftligt andragande i ämnet 
af följande ijdelse : 

^Yid besvarandet af denna fråga, ville undertecknad 
gå ut från stadgandet i 2 § 9 kap. H. B., der det heter ^det 
som försträckt är, skall å dag förelagdan till borgesman el- 
ler hans ombud eller till den hans rätt innehafver, i samma 
^^^9 jemngodt och till fullo återgäldas."" 

Häraf följer, att man vid liqvid, vare sig om pennin- 
gar eller annat, ej är pligtig att såsom betalning emottaga 
annan vara än sådan som är af samma slag och jemngod 
beskaifenhet med den, man sjelf utgifvit. Om derföre nå- 
gon vid sådant tillfUUe, utan förbehåll om återgångstalan, 
såsom betalning i stället för penningar emottager en af tredje 
person uthändigad skuldsedel, så bör, enligt min tanke, 
emottagaren, i händelse sedel utgifvaren sedermera befinnes 
sakna tillgång att erlägga större eller mindre del af förskrif- 
ningens innehåll, sjelf vidkännas den sålunda uppstående 
bristen och icke ega rätt att derför hålla sig till öfverlåta- 
ren. Den i frågan omordade praxis, som skulle gjort sig 
gällande hos en del af våra underdomstolar, eger således ej 
giltig grund i lagen. Här stadgar 6 § 4 kap. U. B. att om 
någon fått in visning å viss man och ej får betalning af ho- 
nom, njute då utmätning hos den, som invisningen gaf, hvar- 
jemte 13 § i Vexelstadgan af den 29 Mars 1858 innehåller, 
att hvar som vexel öfverlåter, stånde för dess godkännande 
och betalning i ansvarighet enligt vexelrätt till alla dem som 
efter honom blifva deraf innehafvare, så framt han ej i in- 
dossamentet uttryckligen förbehållit sig att vara från ansva- 
righet fri; men dessa tvänne åberopade lagstadganden kunna 
likväl ej utsträckas till andra än deri särskilt omnämnde fall 
och således ej heller grundlägga den i frågan uppgifna pra- 



Digitized by 



Google 



60 Förhandlingar 1869—1870. 

xis. Ooh skulle jag i följd af det anförda, för min del be- 
svara denna fr&ga nekande J* 

I denna mening instämde centralafdelningens samtlige 
närvarande ledamöter. 

iko filial-afdlelBiBg. 

Under förutsättning att något förbehäll vid liqviden ej 
gjorts, på grund hvaraf öfverlåtaren vore ansvarig derför att 
den transporterade skuldsedelns innehåll fulleligen utginge, 
besvarades frågan enhälligt nekande, enär emottagaren, der- 
igenom att han utan anmärkning låtit skuldsedeln ingå i li- 
qviden, måste anses hafva godkänt förskrifningen såsom full 
valuta och iklädt sig risken af att gäldenären icke förmådde 
infria sin förbindelse. 

Wasa fllial-afdelBiag. 

Vid en mängd underdomstolar hade verkligen förfarits 
på sätt i frågan omförmäles, och hade domstolarne till stöd 
för sina domslut åberopat 2 och 3 mom. i 4 § 1 kap. H. B., 
men emedan något ^förborgadt feP icke kunde sägas före- 
finnas i en skuldsedel i andra fall, än då den är förfalskad, 
besvarades frågan enhälligt nekande. 



Stde fråjgan. 

Kan stadgandet, i ett for socknemagaain eller annan dy- 
lik inrättning af administrativ myndighet faststäldt regle- 
metUe, derom, att län ur dem böra åtfölja fastighet, afdovn- 
stol vid förmånstvister tillerkännas vitsord? Och böra slika 
lån utgå med formåfisrätt äfven framfor afédra fordringar, 
för hvilka lägenheten enligt allmän lag utgör underpant? 

Oeatral-afdIelBiagea. 

Professoren Ehrström, som utsetts till referent i denna 
fråga, erinrade, hurusom lagen i 3 $ 24 kap. R. B. stad- 
gade, att all dom bör låstas på lag, samt att domaren, som, 
enligt domareeden i 7 § I kap. R. B., icke finge döma efter 
annan lag, än Guds och landets lag samt laga stadgar, så- 



Digitized by 



Google 



AUmttn dvU la^ ». 61 

ledes äfven borde tillse, att han ej tiU&mpade något, som ej 
vore lag. Nu stadgades i allmän lag om pantr&tt i fastighe- 
ter, och ett af administrativ myndighet faststäldt reglemente, 
som innehöUe n&gon afvikelse frän lagens stadganden härutin- 
nan, innebure således en ändring i allmän lag. Skulle en 
sådan befogenhet tillkomma den administrativa myndigheten, 
så vore det utfärdade reglementet visserligen en ^laga stad- 
ga^, hvarefter domaren borde döma. Men att så icke vore 
förhållandet framginge klart af 40—43 SS uti 1772 års re- 
geringsform, som förklarade lagstiftning på allmänna lagens 
gebit tillkomma regent och ständer gemensamt. För att nå- 
gon ändring i licens stadgande om panträtt i fastighet skulle 
kunna ske, borde således regent och ständer sig derom förena. 
Häraf följde att föreskrifterna uti ett reglemente af omför- 
mald beskaffenhet endast i de delar, hvari detsamma icke 
stode i strid med allmän lag, kunde läggas till grund för 
dom, men att desamma deremot till de delar, deri sådant 
vore fallet, af domaren måste lemnas utan afseende. På 
dessa grunder besvarade ref. frågans första moment nekande, 
och framhöll att andra momentets besvarande följaktligen 
förfölle. 

I denna mening instämde central-afdelningens öfrige 
tillstädesvarande ledamöter. 

Åko filial-afdelaiag. 

Då Kejserliga Förordningen af den 9 November 1B68 
om borgenärers rätt och företräde för hvarandra till betal- 
ning ur egendom, som blifvit till konkurs afträdd, ej tillade 
socknemagasiner och dylika inrättningar förmånsrätt uti de- 
ras gäldenärers fastigheter och åberopade Kejserliga Förord- 
ning enligt dess 20 $ jemväl vore tillämplig uti tvister om 
bättre rätt till betalning ur gäldenärs egendom när den ej 
till konkurs blifvit afträdd, ansågs utaf afdelningen, hvarest 
jemväl framhölls, hurusom administrativ myndighet ej kunde 
införa ändringar uti en af regent och ständer antagen all- 
män lag, sådana reglementariska föreskrifter som uti frågan 
omordades, icke kunna vid förmånsrätts tvister tilläggas vitsord ; 



Digitized by 



Google 



62 Förhandlingar 1869—1870. 

Och förföll vid sådant förh&llande besvarandet af fr&gans 
senare mom. 

Wasa filial-afdlelaiag. 

Piuraliteteit af afdelningens närvarande medlemmar an- 
såg domaren ioke vara berättigad att ingå i pröfning af, hu- 
ruvida ett lagstadgande i allmänhet vore i laga väg tillkom- 
met eller ioke, och följaktligen icke heller kunna undgå att 
vid förmånstvister tillerkänna ett sådant stadgande, som det 
i frågan omnämnda, vitsord, men då likväl allmänna lagens 
bud måste ställas framom slika stadganden, borde de for- 
dringar, för hvilka lägenheten enligt allmän lag utgjorde un- 
derpant, främst utgå och först efter dem de ifrågavarande lå- 
nen. 

Emot detta pluralitetens beslut reserverade sig vice Hä- 
radshöfdingen, Juris utriusque kandidaten Duvaldt och Hof- 
rättsnotarien Stenbäck, af hvilka den sistnämnde sedermera 
skriftligen motiverat sin emot pluralitetens mening stridande 
åsigt sålunda: 

^Pluralitetens mening i frågan grundar sig å dess åsigt 
om domarens pligt att tillämpa alla af administrativ myn- 
dighet utfärdade påbud, äfven om de äro stridande mot all- 
män lag. Då jag hyllar en motsatt åsigt om domarens pligt 
i nämnda afseende, måste jag således nekande besvara frå- 
gan. Men äfven ifrån pluralitetens ståndpunkt bör man, i 
min tanke, komma till samma resultat. En allmän regel är 
ju, att ett lagstadgande, för att vara gällande, och kunna 
tillämpas, bör vara i vanlig ordning promulgeradt. Den an- 
tagna formen för promulgation af allmänna lagstadganden 
hos oss är, att de intagas uti den årligen utkommande för- 
fattningssamlingen, derefter införas i landets officiela tidnin- 
gar och uppläsas från predikstolarne. Intet af allt detta har 
skett med de i frågan omnämnda stadgandena och följakt- 
ligen böra dessa icke kunna af någon domstol åberopas så- 
som skäl för ett domslut. Erkännes icke detta, så nedsät- 
ter man domaremakten till en blott och bar tjenare åt de 
administrativa myndigheterna och i sådan händelse blir hvarje 
domare äfven skyldig att vid bedömandet af ett enskildt 



Digitized by 



Google 



Allmän civil lag S, 68 

Tftttofall ställa sig till efterrättelse en fr&n styrelsen erh&llen 
direkt befallning. Dessutom är det alldeles uppenbart, att 
de ifrågavarande stadgandena fatt qvarstå i reglementena ge- 
nom ett förbiseende vid meddelandet af stadiästelsen, och 
redan denna omständighet borde hos hvarje domare fram- 
kalla tvekan att tillämpa dem och sålunda ställa ett genom 
uppenbart misstag tillkommet stadgande öfver allmän lag.^^ 



9tde fråsan. 

År det rätt att, med stöd af 42 punktefi i KonyL För- 
klaringen den 23 Mars 1807, beräkna den i 4 § af Kongl. 
Förordningen den 28 Juni 1798, angående utsöknings- och 
utniätningsmål, utsatta tid af tolf 'månader j efter trettio da- 
gar i hvar månad, till trehundrasextio dagar? eller bör 
sagde tid atises lika tned tolf kalendermånader, d. v. s, tre- 
hund rasextiofetn dagar? 

Ce atral-afdelBlagea. 

Hofrättsrådet Brunou anförde, att som det, enligt 4 § 
af Kongl. Förordn. den 28 Juni 1798, ålåge en borgenär att 
genom lagsökning ^inom tolf månader efter förfallodagen^ 
bevaka sin rätt emot proprie löftesman, vid äfventyr att el- 
jest gå denna rätt förlustig, samt det, i 42 punkten af Kongl. 
Förklaringen den 23 Mars 1807, ovilkorligen stadgades, att 
^vid alla de händelser^, då det uti författningarna vore en 
rättssökande ålagdt att iakttaga eller fullgöra något ^till be- 
vakande och utförande af sin talan i rättegångsärender, inom 
utsatt tid^, ^af en eller Jlere månader"^^ hvarje månad borde 
räknas till trettio dagar, så följde häraf klart, att äfven först- 
nämnde tolf månader vore att räknas efter trettio dagar i 
månaden. 

I detta utlåtande instämde öfrige tillstädesvarande le- 
damöter af central-afdelningen. 

Åbo filial-afdelaiag. 

Pjuraliteten af afdelningens ledamöter ansåg ur ofvau- 
åberopade 42 punkt otvetydigt framgå, att ifrågakomne tolf 



Digitized by 



Google 



64 Förhandlingar 1869^1870. 

m&nader borde enhvar beräknas till trettio dagar och såle- 
des sammaDlagde omfatta en tidrymd af trehundrasextio da- 
gar. 

En ledamot, som reserverade sig emot beslutet, förme- 
nade att tolf månader utgjorde ett kalenderår samt förty 
borde beräknas till trehundrasextiofem dagar. 

Wasa filial-aNelalag. 

Under diskussionen om denna fråga yppades skiljaktiga 
meningar, i det en del ledamöter ansågo tiden böra beräk- 
nas till 360 dagar, på grund af de i frågan uppräknade lag- 
rum, hvaremot andra åter höllo för att tiden borde beräknas 
efter kalendermånader och således till 365 dagar. Vid här- 
efter anställd omröstning segrade den sistnämnda meningen 
med en rösts pluralitet. 

Till försvar för denna åsigt, som hufvudsakligast för- 
svarades af ordföranden, Lagmannen Ekström, har Lagman- 
nen sedermera inlemnat ett skriftligt andragande, sålydande : 

''Uti före år 1807 utkomna författningar, angående eko- 
nomiska och andra till allmänna lagen icke hörande ämnen, 
har, vid utsättandet af tid i månader, till ändringssökande, 
i en del författningar bestämts att hvar månad borde räk- 
nas till trettio dagar, hvaremot i en annan del åter denna 
bestämning icke ingått. I fall af sednare beskaffenhet kunde 
med ordet månad naturligtvis icke förstås annat än kalen- 
dermånad; ty det är kalenderberäkningen, som såväl i 1734 
års lag, som i författningarna vid frågor om tid afses, så- 
framt ej annat beräkningssätt uttryckligen stadgas. Deraf 
följde att tiden till anförande af besvär öfver utslag, utfär- 
dade af en och samma myndighet, kunde, om den var fast- 
ställd till t. ex., två månader, beräknas, i ett fall till fem- 
tionio, i ett annat till sextio, i ett tredje till sextioen och i 
ett fjerde till sextiotvå dagar. För att undanrödja denna 
oreda, för att införa enhet i beräkningen af i författningarna 
i månader utsatt besvärstid, är det som, enligt min tanke, 
42 p. af 1807 års förklaring tillkommit. Af någon annan 
anledning har den ej framkallats. Den lyder såsom följer: 

^Vid alla de händelser, då det är uti särskilda författ- 



Digitized by 



Google 



Allmftn civil lag 9. 65 

ningar älagdt en rättsökande att iakttaga eller fullgöra något 
till bevarande af sin talan i rättegängsärender, innan utsatt 
tid eller föreskrifna fatalier, af en eller flere m&nader, utan 
att tillika &r bestämdt af huru många dagar månaden utgö- 
ras skall, bör hvar månad räknas till trettio ^gar.*" 

Härvid är nu först och främst att märka, att de fall, i 
hvilka det i författningarne föreskrifves, att en månad bör 
räknas till trettio dagar, angå tid för ändringssökande. Icke 
i någon, fÖre år 1807 emanerad författning, förekommer, så- 
vidt jag funnit, sagde föreskrift vid bestämmande af tid i 
andra hänseenden. Det måste således vara tid för sökande 
af ändring, som äfven uti 42 p. af 1807 års förklaring åsyf- 
tas, då der talas, om uti författningarna utsatt tid i måna- 
der, hvarvid det tillika bestämts, att hvar månad skall räk- 
nas till trettio dagar. Enär det nu förklaras att hvar månad 
bör räknas till trettio dagar jemväl ^vid alla de händelser^ 
i hvilka det redan icke blifvit i författningarna så förord- 
nadt, så måste väl ^de händelser''' förklaringen, till vinnande 
af öfverensstämmelse i enahanda fall, stadgar om, vara af 
samma slag, som de händelser, beträffande hvilka det, enligt 
nämnda förklaring, redan påbjudits att en månad bör mot- 
svara trettio dagar; Och som dessa sednare händelser, såsom 
sagdt, afse tid för ändringssökande, så måste följaktligen 
ock de händelser, som utgöra föremål för det stadgande som 
förklaringen innebär, åsyfta sådana tidsbestämmelser. Er- 
känner man ej att denna slutsats är riktig, så är det det- 
samma, som att påstå, att lagstiftaren börjat satsen med att 
tala om ett, och slutat den med att stadga om annat. 

Den åsigt jag ofvan yttrat finner jag tydligt framgå äf- 
ven af de i förklaringen förekommande kardinalorden ^fata- 
lier'», ^irättsökande^ och ^rättegångsärende''. 

Fatalietid, är den tid, hvarinom part skall fullgöra en 
föreskrift vid äfventyr att eljest förlora sin talan. Tid att 
vädja, att anmäla missnöje, att inlemna ändringsansökning 
o. s. v., detta allt är fatalietid. Sådan tid kan komma i fråga 
endast i en rättegång, och sedan denna är börjad. Den tid 
hvarinom någon skall väcka en rättegång, för att hafira sin 

Jmt. Farm. Tidékr. 1872. 5 



Digitized by 



Google 



66 Förhandlingar 1869—1870. 

rätt bevarad, är icke fatalietid, utan preskriptionstid, som in- 
galunda är detsamma som fatalietid. 

Rättsökande, liktydigt med part, kallas den som hos en 
lagskipande myndighet söker att få ett rättsanspråk erkändt. 
Förrän ett afispråk blifvit understäldt myndighets pröfning, 
gifves det ej n&gon rättsökande i den sak det angår. En 
fordringsegare, såsom endast och allenast sådan, är ej någon 
rättsökande. Han blir det först då^ när han utsöker sin for- 
dran. 

Rättegångsärende, är ett rättsanspråk, som dragits un- 
der en myndighets afgörande. Ett fordringsförhållande t. ex. 
är i och för sig icke ett rättegångsärende, men väl kan ett 
sådant ärende deraf uppstå. 

De anförda orden hänföra sig således alla till förhåd- 
landen under rättegång. Hade lagstiftarens mening varit att 
utlUrda ett allmänt stadgande derom, till huru många dagar 
hvar månad skall räknas, så skulle sådana ord som ^fatalier^ 
^rättsökande^ ^rättegångsärender^ omöjligen kunnat i det- 
samma ingå. Det är klart. 

Ifrågavarande punkt i 1807 års förklaring, nämner icke 
någon viss författning. Den talar om författningar i all- 
mänhet. Skall nu med stöd af den, med ordet månad i 4 $ 
af förordningen af den 28 Juni 1798 förstås trettio dagar, 
så följer deraf, att detta ord, äfven öfverallt annorstädes i 
nämnda förordning och andra författningar, skall tagas 1 
samma betydelse. Att derifrån göra några undantag, dertill 
gifves intet skäl. På allmänna lagens tidsbestämmelser i 
månader kan berörde punkt dock ej tillämpas, ty den stad- 
gar uttryckligen, endast om i författningar utsatt tid i må- 
nader. Ordet månad måste derföre i lagen fortfarande be- 
tyda, hvad det alltid betydt, kalendermånad. Sålunda skuUe, 
om ännämnda punkt anses röra andra tidsbestämmelser, än 
dem om fatalier, det besynnerliga förhållande uppstå, att 
ordet månad i lagen, icke hade samma betydelse, som i för- 
fattningarna. Sex månader t. ex. vore i lagen detsamma 
som ett haJft år, men i författningarna skulle dermed menas 
etthundra åttatio dagar, och följaktligen vore, exempelvis, 
köpare af fastighet, jemlikt förordningen af den 13 Juni 



Digitized by 



Google 



Allmftn civil lag 9. 67 

1800 och 42 p. i 1807 års förklaring, skyldig att, vid den 
påföljd sagda förordning bestämmer, lagfara, i stad, inom 
nittio dagar och, på landet, sist vid det ting, som efter ett- 
hundra åttatio dagar från köpet först infaller, men att den 
eller de, som författat 1807 års förklaring, åsyftat någon 
sådan förändring, det torde svårligen kunna påstås och än 
mindre bevisas. 

Emedan nu 42 p. i 1807 års förklaring, påtagligen an- 
går beräkning af endast fatalietid, hvilket den ock uttryck- 
ligen sjelf angifver, men den tid, som i 4 S af 1798 års 
förordning bestämmes, lika påtagligen, är, icke fatalietid, 
atan preskriptionstid, finner jag deraf följa, att den i näst- 
nämnde lagram utsatta tid af tolf månader, icke bör med 
stöd af 1807 års förklaring beräknas till trehundra sextio 
dagar, och att den, enär någon annan anledning ej heller 
förekommer till att beräkna hvar månad till trettio dagar, 
således måste anses vara lika med tolf kalendermånader, 
eller ett år. Fattas nämnde punkt i 1807 års förklaring, 
på anförda sätt, så har den nu berättigad grund och ett 
klart och giltigt syftemål, det nemligen, att införa enhet och 
redighet på ett område der dessa egenskaper förut saknats. 
Att lagstiftaren, genom ifrågavarande punkt, velat förklara, 
att med ordet månad, i författningarna i allmänhet, bör för- 
stås trettio dagar, och sålunda gifva åt detta ord i författ- 
ningarna en annan betydelse, än den, hvilken det eger i 
allmänna lagen, hvilket blefve händelsen om änberörde 
punkt tillempades på andra i författningarna i månader ut- 
satta tidsbestämmelser än dem som angå fatalier, dertill kan 
omöjligen någon bevekelsegrund uttänkas, alldenstund en 
sådan förklaring icke skulle tjena till annat än att uppen- 
barligen åstadkomma oreda och förvirring, hvilket för ingen 
del kunnat vara lagstiftarens afsigt. 

Väl har i Sverige utkommit en sådan förklaring, att 
den i 4 § af 1798 års förordning utsatta tid af tolf måna- 
der, bör, jemlikt 42 p. i 1807 års förklaring, beräknas till 
trehundra sextio dagar, men denna förklaring, hvilken ej 
g&Uer i Finland och om hvilken för öfrigt någon kännedom 
af åtminstone icke jurister hos oss ej kan fordras, hvarken 



Digitized by 



Google 



58 Förhandlingar 1869--1870. 

kan eller f&r här tagas till något rättesnöre; och den för- 
tjenar det ej heller, emedan den icke har något stöd för 
sig, hvarken i andan, meningen eller ordalydelsen i den 
punkt af 1807 års förklaring, som den förklarar. Att en 
sådan förklaring kunnat utfärdas, det kan ej förklaras på 
annat sätt, än att man ej gjort skilnad emellan fatalietid 
och preskriptionstid, ehuru fataiier och preskription alldeles 
icke äro liktydiga begrepp, och att man ej heller gjort sig 
reda för hvarken den rätta meningen af meromförmälda 
punkt i 1807 års förklaring eller de orsaker som påkallat 
det stadgande, som den innehåller. Till följd af en likadan 
förklaring och begreppsförvirring har ock i 1807 års lag- 
samling änberörda punkt, såsom utvisande "huru tiden till 
fataiier räknas'' blifvit åberopad, strax efter 4 $ i 1798 års 
förordning, ehuru den tid som i sistnämnda § utsattes an- 
går, såsom sagdt och påtagligt är, alldeles ej fataiier, utan 
preskription. Den kommission som utarbetat 1866 års lag- 
samling har icke gjort sig skyldig till detta misstag.*' 

För den förra eller minoritetens mening har åter Hof- 
rättsnotarien Tegengren afgifvit ett sålydande skriftligt för- 
svar; 

"Då jag vid diskussionen af frågan 9 allmän civillag i 
Juridiska föreningens årsprogram biträdde den utaf minori- 
teten af afdelningens medlemmar yttrade mening, att den i 
4 S af Kongl. förordningen den 28 Juni 1798 utsatta tid af 
tolf månader borde, med stöd af 42 punkten i Kongl. för- 
klaringen den 23 Mars 1807, beräknas efter trettio dagar i 
hvarje månad, till trehundra sextio dagar, vill jag härmedelst 
till stöd för sagda mening framhåJla följande: 

Att 42 punkten i 1807 års förklaring är affattad i otyd- 
liga och mindre väl valda ordalag och att af sådan orsak 
olika åsigter om tolkning af densamma kunna göra sig gäl- 
lande är visserligen fallet, och blir det för att komma till 
den rätta åsigten i förevarande fråga^ derföre nödigt att söka 
utforska huru vidsträckt lagstiftaren kan hafva ansett nämnda 
punkt böra tillämpas. Den Lagkommission, af hvilken 1807 
års förklaring författades, bestod af utom andra personer 
Riksdrotset, Grefve Wachtmeister och Lagmannen Poppius, 



Digitized by 



Google 



Allmän civil lag 9. 69 

och i den komité, som hade sig omUetrodd utarbetandet af 
1807 års lagsamling, var Grefve Wachtmeister ordförande 
och Lagmannen Poppius en ledamot, (se Olivecronas af- 
handling "Om makars giftorätt i bo", bilagan, samt Palmens 
uppsats "Det nya Lagverkets historia" i Juridiskt Album, 
haft. 3, pag. 96.) Uti nämnda lagsamling finnes 4 S i Kongl. 
förordningen den 28 Juni 1798 införd under 9 § 10 kap. 
H. B. och omedelbart derefter hänvises för beräkniy|ide af 
den i förordningen utsatta tid till 42 punkten i Kongl. för- 
klaringen den 23 Mars 1807. Då såsom uppgifvits två af 
de personen som redigerade åberopade Kongl. förklaring, 
äfren deltogo i utarbetandet af 1807 års lagsamling, torde 
det få antagas såsom högst sannolikt, att i händelse, på sätt 
till stöd för den vid afdelningens möte af pluraliteten hyl- 
lade äsigt påstods, meningen med 42 punkten i 1807 års 
förklaring endast varit att införa enhet i beräkningen af uti 
författningarne i månader utsatt besvärstid, så hade denna 
pankt icke blifvit å uppgifna ställe i lagsamlingen åberopad 
och en sådan oriktig hänvisning till densamma ingalunda 
undfallit Grefve Wachtmeisters och Lagmannen Poppius' upp- 
märksamhet, och denna omständighet anser jag utgöra ett 
väsendtligt stöd för den af mig hyllade meningen, hvilken 
äfven vinner styrka deraf, att uti Sverige, i anledning af de 
olika åsigter, som vid tillämpningen af 4 § i Kongl. förord- 
ningen den 28 Juni 1798, gjort sig gällande derom huru- 
vida löftesmannen skulle anses vara lagsökt redan derige- 
nom att ansökningen blifvit till Konungens Befallningshaf- 
vande ingifven, eller om densamma derjemte borde vara löf- 
tesnaannen kommunicerad, icke långt efter 1807 eller den 
28 November 1811 öfver nämnda § och förordning utkom 
en KongL förklaring, hvilken tillika innehåller, att de deri 
utaatta tolf månader skulle, enligt Kongl. förklaringen den 
23 Mars 1807, beräknas efter trettio dagar i månaden och 
hvarom, att döma af ordalydelsen i 1811 års förklaring, 
annan mening än den, som i samma förklaribg finnes utta- 
lad, icke synes hafva i praxis förekommit.^ 

(Forts.) 



Digitized by 



Google 



Rättsfall. 

L 

Tålltfidk till BiMiessrag ipersMs iU gtn%m wUi, eller icke! 

Bonden Matts Ojanaho fr&n Frantsiia kapell af Kika- 
joki Bocken blef af kommunalnämnden derstädes hos krono- 
länsmannen i orten E. Gröndahl angifven att hafva sä van- 
värdat sionessvage bondesonen Henrik Ojanaho, hvilken det 
älegat honom att underhålla och vårda, att Henrik Ojanaho 
den 28 Augusti 1868 dött af svält. 

I anledning häraf anmälte kronolänsmannen Gröndahl 
saken till undersökning vid Häradsrätten i Siikajoki socken, 
jemte det anhållan om medicolegal besigtning å Henrik 
Ojanahos döda kropp gjordes hos Guvernören i Uleåborgs 
län. 

Då målet i närvaro af kronolänsmannen Gröndahl så- 
som aktör till behandling vid Häradsrätten företogs tillstädes- 
kommo den aOidnes syster bondedottren Lisa Ojanaho såsom 
målsegande samt Matts Ojanaho och hans hustru Anna Eriks- 
dotter, äfvenledes syster till den afiidne, såsom svarande- 
parter. 

Lisa Eriksdotter erkände sig hafva anmält saken hos 
kommunalnämnden och påstod sig vara öfvertygad derom 
att hennes broder omkommit genom svält, enär han i lifs- 
tiden ständigt klagat öfver hunger. 

Ofver angifvelsen hörd, förklarade Matts Ojanaho, att 
han, som några år derförinnan köpt Ojanaho hemman, der- 
vid förbundit sig att å hemmanet underhålla sinnessvage 
Henrik Ojanaho. Detta sitt åtagande hade han i allo upp- 
fyllt; hvarföre han bestred angifvelsen. 

Anna Eriksdotter, hvilken af åklagaren nu uppgafs så- 
som]; den der företrädesvis skulle varit till Henrik Ojanahos 
död vållande, afgaf enahanda förklaring. 



Digitized by 



Google 



RftttsfaU 1. 71 

I mUet af börda yittnen intygade: 

Maria Wunseh: att hon sedan 1867 tidtals besökt 
Ojanaho hemman ooh funnit Henrik Ojanaho stundom f& 
synnerligen d&lig mat; att Henrik Ojanaho ofta klagat öfver 
hunger ooh beg&rt mat af vittnet och andra personer; att 
han g&tt illa klädd; samt att han utan urskillning ätit hvad 
han kommit öfver. 

Olof Oja hade vid besök å Ojanaho hemman tyckt sig 
finna att Henrik Ojanaho njutit dåligt underhåll och fått då- 
lig skötsel. H&rom hade vittnet äfven anm&rkt för Matts 
Ojanaho, som likväl icke ansett sådant betyda något. Vid 
ett tillfUle sommaren 1868, då en ko slagtats hos Matts 
Ojanaho, hade Henrik begärt och fått äta ett stycke rått 
kött äfvensom afskräde vid slagten. För öfrigt hade Henrik 
Ojanaho, trasig och osnygg, plägat vandra kring i byn och 
derunder snatta bröd. Hemma hade han stundom ätit pota- 
tisskal och annat sådant affall, hvariftrån vittnet dock en 
gång sett Matts Ojanaho hindra honom. 

Brita Koski hade höbergningstiden år 1868 besökt 
Ojanaho hemman och dervid hört Henrik beklaga sig öfver 
hunger och begära bröd. Då vittnet par dagar efteråt be- 
sökt svarandeme, hade Henrik åter begärt mat och erhållit 
svart barkbröd, som han förtärt och visat för andra närva- 
rande personer. Före omvittnade tvenne tillfällen hade vitt- 
net sett Henrik äta rå bark. 

Anna Oja: då vittnet våren 1868 besökt Ojanaho hem- 
man hade vittnet funnit husfolket spisa, men Henrik Ojan- 
aho, som begärt föda, icke erhålla sådan. Frampå dagen 
hade han dock för vittnet nämnt, att han fått mat. Vittnet 
kände ock, att Henrik Ojanaho tidtals gått omkring i går- 
darna och begärt mat 

Samuel Kroger, som från slutet af Maj till slutet af 
Augusti månad 1868 innehaft drängtjenst hos svarandeme, 
hade derunder tyckt sig förmärka, att Henrik Ojanaho, hvil- 
ken underhållits i badstugan, emedan han för sin osnygghet 
och sinnessvaghet ej kunnat hållas i samma stuga, som det 
öfriga folket, i allmänhet fått sämre mat än det öfriga hus- 
folket, men också någongång samma slags mat. Då och då 



Digitized by 



Google 



72 B&tt8fall 1. 

hade han beklagat sig öfver hunger, men ibland åter yttrat 
en synnerlig tillfredsställelse öfver den honom gifna maten 
samt berömt sin syster Anna Eriksdotter för matlagningen. 

Greta Kerä hade under hela &ret 1868 ej besökt sva* 
randene, men väl sommaren 1867, d& vittnet funnit Henrik 
Ojanaho i allm&nhet fk sämre mat än dräugarne; särskildt 
hade vittnet en gäng sett honom matas med ett slags föda 
"som haft tycke af sörpa'* (silppu). 

Kaiaa Anttila, som vistats å Ojanaho hemman åtta 
eller nio veckor sommaren 1868, hade sett Henrik Ojanaho 
erhålla så mycket föda han behöft och alldeles på samma 
sätt som det öfriga husfolket. Han hade dervid erhållit dels 
rent sädesbröd, dels barkblandadt bröd samtidigt, samt stun- 
dom haft det bättre, än de andra underhålishjonen på hem^ 
manet. Under sin sista sjukdom hade han blifvit af vittnet 
och Anna Eriksdotter, de enda då hemmavarande fullvuxna 
personer, vårdad på öfligt vis i badstugan, der han legat, 
emedan han för sin osnygghet ej kunnat hållas annorstädes. 
Mot slutet hade han hvarken talat eller förtärt något, icke 
ens läskat sig med dryck, ehuru sådan honom erbjudits. 

Pehr Pukki vittnade: att han sett Henrik Ojanaho kort 
före dennes död, och att Henrik då varit mager, men att 
vittnet dock endast en gång hört honom begära mat, hvar- 
till Anna Ojanaho svarat att han nog skulle f&. 

Enkan Anna Oreta Måmmi berättade: att Lisa Ojan- 
aho söndagen efter Henriks död uppgifvit för vittnet att 
Henrik Ojanaho mest blifvit matad med barkblandadt bröd, 
hvaraf Lisa Ojanaho och en annan qvinna då förevisat ett 
prof, och h vilket sett pastan oätbart ut; äfvensom att Henrik 
Ojanaho någon tid före sin död besökt vittnet, och begärt 
en brödbit, hviiken denne förklarat vara bättre än det bröd 
han finge hemma. 

Fredrika Pukki: att då vittnet hösten 1868 i tvenne vec- 
kors tid varit i arbete hos Matts Ojanaho, vittnet sett Hen- 
rik t& mat, såväl kokad, som torr, på samma sätt som alla 
andra, utan att vid kans skötsel enligt vittnets åsigt något 
varit att anmärka. Då Henrik legat på sin dödsbädd uti 
badstugan, hade han haft hos sig hvarjehanda slags mat 



Digitized by 



Google 



RättofUl 1. 73 

såsom smör och bröd, fisk o. s. v., hvarjemte han uttryckt 
sin belåtenhet deröfver, att surmjölken varit god. 

Inhjseskarlen Johan Hilli hade, kort före Henriks död, 
besökt Ojanaho hemman, och hade Henrik då förklarat sig 
nöjd med den kost honom lemuats. Isynnerhet hade han 
omtalat sin belåtenhet med Anna Ojanahos bemötande. 
Vittnet, som en längre tid kännt Henrik Ojanaho, hade fun- 
nit honom städse sinnesslö samt till den grad osnygg, att 
han ej kunnat herbergeras tillsammans med andra men- 
niskor. 

Medicolegal besigtning hade emellertid den 26 Sep- 
tember 1868 verkställts af provincial-läkaren d:r C. Ehrström, 
^som på grund af densamma afgaf det utlåtande: att Henrik 
Ojanaho, hvars kropp befunnits till alla delar ytterst utmagrad 
samt derjemte bärande de sjukliga tecken, som pläga vara 
följder af långvarigt umbärande af födoämnen, men deremot 
saknat alla tecken till någon annan sjukdom, som kunnat 
orsaka hans död, dött af brist pä de till lifvets bestånd nö- 
diga födoämnen, eller till följd af långvarig svält. 

Häradsrätten afkunnade utslag den 16 Oktober 1869; 
och fann af ransakningen i målet framgå, att Henrik Ojan- 
aho kort före och under sin sista sjukdom erhållit sund och 
tillräcklig föda, samt i anseende till bin osnygghet äfven el- 
jest blifvit så väl skött, att någon vårdslöshet å Matts och 
Anna Ojanahos sida ej kunnat vara orsaken till Henrik 
Ojanahos död, som således borde anses hafva härrört af an- 
nan naturlig orsak; hvarföre Häradsrätten frikände Matts och 
Anna Ojanaho från åtalet samt förordnade att Henrik Ojan- 
ahos lik skulle ärligen begrafvas, och det af provincialläka- 
ren d:r Ehrström för besigtningen fordrade arvodet 70 mark 
72 penni utgå ur kronans dertill anslagna medel. 

Wasa Hofrättj hvars pröfning utslaget hemstäldes, fann 
Matts och Anna Ojanaho vara genom den i målet framstäl- 
da utredning och hvad doktor Ehrström uti sitt öfver lik- 
besigtningen afgifna bevis under edspligt intygat, förvunna 
att hafva på angifvet sätt vållat Henrik Ojanahos död, samt 
pröfvade rättvist, i stöd af 28 kap. M. B. döma dem att 
hvardera bota hel mans bot 300 daler med 576 mark, till 



Digitized by 



Google 



74 RäUsfaU 1. 

utsatl fördelning eller vid bristande betalningstillgäng h&llas 
tjugu&tta dagar i &ngelse vid vatten och bröd, hvarhos dok- 
tor Ehrströms ofvanberörda arfvode för likbeaigtningen skulle 
förskottsvis utbetalas af kronans medel, men godtgöras kro- 
nan af Matts och Anna Ojanahos egendom, så långt tillgång 
funnes; deruti Häradsrättens utslag ändrades, men beträffan- 
de begrafningen af Henrik Ojanahos lik blef detsamma 
gilladt. 

Matts och Anna Ojanaho anförde underdåniga besvär 
öfver Hofrättens utslag. 

Innan målet till slutlig pröfning förehades i Senatens 
Justitie departement blef yttrande i saken infordradt af Col- 
legium Medicnm, som utlät sig att hvarken i det af provin- 
cialläkaren d:r Ehrström förda protokoll öfver obduktionen 
den 26 September 1868 eller i den ransakning, som Hä- 
radsrätten företagit, tillförlitliga tecken eller bevis förefunnos 
derom, att Henrik Ojanahos död varit vållad af långvarig 
svält. 

H. K. M:ts utslag är affattadt i enlighet med Senato- 
rerne Presidenten Furuhjelm, Snellman, Dahl och Wallen- 
skölds yttranden, och innehåller: att emedan Collegium Me- 
dicum i omförmälda utlåtande förklarat att enligt det af dok > 
tor Ehrström förda protokoll vid besigtningen af Henrik 
Ojanahos lik icke förekommit tillförlitliga tecken, att hans 
död härrört af sv< ty och då ej heller genom den i må- 
let hållna ransakning ådagalagdt blifvit, att Matts och Anna 
Ojanaho eljest varit vållande till Henrik Ojanahos död, pröf- 
vade H. K. M:t rättvist npphäfva Hofrättengi ofvanberörda 
utslag samt Matts och Anna Ojanaho från det emot dem i 
saken utförda åtal befria; vid h vilken utgång doktor Ehr- 
ströms arvode för likbesigtningen kotnme att till det af Hof- 
rätten faststälda belopp utbetalas ur allmänna medel och 
stanna kronan till last. 

H. K. M:t8 utslag är utgifvet den 26 Januari 1871. 



Digitized by 



Google 



RftitafaU 2. 75 



Trbt •m enattning ISr ithh luderlåtei Mlgorelse af ett kM- 
trakt^ aigående iasåttande af ly Maskin m. m. i ett ång- 
fcrtyg. 

Uti ett emellan fabriksbolaget W:m Crichton & Comp., 
& ena sidan, samt handlanderne V. Mannelin, A. E. Hultin 
och A. Hedman samt skepparen F. O. Björklund, & andra 
sidan, skriftligen uppgjordt och den 12 Januari 1870 af de 
sistnämnde godkändt och underskrifvet kontrakt hade be- 
mälda fabriksbolag förbundit sig att, å dess mekaniska verk- 
stad i Åbo, förfärdiga samt uti den de öfrige kontrahenterne 
gemensamt tillhöriga ängskonerten ^Joutsen^ insätta en tjugu 
hästars kondenserings ångmaskin och förena denna maskin 
med den i fartyget förut befintliga pannan, hvilket maski- 
neri, försedt med en tvåbladig propell, skulle förmå fram- 
drifva fartyget, fullt lastadt, i lugnt väder, med en hastig- 
het af 5 å 5 Va knops fart samt med i det närmaste lika 
åtgång af bränsle, som erfordrats för fartygets gamla ma- 
skin, hvars löstagning äfven skulle af fabriksbolaget ombe- 
sörjas, allt emot ersättning af 8,000 mark, att betalas, 3,000 
mark vid kontraktets undertecknande, 3,000 mark då ma- 
skinen blifvit ''insatt och afprofvad och återstoden 2,000 
mark uti accept, förfallen den 1 Augusti 1870^, hvarjemte 
fabriksbolaget egde behålla den äldre maskinen i det skick, 
hvari densamma befunnes. Dessutom innehöll kontraktet 
följande : 

'"Maskineriet skall vara ftrdigt på vår verkstad senast 
inom nästkommande Maj månads 1870 utgång och dess in- 
sättning till alla delar verkstäld inom 15 dagar efter farty- 
gets ankomst hit; tiden för fartygets krängning eller upp- 
tagning på slip icke uti nämnde tid inberäknad - - - - 

Fartygets upptagning på slip eller krängning i och för 
insättning af propellerhylsan, axeln och propellern äfvensom 
utborrning för propellhylsan, maskinbädd och möjligen trä- 
arbeten skall af fartygets rederi bekostas. Wi (Crichton <fe 
Comp.) garantera maskinen för såvidt det berör materialets 
och arbetets duglighet och godhet under loppet af detta års 



Digitized by 



Google 



76 Rättsfall a. 

navigation, men alldeles icke för sådana fel och bristfUlig- 
heter, som uppkomma genom vårdslös skötsel af maskinen 
eller genom olyckshändelser. Skulle maskinens insättning 
eller arbetets aileverering genom försummelse å vår sida 
komma att fördröjas öfver den bestämda tiden efter farty- 
gets ankomst hit (till Åbo) och dess krängning eller upp- 
tagning på slip, så bevilja vi ett aMrag af 50 mark för hvarje 
af de första sex dagarne och 100 mark för hvarje dag der- 
utöfver^. 

Å detta kontrakt fanns en anteckning af följande ly- 
delse: ^Att förestående kontrakt är af Herrar W. Crichton 
fullgjort erkänues och intygas. Åbo den 5 Juli 1870. V. 
A. Winter, bef&lhafvare å ångskonerten Jout^en.*^ 

Efter det fabriksbolaget W. Crichton de Gomp. fått i 
grund af kontraktet uppbära 6,000 mark, instämde detsam- 
ma Joutsens ofvannämnde redare till Rådstufvurättens i Niko* 
laistad sammanträde den 7 September 1870 och yrkade de- 
ras åläggande att utbetala de återstående 2,000 mark med 
ränta från förfallodagen den 1 Augusti 1870 samt dessutom 
644 mark 21 penni för särskilda reparationer å fartyget i 
grund af en utaf befli^lhafvaren å fartyget den 7 Juli samma 
år godkänd räkning. Derjemte inlemnades under rättegån- 
gen ett af Herrar D. Cowie, O. V. Lundgren och C. J. F. 
Jörgensen utfllrdadt besigtningsinstrument af följande lydelse: 
^På begäran af befålhafvaren å ångskonerten Joutsen, herr 
kapten A. Winter att för utrönande af fartygets fart endast 
under ånga, öfvervara en för detta ändamål tillämnad prof- 
tur infunno sig undertecknade i dag ombord å bemälda far- 
tyg, som befanns hafva maskinen uppeldad och för öfrigt 
klart att afgå, - - - - Under den med fartyget i nämnda 
afseende företagna profresan, som pågick under 5 Va tim- 
mars tid, utröntes att farten, enligt medelobservation med 
derunder begagnade tvenne patentloggar, utgjorde öVg n^i- 
nuter i timmen, samt vid begagnande af fartygets egen logg 
och logglas 4^4 minuter, men i enlighet med observationen 
öfver den tid som åtgick för att tillryggalägga en utmätt 
och å stranden utmärkt engelsk mil 5 miouter, allt under 
stillt väder och med ett ångtryck varierande emellan 40 och 



Digitized by 



Google 



RättsfaU 2. 77 

50 Q. Hvad ängmaskioen beträffar, så befanns densamma 
arbeta tyst och lätt, men vid backning något trög och sen- 
flLrdig att sätta i gång, hvilket vi dock tro till stor del här- 
röra deraf, att maskinisten ännu är oyan med densammas 
skötande. Rörande åter vedåtgången utgör densamma, en- 
ligt den under färden gjorda observation SVa famnar I74 
alns lång torr granved i dygnet, famnen innehållande 3 alns 
höjd ooh 4 alns bredd, hvilket härmed intygas. Åbo den 4 
Juli 1870'». 

Svaranderne bestredo käromålet på den grund, att ma- 
skinen ej uppfylde de vjllkor, som i kontraktet varit bestämda. 
Fartyget gjorde nemligen med det nya maskineriet endetst 
hälften så stor fart, som i kontraktet utlofvats, hvartill dess 
hastighet endast genom forcerad eldning och för någon kort 
stund kunde uppdrifvas. Äfven hade bränsleåtgången be- 
funnits dubbelt större, än den gamla maskinen erfordrat. 
Besigtningsmännen vid profningen i Åbo hade icke känt den 
omständighet, att vid proiresan, utom den uppmätta veden, 
äfven fartyget tillhörig ved från boxarne vid tillfället begag- 
nats. Till bestyrkande af dessa uppgifters enlighet med 
verkliga förhållandet åberopade svaranderne vittnen samt in- 
gåfvo ett sålydande intyg: 

"År 1870 den 6 September, efter middagen hafva un- 
derskrefne, på begäran af rederiet i ångskonerten Joutsen 
förehaft en färd med samma fartyg ifrån denne stads Brandö 
hamn ute i skärgården för att, såsom gode män, pröfva tjenst- 

barheten af det nya maskineri företogs färden kl. 

3, under sakta sydlig vind och medan manometern utvisade 
45 grader under högst tio minuters tid, hvarvid fartyget half- 
lastadt och med propellen hel och hållen under vatten, stäf- 
rade sydvest till vest eller således fem streck nära vinden 
med råme dikt bidevind brassade för babords halsar, men, i 
anseende till ångans ojemnhet, i ty att manometern utvisade 
dels 25 dels 32 grader, farten enligt vanlig logg, uppgick 
endast till 2^/^ ' ^ timmen, med en bränsleåtgång af en half 
famn eller en och en half aln torr granved i timmen, ända 
till dess fartyget stäfvade vest ä vest till nord, då det bör- 
jade skjuta 4^ fart, hvartill dock en tilltagande bris eller 



Digitized by 



Google 



78 Rättsfall 2. 

frisk bramsegelakultje icke obetydligt verkade. Äfven ståf- 
vades rakt emot vinden, d& fartyget under enahanda ånga 
och bränsleåtgång icke gjorde den minsta framfart. Och 
anse vi orsaken till förestående förhållande vara att pannan 
icke mägtade underhålla tillräcklig ånga för maskineriet till 
fartygets framdrifvande och således är alltför liten; dock be- 
fanns maskinen i sig sjelf arbeta jemnt och väl, ehuru vid 
backningen någon mindre bristföllighet eller svårighet att i 
hast få backningen åstadkommen förorsakades. Hvilket in- 
tygas. Nikolaistad, dag som ofvan. Frans Edv. Strömstén, 
Rådman. A. Hintze, Verkmästare. E. W. Wettergrén, Kof- 
ferdie Skeppare. W. C. Hjelt, Navigationslärare^. 

Följande vittnen hördes å ed: 

Rådmannen Strömstén, hvilken besannade rigtigheten 
af det utaf honom jemte andra undertecknade intyget. 

Skepparen Winter, som intygade, att Joutsen vid prof- 
seglingen i Åbo under en timmes tid gjort kontraktsenlig 
fart, i lugnt väder, samt att vittnet förty, utan rederiets hö- 
rande eller bemyndigande, tecknat sitt godkännande å kon- 
traktet; att vittnet emellertid efteråt erfarit att ångtrycket 
då varit uppdrifvet så högt, att detsamma blott en liten 
stund kunde hållas vid sådant stadium; att Joutsen seder- 
mera under seglationstiden gjort allenast tre å fyra minu- 
ters fart i lugnt väder och med en bränsleåtgång af väl 10 
famnar i dygnet, medan den gamla maskinen erfordrat en- 
dast tre å fyra famnar; samt att maskinen icke tagit skada 
under seglationen. 

Skepparen Häggstränij hvilken varit styrman å Joutsen, 
afgaf enahanda intygan med föregående vittne, med tillägg, 
att manometern vid proiresan i Åbo visat 70, till hvilket 
tal den är graderad, hvarföre det rigtiga högre gradtalet ej 
kunnat utrönas, ehuruväl en af kärandernes pannmästare npp- 
gifvit detsamma till 100. Då farten under seglationstiden 
för en qvart timmes tid kunnat forceras till fyra knop i lugnt 
väder, hade ångtrycket hastigt åter fallit till 20 % och far- 
ten likaså nedgått. Bränsleåtgången åter hade under som- 
maren varit minst en half, men merändels tvåtredjedels famn 



Digitized by 



Google 



R&ttsML 2. 79 

i timmen och stundom derutöfv^er, under det den gamla ma* 
skinen erfordrat endast tre iamnar i dygnet. 

J. F. Finell, maskinist å Joutsen, intygade: att maski» 
nen i och för sig vore god, men att pannan ej underhöUe 
tillräcklig ånga, hvadan bränsleåtg&ngen under sommaren 
varit öfverhufvudtaget tvåtredjedels famn i timmen, dermed 
maskinen kunnat uppdrifvas till endast 80 å 90 slag i minu- 
ten i st&llet för 110 å 120; att vid profresan i Åbo en tredje- 
del af det vedförråd, som åtgått, tagits från boxarna, hvilket 
förhållande besigtningsmännen ej känt; att pannan derför- 
innan varit läck men blifvit botad och att den pannmästare, 
som verkstält arbetet, yttrat, det pannan kunnat springa med 
den starka eldning, som vid profresan användts; att bränsle- 
åtgången med den gamla maskinen varit 3 å 3Va famnar i 
dygnet med 50 å 60 % tryck samt 3 å 3 V^ knops fart; samt 
att farten med den nya kunnat uppdrifvas till 4 knop. 

(?. Kälfholm, eldare å Joutsen, afgaf i öfrigt enahanda 
berättelse med föregående vittne, utom att han ej åhört of- 
vananförda yttrande af pannmästaren, ej heller visste huru 
mycket ved från boxarne vid profresan användts samt att 
han icke kunde närmare uppgifva bränsleåtgången, än att 
han ansåg den nya maskinen erfordra omkring tre gånger 
mera ved än den gamla. 

På grund af dessa bristfälligheter, samt då den af be- 
falhafvaren Winter å kontraktet gjorda anteckning, hvilken 
han varit hvarken befullmäktigad eller berättigad att göra, 
ej borde kunna tilläggas någon betydelse, motsade svaran- 
derne krafvet, såväl till den del detsamma grundades å 
ifrågavarande kontrakt som hvad den till rätten ingifna räk- 
ningens belopp vidkom, hvarutom svaranderne, på genstem- 
ning å käranderne, yrkade deras åläggande att icke allenast 
återbetala de af dem å kontraktet uppburna 6,000 mark, 
jemte remisskostnader och upplupna räntor, utan ock utgifva: 
1,190 mark 96 penni, utgörande de kostnader rederiet fått 
vidkännas för fartyget i Åbo; 3,000 mark såsom ersättning 
för 30 dagars uppehåll för fartyget i Åbo, och 970 mark, 
utgörande en månads hyra jemte kost för befäl och man- 
skap, allt med ränta; hvarhos påstående gjordes om bolag 



Digitized by 



Google 



80 RftttsfaU 2. 

Orichton de Comp:6 skjldigkännande att från Joutsen uttaga 
den nya maskinen och återställa den gamla i dess förra 
skick, eller ock, om sådant ej kunde ske, erlägga 10,000 
mark i skadestånd. • 

Med anledning häraf anmärktes af bolaget Cricbton A 
Comp: att rederiet för Joutsen hade blifvit tillkalladt att 
öfvervara maskinens afprofning, men hvarken sjelft eller 
genom ombud infunnit sig, utan låtit densamma för sig gå 
endast i bef&lhafvaren Winters närvaro. Det klander, hvar- 
till fog kunnat finnas, hade derföre bort af Winter vid af- 
profningen framställas. Då sådant icke skett, utan Winter 
godkänt arbetet och den särskilda räkningen, så vore detta 
godkännande för rederiet enligt 16 kap. Skiplegobalken bin- 
dande. Deremot borde intet afseende fästas å det af sva- 
randerne inlemnade intyget, enär skador å maskineriet kun- 
nat uppkomma efteråt. För öfrigt bestreds rederiets för 
Joutsen fordrings- och ersättningsanspråk till alla delar, så- 
som foglöst. 

Rådstujvurätten afkunnade utslag i målet den 26 Ok- 
tober 1870; och emedan bolaget Crichton & Comp. uti åbe- 
ropade kontrakt förbundit sig att uti ångskonerten Joutsen 
insätta en maskin, som egde kraft att, i lugnt väder, med 
användande af i det närmaste lika bränsle, som skonertens 
förra maskin erfordrat, framdrifva fartyget fullt lastadt, med 
en hastighet af 5 till öVa knop, men i detta sitt åtagande 
brustit, i ty att den nya maskinen, med minst tre gånger 
större bränsleåtgång än den gamla kraft, verkat en hastig- 
het af endast 3 å 4 knop, blef fabriksbolagets talan om ut- 
bekommande af de 2,000 mark med ränta, å hvilka bolaget 
med stöd af kontraktet gjort anspråk, förkastad ; men allden- 
stund rederiet för Joutsen icke gittat motsäga rigtigheten af 
fabriksbolagets kraf enligt räkning å 644 mark 21 penni, 
ålades rederiet att för detta belopp till bolaget ansvara. — 
Beträffande sedan rederiets genstemnings-talan, så ansåg 
Rådstufvurätt^n detsamma på ofvan anförd grund berättigadt 
att af fabriksbolaget Crichton & Comp. återfå de 6,000 mark, 
hvilka desse för maskinen uppburit och förty borde till re- 
deriet återgälda med 6 procents ränta, tills full liqvid skedde, 



Digitized by 



Google 



RättsfaU 2. 81 

i 3,000 mark fr&n den 4 Januari 1870, d& första afbetal- 
niogen med detta belopp erlagts, och & återstående 3,000 
mark från denna posts inbetalningsdag den 6 Juli samma 
år, hvaremot rederiets öfriga anspr&k, såsom dels ostjrkta 
dels saknande befogenhet lemnades utan afseende. Men in- 
nan rederiet finge af Crichton & Comp. lyfta de dem till- 
dömda medlen, fr&n hvilka dock ofvannämnde 644 mark 21 
penni skulle afdragas, främst å räntan och återstoden å ka- 
pitalet, &l&ge det dem att före den 1 Juli 1871 i Åbo till 
Crichton åu Comp. allemna dén nja maskinen, emot det att 
kåiandeme samtidigt derstädes till dem återstälde Joutsens 
förra maskin, i det skick, hvari den vid uttagningen ur sko- 
nerten befanns \ och jemte det Rådstufvurättens utslag borde 
gi i verkställighet, såsnart rederiet i Åbo erbjudit sig till 
utbyte af maskinerna, förklarades rederiet berättigadt att 
omh&nderhafva den nya maskinen, till dess det erhållit den 
gamla eller uppgörelse för densamma. 

Begge parterne vädjade till Wasa Hofrätt. Crichton <fe 
Comp. inlemnade till Hofrätten särskilda vittnesbevis, af 
hvilka ett, utfärdadt af maskinisten G. Sundqvist och inge- 
nioren 8. Ä. Owen, hvilka under profresan i Åbo tjenstgjort 
uti maskinrummet, innehåller: ''^att af fartygets ouppmätta 
ved begagnades endast det qvantum, som erfordrades för 
pannans uppeldning, men under sjelfva profresan användes 
icke annat bränsle, än det, som af synemännen uppmättes^. 
Vidare en af mekanikern D. Cowie undertecknad förklaring, 
af innehåll: att han i ett svar på en af handlanden Hed- 
man hos honom i skrifvelse gjord förfrågan om hithörande 
omständigheter yttrat: att säkerhetsventilen å ångpannan 
såtillvida var i oordning, att klykan, uti hvilken ventilhäf- 
stången ledes, liksom ventilcharmieret voro fulla med rost, 
som hindrade häfstången att lyfta sig i klykan ; hvarföre ett 
betydligt större ångtryck behöfdes för ventilens öppnande, 
ån hvartill den var justerad. ^Denna omständighet -- heter 
det — tillskrifver jag dock vårdslöshet hos maskinisten, och 
var denna olägenhet, som endast erfordrade häfstångskly- 
kans och charmierets rengörning och renfilning på inre sidan, 
afhjelpt när besigtningsinstrumentet aflemnades till kaptenen^. 

JwriL Fören. Tidikr. 1872. 6 



Digitized by 



Google 



82 RAttsfaU 2. 

Hrad manometern vidkommer, 8& förklarade Cowie att skilj- 
aktigheten emellan densamma och kontrollmanometern var 
känd. 

Å ömse sidor upprepades i öfrigt påståendena vid Råd- 
stufvurätt^n. 

Genom utslag den 31 Januari 1871, fann Ho/rätten 
fabriksbolaget Crichton & Comp. ej hafva anfört skäl till 
ändring i det motvädjade utslaget, såvidt ifrågavarande ma- 
skin förklarats ogild och icke motsvarande den beskaffenhet 
densamma enligt kontraktet bort ega, samt fabriksbolaget 
på grund deraf skyldigt att återbära de erhållna förskotten 
6,000 mark med dera upplupna och löpande räntor, jemte 
det dess påstående att utbekomma för maskineriet betingade 
återstående 2,000 mark förkastats. Beträffande åter rede- 
riets för fartyget Joutsen vadetalan, och först de fabriksbo- 
laget Crichton & Comp. enligt dess räkning af den 6 Juli 
tilldömda 644 mark 21 penni, så emedan rederiet af räknin- 
gens innehåll godkänt 144 mark 16 penni och ej gittat för- 
neka att åtskilliga förbättringar blifvit af bolaget utförda, 
hvilka kommit ångskonerten Joutsen tillgodo och enligt kon- 
traktet ej ålegat bolaget att verkställa; ty ålades rederiet 
att ansvara derför med tillhopa 415 mark 91 penni, hvilka 
således borde afräknas från hvad bolaget ålagts till rederiet 
gälda; men då den nya maskinen ej godkänts, befriades re- 
deriet från betalning af räkningens återstående innehåll. 
Vidkommande sedao Hedmans och hans medparters anspråk 
på skadeersättning, så, alldenstund fabriksbolaget Crichton 
<fe Comp. uti kontraktet äfven åtagit sig, att för hvarje dag 
ångskonerten Joutsen genom bolagets förvållande blefve up- 
pehållen i Åbo utöfver den i sådaot afseende bestämda tid, 
godtgöra fartygets egare med 100 mark, samt bolaget ej 
motsagt vederparternes uppgift om fartygets uppehåll i Åbo 
under 30 dygn; fördenskull och då bemälde egare i följd af 
detta uppehåll tillskyndats förlust, enär den nya maskinen 
ansetts icke motsvara ändamålet, ålades Crichton & Comp. 
att till rederiet i skadeersättning utgifva de af dem för 
nämnda tidsförsummelse fordrade 3,000 mark; men i öfrigt 
ansåg Hofrättcfti rederiets vadetalan ej föranleda till ändring 



Digitized by 



Google 



RfittsfftU 2. 83 

i B&dfliafvur&Uens utalag, hvilket förty, med förest&nde rät- 
telser, skalle l&nda till efterföljd; hvarjemte rederiet, enligt 
dese derom gjorda förbehåll, lemnades öppet att rörande 
ersättning för den skada, dem kunde komma att tillskyndas 
genom ångfartyget Joutsens uppehåll i Åbo i och för det fö- 
reskrifna maskinbytet, särskildt tvista med vederparten. 

Detta utslag uttryckte Hofrättsrådet Carpa, Assessorerne 
Sandmans och Långhjelms samt adjungerade ledamoten 
ViceadvokatOskalen Heikels åsigt i saken. 

Assessoren Höckert var också ense med Hofråttens plu- 
ralitet utom beträffande rederiets för Joutsen påstående om 
skadestånd för det skonerten Joutsen skulle, för omtvistade 
maskins insättande i fartyget, blifvit uppehållen i Åbo utöf- 
ver den bestämda tiden, hvilket påstående, enär fabriksbo- 
laget W. Criehton & Comp. motsagt vederparternes gen- 
stemningstalan i allo, och sagda påstående icke blifvit af 
desse styrkt, Assessoren för sin del pröfvade rättvist ogilla 
och förkasta. 

Fabriksbolaget W. Criehton <& Comp. nedsatte revisions- 
skilling och sökte i underd. hos H. K. M:t ändring i Hof- 
rättens dom. Och åtföljdes ändrings ansökningen af ett utaf 
D. Cowie ytterligare uthändigadt bevis af innehåll: att de 
oordningar i ångskonerten Joutsens säkerhete ventil och ma- 
nometer, som anmärkts till förringande af resultaterna af 
profresan i Åbo, redan vid sagde proftur af besigtningsmän- 
nen observerades och af Cov^e togos i betraktande, i följd 
hvaraf han vidblefve sitt förra utlåtande, hvilket af honom 
kunde med ed bekräftas; äfvensom af ett utaf civil ingeniö- 
rerne K. E. Stigzelius och F. F. Sivén utfärdadt intyg huf- 
vudsakligast innehållande: att Joutsens nya maskin, hvartill 
ritningarna förevisats bemälde ingeniörer, hvad dess kon- 
stniktion beträffar, uppfylde de vilkor, under hvilka sam- 
ma panna, som varit förenad med den gamla maskinen, vore 
tillräcklig att förse den nya maskinen med ånga utan att 
tarfva mera bränsle än den gamla, såframt nemligen pan- 
nan vore rätt skött och i godt skick. 

Ärendet föredrogs i Senatens Justitie departement den 
20 Maj 1871, hvarvid Senatorn Wallensköld utlät sig: eme- 



Digitized by 



Google 



84 Rättsfall 2. 

dan fabriksbolaget W. Crichton dt Comp., enligt hvad Råd- 
stufvurättens förrättning i målet utvisade, redan derstädes i 
allo bestridt handlanden Hedmans och hans medparters emot 
bolaget härutinnan väckta ersättningspåståenden, samt den i 
ofvanomförmälda kontrakt intagna bestämning, hvarigenom 
Hedman och hans medparter tillförsäkrats skadestånd till 
visst belopp för h varje dag, hvarunder ångskonerten Jout- 
sen kunde komma att, i och för dess förseende med ny ång- 
maskin, af bemälda bolag i Åbo uppehållas, utöfver den till 
arbetets verkställande i kontraktet medgifna tid, så mycket 
mindre kunde läggas till grund för bedömandet af Hedmans 
och hans medparters anspråk på godtgörelse för dem, genom 
fartygets uppehåll för maskinens insättande, tillskyndad för- 
lust, som icke ens påstådt blifvit att dertill åtgått längre tid 
än i .kontraktet varit förutsatt, ty och då sagda förlust ej 
heller för öfrigt vore styrkt, blef Hofrättens dom i hvad an- 
gick fabriksbolaget W. Crichton <£; Comp:8 åläggande att till 
handlanden Hedman och hans medparter för Joutsens tidför- 
summelse i Åbo erlägga 3,000 mark af Senatorn upphäfven 
och bolaget från denna utbetalning befriadt; men enär be- 
mälda bolag icke anfört skäl till vidare ändring i nSmnde 
dom, komme vid densamma att i öfrigt förblifva, likväl så- 
lunda att den tid, inom hvilken Hedman och hans veder- 
parter borde till fabriksbolaget W. Crichton & Comp. aflem- 
na Joutsens nya maskin emot återfående af den från farty- 
get uttagna maskinen af Senatorn bestämdes till den 1 Au- 
gusti 1871. 

Senatorerne Wo^astjema och Dahl voro ense med Se- 
natorn Wallensköld. 

Senatorn Forsman, med hvilken Senatorerne von Knor- 
ring och Presidenten Furuhjelm förenade sig, fann fabriks- 
bolaget Crichton dt Comp. icke hafva anfört skäl till annan 
ändring i Hofrättens ofvanberörde dom, än att den handlan- 
den Hedman och hans medparter tillagda ersättning för den 
förlust dem tillskyndats genom ångskonerten Joutsens uppe- 
håll i Åbo af Senatorn nedsattes till inalles 1,500 mark, 
med hvilken ändring Hofrättens dom i öfrigt enligt Sena- 
torns tanke komme att förblifva, dock så att tiden hvarför- 



Digitized by 



Google 



Rättsfall a. 85 

innan utbytet af den i ångskonerten Joutsen insatta nja^mot 
den derifrån uttagna äldre maskinen borde försiggå, af Se- 
natorn lika med Senatorn Wallensköld, bestämdes till den 
1 Augusti 1871. 

Senatorn, Vice ordföranden Friherre af Schultén in- 
stämde i Senatorn Wallenskölds yttrande, i enlighet hvar- 
med alltså Hans Eejs. Maj:ts dom af den 20 Maj 1871 är 
utfärdad. 



3*). 

bm lilyttiiig till stadsfinmUBg lagUgei ffrrignis gift sans- 
IperMD^ på den grud, att kaiis kutri ir élVer fyratio år 
gamal ock kan sjelf ataa aaaat stadigt nårlngsflag^ in 
autilblig såsoM gårdskarl i staden! 

Spanmålstorparen Carl Gustaf Hellman, född den 10 
Juli 1836 och hans hustru Lovisa, född den 13 Maj 1830, 
hemma från Esbo och barnlöse, sökte, sedan de några år 
med så kallad poliskammarbiljett och mannen såsom arbets- 
karl, vistats i Helsingfors stad, inträde i samma stads lu- 
therska församling, inlemnande dervid af pastorsembetet i 
Eöbo utf&rdadt prestbetyg, utvisande att de begge voro väl- 
fräjdade och icke med något veterligt kroppslyte behäftade; 
i anledning hvaraf stadens fattigvårdsdirektion meddelade 
följande å prestbeviset tecknade beslut: 

^Som hustru Hellman redan är öfver fyratio år gam- 
mal samt Hellman, enligt uppgift, äfven saknar fast anställ- 
ning, kan deras inflyttning till denna församling ej bifallas. 
Helsingfors den 11 November 1870. 

Aug. Fred. Jansson.^ 

I detta beslut sökte Carl Gustaf Hellman ändring hos 
Guvernören i länet, hvarvid han bilade besvären ett af gårds* 



*) Detta samt efterföljande två rättsfall från K. Senatens Eko- 
nomie departement (n:ri8 4 och 5) äro benfiget meddelade af hr Se- 
natorn E. von Knorring. 



Digitized by 



Google 



86 RftttsfaU 3. 

ägaren i ofvann&mnde stad Johan Fredrik Orönlund den 16 
November 1870 uthändigadt bevis, att denne antagit Hell- 
man till.g&rdskarl; oeh ansåg Hallman sig jemte huslru p& 
sådan grund vara berättigad till inträde i församlingen, när 
dertill komme att de vore välfräjdade, arbetsföre och barn- 
löse. 

I afgifven förklaring öfver besvären yrkade fattigvårds- 
direktionen förkastande af desamma, med anmärkning att 
den anställning Hellman skulle vunnit såsom gårdsvakt icke 
kunde anses fast och för ingen del lemnade honom den in- 
komst att han dermed kunde försörja sig och sin hustru. 

Guvernörens den 31 påföljande December i saken med- 
delade utslag innehåller: att som Hellman, enligt besvären 
bilagdt bevis, af gårdsägaren i staden Johan Fredrik Grön- 
lund antagits till gårdskarl : alltså och utan afseende ä hvad 
Fattigvårdsdirektionen såsom stöd för dess vägran anfört, 
pröfvade Guvernören rättvist upphäfva Fattigvårdsdirektionens 
öf^erklagade beslut och jemlikt Kejserliga Kungörelsen den 
I April 1822 ålägga Helsingfors stads församling att Hell- 
man och hans hustru i sin gemenskap emottaga. 

Häröfver inlemnade Fattigvårdsdirektionen besvär till 
Kejserliga Senatens Ekonomie-Departement, anförande att 
den befattning Hellman erhållit såsom gårdskarl icke inne- 
fattade någon fast anställning och ej heller kunde anses ut- 
göra ett näringsfång, enär dermed på sin höjd vore före- 
nad blott fri bostad, vid hvilket förhållande Hellman icke 
vore att betraktas annorlunda än såsom inhysing; och eme- 
dan något bevis ej företetts deröfver att Hellman vore så- 
som godkändt tjenstehjon vitsordadt, hvilken omständighet i 
förening med innehafvandet af visst näringsfång, enligt den 
af Guvernören åberopade Nådiga Kungörelsen den 1 April 
1822 utgjorde vilkor för rätt till flyttning från en församling 
till en annan, när, på sätt nu inträffat, den inflyttande vore 
öfver fyratio år gammal, ansåg Fattigvårdsdirektionen Gu- 
vernören hafva saknat giltiga skäl för sitt utslags hvars upp- 
häfvande förty yrkades. 

Hellman hade uti den förklaring honom [lemnades till- 



Digitized by 



Google 



Rfittafall 3. SY 

fUle att öfVer besvären afgifva ej annat att åberopa än hvad 
af honom förut anförts. 

Vid sakens afgörande i Kejserliga Senaten förenade 
sig dess fleste närvarande ledamöter Generallöjtnanten af 
Forselles samt Senatorerne Äntellj von Knorring och Fri- 
herre von Bom om följande af Senatorn von Knorring, i 
egenskap af biträdande chef för Civil Expeditionen, på hvars 
föredragning målet ankom, afgifna yttrande, nemligen: att 
som Carl Gustaf Hellman med inlemnadt prestbevis styrkt 
att han oeh hans hustru äro välfräjdade och att ingendera af 
dem är med veterligt kroppslyte behäftad; alltså och då 
Hellman, hvilken ej visats hafva före sin tiliämnade inflytt- 
ning hafi anställning såsom tjenstehjon, jemväl för sig upp- 
gifvit och utredt visst näringsfång, skulle på dessa skäl vid 
Guvernörens öfverklagade utslag förblifva. 

Senatorn Mechelin pröfvade för sin del rättvist, med 
apphäfvande af Guvernörens utslag, låta vid Fattigvårds- 
direktionens i saken fattade beslut bero. 

Kejserliga Senatens i målet gifna utslag är dateradt 
den 17 November 1871. 



4. 

Ir k^flérdlkapten^ wm kar bwrskap och är saatakskrifren i ea^ 
mtm fSrer befil å flirtjrg flrån annaa stad^ skyWg atl af 
sådan aaledahg erlägga borgerliga aek kyrkliga atskylder 
uti sistnäsada stad t 

Kofferdikaptenen Hugo Wahiroos, som har burskap och 
är mantalsskrifven i Björneborgs stad, förde åren 1868 och 
1869 såsom bef^lhafvare handelsfartyg tillhörande i Nystad 
bosatte redare. På den grund att Wahiroos sålunda skulle 
i Nystad drifvit borgerlig näring påfördes honom derstädes 
för sagde år dels närings- och försvarsafgift till staden, dels 
ock fattigafgifter samt bidrag till kyrkobyggnadskassan och 
presterskapets aflöning, hvilka afgifter och bidrag af Wahl- 



Digitized by 



Google 



88 RftttsfaU 4. 

roos i Björneborg utsöktes och till en del äfven af honom 
genom utm&tningstv&ng betaides. Sedan Wahlroos emeller- 
tid hos Guvernören i Åbo och Björneborgs Iftn klagat der- 
öfver att förberörde afgifter och bidrag blifvit honom affor- 
drade samt yrkat debiteringens ogillande af det skäl att han 
ägde burskap och vore mant^lsskrifven i annan stad, der 
han jemväl sina utskjlder erlagt, såsom ock att hvad han 
redan nödgats utbetala måtte till honom återställas, yttrade 
sig Ouvernören genom utslag den 11 April 1871 öfver be- 
rörde klagan: att emedan Wahlroos under ofvannämnda år 
fört fartyg från staden Nystad, samt enhvar, som idkar nä- 
ring i stad vore skyldig att i mån af näringens beskaflfen- 
het och omflkng skatta till stadens nytto och bestånd, så- 
framt näringen icke blifvit från utskylder till staden sär- 
skildt frikallad; ty och då något slikt för Wahlroos gällande 
undantag från omförmälde allmänna grundsats ej kunnat åbe- 
ropas, fann Guvernören Wahlroos icke hafva anfört skäl till 
undgående af den honom i ofvananförd måtto påförda be- 
skattning, i följd hvaraf och enär Wahlroos ej kunnat på- 
stå att sagde beskattning icke vore lämpad efter omfånget 
af den rörelse han ut^fvat eller att vid afgifternes bestäm- 
mande eljest olagligen tillgått, Wahlroos' talan blef af Gu- 
vernören förkastad, med förordnande att redan påbörjad, 
men under skriftvexlingen inställd utmätning till afgifternas 
uttagande skulle i behörig ordning fortgå. 

Sedaif Wahlroos hos Kejserliga Senaiens Ekonomie- 
Departement sökt ändring i detta utslag infordrades Kam- 
markontorets i Senatens Kammar- och Räkenskaps-Expedi- 
tion utlåtande i saken, hvilket utlåtande sedermera inkom 
och befanns sålydande: 

^Till aflfordradt utlåtande i anledning af de besvär, 
Kofferdikaptenen Hugo Wahlroos i underdånighet anfört öf- 
ver Guvernörens i Åbo och Björneborgs län den 11 April 
1871 hvarigenom besväranden blifvit ålagd att gälda honom 
i staden Nystad påförd kontingent afgift, fär Kammarkonto- 
ret anmäla, att som enligt Kongl. resolutionen på städernes 
besvär den 16 Oktober 1723 $ 29 någon annan ej må i 
stad idka borgerlig näring, än den, som burskap dei4k vun- 



Digitized by 



Google 



RättsfaU 4. 89 

Dit eller annorledes dertill berättigad &r, p& sätt i 2 $ 4 kap. 
H. B. stadgadt finnes, alltsä och då besväranden icke vun- 
nit burskap i Nystad, anser Kammarkontoret honom, i sin 
egenskap af skeppare & fartyg hemma ifrån Nystad, så myc- 
ket mindre vara^ pligtig att till staden erlägga någon nä- 
ringsafgift, som besväranden, jemlikt 26 $ i åberopade Eongl. 
resolution, ingalunda kan vara berättigad att deltaga i val 
af eller sjelf bli vald till tazeringsman för bestämmande af 
^det inbördes förhållande hvarefter enhvar af bargerskapets 
medlemmar^ med afseende å dess förmögenhet, handel, 
haodtering och näring, till bestridande af stadens behof 
skatta bör.^ Att besväranden, då han icke är hvarken man- 
talsskrifven eller kyrkoskrifven i Nystad, ej heller der be- 
höfver erlägga andra stadsutskylder faller af sig sjelft.''^ 

Saken föredrogs derefter af Civil Expeditionen genom 
dess biträdande chef Senatorn von Knorring, och afgjordes 
den 1 Mars 1872, då Kejserliga Senaten, hvari, utom be- 
mälde chef, närvoro Senatorerne Generallöjtnanten af For-^ 
ieUeSj Antelly Friherre von Bom och Mechelin, i målet 
meddelade sådant utslag: att emedan det icke kunnat visas 
att besväranden Wahlroos, — som med vunnet burskap i 
annan stad de uppgifna åren, på grund af den skeppsredare 
jemlikt Kongl. Förordningen den 15 April 1779 tillkomman- 
de rätt att från hvilken stad inom landet som helst förse sina 
fartyg med skeppare, varit anställd i tjenst såsom befålhaf- 
vare å fartyg tillhörande i Nystad bosatte redare, — under 
dessa år i sagde stad idkat sådan näring, för hvars utöf- 
vande han bort derstädes söka burskap; ty och som Wahl- 
roos na nämnda år varit i Nystad hvarken såsom borgare 
inskrifven eller i mantal eller kyrkobok antecknad, fann 
Kejserliga Senaten Wahlroos ej vara skyldig att till berörde 
stad erlägga närings- eller andra afgifter samt pröfvade för- 
ty rättvist, med upphäfvande af Guvernörens öfverklagade 
atslag, befria Wahlroos från betalningen af hvad i slikt af- 
seende biifvit honom påfördt och förklara hvad deraf tiiläf- 
ventyrs redan kunde vara erlagdt eller i utmätningsväg ut- 
taget böra till Wahlroos återställas. 



Digitized by 



Google 



90 EättafaU 5. 

5. 

In komnalMUMids råkeuluiper ifrer firraltetageB af spaii- 
Måkl&BMiagMii i k^muen M kinAjnw tlU s&du» kMn- 
siBtlråkenskaper^ smi i 68 mM 6t $$ if Kijs. HrtrdniB* 
gei deB 6 rebriari I8C5 osfinilas! 

Vid allmän kommunalstänima i Nurmij&rvi socken den 
16 Mars 1868 beslöts, att det i sagde socken inrättade span- 
måls-lånemagasin skulle ställas under kommunalnämndens 
förvaltning. De sedermera i afseende ä granskning af ma- 
gasinets räkenskaper för samma år utsedde revisorer an- 
mälde derefter, att i magasinet förefanns en brist af 41 
tunnor I9V4 kappar råg, i anledning bvaraf kommunalstäm- 
mans ordförande, efter erhållet förordnande af samma stäm- 
ma, hos Guvernören i Nylands län uti inlemnad skrift yr- 
kade kommunalnämndens åläggande att den sålunda yppade 
bristen fylla. 

öfver detta påstående meddelade Guvernören den 1 
November 1870 resolution af innehåll, att som ärendet ge- 
nom den deri af kommunalnämnden afgifna förklaring blif- 
vit så tvistigt, att Guvernören laglikmätigt dermed icke kunde 
taga någon vidare befattning, anvisades vederbörande att, 
sedan kommunalnämndens förklaring i saken, på sätt 68 $ i , 
Nådiga Förordningen angående kommunalförvaltningen på 
landet af den 6 Februari 1865 föreskrifver, blifvit vid kom- 
munalstämma ytterligare föredragen, vid samma stämma af- 
göra huruvida ifrågavarande anmärkning skulle förfalla eller 
af särskild kompromiss pröfvas, i hvilken sednare händelse 
kompromissen borde tillsättas i enlighet med stadgandet i 
69 § af ofvanåberopade Förordning. 

Häruti sökte kommunalnämndens medlemmar ändring 
hos Kejserliga Senatens Ekonomie-Departement, som på 
•lordbruks-Expeditionens föredragning, i saken meddelade så- 
dant utslag, att emedan sooknemagasinen icke utgöra kom- 
munernes, utan magasinsdelägarnes tillhörighet, samt de i §§ 
68 och 69 af Nådiga Förordningen den 6 Februari 1865 
upptagna stadganden rörande sättet för pröfning af anmärk- 



Digitized by 



Google 



Bättflfall 5. 91 

Dingar emot kommunalrftkenskaper vid sådant förhållande 
icke äro i förevarande fall tillämpliga; ty fann Kejserliga 
Senaten Ouvernören ej hafva ågt att, på sätt emellertid skett, 
hänskjuta ifrågavarande mål till sådan behandling som i 
åberopade §S föreskrifves; hvarföre Guvernörens öfverk lagade 
resolution upphäfdes och saken försattes i det skick, hvari 
den var innan sagde resolution meddelades. 

Till detta utslag, som är dateradt den 10 Februari 1872, 
bidrogo Kejserliga Senatens fleste närvarande ledamöter Se- 
natorerne von Knorring, Friherre von Bom och Mechelin. 

Senatorer ne Generallöjtnanten af Forselles och Äntell 
funno besväranderne icke hafva anfört skäl till ändring i 
Guvernörens öfverklagade utslag, hvilket förty af desse Se- 
natorer fastställdes. 



Laga trdofliiafj eller leke! — låfdad fSsteqfianas ock keimes 
bans rått efter saaaeiu did till giftorätt ock arf efter 
konos. 

Inhysesqvinnan Anna Sofia Eriksdotter från littis sockens 
Haapakimola by instemde klockaren F. Muren till Härads- 
rätten i sagda sockens tingslag och anförde, att aflidne förre 
landskontoristen Joel Wong i lifstiden den 7 Januari 1865, 
dock utan hennes giftomans vetskap, trolofvat sig med henne 
till äktenskap, hvarvid han såsom fästningagåfva lemnat 
henne en finska bankens sedel på 25 rubel silfver, samt att 
Wong den 17 derpåföljande Juli tagit henne hem till sig 
och med henne sammanlefvat intill Wongs den 12 Juli 1867 
timade frånfålle, hvarunder Wong lägrat och rådt Anna So- 
fia Eriksdotter med ett af henne den 10 Oktober samma år 
framfödt gossebarn, i dopet kalladt Joel^ och som Anna So- 
fia Eriksdotter således häfdats i fästom, yrkade hon, med 
åberopadt stöd af 9 § 3 kap. och 1 S 5 kap. G. B., icke 
allenast att henne måtte tillerkännas laggift hustrus rätt i 



Digitized by 



Google 



92 Rättsfall 6. 

Wongs bo ooh hennes barn förklaras för äkta ooh berätti- 
gadt att efter honom taga arf, utan ook att Muren, hviiken 
i egenskap af halfbroder till Wong omhändertagit all den- 
nes qvarlåtenskap, blefve ålagdt att densamma till Anna 
Eriksdotter återbära. 

Muren bestred, att någon i laglig ordning försiggången 
trolofning emellan Wong och Anna Sofia Eriksdotter skulle 
försiggått, samt påstod, att hon endast i egenskap af tjenste- 
hjon vistats hos Wong, på sätt en af denne för Anna Sofia 
Eriksdotter den 27 Januari 1867 utfärdad, af Muren tiU 
rätten ingifven orlofssedel, i hviiken han lemnat henne öp- 
pet att söka sig laga försvar, gåfve vid handen; hvartill 
komme att Wong, enligt hvad ett af kontoristen Sigfrid Paa- 
sonen under edspligt afgifvet skriftligt intyg utvisade, sjelf 
vid återkomsten från den resa, under hviiken han skulle hafva 
trolofvat sig, förklarat, att han på lek i dryckesrördt till- 
stånd gifvit 100 mark åt en qvinna i Pohjanlahti, men att 
han skulle återfå dessa pengar sålunda, att han läte nämnda 
qvinna tjena hos sig tills att de blefvo liqviderade. Likale- 
des bestred Muren, att Wong skulle rådt henne med det af 
henne sedermera framfödda barn, under påstående att Wong, 
som under det sednaste året af sin lefnad varit sängliggande 
sjuk och lidit af vattusot, sjelf förklarat, att Anna Sofia 
Eriksdotter låtit sig af annan mansperson lägras; hvarföre 
allt Muren anhöll om käromålets förkastande. 

Käranden ansåg afseende så mycket mindre böra fä- 
stas vid den inlemnade orlofssedeln, som densamma aldrig 
blifvit lemnad åt käranden utan först efter Wongs frånf^lle 
bland hans papper påträffats. Att han deremot verkeligen 
haft för afsigt att ingå äktenskap med Anna Sofia Eriks- 
dotter ansåg hon framgå af den annons, som han under hö- 
sten 1865 låtit införa i Finlands Allmänna Tidning derom, 
att klander mot hans fräjd eller tillämnade äktenskap kunde 
anmälas hos pastorsembetet i littis socken. 

Parterne åberopade å ömse sidor vittnen. Af dessa 
berättade : 

Rusthållaren Förstadium: att aflidne Wong och bok- 
hållaren Försten den 7 Januari 1865 e. m. kommit till vitt- 



Digitized by 



Google 



RCttsfaU 6. 



^3 



nets innehafvande Kimola gästgifveri och anfaUlit om skjuts 
till Pohjanlahti lastageplats, hvarest Försten varit bosatt, 
samt att vittnet skjutsat dem dit. Efter framkomsten hade 
Försten inkallat Anna Sofia Eriksdotter och tillsagt henne 
att koka vatten till toddj samt derefter lagt sig i rummet 
derinvid, till hvilket dock dörren stått öppen. Då Anna 
Sofia Eriksdotter kort derpå hemtat in toddyt, hade Wong 
tillsport henne om hon ville blifva hans brud, hvartill hon 
genm&lt ^h vårföre gör ni narr af mig, som är fattig?^ Wong 
hade emellertid bedyrat att han hade fullt allvar med hvad 
han sagt samt hållande Anna Sofia Eriksdotters hand fram- 
tagit en 25 rubels sedel och lemnat den åt henne, hvar- 
efler, och sedan vittnet tagit sedeln af henne för att efterse 
dess värde men på Wongs tillsägelse lemnat den åter åt 
henne, Wong, som fattat Anna Sofia Eriksdotter om halsen, 
Arågat henne om hon icke nu skulle sätta tro till hans löfte, 
då Anna Sofia Eriksdotter dertill svarat ^jag tror^. Enär 
Wong vidare frågat om hon icke skulle komma till Haapa- 
kimola, dit han snart skulle flytta, hade hon lofvat göra 
det, hvarefter, och sedan Wong jemte vittnet hvardera för- 
tärt tvenne glas toddy, desse begifvit sig åter till Kimola 
gästgifveri, der Wong sedan tillbragt natten. Följande mor- 
gon både han frågat vittnet, hvad vittnet tänkt om det, som 
aftonen förut passerat. Då vittnet dertill svarat ^hvad kan 
jag säga dertill?^ hade Wong sagt ^icke är det för mycket 
att en fattig flicka får 25 rubel.^ Och antog vittnet, att 
Wong, som ej mindre under besöket å Pohjanlahti, än ock 
morgonen derefter varit vid fullt redig sinnesförfattning, 
haft allvar med att gifta sig med Anna Sofia Eriksdotter, 
helst han äfven hört åt såväl om hennes sinnelag, som huru- 
vida hon kunde läsa, hvaremot någon fråga icke uppstått 
derom, att Anna Sofia Eriksdotter framdeles borde aftjena 
dessa 25 rubel hos Wong, eller att medlen skulle lemnats 
såsom städsel på årstjenst, utan hade Wong gifvit dem med 
afseende å trolofning och giftermål. 

Bonden David Jtissila: att Wong någon dag i Juli 
månad bedt honom resa för att afhemta Anna Sofia Eriks- 
dotter från Pohjanlahti, hvarest Wong hade, såsom han sjelf 



Digitized by 



Google 



94 RftttflfUl 6. 

sagt, trolofvat sig med henne. Då yittnet emellertid icke 
samma dag varit i tillfälle att resa, hade Wong följande 
dag underrättat vittnet, att vittnet ej mera behöfde göra det, 
emedan Anna Sofia Eriksdotter då redan infunnit sig hos 
honom; och hade han vid dessa tillfallen varit vid fullkom- 
ligt redig sinnesförfattning. 

Torparen Karl Takäla : ofvansagde dag den 7 Januari 
1865 hade vittnet skjutsat Wong först från Bergvik egen- 
dom till Kimola och derifrån vidare i sällskap med Forsta- 
dius till Pohjanlahti, der Wong ämnat tillbringa par timmar 
hos bokhållaren Försten, under hvilken tid Wong bedt vitt- 
net roa sig i byn för de drickspengar, som han gifvit vitt- 
net. Då vittnet sedermera efter par timmars förlopp åter- 
kommit och gått in i Förstens boningsrum, hade han der 
påträffat Förstadins och Wong, hvilken senare hållit Anna 
Eriksdotter i famnen och förklarat att hon skulle blifva hans 
fästeqvinna, hvarvid Förstadins tillika omnämnt, att Wong 
trolofvat sig med henne och i fåstningagåfva lemnat henne 
en 25 rubels sedel; och förklarade vittnet att Wong vid 
detta tillfälle väl hade förtärt någon rusgifvande dryck men 
likväl varit vid fullt redig sinnesförfattning. 

Possessionaten F. W, Meijer: någon dag i början af 
år 1865 hade vittnet inträffat hos Wong, som då varit bo- 
satt å Bergvik, hvarvid Wong tillsport vittnet huruvida vitt- 
net hört någonting nytt samt tillika omnämnt: att han kort 
förut besökt Wuolenkoski by och der skaffat sig en fäste- 
qvinna, hvilken vore Anna Eriksdotter; att han ernade ingå 
äktenskap med henne; samt att han till uppköp af hvarje- 
handa saker lemnat henne 25 rubel silfver. Och hade Wong 
vid detta tillfälle varit alldeles nykter och synts hafva haft 
allvar med omvittnade yttrande. 

Inhysingen Johan Lönngren: Då vittnet, som i Juli 
månad 1865 varit i snickarearbete, å Wongs i lifstiden egda 
Kaldula hemman i Haapakimola by, vid Anna Eriksdotters 
ankomst underrättat Wong derom med orden '^tääll' on nyt 
teidän kultanne^ (här är nu eder käresta), hade Wong gått 
ut ifrån sin kammare i boningsstugan för att emottaga henne, 
omfamnat henne och yttrat ^tämä on minun kultani^ (denna 



Digitized by 



Google 



Rfttti&U 6. g5 

är min k&resta), äfvensom sagt åt vittnet: ^na f&r du kalla 
henne till min hustru,^ hvilket yttrande Wong upprepat 
senare samma dag äfven för andra personer. — D& Anna 
Eriksdotter sedermera efter en med Wongs schfts p&föijande 
dag företagen resa till Koskenniska by för att afbemta sina 
kläder m. m. återkommit till Kaldula, hade Wong åter väl- 
komnat henne ungefår såsom förra gången. 

Extrafiskalen Lahtelin: någon dag i April månad 1865 
hade Wong för vittnet frivilligt erkänt sig vara till äkten- 
skap trolofvad med Anna Eriksdotter äfvensom Wong en 
gång, då vittnet i Augusti eller September månad samma 
år vid ett besök hos Wong funnit denne tillsammans med 
Anna Eriksdotter i Wongs rum, till hvilket dörren varit 
läst, så att vittnet ej kunnat inkomma innan Anna Eriksdot- 
ter inifrån öppnat den, i anledning deraf yttrat till vittnet: 
att han och Anna Eriksdotter dåmera lefde tillsammans. 
Vid begge dessa tillföUen hade Wong varit fullkomligt redig. 
Bondeenkan Kristina Mäkelä: dagen före Anna Eriks- 
dotters inflyttning till Kaldula hemman hade Wong anmodat 
vittnet att bedja Anna Eriksdotter, som, enligt Wongs ytt- 
trande, hade förmenats vara hans fästeqvinna, infinna sig till 
sammaniefnad med honom samt dervid tillika sagt att han, 
Wong, nog inom Haapakimola kunnat få andra, men att 
Anna £riksdotter dock kunde inträffa hos honom. 

Målaren Jäderholm: den tid af tre veckor, under hvil- 
ken vittnet hösten 1865 å Wongs egda Kaldula hemman 
verkatält målarearbete, hade Anna Eriksdotter bott i Wongs 
rum och, såsom vittnet förmodade, begagnat samma säng 
som denne, emedan i rummet funnits endast en sådan och 
vittnet någon gång på morgnarne funnit Anna Eriksdotter 
liggande i densamma. Vittnet hade derunder jemväl flere 
gånger hört Wong fullkomligt redig omtala att han vore 
trolofvad med Anna Eriksdotter och ernade träda i äkten- 
skap med henne samt att hon efter hans död skulle erhålla 
all hans qvarlåtenskap ; hvarutom vittnet med anledning af 
svarandens förmenande, det Wong de senare åren af sin 
lefnad ej en enda dag skulle varit nykter, förklarade att 
Wong under omvittnade trenne veckor i flere dagar med 



Digitized by 



Google 



96 B&ttsftU 6. 

ens ej haft en enda droppe br&nvin eller annan rasgifvande 
dryck i sitt hus. 

Inhjseskarlen Thomas Hård: d& Anna Eriksdotter en 
g&ng om hösten 1866 inträffat & Eausala gästgifveri, der 
vittnet varit bosatt, för att derifr&n afhemta Wong, hade 
denne sagt åt vittnet att Anna Eriksdotter vore att betrak- 
tas såsom hans hustru och komme att ärfva honom. Vid 
detta tillfälle hade Wong varit fullkomligt redig. 

Malakias Peltola, landbo å Wongs andel af Kaldula 
hemman och boende uti en stuga, som genom förstuga är 
afskild från tvenne af Wong sjelf i lifstiden begagnade rum, 
hade erfarit att Wong och Anna Eriksdotter esomoftast va- 
rit i häftigt gräl med hvarandra. Särskildt hade vittnet en 
gång våren 1867, då Wongs helsotillstånd redan varit i hög 
grad dåligt, hört Wong ifrån sitt rum ropa på hjelp, i an- 
ledning hvaraf vittnet öppnat stugudörren och då varseblif- 
vit Anna Eriksdotter springande ut och Wong stående and- 
truten invid dörren till sitt främre rum; och hade Wong 
dervid yttrat till vittnet: ^så här handterar hon mig och jag 
vet icke huru jag skall slippa ifrån henne^. Åtven hade 
Anna Eriksdotters hos Wong då bosatta, femton år gamla 
systerdotter strax derpå omnämnt att, då Wong velat öppna 
dörren för att gå ut, Anna Eriksdotter med ena handen 
skjutit till dörren och med den andra slagit honom mot 
munnen. Vid ett annat tilifålle tidigare på våren eller re- 
dan vintern 1867 hade vittnet ock hört gräl och slagsmål 
från Wongs rum samt Wongs rop till vittnet efter hjelp. 
Då vittnet gått in hade Wong anmodat vittnet att spänna 
för sin häst och föra bort Anna Eriksdotter, emedan han ej 
vidare skulle härda ut med henne. Härtill hade Anna Eriks- 
dotter, som rödblossande i ansigtet kommit ut från det inre 
rummet, i förargad ton sagt: ^jag går ej härifrån^. Sedan 
vittnet härå gått ut för att emottaga ett för Wongs räkning 
till gården hemtadt hölass, hade Wong icke vidare gifvit 
vittnet någon påminnelse att föra bort Anna Eriksdotter. — 
För öfrigt förklarade vittnet att Wong såsom nykter hållit 
Anna Eriksdotter såsom sin piga, samt att vittnet aldrig 
hört honom kalla henne för sin fåsteqvinna eller lofva ingå 



Digitized by 



Google 



Eftttsfall 6. 97 

äktenskap med henne. Vid ett senare förhör intygade vitt- 
net alt Wong flere skilda gånger förebrått Anna Eriksdotter 
för det hon skulle hafva sprungit i byn och der utspridt 
samt derifrån hemfört sqvaller och prat. Deremot hade vitt- 
net ieke hört Wong hvarken erkänna sig hafva aflat det 
foster, med hvilket Anna Eriksdotter gått hafvande våren 
1867, eller förebrå henne för det hon skulle plägat umgänge 
ttied andra manspersoner, något som icke heller vittnet er- 
farit under den tid hon vistats hos Wong. 

Maria Mattsdotter, den föregåendes hustru: hade väl 
förnummit att emellan Wong och Anna Eriksdotter de första 
veckorna af deras sammanlefnad, derunder Wong förtärt rus- 
gifvande drycker något mycket, ehuru han dock talat redigt, 
ett vänskapligt förhållande egt rum. Sedermera hade der- 
emot högst få dagar förgått utan att gräl och slagsmål hörts 
från deras rum, ehuru vittnet och dess tjenstefolk högst säl- 
lan vid sådana tillfallen gått att se efter dem. Dock hade 
vittnet en dag i början af 1867 varseblifvit huru Anna Eriks- 
dotter med en stång stött till Wong, hvilken dervid beskylt 
denna för att hafva lönligen tillegnat sig nycklarne till hans 
byrå o<j{i derifrån borttagit 44 mark, hvarjemte Wong äfven 
sagt: '*tro ej att jag gifter mig med dig" och dervid kallat* 
henne sköka. Vittnet hade ock hört Wong flere gånger till- 
säga henne att flytta bort ifrån honom, men deremot aldrig 
försport att Wong skulle kallat Anna Eriksdotter f5r sin fö^te- 
qvinna. 

Ytterligare hörd tillade vittnet: att vittnet en gång 1866 
eller 1867 vid inträdet i Wongs rum varseblifvit Anna Eriks- 
dotter liggande påklädd i Wongs säng samt denne sittande 
på kanten deraf, att Wong en dag i början af nästsagda år 
kommit in till vittnet, beklagat sig öfver Anna Eriksdotters 
svåra lynne och sagt sig icke veta huru han kunde blifva 
fri ifrån henne, då Anna Eriksdotter, hvilken strax efter 
Wong inkommit och hört dennes yttrande, förmenat sig vara 
rådd med ett foster af Wong, hvilken dertill genmält att hon 
blifvit lägrad ute i byn af andra manspersoner; att vittnet 
ofta hört Wong förebrå Anna Eriksdotter för det hon skulle 
sprungit i byn och der utspridt samt derifrån hemfört elaka 

Jurid, Form. Tidakr, 1872, 7 



Digitized by 



Google 



98 Rättsfall 6. 

rykten; samt att Wong ofta varit af starka drycker öfver- 
lastad. På derom gjord fråga förklarade vittnet slutligen sig 
icke hafva förmärkt Anna EriksdoUer pläga förtroligare um- 
gänge med någon annan mansperson. 

Inhysesqvinnan Maria Klemettilä: Såsom boende nära 
Kaldula hemman hade vittnet ofta förnummit hurusom Wong 
och Anna Eriksdotter varit i häftig ordvexling med hvar- 
andra. En gång om hösten 1866, då vittnet i anseende till 
Maria Mattsdotters sjukdom verkstält brödbakning hos Mala- 
kias Peltola, hade ett häftigt gräl emellan Wong och Anna 
Eriksdotter hörts, hvarföre vittnet på Maria Mattsdotters upp- 
maning gått i deras rum, dervid hon då varseblifvit Wong 
och Anna Eriksdotter liggande på golfvet. Vid vittnets in- 
träde hade de stigit upp samt Wong tillsagt Anna Eriksdot- 
ter att förfoga sig ut, då hon, ytterst uppretad, sprungit emot 
Wong och tvenne gånger skuffat omkull honom, hvarefter 
Wong tillsagt vittnet att stanna qvar i rummet, emedan han 
fruktat att hon skulle taga lifvet af honom. Vittnet hade 
likväl, efter särskilda fruktlösa uppmaningar till Anna Eriks- 
dotter att komma bort, återvändt till sitt sysslande i bonings- 
stugan, dit gräl hörts ännu en stund, tills Anna Eriksdoiter 
.från rummet utkommit. — Kort före Anna Eriksdotlers an- 
komst till Kaldula hade vittnet jemte några andra qvinnor 
tidtals med uppassning betjenat Wong, hvilken dervid upp- 
gifvit att, om en qvinnsperson vid namn Sofia från Jaala by 
icke skulle komma till Wong såsom uppasserska, Wong skulle 
på budskickning fä en från Koskenniska by städslad piga, 
hvarmed han syftat på Anna Eriksdotter. För resten hade 
vittnet aldrig hört Wong lofva träda i äktenskap med Anna 
Eriksdotter. 

Bonden Thomas Tutipää: då vittnet, som begagnat 
Wong såsom fullmäktig under åren 1865 och 1866, derunder 
särskilda gånger och senast hösten nästsagda år besökt Wong 
å dennes egda Kaldula hemman, der Anna Eriksdotter hus- 
hållat för honom, hade Wong upprepade gånger för vittnet 
omtalat att han ämnade gifta sig med Anna Eriksdotter, 
fastän han derintills icke hunnit komma sig i ordning och 
kunnat uttaga lysning; och hade Wong vid alla tillfällen, då 



Digitized by 



Google 



RAtta£ill 6. 99 

han omtalat sitt tiilernade äktenskap^ varit vid fuUkomiigt re- 
dig sinnesförfattning. 

Bonden Anders Mäkelå: vid de besök vittnet fiere gån- 
ger gjort hos Wong, hade vittnet derstädes anträffat äfven 
Anna Eriksdotter, hvilken bott i samma rum, som han, utan 
att vittnet likväl hört Wong benämna henne annorlunda än 
^meidän Aniia^ (vär Anna). Under dessa besök hade Wong 
stundom varit nykter, stundom drjokesrörd, hviiket sistnämn- 
da förhållande särskildt inträffat en gång då vittnet tillsam- 
mans med Thomas Tutipää besökt honom; men hvarken då 
eller eljest hade Wong, såvidt vittnet hört, sagt sig erna in- 
gå giftermål med Anna Eriksdotter. — 

Ånyo hörd besannade Thomas Tutipää hvad Anders 
Mäkelä om det sistnämnda besöket meddelat. 

Enkan Eva Jöransdotter: då vittnet någon dag i Maj 
månad 1867 i badstugan å Kaldula hemman koppat Wong 
och Anna Eriksdotter kommit dit, påkallad af Wong för att 
tvätta honom, hade denne särskilda gånger erkänt och för- 
säkrat sig vara trolofvad med Anna Eriksdotter; och såsom 
denna, på sätt ho^ lofvat, varit Wong trogen, så ville äfven 
Wong å sin sida vara henne lika trogen och hålla henne så- 
som sin hustru. I anledning af det märkbara hafvandeskap, 
hvari Anna Eriksdotter alltsedan trettondedagstideu sagda år 
befunnit sig, hade Wong yttrat till vittnet, att han rådt Anna 
Eriksdotter med detta foster, äfvensom att hon och det barn 
hon komme att framföda skulle efter Wongs död få ärfva all 
hans qvarlåtenskap, såväl i löst som i fast, helst densamma 
vore af honom sjelf förvärfd. Dessa yttranden, dem Wong 
bedt vittnet lägga på minnet för den händelse, att han skulle 
dö, innan han hunne blifva med Anna Eriksdotter samman- 
vigd, hade vittnet med bedyrande bekräftat. På vittnets frå- 
ga, hvarföre han ej låtit sig föreiysas till äktenskap med 
Anna Erik^sdotter, hade han svarat att han varit sjuk och för 
iiilfllllet ej heller hade råd dertiil, men att lysning dock 
komme^ att ske under sommaren eller hösten. Vittnet tillade 
vid ett senare tillfälle, då vittnet ytterligare hördes, att Wong 
icke begagnat Anna Eriksdotter till s. k. ^jalkavaimo^ (kon- 
kubina) samt att Wong vid ofvanomordade tillfälle yttrat, 



Digitized by 



Google 



100 Rättsfall 6. 

det han väl någon gång varit förargad på Anna Eriksdotter, 
då hon velat hindra honom från att supa och derom ordat 
för främmande personer, men att han ej dertill egt någon 
anledning, hvarutom vittnet försäkrade att Wong vid detta 
tillfälle varit fullkomligt nykter och till badstugan medfört 
endast en jungfru bränvin, deraf till och med någon del biif- 
vit oförtärd. 

Inhjseshustrun Katarina Johansdotter: Någon dag om 
vintern 1865 hade Wong hemma hos sig omtalat huru han 
första gången sett Anna Eriksdotter i Koskenniska by och 
der vid fattat tycke för henne, h vilken vore liksom skapad 
för honom, ^ty såsom gift med henne skulle han ej behöfva 
någon piga, ehuru han likväl sagt sig taga en sådan för kä- 
randens beqvämlighet^. Vid ett annat tillfälle under samma 
vinter hade vittnet förmärkt Wong och Anna Eriksdotter i 
kif med hvarandra, hvarvid den förre yttrat ^månne jag skall 
taga henne till hustru, hon är så fördömdt het?^ Härtill 
hade åter Anna Eriksdotter svarat ^jag går bort, när du grä- 
lar med mig^; likväl hade Wong ej med ett enda ord an- 
tydt henne att begifva sig bort, utan hac^ förhållandet dem 
emellan snart åter blifvit godt. Vid nästberörda tillfälle hade 
vittnet ock hört Wong säga, det hans halfbroder Muren icke 
skulle f& ärfva honom, emedan Muren en gång hemma hos 
sig icke emottagit Wong, ehuru denne varit illa bjuk, hvar- 
utom Wong förmält sig icke kunna påskynda sitt giftermål 
med Anna Eriksdotter af orsak, att Wong då ej haft det så 
i ordning som han önskat, ehuru han eljest hvarken kunde 
eller ville hålla något stort bröllop. För öfrigt upplyste vitt- 
net, att förhållandet mellan Wong och Anna Eriksdotter vid 
de flesta tillfällen varit särdeles godt. Vid ett senare ting 
ånyo hördt, tillade vittnet att Wong vid de omvittnade till- 
fållena väl syntes hafva förtärt någon rusgifvande dryck, 
men att han dock icke varit deraf öfverlastad så att han 
skulle raglat eller talat oredigt. 

Bonden Anders Kaldula: Såsom boende nära W^ongs 
egda Kaldula hemman hade vittnet ofta besökt denne och 
derunder flere gånger funnit Wong och Anna Eriksdotter i 
häftigt gräl med hvarandra. Särskildt omtalade vittnet huru- 



Digitized by 



Google 



lUttsfall 6. 101 

som Wong, den 12 Maj 1867, då, Anna Erikedotter icke hör- 
sammat hans tillsägelse att koka kaffe åt honom och vittnet, 
högeligen uppbragt förklarat Anna Eriksdotter, att hon i 
egenskap af hans piga vore skyldig att ätlyda hans befall- 
ningar, hvarjerate han bedt vittnet taga en käpp och med 
den prygla upp Anna Eriksdotter, emedan han, Wong, för 
sin sjuklighet ej mäktade dermed. I öfrigt, och jemte det 
vittnet intygade att Wong vid omordade tilifäiie varit full- 
komligt redig, förmälte sig vittnet aldrig hafva hört Wong 
benämna Anna Eriksdotter för sin trolofvade brud äfvensom 
högst sällan hafva funnit dem vänliga mot hvarandra; förme* 
naude vittnet för sin del att Anna Eriksdotter i allmänhet 
förhållit sig så oanständigt mot Wong, att denne bort köra 
bort henne. 

Inhysesqvinnan Maria Thoinasdir Kaldula: vid Anna 
Eriksdotters inflyttning i Juli månad 1865 hade Wong visat 
sig mycket vänlig mot henne och kallat henne för sin fäste- 
qvinna, hvarefter de bott i samma rum och begagnat samma 
säng äfven efter det Anna Eriksdotter synbarligen varit haf- 
vande. Under denna sin sammanlefnad hade Wong och An- 
na Eriksdotter emellanåt varit goda vänner men jemväl ofta 
varit i häftig ordvexling med hvarandra, dervid Wong flere 
gånger bedt Anna Eriksdotter flytta bort och dessutom vid 
ett tillfälle förklarat för Anna Eriksdotter det hon ingalunda 
borde hysa den förhoppning att blifva med Wong till äkten- 
skap sammanvigd. — Vid ett efterföljande ting ånyo hördt 
rättade vittnet sin förra utsago sålunda, att Wong och Anna 
Eriksdotter under de första tiderna efter dennas inflyttning 
och medan rummen ännu ej varit i ordning väl legat till- 
sammans i den enda säng der då funnits, men att de några 
veckor senare, efter det Wong hunnit anskaffa en annan 
säng, legat skildt; och tillade vittnet att Wong en dag om 
vintern 1867 i Malakias och Maria Peltolas stuga beklagat 
sig deröfver, att han ej kunde komma öfverens med Anna 
Eriksdott^r, hvilken väl uppgifvit sig vara hafvande, ehuru 
Wong tillika förklarat att han icke dertiil varit vållande, 
utan att Anna Eriksdotter blifvit i byn lägrad af andre mans- 
personer. Efter denna tilldragelse hade Wong och Anna 



Digitized by 



Google 



102 RättsfaU 6. 

Eriksdotter åter tjckt« vara goda vänner, ehuru vittnet ej heller 
sedermera, då Anna Eriksdotter redan synbarligen varit haf- 
vande, hört honoro erkänna sig hafva rådt Anna Eriksdotter 
med detta foster, utan hade han tvertom, vid ett tillfUlle un- 
der samma vår, då de begge varit uppretade, sagt henne att 
han icke bragt henne i hafvande tillstånd. 

Häradsrätten afkunnade utslag i målet den 27 Novem- 
ber 1869 och fann dervid utredt vara att Wong den 7 Ja- 
nuari 1865 till äktenskap behörigen trolofvat sig med Anna 
Eriksdotter, derefter tagit henne hem till sig samt med hen- 
ne lefvat och bott tillsammans iulill Wongs den 12 Juli 
1867 inträffade död, äfvensom att Wong i lifstiden vid sär- 
skilda tillfällen ej mindre lofvat att det sålunda påbörjade 
äktenskapet med vigsel fullborda, än erkänt sig hafva häf- 
dat Anna Sofia Eriksdotter med det af henne sedermera den 
10 Oktober nästsagda år framfödda men nio veckor derefter 
dödblifna gossebarn; och pröfvade Häradsrätten i följd häraf 
med stöd af 9 § 3 kap. och 1 § 5 kap. G. B. rättvist förklara 
Anna Sofia Eriksdotter för Wongs laggifta hustru och hennes 
förenämnde, sedermera aflidne son för äkta barn samt dessa 
i sådan egenskap böra åtnjuta, Anna Eriksdotter full giftorätt 
i Wongs bo och sonen arf efter honom, äfvensom Anna 
Eriksdotter vara berättigad till arf efter sitt barn, i följd 
hvaraf Muren, som omhändertagit Wongs hela qvarlåtenskap, 
ålades att densamma till Anna Eriksdotter genast utlemna. 

Muren vädjade till Åbo Hofrätt samt inlemnade tvenne 
vittnesbevis, det ena utfärdadt af Malakias Kaldula, Maria 
Mattsdotter och Maria Thomasdotter, hvilka hela den tid 
Wong bott å Kaldula hemman vistats ^uuder samma tak med 
honom^ och som på sin aflagda ed intygade : att Wong isyn- 
nerhet det sista året af sin lifstid befunnit sig i det allra 
svagaste tillstånd, så att han icke mycket och de senaste 
månaderna alldeles icke rört sig utom sitt rum; att han så- 
som besvärad af vattensot och svår andtäppa beständigt nöd- 
gats hålla en sköterska i sitt rum; att orsaken hvarföre nye* 
keln var borta ifrån den dörr, som ifrån hans rum ledde till 
farstun, var den, att passerandet genom denna dörr skulle 
åstadkommit drag, hvilket Wong ej kunnat tåla, hvarföre in- 



Digitized by 



Google 



RåttafaU 6. 103 

gången tiU hans rum fr&n samma förstuga var genom en 
kökskammare; att vittnena aldrig hört Wong säga att han 
irolofvat sig med Anna Eriksdotter eller ämnade gifta sig 
med henne äfvensom att han aldrig erkänt det barn, med 
hviiket Anna Eriksdotter gått hafvande, såsom sitt, utan vid 
redig sinnesförfattning påstått att hon skaffat sig detsamma 
från knutarne samt förebrått henne för det kringlöpande, som 
Anna Eriksdotter flitigt tillåtit sig. — Det andra intjget, af- 
gifVet under edspligt, innehöll, att Anna Eriksdotter en gång 
▼åren 1867 skulle beklagat sig öfver att ^hennes husbonde^ 
Wong förebrått henne att hafva låtit lägra sig af en guld- 
smed samt att hon varnat dem, för hvilka hon omtalat detta, 
att för ^hennes bemälde husbonde^ nämna hvad hon sagt. — 
Och ansåg Muren mera afseende böra i^tas å de iutjg, som 
afgifvits af personer, hvilka dagligen varit i beröring med 
honom, än å de berättelser, som lemnats af personer, hvilka 
D^on gång, en och en i sender, sammanträffat med honom, 
bvadan dessa berättelser innebure endast tomt prat och skryt 
å Wongs sida. 

Anna Eriksdotter hade emellertid den 22 December 
1869 aflidit. 

Den 29 Juni 1870 meddelade Hofråtten dom i målet 
oeh förklarade Muren icke hafva anfört skäl till ändring i 
Häradsrättens motvädjade utslag, hvarvid förty komme att 
bero. 

Muren nedsatte revisionsskilling och sökte hos H. K. 
Mj:t i underdånighet ändring i Hofrättens dom, hvarvid af 
Muren framhölls, hurusom den trolofning Wong skulle ingått 
å Pohjanlahti hvarken kunnat vara allvarligt menad, då 
Wong, hvilken åtföljt bokhållaren Försten till sagde lastage- 
plats, der för första gången såg Anna Eriksdotter, om hvars 
tillvaro han derförinnan ej egt minsta kännedom, och genast 
framställde frågan om trolofning, eller kunde anses vara en 
Uga fästning, helst icke ens hennes giftoman lemnat sitt 
samtycke dertill. 

Sedan Anna Eriksdotters rättsinnehafvare emellertid lem- 
nats tillfälle att sin svarandetalan bevaka, afgjordes ärendet i 
Senatens Justitie departement den 6 Oktober 1871, och funno 



Digitized by 



Google 



104 RättsfaU 6. 

dess samtlige dervid närvarande ledamöter, Senatorerne Vice 
ordföranden Friherre af SchuUéUf Snellnmn, Waaastjema 
och Nykopp klockaren Muren icke hafva förebragt skäl till 
ändring i Hofrättens ofvanberörde dom, hvilken fördenskull 
gillades, likväl sälunda att i anseende till Anna Sofia Eriks- 
dotters timade frånfälle Muren äläge att i föreskrifven ord- 
ning aflemna Joel Wongs qvarl&tenskap till den eller dem, 
som styrkte sig vara Anna Eriksdotters lagliga arfvingar. 



Digitized by 



Google 



Om notariatsväsendet. 

(Forts, från sida 17.) 

Hvad Qu karakteren af notariats- befattningarna vidkom- 
mer, eå ligger det i sakens natur, att den, som skall kunna 
gifva helgd af ofifentlig trovärdighet &t afhandlingar emellan 
enskilda, måste hafva erhållit bemyndigande dertill af den 
offentliga makten. En annan fråga är, huruvida staten bör 
bestämma ett visst antal sådana platser och icke utnämna 
ilere personer dertill, än att dessa platser blifva besatta, eller 
om staten bör lemna utöfvandet af detta yrke fritt i öfrigt 
och förbehålla sig sjelf endast pröfningen huruvida en sökan- 
de uppfylt föreskrifna vilkor för erhållandet af sådant be- 
myndigande. Härom hafva meningarna varit delade. Lik- 
visst torde det förstnämnda systemet vara antaget i de flesta, 
om ej i alla, länder, der notariatet är infördt och eger någon 
mera franastående betydelse. Denna lösning har åter gifvit 
upphof åt en annan fråga, nemligen den, huruvida bestäm- 
mandet af notariernes antal äfvensom af deras stationer bör 
ske genom lagstiftande makten, eller om detsamma bör vara 
öfverlemnadt åt regeringen. 

I Frankrike tillkommer denna rättighet regeringen dock 
sålunda, att antalet icke får af henne godtyckligt bestämmas, 
utan att detta måste ske med hänsyn till folkmängds förhål- 
landena och i enlighet med de grunder lagen faststält. Förän- 
dringar kunna göras på förslag af notarialkamrarne, då för- 
ändrade förhållanden sådant påkalla. Ungefär enahanda var 
forhållandet äfven i vissa delar af Italien. 

Mot detta system anmärker Pierantoni under förutsätt- 
ning, att befattningarna skola vara till antalet bestämda, att 
det är ofullständigt, enär behofvet af flere eller färre notarier 
på en ort icke vore beroende uteslutande af folkmängden 



Digitized by 



Google 



106 R. H. 

utan äfven af inånga andra förhållanden såsom den mer eller 
mindre framskridna upplysningen, handels- och affärsförhål- 
landena, det allmänna välståndet samt kommunikationsförhål- 
landena. Mot det andra af de i Italien gällande systemen, 
enligt hvilket antalet af notariebefattningar och deras fördel- 
ning på provinserna är i lagen bestämdt^ anmärker han, att 
det visserligen eljest skulle låta försvara sig, men att det i 
praktiken stöter på många olägenheter. Han framhåller här- 
vid det olämpliga uti att representationen skall, hvarje gång 
behofvet af ett förändrad t antal notarier gör sig gällande nå- 
goustädes, nödgas uti ett lokalt intresse företaga ändringar i 
en af henne tillförene antagen lag. 

I förslaget till den nya italienska lagen, som också hyl- 
lade grundsatsen för det fixerade antalet och de bestämda 
stationsorterna, var bestämmandet öfveriemnadt på regeringen 
utan att någon grund eller några regler i detta afseeude vo- 
ro angifna. Regeringen skulle för öfrigt ega rätt att fram- 
deles öka befattningarnas antal eller att indraga sådana samt 
att förändra stationsorterna på statsrådets tillstyrkan. 

Redan innan denna fråga diskuterades i senaten hade 
flere brochyrer och petitioner begärt att notariatet skulle få 
bedrifvas såsom ett fritt yrke utan några begränsningar hvad 
antalet af dess idkare och deras boningsort beträffar. Sena- 
torn Chiesi yrkade i de fria ekonomiska principernas namn 
på upphäfvandet af de prohibitiva stadgandena samt framhöll 
den fria konkurrensen såsom den bästa driil^eder icke alle- 
nast i handel och industri utan ockj de intellektuella yrkena. 
Likväl ville äfven Chiesi att det icke skulle vara en hvar 
tillåtet att utöfva notariatet, om han icke vore underkastad 
skyldigheten att uppfylla alla de föreskrifter och vilkor, som 
försäkra samhället derom, att dess idkare är en hederlig och 
sitt kall vuxen man. Lagstiftaren eger, menade han, rätt att 
bestämma dessa vilkor, men något vidare bör han ej göra. 

Rapportören åter upprepade inför senaten de skäll han 
i sitt betänkande anfört emot en sådan yrkesfrihet. Han 
fäste uppmärksamheten vid, att notariens syssla är en dele- 
gation af regeringsmaktens rätt att gifva helgd åt hvarjehan- 
da förhållanden, samt framhöll dertili beskaffenheten af den 



Digitized by 



Google 



Om notarifttsvåisendet. 107 

trovärdighet, som tiliäggee en notariats akt, hvilken kunde 
antastas endast genom en inscription de Jaux samt en kri< 
minel angifvelse, hvaraf följden, derest densamma ej kunde 
ledas i bevis, kunde blifva åtal för falsk angifvelse. 

I betraktande h&raf vore, menade rapportören, statens 
rätt att försäkra sig om notariens goda namn och heder full- 
komligt rättfärdigadt. Samma betraktelser gällde ock i fråga 
om begränsandet af notariernes antal och förbehållet om en 
bestämd boningsort för dem. ^Om notariernes antaP. sade 
han, ^vore för stort, så skulle de, för att kunna uppehålla 
sig, inleda en oljoksbringande konkurrens, hvilken kom me 
att minska deras anseende och deras anspråk på lörtroende^. 

Denna åsigt segrade i senaten och bestämmandet af 
notariernes såväl antal som placering uppdrogs åt regeringen. 
Men till undvikande af missbruk skulle det stadgas att, på 
samma gång lagen kom me att promulgeras, äfven ett kung- 
ligt dekret skulle offentliigöras med bestämmelser härutinnan, 
samt att den i detta dekret innehållna plan icke skulle kun- 
na under tio år och utan statsrådets hörande ändras. 

Pierantoni skulle hafva velat inrymma äfven åt notariats 
kollegierna någon betydelse i detta afseende, på samma sätt 
som notarierne med mycken fördel hade blifvit rådfrågade 
med afseende å sjelfva lagens redaktion. 

För egen del anser Pierantoni senaten hafva gjort orätt 
uti att "följa det gamla hjulspåret". "Jag tror med senatorn 
Chiesi", säger han, "att, då antalet advokater och ''avoués'' 
icke är begränsadt, det kunde vara sammalunda beträ£Fande 
notarierne. Faran af ett öfverflöd på notarier är icke allvar- 
sam. Man bör icke glamma den ekonomiska lagen om jem- 
vigt emellan arbetet och arbetarena. Om staten bör se till 
att notarier finnas till hands inom hvarje distrikt af dess ter^ 
ritoriam för den lagliga bekräftelsen af underskrifter och af 
handlingar, ja till och med för deras uppsättande, så finner 
jag deraf icke följa, att han måste begränsa antalet af såda- 
na tjenster. Det skulle utan tvifvel lända det allmänna till 
båtnad, om man finge välja emellan två eller tre notarier, 
medan parterne nu uti smärre kommuner alltför ofta äro un- 
derkastade en enda notaries godtycke" (discrétion). 



Digitized by 



Google 



108 R. H. 

Notaries egenskap af ofiFentlig embetsman i förening isyn- 
nerhet med den omständigheten, att det för giltigheten af vis- 
sa rättsärenden fordras en notariatsakt, kan anses begrunda 
den antingen i lagstiftningarna uttryckligen intagna eller i 
praxis allmänt gällande regeln, att notarie icke f&r, vid äf- 
ventyr att ädömas skadestånd samt t. o. m. ansvar, vägra sin 
tjenst, när han derom anlitas, såframt icke laga ursäkt kan 
åberopas. Till sådan laga ursäkt plär äfven det fall räknas 
dä notarie tillkommande honorarium samt de kostnader och 
afgifter (för inregistrering m. m.), som han sjelf måste utbe- 
tala, icke pä förhand erläggas; dock att detta gäller endast 
om rättsärenden inter vivos, enär i annat fall mången kunde 
blifva förhindrad att upprätta testamente. Så enligt den af ita- 
lienska senaten antagna nya lagen. För öfrigt är det notarie 
icke allenast tillåtet utan ock honom ålagdt att vägra sin tjenst, 
då den anlitas för handlingar, som strida emot lag eller go- 
da seder, eller i fall sådana som dessa: då parterne äro 
för honom obekanta och behöriga vittnen ej kunna intyga 
hvilka de äro, eller då parterne icke lagligen kunna ingå 
aftal, såsom fallet är med omyndige, vansinnige, m. fl. 

I det föregående framhölls redan, att notarierne skulle 
hafva en bestämd boningsort. I sammanhang härmed står 
frågan inom hvilket område en notarie skall ega rätt att ut- 
öfva sin befattning. 

Det ges i Frankrike trenne klasser af notarier. De till 
den första hörande hafva sin station i den ort, der en ap- 
pellationsdomstol har sitt säte. Desse ega utöfva sitt yrke 
inom hela detta domstolsdistrikt. Till den andra klassen 
höra notarierne med station i den ort, der en domstol af 
första instansen (tribunal de premiére instance) finnes. De- 
ras distiikt sammanfaller med nämnde domstols. Notarierne 
af den tredje klassen åter hafva sin stationsort och sitt di- 
strikt gemensamt med fredsdomstolarne i hvarje kommun (tri- 
hunaux de paix). 

I Italien ville man vid diskussionen om den nya lagen 
icke antaga ett sådant system, emedan detsamma vore stri- 
dande emot jemlikhetsprincipen och alltför mycket skulle in- 
skränka notaries af lägre klass verksamhet. Man ville icke 



Digitized by 



Google 



Om notaxiatsväsendet. 109 

heller tilläta dem utsträcka densamma öfver hela landet, eme- 
dan sådant skulle hafva alltför mycket aflägsnat dem frän 
deras arkiv och notarial-råd. Derföre bestämdes uti den af 
senaten antagna lagen att det område, inom hvilket notarie 
skulle få utöfva sin befattning, skulle utgöras af det notarial- 
råds distrikt, h varunder han hör. Utom detsamma eger han 
icke med laga verkan företaga något, som till hans befattning 
hörer. Dock böra dessa stadganden åtminstone i Frankrike 
icke förstås så, som vore det kontrahenter betaget, att sjelfve 
begifva sig till notarie inom ett annat distrikt, än det deras 
boningsort tillhör, samt att derstädes låta betjena sig af ho- 
nom. I sådant fall stannar original- dokumentet naturligtvis 
i den ifrågavarande notariens arkiv. 

För att kunna utnämnas till notarie fordras i Frankrike, 
utom fransk medborgarerätt och fyllda 25 år, att den sökan- 
de skall hafva viss tid tjenstgjort på notariat- kontor samt in- 
tyg öfver sedlighet och öfver innehafvandet af erforderlig 
skicklighet (certificat de moralité et de capcudté), utfärdade 
af notarial-kammaren i det distrikt, der den ansökta befatt- 
ningen skall utöfvas. Den förberedande praktiska tjenstgö- 
riDgstiden är enligt regeln 6 år, men den förlänges något för 
den, som tjenstgjort hos en notarie af lägre klass och söker 
befattning inom högre sådan, likasom den ock förkortas i 
samma proportion, om den sökande tjenstgjort hos en nota- 
rie i högre klass men söker en befattning i lägre. En för- 
kortning enligt särskilda föreskrifter är äfven advokater (avo- 
cats et avottés) medgifven. Deremot kunna till domarekåren 
hörande samt administrativa tjenstemän helt och hållet af rege- 
ringen dispenseras från denna förberedande tjenstgöring — 
stage såsom den kallas. Hvad ofvannämnda intyg beträf- 
far, sä böra de vara utfärdade af notariats- eller disciplins- 
kammaren i det distrikt, der den ansökta befattningen utöf- 
vas. Det finnes ingenstädes föreskrifvet, att sökanden skall 
hafva presterat någon examen för att kunna blifva notarie. 
Dock är det vanligen efter en dels muntlig dels skriftlig exa- 
men, som discipiinskammaren meddelar intyget, och då ett 
erhållet sådant icke gäller en gång för alla ut^n ett af be- 
hörig notariatskammare utfärdadt måste presteras hvarje gång 



Digitized by 



Google 



110 R. H. 

en ny befattning ansökes, så kan en notarie f% undergå exa- 
men flere gånger. Fr&n presterandet af ett sådant bevis och 
således undergående af examen äro de, som af regeringen 
kunna dispenseras från den förberedande tjenstgöringen, icke 
befriade. 

Hvad den ifrågavarande nja italienska lagen beträffar, 
så fordrar äfven den en förberedande stage, ehuru kortare 
än i Frankrike, så att denna tjenstetid enligt regeln är två 
år, men för advokater och judioiella tjenstemän, hvilka egna 
sig åt notariats-yrket, endast sex månader. Äfven ett betyg 
öfver sedlighet erfordras, men detta behöfver icke, såsom i 
Frankrike, vara utfärdad t af den notariatskammare, der den 
ansökta befattningen skulle utöfvas. De municipala auktori- 
teterna ega i Italien att utfUrda sådana bevis. Hvad åter 
kunskapsprofvet angår, så diskuterades huruvida man borde 
fordra juris kandidat eller licentiat grad (hvilka hafva annan 
betydelse än i Finland). Någre, bland dem i allmänhet no- 
tarierne, fordrade j urisdok torsgrad såsom ett nödvändigt vil- 
kor för att höja detta yrkes anseende. Andra yrkade, i be- 
traktande deraf, att det stora universitetsdiplomet endast i 
några delar af Italien erfordrades, på examen i romersk och 
civil rätt, civil lagen, civil process, straffrätt och handelsrätt, 
eller de ämnen som i Itdien utgöra sammanfattning af hvad 
som fordras för juris kandidatgrad äfvensom, enligt hvad 
samtidigt var föreslaget, af advokater. Senaten godkände 
dock intetdera af dessa förslag utan beslöt sig för en exa- 
men, som skulle undergås inför en kommission, sammansatt 
af ordföranden och en ledamot i en appellationsdomstol, en 
af advokatflskalen derstädes utsedd tjenstemän af allmänna 
åklagare embetet, ordföranden i ortens civil domstol, en civil 
domare och tvenne medlemmar af notarial-rådet. Senatens 
rapportör hr Poggi föredrog en något annorlunda sammansatt 
kommission, hviiken skulle varit i tillfälle att känna kandi- 
ter nes uppförande. 

I Rheiu- Preussen, der fransk lagstiftning varit gällande, 
och der äfven notariats- väsendet fortfarande har mycken lik- 
het med det franska, fordras, utom förberedande praktisk 
tjenstgöring, nödvändigtvis universitetsstudier. 



Digitized by 



Google 



Om notariatsvflaeudet Hl 

Förutom ofvannämnda bestämningar förekomma i lag- 
stiftningarna äfven andra, genom hviika man sökt försäkra 
allmänheten mot ett vårdslöst handhafvande af de till nota- 
riatet hörande göromålen. Det inses lätt att innehafvandet 
af vissa andra slags befattningar eller tjenster skulle innebära 
en frestelse för notarien att antingen vårdslösa sin egentliga 
sjssla, eller ren(af svika det förtroende honom såsom notarie 
kunnat komma till del. Det är till förekommande af sådant 
som man förklarat innehafvandet af vissa tjenstebefattningar 
oförenligt med ett notariat. I Frankrike gäller detta om åt- 
skilliga stat«- och kommunala, tjenster. I Italien kan, om den 
nja lagen blir gällande i den form senaten antog den, ingen 
på en gång utöfva ett notariat och vara innehafvare af nå- 
gon af staten, provinserna eller kommun med flere än 500 
innevånare aflönad tjenst. Senaten ansåg sig icke kunna 
uppfjUa de önskningar, som uttalats af flere vid preturerna 
och domstolarne anställde sekreterare, hviika under de äldre 
lagarne innehaft begge sysslorna och nu yrkade på att de- 
samma äfven framgent skulle kunna vara förenade hos sam- 
ma personer. Senaten ansåg att tjensters hopande på samma 
hand hade till följd enderas eller begges försummande. Den 
fraktade ock att nedsätta notariat^t till någonting sekundärt. 
Undantaget, som den gjorde för de mindre kommunerna, in- 
fördes för att skaffa notarien en annan inkomstkälla på de or* 
ter, der hans yrke icke skulle gifva honom tillräckligt arbe- 
te^ det gagnar på samma gång äfveu kommunerna. Men äf- 
ven bedrifvandet af vissa yrken anses icke böra vara fören- 
ligt med ett notariat. Det har stundom visat sig, att notarier 
inlåtit sig i handelsaffärer och penningetransaktioner samt, då 
de kommit på obestånd, bringat olycka öfver mången, som 
skänkt dem sitt förtroende. Särskildt har sådant varit fallet 
i Frankrike, der notariats- befattningarna med till dem höran- 
de arkiv säljas ock köpas. Då priset på dem icke sällan är 
ofantligt högt (i Paris ända till 400,000 fr.), anses innehaf- 
varene af dessa befattningar i allmänhet för pålitliga, och 
mången uppdrager derföre åt dem att placera sina pennin- 
gar, eller deponerar tvistiga medel hellre hos dem än i publi- 
ka kassor. Till förekommande af de missbruk af sådant för- 



Digitized by 



Google 



112 R. H. 

troende, till hvilka notarier gjort sig skyldiga, blef det genom 
en förordning af den 4 Januari 1843 i Frankrike notarier 
förbjudet att, personligen eller genom andra^ direkt eller indi- 
rekt, bedrifva börsspekulationer, handels-, bank-, diskont- eller 
mäklare-rörelse, befatta sig med förvaltningen af ett finan- 
sielt handels- eller industri-bolag, taga del i affärer, der de 
tillika utöfva sin tjenst, göra spekulationer afneende inköp 
och försäljning af egendomar, uppköpa fordringar o. d.; i 
eget namn använda dem anförtrodda medel, äfven om det 
vore mot förbindelse att betala ränta ^ pä något sätt förpligta 
sig s&som löftesmän för försträckningar, som skett genom de- 
ras bemedling m. m. Likartade bestämningar förekomma 
ock i den af italienska senaten antagna lagen. 

Slutligen bör det särskildt framhållas, att äfven advokat- 
befattningarna höra till dem, hvilkas innehafvande jemte ett 
notariat ansetts icke böra tillåtas. Så är förhållandet enligt 
fransk lag och likaledes i Italien. Då den nya lagen i sist- 
nämnda land diskuterades, uppträdde likväl senatorn Ghiesi 
emot ett sådant stadgande. Han framhöll att det låge något 
ologiskt i denna förmenta oförenlighet samt åberopade sig 
såväl på det gemensamma i de för dessa befattningar erfor- 
derliga studier som på den omständigheten, att dessa vanli- 
gen vore mera fullständiga hos en advokat, enär nemligen 
dennes uppgift icke inskränkte sig blott till sakförarens an- 
dragande inför domstolen utan ock berörde de vigtigaste och 
mest grannlaga familje-angelägenheter. Slutligen vädjade han 
till erfarenheten och påpekade, att det i många fall faktiskt är 
advokaten, som befattar sig med redigerandet af akterna, me- 
dan notarien ej gör annat, än ger dem stödet af sitt namn 
och bifogar de för erhållandet af autenticitet erforderliga for- 
maliteterna. 

Dessa argument vunno dock icke gehör: man framhöll 
att hopandet af flcre befattningar på en hand skulle leda till 
vårdslösandet af någon bland dem, och man påminte om no- 
tariens särskilda göra att söka i godo förlika parternas tvi- 
stigheter. Man ville derförc icke indraga honom i processer, 
som stundom kunde vara stridiga mot den känsla af opar- 
tiskhet, som han borde söka bevara. 



Digitized by 



Google 



Om notariatSYäsendet. 113 

^Fallt uppakattande värdet af desaa skäl, tror jag^ — 
s^er Pierantoni — ^att man ej bör glömma en annan om- 
ständighet, som talar till förmän för ifrågavarande befattnin- 
gars oförenlighet hos samma person. Ganska ofta stöder sig 
en inför domstol anhängiggjord talan på formen för kon- 
trakten och de af notarie bestyrkta handlingarna samt på 
tolkningen af dem. Det vore abnormt om samma person 
borde såsom advokat bekämpa hvad han såsom notarie upp- 
satt, ooh det vore farligt om han såsom advokat skulle kom- 
ma notarien till hjelp^. 

För att slutligen, såvidt möjligt är, hålla dem skades* 
lösa, som genom notaries vårdslöshet, försummelse eller svik- 
liga förfarande blifvit lidande, har man uppställt fordran på 
ställandet af kaution. Denna fordran lärer vara gemensam 
för alla lagar. Beloppet af den kaution, som notarierne i 
Frankrike äro skyldige att prestera, är bestämdt efter folk- 
mängden i distriktet och den klass notanen tillhör. Sålunda 
utgör detta belopp t. ex. för 3 klassens notarier i fredsdo- 
maredistrikt med 2,000 innevånare eller derunder 1,800 
francs, för l:sta klassens notarier i distrikt med 5,000 inne- 
vånare 4,000 fr. o. s. v. I Paris utgör kautionssumman 
50,000 francs. 

I Italien skulle enligt den af senaten antagna nya la- 
gen ifrågavarande säkerhet kunna gifvas äfven i form af 
hypotek i fastighet, hvars värde då borde med en tredjedel 
öfverstiga kautionssumman. 

Emot hela detta system yttrade sig senatorn Ghiesi i 
senatens session den 7 December 1869 med eftertryck. Ut- 
gående från likheten emellan advokatens och notariens syss- 
landen yrkade han på upphäfvandet af denna fordran äfven 
hvad de senare beträffar, då man gjort det för de förre, eme- 
dan det vore orätt att ställa dem under olika bestämmelser. 
Han framhöll äfven hurusom (i Italien) advokatens tjenst är 
mera oeftergifligen erforderlig än notariens, enär nemligen 
enligt italiensk lag parterne vore skyldige att hafva advokat 
inför alla domstolar och appellationsrätter, medan lagstiftnin- 
gen endast vid donationer och äktenskapskontrakt fordrar 
afhandlingar, hvilkas autenticitet skall vara af notarie be- 

Jurid. Förtn. Tidtkr, 1872. 8 



Digitized by 



Google 



114 R. H. 

styrkt. Slutligen ådagalade han gi^nlösheten af denna ga- 
ranti, ty äfven den mest betydande kaution kunde aldrig 
utgöra säkerhet för alla de klienters intressen, som ftro i 
notariens händer. 

Senaten trodde sig doek icke böra godk&nna Chiesis 
åsigt utan lät i lagen qvarstå ^denna tunga last, som hvilar 
p& notariens yrke, denna skatt i sitt slag p& talangen och 
den hederliga fattigdomen^ (cette espéce d'impdt contre le 
talent et Vhonnite pauvreté) såsom Pierantoni uttrycker sig. 
Äfven han anser nemligen kautionen icke kunna vara en 
verklig säkerhet för allmänheten. 

Gemensamma för alla notariatslagar torde äfven de 
bestämningar vara, som röra afläggandet af ed, och inlem- 
nande af egenhändig namnteckning. I Frankrike skall namn- 
teckningen iniemnas till municipal sekretariatet i stations- 
orten samt till h varje domstol inom departementet; af nota- 
rie med station i en appellationsdomstols residens, d. v. s. 
notarie af första klassen, äfven till alla andra domstolar af 
första instans inom appellationsdomstolens distrikt. Angäen- 
de edgången yttrar Pierantoni, att han ej vill upprepa de 
inkast, som gjorta mot densamma; sålänge en allmän lag 
icke afskafifat den för alla tjenstemän och för alla yrken, 
vore ingen anledning att göra det för en enda klass. 

I Frankrike är det sed, att en nyutnämnd notarie inför 
notarialförsamlingen aflägger äfven en annan ed, genom 
h vilken han förpligtar sig att iakttaga dess reglementen, 
samt att han på ett högtidligare sätt blir intagen i samfun- 
det. Notarierne inom hvarje arrondissement bilda nemligen 
tillsammans ett slags skrå, en korporation, hvars organisa- 
tion med rättigheter och skyldigheter är af lagen bestämd. 
Det är i sådant afseende stadgadt att årligen skola hållas 
tvenne ordinarie sammankomster (assemblées générales) af 
notarierna i hvarje arrondissement, samt extra möten efter 
behof. Vid mötena förekomma l:o öfverläggningar om ge- 
mensamma angelägenheter, såsom antagandet af reglementen 
(hvilka dock för att blifva gällande måste vara stadföstade 
af justitie ministern); uppgörandet af taxor för likartade för- 
rättningar, utan att dessa taxor dock äro på något sätt bin- 



Digitized by 



Google 



Om notariats väsendet. X15 

dande; beslut om den gemensamma kassan, om utgifter och 
uppbörd af afgifter m. m.; samt 2:o val af medlemmar i den 
redan i det föregående nägra g&nger omnämnda notarial- 
eller disciplins-kammaren. Denna utgöres af 7 till 19 med- 
lemmar; beroende antalet på det olika antalet notarier i oli- 
ka orter. Medlemmarne i kammaren välja sig emellan en 
ordförande, hvilken tillika är ordförande i general- försam- 
lingen och sammankallar densamma, en sekreterare, en skatt- 
mästare, en till och med tre ombudsmän, till h vilkas ålig- 
gande hör, bland annat, att vara aktörer, samt en rapportör 
eller referent i ärender af disciplinär beskaffenhet. 

Notarial-kamrarnas vigtigaste åliggande är, såsom re- 
dan namnet (Chambre de discipline) tillkännagifver, af di- 
sciplinär natur. Vi skola strax återkomma till denna fråga. 

Ett annat vigtigt uppdrag består der uti, att de skola 
söka förekomma eller bilägga tvistigheter och stridiga an- 
språk emellan notarierne, äfvensom klagomål och reklama- 
tioner emellan notarier och andra personer angående arvo- 
den. De hafva dock ingen domsrätt i sådana frågor. Der- 
emot blifva de vid uppkomna tvister hörda och afgifva sitt 
utlåtande. Dem tillkommer vidare att representera korpora- 
tionen och vårda dess rättigheter och intressen. I det före- 
gående är äfven omnämndt hurusom intyg öfver sedlighet 
och skicklighet meddelas — - eller vägras ~ sökande till no- 
tarie-befattningar af notarial-kammaren. Genom notarial- 
kamrarne är det slutligen, som notarierne stå i förbindelse 
med justitie ministeriet, under h vilket de sortera. 

Hvad nu den disciplinära myndigheten beträffar, så 
torde några yttranden ur diskussionen om den franska lagen 
af den 25 Ventöse år XI bäst gifva en föreställning om 
hvad man med disciplins kammare institutionen afsåg. En 
talare, Réal, uttryckte sig sålunda: ^Det är icke nog, att 
man förutsett de fall, då afsättning eller suspension måste 
tillämpas, och att man fordrat en kaution, som garanterar 
allmänheten emot oredlighet i förvaltningen af sysslan (mal- 
versation); den lag, som blott beifrar brott, är icke nog för 
denna institution; det behöfs för dem, som utöfva detta vig- 
tiga kall, en strängare strafflag och en strängare domstol 



Digitized by 



Google 



116 B. H. 

än för den allmftnna hopen. Uti lifvets vanliga förhållanden 
är den^ som felar mot samvetsgran nhetens fordringar, ja till 
och med den, som icke gör allt hvad redligheten fordrar, 
nästan alltid oåtkomlig för lagens arm, ingen domstol kan 
ådöma honom straff; men då det gäller en notarie är redan 
en brist på samvetsgrannhet (déUcatesse) en tadelvärd för- 
brytelse (délit), och brist på redlighet är ett brott (crime)^ 
som bör allvarsamt bestraffas. 

Denna strängare lag. denna allvarsammare domstol skola 
vi finna i disciplins kammare institutionen. Erfarenheten 
från det närvarande, sammanstäld med erfarenheten från det 
förflutna, förkunnar högt denna inrättnings förträfflighet, 
verksamhet. Det är nödigt, att notarien, äfven då lagens 
arm icke når honom och domstolarne icke kunna injaga 
fruktan hos honom, oupphörligt i sina medbröder ser doma- 
re, lika upplysta, lika omutliga som hans samvete, lika omöj- 
liga att undkomma som dess agg.''' 

En annan talare, Jaubert, yttrade: ^Om lagen bör 
straffa öfverträdelser (contraventions), så är det ännu nytti- 
gare att förekomma dem. Runna dessutom alla sådana vara 
föremål för lagens straffhot? Notariatet bör hafva sina skrif- 
na regler, men den första, den väsendtligaste, som en nota- 
rie bör hafva för ögonen, är samvetsgrannhet. Det noggran- 
na iakttagandet af lagen skulle kunna åstadkommas af en 
skicklig person; och likväl kunde denna samma person, om 
han icke vore i besittning af en sträng rättrådighet, vara 
ett förderf för samhället antingen genom svekfulla råd eller 
genom brottslig eftergifvenhet. 

Det möjliga missbruket af ett vigtigt embete hindrar i 
och för sig icke, att yrket bibehåller hela sitt anseende; 
men erfarenheten från det förflutna bör dock vara en lär- 
dom för framtiden: det är angeläget, att det lagliga öfver- 
vakandet, hvars gränser äro kända, blir understödt genom 
ett öfvervakande af annat slag, som kan nå äfven sådant, 
som lagen blott alltför ofta icke kan komma åt. 

Sådant är det, som ledt tanken på disciplins-kamrar, 
en god och ovärderlig institution, hvilken förskaffar lagen 



Digitized by 



Google 



Om notariatsväsendet. 117 

v&ktare, de der äro personligt intresserade af att upprätt- 
hUla yrket i hela dess renhet. 

Forna tider hafva visat, huru nyttig denna tillsyn va- 
rit i yrken, hvarest den första, den väsendtligaste garanti för 
korporationen består uti hedern, uti en sträng grannlagenhet^. 

I enlighet med dessa grundsatser kunna notarierne 
blifi^a dömde till disciplinära straff icke allenast för hvad 
som blifvit begånget vid utöfningen af deras tjenst, utan ock 
för sådana till det privata lifvet hörande handlingar, hvilka 
kunna skada det förtroende och den aktning, hvaraf det är 
nödvändigt att desse funktionärer äro i besittning. De straff, 
som af disciplins kamrarne kunna i mån af förseelsens be- 
skaffenhet ådömas, äro: återkallelse till ordningen, enkel 
censur, censur med tillrättavisning af ordföranden inför di- 
sciplins-kammaren, förlust af rösträtt i notarial- församlingen, 
samt förlust af rättighet att inväljas i notariats-kammaren. 
Svårare straff såsom böter, suspension, afsättning kunna en- 
dast af domstol ådömas; notarial-kamrarne ega endast, der 
de anse förbrytelsen vara af den beskaffenhet, att notarien 
bör suspenderas eller afsättas, att, efter det ett visst antal 
notarier blifvit genom lott tillkallade, för att i omröstning 
derom deltaga, uttala sin mening och delgifva densamma så- 
väl allmän åklagare, som domstolens kansli. Såsom exem- 
pel på förbrytelser, för hvilka lagen stadgar suspension, må 
anföras: om notarie verkställer någon till notariatet hörande 
förrättning (sHl a instrumenté) utom sitt eget distrikt, eller 
om han meddelar afskrift eller endast kännedom om ett akt- 
stycke, som han emottagit, åt andre än dertill berättigade. 
Såsom exempel på fall, för hvilka afsättning skall ådömas, 
må nämnas: om notarie verkställer någon till hans tjenst 
hörande förrättning utom sitt distrikt, sedan han en gång va- 
rit derföre suspenderad; om han i bedräglig afsigt öfver- 
trädt föreskriften, att det i ett aktstycke icke får finnas nå- 
got tillägg i brädden eller någonting skrifvet emellan eller 
öfver raderna, samt att de ord, som raderats, skola hafva 
blifvit det på så sätt, att antalet kan konstateras; om han 
utfårdat en andra grosse utan vederbörande domstols förord- 
nande; om han icke lemnar en noggrann kopia af vexel- 



Digitized by 



Google 



118 R. H. 

protester och icke inskrifver dem helt och h&llet dag för 
dag i ordning efter datum i det särskilda protokoll (régistre), 
som han för detta ändamål bör hålla; om han icke, då han 
skrider till förrättande af bouppteckning efter innehafvaren 
af ett majorats gods, fordrar företeendet af ett intyg öfver 
kungörandet af dödsfallet och upptager sådant i rubriken 
till instrumentet m. fl. fall. Men det är att märka, att su- 
spension och afsättning kunna komma i fråga icke allenast 
i de händelser^ då sådant är särskildt i lag föreskrifvet, utan 
ock i de fall då en handling innebär sådana brott emot no- 
taries moraliska eller embetsförpligtelser, att de af domsto- 
len pröfvas böra umgällas med suspension eller afsättning. 

Den disciplinära domsrätten öfver notarierne tillkom- 
mer således icke uteslutande notariats-kamrarne, utan kam- 
rarne och domstolarne — närmare bestämdt civil domstolar- 
ne, eller desamma, som handlägga tvister angående ersätt- 
ning för skada, hvartill notarie kan hafva blifvit vållande 
genom något af honom begåndet fel. Domstolarne kunna 
dock icke af sig sjelfve ställa en notarie till ansvars inför 
sig, utan måste sådant ske antingen af den, som blifvit li- 
dande i följd af notaries förseelse, eller genom allmän åkla- 
gare; domstolen har blott att döma. Genom allmänna åk la- 
gare-embetet åter utöfvar staten en särskild uppsigt öfver 
notarierne. I enlighet härmed kan allmänna åklagaren icke 
allenast anmoda notariats-kammarens ombudsman att ställa 
notarie till ansvar inför kammaren eller, ifall förseelsen är 
svårare, sjelf såsom nämndt utföra påstående emot honom 
inför domstol, utan ock, derest kammaren skulle underlåta 
att beifra det anmärkta, tilltala densamma inför domstol. 
Men icke nog härmed. Då det tillkommer allmän åklagare 
att vaka öfver efterlefnaden af alla hithörande reglementen 
och föreskrifter, eger han också fordra att kamrarnes pro-, 
tokoll blifva honom företedda samt att de dokument, som 
kunna upplysa en sak, den han ämnar bringa inför domstol, 
skola honom meddelas. Af samma anledning erhåller han 
ock underrättelse om utgången af de val notarial-församlin- 
gen eller kammaren verkställt, något som är nödvändigt äf- 
ven derföre, att han bör veta, med hvilka han står i förbin- 



Digitized by 



Google 



Om notariatovftsendet 119 

delise. Intyg öfver sedlighet och skicklighet, som notariat- 
kammaren meddelar aspiranter på notariats-befattningar, f& 
icke utgifvas innan allmänna åklagaren vid domstolen f&tt sig 
meddelad afskrift af öfverläggningen derom. Likaså bör, 
om kammaren ansett sig böra vägra sådant intyg, det moti- 
verade betänkandet meddelas honom, som det då åligger, att 
sända detsamma jemte sina anmärkningar till justitie mini- 
stern, under hviiken, såsom nämndt, notarierne sortera. 

Äfven i Italien komme justitie ministern enligt den af 
senaten antagna nya lagen att utöfva det högsta inseendet 
öfver notariatsväsendet. Den närmare tillsynen och den di- 
sciplinära myndigheten åter utöfvas likasom i Frankrike af 
domstolarne och allmänne åklagarene vid desamma samt af 
notarial-kamrarne eller råden. Pierantoni säger att det franska 
systemet blifvit i sagde lag något förbättradt, i det att den di- 
sciplinära myndigheten blifvit på ett mera bestämdt sätt förde- 
lad emellan notarial-råden och domstolarne, samt att densam- 
ma icke är arbiträr vid uppskattningen af de straffbara 
handlingarna. Lagen bestämmer nemligen noga de fall, då 
de disciplinära straffen böra tillämpas. 

I Rhein-Preussen deremot finnas inga disciplins-kamrar, 
utan handhafves den disciplinära makten uteslutande af dom- 
stolarne. 

Röraode den frågan, huru notarierne skola ersättas för 
sina förrättningar, om sådant bör ske enligt faststälda tarif- 
fer, eller om det fastmer bör vara öfverlåtet åt vederböran- 
de sakegare och notarie att sig emellan derom öfverenskom- 
ma, samt att i händelse af oenighet vända sig till domstol, 
derom hafva meningarna i allmänhet varit mycket delade. 
I Frankrike särskildt har frågan flere gånger varit föremål 
för de lagstiftande församlingarnas öfverläggningar. 

Enligt lagen af den 25 Ventöse år XI berodde det 
helt och hållet på parterne och notarien att komma öfver- 
ens h&rom. Sedermera utkom år 1807 ett dekret, som fast- 
siäide en taxa' för en del förrättningar, i allmänhet för så- 
dana, för hvilka ett slags dagtraktamenten jemte resekostna- 
der kunna beräknas, såsom t. ex. för bouppteckningar, eller 
för sådana, der ersättningen, såsom fallet är t. ex. med fastig- 



Digitized by 



Google 



120 R. H. 

hetsauktioner, kan beräknas i vissa procent. Huru de n^ot 
tvetydiga lagbestämmelserna rörande alla öfriga förrättnin- 
gar skulle tolkas lärer ej vara alldeles afgjordt; men, enligt 
hvad Pierantoni säger, tillerkänner den nu allmänna tolknin- 
gen notarial-kamrarne rättigheten att, med tillgodoseende af 
både parternes och notariens rätt, verkställa taxeringen, samt 
presidenten i vederbörande civildomstol att fastställa hono- 
rarierna eller reducera dem. Dock hafva sedan seklets bör- 
jan åtskilliga förslag, gående ut på att införa bestämda ta- 
riffer, blifvit framlagda. Vid en af sådan anledning förd 
diskussion i deputeradekammaren år 1829 yttrade en talare 
(Dupin), efter att hafva anfört att det ges förrättningar, hvil- 
ka lämpligen kunna pä förhand i tariffer taxeras, följande, 
hvilket. såsom frågan i allmänhet belysande, här må anföras : 
''De andra förrättningarna, hvilka afse att bestyrka parters 
aftal, som kunna variera efter deras nycker, behof och spe- 
kulationer, låta ej införa sig i en likformig tariff. Hvad skul- 
len I i sjelfva verket taga till grund för uppskattningen af 
den summans storlek? En skuldsedel på en million är 
icke längre eller svårare än en som konstaterar ett lån på 
tusen ecus. SkuUen I kanske vilja klassifiera handlingarna 
efter deras beskaffenhet: så och så mycket för en fullmakt, 
så och så mycket för en försäljning, för en boutredning (Ii- 
quidation), en förlikning? Detta är omöjligt. Derom kun- 
nen I öfvertyga er. Ingenting är helt säkert enklare än en 
fullmakt för ett enda ändamål t. ex. för en inställelse inför 
förliknings- domstolen (bureau de paix), den kan man redi- 
gera, låtom oss antaga, för 5 francs. Men om det gäller en 
fullmakt för att förestå ett bruk, för att sköta ett handels- 
bolags operationer, för att ombesörja alla en sådan persons 
angelägenheter, som aflägsnar sig på en längre resa, skulle 
samma arfvode stå i förhållande till det arbete af förutseen- 
de, som fordras för en sådan fullmakt? Hvad köp beträf- 
far, så ligger omöjligheten att komma till en likformig taxa 
för öppen dag. Om Pål och Per komma till en notarie och Pål 
säger: jag har sålt åt Per en åker för 200 francs, var god och 
sätt upp, så är det helt visst ett mycket enkelt göra; det är 
strax uppsatt och taxan derföre skall icke vara dyr. Men 



Digitized by 



Google 



Om notariatBTäsendet. 121 

om det gäller betydliga jordegendomar, om säljaren och kö- 
paren ieke äro ense; om det blir af nöden att länge öfver- 
lägga o«n priset, om betalnings-terminerna, m. m., om köpa- 
ren misstänker att säljaren deraf har dåliga affärer och ber 
notarien noga undersöka dess ställning, att undersöka egande- 
rätts handlingarna, att se till om han betalt allt, han och hans 
fåagesm&n, ända till 30 år tillbaka,*) hvilket pris skall la- 
gen bestämma för en sådan serie af göromål? Samma an- 
märkning gäller äfven boutredningar, allteftersom boet kan 
vara klent eller betydligt, redigt eller i oordning, om förrätt- 
ningen kan afslutaa på några dagar eller kan fortsättas under 
åratal. Framför allt, hvad skäll jag säga om förlikningar, 
om dessa handlingar, som utgöra notariats-väsendets triumf, 
och af hviika de, som egnat sig åt detta kall, göra sig så 
stor heder? Då de varit, jag säger icke blott redaktörer af 
forliknings-afhandlingen, utan på samma gång underhandlare, 
befullmäktigade, framkallare af förlikningen, då de genom 
Tisa råd, genom mycket användande af omsorger, oförtru- 
tenhet, ihärdighet kommit derhän att närma sinnena, att före- 
na viljorna, då de ändteligen lyckats göra slut på en pågåen- 
de process, eller förekomma en på väg att utbryta? — -— 
Med ett oföränderligt pris för en viss slags hand- 
ling skulle man göra orätt, den ena gången åt notarien, den 
andra åt parten; man skulle utsätta sig för att beständigt 
medgifva för mycket eller för litet. För mycket, genom att 
taga till grund ett medelpris, som vore öfverdrifvet för de 
obetydligare afilLrerna, otillräckligt, om man tillämpade det 
på betydande intressen och arbeten, som äro svåra att upp- 
skatta. Med en sådan likformighet i arfvodet och ersättnin- 
gen skallen I förstöra all täflan; en dålig handling skulle 
betalas lika mycket, som en med omsorg upi)satt, en kortare 
lika mycket, som den mest komplicerade, en oskicklig och 
vårdslös notarie lika mycket som en omsorgsfull och erfa- 



ren 



rn 



I Italien framstälde Parmas notarier en petition till för- 
mån lör aftalsfriheten. Men senaten gaf, enligt den af den- 



*) Har föiinodligen afseeiide på civil-lagens stadganden betrftf- 
ände eganderättens öfvergång. 



Digitized by 



Google 



122 R. H. 

samma nedsatta kommissionens betänkande, företräde ät syste- 
met med de bestämda tarifferna. Kommissionen dolde vis- 
serligen icke för sig de inkast, som kunde göras deremot; 
men hon stödde sig hufvudsakligen pä det skäl, att notarien 
förrättar en syssla, som blifvit de enskilde (i vissa fall) p&- 
lagd, hvari kon träben ternes frihet ovilkorligen är inskränkt, 
och som icke företer de för det fria bestämmandet af ersätt- 
ningen erforderliga vilkoren. 

Ett maximum för de proportionerade honorarierna blef 
följaktligen bestämdt, och det till 350 ä 500 francs. 

I det föreg&ende har en det franska notariatet utmär- 
kande omständighet blifvit endast i förbigäende antydd — 
den nemligen, att för erhållande af notariat fordras icke alle- 
nast utnämning af regeringen utan ock att sökanden till en 
sådan befattning skall hafva genom köp eller annorledes ge- 
nom t. ex. arf, gåfva, fått på sig öfverförda företrädarens 
rättigheter till sysslan. Denna omständighet hade måhända 
tarfvat en närmare utläggning, men då den hör till de sidor 
af det franska notariats-väsendet, som blifvit högeligen klan- 
drade, och då den icke heller är något för notariat«-institutio- 
neu väsendtiigt, torde den fä förbigås. 

Det franska notariatet har, detta och andra missförhål- 
landen oaktadt, lyckats förvärfva sig alla samhällsklassers 
aktning och sympathier, samt dessutom förskaffat sig erkän* 
nande äfven utom sitt eget land så att man både i Tyskland 
och Italien tagit dess notariats-institutioner till förebild vid 
notariatets organisation. Men utom den allmänna belåtenhet, 
som kommit denna institution i Frankrike till del, kan hon 
berömma sig af att genom det väsendtliga gagn och den 
lättnad hon bereder domstoiarne tjena ett vigtigt intresse: 
skyndsamhet i lagskipningen. 



Digitized by 



Google 



Juridiska Föreningens i Finland 

fOrkaiHlllBfar 

öfver de för året 1869—1870 godkända 
allm&nna öfverläggningsämnen. 

(FortoftttDing fråii sida 69.) 

I. AllmSn elvll lay. 

iOide fråsan. 

Bör sista momentet i 2 § 2 kap. U. B. tillämpas vid 
verkställighet af utslag, meddelade af länestyrelse i grund 
af Kejs. Förordningen den 23 Juli 1868, i den händelse 
att svarandens förklaring icke afgifoits? 

CeMtral-afielBiMgei. 

Denna fråga refererades af senatskanslisten Krogerus, 
som framhöll, att 1 § i K. Förordn. den 23 Juli 1868 icke 
hade gjort annan ändring i 2 § 2 kap. U. B., än den, att de 
derstädes omnämnda viten^ som förut bort vid utsökning af 
gäld enligt förskrifning eller annan förbindelse föreläggas 
svaranden, biifvit utbytta mot förpligtelse för den lagsökte 
att inom bestämd tid å lagsökningen svara, ^såframt han ville 
af den förmån sig begagna^; äfvensom att 4 § i samma Kejs. 
Förordn. uttryckligen föreskrefve, att hvad i 2 § 2 kap. U. B. 
foröfrigt funnes stadgad t, också framgent skulle blifva gäl- 
laode. Och ansåg ref. häraf tydligen följa, att, när den lag- 
sökte icke begagnat sig af förmånen att å lagsökningen sva- 
ra, sista mom. i 2 $ 2 kap. U. B. borde tillämpas, så att 
följaktligen utmätning finge ske, samt att det utmätta godset 



Digitized by 



Google 



124 Förhandlingar 1869—1870. 

antingen borde sättas i taka hand eller finge af fordringsega- 
ren mot full borgen lyftas. 

Om detta yttrande förenade sig oentral-afdelningens öf- 
rige närvarande ledamöter med erinran, att det nu ifråga- 
varande kontumacial-förfarandet vore en motsvarighet till det 
i 3 § 12 kap. B. B. stadgade förfarandet i den händelse, att 
svarandepart vid domstol förfallolöst uteblifver. 

Åbo fiIial-afieli»tBg. 

Under åberopande af 4 $ uti ofvannämnde Kejserliga 
Förordning besvarades frågan enhälligt jakande. 

Wasa filtal-afieliiig. 

Emedan i förordningen uttryckligen säges att de sed- 
nare mom. i paragrafen fortfarande komma att ega gällande 
kraft, ansåg afdelningen det vara sjelffallet, att sista mom. 
måste tillämpas, i det fall frågan förutsätter, enär nämnda 
stadgande i förordningen eljest vore betydelselöst. 



Då qvartalsforslag öfoer tjensteman tillkommande lön 
uppgöres af den myndighet, under hvilken tjenstemannen 
närmast lyder, och lönen, på grund af nämnda förslag, af 
amian myndighet utanordnas: hos hmUcendera af dessa myn- 
digheter skall införsel i sådan lön sökas? 

Ceitral-afieUiigei. 

Till utredande af denna fråga framhöll referenten deri, 
Prokuratorsadjointen Sederholm, hurusom K. Förordn. den 8 
Oktober 1740 utvisade, att man dessförinnan plägat i tjenste- 
mäns löner söka införsel hos konungen, som remitterat dyli- 
ka ansökningar till statskontoret, men att det då stadgades, 
att anhållan om införsel borde göras ^hos vederbörande, som 
öfver skuldenärens lön inseende hafver^, nemligen antingen 
det embetsverk, ^hvarest någre löner utassigneras^, eller ock 
någon af ^de embetsmän, som öfver sina underhafvandes lö- 
ner eller löningsräntor inseende hafva^; och ehuru väl författ- 



Digitized by 



Google 



AUmän civil lag 11. 125 

ningens ordaijdelse icke vore alldeles tydlig, så ans&g ref. 
dock det anförda böra så förstås, att införsel i tjenstemans 
lön bör sökas hos den myndighet, som på grund af gällande 
stadganden uppgör qvartalsförslag öfver den honom tillkom- 
mande lön, antingen denna myndighet sjelf utanordnar (^ut- 
assignerar^) lönen, eller ock reqvirerar den af annan myn- 
dighet, som utanordnar densamma, emedan det i hvardera 
h&ndelsen ftr den förra af dessa myndigheter, som har när- 
maste ^inseendet öfver lönen^ och dess utbetalning. 

Härom förenade sig central-afdelningens öfrige tillstädes- 
varande ledamöter. 

lh% fillaUafieintig. 

Emedan Kongl. Förordningen af den 8 Oktober 1740 
stadgade, att borgenär för erhållande af införsel borde anmä- 
la sig ""hos vederbörande, som öfver skuldenärens lön inseen- 
de hafva, det vare sig Statskontoret eller något af de Kolle- 
gier och Stater, hvarest några löner utassigneras, eller ock 
de Embetsmän, som öfver sine underhafvandes löner och lö- 
ningsräntor inseende hafva^, och dermed uppenbarligen åsyf- 
tades den myndighet, hvarunder gäldenären lydde eller som 
han tillhörde, och hvilken myndighet på sådan grund, med 
kännedom om gäldenärens rätt eller icke till lön och dess 
belopp, hos annan myndighet, vanligen Guvernören, reqvire- 
rade densamma, besvarades frågan enhälligt i öfverenstäm- 
melse med gällande praxis sålunda, att den myndighet, som 
uppgjorde qvartalsreqvisition öfver tjenstemans lön, jemväl 
vore behörig att handlägga fråga om införsel uti densamma, 
hvaremot den mjmdighet, som på grund af reqvisitionen ut- 
anordnade lönen och som endast hade att tillse det reqvisi- 
tionen ej öfverstege fastställd stat, ej borde med införselfrå- 
gan sig befatta. 

Wasa filial-afilelBiBg. 

Afdelniogen ansåg införsel böra sökas hos den myndig- 
het, som utanordnar lönen, emedan denna myndighet har det 
närmaste ^inseendet^ öfver lönens utbetalande och dessutom 
en mängd olikheter och oredor i processen uppkommer der- 



Digitized by 



Google 



126 Förhandlingar 1869-^1870. 

igenom, att införseln beviljas af den mjndighet, som upprät- 
tar qvartalsförslaget. 



II. Allmiin kriminal la^. 
lista flråsan. 

Då flertalet bland de vid underrätterna anståide all- 
månne åklagare saknar erforderlig lagkunskap, och sådant 
vållar, att den af dem i anledning af timade brott anstälda 
polisundersökning ofta, till men för bevisningen och målens 
skyndsammare behandling vid domstolarne, är mycket brist- 
fällig, så frågas: om idce denna olägenhet kunde i någon 
mån minskas derigenom, att en instruktion rörande polisun- 
dersökning i brottmål blefve utfärdad? 

Centril- af delningen. 

Som den- utsedde referenten i frågan i anledning af 
förfall var frånvarande, nödgades de närvarande ledamöterne 
umbära den ledning för diskussionen, som af ett förberedan- 
de referat kunnat erhållas, men förenade sig dock om att 
besvara frågan på följande sätt: 

Då en instruktion af ifrågasatt beskaffenhet, ifall den 
skall uttömma sitt ämne, skulle nära nog komma att sam- 
manfalla med en lärobok i kriminal rätt ooh en annan sådan 
i brottmålsprooesB, så ansågs en sådan instruktion icke kun- 
na eller böra i författningsväg utfUrdas, utan vore det visser- 
ligen bättre, om densamipa kunde göras umbärlig derigenom, 
att lagkunskap skulle fordras för kompetens till åklagare- 
befattningar, de der på landet kunde omfatta t. ex. en dom- 
saga, i stället för ett länsmansdistrikt. Men då en reform i 
sådant syfte nu icke kunde påräknas, ansågos de i frågan 
antydda olägenheterna tillsvidare icke kunna häfvas, men 
kanske likväl i någon mån minskas, ifall de allmänne åkla- 
garene, hvilkas ifrågavarande åligganden visserligen redan 
vore uti åtskilliga författningar (såsom kgl. brefvet d. 18 
okt. 1750 och kejs. brefvet den 30 okt. 1839) till en del 
framhållna, skulle i en utgående ny författning åläggas att i 



Digitized by 



Google 



AUmftn kriminal lag 1. 127 

brottm&l OYiikorligen anställa en grundlig polisunderadkning, 
gående ut p& att konstatera brottets tillvaro och beskaffenhet 
samt att uppdaga gerningsmannen och graden af dennes 
skuld; hvaröfver allt åklagaren, som egde att tillse, det han, 
ifall af behof, kunde genom oj&fvige personer bevisa hvad 
vid polisundersökningen inlupit, sedermera, ifall skäl till åtal 
förefunnes, borde till domstolen ingifva ett protokoll; och 
kunde åklagarene derjemte erinras om sin skyldighet att till 
domstolens första sammanträde i målet låta inkalla alla dem, 
till hvilkas hörande polisundersökningen gifvit anledning, 
samt att då jemväl hafva tillhands frejdebevis om den tillta- 
lade ooh om sådana vittnen, som för domstolen kunde vara 
okända m. m. d. Äfven ansågs önskligt, att poliskamrarne 
i landets större städer skulle vara förpligtade att, i samråd 
med åklagarene, utsträcka sina undersökningar i brottmål 
längre, än hittills varit fallet. 

iU filial-afdelning. 

Ehuru afdelningen ansåg att en såbeskaffad instruktion, 
som uti frågan omordas, ej förmådde ersätta mängdens af all- 
männa åklagare bristande lagkunskap, enär en dylik instruk- 
tion svårligen kunde innehålla stadganden för hvaije före- 
kommande ftdl, uttalades dock af samtlige ledamöter att, då 
polisundersökningarne, såsom de oftast verkställdes, vore i 
hög grad ofullständiga, utfärdandet af en instruktion, hvar- 
igenom åklagare erinrades om hvad dem med hänsigt till de 
allmännast förekommande brotten ålåge iakttaga innan de- 
samma vid domstol åtalades, säkert skulle å0tadkomma för- 
ändringar till ett bättre i antjdt afseende och befordra större 
skjndsamhet vid lagskipningen. 

Wasa filial-afdelning. 

Afdelningen ansåg en instruktion, till följd af sin natur, 
icke vara lämplig i förevarande fall. Deremot trodde afdel- 
ningens medlemmar den anmärkta olägenhet i någon mou 
kunna afhjelpas genom en lättfattlig afhandling i ämnet; 
hvarlöre afdelningen för sin del ville föreslå att, då föga an- 
lagligt vore, det någon af blott intresse f^r saken ville upp- 



Digitized by 



Google 



128 Förhandlingar 1869—1870. 

offra tid ooh möda på ett sådant föga lönande arbete, åt nå- 
gon lämplig person borde uppdragas att emot ett skäligt ho- 
norarium af allmänna medel utarbeta och från trycket utgifva 
en slik afhandling. 



Huru kunde den vid en del underrätter förekommande 
praans att längre tid, än nödigt vore, uppskjuta med före^ 
tagande och af slutande af ransakning angående häkiad per- 
son, stäfjas på ett verksammare sätt, än sådant genom nu 
gällande lagstiftning i ämnet kunnat ske? 

Ceitral-afielnlBgei, 

Referenten i frågan, Prokuratorsadjointen Sederholm 
erinrade, hurusom icke allenast allmänna lagen hade i 1 och 
2 S§ 1 kap. S. B. samt 1 § 4 kap. och 1 § 24 kap. R. B. 
föreskrifvit skyndsamhet och förbjudit onödigt dröjsmål vid 
behandlingen af mål af ifrågavarande beskaffenhet, utan också 
en mängd andra författningar utkommit, hviika innehöUe på- 
bud i enahanda syfte: och ville ref., med förbigående af de 
författningar, som anginge allenast hemställningsmål. bland 
sådana påbud framhålla: 5 $ i landshöfdinge-intruktionen af 
den 4 November 1734, som handlade om urtima ting i brott- 
mål; kongl. brefvet af den 14 Oktober 1747, rörande skynd- 
samhet vid missgerningsmåls afgörande; kongl. brefvet den 
18 Oktober 1750 angående rättegångars förkortande i brott- 
mål; kongl. brefvet den 11 Juli 1753 om införskaffande af 
prestbevis; $ 13 i Prokuratorsiustruktionen af den 12 Februa- 
ri 1812, angående granskning af fånglistorna och de åtgär* 
der, som böra vidtagas, derest prokuratorn ^förmärker att 
med ransakning och afgörande af de mål, i hviika den an- 
gifne eller brottslige fiingslig suttit, längre på tiden utgått, 
än beskaffenheten kunde synas hafva fordrat^; kejs. brefvet 
af den 30 Januari 1836, angående förteckningar öfver dem, 
som ett år eller derutöfver hållits fängslade, samt vakande 
deröfver, att brottmålen af underdomare skyndsamt behand* 
lades; kejs. brefvet den 30 Oktober 1839, om skynd^amhet 



Digitized by 



Google 



AUmftn kriminal lag 2. 129 

vid lagakipningen i brottpiål; kejs. brefvet den 7 Mars 1844, 
om fänges omedelbara förpassande till annat län; kejs. bref- 
Tet den 29 December 1859, om omedelbar brefvexling emel-' 
lan underdomare och exekutorer, äfvensom kejs. förordningen 
den 6 Augusti 1861 angående ransaknings afsändande till 
annan domstol, dit målet blifvit förvisadt. Då nu dessa för- 
fattningar behandlat ämnet på ett ganska uttömmande sätt, 
så vore orsaken till onödiga dröjsmål, hvilka vid behandlin- 
gar af brottmål möjligen förekom me och icke fölle åklaga- 
rene till last, att sökas icke så mycket i lagstiftningens ofull- 
ständighet, som icke mera i underlåtenhet att iakttaga dess 
föreskrifter; h vårföre det i sådan händelse kunde vara på sin 
plats att vederbörande genom cirkulär erinrades om hvad i 
ämnet stadgadt vore. 

Instämmande i detta yttrande anmärkte någre andre 
ledamöter, att orsaken till dröjsmål i behandlingen af brott- 
mål mången gång vore att sökas äfven deri, att domstolarne 
på landet icke vore permanenta, samt att häktade personer 
under ransakningen icke hölles förvarade i gerningsorten, utan 
i ett derifrån aflägset häkte; hvarutom äfven ett och annat 
dröjsmål troddes kunna hafva sin orsak deri, att diarii-förning 
icke vore allmän vid landets underdomstolar. Då äfven ref. 
förenade sig härom, blef alltså alla de närvarandes utlåtande 
sådant, att, ifall onödiga dröjsmål af ifrågavarande beskaffen- 
het vid underdomstolar förekomme, skäl vore förhanden, att 
de i cirkulär blefve erinrade om hvad i ämnet redan stad- 
gadt vore; men att dröjsmål vid ransakningar om häktade 
personer äfven borde kunna förekommas såväl derigenom, 
att underdomstolarne på landet blefve permanenta och att de 
häktade kunde under raosakningstiden förvaras i gernings- 
orten, som också måhända i någon mån derigenom, att dia- 
rier skulle föras vid alla domstolar. 

ib* filial-afdelBlBg. 

Under diskussionen härom yttrades, att någon ^praxis^ 
att längre tid, än den omständigheterna betingade, uppskjuta 
brottmål rörande häktad person icke åtminstone vid under- 
rätteme i sydvestra Finland förekomme, utan inträffade sådant 

Jyrid. Fören. Tidibr. 1872. 9 



Digitized by 



Google 



1 30 Förhandlingar 1869--1870. 

endast undantagsvis. Rättegångar, angående häktade, vore 
väl ofta nog långvariga, men berodde, enligt afdelningens 
* åsigt, i de flesta fall på förhållanden, dem domstolarne icke 
kunde förändra. Såsom sådane hinder för lagskipningens 
skyndsamhet anfördes, utom dem som stundom härrörde af 
åklagarenes oförmåga och försummelser, att ransakningshäk- 
tena ofta äro långt aflägsna ifrån de orter, der domstolarne 
sammanträdde; att kommunikationerne inom landet ännu vid- 
lådde så stora bristfölligheter, att landsdomstolar i mänga 
fall ej kunde påräkna svar å embetsskrifvelser innan fiere 
veckor efter desammas expedierande förlidit; äfvensom att 
Häradshöfdingarne i en del landsorter af ordinarie tingen, 
som stundom räckte tre veckor eller längre, samt af öfrige 
tjenstegöromål vore urståndsatte att så skyndsamt som eljest 
kunnat ske afdöma brottmål rörande fängslige, isynnerhet 
der ett större antal dylika mål samtidigt vore inom särskilda 
tingslag af en och samma domsaga anhängige* För att un- 
danrödja dessa hinder, trodde afdelningen lämpligast vara, 
att häradshäkten, på sätt 4 § 26 kap. B. B. stadgade, inrät- 
tades uti hvarje domsaga samt domhafvanden berättigades 
att, äfven ifall domsagan utgjorde flere tingslag, å den när- 
mast intill häktet befintliga tingsstaden, der sådant utan stort 
omak för nämnd, parter och vittnen kunde verkställas, hand- 
lägga åtalen emot de häktade, hvarvid tillika framhölls, hu- 
rusom kostnaden för häradshäktens inrättande till en stor del 
skulle betäckas derigenom, att f&ngarne ej, såsom för närva- 
rande sker, behöfde under ransakningen för hvarje samman < 
trade forslas emellan länehäktet och tingsstaden; att kommu- 
nikationerna mer och mer förbättrades samt domarene bosatte 
sig invid de större vägarne; samt att Häradshöfding uti större 
domsaga kunde undfå förordnande för någon honom biträ- 
dande yngre jurist, att under viss bestämd tid, så ofta Hä- 
radshöfdingen af en eller annan orsak vore urståndsatt att 
med behörig skyndsamhet handlägga hos honom anmälda 
mål rörande fängslige personer, i dessa mål utöfva domare- 
kallet, hvarom Häradshöfding dock hvarje gång borde hos 
vederbörande Hofrätt göra anmälan. Deremot ville plurali- 
teten af afdelningens ledamöter icke, såsom af någre jemväl 



Digitized by 



Google 



Allmän kriminal lag 2. IBI 

påyrkades, föreslå utfiirdandet af något lagbud, hvarigenom 
stadgades att mål angående fängslig ej finge uppskjutas längre 
tid än tre veckor, enär fall dock kunde förekomma, som 
gjorde öfverskridande af denna tid alldeles oundgänglig. 

Wasa fllial-afdelBlBg. 

Någon sådan praxis, som den frågan förutsätter, hade 
icke förekommit vid de Wasa Hofrätt underlydande domsto- 
lar, utan hade i de fall, då med afslutandet af en ransakning 
fördröjts, uppskofvet förorsakats genom okunnighet eller ur- 
aktlåtenhet hos åklagaren; hvarföre afdelningen vid besva- 
randet af denna fråga endast kunde hänvisa till sitt å den 
första frågan i allmän kriminal lag afgifna svar. 



SidUe frågan. 

Kan det, i fråga mn kriminel preshriptiony i Kongl, 
Förordningen den 20 Januari 1779 förekommande stadgan- 
det: ''hajve sedan ingen rätt att ofver den förmenta förbry- 
telsen klagc^\ afskära någon målsegandes civila fordrings- 
Mer ersättningsanspråk, som hafva sin grund i den "för- 
menta förbrytelsen"? 

Central-afdelilngen. 

Såsom referent i denna fråga erinrade Professoren Ehr- 
sträm, hurusom de rättslärde hyllat olika meningar om den- 
samma, i det att Calonius och Lindblad i allmänhet, d. v. s. 
med vissa undantag, besvarat frågan med ja, W. G. Lagus 
åter med nej. Redan detta visade att det vore svårt att i 
lagtolkningsväg afgöra frågan, äfven om rättshistorien, såsom 
tillbörligt vore, dervid toges till hjelp. 

I detta afseende framhöll ref. att, sålänge ett brott ännu 
var helt och hållet en privat sak, någon preskription icke 
kom i fråga. Först vid den tid då det allmänna, represen- 
teradt till en början af häradet, sedan också af konungen så- 
som statens öfverhufvud, fann sitt intresse vid den allmänna 
fridens upprätthållande, visade sig de första spåren till pre- 
skription. De äldsta sfadganden i ämnet vore de, som an- 



Digitized by 



Google 



132 Förhandlingar 1869—1870. 

gingo dulgadråp. Dervid alstrade, & ena sidan, målsegandens 
ovilkorliga rätt att f& försoning för det å hans frftnde begång- 
na dråp samt, å andra sidan, häradets ingångna förpligtelse 
att svara för friden å orten en skyldighet för häradet att er- 
lägga dulgadråpsböterna, hvilka tidigast skiftades så, att ko- 
nungen tog ^/, och niålseganden Vs ^^ desamma. Men för 
att målseganden skulle fk denna andel, borde han inom natt 
och år efter dråpet hafva anstalt åklagan; eljest var hans 
rätt försutten och konungen tog hela bötesbeloppet. Häraf 
uppkom sedan en allmän förpligtelse för målseganden att 
åtala dråp inom natt och år efter det brottet blifvit föröfvadt, 
vid förlust af rättighet dertill senare. (Krist. LandsL. Dr. 
Vilja XXIV); och slutligen uppstäldes under Gustaf Wasas 
tid genom Upsala beslutet 1538 det allmänna stadgande om 
preskription i brottmål, att ^hvem sin målsäganderätt förti- 
ger åhr och dag, utan han laga förfall hafver, som Lag til- 
säga, honom svaras hvarken med lag (ed) eller penningar^. 

Denna preskription gälde dock allenast emot målsegan- 
den, och stod i detta afseende i öfverensstämmelse med andra, 
uti det allmännas intresse meddelade föreskrifter i de äldre 
lagarne. I Stadslagen uppstäldes nemligen såsom allmän 
grundsats, att den, som nedlade sitt käromål eller hemligen 
förliktes om något brott, innan saken kommit för rätta, der- 
igenom hade förgjort sin målseganderätt och skulle dertill 
böta^ men det stod ändock rådet fritt att i stället binda den 
brottslige till ansvar (Rådst.B. IX, X); och enahanda stad- 
ganden upptogos derefl^r i &i8toffers Landslag (Tingm. B. 
XVII, XVIII), med den skilnad, att länsmannen fick utföra 
den af målseganden nedlagda talan. Dessa stadganden ut- 
gjorde källor till 1 S 1 kap. S. B. och visade, jemte de först- 
nämnda, att grunden såväl till de första föreskrifterna om 
preskription som ock till förbuden att i hemlighet ingå för- 
likning med en förbrytare var den, att det allmännas rätt 
led på denna försummelse. 

Men vid sidan af dessa stadganden uppkom på 1300 
talet en på andra skäl grundad preskription. I Magni Eriks- 
sons i Upsala år 1344 gjorda stadga föreskrefs nemligen, att 
den, som varit utsatt för någon våldsgerning, borde derom 



Digitized by 



Google 



Allmän kriminal lag 3. 133 

väoka talan & nästa helgedag för socknemän och grannar sk 
ock å nästa lands-, härads- eller Qerdings-ting eller ock 
inom nästa sex veckor vid räfsteting, vid förlust af rätt att 
klaga öfver dylikt mU; och detta motiveras med orden: 
^thy at all ki»rumaal sum Issng» standa ukissrd, dragha 
gissrna usannind in til sin, sen thön kunno kjserees^. Detta 
upprepades sedan i EgB. XXXYl af Krist. Landslag, med 
den närmare bestämning, att, ehuru talan å våldet genom 
dylik försummelse förlorades, gerningen dock fick såsom 
oqvalificerad förbrytelse äfven senare åtalas. (Jfr Eds. B. 
XXII). Detta, som upplifvades genom Kongl. Brefvet den 
10 Nov. 1688, är källan till 2 S 22 kap. M. B., hvilken dock 
unnar våldtagen qvinna den förmån, som laga förfall inne- 
bär, såsom ock Upsala stadga synes hafva gjort. 

Härvid förblef lagstiftningen i ämnet en längre tid, tills 
att den genom 1734 års lag gick tillbaka, ithy att denna 
lag ej känner annan preskription, än den 2 § 22 kap. M. B. 
omförmäler, samt den vid ingen tidsbestämning bundna, 
som innehålles i 1 § 1 kap. 8. B. och 1 S 32 kap. R. B., 
samt 2 § 53 kap. och 6 $ 55 kap. M. B., hvilka vid måls- 
egandens försummelse att åtala brott tillerkänna allmän åkla- 
gare den förres andel i böter. Men äfven denna preskrip- 
tion i 1734 års lag innebär, likasom den äldre, icke hela 
sakens nedläggande vid försummelse att åtala, utan blott 
målseganderättens öfvergående till allmän åklagare — stad- 
gandet i 2 S ^^ kap. M. B. härifrån undantaget, hvilket väl 
beröfvade målseganden rätt att åtala den qvalificerade, men ej 
den enkla förbrytelsen. Ifrån tillkomsten af 1734 års lag 
hade således ingen preskription i brottmål varit gällande, 
och om än målseganden genom sin försummelse att taga 
initiativet till åtal då kunde gå miste om sin andel i böter, 
så förverkade han derigenom dock icke, såsom förut syntes 
hafva varit fallet, sin rätt till skadestånd, emedan han kunde 
göra den gällande åtminstone i sammanhang med det af all- 
männe åklagaren utförda åtalet^ fastän kanhända icke se- 
nare, eller inom den tid, som i 12 S ^ kap. H. B. var stad- 
gad för civila fordringar. Först genom Gustaf III infördes 
i vår lagstiftning en sådan preskription, att derigenom ej 



Digitized by 



Google 



134 Förhandlingar 1869—1870. 

blott mUsegandeDs^ utan ock publik åklagares talan blef af- 
skuren, och hvilken således hvilar på annan grund än den 
åldre, som allenast hade till ändamål att skydda det allmän- 
na emot följderna af målsegandes försummelse att begagna 
sin företrädesrätt till beifrande af brott. 

Gustaf lll:s allmänna proposition till ständerna, date- 
rad den 30 Oktober 1778, innehöll härom att ^alt hvad uti 
Sveriges Lag uppmuntrar angifvare och störer förtroende 
emellan dem, som naturlig och Borgerlig plikt förenat^ hade 
väckt konungens uppmärksamhet, och ^därifrån hade ej hel- 
ler kunnat skiljas hvad redan i konung Otisiaf å^n hstes 
tid for Personliga säkerheten blifvit i akt tagit, men i all- 
männa Lagen saknades, nemligen huruvida någon viss tid 
icke kunde utsättas, då brottmål ej mera finge åtalas^. Den 
närmare propositionen i ämnet, daterad följande dag, den 
31 Oktob. 1778 innehöll följande: ^Personliga säkerhetens 
beflbstande och stadgande ibland Kongl. Maj:t« undersåtare, 
har ifrån första stunden, Kongl. Maj:t till Regeringen trädde, 
varit ett mål för Dess omsorg och et ämne för Des AOga 
och granlaga eftersinnande. Kongl. Maj:t har erfarit, att 
hända kunnat, det afdömde brottmål blifvit ånjo upptagne 
och at den angifne brottslige sin en gång erhållne befrielse 
icke till godo njuta fått: at hvad i flere år blifvit lemnadt 
utan åtal och liksom af tiden mistat all egenskap af Brott, 
sedermera blifvit uppletadt och för Domstolen dragit: de Per- 
soner det angått till så mycket större lidande, som deras 
försvarsskäl af tid och on^ständigheter kunnat försvinna, 
hvarigenom brottslighet kunnat finnas i sådane gärningar, 
hvilka, i sin början åtalade, blifvit för oskyldige ansedde. 
Mildhet i Lagar är en väsentelig egenskap i en fri Rege- 
ring: den brottslige har rättigheter både såsom människa 
och Medborgare, och enär han en gång undangått Domaren 
och åklagaren, blifva dessa rättigheter ännu större. Alla Re- 
gerings-Lagar, de där syfta på Medborgerlig sällhet, taga 
det för grund at hälre fria än fälla: Och den Regien står 
fast, at bättre är att fria Tio skyldige, än fålla en oskyldig. 
Desse omständigheter och då Kongl. Maj:t funnit at Svenska 
folket redan i Konung Gustaf den I tid uti 13 puncten af 



Digitized by 



Google 



Alim&n kriminal lag S. 135 

1538 års Örebro- (rätteligen Upsala) Beslut haft ett stadgan- 
de till förmoQ för sig i brottmål, hafva föranlåtit Kongl. Maj:t 
at inhemta Riksens Råds tankar, om icke någon viss tid 
kunde utstakas, efter hviikens förlopp brottmål ej mera finge 
åtalas. Riksens Råd hafva sine yttrande afgifvit, dem Rik- 
sens Ständer nu {& höra sig föreläsas. Ämnet fordrar et 
ömt ooh noga öfvervägande, hvilket Riksens Ständer icke 
lära underlåta at där åt lemna^. 

Detta Rådets yttrande var af följande lydelse: ^Uti 
detta ämne äro de fieste Riksens Råd af den underdånige 
tanka, att en Person, som för et brott varder tiltald, men 
icke däråt kan fällas, eller ock därföre varder frikänd, se- 
dermera icke för samma brott vidare bör ånyo tiltalas; men 
ätskillige af Riksens Råd hafva häri varit af annan mening 
och hemstält, dels om icke sådan prescription blott må sträc- 
ka sig til de personer, som på befundne fulla skäl en gång 
blifvit befriade från angifvandet, dels om icke häruti utan 
någon ändring vid Lag och Laga Stadgar må bero^. 

^ Rådet utlät sig således alldeles icke om sjelfva pre- 
skriptionsfrågan, utan blott om den i sammanhang dermed 
uppstälda frågan, angående återupptagande af brottmål, hvil- 
ka redan blifvit afdömda. 

Riksdagsbeslutet den 26 Januari 1779 § 8 mom. 3 ut- 
reder allenast, att ständerna, som bifallit till propositionen 
om preskription i brottmål, dervid dock gjort någon ^in- 
skränkning bvad de gröfre brotten angår^. 

Ingressen åter till Kgl. Förordn. den 20 Januari 1779 
tyder på ämnet blott genom orden, att i Sveriges Lag ^sak- 
nas något som till befordrande af den personliga säkerhetens 
befästande och stadgande^ tjena kan. 

H varken den äldre lagstiftningens bestämningar röran- 
de preskription, eller de riksdagshandlingar för 1778—1779, 
hvilka ref. nu haft till hands, gåfvo således någon egentlig 
upplysning om det svar, som vore att gifvas å diskussions- 
frågan. Dock vore att märkas: 1) att under äldre tider 
skadeersättning till målseganden mestäudels utgick i form af 
böter, och att således talan dera var förlorad, då rättigheten 
att åtala brottet var försutten; samt 2) att Gustaf III såsom 



Digitized by 



Google 



136 Förhandlingar 1869—1870. 

motiv för införandet af preskription i brottmU uti sin propo- 
sition i ämnet framhöll : dels, att hvad i flere &r blifvit lem- 
nadt utan åtal derigenom hade likasom af tiden mistat all 
egenskap af brott, dels också, att den angifnes ^försvarsskal 
af tid och omständigheter kunnat försvinna^, så att han kun- 
de blifva funnen brottslig för gerning, som tidigare kunnat 
finnas vara oskyldig. Den förstnämnda omständigheten kun- 
de väl gifva anledning till det antagande att genom 1779 
års förordnings bestämningar om preskription äfven rätt till 
käromål om ersättning eller för fordran i anledning af brot- 
tet ginge förlorad för den, som ej iakttoge den kriminella 
preskriptionstiden; men den senare omständigheten eller att 
brottslig handling genom tiden mistade egenskap af brott 
och att försvarsskäl i fråga om gerningsmannens person gin* 
ge förlorade, syntes deremot antyda, att 1779 års lagstiftare 
föstat hufvudsaklig vigt vid atraffet, men ej vid skadeersätt- 
ning och annan civil fordran i anledning af brottet; och 
detta kunde så mycket hellre antagas, som 1778 års propo- 
sition hade orätt uppfattat 1538 års Beslut och förbisett ^tt 
detta rörde allenast målsegandens rätt att kära i anledning 
af brott. Dock syntes visserligen större skäl vara förhanden 
att antaga, att man 1779 ej velat göra skilnad emellan kri- 
minelt åtal och civilt käromål i anledning af brott, än att 
man då skulle gjort sådan åtskilnad, helst det låg i den 
äldre lagstiftningens anda, att ej så skarpt skilja emellan 
begge sakerne. Civil preskription af 20 år infördes ock 
först genom Kgl. Förklaringen den 10 Dec. 1629 (upprepad 
i K. Res. på Adelns besvär den 29 Nov. 1680 § 51). 

I anseende härtill skulle väl historiska skäl synas tala 
för, att rätt till civilt käromål i anledning af brott ginge 
förlorad genom kriminel preskription; men då saken i alla 
fall vore osäker, så ansåg ref. det ej heller kunna betraktas 
såsom alldeles orätt, att i K. F. af år 1779 inlägga all den 
doktrinella tolkning, som dess ordalydelse medgifver. Och 
som denna ordalydelse vore sådan, att der väl är fråga om 
att "tilltala för brott'», samt att "öfver förment förbrytelse 
klaga"", men alldeles ej om att utföra civil talan i anledning 
af brott, så tilläte ordalydelsen följaktligen att göra skilnad 



Digitized by 



Google 



Allmfin kriminal lag 3. 137 

■» 

mellan båda. I anseende härtill, och d& 1779 åra förordning 
så mycket mindre kunde innebära förbud mot all undersök- 
ning om de förmenta förbrytelserna, som en sådan undersök- 
ning i flere fall vore behöflig redan för att afgöra, huruvida 
straffet för brottet är sådant, att preskription kan komma i 
fråga eller ej, samt då 12 S ^ kap. H. B. uppställt en pre- 
skriptionstid af 20 år för all fordran (^i gods, penningar, 
eller hvad thet är^), så ansåg ref. denna preskriptionstid, 
som, genom K. Förordn. den 13 Juni 1800 och K. Förordn. 
om preskription den 9 November 1868 blifvit förkortad till 
10 år, äfven kunna gälla för civil fordran i anledning af 
brott, helst det vore ^ett sällsamt privilegium för förbryta- 
ren, om civila anspråk skulle emot honom preskriberas sna- 
rare, än emot andra^. Allraminst kunde det enligt vår lag 
gillas, att det oäkta barnets i 7 § 8 kap. Ä. B. stadgade 
rdtt till föda och uppfostran af sin fader gjordes beroende 
utaf den för åtal af lägersmålet gällande korta tiden af två 
år, enär en sådan rättighet, hvilken fortfore, tills att barnet 
^sig ojelft nära kan% lika litet borde vara underkastad nå- 
gon preskription, som äkta barns enahanda rättigheter kunna 
preskriberas. Och erinrade ref. jemväl, att frågan om pre- 
skription af skadestånd i anledning af brott hade i Sverige 
fått sin lösning i lagstiftningsväg genom K. Förordn. den 10 
Juni 1841, som säger att genom stadgandet om preskription 
i 1779 års förordning måisegande ej vore betaget att söka 
det skadestånd, hvartill han eljest kunde vara berättigad, 
hvarefter denna grundsats upptagits i den nya strafflagen af 
år 1864 genom ett stadgande i 7 $ af dess 6:te kapitel. 
Härmed öfverensstämde också åtskilliga europeiska lagstift- 
ningar, hvilka rönt inflytande af den romerska rätten. 

Om den af ref. uttalade meningen förenade sig Central- 
afdeiningens öfrige närvarande ledamöter. 

Åk* filial. afielning. 

Pluraliteten af afdelningens ledamöter var af den me- 
ning, att Kongl. Förordningen af den 20 Januari 1779 åsyf- 
tade en begränsning af tiden ej mindre för åtal å den för- 
menta förbrytelsen, än för utkräfvande af de civila påfölj- 



Digitized by 



Google 



138 Förhandlingar 1869—1870. 

# 

derna deraf, som stöd för hvilken äsigt anfördes det af åbe- 
ropade Kongl. Förordning ej ändrade stadgandet i 21 kap. 
R. B. att anspråk på skadestånd borde, om rätt dertill skulle 
vara bevarad, framställas i sammanhang med hufvudmålet, 
hvilket åter, ifall tiden för åtal dera vore försutten, ej finge 
komma under domstols pröfning äfvensom att nämnde Kongl. 
Förordning sålunda allmänneligen tillämpats ifrån dess ut- 
färdande till senaste tider; och jemte det afdelningens plu- 
ralitet förty besvarade frågan jakande, medgafs likväl att 
änsagde Kongl. Förordning, sålunda tolkad, innefattade en 
orättvisa emot den leederade, hvarföre pluraliteten äfven ville 
såsom ett önskningsmål uttala, det lagstiftningen i ämnet 
underginge sådan förändring, att de af en förbrytelse här- 
flytande civila påföljderna kunde göras gällande utan afseen- 
de dera att tiden för förbrytelsens åtalande förflutit 

Sju ledamöter, som voro af olika mening med plurali- 
teten, yttrade, att emedan 1779 års författning i 1734 års 
lag infört en deri förut okänd inskränkning i tiden för åtals 
anställande samt ifrågakomna författning, såsom innefattande 
särskilda undantagsstadgan den, ej borde gifvas någon vid- 
sträcktare tydning än dess ordalag obestridligt innehålla, ty 
och då omförmälde Kongl. Förordning ej vidrörde de civila 
påföljderna af förbrytelsen, följde deraf att desamma finge 
vid domstol göras gällande äfven sedan förbrytelsen vore 
preskriberad, helst sådant jemväl öfverensstämde med billig- 
het och rättvisa, hvarå man väl äfven vid tiden för Förord- 
ningens tillkomst sökt grunda sina lagar. 

Wasa fllial-afdelBing. 

Emedan för civila fordrings- och ersättnings-anspråk i 
allmänhet den tioåriga preskriptionen är gällande och det 
ifrågavarande stadgandet i Kongl. Förordningen af den 20 
Januari 1779 icke uttryckligen innehåller att dermed äfven 
afses den civila talan, som har sin grund i den ^förmenta 
förbrytelsen^; ty och då den allmänna regeln är, att åt un- 
dantagsstadganden icke böra gifvas en vidsträcktare tolkning, 
än den, hvartill ordalydelsen ovilkorligen föranleder, ansågo 
föreningens medlemmar frågan böra nekande besvaras. Men 



Digitized by 



Google 



AUmttn kriminal lag 4. 139 

emedan stadgandet i praxis allmänt tolkats sålunda, att det- 
samma ansetts afskära äfven m&lsegandens civila fordrings- 
oeh ersättnings-anspr&k, ansåg föreningen det vara önskligt 
att en förklaring af detsamma utgåfves. 



Atde firåsmi. 

Tillkomfner det domstol att förklara en kärandeparts 
talan om ersättning^ utan att ansvar blifoit i målet yrkadt^ 
vara af kriminel natur samt böra i brottmålsväg behandlas? 

Cfitral-afdelningen 

ansåg frågan böra förstås sålunda, att den ersättning, hvar- 
om i densamma talas, vore liktydig med skadestånd i anled- 
ning af en förbrytelse. Under denna förutsättning besvara- 
des frågan jakande af referenten deri, Hofrättsassessoren 
Brummer, hvilken yttrade: ^Yid mindre brott oeh politiför- 
brytelser kan inträffa, att den förorättade, utan att å sin ve- 
derdelomau påyrka ansvar, emot honom utför endast ersätt- 
ningstalan samt att icke heller allmän åklagare finner sig 
pligtig eller berättigad att i saken uppträda. Om käranden 
dervid uteslutande hemtar stöd för sin talan ur något sva- 
randens erkännande att för den ifrågavarande ersättningen 
ansvara, är saken ett tvistemål och torde äfven såsom så- 
dant af hvarje domstol betraktas, men derest tillvaron af 
den förbrytelse eller förseelse, som grundlagt ersättnings- 
anspråket, måste, för att detta må kunna vinna afseende, af 
käranden bevisas, synes målet, ehuru ansvar å någon deri 
icke blifvit påyrkadt, vara af kriminel natur och böra i brott- 
målsväg behandlas, hvadan det, enligt mitt förmenande, uti 
detta fall likasom i allmänhet tiUkommer domstolen att be- 
stämma rättegångs-ordningen^* 

Härom förenade sig en annan ledamot med den in- 
skränkning, att talan om skadestånd i anledning af ett brott, 
hvilket för mellankommen preskription ej mera finge åtalas, 
icke behöfde i brottmålsväg behandlas. 

öfrige närvarande ledamöter ansågo deremot hvarje ta- 
lan om skadestånd för brott, ehuru grundande sig å en för- 



Digitized by 



Google 



140 Förhandlingar 1869--1670. 

brjtelse, doek vara af civilrättslig natar samt derföre kunna 
ooh böra såsom civil uppfattas ooh behandlas, icke blott när 
ätalet vore preskriberad^ utan äfven när initiativet till åta- 
let enligt lag tillkomme målseganden allena, men denne af- 
stode från åtalet. I öfriga fall deremot, i hvilka förlikning 
om straffet eller föriåtelse enligt lag ej finge komma i frå- 
ga, syntes det deremot vara skäligt, att frågan om skade- 
stånd upptoges i brottmålsväg i förening med åtalet, som då 
icke finge eftersättas. 

Äk* filiaNafdelning. 

Pluraliteten af afdelningens medlemmar ansåg att ifall 
den ersättningstalan, som vid domstol gjordes anhängig, 
grundade sig å en af svaranden begången förbrytelse, samt 
käranden stödde sin talan på förbrytelsen sålunda att han 
för godkännande af sina påståenden nödgades bevisa tillva- 
ron af rättskränkningen, så vore saken af kriminel natur och 
borde såsom brottmål handläggas, äfven ifall något yrkande 
om ansvar deri icke framställts; men hade förlikning mel- 
lankommit eller parterne träffat annat afbal, hvarå talan grun- 
dades, så vore saken deremot ett tvistemål, i afseende å 
hvilket den för dylika mål föresknfna rättegångsordning 
måste iakttagas; och då det ej finge ankomma på parts 
godtfinnande att för af honom anhängig gjord sak bestämma 
den ena eller andra rättegångsordningen i strid med derom 
gällande lagbud, ålåg det, enligt pluralitetens åsigt, domstol 
att i hvarje särskildt fall pröfva, huruvida ett der anmäldt 
ärende borde såsom civilt eller kriminelt anses samt detsam- 
ma i öfverensstämmelse dermed behandla. 

Sex ledamöter förmenade deremot, att det uti alla mål, 
deri talan grundades å en förbrytelse, hvars åtalande berod- 
de på målseganden ensam, ankomme å honom att, derest 
han så önskade, utföra saken såsom tvistemål äfvensom att 
målseganden likaledes vore oförhindrad att i civilrättslig väg 
göra gällande anspråk på skadestånd till följe af en redan 
preskriberad lagöfverträdelse; men vore densamma ej ännu 
preskriberad samt ej heller af sådan beskaffenhet, att den 
finge af den förorättade nedläggas, så att åtal för brottet i 



Digitized by 



Google 



Allmftn kriminal kg 4. 141 

alla fall komme att äga rum, borde domstolen enligt 21 kap. 
R. B. hänvisa den, som framställde ersättningsanspråk p& 
grand af rättskränkningen, att desamma i sammanhang med 
åtalet utföra. 

Wasa filial-afdeliing. 

Afdelningen ansåg det klart framgå af 5, 19 och 20 
SS 25 kap. R. B. med flere lagstadganden, att det i allmän- 
het och således äfven i det uti frågan omnämnda fall till- 
kommer domstolen att bestämma i hvilken väg ett mål bör 
behandlas. 



Förefinnes anledning dertiU, att stadgandet i 1 § 15 
kap. R. B.: '^J brottmål svare den sjelf, som anklagad är*\ 
o. s. v., blefve ändradt derhän, att i gröfre brottmål den 
tiUtalctde väl skulle sjelf svara, dock med rättighet att anli- 
ta biträde af advokat, om han så önskar, men att i rin- 
gare brottmål svarandeparten finge tillstådeskomma genom 
ombud, der icke domaren pröfvade hans personliga instäl- 
lelse vara af noden? 

Central-afdelniigei. 

Referenten i denna fråga, Professoren Ehrstrom fram- 
höll hurusom det rättas upprätthållande, ifrån att i begyn- 
nelsen hafva varit en privat sak, med den stigande kulturen 
allt mer och mer blifvit en angelägenhet för staten, hvilken 
uppfattning redan för sekler tillbaka hos oss föranledt till- 
sättandet af offentliga åklagare men i senare tider hos än- 
nu mera framskridna folk framkallat också lagbestämningar 
derom, dels att hvarje anklagad borde, till skydd för sin 
rätt, uti rättegången biträdas af någon lagfaren försvarare 
(Nord-Åmerika, Frankrike i gröfre brottmål), dels åtminstone 
att han egde rätt att tillkalla en sådan försvarare (England 
m. fl.). En anklagad kände nemligen sällan lagen och visste 
således icke att iakttaga hvad densamma tillförsäkrade ho- 
nom i rättegången samt kunde icke heller ställa försvaret 



Digitized by 



Google 



142 Förtuhndlingar 1860—1870. 

efter anklagelsens fordringar, ehuru han kunde vara mindre 
skyldig än anklagelsen förebure eller t. o. m. oskyldig. D& 
det i alla händelser vore af vigt att sanningen knmme i da- 
gen, vore det ensidigt att ä ena sidan tillsätta åklagare men 
icke ä andra sidan försvarare. Statens pligt att tillse det 
rättvisa i domar gjorde sig gällande vore ej uppfjld der- 
igenom, att dumaren älagtb tillgodose den anklagades bästa; 
ty domarens uppgift vore att opartiskt lyssna till begge par- 
terne och sedan döma. Ännu ofördelaktigare blefve förhål- 
landet der, såsom hos oss, domaren fått sig åhvälfd äfven skyl- 
digheten att uppsöka skäl, som kunde binda den anklagade 
till brottet. Derföre vore det rätteligen statens pligt att upp- 
ställa försvarare för den anklagade på det att det, åtminsto- 
ne såvidt sådant af statens tillgörande berodde, icke måtte 
hända, att en oskyldig blefve sakfäld, eller en skyldig blef- 
ve dömd för svårare brott, än han verkligen begått. Men 
som bristen på ett större antal juridiskt bildade sakförare 
nu gjorde det omöjligt att i Finland gå längre än i frågans 
första moment afsåges, så ansåg ref., som äfven fann det 
nödigt, att i gröfre brottmål svaranden sjelf vore tillstädes 
på det att misstag om person ej måtte ske, ehuru han till 
afgifvande af svaromål icke borde eller kunde mot sin viija 
tvingas, sig böra besvara första momentet i frågan jakande, 
eller sålunda, att 1 $ 15 kap. R. B. borde ändras derhän, 
att i gröfre brottmål den tilltalade väl borde sjelf vara till- 
städes för att kunna afgifva frivilligt svaromål, men att han 
derjemte dock borde ega rätt att anlita biträde af advokat, 
ifall han så önskade. Hvad sedan anginge de ringare brott- 
målen, så fann referenten det mången gång kunna innebära 
en ganska svår olägenhet för en tilltalad person att nödgas 
personligen inställa sig, t. ex. om han derigenom hindrades 
från en angelägen resa, eller om han vore aflägset boende; 
och som det, ifall man med ringare brottmål afsåge allenast 
dem, i hvilka det ej vore fråga om högre straff än böter, 
icke syntes vid dessa vara angelägnare, än i civila frågor om 
eganderätt, att svaranden personligen komme tillstädes, alle- 
nast utväg funnes att rätta möjliga misstag om den förmen- 
ta förbrytarens identitet med svaranden, så trodde sig ref. 



Digitized by 



Google 



Allmttn kriminal lag 5. 143 

böra besvara ftfven frågans senare moment med ja^ under 
forutsättning likv&l icke blott, såsom i frågan framhölles, att 
domstolen kunde på yigtigare skäl fordra personlig inställel- 
se af svaranden, utan ock att svaranden, i sådana fall då 
ombudet icke kunnat tillräckligt skydda honom för orättvist 
straff, och der besvärsvägen ej mera stode öppen, bereddes 
utväg att rentvå sig från den skam, som merändels vidlådde 
ett sakfallande utslag, genom återvinningsrätt eller resning 
enligt 2 S 31 kap. R. B., på det icke nådeväg måtte blifva 
den enda möjliga till erhållande af rättelse; ty man borde 
ej behöfva återfå sin rätt af nåd, utan med rätt. 

Om det af ref. uttalade svar å frågans förra del för- 
enade sig alla tillstädesvarande ledamöter, af hvilka en jem- 
väl biträdde svaret å frågans senare del. De öfrige in- 
stämde deremot endast såtillvida i referentens svar å frågans 
senare moment, att de icke ville ovilkorli)|;en med ^ringare 
förbrytelser^ förstå blott sådana brott, som få umgällas med 
böter, samt att de ej heller ansågo återvinning böra en sak- 
fäld svarande medgifvas. 

iba fillal-afdeUiag. 

Afdelningen erkände enhälligt att förtroendet för rätts- 
skipningen i landet skulle tillvexa, derest en för brott an- 
klagad finge vid sitt försvar anlita sakkunnigt biträde till 
öfvervakande af rättegången och utredande af alla omstän- 
digheter, hvilka kunde verka till hans frikännande eller lin- 
dring i straffet, äfvensom att en inqvirerande domare, af be- 
gär att uppdaga ett begånget brott, lätteligen förleddes att 
förbise omständigheter, som, framdragna i ljuset, kunnat 
verka derhän att saken bedömts, om icke alldeles annorlun- 
da, åtminstone lindrigare än eljest, hvarföre afdelningen med 
ja besvarade den delen af frågan, som gällde den tilltalades 
rätt att i gröfre brottmål efter önskan anlita biträde af ad- 
vokat. Beträffande åter rättigheten för svarandepart i rin- 
gare brottmål att, ifall ej domaren för något särskildt fall 
annorlunda förordnade, tillstädeskomma genom ombud, så 
framhölls hurusom en slik förmon allaredan genom Kongl. 
Brefvet af den 17 Oktober 1778 tillerkänts dem, som tillta- 



Digitized by 



Google 



144 Förhandlingar 1869-1870. . 

lades för l&gersm&l, samt att en lagförändring i antydt sjfte 
ej skulle medföra någon rättsvida, åtminstone ifall med rin- 
gare brottmål förstodes sådane, der straffet utgjordes af bö- 
ter, men deremot kunde undanrödja stora olägenheter för 
den tilltalade; och besvarades denna del af frågan förty äf- 
ven jakande. 

Wasa filial-afdeliing. 

Emedan det måste anses vara den tilltalades naturliga 
rättighet att till sitt försvar anlita alla lofliga till buds ståen- 
de medel och det vigligaste bland dessa väl är rättigheten 
att anlita biträde af advokat, samt i många fall en väsendt- 
1ig fördel skulle beredas svarandepart, om honom tilläts att 
i ringare brottmål tillstädeskomma genom ombud, utan att 
någon olägenhet af ett sådant stadgande vore att emotse, 
om det öfverlemnades åt domaren att, då sådant befunnes 
vara af nöden, inkalla honom till personligt hörande, besva- 
rades frågan obetingadt jakande. 



6tte iitSigmn» 

Kunde icke en del Jäf f6r vittnen såväl i tvistemål 
sam brottmål lämpligen afskaffc^s? 

Central-afdelniixen. 

Denna fråga refererades af Hofrättsrådet BrunoUj som 
till belysning af densamma framhöll huruledes den svenska 
rättegångsordningen i äldre tider tilldelade domaren en gan- 
ska ringa pröfningsrätt i afseende å den genom vittnen åstad- 
komna bevisningens halt och verkan, utan tvertom, i sådana 
mål, der lagen fordrade bevisning genom vittnen, ålade ho- 
nom att i dömandet å sjelfva rättsfallet tillämpa lagens be- 
stämningar, så snart blott det i lagen bestämda antalet vitt- 
nen hade intygat tillvaron af det omtvistade förhållandet^ 
samt att ej heller 1734 års lag hade i någon betydligare 
mån utsträckt domarens pröfningsrätt i det ifrågavarande af- 
seendet, utan ålagt honom att för fullt bevis antaga samstäm- 
mande intyg af två vittnen, hvilka hvarken visat ostadighet 



Digitized by 



Google 



AUmftn kriminal lag 6. 145 

i sina berättelser eller blifvit motsagda af lika trovärdiga 
vittneD. I EDseeode härtill, och emedan öfverrätterne oftast 
icke vore i tillfålie att kontrollera vittnenas trovärdighet 
utan nödgades döma efter den uppfattning af vittnesmålen, 
som innehölles i underdomstolarnes protokoll, hade lagstifta- 
ren äfven funnit det nödigt, att från vittnesmål söka ute- 
stänga alla dem, hvilka kunde antagas antingen icke kunna 
eller icke vilja tala sannt, på det att domstolarnes utslag 
icke måtte komma att grunda sig å intjg af vittnen, de der 
ens kunde misstänkas för att hafva talat osannt. Vore nu 
detta skälet till de många af lagen uppstälda vittnesjäfven, 
så kunde naturligtvis icke några betydligare inskränkningar 
göras i desamma, så länge den legala bevisningsteorin och 
rätt^gångsförfarandet för öfrigt förblifva oförändrade. Likväl 
trodde ref. vittnesjäfven redan nu kunna inskränkas i af- 
seende å: a) okristna, b) vederdelomän, såvidt dermed afså- 
ges motparter i andra rättegångar, än den för tillfället ifrå- 
gavarande, c) tjenstefolk och eget husfolk, såvidt de icke 
Yore jäfviga på grund af skjldskap, d) ryktes utspridare och 
dem, hvilka ^af andra det allenast hört hafva^, e) dem, 
hvilka kunde hafva nytta eller skada att vänta af' saken, 
ihändelse nemligen nyttan eller skadan icke vore direkt, 
hvilket domaren i hvarje fall egde att pröfva; hvarutom slut- 
ligen qvinna också borde i alla mål anses för lika fullgodt 
vittne som man. 

Detta referentens yttrande biträddes af samtlige öfrige 
närvarande ledamöter, sålunda dock att allenast tre till alla 
delar instämde deri, hvaremot fem ledamöter icke funno 
skäl till upphälvande af jäfvet för sådan utspridare af rykte 
om brott, som varit första upphofvet till ryktet. Bland sist- 
nämnde fem ledamöter ansågo också tre det vara skäligt att 
åt domaren öfverlemnades att pröfva, huruvida en ung per- 
son, som vore antingen något litet under eller något öfver 
15 år gammal, vore att anses såsom tillförlitligt vittne, hvar- 
emot de två öfrige höUo före, att en person, som ej fyllt 
femton år, fortfarande borde anses vara jäfvig att vittna, 
men att det deremot kunde vara skäl att till domarens pröf- 
ning öfverlemna, huruvida en person, som nyligen fyllt fem- 

Jurid. Fåren. IHdskr. 1872. 10 



Digitized by 



Google 



146 Förhandlingar 1869—1870. 

ton år, derigenom blifvit mera tillförlitlig. En ledamot an- 
märkte ock att, som det vore bevisligt, att Rättegångsbalken 
i 1734 års lag blifvit redigerad samt af ständerna godkänd 
senare än de flesta öfriga balkar i lagen, stadgandet i 10 $ 
17 kap. R. B. derom, att qvinna vore lika vittnesgild, som 
man, vore att tillämpas i sådana fall, der det kunde synas, 
som om det i öfriga balkar ovilkorligen fordrades män till 
bevittnandet af der omförmälda rättshandlingar. 

U« filUl-afdeliiig. 

Hofrättskanslisten Sulin, som åtagit sig att referera frå- 
gan, uppläste ett sålydande andragande: 

Det stora antalet vittnesjäf hos oss är en stor olägen- 
het vid bevisnings föreställande. Å andra sidan är det dook 
äfven obestridligt att, om sanningen genom vittnen skall 
kunna utredas, dessa, för att nu ej tala om dem som äro till 
vittnesmål oförmögne, böra vara så qvalifioerade att man hos 
dem kan förutMtta god vilja att afgifva sanningsenliga intyg. 
Men att i antydt hänseende i lag fastställa gränser för jäf- 
vige oeh ojäfvige vittnen torde ej leda till målet. Erfaren- 
heten visar nemligen att äfven de vittnen, som jemväl en- 
ligt vår lag varit ojäfvige, likväl med afsigt afgifvit oriktiga 
intyg. Och det enkla skälet härtill är att sanningen af ett 
vittnes berättelse ej beror af annat än hans samvete och 
rättskänsla, hvilken under förutsättning af en riktig uppfatt- 
ning om samhällets fordringar och pligten mot detsamma ej 
låter sig böjas af egennytta, slägtskap eller vänskap. Det 
torde derföre vara ändamålenligast att enhvar tillätes vittna, 
men att deremot pröfningen af vittnesmålens verkan öfver- 
lemnades åt domaren. Det kan visserligen ifrågasättas om 
sådant vore med rättssäkerheten förenligt utan juryinrättning. 
Denna institution stegrar nemligen rättskänslan hos medbor- 
garene på otroligt sätt. En hvar som suttit till doms öfver 
sina likar måste komma att inse vigten af rättsskipningens 
handhafvande och, genom tanken att äfven han i sin tur 
kan blifva dömd, inskärpes otroligt vigten af den faktiska 
sanningens framställande och den stora betydelsen af vitt- 
nesmålens sanningsenlighet för samhället. Genom att beklä- 



Digitized by 



Google 



AUmftn kriminal lag 6. 147 

da hvarje medborgare med ett slags domareembete låter 
denna institution alla känna att de deltaga i samhällets sty- 
relse samt att dess och deras egen välfärd är beroende af 
deras egna sträfvanden för det sanna och rätta, hvarigenom 
rättskänslan stegras i hög grad. För öfrigt hafva jurymän- 
nen vanligen äfven noggrannare kännedom om de förhållan- 
den, som äro i fråga, äfvensom om vittnens personer, än 
vanlige domare, och kunna derföre bättre än de sistnämnde 
pröfva vittnesmålens trovärdighet. Den tillit vittnesmålen 
förtjena framstår dessutom vid vittnesförhören, sådana de 
t. ex. inför jurydomstolar i England anställas, i det icke do- 
maren utan parterne eller deras advokater ömsevis förhöra 
vittnena. Sålunda är den ena parten alltid i tillfälle att ge- 
nast genom frågor ådagalägga falskheten af ett ej sannings- 
enligt vittnesmål. — Men äfven under nuvarande förhållan- 
den och utan införande af jury tror jag dock att de flesta 
vittnesjäf, såsom af ofvan anförda skäl ej ledande till målet, 
hos oss kunde ur lagen utan synnerlig rättsvåda men der- 
emot till ofantligt gagn för rättsskipningen uteslutas, helst 
om man dervid tillika vidtoge den förändring vid vittnesför- 
hörens anställande, som nyss blifvit antydd, samt åt under- 
domstolen öfverlemnade pröfningen af vittnesmålens verkan. 
Kämnden hos oss eger nemligen en ganska noggrann lokal- 
och personkännedom samt torde i de flesta fall ej misstaga 
sig vid bedömandet af ett vittnesmåls sanning eller falsk- 
het — Och äfven i den händelse att vår lags absoluta be- 
stämning om två vittnens fulla bevisningskraft bibehöUes, 
tyckes mig dock från de i lagen uppräknade vittnesjäfven 
följande utan någon rättsvåda kunna utelemnas, nemligen: 
a) vederdeloman i annat mål, b) okristen, c) eget husfolk 
och enskilda tjenare då de i tjensten äro, d) ryktes ut«pri- 
dare och de som af andra det allenast hört, e) andra släg- 
tingar än de i rätt upp- och nedstigande led, f) de hvilkas 
öfrige skyldemän än nyss under littera e omnämnda hafva i 
saken del, g) de som af målet kunna vänta nytta eller ska- 
da, om denna ej är direkt. 

Pluraliteten af afdeiningens ledamöter förenade sig om 
sbta momentet af Hofrättskanslisten Sulins yttrande, likväl 



Digitized by 



Google 



148 Förhandlingar 1869—1870. 

sålunda, att pluraliteten ansåg de i 1, 2 och 4 $§ 2 kap. 
6. 6. omnämnde skjldskaps- och svågerskaps-förhållanden 
fortfarande böra utgöra jäf för vittnesmåls afläggande; men 
tvenne ledamöter, de der i öfrigt voro af lika mening med 
pluraliteten, trodde skäl ej förekomma att afskaffa något af 
nu gällande skjldskaps- och svågerskapsjäf. 

Wasa filial-afdelaiag. 

Afdelningen ansåg att de jäf, som grunda sig å skyld- 
skåp på sidone i andra led och svågerskap i samma ied, 
enskild tjenst samt icke kristen trosbekännelse, kunde af- 
skaffas, utan att någon rättsvåda deraf vore att befara. 



9ide firåffAB. 

Kan giltighet tillerkännas ett till laga ålder kommet 
vittnes utsago, angående händelse, som inträffat förr, än 
vittnet uppnått femton års ålder? 

Central-afdeliingen. 

Juriskandidaten Forsman, som var referent i denna 
fråga, anförde, att stadgandet i 7 $ 17 kap. R. B. derom, att 
den ej må vittna, som ej fyllt femton år, påtagligen härflu- 
tit delvis deraf, att lagstiftaren ansett en individ, som ej 
uppnått sagda ålder, icke innehafva den uppfattning ens af 
hvardagliga företeelser i lifvet, att han kunde rätt fatta dem 
och tillika tydligt meddela det iakttagna, helst dertill for- 
drades ett omdöme, som icke kunde väntas af den i sin 
första utvecklingsperiod varande menniskan, men delvis och 
ännu mera deraf, att individens kriminella ansvarighet in- 
trädde först vid nämnda ålder. Vittnesmåls afiäggande vore 
en allmän medborgerlig pligt, men tillika en handling, hvars 
missbrukande af lagen belades med strängt ansvar; och det 
vore derföre naturligt, att lagstiftaren icke kunnat af den, 
hvars handlingar icke vore juridiskt tillräkneliga, fordra en 
handling, som i afseende å sina verkningar och påföljder 
vore af högsta juridiska vigt. Berörda stadgande i 7 $ 17 



Digitized by 



Google 



Allmän kriminal lag 7. 149 

kap. R. B. stode derföre i fullkomlig harmoni med lagens 
anda i öfrigt Men sedan öfvermagen uppnått femton ärs 
ålder, hade han ock uppnått juridisk tillräknelighet; han 
uppfattade ock en tilldragelse, om hvilken vittnesmål kunde 
af honom begäras, ifrån sin uppnådda högre utvecklings- 
ståndpunk, helst det torde vara en obestridlig sanning, att 
hvarje menniska i hvarje nu uppfattade en timad händelse 
icke efter sin utvecklingsståndpunkt vid tiden för den tima- 
de händelsen utan efter sin närvarande ståndpunkt, från 
hvilken händelsen framstode i ett klarare ljus än förr, så 
framt eljest bilden deraf icke i följd af tidens längd för- 
bleknat. Vid anfördt förhållande förföUe äfven skälen till 
hans utestängande från vittnesmål om den ifrågavarande sa- 
ken, helst icke något, vare sig äldre eller yngre vittne kun- 
de såsom visst och säkert å ed omtala, hvad detsamma en- 
dast dunkelt uppfattat. På dessa grunder besvarade referen- 
ten frågan jakande, med det tillägg likväl, att domstolen 
borde i hvarje fall noga pröfva ett sådant vittnesmåls till- 
förlitlighet. 

Sedan en annan ledamot erinrat, att mfCn, enligt hvad 
Abrahamssons anmärkningar till Landslagen utvisade, hade 
vid tiden för tillkomsten af 1734 års lag ansett en person 
kunna tillåtas att vittna om händelse, som tilldragit sig me- 
dan han ännu var öfvermage,. förenade sig flertalet af cen- 
tral-afdelningens närvarande ledamöter om den af ref. utta- 
lade mening, med anmärkning tillika, att domstol, som bor- 
de sorgfälligt examinera vittnet, kunde, ifall det vore osta- 
digt i sin berättelse, jemlikt 26 S 17 kap. R. B. förklara 
detsamma för återgångsvittne. 

Två ledamöter besvarade deremot frågan nekande på 
den grund, att nu gällande bevisningstheori tillerkände ett 
vittnes berättelse kraften af hälft bevis, samt att det derföre 
kunde inträffa, att en dom komme att till väsendtlig del 
grunda sig å en persons berättelse om hvad han icke för- 
stått att uppfatta och som han derföre icke heller kunde 
senare rigtigt återgifva. 



Digitized 



by Google 



150 Förhandlingar 1869—1870. 

lb« filial-afdeliiBg. 

Emedan ett till laga ålder kommet vittne förutsattes 
kunna bedöma och rätt uppfatta förhålianderne uti samhäl- 
let samt sina pligter vid vittnesmålets afläggande, ty och då 
vittnet alllid komme att för sig framkalla erinringarne från 
dess barndom efter sitt sedermera förändrade åskådningssätt, 
syntes något skäl icke förekomma att frånkänna vittnets be- 
rättelse, om hvad det före fyllda femton år erfarit, allt vits- 
ord, ehuru å andra sidan domaren i dylika fall lättare än 
eljest kunde fä anledning att, derest vittnet vore ostadigt 
eller dess erinringar dunkla, lemna vittnesmålet utan af- 
seende. 

Wasa filial-afdelilDg. 

Emedan den uppfattning, man vid spädare år erhållit 
af ett faktum, måste göra sig gällande, då man vid en län- 
gre framskriden ålder skall vittna derom, samt de flesta och 
väsendtligaste af de omständigheter, som måste anses hafva 
förmått lagstiftaren att icke tillerkänna en minderårigs be- 
rättelse full giltighet, t. ex. bristande omdömesförmåga, be- 
nägenhet att emottaga intryck af andra o. s. v. samt deraf 
föranledd skef eller oriktig uppfattning af en passerad hän- 
delse, såledesj . äfven vid tiden för vittnesmålets afgifvande 
måste förringa dess tillförlitlighet, ansåg afdelningen sig bö- 
ra nekande besvara frågan. 



Borde icke vittnen i grö/re brottmål anses berättigade 
till ersättning /8r resa, täring och tidspillan? och borde 
kronan eller kommunen utgifoa sådana ersättningar i de 
fall, då desamma icke skäligen kunna åhvälfoas någondera 
parten, eller denne saknar tillgång till deras betalande? 

Ceitral-afdeliiigen. 

Frågan refererades af Hofrättsassessoren Öhrnberg, som 
till besvarande af densamma framhöll, att, ehuru det visserli- 
gen vore en medborgerlig pligt att vid domstol aflägga vitt- 



Digitized by 



Google 



Allm&n kriminal lag 8. 151 

neamåi, när sådant p&kallades, det likväl icke derföre kunde 
anses såsom någon medborgerlig skyldighet att i sådant af- 
seende vidkännas kostnader och förluster; h vårföre det äf- 
ven vore billigt, att hvarje vittne i såväl gröfre som ringare 
brottmål ansåges berättigadt till ersättning ej blott för ^rese- 
kostnad och täriog^, som i 5 $ 17 kap. R. B. omnämndes, 
utan äfven för tidspillan, hvilket sistnämnda vore af synner- 
lig vigt för en hvar, som lifnärer sig med arbete för dagen. 
Ref. ansåg det derföre ock uti alla de brottmål, i hvilka ta- 
lan å det' allmännas vägnar föres af offentlig åklagare, böra 
åligga det samhälle, å hvars vägnar denne uppträder, att 
förskottsvis ersätta de i målen afhörda vittnen, med rättig- 
het för samhället att för förskottet blifva godtgjordt af den 
tilltalade, om denne blir sakfald och dertill har tillgång. 
Men då det emellan städerna och kommunerna på landet 
vore en sådan åtskilnad, att städerna omedelbart underhölle 
sina domstolar och bestridde nästan alla de öfriga utgifter, 
Aom med rättegångar i dylika brottmål vore förenade, me- 
dan dessa kostnader deremot å landet till betydlig del hvi- 
lade å kronan, ansåg ref. det häraf äfven böra följa, att det 
i städerna borde åligga kommunen, men på landet kronan, 
att förskjuta och, der så nödigt vore, slutligen vidkännas de 
ersättningar, hvilka uti brottmål af ifrågavarande beskaffen- 
het tillkomme vittnen. 

Om detta yttrande förenade sig flertalet af tillstädes- 
varande ledamöter, bland hvilka tvenne likväl ansågo kro- 
nan böra äfven i städerna förskjuta och eventuelt vidkännas 
de ifrågavarande kostnaderna, emedan åtal i brottmål af of- 
fentlig åklagare föres å statens vägnar, hvaremot en annan 
ledamot ansåg kommunen såväl i stad som på landet kunna 
åhvälfvas de ifrågavarande ersättningarna, emedan kommu- 
nen i viss mån bär skulden för de inom densamma timade 
brott. 

En ledamot höll före, att hvarken kronan eller kom- 
munen borde vidkännas ersättningar åt vittnen, som af de 
tilltalade åberopas, samt ansåg derföre lagstiftningen i äm- 
net icke tarfva annan förändring, än att 5 $ 17 kap. R. B. 
erhöUe ett tillägg, hvarigenom kronan ålades att förskottsvis 



Digitized by 



Google 



152 Förhandlingar 1869—1870. 

utgifya ersättning fi.t sådana vittnen i brottra&l, som af offent- 
lig åklagare eller domstolen påkallades. 

ibo filiaNafdeliing. 

Då personer, hvilka tillfäliigtvis fått kännedom om en 
eller annan omständighet, som stode i sammanhang med ett 
begånget brott, icke till följe deraf vore förbundne att mera 
än andra samhällsmedlemmar vidkännas besvär och utgifter 
för brottets uppdagande, sjntes det vara billigt att den, som 
åberopades till vittne i brottmål blefve för sin resif och tid- 
spillan skäligen ersatt. Likväl inträffade det ganska ofta, 
isynnerhet i mål rörande gröfre brott, att den sakfällde sak- 
nade all tillgång till gäldande af de honom ålagde ersätt- 
ningarne till vittnen, eller att dylika arvoden, der allmän 
åklagare å tjenstens vägnar nödgades utföra saken och den 
tilltalade ej om brottet öfvertygades, ej kunde någon af par- 
terne åhvälfvas. Medvetandet härom hade alstrat en benä- 
genhet hos personer, som genom sin utsago kunde bidraga 
att sprida ljus i en eljest mörk brottmålssak, att dölja hvad 
de afvetat. Att detta åter medförde fara för rättssäkerheten 
inom samhället vore sjelffallet. För att förebygga ett dylikt 
ondt och på ofvananförde billighetsskäl ansåg afdelningens 
pluralitet det vara önskligt, att vittnen uti mål, som rörde 
häktade personer eller så grofva brott, att underdomstolar- 
nes utslag deri borde Hofrätt underställas, utfmge skälig er- 
sättning för resekostnad, täring och tidspillan af kommunen 
der brottet timat och som näst den förorättade par len borde 
vara närmast angelägen om brottets uppdagande och bestraf- 
fande. 

Minoriteten åter, som jemväl erkände både nyttan och 
billigheten af att vittnen ej utan arvode med resor och tid- 
spillan betungades, förmenade deremot, att kommunerne när- 
mast städerne lätteligen komme att få utbetala öfver höfvan 
dryga ersättningar ifall pluralitetens åsigt blefve gällande, 
hvarföre minoriteten föreslog, det kronan skulle vidkännas 
slika ersättningar uti alla hemställningsmål, hvilka ersättnin- 
gar dock, till undvikande af alltför dryga utgifter för kro- 
nan, ej borde utbetalas derest icke vittnet, som gjort på- 



Digitized by 



Google 



Allmftn kriminal lag 8. 153 

stäende om arvode, nödgats för vittnesmålets afläggande 
tiUryggalägga en vägalängd af tjugufem verst eller derut- 
öfver. 

Wasa filial-afdeUiag. 

Äfdeiaingen ansåg, att både billighet och rättvisa for- 
drade att vittnen erhölle ersättning för resa, täring ooh tids- 
försummelse, samt att denna ersättning, i händelse den ioke 
kunde åhväifvas någondera parten eller denna saknade be- 
talningstillgång, borde utgifvas af kronan, emedan åtalet 
skedde i det allmännas intresse. 



9ifle fråyaii. 

Skulle ef förtroendet till den kriminella rättavården 
i landet snarare ökas än aftaga, om det stora antalet af 
underställningsmål något minskades, äjven om man icke 
pille taga steget så Jullt ut, som skedde i Sverige genom 
Kongl. Förordningen den 16 Februari 1864? 

Ceitral-afdelniigei. 

Upplystes, att hemställan är i Sverige genom åberopade 
författning föreskrifven från underrätt till hufrätt blott när nå- 
gon är tilltalad för brott, som i lagen är belagdt med döds- 
straff, eller blifvit dömd till straffarbete på lifstid eller till 
förlast af medborgerligt förtroende för alltid; äfvensom från 
öfverrätt till konungen endast när någon blifvit dömd till 
dödsstraff; dera 

Juriskandidaten Forsman, som hade åtagit sig att re- 
ferera denna fråga, anförde: Då uti det äldre svenska sam- 
hället den offentliga straffmakten inträdde i stället för den 
enskildes hämnderätt oeh det sålunda ej mera tillstaddes 
denne att uti brottmål emottaga lösen, inträdde äfven, såsom 
härfljtande ur konungens benådningsrätt, den omständighet, 
att domar i lifssaker, innan de exeqverades, hemstäldes ko- 
nungens pröfning. Härom finnes antydningar i Landslagen 
och Skenninge stadga af år 1335 och bestämd föreskrift i 
Gårdsrätten af 1554. I Patentet om Sakören den 3 Mars 



Digitized by 



Google 



154 Förhandlingar 1869—1870. 

1609 stadgades detta om högmåJssaker i allmänhet. Dessa 
bestämningar ingingo sedan i Rattegångsordinantien 1614 
och Rättegångsprocessen 1615. Uti sistnämnda lagrum stad- 
gades äfven att hofrätt skulle pröfva underdomstols uti lifs- 
saker och gröfre brottmål gifna utslag. Härifrån undantager 
Rattegångsordinantien åtskilliga högmålssaker, uti hvilka dom 
må utan hemställan verkställas, ^på thet offenteligt synd må 
androm till varnagel och i tijd straffet blifva^. Men uti re- 
solutionen af den 4 November 1651 faststäldes åter att alla 
mål, som angå lif, röra förgörning, vidskepelse, fångars bort- 
släppande, andra grofva missgerningar, edzörebrott eller hög- 
målssaker, skulle underställas. Enahanda bestämningar in- 
gingo sedermera uti Straffordningen d. 18 Maj 1653 och 
Landshöfdinge Instruktionen den 28 Januari 1687. — Dessa 
vore att anses såsom föregångare till Kgl. Brefven den 1 
November 1778, den 22 Mars 1803 och 4 April 1807 samt 
29 punkten i K. Förkl. den 23 Mars 1807, i hvilka fråga 
är om hemställan från öfverrätt till konungen, samt till 5 § 
25 kap. R. 6. jemte dertill hörande författningar, hvilka 
föreskrifva hemställan från underrätt till öfverrätt i mål af 
det mångfaldigaste slag. 

Lagstiftarens mening med underställningsmålen har på- 
tagligen varit att, såvidt möjligt är, betrygga rättssäkerhe- 
ten, emedan lagstiftaren ansett underdomstolarnes beskaffen- 
het ej erbjuda tillräcklig garanti för rättsvårdens behöriga 
handhafvande. Detta motiv syntes dock icke kunna ega gil- 
tighet i afseende å hofrätterne såvida uti deras domslut del- 
toge flere lagkunnige män och sålunda domstolens organisa- 
tion ej borde kunna lemna rum för något misstroende emot 
dess förmåga att behörigen handhafva rättvisan. Ref. ansåg 
derföre att äfven hos oss borde i lag införas den uti Sveri- 
ge genom K. Förordn. den 16 Febr. 1864, beträffande hem- 
ställan af hofrätts dom, införda grundsatsen. Att slik hem- 
ställan, beträffande ådömdt dödsstraff, icke torde böra eller 
kunna åsidosättas, vore deremot en sak, som redan framgin- 
ge af den alltmera extra ordinära ställning dödsstraffet inta- 
ger uti straffsystemet, om man ock ännu ej vågat taga ste- 
get ut och helt och hållet afskaffa det^samma. Hos oss fram- 



Digitized by 



Google 



AUm&n kriminal lag 9. 155 

st&r derförutaD slik hemsUillan s&som en nödvändighet i följd 
af monarkens i K. Kang. den 21 april 1826 tillkännagifna 
afsigt att därefter i de flesta fall vilja förskona från ådömdt 
dödsstrafif. Hvad åter beträfifar hemställan från underrätt till 
hofrätt, så trodde ref. en sådan ännu vara behöflig. Under- 
domstolarnes sammansättning isynnerhet på landet vore än- 
nu af den beskaffenhet, att öfverrätts noggranna kontroll uti 
mål, som röra medborgares högsta väl eller ve, icke kunde 
anses öfverflödig, isynnerhet som en person, hvilken genom- 
gått nödtorftigt kunskapsprof och uppnått 21 års ålder, kun- 
de fungera såsom ordförande i underrätt och sålunda utgöra 
den ende lagkunnige domaren uti underrätter på landet och 
i de flesta fall äfven i stad. Då härtill komme nämndens 
beroende och skefva ställning samt deraf härrörande bety- 
delselöshet, så att ordföranden kunde nära nog oinskränkt 
diktera rättens beslut, vore lagstiftarens omtanke, att i svå- 
rare brottmål underrätts utslag blefve understäldt öfverrätts 
pröfning, af faktiska förhållanden betingad. Härmed vore 
ingalunda förnekadt, att de nuvarande remedia juris uti 
brottmål väl skulle tarfva en fullkomlig omgestaltning, enär 
det låge någonting oformligt deruti, att öfverdomstol på 
grund af endast skrifna akter, skulle utöfver underrätt, som 
dock genom den muntliga förhandlingen inför rätta natur- 
ligtvis måste hafva kommit till en vida större klarhet i sa- 
ken, afgöra öfver den anklagades skuld eller oskuld. Men 
detta missförhållande sammanhängde med vår nuvarande 
brottmålsprocess och legala bevisningstheori, som skulle tarf- 
va en genomgripande reform. Men sålänge denna brottmåls- 
process ännu vore gällande, kunde icke heller någon del af 
systemet ensidigt afskaffas, om också partiella reformer kun- 
de genomföras. Derföre syntes hemställning af underrätts 
utslag under högre rätts pröfning under närvarande förhål- 
landen böra bibehållas, ehuru betydliga inskränkningar sak- 
löst borde kunna vidtagas; och som syftet med ifrågavaran- 
de institution vore att säkerställa den för gröfre brott ankla- 
gade och derföre under lagens strängaste straffbestämningar 
hemfallne för möjliga missgrepp uti lagskipningen, ansåg 
ref. denna inskränkning böra sträcka sig derhän, att hem- 



Digitized by 



Google 



156 Förhandlingar 1869—1870. 

ställan komme i fråga eDdast i dem af de nuvarande un- 
derställningsmålen, i hvilka urbota straff blifvit af underrätt 
ådömdt, så att densamma således (såsom ookså redan i ett 
par nyare författningar skett) gjordes beroende af domsto- 
lens uppfattning och det ådömda straffets beskaffenhet men 
icke af den benämning klagandeparten behagat gifva det an- 
gifna brottet. Härigenom vore enligt ref:s tanke, en förnuf- 
tig begränsning af hemställningsmålen uppstäld, utan att nå- 
gon rättsvåda derigenom uppstode. Ett motsatt påstående 
skulle konseqvent leda till påyrkande, att alla mål borde hem- 
ställas. Dock vore det sjelffallet, att hemställan äfven bor- 
de ske med afseende på dem, som blifvit dömde till ansvar 
för delaktighet i brott af hemstäid beskaffenhet, änskönt de 
icke blifvit fälde till urbota straff, emedan, om straffet för 
hufvudmannen blefve af öfverrätten upphäfdt eller nedsatt^ 
detta äfven måste verka på den delaktiges straffbarhet. 

Central-afdelningens öfrige tillstädesvarande ledamöter 
förenade sig i hufvudsak om det af ref. afgifna yttrande, 
men ville, då olika meningar uttalades i fråga om gränsen 
emellan de mål, som borde hemställas, och dem, vid hvilka 
underställan kunde umbäras, nu icke närmare uttala sig här- 
om. Äfven anmärktes af någre att hemställan till öfverrätt, 
i anseende till sammansättningen af landeta underdomstolar, 
nu för tiden ingalunda minskar ^förtroendet till den krimi- 
nella rättsvården i landet^, samt att en sådan hemställan 
till och med kunde anses såsom en lättnad för parterne, 
hvilka derigenom befriades från de med besvärs anförande 
förenade kostnader och svårigheter. 

Åb« filial-afdeliiig. 

Fem af afdelningens ledamöter förmenade att under- 
ställningsmålen, oaktadt deras stora mängd, icke utan rätts- 
våda kunde minskas, men afdelningens majoritet trodde att 
en dylik lagförändring, utan att minska förtroendet till lag- 
skipningen, skulle bidraga till ett skyndsammare slutförande 
af särskilda rättegångar och törhända äfven till höjande af 
underdomstolarnes anseende, hvarföre en författning i antydt 
syfte ansågs såsom önskvärd. Beträffande åter gränsen emeU 



Digitized by 



Google 



Allmän kriminal lag 9. 157 

laD heiDstäUningsmål och sådane, som af underdomstolarne 
finge slutligen afgöras, uttalades ibland majoriteten olika me- 
ningar, i det de fleste förordade bibehållandet af nu gällan- 
de stadganden i ämnet, endast med det tillägg, att under- 
ställning ej behöfde ske, derest ej den tilltalade ådömts ur- 
bota straff, förlust af tjenst eller medborgerligt förtroende, 
men fyra ledamöter deremot ville säsom ett allmänt stad- 
gande i strafflagen upptaga, att hemställan af underrätts ut- 
slag borde ega rum, om nägon derigenom dömts till lifvet, 
till förlust af ära eller medborgerligt förtroende samt till 
frihetsstraff i tre år eller derutöfver. 

Wasa filial-afdeliiig. 

Frågan besvarades enhälligt jakande. 



IO« Speclel iBg. 

ttsta fråsan. 

Vbre det nyttigt och önskligt, att vid domstolarne 
skulle anställas lagfarne advokater for att af rättssökanr- 
de kunna anlitas? och, om frågan besvaras jakande, huru 
kunde deras anställande ske med minsta kostnad? 

Ceitral-afdelnligeH. 

Professoren Ehrström, som refererade Menna fråga, in- 
ledde diskussionen med en anmärkning, att ju mera inveck- 
lad en lagstiftning blir genom speciella författningar, hviika 
icke utgöra enkla, för hvarje medborgare lättfattliga lagböc- 
ker, desto svårare blefve det ock för icke lagfarne personer 
att sjelfve utföra egne eller andras rättegångar. Ett sådant 
tillständ hade redan i slutet af 17:de seklet föranledt advo- 
katers anställande vid hofrätterna; men sedan 1734 års lag- 
bok begynt tillämpas, hade desse advokater åter ansetts 
mindre behöflige, hvarföre också en af Åbo hofrätt i med- 
let af 18:de seklet gjord hemställan, ^att i hvarje distrikt 



Digitized by 



Google 



158 Förhandlingar 1869—1870. 

och socken f& tillförordnade visse procuratorer, som skulle 
betjena allmogen i r&tteg&ngar^, icke ledde till åsyftad på- 
följd. Nu deremot vore lagstiftningen åter ganska inveck- 
lad förmedelst en mängd författningar, hvilka ändrat eller 
tillökt innehållet af 1734 års lag, och såväl i anseende här- 
till, som ock af andra skäl, bland hvilka kunde framhållas 
behofvet af sakförare för tilltalade personer och aflägset 
boende parter, vore det väl både nyttigt och önskligt, att 
vid hvarje domstol skulle finnas lagfarne advokater. Dock 
ansåg ref. det icke vara önskligt, att sådane skulle vid dom- 
stolarne anställas såsom aflönade tjenstemän: dels derföre, 
att äfven det ringa antal (väl icke flere än två), som vid 
hvarje domstol kunde komma i fråga, ifall aflöning måste åt 
dem anskaffas, vore hinderligt för en fri konkurrens, utan att 
ändock erbjuda den garanti för ett nitiskt utförande af må- 
len, som den fria konkurrensen kunde medföra; dels också 
derföre, att dylika aflönade advokater komme att stå uti en 
skef ställning uti sådana rättegångar, i hvilka kronan (eller 
kommunen — om denna aflönade dem) vore part. Också 
trodde ref. att oöfvervinneliga svårigheter komme att visa 
sig, när fråga blefve om lönernas anskaffande. Bäst syntes 
derföre vara att dels med anknytning till bestående förhål- 
landen och dels med ledning af andra länders i ämnet gjor- 
da erfarenhet, hvilken alltmera gåfve företrädet åt en fri, 
men ordnad advokatyr, söka befordra uppkomsten af en el- 
ler flere advokatföreningar i landet. Ref. vore väl icke nu 
beredd att afgifva ett moget öfvertänkt förslag i ämnet, men 
ville likväl, för att ändock till diskussion framlägga ett 
projekt, föreslå, att saken skulle ordnas successivt ungeftr 
sålunda, att examinerade jurister skulle sammansluta sig till 
en eller flere advokatföreningar; att dessas medlemmar skulle 
med hänsigt till sina hemvist indela landet uti större antal 
distrikt, hvarje omfattande vissa domstolars jurisdiktioner; 
att så snart ett visst antal medlemmar t. ex. 5 eller 10 an- 
mält sig hugade att inom ett af dessa distrikt uppträda så- 
som sakförare, det skulle genom lagstiftningens mellankomst 
vara oexaminerade personer förment att inom samma distrikt 
såsom ombud utföra rättegångar (likasom qvacksalfvaren 



Digitized by 



Google 



Speciel lag 1. 159 

nödgades vika för den examinerade I&karen *) ; hvaremot det 
icke borde vara parter förment att sjelfve utföra sine rätte- 
gångar, eller att genom oexaminerade personer inlemna och 
uttaga rättegångshandlingar m. m. Deremot borde de till 
distriktet hörande advokaterne, hvilka naturligtvis borde ega 
rätt att advocera äfven utom sitt eget distrikt, vara skyldige 
att, när de af laga förfall icke hindrades, inom det egna di- 
striktet utföra dem ombetrodde rättegångar, dervid de såväl 
i tvistemål som i brottmål borde, om möjligt vore, biträda 
fattige utan ersättning. Inom advokatföreningarna borde en 
allvarlig disciplin upprätthållas, så att i värsta fall de med- 
lemmar, hvilka visade sig ovärdige att tillhöra föreningen, 
ttteslötes ifrån densamma. Ifall saken blefve ordnad unge- 
fär på detta sätt, trodde ref. att man, väl iclie genast, men 
efterhand kunde komma derhän, att duglige advokater, utan 
kostnad för staten eller kommunerna, blefve att tillgå för 
rättegångar vid de flesta af landets domstolar. 

Af Central-afdelningens öfrige tillstädesvarande ledamö- 
ter förenade sig en om ref:s yttrande med den inskränkning 
likväl, att äfven oexaminerade personer borde, efter advo- 
katföreningens pröfning, fä upptagas till medlemmar i den- 
samma. 

Två ledamöter instämde i sistnämnde ledamots mening, 
s&vida ref:s förslag, enligt deras åsigt, vore mera praktiskt 
och utförbart än det i frågan afsedda, hvilket desse ledamö- 
ter likväl till principen föredroge. En af desse ledamöter 
ville likväl för sin del tillägga, att advokat borde anlitas äf- 
ven för uppsättande af alla sådana enskilda skrifter och 
handlingar, hvilka förutsätta insigt i lagfarenheten. 

Biträdande sistnämnda yrkande besvarade en annan 
ledamot för sin del l:sta momentet i frågan jakande sålun- 
da likväl, att alla rättegångar borde utföras af lagfarne per- 
soner, så att ej ens ieke-lagfaren part borde få sjelf utföra 
egen sak. 

*) Förslaget att oexaminerade personer borde förmenas rfitt att 
såsom ombud utföra rättegångar, ftr af ref. senare frångånget, såsom 
ses af referatet i H:fors Dagblad för den 1 Juli 1870 N:o 148, samt 
Jiirid. Föreningens tidskrift för år 1871 sida 67 ff. 



Digitized by 



Google 



160 Förhandlingar 1869—1870. 

En ledamot besvarade samma moment jakande, men 
ansåg det deri antydda förslag nu vara outförbart. 

öfrige tre tillstädesvarande ledamöter besvarade ock 
frfiigan jakande, en med tillägg att lagfarne advokater borde 
anställas vid hvarje domstol med skyldighet att också biträ- 
da i brottmål, men att, om detta vore outförbart, det nuva- 
rande förhållandet borde lemnas orubbadt; bvaremot en an- 
nan ville att staten skulle vid domstolarne uppställa advo- 
kater till åklagare, samt kommunerna andra advokater till 
försvarare för anklagade personer, och att hvardera slaget 
af advokater äfven skulle ega rätt att advocera i civila mål ^ 
medan slutligen den tredje af desse ledamöter ville att lag- 
farne advokater skulle anställas i hvarje kommun, men det- 
ta icke lägga 'binder i vägen för uppkomsten af en fri ad- 
vokatförening, hvilken icke borde fä utöfva advokatyr så- 
som något monopol. 

lb« filial-afdelniag. 

Hofrättsextrafiskalen Sföros^ som åtagit sig att referera 
frågan, uppläste ett sålydande andragande: 

^Beträffande frågans förra del måste man beklaga att 
vårt rättstillstånd ännu befinner sig på en så ursprunglig och 
patriarkalisk ståndpunkt, att ett slikt diskussionsämne kan 
ifrågakomma. Att frågan likväl ej är opåkallad, bevisas bäst 
af yttranden, som inom Föreningen för ej så många år till- 
baka uttalats. Ett ja är, efter min åsigt, det axiomatiska 
svaret på frågan; och ehuruväl motiverna dertill, kvilka äro 
både många och intresseväckande, borde af antydd orsak 
framhållas, lemnar jag dem dock nu åsido för att kunna 
egna något större uppmärksamhet åt frågans senare del el- 
ler huru advokaters anställande vid domstolarne kunde ske 
med minsta kostnad. I slikt afseende anser jag mig böra 
erinra att om ordet ^anställande^ skall betyda att advoka- 
terne borde blifva en statens embetsmannakår bredvid dom- 
stolen, likasom denna aflönad af staten, och frågan åsyftade 
att med statens medel till möjligast billiga pris framtrolla 
ett advokatstånd, så vore sådant förfarande det mest skadli- 
ga man för ändamålet kunde uppfinna. Ådvokaterne böra i 



Digitized by 



Google 



Speciel lag 1. 161 

ekonomiskt hänseende vara fullkomligt oberoende af rege- 
ringen, helst de hafva till uppgift ej allenast att tillhandagå 
rättsökande med råd och upplysningar utan ock att kriticera 
sjelfya regeringens och dess tjenstemäns åtgärder. Med be- 
stämdhet således afböjande utvägen att utan vidare omgång 
inrätta advokattjenster, måste man uppsöka andra utvägar 
för ändamålets uppnående. 

I sådant afseende anser jag mig böra framhålla 

l:o) hurusom vår theori om laga bevisning inför rätta, 
som stadgar att två vittnen dertill erfordras, att bindande om- 
ständigheter ej kunna i slikt afseende göra tillfyllest och att 
dessutom, bland annat, domaren skall afhöra vittnena, förhin- 
drar uppkomsten af ett advokatstånd. Domaren har ett alltför 
stort öfvervälde vid bevisningens företeende och det vore 
dock just häri advokaten oftast kunde göra den största nytta. 
Då indicierna spela en underordnad rol och lagen så nog- 
grannt stadgar i hvilka fall fullt bevis skall anses vara för- 
handen, är uppsamlandet och ordnandet af alla dessa indi- 
cier i de flesta fall onödigt. Någon juridisk vältalighet, så- 
dan man finner i äldre kulturländer, kan man, såsom nog 
bekant, hos oss ej upptäcka. Men dessa skäl och omstän- 
digheter, som föranledde en genomgripande ändring i vår 
process, torde ej kunna göra sig gällande och länge nog fä 
vi afvakta innan andra skäl i enahanda syfte vinna tillräck- 
ligt insteg i allmänna opinionen. 

2:o) att 2 § i 15 kap. R. B. ändrades derhän att all 
skilnad emellan fullmäktige för tillfället och de som allmän- 
neligen dertill anlitas måtte upphäfvas och endast de sist- 
bemälde berättigas att med ombudskap vid domstolar sig 
befatta. 

3:o) att alla lägre tjenstemän vid embetsverken, betjen- 
te vid guvernörsembeten deri inbegripna, skulle också i pra- 
xis förklaras obefogade att idka advokatyr, hvartiil största 
delen ej heller är berättigad enligt nu gällande lag, ehuru 
ätadganderne deri af donistolarne, i anseende till bristen på 
verkligen sjelfständiga advokater, ej tillämpats. 

4:o) att äfven kronolänsmän på landet samt stadsHska- 
ler, hvilka enligt nu bestående^ författningar utgöra nästan de 

Jwid, Föl en. Ttdåkr. 1872. 11 



Digitized by 



Google 



162 iFörhandlingar 1869—1870. 

enda legaliserade advokaterne, ookså förbjödes att med ad- 
vokatyr sig befatta. Deras äfven eljest nog brokiga och 
mångahanda befattningar i egenskap af allm&n åklagare, po- 
lismästare och exekutor af alla domslut sätter dem redan i 
flera svåra förhållanden och exempel saknas ingalunda för 
att styrka det dessa personer i sina em betsåtgärder stått un- 
der inflytande af sitt ombudsmannaskap. 

5:o) att 2 § 15 kap. R. B. såvidt den stadgar att de, 
som för andra mage tala och svara, skola vara oberyktade, 
ärlige, redlige och förståndige män, hvilka af rätten der sa- 
ken drifves blifvit såsom fullmäktige godkände, ej qvar- 
stode som en död bokstaf, utan blefve en lefvande verk- 
lighet. 

Jag tror mig nu hafva framhållit de hufvudsakligaste 
hinder för uppkomsten af ett advokatstånd, hvilka gällande 
lagstiftning och den juridiska praxis uppställa. Återstår att 
se hvilka och huru beskaffade nya lagstadganden vore för 
ändamålet nödiga. Besvarandet af frågan är häri såsom ock 
i öfriga delar beroende af olika uppfattning och tycken. 
•Jag vill dock våga ett försök och beder att få föreslå ett 
lagstadgande i följande riktning: 

Vid kejserliga senatens för Finland departementer, hof- 
rätterne och andra myndigheter, som med dem äro att lik- 
ställas, samt rådstufvurätter och guvernörsembeien i Helsing- 
fors, Åbo, Wasa och Wiborg, få inga andra användas såsom 
advokater än de, hvilka vid universitetet aflagt domareexa- 
men eller vunnit juridisk lärdomsgrad och minst under två 
eller tre år praktiserat såsom jurister antingen genom att 
vara domare å ting följaktige eller tjenstgjort vid rådstufvu- 
rätt och derunder, sålänge det nuvarande förkastliga vika- 
riatsystem för häradshöfdingar tolereras, haft domareuppdrag, 
dem de ordentligen fullgjort, samt sedermera blifvit antin- 
gen af senatens justitiedepartement eller hofrätt på särskild 
ansökning såsom advokater godkände. 

Man kan nemligen antaga att uti landets hufvudstad 
och de städer, der hofrätt finnes, ett tillräckligt antal på an- 
tydt sätt qvalificerade personer alltid vore att påräkna, ty 
mängden af de rättsärenden, som på dessa orter förefalla, 



Digitized by 



Google 



Speciel lag 1. 163 

borde gifVa dem en efter v&ra förhållanden lämpad skälig 
inkomst. Dessa advokater skulle dessutom sjelffaliet komma 
att draga till sig en mängd andra sysselsättningar, som nu 
ligga spridda p&^ flere bättre och sämre händer, s&som ut- 
redningar af sterbhus, förvaltningar af konkursmassor och de 
med dem förenade mångahanda slags juridiska uppdrag, in- 
kasseringar af fordringar m. m. 

Om man anmärkte att jag i förslaget fordrat större ga- 
rantier af en blifvande advokat än de som nu vanligen upp- 
ställas för en domare, så hade det väl sin riktighet, men 
anmärkningen torde dock förfalla, emedan jag ej kan tro att 
nämnde vikariatsystem alltför länge fortfar, likasom ej hel- 
ler bvarje ung man vågade under de första månaderne af 
sin praktiska bana åtaga sig ett domarevärf, om han vore 
öfvertygad att han inför sin domstol i de flesta fall skulle 
hafva advokater, hvilka ej ville skona honom i händelse af 
misstag, och i hvarje fall kunde förvänta att hans åtgärder 
framdeles komme att granskas äfven af ändra advokater, 
som med honom skulle hafva lika litet undseende. 

Advokaternes antagande torde väl lämpligast göras be- 
roende af domstolarne, så förstådt att hvad senaten eller 
någon hofrätt i slikt afseende tiilgjort skulle gälla för alla 
de myndigheter, om hvilka nu varit fråga. 

Vidare borde det stadgas: 

Advokaternes fel och försummelser upptagas till pröf- 
ning af den myndighet, som i egenskap af första instans 
handlagt det mål, deri felaktigheten eller försumligheten fö- 
relupit, eller, om det ej angår något allaredan anhängigt 
mål, vid första domstol i advokatens hemvist. Ändring sö- 
kes i den för hvarje särskildt slag af ärender stadgade ord- 
ning, vid domstolarne dock alltid i besvärsväg. Då advokat 
förklarats hafva felaktigt förfarit eller varit försumlig, borde 
utslaget derom, ifall det meddelats af annan myndighet än 
den domstol, som advokaten antagit, till nästnämnde dom- 
stol insändas i afseende å kännedom och på det den felak- 
tige och försumlige må förklaras oberättigad att med advo- 
katyr sig framdeles befatta. 

Detta torde ej tarfva någon vidare motivering. Be- 



Digitized by 



Google 



164 Förhandlingar 1869—1870. 

tr&ffande sedan advokater för underrätter sä möta för deras 
anställande vid dem flere svårigheter dels uti bristen p& der- 
till lämpliga personer, dels och hufvudsakligast deri att hos 
oss på landet finnes en underrätt för tretusen ä femtontusen 
innevånare, då deremot t. ex. i Frankrike' fmnes en sådan 
för etthundratusen, och vid en sådan underrätt kan det löna 
sig att vara stadig advokat. Men man måste härvid låta 
nöden gälla såsom lag och ej försumma att försöka göra nå- 
got, om man också med ens ej kan göra allt. Jag ville så- 
ledes föreslå ett stadgande i följande syfte: 

Vid underrätter och guvernörsembeten, utom i ofvan- 
uppräknade städer, samt myndigheter, hvilka med dem lik- 
ställas, må utom förenämnde personer ingen användas såsom 
rättegångsbiträde, hvilken ej aflagt domareexamen eller in- 
för professorerne i civil- och kriminalrätt och process vid 
universitetet undergått förhör i lagfarenheten och dervid vi- 
sat sig ega kunskaper uti de till domareexamen hörande nö- 
digaste stycken samt sedermera af den hofrätt, under hvars 
jurisdiktion han vill såsom rättegångs biträde fungera, dertill 
erhållit tillstånd. Deras fel och försummelser upptagas och 
pröfvas i enahanda ordning, som ofvan nämndt är. 

Motivet härtill är det att flere personer finnas, dem 
omständigheterne förnekat tillf^le att genomgå en fullstän- 
dig akademisk kurs, men hvilka det oaktadt med ett godt 
förstånd insamlat en mängd erfarenhetsrön och under utsigt 
att erhålla en utkomst, som mången gång under sådana om- 
ständigheter ej behöfde anses tarflig, skulle anstränga sig 
att genom juridiska studier något ordna och reda detta cr- 
farenhetsmaterial samt sålunda göra sig dugliga och berätti- 
gade att såsom rättegångsbiträden tillhandagå rättsökande. 
Svårigheten att bestämma kunskapsprofvet ligger för öppen 
dag, men dervid egde den juridiska vetenskapens målsmän 
förfara efter pröfning, härvid väl aktgifvande å såväl veten- 
skapens som samhällets fordringar. 

Sålunda har jag tänkt mig ordnandet af ett advokat- 
stånd hos oss i hufvudsakliga drag. Dervid måste jag dock 
framhålla att dessa såkallade nya lagstadgauden äro de min- 
dre vigtiga och de, om hvilkas lämplighet man kan hysa 



Digitized by 



Google 



Speciel lag 1. 165 

ganska olika åsigter, d& deremot undanrödjandet af ofvan- 
upprftknade hinder för ett sådant stånds uppkomst äro de 
mest betjdelsefalla och tillika de, som med minsta olägen- 
het och tidsutdrägt kunna verkställas. 

Beträffande kostnaderne så kunde de, enligt hvad re- 
dan i början antyddes, helt och hållet undvikas från statens 
sida, utom hvad angår advokater för föngsliga personer, dem 
staten borde bekosta. Sålunda borde vid hvarje länehäkte 
finnas en advokat med årlig lön. Vid underrätterne åter 
borde domstolen ega rätt att tillförordna en sådan för före- 
kommande fall, emot åtnjutande af ersättning för resor till 
och från domstolens sammanträden, för anskaffande af upp- 
lysningar från gerningsorterne m. m. enligt räkning, den 
domstolen i likhet med läkarearvodena egde granska^. 

Om detta utlåtande förenade sig afdeiningens samtlige 
ledamöter med undantag af en enda, som för sin del ansåg 
något annat ej böra och kunna i saken åtgöras, än att vid 
länehäkten anställdes lagfarne sakförare. 

Wasa filiai-afdelHiHg. 

Afdelningen ansåg förslaget vara både nyttigt Och 
önskligt, men dess realiserande för närvarande möta oöfver- 
vinneliga svårigheter. 



Ehurti guvemörernes domsrätt i utsökningsmål icke 
torde kunna umbäras, innan domstolame på landet blijvit 
permanenta, så frågas om icke likväl de administrativa myn- 
digheternas befattning med rättsfrågors afgörande i några 
andra fall redan nu kunde afskaffas, så att t. ex. frågor 
om åborätt till kronohemman, ägotvister emellan sådana lä- 
genheters innehafvare, gästgifoares och skjutsandes förbry- 
telser^ forsvarslöses insättande i arbetsinrättning m^fl, skul- 
le af domstol af gör as? 

Cenlral-afdeUiigei. 

Denna fråga refererades af Hofrättsrådet Brunou, som 



Digitized by 



Google 



166 FörhandUngar 1869—1870. 

framhöll huruledes de administrativa myndigheternas i Fin- 
land nuvarande domsrätt kunde härledas dels ur konungens 
fordna husbondevälde och feodala förhållanden, dels ur ko- 
nungens rätt att upprätth&lla den allmänna friden och hand- 
hafva polismakten, dels ur en under tidernas lopp fortgån- 
gen sträfvan till centralisation på bekostnad af kommunernas 
sjelfstjrelse samt dels ifrån exekutionsväsendets efterhand 
skedda öfverfiyttning ifrån domstolarne till administrativa 
myndigheter. I anseende härtill kunde de ärender, i hvilka 
domsrätt nu utöfvas af administrativa myndigheter, indelas i 
fyra grupper, af hvilka en omfattade hvarjehanda ekonomi- 
ska mål, en annan ordnings- eller polisärender, en tredje 
kommunala ärender samt den Qerde hvarjehanda handräck- 
ningsmål och bland dessa exekutionsärenderna. Hvad först 
beträffade den första gruppen, eller de ekonomiska målen, 
så borde visserligen alla till dessa mål hänförliga tvister om 
rättigheter, hvilka grundade sig antingen på aflal eller la- 
gens stadganden och således äfven frågor om åborätt till 
kronolägenheter, tvister rörande dylika lägenheter, balans- 
frågor m. fl. enligt ref:s åsigt principenligt slitas, icke af ad- 
ministrativa myndigheter, utan af domstolar. Deremot ansåg 
referenten den domsrätt, som i polisärender utöfvas af admi- 
nistrativa myndigheter i allmänhet vara att uppfattas såsom 
ett upprätthållande af ordningen i samhället, samt derföre icke 
böra dessa myndigheter frånkännas, utom i sådana fall, der 
vigtigare rättigheter vore i fråga, hvarföre äfven ansvar 
för gästgifvares och skjutsandes förbrytelser borde af dom- 
stol ådömas; h varemot frågan om försvarslöses insättande i 
arbetsinrättning fortfarande torde böra behandlas af guvernö- 
rerne, enär det skulle möta svårigheter i afseende å forum 
att öfverföra dessa mål till domstolarnes handläggning. Hvad 
dernäst anginge de kommunala ärenderna, så ausåg ref. de 
administrativa myndigheternas befattning med desamma icke 
böra sträcka sig längre än att tillse, det kommunerna icke 
öfverskrede sina lagliga rättigheter, eller de lagliga former- 
na; hvaremot besvär uti dylika frågor syntes böra gå hvar- 
ken till administrativ myndighet eller domstol, utan till ett 
slags högre kommunalinstans, t. ex. ett slags landsting. Vid- 



Digitized by 



Google 



Speciel lag 2. 167 

kommande slutligen guvernörernes domsrätt i exekutions- 
ftrender, så trodde ref. att denna, då den vore inskränkt till 
klara ooh oetridiga kontrakt, icke vore att uppfattas annor- 
lunda, än såsom en handräckning till dylika kontrakts verk- 
ställande, samt derföre böra bibehållas. 

Om detta yttrande förenade sig central-afdelningens öf- 
rige tillstädesvarande ledamöter sålunda, att tre ledamöter i 
alla delar biträdde detsamma, hvaremot fyra andre, hvilka 
för öfrigt voro ense med ref., ansågo all domsrätt i polis- 
ärender rätteligen böra tillkomma domstolarne, jemte det en 
af desse sistnämnde höll före, att äfven guvernörernes doms- 
rätt i de s. k. utsökningsmålen borde i sinom tid öfverflyt- 
tas till domstolarne, samt en annan ledamot yrkade, att be- 
svär i kommunala ärender icke borde få ega rum, och att 
derföre i afseende å dylika frågor blott pröfning af beslu- 
tens formella rigtighet borde tillkomma guvernörerne. 

En ledamot biträdde ref:s yttrande sålunda, att i all- 
mänhet hvarje fråga, som vore att uppfattas såsom en rätts- 
tvist, borde tillhöra domstols afgörande. 

ib« fllial-afdeliing. 

Afdelningen, som enhälligt hyllade den åsigten, att al- 
la rättsfrågor borde tillhöra domstols afdömande samt att de 
administrativa myndigheterna, med afseende å såväl deras 
öfriga embetsverksamhet som den beroende ställning de in- 
toge till styrelsen, vore föga egnade att slita dylika tvister, 
i hvilka ej sällan kronans rätt komme att bedömas, besva- 
rade frågan jakande. 

Wasa filial-afdelniag. 

Afdelningen ansåg det vara önskligt, och äfven nu re- 
dan kunna utan olägenhet genomföras, att de administrativa 
myndigheternas befattning med rena tviste- och brottmål af- 
skaffades. 

84|e fråsan. 

Vore det önskligt, att förslag till administrativa for- 
fattningar skulle^ till förekommande af stadganden, som 



Digitized by 



Google 



168 Förhandlingar 1869--1870. 

stode i strid tnot allmän lag, underkastas granskning af 
högsta domstolen, samt att sädana författningar äjvensom 
lagforklaringar vid latidtdagarne underginge enahanda 
granskning af ständerna eller något derm utskott? 

Central-afdelniigeii. 

Då någon referent af denna fråga icke biifvit på för- 
hand utsedd, anmodades magister Chydenius, som till års- 
programmet anmält frågan, att främst uttala sig deri; och 
anförde herr Chydenius att det, enligt hans åsigt, visserligen 
närmast tiilkomme domstolarne att vid tillämpning af admi* 
uistrativa författningar pröfva, huruvida de innehölie något så- 
dant, som enligt grundlagarne icke finge uti dem stadgas; 
men att det likväl vore både nyttigt och önskligt, att för- 
slagen till de ifrågavarande författningarna skulle, såsom i 
frågan antyddes, till förekommande af stadganden, som stode 
i strid mot allmän lag, undergå en förberedande granskning 
at landets högsta domstol, äfvensom att både sådana författ- 
ningar och lagförklaringar blefve, efter deras utfärdande, vid 
landtdagarne underkastade granskning af något ständernas 
utskott. 

Om detta yttrande förenade sig central-afdelningens öf- 
rige närvarande ledamöter, med erinran, att centraUafdelnin- 
gen redan under ett föregående år hade, till svar å en då 
diskuterad fråga, uttalat sig derhän, att det vid lagtillämp- 
ning tillhörde domaren att pröfva, huruvida en ifrågakommen 
författning tillkommit på grundlagsenlig väg eller icke. (Se 
Jurid. Föreningens Tidskrift 4:de och 5:te årgångarne.) 

Åb§ fillal-afdelBiig. 

Utan att vilja sätta i fråga det icke allmän lag, om den 
stode i strid med administrativ författning, borde vid lag- 
skipningen i förekommande frågor tjena till efterrättelse, an- 
såg afdelningen dock i högsta måtto önskligt ej allenast att 
hvarje förslag till administrativ författning underginge gransk- 
ning af landets högsta domstol, på det mot hvarandra stri- 
dande och för medborgaren förvillande föreskrifter måtte 
kunna undvikas, utan ock att dylikt förslag, om det af hög- 



Digitized by 



Google 



Speciel lag 3. 169 

sta domstolen ansäges innehålla något med allmän lag ej öf- 
verensstäm mande påbud, innan författningen trädde i verk- 
samhet blefve, likasom ock de emellan landtdagarne möjli- 
gen iitftlrdade förklaringar af allmän lag, i afseende å gransk- 
ning och gillande öfverlemnade till landets ständer, helst fall 
eljest kunde förekomma och jemväl någongång inträffat, då 
lagförklaringar uti lagstiftningen infört för densamma ditin- 
tills fremmande principer. 

Wasa niial-afdelniiig. 

Då det beklagligen ofta nog visat sig att utkomna ad- 
ministrativa författningar innehållit stadganden, som stått i 
uppenbar strid ej allenast med andan utan äfven med det 
bokstafliga innehållet i allmänna lagen, ansåg afdelningen 
det vara högeligen önskligt, att förslag till slika författnin- 
gar underkastades den granskning frågan omnämner. 



Digitized by 



Google 



Juridiska Föreningeus årsmöte 

den 21 September 187S. 

Det talrikt besökta mötet öppnades af ordföraDCJen i 
Föreningens Centralbestjrelse, Professoren G. Ehrström. med 
uppläsning af följande 

Återblick och ärsberåUelse. 

^Då endast något mera än tio år äro förflutna, sedan 
Juridiska Föreningen undfick sanktion å sin tiiivaro, så är 
naturligt, att icke mycket kan vara att säga om en korpo- 
ration, hvars lif ännu mätes med blott ett decennium. Men 
likväl borde en återblick uppå detta korta lif icke sakna 
allt intresse; emedan dervid i någon mån måste framgå: hu- 
ruvida Föreningens tillkomst varit framkallad af något verk- 
ligt behof inom landet; huruvida detta behof, ifall det före- 
funnits, helst i någon mån kunnat af Föreningen tillfreds- 
ställas, samt huruvida föreningens fortvaro äfven i framtiden 
kan vara af omständigheterna påkallad. 

Det är en ovedersäglig sanning, att de lag- och rätts- 
kunnige i ett land, framför andre medborgare, äro egnade 
och kallade att föra landets rättsutveckling framåt. Hvarje 
samhälles historia innehåller bevis derpå, och vårt eget lands 
jäfvar icke denna sanning, om än densamma, i anseende till 
vår lagstiftnings sekler-långa beroende af rättsutvecklingen i 
Sverige, icke lika bjert framstår ur vårt, som ur andra folks 
häfder. Att dock äfven Finland och finske män samt, fram- 
för andre finske lagkunnige män, utöfvat inflytande på den 
för Sverige och Finland gemensamma rättsutvecklingen allt- 
ifrån 1300 talet, då af de förste lagmännen i Finland svensk 
lag började att i landet allmännare tillämpas, intill år 1809, 



Digitized by 



Google 



JuridiskA Föreningens årsmöte. 171 

då Sveriges ooh Finlands öden ifrån hvarandra åtskildes, 
framgår icke allenast deraf, att äfveu finske män tid efter 
annan funnos bland dem, som verksammast bidrogo till de 
förenade ländernas gemensamma utveckling, utan äfven och 
isynnerhet deraf, att också rättsbruket i Finland, likasom 
praxis vid domstolar och myndigheter i Sverige, dåförtiden, 
uti ännu högre grad än nu. utgjorde en källa för nya till- 
flöden till den allmänna utvecklingen. 

Rättsbrukets betydelse i detta afseende är onekligen 
större och mera väsendtlig, än man i allmänhet föreställer 
sig. Äfven de bäste lagstiftare kunna icke åstadkomma en 
lag, i hvilken alla de frågor, som det konkreta lifvet fram- 
ställer till lagskiparen, finna sin lösning. Redan lagens nöd- 
vändiga form af allmänna rättsbud nödvändiggör en stän- 
digt återkommande lagtolkning, hvari rättsbruket är i till- 
fälle att göra sig gällande. Men lagen iakttager också tyst- 
nad angående många frågor, hvilka lagskiparen har att be- 
svara; och lagen gör detta dels emedan lagstiftaren afsigtli- 
gen öfverlemnat dylika frågor åt det sunda vettets afgöran- 
de i förekommande fall, dels också emedan lagstiftaren icke 
kunnat förutse de nya rättsförhållanden, åt hvilka den stän- 
digt fortgålende kulturen gifver upphof. Det är också före- 
trädesvis i dessa fall, som rättsbruket genom tillämpning af 
lagens analogi samt af de allmänna rättsprinciper, hvilka af 
lagskiparene hyllas, visar sin stora betydelse för rättsutveck- 
lingen inom ett land; emedan rättsbruket grundlägger allmän 
sed och ej sällan ger anledning till ny lagstiftning i just 
den anda, som af de lagkunnige hyllats. 

Isynnerhet under tiden, då lagstiftningen stått stilla el- 
ler endast långsamt gått framåt, har rättsbrukets inflytande 
varit af öfvervägande vigt. 1 Tyskland t. ex. har det näst- 
förflutna och innevarande seklets lagstiftning till betydlig del 
framgått ur det rättsbruk, som de föregående seklerna stad- 
gat. I England ligger ännu i dag endast rättsbruket (com- 
mon law) till grund för en stor mängd rättsförhållanden ; ooh 
äfven hos oss härleder en icke ringa del af 1734 års lag 
sitt innehåll från det rättsbruk, som under 16:de och 17:de 
sek len uppkom. Att äfven Finland haft sin andel häri, är 



Digitized by 



Google 



172 Juridiska Föreningens ärsmöte. 

otvifvelaktigt ooh bestjrkes, bland annat, äfven deraf, att 
hemställningar frän Åbo hofrätt gifvit anledning till lagför- 
klaringar, de der ock sedermera utöfvat inflytande på inne- 
hållet af 1734 års lag. — Enahanda var derefter också för- 
hållandet vid tillämpningen af sistnämnda lag, hvilken här i 
Finland i några delar tolkades på ett från den svenska tolk- 
ningen afvikande sätt. 

Än större blef naturligtvis det finska rättsbrukets och 
de flnske lagkunniges inflytande på rättsutvecklingen i det 
egna landet, sedan Finland från och med år 1809 hade be- 
gynnt att på egen hand utbilda de rättsförhållanden, hvilka 
vid skilsmessan från Sverige voro för begge länderna ge- 
mensamma. Redan ordnandet af landets nya statsskick kräfde 
en icke ringa grad af insigt, klokhet och god vilja hos de 
lagfarne män, hvilka deri deltogo, och hvilka, såsom vi väl 
alle villigt skola erkänna, derigenom i högsta grad gjorde 
sig förtjente af landets och sine efterkommandes erkänsla. 
Finske statsmän — och bland desse månge lagkloke — till- 
hör också förtjensten af att sedermera hafva upprätthållit 
och vidare utbildat hvad som då grundlades; och den stora 
mängden af landets jurister har jemväl derefter, åtminstone 
i den mån, som deras deltagande i lagskipningen det med- 
gifvit, bidragit till att vidare utveckla det rättsbruk, som nu 
är vårt och hvilket, såsom förut blifvit antydt, icke heller 
kunnat undgå att i någon — om än ringare mån — med- 
verka till landets utveckling. 

Men för att landets rättsutveckling, hvilken sålunda är 
beroende af dess lagkunnige söners medverkan, må jeront 
och förnuftigt gå framåt, och icke — såsom stundom velat 
hända — förlöpa sig i falska spår och olika rigtningar, är 
det nödvändigt att afvikande åsigter skola fk uttala sig och 
slita sig mot hvarandra samt tillfälle sålunda medgifvas 
en hvar att efter pröfning behålla och tillämpa det bästa. 
Ett medel, som framför allt skulle härtill medverka, vore en 
inhemsk juridisk litteratur. Men beklagligen är den krets 
af läsare, som en sådan inom landet kunde påräkna, alltför 
fåtalig, för att en dylik skulle, utan uppoffring för dess ut- 
gifvare eller bidrag från allmänhetens eller statens sida, kun- 



Digitized by 



Google 



Juridiska Föreningens &ramöte. 173 

na bära sig; och lika beklagligt är, att största delen af de 
personer, hvilka kunde vara att påräkna såsom författare af 
en sådan litteratur, äro, såsom fallet i ett folkfattigt land 
måste vara, dels genom trägna tjensteåligganden och dels 
genom ständigt återkommande uppdrag af annan beskaffen- 
het, hindrade atl, såsom de sjelfve skulle önska det, med- 
verka till en sådan litteraturs uppkomst och utveckling. — 
Såsom föreningsbaud för landets jurister tjena i viss mån 
visserligen ock både Universitetets Juridiska Fakultet, vid 
hvilken de alla lagt grunden till sitt juridiska vetande, och 
Kejserliga Senatens begge departement, vid hvilka de mål 
och ärender, som af dem vid domstolar eller administrativa 
embetsverk blifvit handterade, ofta finna sin slutliga lösning. 
Men, såsom bekant, upphör för de fleste allt samband med 
Juridiska Fakulteten med den examen, som till sistaflägges; 
och deras kännedom af hvad Senaten åtgjort i mål af olika 
beskaffenhet, har intill sednaste tider för det mesta varit in- 
skränkt till de mål, vid hvilka de sjelfve laggt handen, och 
knappast ens till dessa. — Intetdera af dessa föreningsband 
är heller af den beskaffenhet, att det skulle tillfredsställa de 
lagfarnes behof af att få utbyta åsigter med h varandra, för 
att sålunda, efter framläggande af skäl och mot«käl, kunna 
stadga sin öfvertygelse uti tvifvelaktiga frågor. 

Ett föreningsband, hvilket medgåfve ett sådant utbyte 
af åsigter, hade derföre redan länge varit af behofvet på- 
kailadt, och saknaden deraf hade gjort sig allt mera känn- 
bar i samma mån, som intresset för fosterlandets allmänna 
angelägenheter hunnit blifva lifligare bland annat derigenom, 
att dylika angelägenheter, efter tidningen Saimas uppträdan- 
de, mera än förut, hade gjorts till föremål för offentlig dis- 
kussion i den periodiska pressen. 

Under inflytelsen häraf bildade sig i Helsingfors år 
1856, om jag icke kommer orätt ihåg tiden, en krets af 
yngre jurister, hvilka beslöto att turvis en eller flera qvällar 
t månaden samlas hos hvarandra för att utbyta åsigter an- 
gående juridiska ämnen, de der för hvarje gång skulle vid 
ett föregående möte bestämmas. Till kretsen hörde, om 
mitt Qiiane icke sviker mig, åtminstone dåvarande Politie- 



Digitized by 



Google 



174 Juridiska Föreningens årsmöte. 

borgmästaren Carl Brummer, Senatskanlisten Fredrik Pip- 
ping, Senatskopisterne Alexander Bruaou ooh Adolf Groten- 
felt, Justitierådmännen Karl Adolf öhrnberg och Edvard 
Strömberg, den sistnämndes broder Vicehäradshöfdingen Emil 
Strömberg, öfverauditören Emil Bl&fleld, Sekreteraren vid 
Landtmäteristjrelsen Johan August Försten och Konsistorii- 
notarien Gustaf Ehrström, till hvilka efterhand anslöto sig 
äfven andre, såsom Docenten Axel Liljenstrand, Senatskopi- 
sten Edvin Gideon Wasastjerna, Magistratenotarien Johan 
Wilhelm Rosenborg, Juriskandidaten Edvard Bergh m. fl. 
Att leda diskussionerne, hvilka mestadels utmärkte sig ge- 
nom mycken liflighet, uts&gs Senatskopisten Brunou, hvars 
eminenta förmåga att föra den intresserade diskussionen till 
ett lyckligt slut mer än en gång sattes på svårt prof. 

Knappt hade denna enskilda lilla krets hunnit bilda 
sig, förrän det redan sattes ifråga, att densamma, genom 
att ombilda sig till en offentlig juridisk förening, skulle be- 
reda tillfälle äfven åt andre att deltaga i förhandlingarne, 
hvilka endast kunde vinna i betydelse genom den större 
offentlighet de sålunda skulle erhålla. Frågan härom väck- 
tes först af en utom den nyssnämnda kretsen stående, men 
densamma likväl med intresse omfattande man, dåvarande 
Prokuratorssekreteraren Johan Daniel Dahl, hvars förslag 
med varmt bifall upptogs af de till den enskilda kretsen hö- 
rande juristerne och hade till påföljd att, efter utfärdad in- 
bjudning, vid pass 60 personer den 15 December 1856, då 
Prokuratorssubstituten Pehr Peterson fyllde 55 år, samman- 
trädde i societetshusets dåvarande mindre sal, en trappa upp, 
ooh beslöto att, i öfverensstämmelse med hvad Kejs. Kungö- 
relsen den 4 Juni 1849 angående privata föreningar påbjöd, 
ansöka om tillstÄtid att bilda en Juridisk Förening i Hel- 
singfors. 

Ehuru den i anledning häraf inlemuade och af K. Sena- 
ten tillstyrkta ansökningen möttes af afslag och en annan ett 
par år sednare, på den enskilda kretsens initiativ, ånyo fram- 
ställd enahanda anhållan delade samma öde, öfvergafs likväl 
icke hoppet att omsider vinna det önskade målet. Vid ett 
nytt af den enskilda kretsens medlemmar jemte åtskillige 



Digitized by 



Google 



-Juridiska Föreningens årsmöte. 175 

andre för saken intresserade personer tillvägabragt möte i 
societetshuset den 15 Maj 1861 beslöts att ännu en gäng 
ansöka om stadfostelse ä ett af de församlade då godkändt 
förslag till stadgar för en juridisk förening i Finland med 
en centralafdelning i Helsingfors och filialafdelningar å andra 
orter inom landet; och sedan förslaget, som delgafs jurister 
äfven i hofrättsstäderne Åbo, Wasa och Wiborg, också af 
desse blifvit godkändt, blef detsamma jemte ansökning af ett 
stort antal jurister såväl från hufvudstaden som hofrättsstäderne 
den 25 September 1861 af Professoren Kanslirådet Johan Phi- 
lip Palmen jemte någre andre bland petitionärerne inlemnad 
till K. Senaten, som med tillstyrkan af bifall insände densam- 
ma till S:t Petersburg, hvarest ansökningen, — sannolikt på 
inrådan af Friherre Rokassowsky, som emellertid hade till- 
trädt generalguvernörsembetet — lyckades tillvinna sig nå- 
digt bifall. Den af Kejserliga Senaten i anledning häraf ut- 
färdade tillståndsresolutionen är gifven i Helsingfors den 11 
Februari 1862 samt innehåller stadfåstelse af förenämnda 
förslag till stadgar, med den inskränkning allenast, att filial- 
afdelningar af föreningen finge bildas blott i de städer inom 
landet, i h vilka hofrätter finnas inrättade; att arbeten, som 
af föreningen i tryck utgåfves, vore underkastade censur, 
enligt derom i allmänhet gällande författningar, samt att 
stadgarne icke kunde förändras, utan dertill förut utverkadt 
nådigt tillstånd. 

Med anledning af det sålunda omsider vunna tillstån- 
det att bilda en Juridisk Förening i Finland^, sammanträdde 
den 15 Mars 1862 uti dåvarande hötel de Russie här i H:for8 
vid pass 40 för saken intresserade personer, hvilka till pro- 
visorisk bestyrelse för föreningen utsago Kanslirådet Palmen, 
Referendariesekreteraren Oustaf Fredrik Rotkirch, Professo- 
ren Johan Wilhelm Rosenborg, Senatskanslisten Alexander 
Brunou och Justitierådmannen öhrnberg. Denna bestyrelse 
erhöll i uppdrag att uppgöra förslag till ett närmare ordnan- 
de af föreningens verksamhet i enlighet med de faststälda 
stadgarne, och fullgjorde detta sitt uppdrag genom att utar- 
beta ett förslag till ^Allmänna ordningsreglor''^ för förenin- 
^ns centralafdelning i Helsingfors samt filialafdelningar i 



Digitized by 



Google 



176 Juridiska FöreningenB ftrsmdte. 

Åbo, Wasa och Wiborg. Detta förslag underkastades deref- 
ter granskning vid ytterligare möten den 12 April och 21 
Maj samma år; hvarefter förslaget med obetydliga ändringar 
antogs vid ett i riddarhuset i Helsingfors den 30 Maj 1862 
börjadt och dagen derefter fortsatt konstituerande möte, då 
det äfven anmjäldes, att till ledamöter i föreningen hade an- 
tecknat sig: i Helsinfors 90, i Åbo 62, i Wasa 53 och i Wi- 
borg 57 personer — de fleste jurister, men någre äfven 
från andra samhällsgrupper. Till ordförande i föreningens 
centralbestjrelse, som tillika skulle utgöra ceutralafdel nin- 
gens bestyrelse, valdes Kanslirådet Palmen, hvarjemte äfven 
öfrige ledamöter i den provisoriska bestyreisen valdes att 
vara ledamöter i centralbestyrelsen. Då emellertid Senats- 
kanslisten eller dåmera Häradshöfdingeu i Sordavala domsa- 
ga Brunou för sin del afsade sig detta förtroende, valdes i 
hans ställe Universitetssekreteraren Adolf Grotenfelt till le- 
damot i bestyreisen. Till suppleanter deri utsagos Justitie- 
borgmästaren Hofrättsassessoren Carl Brummer och Juris Kan- 
didaten Edvard Bergh. Till diskussionsämnen för det första 
året godkändes 31 bland 80 föreslagna frågor i särskilda 
juridiska ämnen, och första årsmötet, då de inom de särskil- 
da afdelningarne afgifna svaren å dessa frågor skulle an- 
mälas, utsattes till någon dag i medlet af September månad 
1863. 

Sedan Föreningen sålunda hade konstituerat sig, skre- 
do äfven filialafdelningarne i hofrättsstäderna till bestÄmman- 
de af sättet för sin framtida verksamhet, hvarjemte särskil- 
da ordningsreglor antogos af filialafdel ningen i Åbo den 13 
Augusti 1862 och af filialafdelningen i Wasa den 1 Novem- 
ber samma år. Filialafdelningen i Wiborg fann deremot 
några särskilda ordningsreglor för sig icke vara behöfliga. 
Till ordförande och ledamöter i Filialafdelningarnes besty- • 
relser utsagos: i Åbo Hofrättsrådet Lorenz Konrad Orönvik 
(ordförande), Hofrättsassessorerne Otto Fabian Granfelt, Jo- 
han Daniel Dahl och Emil Lönnblad samt Landssekreteraren 
Fredrik Gejtel (ledamöter)^ — i Wasa Hofrättssekret^raren 
Germund Gustaf Aminoflf (ordförande), Hofrättsnotarien Jo- 
han Wilhelm Sabelli och Hof rättsak tuarien John Edvard 



Digitized by 



Google 



Juridiska FöreniDgens årsmöte. I77 

fleikel (ledamöter), — samt i Wiborg HofrÄtteassessoren 
Nils Karl Elias Grotenfelt (ordförande), Landssekreteraren 
Alexander Bernhard von Weissenberg, Hofrättssekreteraren 
Magnus Alopeeus, Justitieborgmästaren Alexander Reinhold 
Frey och PolitieborgmästÄren Robert Isidor örn (ledamöter). 

Efter det äfven filialafdelningarne sålunda konstituerat 
sig, höUos inom samtliga afdelningar en tid bortåt talrikt 
besökta och lifvade möten, hvarvid de för året bestämda och 
i trjckt programm upptagna frågorna diskuterades samt nå- 
gon gång afven föredrag höUos, åtminstone inom central- 
afdelningen. 

Vid första årsmötet, som begicks i rådhuset i Helsing- 
fors den 10 och 11 Sept. 1863 anmältes ännu, att förenin- 
gens ledamöter hade förökats, så att de utgjorde i Hifors 
99, i Åbo 81 (eller enligt den tryckta förteckningen 68), i 
Wasa 56 och i Wiborg 66, således inalles 302 (eller 289). 
Som ledamöter ifrån Filialafdelningarne dock icke hade in- 
funnit sig till årsmötet, fann man sig föranlåten att redan 
då frångå den i 5 § af de ^allmänna ordningsregi orna^ upp- 
tagna bestämning, att årets diskussionsfrågor skulle vid års- 
mötet ytterligare föredragas till allmän och slutlig pröfning. 
Deremot beslöts nu, att utgifvandet af den i 8 § af Före- 
ningens stadgar omnämnda tidskrift, som Föreningen har rätt 
att utsprida, skulle begynna — ett beslut som vid nästföl- 
jande årsmöte den 15 Sept. 1864 kompletterades, h varefter 
tidskriftens första årgång, redigerad af Professoren Statsrådet 
Palmen med biträde af Universitetssekreteraren Grotenfelt 
och undertecknad, år 1865 utkom. 

Emellertid hade inom Föreningen en betydlig afmatt- 
ning uppstått. Sedan Hofrättsassessoren N. K. E. Grotenfelt 
år 1864 hade upphört att vara ordförande för Filialafd el nin- 
gen i Wiborg, afstannade denna afdelnings verksamhet helt 
och hållet. Inom de öfriga Filialafdelningarne skedde ej an- 
nan väsendtligare förändring, än att ledamöternes antal ef- 
terhand nedgick och bestyrelsepersonalen delvis ombyttes; 
hvaremot möten, hvilka möjligen voro mindre talrikt besök- 
ta än i början, dock fortfarande höllos: i Åbo, under ord- 
förande först af Hofrättsrådet Grönvik, och derefter i ordning 

Jvrid. Fören. Tid^kr. 1872, 12 



Digitized by 



Google 



178 Juridiska Föreningens ftrsmöte. 

af HoMttsråden Granfelt, Dahl, Wahlberg och Emil Lönn- 
blad, samt i Wasa under ordförande af Hofrättsassessoren 
. Aminoff och sednast Landssekreteraren Lagmannen Ekström. 
Inom Centralafdelningen, hvars ledamöter äfven betjdligen 
nedgått i antal, visade sig jemväl ett sä betjdligen förmin- 
skadt intresse för föreningens verksamhet, att dess förste 
ordförande, redan efter tre års nitiskt bemödande att h&lla 
afdelningens möten vid lif, fann sig föranlåten att vid års- 
mötet 1865 afsäga sig nämnda befattning, hvilken då upp- 
drogs åt undertecknad, jemte det dåmera Assessoren i Wi- 
borgs hofrätt Brunou äfven invaldes till ledamot af Central- 
bestyrelsen, i stället för Senatorn Rotkirch, som ock afböjde 
sitt återval. — Sedan dess hafva Centralafdel ningens möten 
visserligen icke heller varit talrikt besökta, men dock icke 
en enda gång behöft inställas. Ifrån Central best jrelsen haf- 
va dess ledamöter Professoren Rosenborg, Hofrättsassessoren 
Öhrnberg och Hofrättsrådet Grotenfelt efterhand afgått; men 
då i deras ställe Prokuratorsadjointen Sederholm samt Pro- 
fessorerne Kanslirådet Liljenstrand och Montgomerj inträdt 
såsom ledamöter, har det varit Central bestyre Isen möjligt att 
fortsätta utgifvandet af Föreningens tidskrift, hvars 2:dra till 
ooh med 7:de årgångar under loppet af åren 1866 — 1871 
utkommit och hvars 8:de årgång under innevarande år ut- 
gifves. Sedan Senatorerne von Knorring och Dahl, hvilka 
hvardera lemnat värderika bidrag till särskilda årgångar af 
tidskriften, i slutet af år 1869 godhetsfuUt utlofvat att för 
densamma anvisa lämpliga rättsfall från Justitie Departemen- 
tet i Kejs. Senaten, samt bemälda Departement dertill be- 
näget samtyckt, har det varit möjligt att i någon mån utvid» 
ga tidskriftens innehåll samt att låta den utkomma med 4 
häften för året. Ifrån början af år 1870 har redaktionen 
ombesörjts af Hofrättsrådet, numera Senatorn Brunou och 
undertecknad med biträde af Filosofie Magistern Robert 
Fredlik Hermanson. — På initiativ af Senatorn von Knorrino- 

o 

utgick år 1869 från Centralafdelningen en inbjudning till 
bildande af en Fängelseförening i Finland, hvilken förening, 
efter att den 15 September samma år hafva erhållit sanktion 
å sina stadgar, den 19 Januari 1870 konstituerade sig; och 



Digitized by 



Google 



Juridiska Föreningens årsmöte. 179 

i slutet af år 1871 aflät Centralafd el ningen en annan uppma- 
ning till bildande af en advokatförening i landet, hviiken 
ock, enligt hvad man har skäl att hoppas, innan kort torde 
kunna komma till stånd. 

Dessa jemte Föreningens i tidskriften efterhand publi- 
cerade förhandlingar — hvilka till en del berört ämnen, de 
der efteråt vid landtdagarne 1863—64, 1867 och 1872 ut- 
gjort föremål för Ständernas öfverläggningar — äro de hit- 
tills synbara, och visserligen icke särdeles betydliga frukter- 
na af Föreningens tioåriga verksamhet. Såsom en mindre 
skönjbar frukt af densamma torde ock kunna framhållas, att 
Föreningen såväl genom sina förhandlingar, som ock genom 
tidskriftens innehåll för öfrigt otvifvelaktigt utöfvat något 
inflytande på rättsbruket och rättsåsigterna inom landet. 

Jag vågar derföre hysa den fasta tro, att Juridiska 
Föreningen icke blott blifvit framkallad af ett verkligt be- 
hof inom landet, utan ock i någon mån lyckats tillfredsställa 
detta behof, samt att Föreningen derföre äfven i framtiden 
har en vigtig mission att uppfylla, hviiken Föreningen med 
Guds hjelp och under medverkan af friska krafter, dem 
Föreningen väl med glädje skall helsa välkomna, borde i 
framtiden kunna fullgöra med större framgång än hittills. 



Under det år, som förflutit, sedan Föreningen den 23 
September 1871 sednast höll sitt årsmöte, har Föreningens 
verksamhet — med undaqtag af nyssnämnda uppmaning till 
bildande af en advokatförening — varit inskränkt till utgif- 
vande af tidskriften och diskussion af de frågor, hvilka in- 
gått i det enligt sednaste årsmötes beslut uppgjorda tryckta 
diskussionsprogramm. Svaren å dessa frågor, hvilka äro 
hemtade dels ifrån lagstiftningens och dels ifrån lagskipnin- 
gens område samt till en del äro af allmännare intresse, 
hafva för framtida publikation i tidskriften blifvit nedlagda 
i protokoller åtminstone af Centralafdelningen och Åbo filial- 
afdelning, samt sannolikt äfven af Wasa filialafdelning, ehu- 
ru protokoller deröfver ifrån sistnämnda afdelning ännu icke 
kommit Centralbestyrelsen tillhanda.*) Till en del hafva Före- 

*) Inkomna efter årsmötet. 



Digitized by 



Google 



IgO Juridiska Föreningens årsmöte. 

niogens diskussionsmöten lidit intrång af landtdagen, som 
ifrån den I Februari innevarande är intill sommarens ingång 
sysselsatte många bland Föreningens medlemmar. 

Af samma skäl har äfven utgifvandet af Föreningens 
tidskrift i någon mån mastat eftersättas, så att under året 
allenast tre häften, nemligen 3:dje och 4:de häftena af år- 
gången 1871 samt l:sta häftet af årgången 1872 utkommit. 
Ett dubbelhäfte af årgången 1872 är dock nu under tryckning. 

Föreningens ledamöter hafva under året till antalet va- 
rit 151, af hvilka 59 tillhört Centralafdelningen i Helsing- 
fors, 59 Åbo Filialafdelning och 33 Wasa Filialafdelning. Fi- 
lialafdelningarnes bestyrelser hafva utgjorts: i Åbo af Hof- 
rättsrådet numera Senatorn Emil Lönnblad, ordförande, Hof- 
rättsråden H. Ithimeeus, Th. von Hellens och B. W. Lönnblad 
samt Hofrättsassessoren W. Gadolin jemte Hofrättsassessoren 
J. E. Stadigh såsom skattmästare och Hofrättsnotarien A. O. 
von Bonsdorff såsom sekreterare, samt i Wasa af Landssekre- 
teraren Lagmannen O. J. Ekström, ordförande, Hofrättsasses- 
soren J. W. Sabelli, skattmästare, och Hofrättsnotarien J. 
Stenbäck, sekreterare. 

Äfven under det nu förflutna året har döden sökt offer 
bland Föreningens ledamöter, i det verkställande direktören 
i Föreningsbanken Bankdirektören Pehr August Törnqvist 
och Assessoren i Wasa hofrätt JoJian Wilhelm Sabelli afli- 
dit, den förre den 18 Juni och den sednare den 21 Juli in- 
nevarande år. Begåfvad med en framstående förmåga, hvil- 
ken han riktat genom omfattande studier, fyllde Bankdirek- 
tören Törnqvist på ett utmärkt sätt de vigtiga platser, hvil- 
ka han beklädde såsom direktör först uti Finlands bank och 
sednare i Föreningsbanken. — Mindre begåfvad än han, 
förstod dock äfven Assessor Sabelli med redlig håg och god 
vilja alt värdigt bekläda det domare-embete, han innehade. 
Ifrån Föreningens stiftelse allt intill sin död var han en le- 
damot af Wasa Filialafdelnings bestyrelse. — Ehuru Ledamo- 
ten i Kejserliga Senatens Justitie Departement Presidenten 
och Filosofie Doktorn Harald Viktor Wilhelm Furuhjelm, 
som afled å sjelfva nyårsmorgonen af detta år, ej tillhörde 
Juridiska Föreningen, skall väl denna Förening dock icke 



Digitized by 



Google 



Juridiska Föreningens ärsmöte. 181 

tveka, att nu egna en tacksam hågkomst jemväl åt minnet 
af denne man, hvilken i så många år på ett värdigt, insigts- 
fuilt och i öfrigt framstående sätt deltog i landets styrelse 
och sednast någon tid beklädde en bland dess högsta do- 
mareplatser. 

Med föräringar har Föreningen under året blifvit ihåg- 
kommen: af ''Die Juristische Gesellschaft zu Berlin'', hvilket 
sällskap, likasom tillförene, tillsändt Föreningen dess tryckta 
årsberättelse — nu sällskapets ^Dreizehnter Jahresbericht^ i 
20 exemplar, — samt af Föreningens Ledamot Kammarrådet 
D:r Kabbe, hvilken äfven förut ofta lemnat välvilliga bidrag 
till Föreningens härvarande bibliothek och nu sednast dertill 
förärat W. Finnes nitida edition och öfversättning af Islands 
Grågås. 

Föreningens allmänna kassa, som vid årets början hade 
en behållning af 3,278 mark 38 penni har derefter under 
året haft en inkomst af 1,550 mk 53 p:ni, hvaraf 684 mark 
utgjort ledamotsafgifter, nemligen 236 mk från Helsingfors, 
208 mk från Äbo och 240 mk från Wasa för 2 år (emedan 
föregående årets afgifter först under detta år blifvit der er- 
lagda) samt 822 mark 75 p:ni inkomst för försålda exem- 
plar af föregående och prenumererade exemplar af löpande 
årgång utaf Föreningens tidskrift. Vtgijterna för året hafva 
uppgått till inalles 1,410 mk 17 p:ni, hvaraf 1,329 mk 78 
p:Di utgöra tryckningskostnad och andra utbetalningar för 
tidskriftens 3:dje och 4:de häften af 1871 års och l;sta häfte 
af 1872 års årgång, samt 74 mark utgift för Föreningens 
bibliothek. Behållningen i kassan utgör derföre nu 3,418 
mk 74 p:ni, hvartill innankort komma 3 å 400 mark, som 
stå att lyftas å härvarande tidningsexpedition för prenume- 
rerade exemplar af tidskriftens löpande årgång. 

Helsingfors, den 21 September 1872.'' 

Sedan årsberättelsen blifvit uppläst, framlades den af 
Föreningens (för tillfället frånvarande) skattmästare, Proku- 
ratorsadjointen Sederholm, för det sednast föriidna året upp- 
gjorda redovisning för Föreningens allmänna kassa jemte 
dertill hörande verifikationer; och var det väsendtliga af re- 
dovisningens innehåll följande: 



Digitized by 



Google 



182 Juridiska Föreningens Årsmöte. 

Debet. 

Finska mark. 

Behållning i kaesan, enligt redovisning den 23 

September 1871 3,278: 38. 

Inkomst under redogörelseåret: 

Ränta å löpande räkning i Förenings- 
banken 43: 78. 

Ledamotsafgifter för 1871—72 från 

Helsingfors 236: — 

D:o D:o fr&n Åbo . 208: — 

D:o för 1870—72 från Wasa 240: — 

Inkomst för sålda exemplar af tidskrif- 
tens sex första årgångar .... 384: 75. 

D:o för 357a exemplar af årgången 

1871 204: 45. 

D:o i prenumeration för 41 Va exemplar 

af årgången 1872 233: 55. 1^550.. 53. 



Summa 4,828: 91. 
Credit: 
Vtgift under redogörelseåret: 
Tryckningskostnaden för 3:dje och 4:de 
häftena af tidskriften för 1871 jemte 
titelblad och innehållsförteckning till 

hela årgången 624: 98. 

Häftning af 550 exx. af samma häften 

och 350 exx. af hela årgången . . 61: 50. 
För biträde vid redaktionen af årgån- 
gen 1871 240: — 

Tryckningskostnaden för l:sta häftet 

af årgången 1871 294: 30. 

Häftning af 300 exx. af samma häfte 9: — 
För biträde vid redaktionen af årgån- 
gen 1872 ' ... 100: — 

För Föreningens bibliothek .... 74: — 

Postporto under året 6: 39. 1:410: 17. 

Behållning till året 1872—1873 . . .~ . '. ". 3,418: 74. 

Summa 4,828: 91. 
Till revisorer af räkenskaperna utsåg mötet Senatorn 



Digitized by 



Google 



Juridiska Föreningens årsmdte. 183 

WaUensköld och Assedsoren Kroffiua, hvilka under loppet 
af sammanträdet verkstälde revisionen samt vid mötets slut 
anmälde, att räkenskaperna befunnits vara i behörigt skick. 

Beträffande Föreningens verksamhet under det instun- 
dande året, beslöts, att densamma skulle, likasom hittills, 
hufvudsakligen omfatta diskussion af juridiska frågor och iit- 
gifvandet af tidskriften, de särskilda afdelningarne likväl obe- 
taget att utsträcka sin verksamhet äfven till annat, som kan 
höra till Föreningens verkningskrets. 

Som förslag till diskussionsfrågor för det instundande 
året ännu icke hade inkommit från Wasa, så öfverlemnade 
mötet äfven för denna gång åt Centralbestyrelsen att upp- 
göra årets diskussionsprogramm, med ledning af de från 
Helsingfors och Åbo redan inkomna samt från Wasa tilläf- 
ventyrs ännu inkommande *) förslag till frågor för detsamma. 
Jemväl redaktionen af tidskriften skulle, likasom förut, om- 
besörjas af Centralbestyrelsen. 

Ledamotsafgiften till Föreningens allmänna kassa skulle 
fortfarande utgöra fyra mark. 

Af de från Berlin anlända 20 exemplaren af dervaran- 
de Juridiska Sällskaps sednaste årsberättelse skulle till Före- 
ningens hvardera Filialafdelning skickas 5 exx. samt de öfri- 
ga förvaras å Föreningens i Gentraiafdelningens vård befint- 
liga bibliothek. 

Till sist skedde med slutna sedlar val af Gentralbesty- 
relse, hvilket utföll sålunda, att såväl ordförande och leda- 
möter som suppleanter återvaldes; och utgöres Centralbesty- 
relsen för året 1872-73 följaktligen af Professoren Gt. Ehr- 
ström (ordförande). Senatorn A. Brunou, Prokuratorsadjoin- 
ten Th- Sederholm (skattmästare och bibliothekarie). Kansli- 
rådet A. Liljenstrand och Professoren R. Montgomery (sekre- 
terare), jemte suppleauterne Hofrättsassessoren C. Brummer 
och Juriskandidaten J. Forsman, 



Efter slutadt årsmöte intogs, till firande af Föreningens 
tillvaro i tio år, af dess till ett antal af 29 personer tillstä- 



*) Inkomna efter årsmötet. 



Digitized by 



Google 



Ig4 Juridiska Föreningens ärsmöte. 

deskomne ledamöter en gemenBam middag, hvarvid ekUar 
utbragtes: för Senatorn J. D. Dahl, som till först väckt fråga 
om Föreningens bildande; — för Prokuratorn J. Ph. Pal- 
mén (frånvarande), som varit Föreningens förste ordförande; 
— för Föreningens verksamma fortbestånd i framtiden; — 
för Centralbestyrelsens ordförande och ledamöter; — för Fi- 
lialafdelningarne, adresserad lill Senatorerne V. Wasastjema 
och E. Lönnblad^ hvilka förut tillhört, den förre Filialafdel- 
ningen i Wasa och den sednare Filialafdel ningen i Åbo; — 
för Senatorn E. von Knorring, som med ett så varmt intresse 
befrämjat och deltagit i Föreningens verksamhet; — för min- 
net af Föreningens hädangångne ledamöter Hofrättsrådet !N. 
K. E. Grotenfelt och Professoren J. W. Rosenborg, äfvensom 
för minnet af under året aflidne Presidenten och Senatorn 
H. V. W. Furuhjelm och Justitierådet i Sverige C. Chr. 
Schmidt, hvars skriftställareverksamhet varit äfven för finske 
jurister gagnelig. — Det lifvade samqvämet fortfor inpå af- 
tonen. 



Digitized by 



Google 



Juridiska Föreningens årsmöten 

ircB 1MS-18M. 

Då någon redogörelse för Föreningens sju första års- 
möten härförinnan icke ingått i denna tidskrift, som deremot 
i de två nästföregående årgångarne innehåller uppgifter om 
årsmötena 1870 och 1871, har man, med anledning af den 
återblick å Föreningens uppkomst och verksamhet under 
dess första decennium, som ingått i här ofvan intagna års- 
berättelse för år 1872, ansett det vara lämpligt att, efter 
referater i Helsingfors Dagblad, här meddela följande an- 
gående årsmötena 1863—1869. 

1863. 

Juridiska Föreningens första årsmöte för sig gick i Hel- 
singfors den 10 och 11 September 1863 samt bevistades af 
ledamöter från centralafdel ningen och tvenne från filialafdel- 
ningar. Ordföranden Kanslirådet Palmen uppläste en kort 
berättelse om Föreningens verksamhet under det .förflutna 
året, hvaraf bland annat inhemtades, att ledamöternes antal 
utgjorde: inom centralafdelningen 99, inom filialaf del ningen 
i Åbo 81, i Wasa 56, i Wiborg 66 eller tillsammans 302. 

öfver förvaltningen af Föreningens allmänna kassa af- 
gaf skattmästaren redovisning, h vilken, efter skedt revisors- 
val, under mötets lopp blef af Hofrättsassessoren Brummer 
och Kronofogden Wiander granskad och godkänd utan an- 
märkning. 

Föreningens inkomat af ledamotsafgifter un- 
der året hade utgjort i mark 1,160: — 

Utgifter för tryckning, postporto m. m. . . 65: 68. 

Återstod kontant behållnimj 1,094: 32. 



Digitized by 



Google 



186 Föreningens &rsmöten 1863—1869. 

Under året hade de i programmet upptagna allmänna 
öfverläggniugsämuen blifvit vid Föreningens samtliga afdel- 
ningar behandlade och utlåtanden öfver dem från filialafdel- 
ningarna till centralbestyrelsen inkommit. Vid föredragnin- 
gen af de sålunda vunna resul täterna ansågs dock något sär- 
skildt yttrande af årsmötet icke vara af nöden, då nästan 
alla närvarande hörde till ceutralafdelningen, som redan 
förut afgifvit sitt yttrande öfver h varje fråga. 

Vid genomgående af inkomna förslag till ämnen för 
nästa års programm, hvarvid de å förra allmänna mötet 
framställda men åsidosatta frågor jemväl nu togos i ytterli- 
gare öfver vägande, bestämdes 12 frågor under rubriken ''All- 
män civil lag'', 12 hörande till "Allmän kriminal lag" och 
5 angående "Speciel lag", att upptagas i programmet, hvil- 
ket i vanlig ordning komme att tryckas och genom afdel- 
ningarnas bestyrelser ledamöterna tillhandahållas. 

Den förra centralbestyrelsens ordförande och ledamö- 
ter återvaldes för nästa år samt erhöllo uppdraget att om- 
besörja redaktionen och utgifvandet af Föreningens tidskrift, 
hvari förhandlingarna öfver det förflutna årets öfverläggnings- 
ämnen jemte andra tillgängliga bidrag komme att inflyta. 

1864. 

Juridiska Föreningen begick d. 15 September sitt års- 
möte i Helsingfors, hvarvid ordföranden Kanslirådet Palmen 
afgaf berättelse om Föreningens verksamhet under det för- 
flutna året och skattmästaren lemnade redovisning öfver för- 
valtningen af allmänna fonden. Till revisorer utsagos As- 
sessoren Brunou och Häradshöfdingen Krogitis^ hvilka under 
möt^t fullgjorde sitt uppdrag. Från alla fllialafdeln ingår ha- 
de svar å de i årsprogrammet upptagna frågor inkommit, 
äfvensom desamma af centralafdelningen blifvit handlagda. 
Upplagan af Föreningens tidskrift bestämdes till 1,000 exem- 
plar; och som allmänna fonden vore i stånd att förskjuta 
tryckningskostnaden, ansågs någon årsafgift till densamma 
för nästa år ej behöfvas. Till att befrämja ett hastigare ut- 
byte af åsigter och erfarenhet inom Föreningen faststäldes 
den förändring i ordningsreglorna, att utom det ordinära 



Digitized by 



Google 



Föreningens årsmöten 1863—69. 1 87 

årsprogrammet äfven extrafr&gor inom hvarje afdelning finge 
väckas, och, sedan de der gillats, meddelas öfriga afdelnin- 
gar till omedelbart besvarande; hvarutom några mindre för- 
ändringar antogos. Program m för nästa år uppgjordes och 
den förra central bestyreisen återvaldes. Slutligen föredrogs 
ett meddelande från Juridiska Föreningen i Berlin, angåen- 
de Savignj-stiftelsen derstädes och ömsesidigt utbyte af 
handlingar, hvilket senare antogs. 

1865. 

Juridiska Föreningens årsmöte, som ifrån September 
blifvit ajourneradt till den 1 November, bevistades af något 
öfver tjugo medlemmar. Ordförandens framställning om före- 
ningens verksamhet under det nästförflutna tredje året efter 
dess stiftelse föranledde en liflig diskussion om sättet, huru 
nämnda verksamhet och intresset för densamma skulle kun- 
na höjas. Skattmästarens redovisning öfver förvaltningen 
af Föreningens allmänna fond under året förelades och blef 
efter granskning af de dertill utsedde revisorerne, Hofrätts- 
assessoren Brunou och Häradshöfdingen Krogius genast god- 
känd. De i förflutna årets programm upptagna öfverlägg- 
ningsämnen anmältes vara vederbörligen handlagda och be- 
svarades af Föreningens samtliga afdelningar utom den i Wi- 
borg. Programm angående föreningens allmänna öfverlägg- 
ningsämuen för nästa år blef enligt inkomna förslag upp- 
gjordt. Ledamotsafgiften till Föreningens allmänna fond fast- 
ståldes för sagda år till 4 mark. Vid fråga om val af ord- 
förande och ledamöter i centralbestyrelsen afsade sig Kansli- 
rådet Palmen och Senatorn Rotkirch nämnda förtroende, 
hvarefter genom slutna sedlar utsagos: Professoren Ehrström 
till ordförande, samt Professoren Rosenborg jemte Hofrätts- 
assessorerne Öhrnherg^ A. Grotenfelt och Brunou till leda< 
möter äfvensom Professoren Liljenstrand och Prokurators- 
sekreteraren Sederholm till suppleanter. 

1866. 

Juridiska Föreningen hade sitt årsmöte den 13 Okto- 
ber. Ur årsberättelsen, som af ordföranden Professoren Ehr- 



Digitized by 



Google 



188 Föreningens årsmöten 1863—69. 

ström upplästes, framgick bland annat, att Föreningen nöd- 
gades beklaga förlusten af nägra dess framstående ledamö- 
ter, som efter senaste årsmöte aflidit. Ibland desse omnämn- 
des särskildt Hofrättsrådet Lorentz Konrad Grönvik, hvil- 
ken ifrån Föreningens stiftelse år 1862 hade varit ordföran- 
de i filialafdelningen uti Åbo, samt, enligt hvad denna afdel- 
nings protokoll utvisade, med varmt intresse ledt och deltagit 
uti dess förhandlingar. Föreningen räknade för det närva- 
rande 223 ledamöter, af hvilka 77 tillhörde centralafdelnin- 
gen i Helsingfors, 58 filialafdelningen i Åbo, 31 den i Wasa 
och 57 filialafdelningen i Wiborg. Under årets lopp hade 
Föreningen hufvudsakligen sysselsatt sig med att diskutera 
och besvara de vid senaste årsmöte godkända frågor i all- 
män civil och kriminal lag, hvilka i tryckt programm blif- 
vit ofientliggjorda och af hvilka några angå åmnen, de der 
förr eller senare kunna blifva föremål för de lagstiftande 
myndigheternas behandling, medan åter andra angå rätta 
förståndet af gällande lagbud, vid hviikas tolkning domsto- 
larne ej sällan råka i villrådighet. Genom att hafva under- 
kastat dessa frågor en omfattande granskning kunde Före- 
ningen alltså hoppas, att dess verksamhet under året icke 
varit gagnlös. De särskilda afdeluingaruas svar å dessa frå- 
gor vore, åtminstone hvad ceiitralafdelningen samt filialafdel- 
ningarna i Åbo och Wasa vidkommer, nedlagda i protokoll, 
hviikas innehåll kunde i sinom tid blifva offentliggjordt i 
Föreningens tidskrift. Från filialafdelningen i Wiborg hade 
deremot ännu icke ingått underrättelse, huruvida äfven den- 
na afdelning granskat samma frågor. Undantagsvis hade 
äfven frågor utöfver det tryckta årsprogrammet blifvit i nå- 
gon afdelning diskuterade samt skriftliga föredrag hållits 
och rättsfall refererats. Af andra årgången utaf Föreningens 
tidskritl vore sju ark färdigtryckta och förmodades att häf- 
tet skulle till julen kunna i bokhandeln utkomma. Förenin- 
gens allmänna, af samtliga afdelningar sammanskjutna, kassa 
egde nu en behållning af 1,901 mark 65 penni, hvaraf lik- 
väl ungefär hälften komme att åtgå till betäckande af kost- 
naderna för nyssnämnda häftes utgifvande. Sedan mötet 
härefter till revisorer af räkenskaperna utsett Hofrättsasses- 



Digitized by 



Google 



Föreningens årsmöten 1863—69. 189 

som Brumfner och Juriskandidaten Montgomery, hvilka vid 
sammanträdets slut anmälte, att desamma befunnits riktiga, 
beslöts att Föreningen skulle under det nästföljande året, lika- 
som hittills sysselsätta sig med diskussion af juridiska äm- 
nen, till hvilka programm nu uppgjordes med godkännande 
af ett antal fr&n Helsingfors, Åbo och Wasa i sådant afseen- 
de insända frågor. Derjemte skulle det stå afdelningarna 
fritt att diskutera och, efter godtfinnande, ined hvarandra 
kommunicera sådana frågor, som ej upptagits i årsprogram- 
met, samt att åt sina sammanträden gifva ökadt intresse ge- 
nom uppläsande af skriftliga af handlingar och refererande af 
rättsfall. På ett fortsatt utgifvande af föreningens tidskrift 
skulle läggas synnerlig vigt; och skulle utgifvandet af flere 
häften deraf möjliggöras genom en årsafgift, hvilken borde 
af hvarje ledamot i Föreningen och dess särskilda afdelnin- 
gar utgöras med fyra mark. Föreningens bestyrelse åter- 
valdes och utgöres alltså af Professorerne Ehrström (ordfö- 
rande) och Bosenborg (sekreterare) samt Hofrättsassessorer- 
ne Brunou, A. Grotenfelt (skattmästare) och Öhrnherg jem- 
te suppleanterne Professoren Liljenstrand och Prokurators- 
sekreteraren Sederholm. Äfven redaktionsutskottet skulle 
fortfarande utgöras af Professorerne Statsrådet Palmen, Lil- 
jenstrand, Ehrström och Bosenborg samt Hofrättsassessoren 
A. Grotenfelt, 

1867. 

Juridiska Föreningens årsmöte försiggick den 28 Sep- 
tember. Ur årsberättelsen, som af ordföranden Professoren 
Ehrström upplästes, framgick bl. a. att föreningens betalan- 
de ledamöter under året utgjort: 76 i Helsingfors, 55 i Åbo 
och 34 i Wasa; hvaremot uppgift härom saknades från Hlial- 
afdelningen i Wiborg, hvars verksamhet nu likasom under 
ett par föregående år hade legat nere, utan att nämnda 
filialafdelning likväl hade upplöst sig, hvarföre det stode att 
hoppas, att densamma framdeles skulle åter deltaga i Före- 
ningens arbeten. Centralafdelningen samt filialafdelningarna 
i Åbo och Wasa hade nu, likasom tillföreue, förnämligast 
sysselsatt sig med diskussion af de vid senaste årsmöte god- 



Digitized by 



Google 



190 Föreningens årsmöten 1863—69. 

kända oeh i tryckt programm offentliggjorda öfverläggnings- 
ämnen, hvilka beröra deU lagstiftnings- och dels lagskip- 
ningsfr&gor; och vore svaren & desamma nedlagda i proto- 
koll, hvilkas innehåll komme att i sinom tid ingå i Förenin- 
gens tidskrift. Undantagsvis hade äfven frågor utom pro- 
grammet blifvit i någon afdelning diskuterade samt föredrag 
hållits och rättsfall refererats. Under årets lopp hade 2:dra 
årgången af föreningens tidskrift från trycket utkommit; och 
skulle tryckningen af 3:dje årgången, sedan utlofvade manu- 
skript numera begynt inkomma, i dessa dagar taga sin bör- 
jan. Föreningens bibliothek och arkiv hade under året rik- 
tats genom gåfvor af kejs. Senaten för Finland, Die Juristische 
Gesellschaft zu Berlin samt Assessoren F. J. Rabbe. Före- 
ningens allmänna, af samtliga afdelningarna sammanskjutna 
kassa, som vid årets början egde en behållning af 1,901 
mark 65 penni, hade under året haft en inkomst af 930 
mark 75 penni, utgörande dels ledamotsafgifter från Hel- 
singfors, Åbo och Wasa, och dels influten betalning för sål- 
da exemplar af tidskriftens l:sta häfte. Deremot hade ut- 
gifterna, bestående förnämligast i tryckningkostnader, upp- 
gått till 889 mark 88 penni. Behållningen i kassan utgjorde 
alltså nu 1,9 i8 mark 52 penni, hvaraf likväl ungef&r hälften 
komme att åtgå till betäckande af kostnaderna för tidskriftens 
3:dje häfte. — Sedan årsberättelsen blifvit uppläst tillkänna- 
gafs, att den deri omnämnda föräring af böcker från die 
Juristische Gesellschaft zu Berlin åtföljts utaf en skrifvelse 
af den 15 Maj 1867, h vilken äfven upplästes, och hvari säll- 
skapet, afläggande tacksägelse för 2:dra årgången af den 
finska föreningens tidskrift, förmäler sig ^med glädje hafva 
(leraf inhemtat, med hvilket intresse denna förening omfat- 
tar och utöfvar den juridiska vetenskapens förkofran i Fin- 
land^ samt säger sig ^ej kunna underlåta att uttrycka sitt 
bifall öfver dess grundliga afhandlingar^, hvilka isynnerhet 
förefunnes i vissa särskildt omnämnda uppsatser. — Härefter 
utsagos Hofrättsassessoren Brummer och Bankodirektören 
Nykopp till revisorer af Föreningens räkenskaper, hvilka de 
äfven under loppet af mötet genomgingo och granskade samt 
i allo godkände. — Beträffande Föreningens arbetsordning 



Digitized by 



Google 



FöreningenB årsmöten 1863-^69. 191 

under det stundande året beslöta att densamma skulle för- 
blifva oförändrad, hvarföre mötet jemväl nu för årsprogram- 
met godkände åtskilliga från Helsinjgfors, Åbo och Wasa 
föreslagna öfverläggningsämnen. Derjemte uttalades likväl 
den önskan, att Föreningens ledamöter ville vid afdelnings- 
mötena meddela referater ur märkligare arbeten och uppsat- 
ser på den juridiska litteraturens område. — Årsafgift till 
föreningens allmänna kassa skulle förtfarande erläggas med 
fyra mark af bvarje ledamot. — Föreningens centralbesty- 
relse, som utgjorts af Professorerne Ehrström (ordförande) 
och Rosenborg (sekreterare) samt Hofrättsassessorne Bru- 
noUy A. Grotenfelt (skattmästare) och Öhrnberg jemte sup- 
pleanterne Professoren Liljenstrand och Prokuratorssekrete- 
raren Sederholm återvaldes; och anmodades ordföranden att 
omhändertaga skattmästaregöromålen under skattmästarens 
frånvaro å utrikes ort. Äfven redaktionsutskottet, som ut- 
gjorts af Professorerne Statsrådet Palmen, Liljenstrand, Ehr- 
ström och Rosenborg samt Hofrättsassessoren Grotenfelt 
återvaldes. Ett tillämnadt föredrag af Prokuratorssekretera- 
ren Sederholm uppskjöts till centralafdelningeus förstskeende 
möte, emedan tiden nu icke medgaf dess hållande. 

1868. 

Juridiska Föreningen hade årsmöte den 26 September. 
Ur den af ordföranden Professoren Ehrström upplästa års- 
berättelsen framgick att Föreningen under sitt senaste år 
hade genom dödsfall förlorat flere ledamöter, bland hviika 
särskildt omnämndes Hofrättsrådet Nils Karl Elias Groten- 
felt (afliden den 2 April 1B68), hvilken varit filialafdelnin- 
gens i Wiborg förste ordförande och, sjelf varm för Förenin- 
gens uppgifter, hade, sålänge han qvarstod på denna plats, 
lyckats för densamma intressera dervarande ledamöter samt 
äfven sedermera visat sitt nit för Föreningens sträfvanden 
genom att bidraga till Föreningens tidskrift med rättsfall. — 
Föreningen hade under året räknat 67 ledamöter i Helsing- 
fors, 50 i Åbo och 37 i Wasa, hvaremot uppgift om förhål- 
landet såväl härutinnan, som i andra Föreningen rörande 
ämnen saknades från filialafdelningen i Wiborg. — Under 



Digitized by 



Google 



192 Föreningens årsmöten 1863>-69. 

årets lopp hade tredje häftet af Föreningens tidskrift blifvit 
i det närmaste fllrdigtryckt, sä att det innan kort kunde i 
bokhandeln utgå. För öfrigt hade Föreningens verksamhef 
inom centralafdeiningen samt filialatdelningarna i Åbo och 
Wasa hufyudsakligen inskränkt sig till diskussion af de i 
årsprogrammet upptagna lagstiftnings- oéh lagskipningstrå- 
gor, hvarå svaren, åtminstone från Helsingfors och Åbo*) 
blifvit nedlagda i protokoll, hvilkas innehåll i sinom tid kun- 
de i tidskriften intagas. Föreningens allmänna, af samtliga 
afdelningar grundlagda och af de tre sistnämnda underhåll- 
na kassa, hviiken för ett år sedan egde en behållning af 
1,948 mark 52 penni, hade under året genom ledamotsafgif- 
ter och försäljning af tidskrlAen haft en inkomst af 885 
mark 70 penni samt en utgift af 129 mark 10 penni, så aU 
densamma följaktligen nu egde en behållning af 2,705 mark 
12 penni, deraf likväl ungefär tredje delen komme att innan 
kort utgifvas för tryckningskostnader m. m. — Sedan års- 
berättelsen blifvit uppläst, utsagos Hofrättsassessoren Brum- 
mer och Protokollssekreteraren Krogius till revisorer af Före- 
ningens kassa och räkenskaper, hvilka, enligt hvad reviso- 
rerne vid slutet af mötet tillkännagåfvo, befunnos vara i be- 
hörigt skick. — Derefter uppgjordes för det ingående året 
nytt diskussionsprogramm, hvars slutliga redaktion dock upp- 
drogs åt centralbestjrelsen och redaktionsutakottet. — Års- 
afgiften bestämdes att äfven under det ingångna året utgöra 
fyra mark af hvarje Föreningens ledamot. Slutligen åter- 
valdes Föreningens förra centralbestyrelse, bestående af Pro- 
fessoreme Ehratröm (ordförande) och Rosenborg (sekretera- 
re) samt Hofrättsassessorerne Brunou, A. Grotenfelt (skatt- 
mästare) och Ohrnberg, jemte suppleanterne Professoren Lil- 
jenstrand och Prokuratorssekreteraren Sederkolniy äfvensoni 
Föreningens redaktionsutskott, som utgjorts af Senatorn Pal- 
métif Professorerne Liljenstrand, Ehrström och Bosenborg 
samt Hofrättsassessoren A. Grotenfelt^ skulle qvarstå. Un- 



*) Efter årsmötets slut fick ordföranden ifrån posten emottaga 
kfveu Wasa filialafdelnings svar ä diskussionsfrågoma jemte förslaii: 
till nya sådana. 



Digitized by 



Google 



Föremngens Årsmöten 1863—69. 193 

der skattmästarens frånvaro skulle kassa och r&kenskaper 
skötas af Prokuratorssekreteraren Sederholm. 

1869. 

Juridiska Föreningens årsmöte försiggick den 25 Sep- 
tember. Uti en årsberättelse, som af ordföranden Professo- 
ren Ehrström upplästes, egnades först några saknadens ord 
åt minnet af nyligen (den 13 September 1869) aflidne Sena- 
torn och j. u. doktorn Johan Erik Bergbom, hvars ädla ka- 
rakter och verksamhet för Finlands utveckling genom ny 
lagstiftning betonades, samt hvars åsigter i några ännu olösta 
lagstiftningsfrågor, såsom beträffande högsta domstols-leda> 
möternes inamovibilité m. m. antyddes. Härefter meddela- 
des, att Juridiska Föreningen hade under det senaste året 
räknat 157 ledamöter, af hvilka 66 tillhört centralafdelnin- 
gen i Helsingfors, 69 filialafdelningen i Åbo och 32 fllial- 
afdelningen i Wasa. Efter Senatorn Dahl hade Hofrätts- 
rådet Wahlberg varit ordförande i Åbo och efter Hofrätts- 
assessoren Äminoffs flyttning från Wasa hade ordförande- 
skapet derstädes innehafts af Lagmannen Ekström. Förenin- 
gen hade äfven senaste år förnämligast sysselsatt sig med 
diskussion af de i det tryckta årsprogrammet intagna frågor, 
och svaren å desamma, hvilka åtminstone från Helsingfors 
och Wasa funnes nedlagda i protokoll, komme att i sinom 
tid i tidskriften meddelas. Från Åbo saknades ännu upp- 
gift härom.*) — I anledning af en diskussionsfråga hade cen- 
tralafdelningen, på förslag af Senatorn von Knorring, inbju- 
dit till bildande af en Fängelse förening i Finland, hvars 
snara konstituerande kunde emotses. Af Föreningens tid- 
skrift hade 3:dje årgången utkommit samt 4:de årgången 
blifvit lagd under pressen. Föreningens allmänna bibliothek 
hade tillväxt genom reqvirerade utländska tidskrifter samt 
gåfvor från ''Die Juristische Gesellschaft zu Berlin'' och Pe- 
dagogiska Föreningen i Finland. Till centralafdeln ingens 
bibliothek hade dessutom ett lagverk ifrån k. Senatens ar- 
kiv kostnadsfritt erhållits. — Föreningens allmänna kassa, 
som vid året« början egde en behållning af 2,705 mark 12 

*) Protokollerna sedeimera inkomua. 

Jurid, Fören. Tidskr. 1872. 13 



Digitized by 



Google 



194 Föreningens ärsmöten 1863--69. 

penni, hade genom ledamotsafgifter, försäljning af tidskrif- 
ten m. m. haft en inkomst af 1,291 m. 17 p.; hvaremot ut- 
gifterna, förnämligast för tryckning, hade uppgått till 1,054 
m. 27 penni, sä att behållningen nu utgjorde 2,942 m. 2 p., 
deraf dock ungeiUr en tredjedel komme att utgå för tidskrif- 
tens 4:de årgång. — Sedan årsberättelsen, hvars innehåll vi 
sålunda i korthet återgifvit, blifvit uppläst, framlades till på- 
seende de färdigtryckta arken af 4:de årgången utaf Förenin- 
gens tidskrift äfvensom den nyligen inlupna gåfvan från ^Die 
Juristische Gesellschaft zu Berlin^, bestående af 10 exx. utaf 
bemälda Sällskaps ^Zehnter Jahresbericht^ samt 2 exx. af 
en beskrifning öfver den fest, som samma Sällskap den 8 
Maj 1869 firat i anledning af sin tioåriga tillvaro; och be- 
slöts att filialafdelningarna i Åbo och Wasa skulle tillsändas 
hvardera 2 exx. af omförmälda ^Jahresbericht^, men de öfriga 
exemplaren deraf och festbeskrifningen förvaras uti Förenin- 
gens härvarande bibliothek. — Ett af universitetsbibliothe- 
karien gjordt anbud, att de af Föreningen reqvirerade utländ- 
ska tidskrifter skulle få jemte universitetets juridiska tidskrif- 
ter hållas Föreningens medlemmar tillhanda i biblitohekets 
läserum, antogs med tacksamhet; och beslöts, att, sedan 
Föreningens tidskrifter derstädes hållits tillgängliga i en må- 
nads tid, skulle de till Föreningens bibliothek återgå för ut- 
låning till Föreningens medlemmar. -- Till revisorer af Före- 
ningens räkenskaper och allmänna kassa, hvilka af t. f. skatt- 
mästaren Prokuratorsadjointen Sederholm framlades, utsagos 
Hofrättsassessoren Brummer och Juris Doktorn Mpntgomery, 
hvilka, efter verkstäld granskning mot slutet af sammanträ- 
det anmälte, att kassa och räkenskaper befunnits i behörigt 
skick. — Årsafgiften till Föreningens allmänna kassa för nu 
ingående år bestämdes att, likasom förut, vara fyra mark af 
hvarje Föreningens ledamot. För Föreningens verksamhet 
under det ingående året skulle likasom tillförene uppgöras 
tryckt programm, innefattande diskussionsfrågor i ämnen för 
lagskipning och lagstiftning, och uttalades den önskan att 
hvarje fråga skulle till diskussion förberedas af någon på 
förhand utsedd referent. Derjemte skulle det, såsom ock 
hittills skett, stå Föreningen och dess afdelningar fritt att 



Digitized by 



Google 



Föreningens Årsmöten 1863--69. 195 

handlägg» äfven andra med Föreningens uppgifter förenliga 
ämnen, med eller utan förberedelse af dertill utsedda utskott. 
— Ett nu uppkastadt förslag att söka intressera Föreningens 
ledamöter och landets jurister öfverhufyud för framletandet 
ur domstolarnes och embetsverkens arkiv af sådant, som 
kunde rara af intresse för landets rättshistoria, skulle inom 
oentralafdelningen vidare förberedas. — Åt Föreningens blif- 
yande central bestyrelse uppdrogs att för tryckning uppgöra 
arets diskussionsprogramm, med ledning af åtskilliga dels 
från Helsingfors och ^'asa till Föreningens bestyrelse inkom- 
na, dels uti Åbo Underrättelser för den 13 September in- 
tagna förslag till diskussionsämnen. — Slutligen anstäldes 
val af centralbestyrelse och redaktionsutskott, hvilket utföll 
sålunda, att centralbestyrelsen utgöres af Professoren Ehr- 
ström (ordförande), Hofrättsrådet Brunou^ Prokuratorsadjoin- 
ten Sederholm (skattmästare och bibliothekarie), Professoren 
Liljenstrand (sekreterare) och Hofrättsassessoren Orotenfelt, 
jemte suppleanterne Professoren Rosenborg och Hofrättsas- 
sessoren Öhmberg. Redaktionsutskottet skulle, liksom förr, 
utgöras af Senatorn Palmen, Professorerne Liljenstrand, Ehr- 
ström och Rosenborg samt Hofrättsassessoren ChrotenfeU. 



Digitized by 



Google 



SIvloH i polenlkea ned Herr B. tob KaorriBf:. 

Det '^svar'' Herr E. von Knorring adresserat till mig i 
första häftet af Juridiska Föreningens tidskrift för inneva- 
rande år, är af beskaffenhet att fr&n min sida icke kunna 
lemnas utan allt bemötande, sä motbjudande det än kännes 
att vidare möta Herr v. K. på den personliga förbittringens 
fält, dit striden af honom först blifvit dragen och der han 
äfven sedan fortsatt densamma. Såsom motiv dertill uppger 
Hr v. K. att jag skulle ''genom ett vanställande och ogrun- 
dadt omdöme sökt nedsabla ett system grundadt på en )ju9 
och eminent tanke*", samt att vid sådant förhållande ^föga 
någon med varm känsla för rätt och eanning kunnat blifva 
vid ostördt lugn och orubbad jemvigt.*" Men detta argument 
torde väl få betraktas endast som ^tt eJQfektfullt talesätt, ty 
svårligen kan Hr v. K. sje]f tro att någon enda opartisk lä- 
sare dcrigenom skall bringas till att anse mina anmärknin- 
gar mot ofelbarheten af ett visst fängelsesystem innebära nå- 
got attentat mot rätt och sanning, lika litet som det någon- 
sin fallit mig in att såsom sä-dant stämpla Hr v. E:s enligt 
min åsigt orättvisa nedsättande af ett annat system, hvilket 
ej heller lärer kunna bestridas vara grundadt på en ljus och 
eminent tanke, desto hellre som derigenom i fängelseväsen- 
det blifvit införd en ny princip, hviiken helt säkert aldrig 
skall öfvergifvas, utan allt framgent göra sig gällande inom 
hvarje system, om ock i större eller mindre utsträckning. 

Jag sade att Hr v. Krs svar icke kunde af mig lemnas 
utan bemötande, och jag anser mig till förklaring häraf bö- 
ra främst framhålla hurusom Hr v. K. genom påståendet att 
jag ^retoucherat mina egna yttranden^ samt utrop sådana 
som: "^Hr S. talar numera ur en annan ton^; ^så låter det 
ej i den första uppsatsen^, m. fl. dylika, söker göra troligt 
att de åsigter jag i nyssnämnda uppsats uttalat^ skulle blif- 



Digitized by 



Google 



Slutord ang. det progressiva föngelsesystemet. ]97 

vit af mig fräagångna och förnekade i den följande. Rätta 
förhållandet är emellertid att jag deri hvarken frånträdt el- 
ler modifierat desamma, ehuru, d& det ur Hr v. E:8 bemö- 
tande framgick att uppsatsen blifvit af honom från en allde- 
les skef synpunkt uppfattad, jag fann mig föranlåten att för 
hans räkning vidare utlägga och förtydliga min mening. De 
insinuationer Hr v. K. i anförd måtto tillåtit sig påkalla så- 
ledes ovilkorligen från min sida ett tillbakavisande, äfven 
om hans svar icke i öfrigt skulle förete en vilseledande 
färgskiftning, som gör några upplysande anmärkningar gan- 
ska nödvändiga. 

Herr v. K. återkommer i sitt svar ännu en gång till 
ett i hans artikel om den vilkorliga friheten genom tryckfel 
influtet ord och säger nu att han aldfig påstått det jag skul- 
le med vett och vilja d. v. s. med verklig kännedom att 
ordet tillkommit genom tryckfel citerat detsamma, ^men^ — 
tillägger Hr v. K. — ""ett faktum qvarstår i all händelse obe- 
stridligt och det är, att Hr S. med citationstecken och det 
s&rskilda indikationstecknet ^som förf. säger^ reproducerat 
ett tryckfel, som icke blott var vanställande utan äfven in- 
nebar en nonsens, och att framhållandet af detta faktum 
skulle varit obefogadt har Hr S. ej gittat ådagalägga^. Det- 
ta är med förlof sagd t advokatyr. Jag har aldrig förnekat 
Hr v. R:s rätt att framhålla sjelfva faktum d. v. s. att ett 
ord i den af mig citerade meningen berodde på ett tryck- 
fel. M^ii, j^r v.. K. valde ej denna enkla utväg att få miss- 
taget ril^tipSlt. Han behagade fastmera yttra: ^det jag syn- 
tes hafDa med begärlighet begagnat mig at ett i hans af- 
handliog förekommande ti^pkfel för att genom dess reprodu- 
cerande med citationstecken få samma afhandling ännu mera 
vanställd^. Häri låg alldeles tydligt en underförstådd be- 
skyllning att jag skulle medvetet, således med vett och vil- 
ja, återgifvit sagde tryckfel. Det var till denna kränkande 
beskjllning jag sade Hr v. K. hafva saknat allt fog, så myc- 
ket mer som framställningen genom det ifrågavarande ordet 
hvarken vanställdes eller blef en nonsens. Detsamma säger 
jag ännu! Och jag tror att hvarje läsare ^med varm känsla 
för rätt och sanning^ skall säga detsamma. — 



Digitized by 



Google 



198 T^ Sederholm. 

En annan af Hr v. E. längre fram afgifven förklaring 
är ]ika litet öfvertjgande. I min första uppsats yttrade jag 
att isoleringssjstemet^ tyngdpunkt ingalunda borde sökas i 
sjelfva det yttre tv&nget, hvilket i och för sig vore af föga 
värde s&som bättringsmedei, utan i det tillfälle som derige- 
nom beredes f&ngen att oberörd af det skadliga inflytande 
som gör sig gällande i gemensamhetsfängelset undergä en 
vanligen väl behöflig uppfostringskurs. Hr v. K. angrep 
detta yttrande och sedan jag i mitt genmäle vederlagt hans 
gjorda anmärkningar, säger han sig nu hafva funnit huru- 
som jag med uttrycket isoleringen i och för siffy menat iso- 
leringen ensam för sig, hvilken lyckliga upptäckt haft till 
påföljd att han ändteligen kommit under fund med hvadjag 
rätteligen velat säga. Det kan naturligtvis ej vara Hr v. K. 
förmenadt att för sin del anse det senare uttryckssättet b&de 
bättre och riktigare, men att det förra för honom skulle va- 
rit så obegripligt att han först nu sent omsider lyckats ut- 
grunda meningen med detsamma, låter fast otroligt. Till 
Hr v. E:s tjenst kan jag också numera i denna fråga upp- 
vakta med en hänvisning till Justitierådet, Doktor Olivecro- 
nas nya arbete: ''Om orsakerna till återfall till brott och om 
medlen att minska dessa orsakers skadliga verkningar'', 
hvarest det pag. 57 bland annat heter: ''Man har i utlandet 
redan börjat öfvergifva tanken, att hålla unga brottslingar i 
cell, åtminstone för någon längre tid ; man har lärt sig inse, 
att ensamheten i cellen endast obetydligt i och för sig kan 
bidraga till brottslingars moraliska förbättring" etc. Således 
samma påstående emot hvilket Hr v. K. så energiskt upp- 
trädt, uttryckt i samma ord Hr v. K. funnit så öfvermåttan 
obegripliga ! 

Till min stora förundran har Hr v. K. i sitt svar t!ll- 
vitat mig att hafva framlagt otillförlitliga siffror för Moabit 
och alldeles inga för Bruchsai, hvarföre "det tillsvidare af 
mig vore obevist att Bruchsai och Moabit skulle gifvit resul- 
tater, som komme upp emot de irländska". Och för ytter- 
mera visso tillägger Hr v. K. på ett annat ställe: "om såle- 
des resultaterna från Bruchsai och Moabit hos mig ej vunnit 
afseende, så är det derföre att Hr S. för Bruchsai framvisat 



Digitized by 



Google 



Slutord ang. det progressiva flKngelsesystemet. 199 

inga resoltater »Ils och för Moabit icke haft att duka upp 
andra siffror än sådana, som enligt Hr S:s eget erkännande 
äro sväfvande, ofullständiga och föga upplysande samt s&be- 
skaffade att man af dem ej kan draga några allmänt gällan- 
de slutsatser^. Men har jag väl åtagit mig att tilihandagå 
Hr v. K. med en sådan bevisning som han här af mig for- 
drar? Har jag icke tvertom uttryckligen förutsatt att resul- 
taterna från dessa fängelseinrättningar skulle vara Hr v. K. 
fullständigt bekanta? Att antaga ett annat förhållande kun- 
de ju också aldrig komma ifråga. Det tyckes nämligen va- 
ra sjelffallet att när man som Hr v. R. ställer sig uteslutande 
— märk väl! uteslutande — på resultaternas grund och med 
öfverlägset förakt behandlar "det abstrakta räsonerandet", 
"theoretiserandet", såsom någonting fullkomligt värdelöst, så 
borde man väl anse det för en nödvändighet att främst 
skaffa sig noggrann kännedom om alla samlade resultater 
från skilda länders åtminstone mest framstående fängelser, 
för att genom dessa resultaters vägande och mätande emot 
hvarandra komma sig till någon visshet hvar öfvervigten 
står att finna. Men Hr v. K. synes hafva tagit saken lät- 
tare. Han nöjer sig med de irländska resultaterna och bryr 
sig litet om alla andra. Det är ej allom gifvet att på en 
sådan kungsväg komma sig till egen öfvertygelse om ett 
systems företräde framför de öfriga. Hvad åter angår den 
förmenta otillförlitligbeten af mina för Moabit tidigare fram- 
laggda siffror, så har Hr v. E. litet förhastadt öfver dem 
brutit stafven. Ty för det första synes det hafva undgått 
Hr v. K:s uppmärksamhet att mina af honom citerade ord 
derom att siffrorna rörande de frigifna fångarnas förhållande 
efter utträdet ur fängelset, vore alltför sväfvande och ofull- 
ständiga för att man af dem skulle kunna draga några all- 
mänt gällande slutsatser, icke afse Moabit, eller ens någon 
viss anstalt, utan hänföra sig till återfallssiffror i allmänhet, 
hvilka aldrig kunna blifva riktigt pålitliga, alldenstund mån- 
ga frigifna fångar återfalla i brott utan att blifva tilltalade 
och sakfällde samt ett ännu större antal försvinna ur veder- 
börande myndigheters synkrets och undslippa på sådant sätt 
att ingå i återfallstabellerna. Och för det andra utgör den 



Digitized by 



Google 



200 ^- Sederholm. 

af Hr v. K. efter von Yalentini anförda höga återfallesiflTraQ 
för provinsen Brandenburg alldeles ioke, såsom Hr v. K. an- 
tager, något bevis för att ej samma siffra för Moabit kunnat 
st&lla sig helt låg, enär storleken af förstnämnda sifferuppgift 
beror på särskilda omständigheter, förnämligast den att en 
så högt befolkad stad som Berlin ligger i sagde provins. 
Såsom motvigt häremot kan en enstaka fikngelsein rättning 
och allraminst en som ej inrymmer större fångantal än Moa- 
bit omöjligen utöfva något märkbart inflytande. Tilläggas 
må att den ofBciella berättelse ur hvilken jag hemtat mina 
af Hr v. K. antast^e siffror är, såsom jag ock i min be- 
skrifning omnämnt, författad af D:r Wichem, hvilken då be- 
rättelsen afgafs stod i spetsen för preussiska fUngelseförvalt- 
ningen, och hvars namn väl borde vara en tillräcklig bor- 
gen för uppgifternas pålitlighet. Men det är nu i sjelfva 
verket så att hvarje fängelsesystem kan vid tillämpningen 
förfuskas och att resul täterna bero vida mindre af det an- 
tagna systemet, än af sättet för dess handhafvande. Moabit 
gaf glänsande resultater under den tid högsta ledningen der- 
af låg i D:r Wicherns händer, emedan han omfattade det 
med litiigt intresse samt hade omsorg om att det admi- 
nistrerades i systemets sanna anda d. v. s. sålunda att icke 
insperringen blef ansedd för hufvudsak och uppfostran bisak. 
Hvart ett motsatt förfarande leder har man tillfälle att in- 
hemta från D:r Olivecronas ofvanåberopade arbete: '^Om or- 
sakerna till återfall till brott^, ur hvilket framgår att fån- 
gelseväsendet i Sverige för närvarande lemnar allt annat än 
goda resultater. Men får man lägga detta förhållande syste- 
met till last? D:r Olivecrona säger härom: '"Straffarbete i 
gemensamhetsfångelse eller i cell samt fängelsestraff i cell 
synas, såsom de nu verkställas, egentligen afse 

l:o att samhället skall tryggas mot brottsliga tilltag 
från fångarnes^ sida; 

2:o att fångarne, genom frihetens förlust eller genom 
tvångsarbete och fångelsedisciplin i förening, skola afskräc- 
kas från vidare brott; samt 

3:o att, der straffet verkställer i cell, fån^arne skola 
under ensamheten icke blott väckas till en allvarlig ånger 



Digitized by 



Google 



Slutord ang. det progressiva föngelsesystemet 201 

öfver sitt föregående lefverne, utan ock undvika ytterligare 
moraliskt förderf genom beröringen med hvarandra. 

Men den egentliga moraliska förbättringen, som med 
allt sådant straff bör åsyftas, är lemnad åt slumpen eller åt 
de mer eller mindre lifliga intryck, som iångpredikantens 
predikningar eller hans tillfå.Iliga samtal kunnat gifva åt 
fängarne^. 

Märkas bör att fångelsepredikanterne, hvilka, klent af- 
lönade, oftast betrakta sina tjensteåligganden vid fångelset 
såsom bisak, äfven med god vilja icke kunna egna hvarje 
enskild fånge mera tid än några få timmar om året samt 
att nära nog intet göres för fångarnes undervisning i kun- 
skaper och yrkesskicklighet eller eljest till underlättande af 
möjligheten för dem att ärligen försörja sig efter frigifvan- 
det. fiurudana resultater vill man begära vid dylikt för- 
hållande! 

Sådana handgripliga sanningar kunna icke borträsonne- 
ras. Man må tro sig stå huru fast och oantastelig som helst 
^på resultaternas grund^, men likafullt är det visst att man 
också på den grunden kan intaga en mycket osäker stånd- 
punkt, om man riktar sin uppmärksamhet endast åt ett håll 
och lem nar ur ögnasigte alla de mångfaldiga omständigheter 
hvilka nödvändigtvis måste tagas med i beräkningen om re- 
sultaterna verkligen skola kunna tilläggas ett afgörande vo- 
tum. Härom såväl som om de delar af Hr v. Kis svar hvil- 
ka hittills icke blifvit berörda, kunde ännu vara mycket att 
säga, men jag har velat göra detta mitt slutord till Hr v. 
K. så kort som möjligt och af bryter det derföre här, tilläg- 
gande endast några för ämnet icke främmande rader af det 
tal, hvarmed Lord Carnarvon vid internationella fångelse- 
kongressens i London sammanträde den 3 sistlidne Juli öpp- 
nade dagens förhandlingar, och i hvilket tal han, efter att 
hafva påpekat hurusom kongressen hade till sin uppgift att 
undersöka och om möjligt lösa frågor, som vore både in- 
vecklade och svåra och som rörde behandlingen af brott och 
brottslingar, samt att den derföre måste undvika att spilla 
sin tid, sina krafler och sitt nit på mindre enskildheter, ut- 
talar den varning, att man eärekildt borde akta sig f6r att 



Digitized by 



Google 



202 Th. Sederholm. 

gifoa företräde uteslutande åt ett visst fängelsesystem, tUan 
söka att blifoa ense om vissa stora grundsatser och forslag 
som kunde läggas till grund for, genomtränga, gifva lif åt 
och framfor allt fruktbargöra alla system for brottslingars 
behandlingJ^ 

Hifors, Oktob. 1872. 

Theodor Sederholm. 



Digitized by 



Google 



Rättsfall. 

7. 

fMtr akteukapdifte tiadi hans ritt lUl arf efter sia af 

Ma Mader i ftregåeade äkteatkap fM4a kallhytter. — IJI- 
redalag om det soleaaa ikteaskapets appltsalag aek det 
aeaare akteaskapsUftet. 

Vid bouppteckniDg, som verkstäldee i Helsingfors den 
20 och 25 Augusti 1868 efter viktualiehandlanden Renfors* 
enka Kristina Sofia Renfors, född Nessén, hviiken derstädes 
aflidit den 1 i samma månad, antecknades att närmaste kän- 
da arfvingar till Kristina Sofia Renfors, hviiken icke efter- 
iemnat några bröstarfvingar, vore hennes moders hel broders 
barn, packhusinspektoren M. E. Linden och dennes syster 
ogifta landtmäta.redottren Karolina Linden, samt moders hel- 
systers barn, enkefru Charlotte von Hertzen. Och utgjordes 
tillgångarna i boet, enligt bouppteckningsinstrumentet, af går- 
den och tomten N:o 52 i östra qvarteret af den s. k. Skat- 
udden, uppskattad till 3,200 mark, värdepapper och reda 
penningar tillsammans till ett belopp af 11,479 mark 65 
penni samt annan lösegendom värderad till 1,882 mark 51 
penni, eller i en summa 16,562 mark 16 penni och dessutom 
en osäker fordran, enligt skuldsedel, på 100 mark, hvaremot 
afkortningen enligt samma bouppteckningsinstrument stigit 
till 2,086 mark 66 penni. 

Efter det ofvannämnda personer i sin antydda egen- 
skap af enkan Renfors arfvingar omhändertagit qvarlåtenska- 
pen, blefvo de af timmermannen Karl Gustaf Karlsson från 
Borgå stad instämda till Rådstufvurättens i Helsingfors sam- 
manträde den 15 Februari 1869, då Karlsson påstod, att. 



Digitized by 



Google 



204 . RftUsfaU 7. 

som han ^ore halfbroder af samma moder till Kristina Sofia 
Renfors och, ehuru född utom äktenskap, likväl aflad under 
äktenskapslöfte samt således, på grund af 9 ooh 10 $$ 3 kap. 
6. B., 2 $ 8 kap. samt 2 $ 3 kap. Ä. B., berättigad till arf 
efter Kristina Sofia Renfors framför förenämnda arftagare, 
dessa måtte förpligtas att, gemensamt eller den af dem, som 
gälda gittade, till honom, såsom bemälda Kristina Sofia Ren- 
fors* ende närmaste arfvinge, utlemna all i boet efter henne 
befintlig egendom samt att å de kontanta penningarne, som 
löpt med 5 procents ränta, betala sådan ränta, äfvensom att 
för boets ofvannämnda gård och tomt erlägga hyra med 300 
mark; hvarhos, ooh som en del af lösegendomen allaredan 
blifvit å offentlig auktion försåld för en behållen summa af 
2,059 mark 71 penni, Karlsson, enär omförmälda försäljning 
icke för utredningen af boet varit nödvändig samt vid auk- 
tionen, såsom i allmänhet fallet varit den tid försäljningen 
skett, erhållits ett pris betydligt understigande egendomens 
verkliga värde, yrkade svarandernas skyldigkänuande att 
utgifva sagde auktionsskilling med minst 50 procents för- 
höjning. 

Till utredande af sin skyldskap med Kristina Sofia Ren- 
fors inlemnade Karlsson särskilda intyg, af hvilka tvenne af 
pastorsem betet i Artsjö den 29 Oktober 1868 och 5 Januari 
1869 utfärdade bevis innehöUo följande: ^Inhysingen, enkan 
efter Corporalen vid f. d. Tavastehus Regemente och Lif 
Compagnie Carl Magnus Nessén, Eva Gustafva Linden, född 
den 14 Maj år 1784 - - - befinnes af sitt giftermål haft 
dottren Stina Sofia Nessén född den 21 Augusti år 1805, som 
härifrån afflyttat - • -; dessutom har hon haft oäkta sönerne 
Carl Gustaf född den 27 December år 1812, ooh Johan Her- 
man född den 16 April år 1815, båda i denna Socken, öm 
hvilka i Historieboken öfver födde är antecknadt, att deras 
far uppgifvits varit Skräddaren Carl Mallen, från Willikkala 
by, och fOr den äldre står Conjugii Koroine. Härifrån Kåfva 
de flyttat till Mörskom - - - - den sednast nämnde med be- 
tyg af den 17 Oktober 1829, men för den äldre brodern är 
betygets datum i kyrkoboken icke utsatt. Sådant varder i 
grund af denna sockens kyrkoböcker härstlkiee intygadt^. 



Digitized by 



Google 



RättsfaU 7. 205 

Ett utdri^ ur Artejö förBamlings historiebok öfver föd- 
de innehåller för år 1812 i den kolamn, som är betecknad 
med orden ^Nomina baptitz.^ namnet Carl Grustaf och under 
dem orden ^Conjugii nomine^. öfVerskriften på de tvenne 
derpåföljande kolumnerna är, på den första ^Nomina paren- 
tam^, och på den andra ^et testium^. I den förra af dessa 
läsas namnen: Carl Malleen, Anders Borgman, Henrik Löf- 
ving, Matts Thomasson ; i den senare : Eva Gustafva Nessén, 
Maria Simonsdotter, Henrika Henriksdotter. I den sista ko- 
lumnen, med öfverskriften ^Domicilia^, står ^Storby, Rietelä, 
Peckas. v. p. Mieh. Tiecander^ etc. — Motsvarande kolum- 
ner af historieboken för år 1815 upptaga, utom annat, den 
första kolumnen : namnet Johan Herman, och derunder ordet 
^Spurius^, den andra: Fadren föregafs vara Skrädd. Carl 
Malleen ifr. Willikkala. Eva Gustafva Nessén; den tredje 
kolumnen v. Fast. Mich. Ticcander, Kyrkoväkt. Erik An- 
dersson. Erik Mattsson Sytningsman ifrån Hiitelä. Christi- 
na Samuelsd:r ifr., samt den sista kolumnen: Hiitelä. Mich. 
Ticcander. ph. mag. d. v. past. — Enligt samma historie- 
boks utdrag är Kari Gustaf döpt den 28 December 1812. 

Till detta utdrag är af pastorsembetet bifogadt en så- 
lydande anteckning: ^om ofvanstående Carl Gustaf står i 
Barnaboken, upprättad år 1823 med b. till Mörskom och om 
Johan Herman, till Mörskom c: t: }j[ 1829^. 

Ett den 29 November 1868 af pastorsembetet i Mör- 
skom utgifvet bevis innehåller, ^att ur härvarande Historie-, 
Barna- och Komm unionböcker framgår det en dreng Karl 
Gustaf Karlsson år 1828 funnits antecknad i härvarande Bar- 
nabok på Storpolais hemman i Kyrkobyn. Efter att - -^- - 
har han den 30 Oktober 1834 erhållit flyttningsbetyg till 
Borgå. — Han är enligt härvarande kyrkoböcker född den 
29 December 1812 •— men hans födelseort är icke utsatt. 
Att han dock hitflyttat från annan församling och att han 
annorstädes måste vara född framgår deraf, att han icke lin- 
oes upptagen i härvarande historiebok för födde. Något 
flyttningsbetyg af honom inlemnadt, såsom hit inflyttad, fin- 
nes icke i härvarande kyrkoarchiv^. — Uti ett den 12 De- 
cember 1868 utArdadt bevis intygade samma pastorsembete 



Digitized by 



Google 



206 RättsfaU 7. 

att på samma sida i Mörskom församlings Barnabok, der 
den i förestående betyg omnämnde Earl Gustaf Karlsson 
finnes antecknad ^ofvanom bemäide under drengnamn i Bar- 
naboken antecknade Karl Gustaf Karlsson finnes såsom dreng 
skrifne Johan Herman Näsen, hvilken enligt hans flyttnings- 
betyg från Artsjö af den 17 Oktober 1829 varit ^Korporals- 
enkan Eva Gustafva Näsens oäkta son, född i Artsjö den 15 
April 1815'>'>. 

Det för käranden Karlsson af pastorsembetet i Borgå 
den 2 December 1868 ut&rdade prestbeviset är af följande 
lydelse: ^Timmermannen Carl Gustaf Carlsson, som hitflyt- 
tade från Mörskom kyrkoby med betyg af den 30 Oktober 
1834, befinnes enligt nämnde betyg vara född år 1812 den 
29 December (födelseorten ej uppgifven) och har sedan dess 
vistats i denna församling - - -^. 

Dessutom hade Karlsson hos domkapitlet i Borgå an- 
hållit att domkapitlet ville yttra sig huru orden ^oonjugii 
nomine^ i ett af de ofvananförda bevisen borde förstås; och 
hade domkapitlet, enligt af Karlsson ingifvet utdrag ur dess 
protokoll för den 2 December 1868 funnit sig ^böra förkla- 
ra: att orden ^conjugii nomine^ uti skyldskapsbe viset, enligt 
domkapitlets åsigt, motsvarade det i svenska lagspråket nu 
brukliga uttrycket ^under äktenskapslöfte^^, hvilken åsigt 
domkapitlet ansåg vinna ytterligare stöd, såsom det vidare 
heter i protokollsutslaget, ^äfven af dopattestet, som innehål- 
ler huf^udsakligen, att år 1812 den 27 December uti Artsjö 
församling föddes ett gossebarn, hvilket i dopet erhöll nam- 
net Carl Gustaf och haft till föräldrar Carl Malleen och Eva 
Gustafva Nessén, under barnets namn står antecknadt orden 
^conjugii nomine^ och dopet har förrättats af Mich. Ticcan- 
der; att vidare samma moder Eva Gustafva Nessén år 1815 
den 16 April åter framfödt ett gossebarn, som i dopet er- 
hållit namnet Johan Herman och under hvars namn finnes 
ordet ^spurius^ (på svenska: oäkt«), åt hvilket barn Skräd- 
daren Carl Malleen ^föregifvits^ vara fader och dopet är för- 
rättadt likaledes af Mich. Ticcander; uti detta senare fall 
står således ordet spurius i motsatts till conjugii nomine^. 

Slutligen hade Karlsson äfven låtit vid Rådstufinirätter- 



Digitized by 



Googie 



R&ttsfall 7. 207 

ne i Helsingfors och Borg& för dödsfalls skuld afhöra sär- 
skilda vittnen, af hvilka 

Sprutmästaren Erik Johan Sillman intygat: att han i 
24 års tid varit bekant med Karlsson och känt såväl dennes 
moder Eva Gustafva Nessén som halfsjster enkau Kristina 
Sofia Renfors; att såväl Eva Gustafva Nessén som Kristina 
Sofia Renfors erkänt Karlsson, den förra såsom sin son och 
den senare vid flere tillfällen, då Karlsson under besök i 
Helsingfors bott hos henne, såsom sin half broder; samt att 
vittnet varit fullkomligt öfvertygadt derom, att uppgifterna 
om denna slägtskap egt grund. 

Tjenstepigorna Matkilda Bergström och Maria Kristi- 
na Karlsson, hvilka tjenat hos enkan Renfors, den förra i 
6 Va) den senare i IOV2 ^^) ^^^^ ii^tygat, att Eva Gustafva 
Nessén, enligt hvad hon i lifstiden yttrat, varit moder till 
Karlsson, samt att de ofta sett Karlsson hos enkan Renfors 
och hört henne erkänna honom såsom sin halfbroder. 

Tjenstepigan Gustafoa W. öhman, som i 28 år tjent 
hos viktualiehandlanden Renfors, hade afgifvit enahanda in- 
tyg med de tvenne föregående vittnena, endast med det 
tillägg, att vittnet derunder hört äfven Renfors i lifstiden er- 
känna slägtskapen med Karlsson. 

Kyrkosexmannen Thomas Wähä Hiisi hade berättat: 
att aflidne skräddaren Karl Hallen vid något tillfälle 12 eller 
13 år derförinnan för vittnet, på tumanhand, erkänt att han 
vore, såsom han ock allmänt ansetts vara, fader till Karlsson, 
hvilken vore son till korporalsenkan Nessén och i tiden ofta 
besökt henne; dock hade vittnet icke haft sig bekant huru- 
vida Karlsson blifvit aflad under äktenskapslöfte eller tro- 
lofning. 

Bonden David Wahkola hade berättat att han, jemte 
tvenne andra personer, under en återresa från en marknad 
i Borgå för närmare 30 år derförinnan, åtföljt skräddaren 
Karl Hallen och vikit in å Anttila hemman i Hörskom kyr- 
koby, hvarest Karlsson då tjenat såsom dräng; och hade i 
anledning deraf, att Hallen vid samma tillfälle erbjudit Karls- 
son tre riksdaler, dem Karlsson dock ej emottagit, fråga, 
under resans fortsättoing, uppstått om bemälde personers för- 



Digitized by 



Google 



308 B&tto£All 7. 

hållande Ull bvarandra, hvarvid Mallen erkänt, icke allenast 
att han vore fader till Karlsson utan äfven att han, den tid 
Karlsson blifvit aflad, varit trolofvad med Karlssons moder 
Eva Qustafva Nessén, ehuru äktenskapet icke blifvit medelst 
vigsel fuUbordadt, enligt hvad Mallen vidare tillkännagifvit 
i följd deraf, att Eva Gustafva Nessén, som erh&liit något 
belopp penningar i förlikning, frångått talan derom. 

Inhjseskarlen David Johansson hade intygat, att, då 
han jemte Mallen för vidpass fem år derförinnan varit på 
byggnadsarbete i Artsjö socken, Mallen i annan sedermera 
afliden persons närvaro för vittnet omnämnt, att han, den tid 
Karlsson aflades, varit trolofvad med dennes moder Eva Gu- 
stafva Nessén. 

Bondeenkan Katarina Wähä Hiisi hade intygat, att 
Eva Gustafva Kessén, som för något mer än tjugo år der- 
förinnan i fem års tid bott hos vittnet och vittnets son of- 
vaunämnde Thomas Wähä Hiisi, för vittnet uppgifvit att 
hon varit trolofvad med Mallen den tid Karlsson blef aflad. 

Inhyseskarlen Anders Lepistö, omkring 60 år gammal, 
hade i tiden åtföljt Mallen på arbeten i socknen och, medan 
de hvardera bodde i Willikkala by, hört Mallen vid särskil- 
da tillfällen och äfven i andra personers närvaro erkänna, 
att han. Mallen, och Eva Gustafva Nessén varit trolofvade 
med hvarandra, medan Karlsson aflades. Dessutom hade 
vittnet hört Kristina Sofia Kessén, medan hon vistats hos 
Thomas Wähä Hiisi, erkänna Karlsson för sin broder samt 
sett henne umgås med honom på vänskaplig fot. 

Packhusinspektoren Linden och hans medparter bestredo 
förebärandet att Karlsson vore äkta son till Eva Gustafva 
Nessén samt hans derpå grundade anspråk på arf efter en- 
kan Renfors; och inlemnade de till gendrifvande af Karls- 
sons i detta afseende förestälda bevisning ett å pastorsembe- 
tets i Helsingfors vägnar utfärdadt intyg deröfver, att Eva 
Gustafva Nessén, som derstädes aflidit den 31 Mars 1864, 
dit inflyttat år 1847 med ett sålydande betyg: 

^Corporalen Nesséns enka (hennes man Karl Magnus 
Nessén förmodas hafva dött under 1808 års krig) Eva Gu- 
stafva Linden, som hitkommit från Orimattila och härifrån 



Digitized by 



Google 



Rftttsfall 7. 209 

ärnar flytta till Helsingfors, beflnnes vara född den 14 Maj 

1784 (enligt dess egen uppgift i Lapp träsk socken) 

Emot hennes Mgd finnes antecknadt att hon tvenne g&nger 
blifvit häfdad, och absolverad år 1813 och den 1 Maj 1815; 
sedan den tiden har hon veterligen fört en anständig van- 
del. Till äktenskap är hon, sä mycket bekant är, hinder- 
lös, säsnart hon vederbörligen styrker sin mans dödsfall och 
uppter lagenligt boupptecknings och afvittringsinstrument ef- 
ter honom. - - - Artsjö den 6 September 1847^. 

Häraf ans&go packhusinspekj^ren Linden och hans med- 
parter den slutsats böra dragas, att Karlsson icke blifvit aflad 
under äktenskapslöfte. D& det nemligen icke var utredt, 
huruvida Eva Gustafva Nessén vid den tid, då Karlsson afia- 
des, var enka, utan det endast oförmodades^ att mannen 
omkommit i 1808 års krig, och hon, såsom i ofvanin tagna 
betyg antyddes, icke var hinderlös till äktenskap, hade hon 
hvarken kunnat eller bort fasta afseende på löfte om äkten- 
skap med Mallen, ifall sådant ock skulle blifvit gifvet; och 
kunde Karlsson på sådan grund icke betraktas annorlunda 
än såsom aflad i hordom. Denna uppfattning styrktes ytter- 
ligare, först af det utaf Karlsson inlemnade och på grund af 
kyrkoböcker ut&rdade skyldskapsbevis, der han uttryckligen 
funnes upptagen såsom oäkta, och för det andra deraf, att 
Eva Gustafva Nessén, på sätt flyttningsbetyget utvisade, 
o blifvit absolverad^, hvilket uttryck enligt gällande kyrko- 
handbok nyttjades endast om qvinnor, som aflat barn i lön- 
skaläge eller hordom, då deremot om en äkta hustru eller 
en under äktenskapslöfte häfdad qvinna uttrycket ^kyrkta- 
gen^ begagnades. Vidare vore att märkas, det ofvannämnda 
historieboksutdrag upptoge Karlsson såsom döpt den 28 De- 
cember 1812, h varemot Eva Gustafva Nessén enligt flyttnings- 
betyget absolverats år 1813. Naturligtvis hade hon icke be- 
höft undergå absolution om Mallen sjelf varit vid döpelse- 
akten tillstädes och i vittnens närvaro erkänt sig såsom 
Karlssons fader samt låtit kyrktaga Eva Gustafva Nessén 
såsom sin trolofvade brud. Då dertili kommer att, om den 
i historieboken såsom fader till Karlsson upptagne Mallen i 
sjelfva verket skulle häfdat Eva Gustafva Nessén under äk- 

Jurid, Föreiu Tidsh'. 1872. 14 



Digitized by 



Google 



210 R&ttsfall 7. 

tenskapslöfte, anteckningen ^conjugii nomine^, som gjorts för 
Karlsson, äfven bort göras för Johan Herman, hvilken dock 
vore upptagen såsom ^spurius^ och detta icke skett oaktadt 
de döpts af samme prestman, — så borde afseende vid den- 
na anteckning icke lUstas, utan vore densamma fastmer att 
betraktas såsom antingen af presten egenviiligt eller på an- 
nans uppmaning gjord i kyrkoboken eller också efteråt till- 
kommen, isynnerhet om härvid toges i betraktande den 
vårdslöshet, hvarmed boken syntes vara förd, ity att nemli- 
gen modren Eva Gustafva ^Nessén funnes upptagen i den ko- 
lumn, der vittnena bort införas,* hvaremot flere vittnen införts 
i kolumnen för föräldrarna. Packhusinspektoren Linden och 
hans medparter yrkade derföre förkastande af Karlssons mot 
dem väckta talan, såframt Karlsson ej kunde i bevis leda, 
att hans moder, då han aflades, verkeligen var till äkten- 
skap ledig, samt de vid dopet närvarande vittnena edeligen 
kunde styrka, att Mallen dervid närvarit, erkänt sig såsom 
Karlssons fader, och låtit kyrktaga modren såsom sin trolof- 
vade brud. Skulle deremot sådant kunna bevisas, så motsa- 
des Karlssons anspråk på 50 7o förhöjning af värdet på den 
försålda egendomen samt på högre hyra för gården än i 
verkligheten erhållits, emedan Linden och hans medparter 
på grund af åberopade flyttningsbetyg icke kunnat anse sig 
annorlunda än såsom laglige arftagare, hvarföre Lindéii och 
hans medparter för sådan händelse äfven anhöUo om ersätt- 
ning för de kostnader de vidkänts för egendomens vård och 
realisering. 

Efter det parterne ömsesides framstält sina slutpåståen- 
den och Rådstufvurätten utsatt dagen för utslags afkunnande 
till den 2i2 Mars 1869, anhöll Karlsson att få i bevis leda, 
det korporalen Nessén aflidit under 1808 års krig, samt att 
hans efterlemnade enka under sin återstående lifstid åtnjutit 
pension; men Rådstufvurätten ansåg denna bevisning icke 
vara å målets utgång inverkande, i anseende hvartill käran- 
dens anhållan att få densamma föreställa afslogs, och utsla- 
get för parterne afkunnades. Och fann Rådstujvuråtten det 
af Karlsson uppgifna skyldskapsförhållande emellan honom 
och Kristina Sofia Renfors väl vara behörigen utredt; men 



Digitized by 



Google 



Rättsfall 7. 211 

som Earlsaon, enligt hvad företedda handlingar utvisade, 
blifVit aflad ooh född utom hans moders äktenskap med Mes- 
sen samt Earlsson icke gittat påstå än mindre visa, att ho- 
nom af vederbörlig domstol tillerkänts rättighet att lika med 
barn af äkta börd taga arf efter annan än egna barn och 
bröstarfvingar, alltså, ooh då packhusinspek tören Linden, Ka- 
rolina Linden och enkan von Hertzen styrkt sig vara när- 
maste kände arftagare efter enkan Renfors, kunde Rådstuf- 
vurätten i sakens för öfrigt outredda skick icke ålägga pack- 
husinspektoreu Linden och hans medparter att den ifråga- 
varande qvarlåtenskapen till Karlsson ailemna, utan blef hans 
talan derom tillsvidare såsom obefogad förkastad. 

Skiljaktig från Rådstufvurättens pluralitet, som utgjor- 
des af Justitierådmännen Hidström och Glasen samt rättens 
t. f. Notarie Crohns, var Justitieborgmästaren, Hofrättsasses- 
sorn Brummer, som, hvad rättegången beträffar, ansåg den 
af Karlsson efteråt åberopade bevisning böra emottagas, och, 
hvad sjelfva saken angick, fonn, genom hvad i målet före- 
lupit och de ingifna handlingarna innehöUe, styrkt vara, ej 
mindre att aflidna korpralsenkan Nessén, hvars man korpra- 
len Karl Magnus Nessén efter kriget år 1808 icke vidare 
låtit höra af sig, i lifstiden den 27 December 1812 iramfödt 
en son, Karl Gustaf, om hvilken det i Artsjö församlings 
historiebok öfver födde finnes upptaget, att han blifvit under 
äktenskapslöfte (conjugii nomine) aflad af Karl Mallen med 
Eva Gustafva Nessén, än att käranden Karlsson vore detta 
barn, äfvensom att Eva Gustafva Nesséns dotter af äkten- 
skapet med Karl Magnus Nessén, aflidna enkan Renfors så- 
lunda varit halfsyster till Karl Gustaf Karlsson^ men eme- 
dan utredning saknades derom, huruvida Mallen och Eva 
Gustafva Nessén, emellan hvilka giftermål icke kommit till 
stånd, vid den tid deras omförmälda förbindelse ingicks va- 
rit till äktenskap lediga, ty, och då Karl Gustaf Karlsson, 
emot Bvarandernes bestridande, icke visat sig berättigad till 
sådan arftägt barn af laggift säng tillkommer, pröfvade Hof- 
rättsassessorn, med föranledande af 7 $ 8 kap. Ä. B., rättvist 
käromålet såsom obestyrkt förkasta. 

Begge parterna vädjade till Åbo Hofrätt. 



Digitized by 



Google 



212 Rfittsfall 7. 

Karlsson anförde emot Rådstufvurättens utslag att, d& 
hans moder blifvit under äktenskapslöfte häfdad, han jemlikt 
lagens stadganden i 9 $ 3 kap. och 1 $ 5 kap. 6. B. samt 
2 § 8 kap. Ä. B. vore att anses såsom äkta barn och såle- 
des redan på denna grund berättigad till arf, utan att någon 
domstols åtgärd ytterligare varit af nöden, helst lagen in- 
genstädes sådan fordrade. — Karlsson, som dessutom ytter- 
ligare anhållit att Domkapitlet i Borgå skulle yttra sig öfver 
några på frågan inverkande omständigheter, inlemnade der- 
jemte ett utdrag af bemälda Domkapitels protokoll, som ut- 
visade bland annat att Domkapitlet funnit Artsjö församlings 
historiebok för ifrågavarande tid vara förd med särdeles or- 
dentlighet och noggrannhet och dertill med en god handstil, 
samt att ej det ringaste skäl funnes till misstanke derom, 
att anteckningen ^conjugii nomine^ under namnet Karl Gu- 
staf vore efteråt införd eller att eljest något svek vid anteck- 
nandet af hans födelse och dop skulle hafva egt rum. Uvad 
åter vidkomme det flyttningsbetyg, som innehåller, att Eva 
Gustafva Nessén blifvit tvenne gånger absolverad, så hade 
Domkapitlet visserligen af kommunionboken funnit, att detta 
egde sin riktighet, men likväl ansett denna omständighet äf- 
ven kunna härröra af den hos allmogen allmänt rådande okun- 
nigheten om rätta betydelsen af slika kyrkliga förrättningar 
samt af såväl brudens som brudgummens derpå beroende 
försumlighet att hos presten vid kyrktagningstillflället göra 
påminnelse om det emellan dem träffade äktenskapsaftalet, 
hvadan Domkapitlet ansett den mellankomna absolutionen 
icke förringa vigten af anteckningen i historieboken. 

Packhusinspek tören Linden och hans medparter åter- 
hemtade sina förra andraganden, bestredo riktigheten af Dom- 
kapitlets tolkning af anteckningarna i historieboken och fram- 
höllo, att de för Karlsson från Mörskom och Borgå utfärda- 
de betygen utvisade, det han vore född den ^9 December 
1812 samt att födelseorten ej finnes uppgifven, men att der- 
emot enligt Artsjö församlings historiebok för 1812 den der- 
städes omnämnde Karl Gustaf vore född den ^7 December. 
Skulle Karlsson det oaktadt böra anses vara sistnämnde i 
Artsjö födde Karl Gustaf, så utvisade redovisningar öfver 



Digitized by 



Google 



Rättsfall 7. 213 

Artsjö sockens kyrkomedel för 1812 och 1814, enligt ett af 
pastorsembetet i Artsjö utfUrdadt och af Linden och hans 
medparter till Hofrfttten ingifvet intyg, att för år 1812 fun- 
nes ibland dem ^som betalt till kyrkan : Fru Nessénskan En 
Riksdaler Riksgäld^ och för 1814 ^ibland dem, som betalt 
lägersmålsböter q: p: Eva Gustafva Nessén två Rubei 88 ko- 
pek Banco Assignat.^, hvaremot för skräddaren Mallen inga 
böter funnes upptagna. Och framginge häraf tydligen att 
Karlsson vore af oäkta börd. 

Vid muntligt förhör genmältes, att sistanförda omstän- 
dighet icke inverkade å saken, enär lägersmålsafgift jemlikt 
K. Brefvet den 12 April 1749 äfven borde utgifvas af fäste- 
hjon, som haft beblandelse med hvarandra innan samman- 
vigning skett. Derjemte inlemnades ett prestbevis, utredan- 
de att den af Ldndén och hans medparter anmärkta olikhe- 
ten beträffande födelsedagen härrörde af en otydlighet i det 
för Karlsson från Artsjö utfärdade flyttningsbetyget, som 
omsider påfunnits. 

Hojrätten förklarade, uti dom den 31 Januari 1870, 
det väl vara styrkt att Karlsson af Eva Gustafva Nessén 
framfödts den 27 December 1812, samt att den sistnämnda 
och Karl Mallen vid särskilda tillfällen uppgifvit, det Mallen 
såsom Eva Gustafva Nesséns fästeman råd t henne med 
Karlsson, om hvilken i Artsjö kapells historiebok äfven an- 
tecknats, att han af Mallen aflats under äktenskapslöfte; 
dock, som Karlsson ej gittat i bevis leda, att Eva Gustafva 
Nesséns äktenskap med Karl Magnus Nessén blifvit genom 
hans frånföUe eller annorledes före Karlssons afleke lagligen 
upplöst, fann Hofrätten honom icke hafva visat sig ega nå- 
gon rätt att taga arf efter Kristina Sofia Renfors samt pröf- 
vade förty rättvist förkasta Karlssons i saken utförda talan. 

Till denna dom bidrogo Hofrättsrådet af Björksten^ 
Assessorn Lönnbliid och adjungerade ledamoten Advokat- 
fiskalen Idestam. 

Hofrättsrådet Wahlberg utlät sig att Hofrättsrådet väl 
fann det vara till full visshet ådagalagdt, att Karlsson vore 
Eva Gustafva Nesséns den 27 December 1812 framfödde 
son, om hvilken i Artsjö kapells historiebok antecknats, att 



Digitized by 



Google 



214 Rätto&U 7. 

han blifvit aflad med Karl Mallen under äktenBkapslöfte ; 
men alldenstund Karlsson icke gittat i bevis leda, att Eva 
Gustafva Nesséns genom vigsel fullbordade äktenskap med i 
kriget år 1808 utg&ngne Karl Magnus Nessén, som derefter 
ej låtit höra af sig, antingen i följd af hans frånföUe eller i 
den ordning 6 § 13 kap. G. B. föreskrifver blifvit upplöst, 
innan Karlssons aflelse skett fördenskull, och då ej ens ut- 
redning åstadkommits, att ofvanberörda anteckning grundats 
på Eva Oustafva Nesséns begifvande eller af henne i lifsti- 
den sökt göras gällande, än mindre påstås kunnat att hon, 
såsom Mallens häfdade fösteqvinna, i kyrkan intagits, ansåg 
Hofrättsrådet Karlsson icke hafva stjrkt sin föreburna rätt 
till sådan arftägt 2 $ 8 kap. Ä. B. stadgar samt pröfvade 
förty på dessa grunder rättvist, med ändring af Rådstufvu- 
rättens härom i dess motvädjade utslag meddelade utlåtande, 
förkasta Karlssons i saken utförda talan. 

Såväl Karlsson som packhusinspektoren Linden och 
hans medparter sökte i underd. ändring hos H. K. M:jt. 

För Karlsson inlemnades särskilda bevis äfvensom vid 
muntligt förhör en å statsarkivet tagen afskrift af ett för 
Eva Gustafva Nessén den 4 December 1812 af Militie expe- 
ditionen i d. v. Regeringskonseljen utfardadt pensionsbref, i 
hvilket omnämnes, att ^Corporalen vid f. d. Tavastehus in- 
fanteri regemente och Lifcompagnie Carl Magnus Nessén un- 
der sednaste kriget afiidit^. 

Packhusinspektoren Linden och hans medparter åter- 
hemtade sina tidigare andraganden med tillägg, utom annat, 
att det föreburna äktenskapsaftalet emellan Eva Gustafva 
Nessén och Karl Mallen, för att kunna inverka på denna 
arfstvist, bort vara på annat sätt styrkt än endast och alle- 
nast genom dessas muntliga uppgifter, såsom nu varit fallet. 
Hvad pensionsbrefvet vidkommer, så bestyrkte äfven detta, 
att någon äktenskaplig förbindelse af enkan Nessén icke kunde 
hafva blifvit ingången ; ty pensionen, som enligt pensionsbref- 
vet skulle få utbetalas endast så länge hon med prestbevis 
styrkte sig lefva ogift, hade på grund af sådana bevis utbe- 
talts åt henne allt tills hon dött; derjemte hade ett nytt 
pensionsbref år 1815 utArdats åt henne i stället för det först 



Digitized by 



Google 



Rftttsfall 7. 215 

meddelade, som förkommit — något som ieke kunnat ske 
om vederbörande presterskap verkligen skulle egt kännedom 
om någon äktenskaplig förbindelse emellan enkan Nessén 
och Mallen. 

Yid målets föredragning i Senatens Justitie departe- 
ment funno dess fleste ledamöter, Senatorerne Viceordföran- 
den Friherre af Schultén, von Knorringj Forsman, Wasa- 
stjema och Wallensköld icke allenast laga visshet vara 
åstadkommen derom, att Karl Gustaf Karlsson blifvit af Karl 
Mallen under löfte om äktenskap sammanaflad med Eva Gu- 
stafva Nessén samt den 27 December 1812 af henne fram- 
född, utan ock genom, bland annat, omförmälda den 4 De- 
cember nyssnämnda år daterade pensionsbref, hvilket inne- 
håller, att Karl Magnus Nessén aflidit under senast förut- 
gångna krig, jemväl tillförlitligen utredt vara, att Eva Gu- 
stafva Nesséns äktenskap med Karl Magnus Nessén blifvit 
genom dennes död före Karlssons aflelse upplöst; i anseende 
hvartill, och då Karlsson således, jemlikt 2 S 8 kap. och 3 
$ 3 kap. Ä. B., vore berättigad att framför packhusinspekto- 
ren Linden och hans medparter taga arf efter enkan Ren- 
fors, bemälde Senatorer pröfvade rättvist, med upphäfvande 
af Hofrättens och Rådstufvurättens domslut, ålägga packhus- 
inspektören Linden och hans medparter, hvilka omhänder- 
tagit enkan Renfors' bo och förty borde till Karlsson ansva- 
ra för detsamma, sådant det vid hennes frånfUlle enligt bo- 
uppteckningsinstrumentet befunnits, att, likväl med rätt till 
godtgörelse, på sätt nedan närmare omförmäles, för boets 
utbetalda gäld, genast ej mindre till Karlsson afträda ofvan- 
berörde gård, eller, i händelse den blifvit försåld, erlägga 
den derför influtne köpeskillingen, såvidt densammas belopp 
kunde utredas och öfverstege gårdens i bouppteckningsinstru- 
mentet upptagna värde 3,200 mark. men, i motsatt fall, sag- 
da värde, än äfven tillhandahålla honom förberörde skuld- 
sedel å den vid uppteckningen såsom osäker anmälda for- 
dran ä 100 mark eller hvad deraf till boet influtit jemte 
boets penningetillgång 11,479 mark 65 penni och köpeskil- 
lingen 2,059 mark 71 penni för den vid auktion den 12 och 
13 November 1868 försålda lösegendom, äfvensom, af det 



Digitized by 



Google 



216 RäUflfaU 7. 

öfriga lösöregodset, afstå hvsd deraf ännu funnes i boet oför- 
vandladt, samt för det återstående, som till&fventjrs blifvit 
förskingradt, utgifva ersättning efter bouppteckningsvärdet; 
hvarhos packhusinspektoren Linden och hans medparter kän- 
des skyldige att åt Karlsson, intill dess han komme i åtnju- 
tande af sin rätt, erlägga ränta efter fem för hundra om året 
för gårdens redansagda bouppteckningsvärde samt å pennin- 
getillgången och köpeskillingen för det på auktionen förytt- 
rade lösöregodset, från rättegångens början den 15 Februari 
1869, äfvensom å värdet för hvad af lösegendomen eljest 
kunde vara försåldt och å det som influtit af den osäkra 
fordran från den tid, då betalning uppburits; och egde pack- 
husinspektoren Linden och hans medparter från hvad som 
Karlsson sålunda af dem tillkomme afdraga beloppet af den 
i bouppteckningsinstrumentet införda afkortning med 2,086 
mark 66 penni, derest sådan utbetalning egt rum, ^amt här- 
för godtgöra sig fem procents ränta från den tid utbetal- 
ning skett tills boets behållna tillgång till Karlsson öfverlem- 
nades. 

Senatorn Dahl, i hvars yttrande Senatorerne Sndlman 
och Presidenten Furuhjelm instämde, fann det väl vara åda- 
galagdt, att Karlsson vore barn till Karl Mallen och Eva 
Gustafva Nessén samt af den sistnämnda framfödd den 27 
December 1812, äfvensom att Karl Magnus Nessén aflidit 
förr än Eva Gustafva Nessén af Karl Mallen med nämnda 
barn häfdats: men som tillförlitlig utredning icke åstadkom- 
mits derom, att häfdaudet skulle skett under äktenskapslöfte, 
eller att Eva Gustafva Nessén blifvit såsom Mallens fäste- 
qvinna kyrktagen, ansåg Senatorn skäl icke vara anfördt 
ledande till ändring i det slut, hvari Hofrätten i saken 
stannat. 

H. K. M:jt8 dom i målet är gifven den 2 Mars 1871. 



Digitized by 



Google 



R&fctsMl 6. 217 



8. 



VppsitUgt dråp af berådt md, f5rö^adt tf dtttrir å egen Mer. -- 
•eras Qorlon-årige bräden ifrigasatU aasfarighet fir att 
han^ SOM efteråt fttt kuskap om brottet, sikt filseleda 
aadra deroM. 

Måndagen den 4 April 1870 infann sig torparedottren 
Hilma Andersdotter Lähdetkorpi hos kronolänsmannen i Tyr- 
vis socken K. F. Wegelius för att anmäla det hennes fader 
torparen Anders Lähdetkorpi, bosatt & sitt i Kalliola by af 
sagde socken belägna torp, tvenne dagar derförinnan eller 
lördagen den 2 April begifvit sig från hemmet för att besö- 
ka kronolänsmannen Wegelius, boende omkring il verst 
från hans hemvist; och som Anders Lähdetkorpi, enligt hvad 
Hilma Andersdotter hade sig bekant, icke framkommit och 
icke heller sedermera återvändt hem, förmodade hon att 
hennes fader, som skulle taga vägen öfver Rautavesi insjö, 
derstädes drunknat, emedan isen å densamma allaredan va- 
rit svag. Då stället, der sådant skulle skett, ej kunnat upp- 
ges, ansåg kronolänsmannen Wegelius någon eftersökning 
icke kunna verkställas, tills att den 25 i samma månad det 
rykte nådde Wegelius, att Anders Lähdetkorpi, h vilken va- 
rit betänkt på att ingå nytt gifte och i följd deraf lefvat i 
osämja med sina hemmavarande döttrar, förenämnda Hilma 
och dennas yngre syster Mathilda, möjligen blifvit af dem 
afdagatagen. I följd häraf företogs undersökning om förhål- 
landet, utan att densamma dock ledde till någon upplys- 
ning. 

Kort derefter, eller den 29 April, påträffades af tor- 
paren Frans Gustafsson, uti en skogsbacke på 753 alnars 
afstånd från torpet, Anders Lähdetkorpis döda kropp, inlagd 
i en af mattor hopsydd säck och öfvertäckt med mossa och 
granruskor. 

Vid den polisundersökning kronolänsmannen Wegelius 
härå anstälde uppgaf Anders Lähdetkorpis son Joel Anders- 
sofij 14 år gammal, hvilken tillika med fadren samt Hilma 
och Mathilda Andersdöttrar bebott Lähdetkorpi torp, att de 



Digitized by 



Google 



218 Rftttofall 8. 

alla fyra den 1 April pä aftonen badat uti en & torplägen- 
heten befintlig badstuga och derefker lagt sig, först fadren 
och sedan Joel, att sofva uti en i boningsstugan befintlig 
säng; att Joel om natten vaknat i följd af skrik utaf fadren, 
och då funnit honom hafva blifvit ihjelslagen pätagligen af 
systrarna, som hvardera stått på golfvet invid sängen och 
bedt Joel gå att lägga sig uti ett annat rum, hvilket han 
jemväl gjort; hvarefter systrarna följande morgon omtalat, 
att de ihjelslagit fadren, men under löfte om penningar bedt 
Joel förtiga gerningen. 

Hilma Andersdotter förmälde: att hon, efter det fadren 
och brödren förenämnde afton insomnat, lagt sig att sofva 
på en bänk uti samma stuga, men vaknat af något buller 
och då funnit fadren ihjelslagen och systren Mathilda invid 
sängen, i följd hvaraf hon förmodade att brottet af henne 
begåtts. 

Mathilda Andersdotter påstod åter: att hon, som sam- 
ma afton allena lagt sig att sofva i ett annat rum, men un- 
der natten uppvaknat af något buller i stugan, dit ingått 
och funnit fadren ihjelslagen i sängen; hvilken gerning hon 
förmodade hafva blifvit verkstäld af en österbottning vid 
namn Johan, den der då befunnit sig i torpet, men seder- 
mera bortgått. Vid hennes inträde i stugan hade hennes 
syster Hilma jemte bemälde österbottning stått ett stycke 
från fadrens säng; men när och genom hvems försorg fa- 
drens lik undanskaffats, hade Mathilda sig icke bekant, eme- 
dan hon genast återvändt till sitt sofrum. 

Den 18 Maj 1870 besigtigades liket af provincialläka- 
ren Dr Nils Idman, hvars öfver obduktionen förda protokoll 
och afgifna intyg innehålla: att å hufvudet iakttagits, midt 
i pannan, ett gapande sår, hållande i längd en decimaltum 
och en linie samt löpande i nästan perpendikulär riktning; 
på öfversta delen af hjessan ett annat längsgående sår af 
nio decimalliniers längd; en handsbredd ofvanom venstra 
örat ett tredje tvärgående sår en tum fyra linier långt, samt 
på venstra sidan af bakhufvudet ett Qerde gapande sår, sträc- 
kande sig i riktning bakåt en tum och sju linier med* en 
tums bredd på det bredaste stället; hvilka alla sårskador 



Digitized by 



Google 



Rättsfall 8. 219 

åstadkommit ej allenast remnor och benlösning i hufviid- 
skålsbenen, utan äfven blodutgjutning å hjernans yta: att 
mellan och pä sidorna om nämnda sårskador vidare be- 
märkts sex dylika af omkring en tums längd, förutom tven- 
ne af mindre betydenhet å venstra kinden, samt att af dessa 
åkommor, hvilka tillskyndats Anders Lähdetkorpi af annan 
person genom slag med något hårdt och skarpt, ehuru icke 
särdeles hvasst föremål, de fyra första vore att hvar för sig 
anses såsom oviikorligt dödande; dock måste äfven de sex 
öfriga å hufvudskålen befunna åkommorna, med afseende å 
deras storlek och antal, anses hafva bidragit till döden ge- 
nom den skakning deras tillfogande åstadkommit i hjernan. 

Vid urtima ting den 16 Juni 1870 företog Häradsrät- 
ten i Tyrvis sockens tingslag i anledning häraf ransakning, 
hvarvid kronolänsmannen Wegelius fungerade såsom aktör, 
och den dräpnes tvenne söner torparen Herman Andersson 
Aro och drängen Mauritz Andersson uppträdde såsom måls- 
egande. 

Herman Andersson uppgaf härvid, att då han, som re- 
dan för flera år tillbaka flyttat från hemmet, några veckor 
innan fadrens död besökt detsamma i anledning af auktion 
och arfskifte efter hans för omkring ett år tillbaka aflidna 
moder, fadren för slägtingarna omtalat sin afsigt att ingå 
äktenskap med torparedottren Anna Lisa Henriksdotter, i 
anledning hvaraf Hilma och Mathilda Andersdöttrar öppet 
uttalat sitt missnöje häröfver och åtminstone den förra af 
dem för Herman och en hans modersyster meddelat sin före- 
gåtts att, om fadren icke öfvergåfve sina giftermålstankar, 
taga honom af daga. För dessa onda hotelser hade han då 
redan tillrättavist denna sin syster, ehuru han ej kunnat tilltro 
henne en dylik handling. Då Herman derefter den 28 Mars 
åter besökt hemmet, hade fadren omtalat sitt beslut att på- 
följande söndag låta förelysa sig till äktenskap, utan att 
Hilma och Mathilda Andersdöttrar då yttrat något missnöje. 
'^Tisdagen den 5 derpåföljande April hade hans yngste bro- 
der Joel Andersson infunnit sig hos Herman och med full- 
komligt lugn omtalat, att fadren lördagen derförinnan tidigt 
p& morgonen begifvit sig till kronolänsmannen Wegelius och 



Digitized by 



Google 



220 Rättsfall 8. 

bonden Anders Sipi för att med den sistnämnde görs upp 
nytt kontrakt ang&ende torpet; och hade Joel dervid yttrat 
sin förmodan att fadren, då han icke synts till, drunknat i 
Rautavesi insjö. D& Herman Aro icke kunnat märka nägot 
misstänkligt uti .loels uppsyn eller förhållande i öfrigt, hade 
han förmodat, att lädren pä uppgifvet sätt omkommit, och 
icke besökt torpet innan liket påfunnits. Då han sedermera 
förebrått Joel för hans osanningar, hade denne urskuldat sig 
med att systrarna hotat taga lifvet af honom, om han yppa- 
de sanningen. 

Mauritz Andersson anförde att äfven han närvarit vid fö- 
renämnda auktion och hört systrarna fiiUa yttranden, förrådan- 
de synnerlig förtrytelse öfver fadrens tilltänkta giftermål, hvil- 
ket Mathilda lofvat förekomma, utan att dock närmare för- 
klara huruledes; samt att han, som den 9 April hört berättas, 
att fadren skulle försvunnit, besökt hemmet, då systrarna om- 
talat, hurusom han troligen omkommit på den af dem före- 
gifna färden till kronolänsmannen Wegelius, hvarföre Mathil- 
da ock förklarat sig ärna tillsammans med sin fästman öf- 
vertaga förvaltningen af torpet. 

Härefter hördes ofvannämnda 

Anna Lisa Henriksdotter, som genom aktörs försorg 
inkallats, och uppgaf: att Anders Lähdetkorpi under vintren 
föreslagit giftermål med henne, men att hon i anseende till 
Hilma och Mathilda Andersdöttrars allmänt kända stygghet 
och vildsinta lynne ej varit benägen att gå in derpå; att 
hon dock, sedan Anders Lähdetkorpi lofvat skilja sina döt- 
trar ifrån sig, trolofvat sig med honom, hvarefter han under 
vårvintren ofta besökt henne i hennes hemvist å Heikkilä 
torp, beläget på omkring en Qerdedels mils afstånd från 
hans eget; att Anders Lähdetkorpi under ett sådant besök, 
några veckor före sin död, nedslagen yttrat, ^det han hört 
hemska rykten, så hemska, att de knappt kunde omtalas^, 
att nemligen hans dotter Mathilda skulle hotat aflifva honom 
med en sup gift (^myrkky-ryyppy^) ; att Anders Lähdetkorpi 
den 27 Mars åter beklngat sig öfver sitt olyckliga hemlif 
och öfver att döttrarna ej ärnade med godo flytta från hem- 
met, der de befallte efter godtycke och behandlade honom 



Digitized by 



Google 



R&ttsfall 8. 221 

såsom sin dräng; att Anna Lisa Henriksdotter, som de se- 
nare tiderna endast sällan besökt Anders Lähdetkorpis torp, 
gjort det den 1 derp&föLjande April och att Anders Lähdet- 
korpi, som då varit sysselsatt med vedhuggning på gården, 
inkommen i pörtet klagat öfver att han i början af veckan 
fått en sådan sup, att han varit nära att sätta lifvet till och 
icke ännu heller vore fullkomligt återstäld efter supen, hvil- 
ken Mathilda vidgått sig hafva gifvit fadren, under det Hil- 
ma under svordomar förklarat fadren sjelf hafva begärt su- 
pen och derföre icke heller böra skylla på andra; att Hilma 
och Mathilda, sedan fadren aflägsnat sig, begynt med stor 
ifver tillspörja Anna Lisa Henriksdotter om giftermålet och 
när lysningen skulle ske, hvarhos Hilma, då Anna Lisa gif- 
vit endast undvikande eller obestämda svar, under svärjande 
uppfordrat Anna Lisa att genast lemna bestämdt svar, under 
det Mathilda åter, hvilken emellertid från ett annat rum 
hemtat såsom traktering ett spetsglas med en röd vätska, 
bedt Anna Lisa genast tömma glasets innehåll, som hon i 
annat fall hotat att kasta henne i ansigtet, hvarföre Anna 
Lisa hastigt och utan att smaka på innehållet fört glaset till 
sina läppar samt genast derpå gått ut; att Anders Lähdet- 
korpi, som af Anna Lisa träifades på gården, lofvat följande 
dag, då han ämnat i vigtiga ärenden begifva sig till Nuu- 
pala och Kalliola byar, vika in hos Anna Lisa, hvilken han 
i all händelse innan söndagen skulle besöka; att, efter det 
Anna Lisa emellertid förgäfves väntat honom, Hilma Auders- 
dotter söndagsmorgonen den 3 April infunnit sig å Heikkilä 
torp och omtalat, hurusom fadren dagen förut tidigt på mor- 
gonen skulle begifvit sig hemifrån öfver Rautavesi till kro- 
nolänsman nen Wegelius, samt yttrat förmodan att han der- 
under drunknat; att Hilma och Anna Lisa derefter åtföljts 
till Tyrvis sockens kyrka och att Hilma under vägen städse 
talat om fadrens försvinnande och dervid än sagt sig vänta 
fadren hem vid lif än påstått att han aldrig mera skulle 
återkomma, hvadan hennes tal förefallit särdeles oredigt; 
samt att Anna Lisa, som af sådan anledning först icke fästat 
synnerligt afseende dervid utan hoppats att Anders Lähdet- 
korpi skulle återkomma, emellertid om några dagar börjat 



Digitized by 



Google 



322 RättsMl 8. 

hysa misstankar emot Hilma ooh Mathilda Andersdöttrar och 
omsider yppat dem för åtskilliga personer samt slutligen den 
25 April äfven för aktör angifvit saken. 

Härefter hördes Joel Andersson samt Hilma och Ha- 
thilda Andersdöttrar, afskilda från hvarandra. 

Joel Änderssony född den 26 September 1855, uppgaf: 
att han städse vistats i föräldrahemmet, afhållen af fadren, 
hvilken icke heller mot döttrarna visat synnerlig stränghet, 
utom att han den senaste tiden förebrått dem deras lösakti- 
ga lefverne, och för att de om nätterna emottagit besökande 
manspersoner hos sig uti en midt emot torpets boningspörte 
belägen kammare, der de på tumanhand haft sitt nattläger, 
medan fadren och Joel legat i pörtet; att Hilma och Mathil- 
da ofta grälat med och emotsagt fadren; att deras hätskhet 
emot honom, efter det hans giftermålstankar blifvit kända, 
tilltagit så, att de redan några veckor före mordet öfverens- 
kommit att genom gift taga honom afdaga, hvarom Joel en- 
gång hört dem, då han lyssnat dertiil, i deras kammare 
samtala; att Joel derefter under en färd till Björneborg om- 
talat händelsen för fadren, som dock icke fästat något af- 
seende vid Joels berättelse, utan kallat den barnprat; att så- 
väl fadren som Joel någon tid före mordet besvärats af ett 
långvarigt illamående, bestående hufvudsakligast uti svår 
hufvudvärk jemte allmän matthet och värk öfver hela krop- 
pen; att fadren, efter att hafva fredagen den 1 April badat 
i torpets badstuga tillsammans med Joel och hans systrar, 
genast lagt sig till hvila i sängen på väggsidan deraf ofvan- 
på en fårskinnsfäll, hvilken saknat öfvertåg, samt, efter att 
hafva omnämnt det han följande morgon skulle begifva sig 
till länsmannen Wegelius, snart insomnat liggande på rygg; 
att jemväl Joel sjelf derefter, och medan systrarna suttit på 
en bänk invid fenstret och sjungit en psalm, lagt sig uti 
samma säng och insomnat; att han på natten — tiden kun- 
de han ej bestämma — vaknat af ett hårdt slag mot den 
sida af sängen, der hufvudgärden varit, samt af ett häftigt 
nödrop från fadren, hvilken gjort ett försök att resa sig upp, 
men kraftlös fallit tillbaka, under det en ström af blod våld- 
samt sprutat ut ur pannan; att Joel då, full af fasa, rusat 



Digitized by 



Google 



Rfttta&ll a 223 

upp ur sängen och förmärkt Hilma stående midt på golfvet 
och Mathilda invid hufvudgärden samt den större yxan lig- 
gande på golfvet bakom den sistnämnda med bettet under 
en väfstol, hvadan Joel ej kunnat märka om den varit blo- 
dig; att, då Joel nu i förskräckelsen ropat: ^hvad hafven J 
gjort?^, begge systrarna på en gång sagt sig hafva handlat 
bra, och Mathilda gripit honom i nacken samt släpat honom 
uti kammaren; att han nu lagt sig i sängen derstädes med 
hufvudet under täcket, men icke mera somnat, utan hört 
systrarna otaliga gånger vandra af och an i förstugan; att 
dessa omsider, och medan det ännu varit mörkt, inträdt uti 
kammaren och lagt sig på ömsesidor om Joel samt, under 
ovanligt glad sinnesstämning, sig emellan begynt samtala om 
likgiltiga saker; att, då Joel om morgonen gått i pörtet, han 
funnit åtskilliga fläckar å golfvet efter under natten verk- 
stäld skurning, sängen försedd med en ny dyna och nytt 
täcke i stället för ärskinnsfällen samt yxorna, af hvilka åt- 
minstone den ena blifvit kort fdrut tvättad, insatta på van- 
ligt ställe ofvanom en dörr; att systrarna, på Joels fråga, 
hvart de gjort af med fadren, vidgått att de mördat honom 
och hotat göra detsamma med Joel, om han understode sig 
att för någon yppa detsamma; att systrarna hela dagen no- 
ga bevakat hans steg äfvensom lofvat honom en summa pen- 
ningar, om han ville tiga, samt att Joel, af fruktan för 
systrarnas hämd, tillsvidare, och emedan han varit besluten 
att under skriftskoletiden, som snart skulle ingå, yppa för- 
hållandet för sin själasörjare, dolt sin sorg för menniskor, 
låtsat vara fullkomligt okunnig om fadrens öde och för sin 
broder Herman falskeligen uppgifvit att fadren skulle drunknat 
Hilma Ändersdottery enligt prestbevis född den 11 De- 
cember 1846, sade sig hela sin tid hafva bott i hemmet och 
derstädes jemte sin syster ombesörjt hushållsgöromålen samt 
lefvat i vänligt förhållande till fadren, ända till dess denne 
under vintren sagt sig ämna träda i nytt gifte och hotat att 
från hemmet utdrifva Hilma att tjena hos främmande. Här- 
öfver hade hon högeligen vredgats, utan att hon dock tänkt, 
än mindre med sin syster öfverenskommit att aflifva fadren 
genooi förgift, förrän i hennes håg fredagen den 1 April, 



Digitized by 



Google 



224 RftttofaU 8. 

d& fadren omtalat sig ämna påföljande dag vandra till ofvan- 
nämnde Anders Sipi för att uppgöra nytt kontrakt äfvensom 
besöka kronolänsmannen Wegelius, vaknat tanken p& att under 
natten afdagataga honom och sedan föregifva att han drunk- 
nat under vägen. Dä hon derföre sagde dag om aftonen 
sist bland alla återkommit från badstugan, hade hon lagt sig 
på en bänk i pörtet, medan systren ensamt gått till hvUa 
uti kammaren. Sedan nu fadren och Joel insomnat hade 
Hilma, efter att jemväl sjelf som hasjtigast hafva varit in- 
slumrad, fattat den mindre yxan från väggen och med bet- 
tet tillfogat fadren, hvilken legat på rygg, ett kraftigt slag 
i pannan med den påföljd att denne, som försökt resa sig 
upp, under klagoskri fallit vanmäktig tillbaka på bädden, 
hvarunder Hilma skyndsamt fört Joel, som emellertid vak- 
nat, i kammaren midt emot pörtet. Derpå hade hon åter- 
vändt i pörtet och ytterligare upprepade gånger slagit fadren 
i hufvudet samt, sedan de sista dödsryckningarna upphört, 
ensam släpat liket ut, insytt delsamma uti ett gammalt häst- 
täcke och med häst och släde forslat liket till det ställe, der 
det sedan hittats. Återkommen till pörtet hade hon tvättat 
bort blodfläckarna från golfvet, sängen, yxan och fållen, 
hvarefter hon burit fäUen i badstugan, lagt ett uti pörtet 
befunnet nytt täcke i sängen och slutligen begifvit sig att 
hvila invid brödren och systren, af hvilka den sistbemälda 
icke vaknat och den förre med stränga hotelser tillhållits 
att förtiga hvad han visste om mordet. För sin syster hade 
Hilma uppgifvit, att fadren tidigt på morgonen begifvit sig 
från hemmet, hvilket föregifvande sy8tern så mycket mindre 
dragit i tvifvel, som fadren dagen förut yttrat en sådan af* 
sigt. Någon dag efter mordet hade Hilma i bodan sytt ett 
öfvertåg till fallen af en henne och hennes syster gemen- 
samt tillhörig kjol, hvarjemte hon, för att göra fadrens drunk- 
nande troligare, insytt en omgång af hans helgdagskläder 
uti ett dyn var, som hon dock sedermera qvarlemnat i bodan. 
Och anhöll Hilma Andersdotter att hon, som endast af illvil- 
ja och för att möjligen sjelf undgå ansvar, påbördat sin sy- 
ster detta brott, ehuru denna vore dertill alldeles oskyldig, 
ensam måtte få umgälla sin grofva missgerning. 



Digitized by 



Google 



lUttsfall 8. 225 

Mathilda Andersdotter, som enligt preetbevis är född 
den 13 Juni 1849, förklarade sig äfvenledes hafva tillbragt 
8in tid i hemmet i endrägt med föräldrar och syskon, hvar- 
före hon ocksä på det högsta grämt sig öfver sjstrens ord- 
vexlingar med fadren i anledning af dennes tilltänkta gif- 
termål, med h vilket Mathilda för sin del ej varit det rin- 
gaste missnöjd. Ifrågakomne 1 April hade Mathilda, efter 
det hon badat tillsammans med de andra, ensam begifvit sig 
till sin säng i kammaren midt emot pörtet och om en stund 
insomnat utan att en enda gång under natten hafva uppvak- 
nat eller blifvit störd i sin sömn, hvadan hon förmodade, att 
någon annan icke kunnat hafva legat i samma rum. Föl- 
jande morgon uppstigen, då det redan varit ljust, hade hon 
begifvit sig till pörtet och der funnit sina syskon, hvilka 
begge omtalat, att fadren, såsom han dagen förut sagt sig 
ämna, mycket tidigt lemnat hemmet, hvadan Mathilda, ehu- 
ru det icke undgått hennes uppmärksamhet^ att fallen uti 
sängen blifvit utbytt emot ett täcke, icke kunnat ana till 
att fadren skulle blifvit mördad, enär icke heller några blod- 
fläckar eller tecken till nyss företagen skurning förmärkts. 
Då fadren icke ännu på qvällen varit återkommen, hade 
Hilma endast tröstande sagt åt Mathilda, att han troligen 
uppehölle sig hos sin iUstmö; men då han ännu om månda- 
gen ej synts till, hade Mathilda sagt sig ämna vandra till 
kronolänsmannen Wegelius för att höra åt om saken. Det- 
ta hade Hilma emellertid af böjt med förklaring, att hon sjelf 
ville gå på spaning, hvilket hon ock gjort. Återkommen 
hade hon förmält sig icke hafva kunnat erhålla någon un- 
derrättelse om fadren, hvadan han troddes hafva drunknat i 
Rautavesi. Vidare förklarade Mathilda Andersdotter, att Hil- 
ma några dagar efter fadrens försvinnande af Mathilda for- 
drat öfvertåg till en föll, hvilket öfvertåg Mathilda lofvat 
anskaffa åt sin syster i ersättning för den fåll med öfver- 
tåg, som Matbilda förut fått af fadren ; och som Mathilda ej 
haft något annat, hade hon gifvit en sarsklädning, hvaraf 
hennes syster i hast sytt öfvertåg till fållen, som dertills för- 
varats i en boda, så att Mathilda ej kunnat se, om den va- 
rit blodig eller ej. Med anledning af allt detta, ocli eme- 

Jurid. Form. Tidskr. 1872, 15 



Digitized by 



Google 



226 Rättsfall 8. 

dan Mathilda ända intill upptäckten af fadrens lik varit full- 
komligt okunnig om mordet, samt d& det endast varit i för- 
sta öfverraskningen och förskräckelsen, som hon afgifvit den 
falska berättelsen, att en österbottning mördat fadren, hvil- 
ken berättelse härrörde deraf, att systren under ätervägen 
från det ställe, der liket hittats, så förklarat saken, återkal- 
lade Mathilda Andersdotter allt hvad hon i strid härmed 
uppgifvit och förklarade sig vara fullkomligt oskyldig till 
mordet. 

Då de väsendtliga olikheterna emellan Joels och hans 
systrars berättelser dem förehöllos, vidhöUo alla tre enstän- 
digt sina sist afgifna förklaringar, systrarna derjemte på det 
bestämdaste bestridande, att de skulle kommit öfverens om 
att förgifta sin fader. 

Af på ed af hörda vittnen berättade: 
Torparen Frans Anttila: att vittnet, såsom nära be- 
kant med Anna Lisa Henriksdotter och dennas broder, snart 
erhållit del af dessas misstankar mot de tilltalade, hvarföre, 
och som vittnet ryktesvis hört omtalas, att torparehustrun 
Anna Lisa Karimäki skulle i drömmen sett Anders Lähdet- 
korpi mördad och kroppen undangömd i skogen nära intill 
en ängshägnad under någon buske, hos vittnet uppkommit 
en inre oro och ängslan, så att vittnet icke fått ro om nät- 
terna, innan vittnet besiutit sig att söka visshet i saken, och 
i sådant afseende genomleta skogen närmast Lähdetkorpi 
torp. Sedan vittnet i denna afsigt gått ut den 29 April på 
e. m. och någon tid vandrat omkring, beskådande isynner- 
het sådana ställen, som omförmälde dröm antydde, hade 
vittnet kommit till Koskenniittu äng och sett slädspår ledan- 
de öfver densamma inåt skogen. Följande dessa samt, se- 
dan de förvillats, den af dem angifna riktningen hade vitt- 
net uppnått ett ställe, der under föregående år tvenne gra- 
nar blifvit fällda, och då stället förefallit vittnet misstänkt, 
hade vittnet närmat sig detsamma, aflyftat tvenne ditsatta 
qvistar och bortskrapat af menniskohand der hopad mossa, 
då vittnet oförmodadt kommit att med handen vidröra en 
llik af ett hästtäcke och vid dess upplyftande varseblifvit 
en nalftn roenniskofot. Vid denna upptäckt hade vittnet 



Digitized by 



Google 



Rättsfall 8. 227 

förskräckt dragit sig tillbaka och genast skyndat hem samt 
anmält förh&Uandet för nästföljande vittne. 

Yicekronolänsmannen Lindroth: att vittnet, efter er- 
hållen kunskap om Anders Lähdetkorpis försvinnande, den 
1 1 April händelsevis sammanträffat med Hilma Andersdotter, 
hvilken med sorgsen uppsyn omnämnt, att något spår efter 
fadren ej upptäckts, samt den 17 i samma månad med Ma- 
thilda Andersdotter, hvars yttranden hos vittnet stadgat den 
öfvertygelse, att fadren verkligen drunknat. Den 26 hade 
vittnet af aktör fått befallning att, i anledning af de upp- 
komna misstankarne mot de tilltalade, anställa undersökning 
å Lähdetkorpi torp. Då detta den 28 skett, hade vittnet å 
torpet icke funnit något misstänkligt; vid förhöret hade 
systrarna uppgifvit, att fadren den 2 April utgått så tidigt, 
att de ej ännu uppstigit från sitt nattläger, och Joel åter: 
att fadren och han föregående afton lagt sig i sängen i pör- 
tet, medan systrarna begifvit sig till hvila i kammaren; att 
han, Joel, uppvaknat då fadren påklädt sig helgdagskläder 
och sagt sig ämna vandra till KalJiola by; samt att han der- 
effcer åter insomnat. Men då vittnet efteråt af torparen 
Frans Anttila erhållit underrättelse, att liket hittats, hade 
vittnet den 30, i sällskap med flere jemväl såsom vittnen 
afhörda personer, begifvit sig till torpet och derstädes upp- 
manat de tilltalade att åtfölja sig på spaning efter liket. 
Härtill hade Hilma och Mathilda genast förklarat sig mycket 
beredvilliga, hvarefter de begynt vandra åt ett håll motsatt 
det, hvartåt Koskenniittu äng låge; men då vittnet bedt dem 
först visa vägen till denna äng, hade de uppskrämda stud- 
sat tillbaka och knappt förmått hålla sig upprätta samt en- 
dast motvilligt medföljt, hvarunder vittnet låtit strängt beva- 
ka de tilltalade och förhindrat dem att samtala med hvaran-. 
dra. Följande förbemälde Frans Anttilas anvisning, hade 
vittnet kommit till ett ställe, der under fjolåret tvenne gra- 
nar blifvit kullstjelpte, då han, vid upplyftandet af några 
lösa qvistar och en flik af ett hästtäcke, genast upptäckt en 
naken menniskofot och i anledning häraf tillropat de öfrige 
att liket vore funnet. När han derefter anmodat de tilitade 
att framtaga liket, hade Mathiida Andersdotter med ilsken 



Digitized by 



Google 



228 RftttsfaU 8. 

håg hoppat på fadrens lik samt, efter det hon bortkrafsat 
qvistarna och mossan, som betäckt liket, med en knif upp- 
sprättat det grofva hästtäcke, hvari den döda kroppen, på 
hvilken ej funnits andra kläder än en kring veka lifvet lin- 
dad skjorta, varit insvept; och hade hela kroppen befunnits 
betäckt med mossa, barr och annan orenlighet, hvaraf tyd- 
ligen förmärkts, att liket hemtats naket i skogen och att 
hästtäcket först der blifvit påsjdt. Emellertid, och sedan 
Mathilda understödd af sin syster med råhet och kallblodig- 
het vändt liket med ansigtet uppåt, så att dragen kunnat 
igenkännas, hade de under förstälda tårar uttropat ^hvem 
har så grymt behandlat vår fader ?^, hvarjemte de bedyrat sin 
oskuld och förklarat sig icke ens igenkänna hästtäcket, hvil- 
ket Joel emellertid erkänt hafva tillhört Anders Lähdetkorpi. 
Vid sedermera efter återkomsten till torpet med en hvar af 
syskonen anstäldt enskildt förhör hade först Joel efter mång- 
faldiga undflykter afgifvit i det närmaste enahanda berättel- 
se med den inför rätta, utom att han icke, ehuru uttryckli- 
gen tillfrågad, yppat sig hafva vid uppvaknandet om natten 
märkt yxan på pörtgolfvet, samt att han icke heller omta- 
lat, det systrarna skulle om natten sagt sig hafva gjort väl. 
Mathilda, som härefter förhörts, hade först bestridt sig ega 
den ringaste kännedom om huruledes fadren blifvit mördad; 
men slutligen hade hon efter allehanda motsägningar för- 
klarat att en vandrande österbottning, vid namn Johan, på 
samtlige arfvingars anmodan och emot betalning mördat fa- 
dren i dennes egen säng, utan att hon kunnat förmås att 
iemna några närmare upplysningar. För öfrigt hade hon af- 
gifvit så osammanhängande och stridiga förklaringar, att man 
uppenbarligen kunnat Anna, huru hon velat dölja sanningen. 
Hilma hade jemväl först förklarat sig vara fullkomligt okun- 
nig om mordet; men då systrens berättelse henne delgifvits, 
hade hon högeligen förundrat sig öfver denna bekännelse 
samt en stund derpå yttrat, att densamma vore sanningsen- 
lig. Slutligen hade hon under förhörets fortgång förklarat, 
att Mathilda sjelf utan andras tillhjelp natten mot den ^ 
April mördat fadren sålunda, att hon med yxa tillfogat fa- 
dren minst fyra slag i hufvudet, under det Hilma utan att 



Digitized by 



Google 



Rättsfall 8. 229 

hindra henne stått bredvid sängen. Efter förhöret hade de 
tilltalade blifvit afiförda till aktör, som ytterligare förhört 
dem. Vid en nägra dagar derpå af aktör tillsammans med 
vitlnet anstäld ytterligare undersökning i torpet, hade blod- 
fläckar iakttagits invid och under sängen, samt uti bodan 
anträffats en fårskinnsföU med löst påsydt sarsöfvertåg, un- 
der hvilket flere blodfläckar tydligt varit synliga. Äfven å 
tvenne yxor, en större och en mindre, hade rödaktiga fläc- 
kar kunnat förmärkas, men huruvida dessa härrörde af blod 
tilltrodde sig vittnet icke kunna säga. För öfrigt upplyste 
vittnet, att Anders Lähdetkorpi, hvilken vittnet känt säsom 
en nykter och saktmodig man, varit af ovanligt stor och 
stark kroppsbyggnad, så att det, enligt vittnets öfvertygelse, 
varit omöjligt för en qvinna af Hilma Andersdotters kropps- 
styrka att ensam röra hans kropp ur stället. 

Mathilda förklarade i anledning af detta vittnesmål att 
hon endast af illvilja falskeligen ibregifvit det hon mordnat- 
ten skulle vaknat af fadrens nödrop och i pörtet sett systren 
tillsammans med österbottningen. Till detta föregifvande 
hade hon uppmanats af sin syster, då hon, efter upptäckten 
af liket, under återkomsten från skogen vid öfvergången af 
en gärdesgård lyckats nalkas sin syster så nära, att denna 
dervid kunnat tillhviska henne nämnda, i verkligheten osan- 
na uppgift. 

Då de tvenne yxorna framhemtades ; och de tilltalade 
uppmanades att uppgifva, hvilkendera af dem vid mordet 
begagnats, vände Mathilda under tystnad bort ansigtet, hvar- 
emot Hilma påstod sig hafva användt endast den mindre, 
medan Joel åter ville draga sig till minnes att det var den 
större han sett bakom Mathilda. 

De särskilda omständigheterna i vittnet Lindroths inty- 
gan bekräftades af flere bland de ö&iga vittnena, af hvilka 

Nämndemannen Seppä tillade: att, då vittnet den 30 
April kqmmit till torpet något tidigare än Lindroth, hade 
vittnet underrättat de begge systrarna, att manskap blifvit 
uppbådadt för att eftersöka deras fader. Dervid hade de 
först synbarligen blifvit förskräckta men strax derpå visat 
sig belåtna dermed, emedan de äfven sjelfva då skulle få 



Digitized by 



Google 



230 KättsfaU 8. 

visshet om fadrens öde. Vid det med de tilltalade seder- 
mera af Lindroth anstälda förhör hade de begynt beskylla 
h varandra för anstiftandet af mordet och för att hafva iegt 
österbottningen dertill, utan att de sedermera ens velat ne- 
ka, att de åsett eller närvarit vid detsamma. Endast det 
hade de bestridt, att de sjelfva slagit ihjäl fadren. I anled- 
ning af Joels berättelse hade de upprepade gånger sagt: 
^icke såg du dock mig slå tilP. Då vittnet sedermera for- 
slat Hilma Andersdotter från aktör till ortens fångvårdare, 
hade Hilma påstått, att Mathilda ensam anstiftat mordet, och 
beklagat sig öfver att hon komme att lida oskyldigt för sy- 
strens skuld. 

Hilma förklarade, att hon falskeligen och för att sjelf 
undgå ansvar gjort beskyllningarna mot sin syster. 

Skomakaren Lindgren berättade: att vittnet, som den 
7 April på kallelse af de tilltalade systrarna infunnit sig i 
deras torp och derstädes några dagar varit sysselsatt med 
skomakarearbete, trott, på grund af systrarnas utsago, det 
deras fader hade drunknat; att Mathilda Andersdotter derun- 
der en dag otåligt tillsport vittnet hvar man kunde få köpa 
till en fårskinnsfäll öfvertåg, som hon sagt sig ofördröjligen 
behöfva; att de tilltalade icke visat någon sorg öfver fadrens 
död, utan fastmer synts belåtna dermed, enär hans tilltänkta 
äktenskap derigenom blifvit förhindradt, samt att vittnet, 
som äfven stundom förut arbetat i torpet, icke förmärkt att 
Anders Lähdetkorpi skulle med öfverdrifven stränghet be- 
mött sina barn, likasom Anders Lähdetkorpi icke heller, 
vittnet veterligen, haft några fiender eller afundsmän. 

Mathilda Andersdotter förklarade att hon endast på en- 
trägen uppmaning af sin syster och för dennas behof frågat 
efter öfvertåg till en fäll. 

Hustru Lindgren: hade samtidigt med dess förbemälHe 
man kommit till torpet. Då vittnet en lördagseftermiddag 
arbetat uti kammaren midt emot pörtet, hade äfven Mathil- 
da derstädes varit ifrigt sysselsatt med att af en gammal 
uppsprättad sarskjol sy öfvertåg till en fårskinnsräll, sorn 
vittnet icke närmare beskådat, ehuru den synnerliga bråd- 
ska, Mathilda gjort sig att få öfvertåget fast«ydt, förefallit 



Digitized by 



Google 



Rftttsfall 8. 231 

vittoet underlig. Likasom mannen hade vittnet förmodat, 
att Anders Lähdetkorpi drunknat så att vittnet icke kom- 
mit att förmärka de blodfläckar, som vittnet, vid ett efter 
de tilltalades häktande gjordt besök i torpet, varseblifvit å 
bänken bakom sängen äfvensom å en djna. 

Hilma drog sig under detta vittnesmål under tystnad 
tillbaka och kunde ej förmås att med anledning af detsam- 
ma afge någon förklaring; h varemot Mathilda förklarade, att 
hon icke med visshet ihågkomme, huruvida hon måhäuda 
påsytt öfvertåget. 

Då föllen nu framhemtades igenkändes den af vittnena 
och befanns hafva flere blodfläckar, som genom tvättning 
utbredt sig. 

Torparen Wilhelm Humalisoja: att då vittnet fredagen 
den 1 April kort före solnedgången ankommit till Lähdet- 
korpi torp, hade Anders Lähdetkorpi och Joel suttit till 
bords, och döttrarna sysslolösa uppehållit sig i samma rum 
som de6se. Anders Lähdetkorpi hade dervid skämtsamt 
yttrat åt vittnet: ^icke dör du ännu, eftersom jag vid ditt 
inträde håller på att äta^, samt, fortsättande i samma ton, 
förklarat sig vara särdeles lycklig, om han ännu finge lefva 
i*femtio år, dervid Hilma fallit honom i talet och yttrat: 
"du önskar dig långt lif, derföre dör du ock snart'', och 
Mathilda åter sagt: "jag bryr mig icke mera om någonting, 
ty jag är redan likasom borta från verlden". Derpå hade 
Anders Lähdetkorpi, som icke mer än vittnet fäst sig vid 
dessa yttranden, omtalat, att han påföljande dag skulle be- 
söka aktör och bonden Sipi för några torpet rörande ange- 
lägenheter. — Vittnet hade sedermera träffat Mathilda, un- 
der det hennes syster förhördes af aktör; och hade Mathilda 
då i flere personers närvaro yttrat, att hennes syster ensam 
föröfvat mordet, på hvilket den senare varit betänkt allt- 
ifrån föregående höst. För öfrigt berättade vittnet, att 
Anders Lähdetkorpi, såväl då vittnet par gånger under vin- 
tern besökt torpet, som ock annorstädes, yttrat sitt missnöje 
öfver döttrarnas slöseri och lösaktighet, äfvensom deröfver, 
att de med afvoga blickar betraktade hans tillärnade gifter- 



Digitized by 



Google 



232 RättsfaU a 

mål. Vittnet veterligen hade Anders Lähdetkorpi alltid lef- 
vat i god sämja med sina grannar. 

Tillsporda angående betydelsen af ofvananförda yttran- 
den förklarade: Mathilda, att hon icke kunde erinra sig dem, 
och Hilma åter, att hon åsyftat fadrens afdagatagande ; til- 
läggande Mathilda att hennes syster redan om hösten haft 
en sådan afsigt med anledning af fadrens då hysta gifter- 
målstankar, samt att hon då lofvat dertiil lega merauämude 
österbottning. — Hilma ville icke bestrida att hon om hö- 
sten haft för afsigt att mörda fadrcn^ deraf hade dock icke 
blifvit något, emedan fadren då afstått från ingåendet af äk- 
tenskap. 

Torparen Wilhelm Skyttälä: att, då vittnet, efter det 
Anders Lähdetkorpis lik påfunnits, begifvit sig jemte åtskil- 
liga andra och Joel Andersson för att med häst åfhemta det- 
samma, hade vittnet, ehuru förgäfves, sökt utforska sannin- 
gen af Joel, samt vid återkomsten* tagit honom i enrum och 
då under förespegling, att Joel genom en uppriktig bekän- 
nelse kunde lindra sitt ansvar, slutligen af honom fått höra 
enahanda berättelse med den, han inför rätta afgifvil. utom 
att han icke sagt sig hafva förmärkt någon yxa, eller att 
fadren försökt resa sig upp i sängen. Han hade derjemt^ 
förklarat, att han endast af fruktan för systrarnas hämnd af- 
hållits från att genast angifva saken. 

Torparen Henrik Saha hade med stränghet tillhållit 
Joel, såsom vittnets gudson, att uppriktigt bekänna sannin- 
gen, då Joel på tumanhand med vittnei yttrat, att han af 
fruktan för systrarnas hämnd ej vågat förut angifva saken; 
hvarjemte han tillagt, att, då han under mordnatten uppvak- 
nat, Mathilda genast hållit en blodig yxa med bettet emot 
hans ansigte och yttrat: ^häraf får du, om du understår dig 
att yppa någof. Vittnet, som väl kännt Anders Lähdet- 
korpi, ehuru de under den senaste vintern sällan trätTats, 
intygade, att denne, såsom städse nykter och af ett mildt 
sinnelag, icke haft några ovänner ej heller lefvat i osämja 
med sina barn, förrän hans tilltänkta giftermål förorsakat 
agg dem emellan. 

Vittnesmålet förehällen röjde Joel synnerlig osäkerhet, 



Digitized by 



Google 



RättafaU 8. 233 

bestred att Mathilda skulle hotat honom med yxa, ehuru han 
måhända uti första skrämseln yttrat det för vittnet, och för- 
klarade sig numera icke ihågkomma det, tilläggande, att han 
vore mycket slö till minnet och förståndet. 

Mauritz och Herman Anderssöner förklarade härvid, 
alt de icke funnit Joel slö, men väl mycket ilsken och stygg 
samt att han med största van vördnad bemött sina äldre sy- 
skon. Äfven några vittnen förklarade att han ingalunda 
vore slö till förståndet, men väl i högsta grad vanartig och 
sjelfsvåldig. 

Torpareenkan Anna Sillanpää: att, då vittnet den 2 
April under vandring förbi Lähdetkorpi torp ombedd af Hil- 
ma vikit in i torpet, hade Joel inkommit och tiilsport sina 
systrar huruvida fadren redan hemkommit, hvartill systrarna 
svarat, att han ännu ej hörts af. Någon dag derpå hade 
Hilma enskildt för vittnet yttrat sin glädje öfver att, såsom 
orden fallit, ''djefvulen ändteligen rest af med fadren'' och 
föregifvit att denne påtagligen drunknat på sin färd, hvar- 
hos Hilma beklagat sig öfver tungsinthet och suckande til- 
lagt ^när må dessa tunga dagar ändas ?^. För öfrigt kände 
äfven detta vittne, att fadren under vintern ofta beklagat 
sig öfver sina döttrars dåliga hushållning och ondsinthet. 

Hilma bestred vittnesmålet, hvarjemte Joel åter under 
synnerlig oredighet först bestred detsamma, men sedan vid- 
gick att han måhända på systrarnas enträgna uppmaning till 
dem stält den af vittnet omtalade frågan. 

Drängen Karl Johansson: att, då vittnet jemte drän- 
gen Karl Randell den 2 April på aftonen besökt torpet och 
stannat der någon tid inpå natten, hade de begge systrarna 
omtalat, hurusom fadren skulle begifvit sig hemifrån tidigt 
på morgonen och Mathilda tillagt, att hon vore öfvertygad, 
det fadren aldrig mera återkomme, hvilket bestämda yttran- 
de förefallit vittnet besynnerligt. — £n dag kort förr än li- 
ket hittats, hade drängen Gustaf Annasson för vittnet om- 
talt, att Anders Lähdetkorpi blifvit mördad och kroppen 
gömd uti skogen nära intill en ängshägnad utan att Gustaf 
Annasson sagt, huru han derom fått kunskap. 

6rusia/ Annasson, som redan förut hörts såsom vittne 



Digitized by 



Google 



234 Rättsfall 8. 

men då ej haft något synnerligt att meddela, inkallades ånyo 
ooh förklarade, att han ryktesvis hört omtalas den dröm An- 
na Lisa Karimäki skulle haft, samt att han endast velat om- 
tala densamma för Karl Johansson. 

Mathilda Andersdotter bestred fortfarande, att hon haft 
någon kunskap om mordet, innan liket hittades. Hennes 
nyss omvittnade yttrande härrörde endast deraf, att fadren 
då ännu ej återvändt, ehuru han bestämt sagt sig komma 
hem samma dag. 

Då målet åter till fortsatt behandling företogs vid urti- 
ma ting den 27 Juli hördes en hvar af syskonen ånyo af- 
skildt för sig. Dervid återkallade Hilma Andersdotter, hvad 
hon förut inför rätta förklarat ooh berättade nu under ofta på- 
kommen bitter gråt och synbar ånger, att hon under färden 
till rättens föregående sammanträde i målet, af sin syster 
dertill öfvertalad, uppgifvit sig ensam hafva föröfvat ifråga- 
varande mord. Verkliga förhållandet vore, att de begge va- 
rit med derom. Sedan nemligen misshällighet emellan fa- 
dren å ena sidan samt Hilma och hennes syster å andra 
sidan uppstått i anledning af fadreus påtänkta giftermål och 
emedan Anna Lisa Henriksdotter förtalat dem för deras fa- 
der, hade fråga någon gång emellan systrarna uppstått om 
fadrens afdagatagande, men något beslut hade icke blifvit 
fattadt förr än den 1 April om aftonen, då Mathilda i an- 
ledning af Anna Lisa Henriksdotters besök i torpet blifvit 
så uppbragt, att hon efter dennas bortgång för Hilma omta- 
lat sitt beslut att sätta det af dem förut påtänkta hemska 
dådet i verket; h varefter, och sedan såväl fadren som Joel 
lagt sig och insomnat, samt medan Hilma suttit å bänken. 
Mathilda med en yxa tillfogat fadren flere slag i hufvudet, 
utan att denne dervid yttrat något. Deremot hade Joel skri- 
kit till och rusat upp ur sängen, då Hilma tagit i honom 
och ledt honom i kammaren, der han lagt sig i sängen, 
hvarefter systrarna gemensamt burit ut den döda kroppen 
och, sedan densamma blifvit insydd uti ett gammalt häst- 
täcke, med häst och släde affört och gömt liket samt af- 
tvättat golfvet uti stugan, undanskaffat yxen och fallen samt 
i öfrigt sökt undanrödja allt, som kunnat ge anledning till 



Digitized by 



Google 



Rättsfall 8. 235 

brottets upptUckande. Derefter hade de gått till hvila. Se- 
dermera hade de hotat Joel med att, derest han skulle om- 
tala mordgerningen, taga lifvet af honom sjelf, då han der- 
emot, i händelse han förtege brottet, derföre skulle belönas 
med penningar; hvarjemte de förespeglat honom, hurusom 
han nu, sedan hans systrar komme att emottaga förvaltnin- 
gen af torpet, finge det bättre än under fadrens lifstid. Och 
tillade Hilma Andersdotter, som tycktes vara af kropps- och 
själslidande helt och hållet utmattad, att hon, seuan hon ta- 
gits i fängsligt förvar, insett vidden af det förskräckliga 
brott, hvartill hon gjort sig skyldig och hvilket hon nu bit- 
tert ångrade. 

Mathiida Andersdotter nekade deremot fräckt till hvarje 
delaktighet i mordet. 

Af vittnena berättade: 

Torparehustrun Anna Lisa Karimäki: att hon under 
sin kyrkfärd påskdagen den 17 April hört omtalas såväl 
Anders Lähdetkorpis försvinnande som misstankarue emot 
dennes döttrar; att tanken derpå, ehuru vittnet icke satt tro 
till hvad som sagts, dock gjort ett djupt intryck på vittnet; 
samt att vittnet följande natt vaknat af en röst, som, enligt 
hvad vittnet tyckt sig höra, sagt ^ei se mistään yhtään ha* 
kee tartte; se on aidan vieressä, pikkuneu hakotukko pääl- 
lä^, hvilken dröm vittnet omtalat. 

Genom utslag den 17 September 1870 afgjordes målet 
af Häradsrätten^ som fann Hilma och Mathilda Andersdöt- 
trar, genom hvad emot dem vid undersökningen inlupit, va- 
ra öfvertygade att hafva natten mot den 2 April 1870 i en 
vilja och gerning med yxa tillfogat deras fader de sår i huf- 
vudet, af hvilka hans död enligt läkares intyg varit en ovil- 
korlig följd; hvarföre Häradsrätten, med stöd af 1 § 14 kap. 
M. B., dömde dem att efter föregången beredelse till döden 
å rätteplats i gerningsorten mista högra hand och halshug- 
gas samt derefter i båle brännas. 

Beträffande Joel Andersson, så vore han förvunnen att 
hafva, ehuru omförmälda grofva brott varit honom bekant, 
likväl efteråt sökt dölja detsamma, för hvilken delaktighet 
uti sagda brott Joel, i förmågo af 3 S 61 kap. M. B., döm- 



Digitized by 



Google 



236 Rättsfall 8. 

des att bota sextio daler med 115 mark 20 p:ni till utsatt 
fördelning eller att, vid bristande tillgång dertill, hållas 16 
dagar i fängelse vid vatten och bröd. 

Åbo Ho/rätt, hvars pröfniug utslaget hemstäldes, gilla- 
de detsamma hvad Hilma och Mathilda Andersdöttrar an- 
gick. Deremot ansåg Hofrätten Joel Andersson icke vara 
om sådan brottslighet i saken öfvertygad, att någon ansvars- 
påföljd derföre kunde honom ådömas. 

Hofrättens utslag, som är gifvet den 10 November 
1870, blef H. K. Majestäts nådiga skärskådande understäldt. 

Då målet föredrogs i Senatens JusHHe Departement, 
anmältes, att Hilma och Mathilda Lähdetkorpi icke velat in- 
komma med någon underdånig böneskrift; och sedan Sena- 
ten gillat Hofrättens dödsdom och H. K. M:t af gunst och 
nåd förskonat Hilma och Mathilda Lähdetkorpi från döds- 
straffet och tillåtit dem att umgälla deras brottslighet med 
tjuguåtta dagars fängelse vid vatten och bröd samt deporta- 
tion till Sibirien för deras återstående lifstid, utfärdades H. 
K. M:ts utslag i målet den 1 Juni 1871. 



9.*) 

ir gnrernor berättigad att vid vite ålägga landsk^miiB att ii- 
rätta bya^rdningar! 

Guvernören i Wiborgs län utfärdade den 27 April 1871 
en å finska språket affattad, i svensk öfversättning sålydan- 
de resolution: 

^Sedan jag, till åtlydnad af Kongl. Resolutionen på 
bondeståndets besvär af den 1 September 1741 och Kongl. 
Brefvet af den 20 Februari 1742**) uppmanat kommunerna 



*) Benäget meddeladt af hr Senatorn E. von Knorring. 
*♦) Dessa författningar äro af följande lydelse: 
Kongl. Resolutionen på bondeståndets besvär den 1 September 
J741 § 13: "Kongl. Maj:t samtycker, det ej allenast de på åtskilliga 
orter redan författade Byordningar, utan ock de, hviika hädanefter 



Digitized by 



Google 



Rättsfall 9. 237 

i detta län att, enligt af mig i sådant afseende uppgjordt för- 
slag, hvar i sin stad inrätta bjaordningar, men en högst rin- 
ga del af kommunerna följt denna uppmaning; alltsä och då 
nämnda byaordningar äro af ganska stort värde, enär de, så 
att säga, utgöra grunden för en välordnad kommunalförvalt- 
ning och dessutom särdeles verksamt skulle bidraga till väc- 
kande och höjande af håg för befattning med kommunala 
angelägenheter, varder alla de kommuner i detta län, som 
redan infört kommunalförvaltning, men hittills försummat in- 
rättandet af bjaordningar, härigenom ålagdt att innan utgån- 
gen af detta år införa nämnda ordningar och förslagen der- 
till till min stadfästelse insända, såframt de vilja undgå ett 
af lägenhetsinnehafvarne efter deras mantal utgående vite 
af femhundra mark, hvilket vite, der det icke annorlunda 
erlägges, jemte uppbördsprocent uppbäres tillsammans med 
kronoutskylderna, sedan häradsskrifvaren fördelat böterna 
och uppbördsprocenten emellan de betalande^. 

öfver denna resolution anfördes af S:t Johannis, Kro- 
noborgs, Klemis, S:t Andrese och AViborgs församlingars med- 
lemmar hos Kejserlige Senatens Ekonomie-Departement be- 
svär, i h vilka resolutionens upphäfvande yrkades förnämli- 



inrftttas kuuna, måga af vederbörande Domare stadföstas, samt for 
Lag yii Byeskrån vara gällande: Låtandes Kongl. Maj: t igenom tryc- 
ket nu utförda en allmän Byordning, hvaraf hvarje socken ett exem- 
plar skall tillställas, hvilken Byordning dock, efter orternes särskilts 
beskaffenhet, förbättras må.** samt 

Kongl. Brefvet till Landshöfdingarue angående landskultnrou 
den 20 Februari 1742: - - - ''För öfrigt hafva Riksens Ständer, i an- 
ledning af detta föregående, såväl som af 13 § iitaf Bondeståndets 
allmänna besvär vid sistlidne riksdag, l&tit författa ett Project till 
en så kallad Byordning, hvarutiunan äfven ett och annat gifves vid 
handen, som ännu torde vara obekant, men for en landtman är nö- 
digt att veta. Och ehuruväl samma Byordning ej kan i alla mål 
och alla omständigheter vara lämplig f5r hvarje Landsort; så är dock 
merendels deruti an förd t, allt hvad som för en uti Byelag boende 
Landtman är angeläget att iakttaga och efterse: Kunnandes eljest 
samma Byordning uti det, som finnes nödigt, efter hvarje orts be- 
skaffenhet, samt grannarnes i Byelagen öfverenskom mande, jemkas 
och i*ättas. Sluteligen anbefalldes Landshöfdingarue. att om voik- 
ställigheten af allt detta draga behörig försorg." 



Digitized by 



Google 



238 Rfittsfall 9. 

gast p& den grund, dels att byordniogars införande i försam- 
lingarne vore hvarken genom de af Guvernören åberopade 
författningarne eller genom Kejserliga Förordningen om kom- 
munalförvaltningen pH landet den 6 Februari 1865 föreskrif- 
ne, dels ock att, sedan landskommunernas förvaltning blif- 
vit i öfverensstämmelse med nästnämnda författning inrättad, 
antagandet af byordningar vore obehöfligt eller, ifall slik 
ordning pä en eller annan ort kunde anses nödig, d& be- 
roende deraf huruvida kommunen önskade godvilligt införa 
densamma, hvartill således ingen kunde medelst viten för- 
pligtas. 

Kjrkoherdarne i Kronoborgs, Klemis och Wiborgs för- 
samlingar, hvilkas förklaringar i saken infordrades, instäm- 
de med besväranderne i deras anhållan om den öfverklagade 
resolutionens upphäf vande; h varemot desse och de öfriga 
församlingarnes kronobetjente i afgifna förklaringar tillstyrk- 
te dess stadfästande. 

Guvernören afgaf i anledning af Klemis sockneboers 
besvär ett motiveradt utlåtande, hvilket gäller såsom ena- 
handa utlåtande äfven i afseende å de öfriga besvärandernes 
ändringsansökningar, och är af följande lydelse: 

^Vid det jag nu, till underdånig åtlydnad af Eders 
Kejserliga Majestäts Nådiga befallning af den 26 September 
1871 tecknad å de härhos återgående handlingarne, rörande 
Klemis sockneboers underdåniga besvär öfver mitt den 24 
April 1871 meddelade utslag, dessmedelst, bland annat, be- 
mälde sockneboer, vid utsatt vite ålagts att hos sig införa 
byastyrelse, får till Eders Kejserliga Majestät i underdånig- 
het insända vederbörande Kyrkoherdes samt Kronofogdes och 
Kronolänsmans underdåniga förklaringar öfver sagde besvär, 
har jag såsom det äfven mig Nådigst anbefallda yttrande i 
saken ansett mig böra anföra följande:^ 

''Inrättandet af byastyrelser är uttryckligen påbjudet 
genom Kongl. resolutionen på allmogens besvär af den 1 
September 1741 och Kongl. Brefvet af den 20 Februari 1742 
hvilka ännu gällande författningar ock ålägga Landshöfdin- 
garne, hvar i sitt län, ^att om verkställigheten häraf draga 
behörig ocii skyndsam försorg.*"'^ 



Digitized by 



Google 



Rättsfall 9. 239 

^I våra öfverbufvud vidsträckta och stora socknar kan 
också någon verklig kommunalförvaltning icke komma till 
st&nd, om icke allmogen vänjes att sköta sina allra närmast 
liggande gemensamma angelägenheter inom byalagets trän- 
gre gränsor. Kommunen i sin helhet är i de flesta fall en 
alltför vidsträckt enhet, hvars intressen öfverstiga den mindre 
bildades uppfattning och omsorg. Kommunalstämmorna be- 
sökas i allmänhet ringa och oregelbundet och frågorna af- 
göras ofta på desamma af ett fåtal tillfälligtvis tillstädeskom- 
ne individer, vanligen de närmast intill kyrkan boende. 
Orsaken härtill ligger såväl i bristande kommunalanda, som 
i den svårighet långa afstånd medföra och som förhindra ve- 
derbörande att uppoffra tid och kostnader på ett flitigare be- 
sökande af stämmans sammanträden. Följden är sjelfstyrelse 
till namnet, mén icke gagnet, samt det oftast skadliga öf- 
verlemnandet af ledningen utaf kommunens angelägenheter 
i händerna på några få intresserade personer. Nödvändig- 
heten fordrar derföre att förena gemensamhets intresset inom 
trängre gränsor uti byalagen och befordra deltagandet i 
kommunens allmänna angelägenheter genom ifrån byalagen 
delegerade ombud, som regelbundet och i tur borde besöka 
kommunalstämman och dervid föra byalagets talaYi. Härige- 
nom skulle mycken lättnad beredas åt socknemediemmarne, 
allmän andan väckas och nödigt samband knytas emellan 
kommunens aflägsnaste delar och dess gemensamma förvalt- 
ning samt denne sednares tillgöranden blifva bättre kända 
och uppfattade inom kommunen. Roten till en ändamålsen- 
lig kommunalförvaltning ligger således i en väl ordnad bya 
styrelse.*" 

^För kommunalnämndens få medlemmar är det dessu- 
tom faktiskt omöjlighet att inom vidsträckta områden vaka 
öfver behörig verkställighet af vidtagna beslut och åtgärder, 
och synnerligen att handhafva nödig polisvård, om icke tjen- 
liga verkställande organer finnas inom byalagen till bistånd 
åt nämndens ledamöter. Så är handhafvandet af fattigvård, 
tillsynen öfver lösdrifvare, hämmande af eldsvådor och far- 
soter, "uppbåd af manskap och föror vid särskilda tillfällen 
m. m. ytterst beroende af byastyrelsens verksamma biträde.*^^ 



Digitized by 



Google 



240 Rättsffdl 9. 

^En tillstjminelse till byastjrelse har också redan ifrån 
äldre tider fannits inom detta län uti den befattning, som 
ålegat bjsäldsten, ehuru dennes verksamhet icke blifvit på 
något sätt närmare bestämd och reglerad, hvilket varit af- 
sigten med nu öfverklagade åtgärd.^ 

^Bifogade utkast till byastyrelse blef för två år sedan 
öfverlemnadt till vederbörande kommuners närmare pröfning 
och handledning, med uppmaning att deri göra de förändrin- 
gar, som af lokala förhållanden ansåges nödiga, jemte det 
desamma förstan digades att inkomma med förslag i ämnet till 
min fastställ el se, h vilken föreskrift kommunerna ålåg att ef- 
terkomma och då detta icke skedde, sjelffallet föranledde de- 
ras förpligtande dertill vid utsatt vite, med den påföljd att 
i frågakomne byastjrelser redan blifvit behörigen införda i 
nästan alla socknar inom länet, med undantag endast af de 
några få kommuner, hvilka icke förmått inse nyttan af en 
ordnad byastyrelse och derföre besvärat sig öfver utslaget.'*' 

■"På ofvananförda skäl, vågar jag derföre i underdånig- 
het anhålla om förkastande af de ifrågavarande och öfrige 
mot ofvanberörde utslag anförde underdåniga besvär samt 
anser mig fortfarande böra vidhålla den åsigt, att ordnade 
byastyrelser jemte folkskolor äro lifsvilkoren för en ända- 
målsenlig och verklig kommunalförvaltning.^ 

Målet afgjordes på Civil Expeditionens föredragning 
den 11 Maj 1872, då i Kejserliga Senaten närvoro Senato- 
rerne Generallöjtnanten af Forselies, von Knorring och 
Mechelin; och innehåller Kejserliga Senatens i saken med- 
delade utslag: att som i 1 § af Nådiga Förordningen angåen- 
de kommunalförvaltningen på landet den 6 Februari 1865 
stadgas, att hvarje församling derstädes skall utgöra en kom- 
mun, hvars medlemmar äga att, inom de gränsor lag utsta- 
kar, vårda sina gemensamma ordnings- och hushållningsan- 
gelägenheter, utan annat åliggande i detta afseende än att 
enligt 82 § ordna sin kommunalförvaltning i öfverensstäm- 
melse med sagde författning samt att, ifall, på sätt i 8 § 
stadgas, förening vid kommunalstämma blifvit ingången om 
särskilda stadgar till befrämjande af allmän ordning, beslu- 
tet derom skall till Guvernörens stadfästelse inlemnas; alltså 



Digitized by 



Google 



Rättsfall 9. 241 

och då Ouvernören, vid denna beskaffenhet, af de i den öf- 
verklagade resolutionen åberopade, under andra förhållanden 
tillkomna, äldre författningar ägt så mycket mindre skäl 
att, på sätt som skett, vid vite ålägga besväranderne tillvä- 
gabringandet hvar för sig af by ordningar, som något ålig- 
gande i detta hänseende ej föreskrifvits i sagde författnin- 
gar, hvilka tydligen innefatta blott ett bifall till allmogens 
begäran att de slika ordningar, som af densamma blefve 
ingångna, skulle få gällande kraft, samt antagandet utaf ord- 
ningar af denna beskaffenhet, likmätigt ofvananförda 8 §, är 
beroende deraf huruvida förening i slikt hänseende kan 
inom h varje kommun ingås, pröfvade Kejserliga Senaten 
rättvist omförmälda resolution, såvidt den angår besvärander- 
ne, till all kraft och verkan upphäfva. 



10.*) 

^ SOM nuiMs i 2 $ 28 ktp. B. B. •ek 1 § 
af ft«BgI. OåstglfVareorilBiBgeii ileii U BeecMber j734, diet 
Jiddela eller adMiiistratiTa kiradet! 

Kronofogden i Lappvesi härad gjorde hos Guvernören 
i Wiborgs län framställning om indragning af Uttis gästgif- 
veri vid allmänna landsvägen inom Walkeala socken och 
inrättande af ett nytt gästgifveri två och en half verst der- 
ifrån vid Uttis jernvägsstation i samma socken, htrarjemte af 
Kronofogden yrkades, bland annat, att de för det nya gäst- 
gifveriet nödiga byggnaderna måtte blifva uppförda antingen 
af Walkeala socknemän eller af enskild person, som möjli- 
gen kunde finna sin fördel vid att åtaga sig gästgifvare- 
befattningen derstädes. 

Sedan denna fråga förevarit till undersökning vid Wal- 
keala sockens Häradsrätt och bemälde Rätt i densamma afgif- 



*) Benäget meddeladt af Hr Senator v. Knorring. 
Jurid, Form. Tiäshr, 1872, 16 



Digitized by 



Google 



242 Rättsfall 10. 

vit betänkande, meddelade Guvernören den 7 December 

1870 utslag deri af sådant innehåll, att, jemte det Krono- 
fogdens förslag i öfrigt godkändes, de för det blifvande 
gästgifveriet erforderliga byggnaderna, h vilkas beskaffenhet 
tillika bestämdes, skulle, jemlikt 2 § 28 kap. B. 6. och 
Rongl. Gästgifvareorduingen den 12 December 1734, af ve- 
derbörande iägenhetsinnehafvare inom Lappvesi hftrad, på 
sätt och i den ordning, hvarom desse funne för godt att sig 
emellan öfverenskomma, uppföras samt innan utgången af år 

1871 i fullt stånd försättas, hvaröfver ortens kronobetjening 
ålåge hafva tillsyn. 

öfver detta utslag anfördes i Kejserliga Senatens Eko- 
nomie Departement besvär af de till Lappvesi härad höran- 
de Savitaipal, Taipalsaari och Klemis socknars Iägenhetsinne- 
hafvare: hvarefter vid sammanträde den 11 Maj 1872, då i 
Kejserliga Senaten närvoro Senatorerne Generallöjtnanten 
af Forselles, von Knorring och Mechelin, saken på Civil 
Expeditionens föredragning företogs till afgörande, h varvid 
Kejserliga Senaten fann Guvernören, vid jemförelse af 2 § 
28 kap. B. B. och Kongl. Gästgifvareorduingen den 12 De- 
cember ^734 med 2 § ^6 kap. sagde Balk och 1 § 2 kap. 
R. B. hafva af förstnämnde i dess utslag åberopade lagstad- 
ganden saknat allt skäl att hvälfva ifrågavarande byggnads- 
skyldighet på lägenhet«innehafvarne i Lappvesi härad, utan 
att de blifvit i saken hörde och slik skyldighet sig åtagit, 
hvarföre, med upphäfvande af det öfverklagade utslaget, sa- 
ken försattes i det skick, hvari den var innan nämnda utslag 
meddelades. ^ 

Kejserliga Senatens i öfverensstämmelse härmed utfär- 
dade utslag är dateradt samma dag. 



Digitized by 



Google 



il&ttsfall 11. <243 

it 

1 lifftd Mta år krMM firpUgteii M Mlgin eti af ■iUttrheftl- 
kafrare tagånget kantrtkt^ kTarlgenoM en perMi^ fSr risst 
år, Med UneformåBer ealig;! stat, antagits tili rapensMed ?id 
trnpp, hvilken derefter, ftre den aftalade tidens ntgång, 
UilVit nppldstf - Bef&lkafrarens ifrågasatta skyldigket att 
i kranans sttlle Mlgftra kantraktet 

Eraeilau vapeDsmeden G. A. Sarén och vederbörande 
miliiärbefäl hade år 1865 upprättats ett sålydande kontrakt: 

^Härmedelst förbinder jag Gustaf Adolf Sarén mig att 
från denna dag intill den 1 November innevarande år för- 
rätta vapensmedstjensten vid 7:de indelta Björneborgs skarp- 
skjttebataljon, emot åtnjutande af de enligt stat tjensten åt- 
följande förmoner. Helsingfors den 1 Februari 1856. 

Gustaf Adolf Sarén. 

Ofvanstående kontrakt erkännes af mig å Chefens för 
7:de indelta Skarpskytts bataljon herr öfverstelöjtnantsn och 
riddaren Amino£fs vägnar. Datum som ofvan. 

Äldste adjutant Stabskapten Mansner.^ 

Detta kontrakt förnyades särskilda gånger, senast ge- 
nom en sålydande anteckning å detsamma: 

^Omstående kontrakt förlänges ytterligare på fem (5) 
år under enahanda vilkor, hvarmed jag förklarar mig nöjd. 
Björneborg den 1 November 1866. G. A. Sarén. 

Erkännes. öfverstelöjtnaht Baron Carpeian, 

bataljonskommendör.''^ 

Som Sarén i följd af de indelta skarpskyttebataljoner- 
nas genom Kejs. Kungörelsen den 25 Oktober 1867 anbe- 
falda upplösning fick tillgodonjuta sina löneförmåner, utgö- 
rande 1000 mark för året, endast till den 1 Juli 1868, yr- 
kade Sarén, först hos Guvernören i Åbo län, och, efter sa- 
kens förvisning derifrån till laga domstol, vid härads höste- 
tinget med Ulfsby sockens tingslag, kronans och öfversten 
friherre A. L. Carpelans förpligtande att, gemensamt eller 
den af dem, som vederborde, till Sarén, som dessutom utöf- 
ver bataljonens den 1 Juli 1868 försiggångna upplösning va- 



Digitized by 



Google 



244 Rfittsfall 11. 

rit i tjenst intill den 15 Augusti s. å., utan att ens för den 
tiden hafva fält uppbära någon aflöning, utbetala den lön 
honom tillkomme för hela den i förestående kontrakt be- 
stämda tiden, de förfallna qvartalen deraf genast och af åter- 
stoden 250 mark vid hvarje qvartals utgång, hvarjemte Sarén 
påstod rättegångskostnadernas utdömande. Kronan kunde 
nemligen ingalunda ega större rätt än enskilda att, utan att 
ådraga sig ersättningsskyldighet, ensidigt bryta ett ömsesi- 
digt, hvardera parten lika bindande aftal. 

öfversten, friherre Garpelan motsade käromålet, såvidt 
det anginge honom, emedan han med Sarén kontraherat icke 
å egna utan på bataljonens och kronans vägnar. Åtgärden 
att förlänga kontraktet på fem år hade afsett bataljonens 
fördel, enär Sarén vore särdeles kunnig, och hade för öfrigt 
föranledts af den omständigheten, att Sarén gjort dess för- 
längning på fem år till ett vilkor för sitt qvarblifvande vid 
bataljonen. 

Kronans ombud, iUltkamreraren Ekholm ansåg före- 
stående kontrakt hafva blifvit upphäfdt genom K. Kungörel- 
sen af den 25 Oktober 1867, angående de indelta skarp- 
skyttebataljonernas upplösning. Sarén kunde icke anses haf- 
va blifvit antagen till vapensmed vid bataljonen för längre 
tid, än densamma funnes till, och för längre tid kunde han 
ej heller få uppbära lön. Ombudet yrkade derföre käromä- 
lets förkastande. Att Sarén tjenstgjort till den 15 Augusti 
1868 kunde likväl af kronoombudet ej bestridas. 

Häradsrätten afkunnade utslag i målet den 15 Sep- 
tember 1869; och emedan icke ens påståtts mindre visats 
att friherre Garpelan, medan han innehaft befälet öfver före- 
nämnda bataljon, skulle genom ifrågastälda kontrakt för egen 
räkning antagit Sarén till niästervapensmed vid bataljonen, 
utan tvärtom utred t vore, att sådant antagande skett i fri- 
herre Carpelans egenskap af kommendör för bataljonen, ty 
blef käromålet, såvidt det emot friherre Garpelan utförts, så- 
som obefogadt förkastadt. Vidkommande åter Saréns emot 
kronan väckta talan, så, alldenstund Sarén genom i laga 
ordning afslutadt kontrakt af den 1 November 1868 på fem 
år, eller intill den 1 November 1871, anstalts såsom mäster- 



Digitized by 



Google 



Rftttsfall 11. 245 

vapeDsmed vid änsagda bataljon, emot åtnjutande af de å 
stat anslagna förmåner, fördenskull, och då kronan icke kun- 
de anses ega rätt att mot Saréns bestridande ensidigt upp- 
håfva ett å dess vägnar på viss tid afslutadt legokontrakt, 
samt Sarén å sin sida icke låtit något kontraktsbrott komma 
sig till last, pröfvade Häradsrätten rättvist förklara ifrågava- 
rande kontrakt fast och ståndande och förtj, enär obestridt 
vore, att Sarén ej utbekommit den till honom utfasta lönen 
från den 1 Juli 1868, ålägga kronan att ej mindre emot 
qvitto tillhandahålla Sarén den deraf redan förfallna andelen 
intill den 1 Juli 1869, eller för ett år med 1000 mark, än 
framdeles, sålänge kontraktet varade, eller intill den 1 No- 
vember 1871, qvartaliter till Sarén, likaledes emot qvitto, 
utbetala 250 markj men i anseende till målets beska£fenhet 
kunde någon ersättning för rättegångskostnaden Sarén icke 
tilldömas. 

£mot utslaget förbehöll fältkamreraren Ekholui kronan 
vad, som i Åbo Hofrätt fullföljdes af dess t. f. advokatfiskal, 
hofrättsnotarien Procopé, h var vid anfördes: att friherre Car- 
pelan i hans egenskap af ofvannämnda bataljons kommen- 
dör, rätteligen icke egt att utan vederbörligt tillstånd för 
viss tid ingå ackord med Sarén, utan hade denne bort, så- 
som andre tjenare, antagas att tjenstgöra tills uppsägning i 
vanlig ordning å någondera sidan följde. Fördenskull, och 
då ifrågakomna kontrakt ej heller blifvit i vederbörlig ord- 
ning faststäldt, borde kronan icke kunna åhvälfvas att till 
Sarén utgifva lön för längre tid, än han i sjelfva verket 
tjenstgjort, eller åtminstone icke' utöfver den i lag för tjen- 
stehjon stadgade flyttningstid. Ifall åter Sarén kunde anses 
tillhöra lön jemväl för den återstående tiden af hans lego- 
stemma, så borde densamma stanna till last friherre Carpe- 
lan, som oberättigad kontraherat med Sarén för fem år. 

Hojrätten meddelade dom den 4 Maj 1870 och fann 
den emellan friherre Garpelan, såLsom för tiden chef för se- 
• dermera upplösta 7:de Björneborgs indelta skarpskyttebatal- 
jon, och Sarén träffade öfverenskommelse om Saréns anstäl- 
lande såsom mästervapensmed vid nämnda bataljon icke 
kunna bedömas annorlunda, än enligt bestämmelserna i Kejs. 



Digitized by 



Google 



246 RättsfaU 11. 

Legostadgan den 30 Januari 1865; och emedan Sarén blif- 
vit genom Eejs. Kungörelsen om de indelta bataljonernas 
upplösning af den 25 Oktober 1867 fr&n sadga tjenst uppsagd, 
ty pröfvade Hofrätten rättvist, med ändring af Häradsrättens 
utslag, förklara Sarén, som bestridt berörda tjenst till den 
15 Augusti 1868, berättigad till den &t honom utfäsla aflö- 
ning endast till legostämmans utgång den 1 November sam- 
ma år; i anseende h vartill, och jemte det vid Häradsrättens 
yttrande angående befrielse för friherre Carpelan att ifråga- 
komna aflöning gälda, uti hvilken omständighet skäl till rät- 
telse ej förebragts, komme att bero, förklarade Hofrätten det 
åligga kronan att den bristande lönen från den 1 Juli till 
den 1 November 1868 med 333 mark 33", penni till Sarén 
emot qvitto utbetala. 

Sarén sökte hos H. K. M:jt i und. ändring i Hofrättens 
dom och återhemtade hvad han till stöd för sin talan der- 
förinnan anfört. Men skulle H. K. M:jt icke finna skål att 
godkänna densamma, så, och då Sarén såsom vapensmed va- 
rit i rang likstäld med underofficerare, anhöll han att ho- 
nom måtte jemlikt 9 punkten i Rejs. Kungörelsen af den 21 
April 1868, rörande sättet och ordningen för afskedandet af 
underbefäl och manskap vid den indelta militären, tilläggas 
hans ä stat anslagna lön i två års tid räknadt från den 1 
November 1868, då hans legostämma enligt Hofrättens utslag 
skulle hafva tilländagått 

Målet afgjordes i Senatens Justitie departeynent af Se- 
natorerne Vice ordföranden^ Friherre af Schultén, Snellman, 
Dahl och Nykopp; och som Sarén, i egenskap af underoffi- 
cerares vederlike vid ofvanbemälda indelta bataljon, vore, 
enligt 9 punkten i ofvannämnda Förordning af den 21 April 
1868, berättigad att åtnjuta sin der innehafda i stat bestäm- 
da kontanta lön af 1000 mark intill dess han såsom lönta- 
gare inträdt i annan allmän tjenst, och Sarén, enligt hvad 
upplyst blifvit, den 13 Februari 1869 antagits till vapensmed 
vid 110:de Kamska infanteriregementet i Ryssland emot en 
årlig lön af 250 rubel silfver; alltså blef, med ändring af 
Hofrättens dom i denna del, kronan ålagdt att till Sarén 
emot qvitto utbetala lön, efter det belopp han här i landet 



Digitized by 



Google 



Rftttsfall 11. 247 

åtojutit, från den 1 Juli 1868, då utbetalning af densamma 
fråir bataljonen upphört, till den 13 Februari 1869, eller för 
7 m&nader och 12 dagar, med 621 mark 92 penni. Och 
komme för öfrigt vid Hofrättens dom, beträffande friherre 
Carpelans befrielse från Saréns anspråk, att förblifva. 

Hans Kejserliga Majestäts dom utfärdades den 13 Ok- 
tober 1871. 



12. 

ir efterlefraade naka, som genon tabördes testaMeaie blifrit Ar 
sin Ufstid hsatt i Mtird besittoiBg af sltl •A sin aUdne 
■akes geneBsanwa bo, att aases såson egare, eller blott såson 
förf altare af dea sistBånndes andel af boet, så att i sedaare 
hindeiseii demia andel, IfUl den efterlefrande nakan seder- 
■era fiir sin enskilda gild npplåter boet till konknrs, bir 
dernr frinist ntgå att tillfalla annan testamentstagare, bfll- 
ken den fiirst alidne naken insatt till egare deraf efter 
begge Makarnes död? %A ar den efterlefrande nakans 
■nder konknrsen intråfade dod å saken TerkandeT 

Handlanden i Torneå stad Anders Gustaf Lindberg och 
hans hustru Eva Barbro Lindberg hade den 5 April 1853 
upprättat ett såljdande: 

^Inbördes testamente. 
Undertecknade äkta makar^ såsom numera utan bröst- 
arfvingar och i följd deraf hafva vi med sund öfverläggning 
sålunda öfverenskommit, att den af oss som öfverlefver den 
andra skall, sedan alla boets rättmätiga skulder blifvit godt- 
gjorda, sitta i ostörd besittning af all qvarlåtenskap, så i 
fast som lös egendom, under dess återstående lifstid, utan 
att någon å endera sidans arfvingar, äger göra anspråk, på 
vår gemensamt förvärfvade egen<lom; beträffande fördelnin- 
gen efter begges våra lefnadsdagar förbehålla vi oss h var- 
dera att särskildt derom bestämma, hvilket i tillkallade vitt- 
nens närvaro bekräftas.''^ (Datum och underskrifter.) 



Digitized by 



Google 



248 Rftttsfall 12. 

Efteråt tillkom ett förordnande af följande lydelse: 

^Med anledning af vårt; if den 5 April 1853 uppgjor- 
da testamente, som till sitt .innehåll skall vara gällande, får 
jag A. 6. Lindberg nu jttarligare göra följande tillägg an- 
gående fördelningen af den. blifvande behållningen: 

Min andel beräknas /till femtio procent af det hela 
hvaraf jj ' / 

l:o åt min afUdne^ son Gustaf Lindbergs creditorer 
godtgöres hälften ecF d^ii obetalda dividenden i konkursen, 
under förhoppning att min hustru af sin andel godtgör an- 
dra hälften. 

2:o Tolf en half (12 Va) procent skall tillfalla mina 
slägtingar 

3:o De öfriga trettiosju en half (37Va) procent afsättes 
såsom stående kapital, deraf räntan årligen användes till fat- 
tige borgare barns af båda könen, lärdom i Ghristendom, 
goda seder och handaslöjder; beroende allt på fattigkommi 
tens bepröfvande och anordnande. 

De i ofvanstående 3:ne punkter upptagna tillägg för 
stås så, att det först efter begges vår död blir gällande: 
hvaremot den af oss, som öfverlefver den andra, kommer ati 
till sin död sitta i orubbadt bo; hvilket ytterligare i tillkal 
lade vittnens närvaro försäkres. Torneå den 7 Oktober 1855 
A. G. Lindberg. E. B. Lindberg.*" 

Handlanden Lindberg afled den 15 Oktober 1855 
Bouppteckning verkstäldes den 13 och 23 Maj 1856, och 
instrumentet deröfver upptager den i Torneå stad befintliga 
tillgången i boet till 19,230 rubel 60 kopek och af kortnin- 
gen till 3,387 rubel 27 kopek, samt inom Nedertorneå soc- 
ken en behållning af 599 rubel 58 kopek silfver, deraf 350 
rubel utgjorde värdet för Christineberg V^ mantals skatte- 
hemman i Björkö by. 

Handlandeenkan Lindberg afled i början af år 1869, 
men hade derförinnan den 16 November 1868 inlemnat oes- 
sionsansökan till Rådstufvurätten i Torneå. 'Å inställelse- 
dagen yrkade gränsefiskalen Carl Nyman, på fattigvårdssty- 
relsens i Torneå vägnar, att öfverst ifrån boet måtte uttagas 
de af Handlanden Lindberg i lifstiden genom ofvanstående 



Digitized by 



Google 



Rättsfall 12. 249 

testamente till en skolini^ttning för fattiga borgarebarn an- 
slagna medel, utgörande 37^/, procent af boets behållning 
vid Handlanden Lindbergs död. Enkan Lindberg hade nem- 
ligen p& grund af inbördes testamentet egt endast besitta 
och tillgodonjuta frukten af, men icke förskingra sin mans 
lott i boet. om hvilken han i en afhandling, som äfven en- 
kan Lindberg med sin underskrift erkänt, vidtagit särskilda 
dispositioner, dem enkan Lindberg icke haft rätt att genom 
boets förskingring omintetgöra. Och som enkan Lindberg, 
ehuru dertill oberättigad, dessutom försålt hela Ghristineberg 
skattehemman, jemte dertill hörande laxfiske i Torneå elf, 
för ett pris af 1000 rubel, så yrkade Nyman att fattigvårds- 
styrelsen måtte tillerkännas af den köpeskilling, som erhål- 
litB utöfver bouppteckningsvärdet, så stor andel, som på 
grund af testamentets bestämningar tillhörde ofvannämnda 
skoifond. 

Dessa anspråk bestredos af öfrige personer, som beva- 
kat fordringar i konkursen. Testamentet innehölle uttryckli- 
gen att det skuUe bli gällande först efter begges död. Der- 
af och emedan den öfverlefvande maken varit berättigad att 
under sin lifstid sitta i orubbadt bo, följde att boet skulle 
delas sådant detsamma vid den efterlefvande makans från- 
fälle befanns. Vid detta förhållande och då enligt 1 $ 10 
kap. Ä. B. testamente icke finge tagas eller arf skiftas förr, 
än gäld vore gulden, egde fattigvårdsstyrelsen hvarken nå- 
gon fordran i enkan Lindbergs under hennes lifstid till kon- 
kurs upplåtna bo, eller någon annan rätt, än att, sedan alla 
enkan Lindbergs skulder blifvit betalda, af den derefter upp- 
stående behållningen utfå hvad till fattige borgarebarns upp- 
fostran vore anslaget; och yrkade desse borgenärer på så- 
dan grund förkastande af fattigvårdsstyrelsens anspråk. 

I utslag af den 9 Maj 1870 yttrade Kådstufvuråtten 
angående denna del af målet: att, emedan bestämmelserna i 
testamentet af den 5 Oktober 1855 förklarats skola blifva 
gällande först efter det makarne Lindberg begge aflidit, 
följde deraf att fattigvårdsstyrelsens och öfriga testaments- 
tagares rätt till den egendom, som dem genom testamentet 
tillagts, först vidtoge efter begge makarnes död och sträckte 



Digitized by 



Google 



250 Rttttofidl 12. 

sig till b vad d& i boet funnes; oeb som vid jemförelse 
emellan boets skulder vid handlanden Lindbergs frå.nfUlle 
och dem, hvilka funnits upptagna uti enkan Lindbergs till 
Rådstufvurätten ingifna och beedigade stat, syntes att de 
förra blifvit af enkan Lindberg uti hennes enkestånd guldna, 
men de senare deremot tillkommit under samma tid, pröf- 
vade Rådstufvurätten, med ogillande af de mot fattigvårds- 
styrelsens fordringsanspråk i denna del gjorda anmärknin- 
gar, och såvida fattigvårdsstyrelsen i laga ordning bevakat 
ifrågakomua testamenten och för öfrigt i konkursen behöri- 
gen anmält och beedigat sagda fordran, rättvist, med stöd 
af 6 $ 17 kap. Ä. B. och 4 $ 11 kap. 6. B., tilldöma fattig- 
vårdsstyrelsen 37 Va procent af värdet för den egendom, som 
vid konkursens början funnits i konkursboet, eller 75 pro- 
cent utaf hälften deraf, sedan från denna hälft afdragits 353 
rubel 50 kopek eller 1414 mark, utgörande, enligt boupp- 
teckningsinstrumentet efter handlanden Lindberg, hälften af 
den summa, som han förordnat böra af hans andel i boet 
utbetalas till hans son vicehäradshöfdingen Lindbergs borge- 
närer, och för hvilken summa enkan Lindbergs andel i boet 
borde godtgöras till så stor del, som hon deraf redan i lifs- 
tiden utbetalt. Derjemte förordnades att hvad fattigvårds- 
styrelsen i förestående måtto tillagts borde från konkursmas- 
sans öfriga tillgångar öfverst afskiljas. 

Emot detta utslag vädjade ej mindre fattigvårdsstyrel- 
sen, än ett större antal borgenärer i konkursen^ till Wasa 
Hofrätt, hvarest fattigvårdsstyrelsen yrkade, att, som enkan 
Lindberg förskingrat mannens henne endast till besittning 
och nyttjande ombetrodda lott i boet, hennes rättsinnehaf- 
vare borde förpligtas att oafkortadt till fattigvårdsstyrelsen 
utgifva hvad fattigvårdsstyrelsen deraf tillhörde. Borgenä- 
rerne åter, vidhållande deras förra yrkande, framhöllo att, 
om enkan Lindberg öfverlefvat den 9 Maj 1870, då Råd- 
stufvurättens utslag afkunnades, Rådstufvurätten i öfverens- 
stämmelse med motiveringen i samma utslag icke skulle 
kunnat godkänna fattigvårdsstyrelsens fordringsanspråk i kon- 
kursen, samt att enkan Lindbergs under konkursen inträf- 



Digitized by 



Google 



RättsfaU 12. 251 

.• 
fade död icke kunnat förändra förh&llandet eller minska for- 
dringsegarenes rätt. 

Ho/rätten yttrade härom i dom den 23 September 
1870: alldenstund handlanden Lindberg i lifstiden genom 
förberörda, af fattigvårdsstyrelsen i laga ordning bevakade, 
testamenten af den 5 April 1853 och den 7 Oktober 1855 
förordnat att hans hustru E. B. Lindberg skulle ega efter 
hans död i orubbadt bo besitta all bemälde makar tillhörig 
egendom, samt genom det senare testamentet, hvilket enkan 
Lindberg genom sin underskrift godkänt, tillika bestämt att 
efter enkan Lindbergs död af hans behållna lott i boet, hvii- 
ken borde beräknas till 50 % eller halfva beloppet af alla 
dess tillgångar, sedan från samma lott afgått betalning för 
halfva beloppet af makarne Lindbergs aflidne sons återståen- 
de skulder, en Qerdedel skulle tillfalla handlanden Lindbergs 
anförvandter och af återstoden trefjerdedelar bildas ett ståen- 
de kapital, hvaraf räntan enligt fattigvårdsstyrelsens anord- 
nande skulle användas till underhåll af en skolinrättning för 
fattiga borgares i Torneå stad barn, och enkan Lindberg, 
enär åt berörda testamente ej finge gifvas vidsträcktare tolk- 
ning, än af deras ordalydelse uttryckligen framginge, ej egt 
sin mans, åt henne sålunda endast i besittning anförtrodda 
lott i boet förskingra, utan densamma bort efter hennes död, 
enligt laga boskifte, till den del, som för omförmälda skol- 
inrättning blifvit bestämd, åt fattigvårdsstyrelsen öfverlemnas, 
för att till det dermed afsedda ändamålet förvaltas och an- 
vändas; fördenskull, och då med laga skäl ej visas kunnat, 
att instrtimentet öfver den efter handlanden Lindberg, den 
13 och 23 Maj 1856 förrättade bouppteckning, hvad angår 
såväl boets tillgångar som dess gäld, vore i en eller annan 
del oriktigt, samt åt detsamma således måste derutinnan gif- 
vas vitsord, pröfvade Hofrätten rättvist berättiga fattigvårds- 
styrelsen att i ofvannämnda afseende från konkursboet ut- 
bekomma tre Qerdedelar af handlanden Lindbergs lott i ma- 
karne Lindbergs bo, sådant detsamma vid handlanden Lind- 
bergs död, enligt bouppteckningsinstrumentet efter honom, 
befanns, samma lott beräknad till hälften af boets tillgångar, 
sedan från dessa afgått den i bouppteckningsinstrumentet 



Digitized by 



Google 



252 Rftttsfall 12. 

upptagna gälden, deri inberäknade förberörde handlanden 
Lindbergs sons vid Lindbergs död ännu obetalda skulder, 
sålunda att, efter det gälden och återstående beloppet af 
sonens skulder afräknats från boets tillgångar i reda pennin- 
gar, af den boet vid handlanden Lindbergs död tillhöriga 
egendom, som vid konkursens början tilläfventyrs ännu fun- 
nits i behåll eller kunde till konkursboet återvinnas, den 
fonden för ofvansagda skolinrättning, enligt njssberörda 
grund, tillkommande andel, enligt 2 $ 17 kap. H. B., från 
konkursboet öfverst afskildes antingen i sjelfva egendomen, 
såvidt densamma ännu funnes oförvandlad och i behåll, eller, 
der den försåld blifvit, i penningar efter dess försäljnings- 
värde, samt att för den återstående, af enkan Lindberg före 
konkursen förskingrade egendomen och af boets reda pen- 
ningar, såvidt deraf å sagde andel i boet sig belöpte, till 
fattigvårdsstjrelsen skulle utgå ersättning efter deras i bo- 
uppteckningsinstrumentet efter handlanden Lindberg upptag- 
na värde och belopp, i den ordning Rådstufvurättens utslag 
stadgade för sådana fordringar, hvilka förmonsrätt icke tillagd 
blifvit. 

Denna dom uttryckte Presidenten Ekboms, Hofrättsrå- 
det Krabbes, Assessoren Höckerts och adjungerade leda- 
moten Häradshöfdingen, Hoirättsassessorn Aminoffs åsigt i 
saken. 

Assessorn Sabelli var af skiljaktig mening och utlät 
sig: att emedan handlanden Lindberg i lifstiden genom ifrå- 
gavarande testamenten af den 5 April 1853 och 7 Oktober 
1855 förordnat att hans hustru Eva Barbro Lindberg skulle 
efter hans död sitta i ostörd besittning af all qvarlåtenskap 
så i fast som lös egendom under hennes lifstid, utan att nå- 
gon af deras arfvingar egde göra anspråk på deras gemen- 
samt förvärfvade egendom, samt genom det senare testa- 
mentet med sin hustrus bifall bestämt, ""angående fördelnin- 
gen af den blifvande behållningen^ bland annat att af hans 
andel i det hela, som skulle beräknas till 50 Vo? ^7 7^ 7o 
skulle afsättas till ett stående kapital, deraf räntan finge an- 
vändas till underhåll af en skolinrättnitig för fattiga borga- 
res i Torneå stad barn, hvilket förordnande efter begge ma- 



Digitized by 



Google 



Rftttsfall 12. 253 

karnes död skulle blifva g&llande, tj fann Assessorn fattig- 
vårdsstyrelsens i enkan Lindbergs konkursmassa bevakade 
anspråk härfljta hvarken af skuldfordran, som fattigvården 
egt ho9 enkan Lindberg i lifstiden, eller af ersättning fÖr 
densamma tillhörig egendom, som blifvit enkan Lindberg 
under en eller annan form anförtrodd och i hennes konkurs- 
massa ingått, utan uppenbarligen grunda sig å berörda testa- 
mente efter hennes aflidne man; hvarföre, och som ifrån 
tillgångarne i bemälda makars af enkan Lindberg med oin- 
skränkt frihet, utan all redovisnings och ansvars skyldighet 
förvaltade, oskiftade och sedermera till konkurs upplåtna bo 
ovilkorligen borde utgå betalning för boets skulder, antin- 
gen dessa blifvit gjorda af begge makarne Lindberg eller af 
enkan Lindberg allena efter hennes mans död, alltså och då 
testamente, enligt stadgandet i 1 $ 10 kap, Ä. B., ej finge 
tagas förrän all gäld vore betald, pröfvade Assessorn rättvist 
att, med ändring af Rådstufvurättens utslag i denne del, 
förordna, det egde fattigvårdsstjrelsen, sedan alla i konkur- 
sen utdömda fordringar blifvit guldna, af återstoden utbe- 
komma de till ofvanberörda skolinrättning testamenterade 
medel, dock att denna summa icke finge öfverstiga hvad 
som motsvarade treQerdedelar af handlanden Lindbergs lott 
i boet, sådant detsamma vid konkursens början befanns. 

Handelsfirman Gustaf Christiernson & Son m. fl. borge- 
närer drogo Hofrättens dom under H. K. M:jts pröfning. 

Då målet föredrogs i Senatens Jtistitie departement 
yttrade sig Senatorn Nykopp: och pröfvade, på ofvanupp- 
tagna, af Assessorn Sabelli anförda, af Senatorn godkända 
skäl, rättvist att, med ändring af Hofrättens dom i denne 
del, förordna det egde fattigvårdsstyrelsen, sedan alla i kon- 
kursen utdömda fordringar blifvit guldna, af återstoden ut- 
bekomma de för inrättandet af ofvan sagda skolinrättning 
testamenterade, i konkursen till betalning faststälda medel. 

Senatorn Wallensköld, med hvilken Senatorerne Wasa- 
stjerna^ Dahl, Forsman och Snellman hvar efter annan Rig 
förenade, fann utredt vara, att handlanden Lindberg, genom 
ofvanberörda laga kraft vunna testamente af den 7 Oktober 
1855, förordnat, att af hans behållna lott i makarne Lind- 



Digitized by 



Google 



254 RftttsfalL 12. 

bergs bo, sedaa derifrån först guldits hälften af handlanden 
Lindbergs sons skulder, en Qerdedei skulle tillfalla hand- 
landen Lindbergs anförvandter och af de återstående tre Qer- 
dedelarne bildas en fond för inrättande af en borgareskola i 
Turneå stad; och emedan handlanden Lindberg derhos ut- 
tryckligen förklarat, att omför mald a förordnande icke afsåge 
någon rubbning i det emellan makarne Lindberg derförinnan 
den 5 April 1853 upprättade inbördes testamente samt sag- 
da förordnande således, enär enkan Lindberg genom berörda 
inbördes testamente berättigats att under sin lifstid sitta i 
ostörd förvaltning af all boets egendom, icke kunde förr än 
efter hennes död bringas till verkställighet; ty, och då fat- 
tigvårdsstyrelsens anspråk på utbekommande af de till om- 
ordade skolinrättning anslagna medel, vid anfördt förhållan- 
de, grundade sig hvarken å någon hos enkan Lindberg i 
lifstiden egande fordran eller på ersättning för henne anför- 
trodd egendom, samt testamente, jenlikt 1 $ 10 kap. Ä. B., 
ej finge tagas, förr än gäld gulden vore, pröfvade Senatorn 
rättvist upphäfva Hofrättens i förenämnde del af saken med- 
delade utlåtande och förordna att, sedan de i konkursen ut- 
dömda fordringarna ur de afträdda tillgångarna guldits samt 
från hälften af den tilläfventyrs blifvande behållningen af- 
dragits halfva beloppet af handlanden Lindbergs sons skul- 
der, fattigvårdsstyrelsen egde i anfördt afseende utbekomma 
tre Qerdedelar af hvad då ännu kunde å sagda hälft utaf 
behållningen i boet sig belöpa. 

Vice ordföranden Friherre af Schultén fann sökander- 
ne icke hafva förebragt skäl till ändring i Hofrättens ifråga- 
varande dom, h vilken förty af Friherren gillades. 

H. E. M:jts dom i målet är gifven den 21 December 
1871. 



Digitized by 



Google 



R&tt8fall 13. 255 

13. 

Ilaiider af kö|^ •■ llutlghet^ kfllkeii 8ål||areii8 fingesMan besattit 
sksoM SdetkoMMissarie^ l^å graid af ea Med rilkor app- 
gjard ark af kana fSretridare sksan testanente berakad 
skriftlig dfrerlfttelse. - llddkoMMiss, eller ieke! — •■ 
lejft. nrordniDgen den 2f Jaai I8«4 åtgör lagligt kinder 
«5r dylik öfrerlåteke! 

Bonden Olof Mattsson och dennes hustru Maria Elisa- 
beth Johansdotter från Degerbj i Föglö socken på Åland 
hade den 10 April 1841 skriftligen upprättat ett sålydande 
förordnande : 

^Yid tanken uppå vår en gång skeende hädanfärd haf- 
va vi äkta makar, afseende våra barns och efterkommandes 
bästa, velat dem till efterrättelse uppgöra följande testamen- 
tariska författning: 

l:o Skall vår ende son Matts Olof Nordqvist efter beg- 
ges vår död erhålla våra egande skattehemman N:o 1 och 
halfva N:o 2 i denne Degerbj by, emot till dess sjster och 
vår dotter Johanna Olofsdotter, eller dess rättsinnehafvare, 
utbetalande lösen stor tvåhundratio (210) rubel verkligt silf- 
ver, samt till oss utgifvande sytning, bestående uti en or- 
dentlig bergning till dödedag. 

2:o Är vår allvarliga afsigt att härmedelst förordna, 
det af våra barnabarn och deras afkomma alltid äldsta so- 
nen eller om ingen son finnes, äldsta dottren skall tillfalla 
ifrågavarande egendom, hvartill den å hemmanet befintliga 
väderqvarnen jemväl bör räknas, emot 210 rubel silfver, 
hvilken summa alltid vid h vilka förefallande omvexlingar 
som helst skall utgöra löseskillingen för ofvannämnde hem- 
man och hvilken löseskilling skall enligt lag fördelas de öf- 
rige till arf berättigade emellan, h varvid det uttryckliga för- 
behåll likväl göres, att i händelse den, som hemmanena på 
förberörda grund sig tillöst, blefve af en eller annan orsak 
oförmögen att hemmanena vidmakthålla, så eger den, som 
närmast honom eller henne är på man och qvinnolinien, ovil- 
korlig rättighet att genast utlösa den oförmögne; och skall 



Digitized by 



Google 



256 RAttsfall 13. 

lösen jemväl dervid beräknas efter den ofvanbestämda löse- 
skillingen. 

3:o Fogade ödet så, att vår son Matts Olof före obs 
med döden afj^ge, förbehålla vi oss för vår öfriga lifstid 
af den, som hemmanena på ofvanbestämda grund tillfaller, 
rum, föda, kläder och ordentlig skötsel, förenadt med ett an- 
ständigt bemötande^ äfvensom vi härmedelst ville förordna, 
det skall vår sonahustru, Amalia Andersdotter, sålänge hon 
tilläfventjrs efter vår sons möjligen före vår inträffande död 
lefver, å hemmanena njuta lifstidsuppehäUe, boningsrum och 
kläder. Till mera visshet hafva vi detta testamente, som vi 
af fri vilja och efter moget öfvervägande författa låtit, med 
vare namns underskrifter, i tillkallade vittnens närvaro be- 
kräfta velat, som skedde i Degerby den 10 April 1841. 
(Underskrifter.) 

Att Olof Mattsson och Maria Elisabeth Johansdotter af 
fri vilja och vid redig sinnesförfattning ofvanstående författ- 
ning underskrifvit och erkänt, sådant intyga såsom tillkal- 
lade och på en gång närvarande vittnen.''^ (Underskrifter.) 

Detta förordnande blef sedermera efter Olof Mattsson 
och Elisabeth Johansdotters fråntalle, såsom testamente, i 
vanlig ordning bevakadt af Matts Olof Nordqvist. Efter den- 
nes död tillföUo ofvannämnda lägenheter hans ende arfvin- 
ge, sonen Matts Olof Nordqvist d. y., hvilken medelst salu- 
bref den 16 Mars 1869 försålde desamma till sin moder, 
Amalia Andersdotter, den der åter i sin tur, efter det Matts 
Olof Nordqvist den yngre emellertid den 5 April 1869 ogift 
och barnlös afildit, genom köpebref af den 9 Juli samma år 
öfverlät dem åt bonden Anders Nikolai Eriksson från Flisö 
i Föglö socken. 

I anledning häraf uttog bonden Johan Erik Blomqvist, 
äldste son till Matts Olof Nordqvist den äldres enda syster 
Johanna Olofsdotter, stämning på Amalia Andersdotter och 
Anders Nikolai Eriksson till Häradsrätten i Föglö socken 
med påstående, att emedan h^n, Blomqvist, enligt ofvanin- 
tagna testamentariska förordnande vore närmast berättigad 
till besittning af deri omnämnda skattehemmanet N:o 1 och 
halfva skattehemmanet N:o 2 i Degerby, samt Matts Olof 



Digitized by 



Google 



R&ttsfaU 13. 257 

Nordqvist d. y., hvilken i följd af samma förordnande så- 
som fldeikommissarie innehaft, ioke egande- utan endast be- 
sittningsrätt till dessa hemman, således icke varit berättigad 
•att genom salubref afhända sig dem, köpeaf handlingarna af 
den 16 Mars och 9 Juli 1869 måtte förklaras ogiltiga och 
sagda hemman Blomqvist tilldömas, hvarutom Bloroqvist yr- 
kade Amalia Andersdotters förpligtande att till honom ut- 
gifva ersättning för afkomsten från lägenheterna, räknad 
från Matts Olof Nordqvist d. yrs dödsdag den 5 April 1869, 
med 320 mark. 

Svaranderne bestredo lägenheternas egenskap af fidei- 
kommiss och företedde ett af Häradsrätten den 16 Mars 
1852 för Matts Olof Nordqvist d. ä. å dessa lägenheter utfär- 
dadt fastebref. Matts Olof Nordqvist d. y. hade, såsom ef- 
ter sin fader rätter egare till lägenheterna, varit berättigad 
att föryttra dem. Dessutom innefattade det af Blomqvist 
åberopade förordnandet tydligen sådana bestämmelser, som 
gjorde intrång i tredje mans rätt, hvadan desamma på grund 
af Kejs. Förordningen af den 20 Juni 1864, innefattande stad- 
ganden till förebyggande af olämpliga förbehåll vid fastig- 
betsköp m. m., vore utan kraft och verkan, sedan lägenhe- 
terna icke blifvit derför inteoknade före 1865 års utgång. 
Svaranderne yrkade på dessa grunder käromålets förka- 
stande. 

Häradsrätten afkunnade utslag dén 12 Mars 1870: att 
alldenstund andra punkten i det af Olof Mattsson och den- 
nes hustru Maria Elisabeth Johansdotter den 10 April 1841 
upprättade testamente, hvarå Blomqvist grundade sina ifrå- 
gavarande påståenden, innefattade olämpliga förbehåll vid öf- 
verlåtelse af fastighet, och inteckning i förberörda lägenhe- 
ter^ på sätt Blomqvist medgifvit, icke blifvit för testamentets 
bestånd i sagde del utverkad, fördenskull pröfvade Härads- 
rätten, i stöd af ofvannämnda Förordning af. den 20 Juni 
1864, rättvist förkasta Blomqvista i saken utförda talan. 

Blomqvist vädjade till Åbo Hofrätt och anförde derstä- 
des, att Kejs. Förordn. af den 20 Juni 1864 anginge fastighets- 
köpf hvaremot ifrågavarande afhandling vore ett testamente. 
Lagens stadgande, att ett sådant finge upprättas med eller 

Jvrid, Fören. Tidsbr. 1872. 17 



Digitized by 



Google 



258 Rättsfall 13. 

utan vilkor hade sagda förordning för ingen del upphäft. 
Det funnes dessutom intet skäl att s&som olämplig betrakta 
den bestämmelse i testamentet, som åsyftat att lägenheterna 
ständigt skulle förbli inom slägten. Skulle denna bestäm- > 
melse ej anses nog tydligen framgä ur afhandlingen, anhöll 
Blomqvist att tvenne personer finge med ed fästa riktighe- 
ten af ett utaf dem i sådant afseende utfärdadt af Blomqvist 
till Hofrätten ingifvet vittnesintyg deröfver, att testatorerne 
sjelfva ansett sig hafva förordnat att, ihändelse Matts Olof 
Nordqvist d. ä. och hans afkomma aflede, lägenheterna 
skulle tillfalla deras dotter Johanna Olofsdotter och hennes 
barn. 

I utslag den 30 November 187Ö yttrade Big Ho/rätten, 
och jemte det Johan Erik Blomqvists begäran att få förete 
omförmälda bevisning, såsom icke verkande på sakens ut- 
gång, afslogs, fann Hofrätten ifrågavarande afhandling, enär 
Olof Mattsson och Maria Elisabeth Johansdott^r i densamma, 
bland annat, förbehållit sig underhåll å berörda lägenheter 
äfven för den händelse, att desamma i följd af Matts Olof 
Nordqvist d. ä:s möjliga frånfälle förr än hans föräldrar afli- 
dit, komme i annans hand, och deraf framginge att bemälda 
makars förordnande om fastigheterna borde gå i verkställig- 
het redan före deras död, icke kunna såsom testamente be- 
traktas, hvarföre, och på den grund Häradsrätten åberopat, 
Hofrätten ansåg Blomqvist icke hafva anfört skäl till ändring 
i det slut, hvari Häradsrätten genom dess motvädjade utslag 
stannat. 

Blomqvist fullföljde i revisiousväg sin talan hos H. K. 
M:jt samt anförde, att ifrågavarande afhandling uttryckligen 
bestämde, att Matts Olof Nordqvist först ejier begges död 
skulle erhålla lägenheterna, hvaraf tydligen framginge, att 
eganderätteii till desamma stannat hos testatorerne under 
deras lifstid. Förordnandet derom, att Matts Olof Nordqvist 
redan under föräldrarnes lifstid skulle få tillträda lägenhe- 
terna mot skyldighet att underhålla dem och hvad i detta 
syfte vidare stadgades, kunde, ehuru intaget i testamentet, 
icke förändra dess egenskap eller rubba dess bestånd. På 
denna grund och då afhandlingen icke gjorde intrång i tre- 



Digitized by 



Google 



Rftttsfall 13. 259 

dje mans rätt eller innefattade förbehåll om sådan återvin- 
ning, hvarom i fråga om eganderättens öfvergång genom köp 
vore i åberopade K. Förordn. af den 20 Juni 1864 stadgadt, 
kunde icke denna Förordning här tillämpas. 

Vid målets föredragning i Senatens JiMtitie departe- 
ment förenade sig Senatorerne Presidenten Furuhjelm, Fors- 
man, Dahl, Wasastjema och Nykopp om följande yttrande: 
Emedan Olof Mattsson och Maria Elisabeth Johansdot- 
ter genom ifrågavarande den 10 April 1841 upprättade 
handling förordnat, att dem tillhöriga fastigheterna, hemma- 
net N:o 1 och halfva hemmanet N:o 2 i Degerby by och 
Föglö socken, skulle efter Olof Mattssons och Maria Elisa- 
beth Johansdotters död tillfalla deras son Matts Olof Nord- 
qvist, jemte det framtida arfsföljden till sagda lägenheter 
jemväl bestämts samt detta förordnande, hvilket således ut- 
gjorde ett testamente, uppgjorts med enahanda formaliteter, 
som för testamenten äro föreskrifna och efter Olof Mattssons 
frånfälle blifvit af förste testamentstagaren Matts Olof Nord- 
qvist i laga ordning bevakadt, utan att klander deremot för- 
sports, funno bemälde Senatorer samma förordnande böra 
angående besittningsrätten till förenämnda fastigheter tjena 
till efterrättelse, så mycket hellre, som ej mindre förbemäl- 
de Matts Olof Nordqvist, än hans son Matts Olof Nordqvist 
d. y. trädt i besittning af lägenheterna under det i testa- 
mentet stadgade vilkor; och som både sistbemälde Matts 
Olof Nordqvist, hvilken tillgodonjutit testamentet, och Amalia 
Nordqvist sålunda varit oberättigade att, på sätt som skett, 
genom köpeaf handlingar af den 16 Mars och 9 Juli 1869 
om eganderätten till merberörda lägenheter förfoga, blefvo 
sagda köpeaf handlingar till all kraft och verkan af bemälde 
Senatorer undanrödjade, hvarjemte, och enär andra punkten 
i ofvanberörda testamente innehöUe, att om någon Olof 
Mattssons och Maria Elisabeth Johansdotters afkomling å 
manliga linien icke funnes, äldsta dottren och hennes barn 
finge emottaga nämnda hemman, samt Matts Olof Nordqvist 
d. y. den 5 April 1869 ogift och barnlös aflidit, Häradsrät- 
tens utslag och Hoirättens dom i saken upphäfdes, samt Jo- 
han Erik Blomqvist, som är Olof Mattssons och Maria Elisa- 



Digitized by 



Google 



260 Rättsfall 13. 

beth JohansdotterB enda dotters äldste sod, förklarades be- 
rättigad att genast tillträda oofiförmälda lägenheter emot skyl- 
dighet att erlägga den i testamentet föreskrifna utlösen till 
sina syskon. 

För öfrigt, och då Amalia Nordqvist, samt efter henne 
Andreas Nikolai Eriksson syntes hafva i god tro åtkommit 
oftanämnda lägenheter, vardt Blomqvists i målet jemväl ut- 
förda påstående om Amalia Nordqvists förpligtande att utgif- 
va ersättning för afkomsten från lägenheterna från Matts 
Olof Nordqvist d. yrs död förkastadt. 

Senatorn Wallensköld utlät sig: Alldenstund ifrågava- 
rande af Olof Mattsson och Maria Elisabeth Johansdotter den 
10 April 1841 upprättade af handling, hvarigenom, bland an- 
nat, deras egda skattehemman N:o 1 och halfva skattehem- 
man N:o 2 i Degerby by tillerkänts bemälda makars ende 
son, Matts Olof Nordqvist d. ä., emot viss utlösen i pennin- 
gar åt sin syster Johanna Oiofsdotter samt förordnande med- 
delats derom, att af Olof Mattssons och Maria Elisabeth Jo- 
hansdotters barnabarn och deras af komma alltid äldste sonen 
eller, om ingen son fanns, äldsta dottren borde få emottaga 
berörda hemman emot lösen till de öfriga arfvingarna, icke 
innefattar något förbud för dem af Olof Mattssons och Maria 
Elisabeth Johansdotters efterkommande, som på grund af 
sagda afhandling blefve innehafvare af omförmälda lägenhe- 
ter att desamma försälja, samt ofvannämnda föreskrifter be- 
träffande änsagda hemman, vid slikt förhållande, enligt min 
tanke, ej eger vidare tillämplighet, sedan lägenheterna nu- 
mera genom försäljning frångått Olof Mattssons och Maria 
Elisabeth Johansdotters ätt; fördenskull, och då ej visas 
kunnat, att Amalia Andersdotter och efter henne Anders 
Nikolai Eriksson icke i god tro åtkommit oftanämnda lägen- 
heter, uti h vilka inteckning ej ens blifvit sökt till säkerhet 
för ofvanberörda afhandling, finner jag Biomqvist icke hafva 
anfört skäl till ändring uti Hofrättens domslut i saken, vid 
hvilket derföre, efter min åsigt, kommer att bero. 

Vice ordföranden Friherre af Schultén ansåg sig så 
mycket hellre böra instämma uti Senatorn Wallenskölds ut- 
låtande, som den uti 1 $ 16 kap. Ä. B. medgifna rättighet 



Digitized by 



Google 



RfittsflAll 13. 261 

att göra testainenten med vilkor, enligt Friherrene tanke, 
ioke finge utan särskildt utverkadt nådigt tilht&nd utsträckas 
derhän, att förordnande för all tid af testator meddelas, huru 
med egandei*ätten till viss fastighet borde förhållas. 

H. K. M:jts dom i ärendet är gifven den 12 Decem- 
ber 1871. 



14. 

Banm^rd! eller råUaiide till festers dåd! 

Pigan Fredrika Johansdotter från Marttila hemman i 
8:t Mårtens socken hade, efter det hon af oloflig beblandelse 
blifvit hafyande, den 22 Maj 1871 i enslighet framfödt ett 
gossebarn, som påfunnits liflöst och omlindadt öfver näsa och 
mun med en duk. I den obduktionsattest, som provinsial- 
läkaren, professoren J. F. Elfving, efter verkstäld medico- 
legal besigtning å fostret, afgaf, förklarade han, att detsam- 
ma varit moget och fuUgånget, efter förlossningen lefvat ett 
sjelfständigt lif, emedan det, ehuru endast en ganska kort 
stund, andats, och dött i följd af hinder för luftens tillträde 
till lungorna (qväfning). I attesten var liilagdt: ^Det vill 
synas af den i gomen anmärkta sugillationen, att någon 
främmande kropp, t. ex. ett finger, blifvit införd t mot sval- 
get för att hämma andedrägten, hvilket sedan fullbordades 
genom den omkring näsan (som ock var litet plattryck t) 
och munnen lindade duken. Huru den under hufvudsvålen 
befintliga betydliga blodutådringen tillkommit, kan genom 
obduktionen ej bestämmas; men säkert är, att det våld, som 
åstadkommit densamma, ioke varit utan inflytande på fo- 
strets lif.'' 

Ransakning härom anstäldes af Häradsrätten i SU Mår- 
tens sockens tingslag, dervid 

Kronolänsmannen E. Sjöman, såsom aktör i målet, an- 
förde att, sedan landthandlanden A. F. Elmgren, hos hvil- 
k^n Fredrika Johansdotter innehade pigtjenst, ofvannämnde 
dag den 22 Maj e. m. hos aktör anmält, att Fredrika Jo- 



Digitized by 



Google 



262 Rftttsfall 14. 

hansdotter i enslighet framfödt ett vid påträffandet liflöst fo- 
ster, hade Sjöman genast med henne anstalt polisundersök- 
ning, dervid hon väl erkänt nämnda förhållande, men på- 
stått att fostret, som framfödts åtta veckor för tidigt, vid 
födelsen varit liflöst. Dock, som obduktionsattesten utredde, 
att fostret varit fuligånget och lefvat, yrkade aktör å Fredri- 
ka Johansdotter ansvar enligt lag. 

Landthandlanden Elmgren uppgaf, att hans tjensteflicka 
Wilhelmina Johansdotter ifrågavarande dag för Elmgren om- 
talat, att Fredrika Johansdotter samma dag omkring kl. 8 på 
morgonen bortgått hemifrån för att, såsom hon uppgifvit, 
låta bada sig af sin moder å Roikko hemman, emedan hon 
vore sjuk, och anmodat Wilhelmina Johansdotter att derom 
underrätta Elmgren. Men emedan Wilhelmina sedermera 
förnummit att Fredrika Johansdotter icke infunnit sig å 
Roikko hemman, och att icke heller hennes moder varit 
hemma, hade Wilhelmina befarat, att något ovanligt händt 
Fredrika Johansdotter, och derföre underrättat Elmgren om 
förhållandet: i anledning hvaraf Elmgren, som hört omtalas 
och äfven sjelf tvckt sig förmärka, att Fredrika Johansdot- 
ter varit hafvande, afsändt Wilhelmina Johansdotter, en an- 
nan piga Wilhelmina Henriksdotter samt drängarne Wilhelm 
Johannasson och Matts Sjö för att uppsöka Fredrika Johans- 
dotter. Med dem hade Fredrika Johausdotters moder Maja 
Stina Mattsdotter och syster Serafia Johansdotter samt färga- 
ren Kristian Hausen förenat sig; h varefter Fredrika Johans- 
dotter omkring kl. 6 e. m. anträffats sittande uti ett busksnår 
vid stranden af en mindre bäck, ungeiUr en half verst från 
Marttila hemman, ett stycke från allmänna landsvägen; och 
hade Fredrika Johansdotter då haft i sin famn ett liflöst fo- 
ster, som varit täckt med en kjortel och haft en halsduk 
bunden om ansigtet. För öfrigt vidhandengaf Elmgren att 
Fredrika Johansdotter hvarken klädt sig eller eljest uppfört 
sig såsom skulle hon velat dölja sitt tillstånd; ej heller hade 
hon, Elmgren veterligen, dagarne före förlossningen blifvit 
på något sätt ansträngd eller skadad. 

Fredrika Johansdotter, som är född den 22 Janii^kri 
1844, och emot hvars fräjd något anmärkningsvärdt i öfrigt 



Digitized by 



Google 



RftttsfaU 14. 263 

ej förekommit, hördes nu och uppgaf: att hon ifrån Pöjtis 
socken, der hon vore född, jemte sina föräldrar flyttat till 
Roikko hemman och, efter det hennes fader för nio år se- 
dan aflidit, qvarstannat hos sin moder, intill dess hon fyra 
är sednare antagit årstjenst; att hon i Pemar socken, der 
hon tjenat kort före sin flyttning till landthandlanden Elm- 
gren, låtit lägra sig af en mansperson, den hon icke ville 
uppgifva; att hon först under vårvintern år 1871 af förtrets 
rörelse för märk t sig vara hafvande, h varom hon dock icke 
underrättat någon, emedan hon ej derom blifvit allvarligen 
tillfrågad; att hon, som icke sökt dölja sitt hafvande till- 
stånd, beräknat sin förlossning komma att inträffa omkring 
8 veckor senare än i verkligbeten skedde; att hon den 22 
Maj på morgonen, utan att derförinnan hafva på något sätt 
skadat sig eller sökt befordra förtidig nedkomst börjat kän- 
na sig särdeles illamående och till arbete oförmögen, hvar- 
före hon beslutit att gå till sin moder å Roikko hemman 
för att bada; att hon, då modren ej varit hemma, lagt sig 
i Roikko hemmans badstuga och sofvit derstädes till efter- 
middagen, då hon, under häftig värk i hufvudet och ryggen, 
vandrat ut utan att träffa någon; att hon stannat vid ofvan- 
nämnda bäck uti ett busksnår ett stycke från allmänna 
landsvägen och der fallit på knä samt efter häftiga kräknin- 
gar råkat uti ett tillstånd af fullkomlig medvetslöshet, hvil- 
ket tillstånd antagligen räckt ganska länge, att hon, då hon 
återkommit till sans, befunnit sig i liggande ställning och 
derjemte varseblifvit ett foster liggande liflöst och med an- 
sigtet nedåt på marken invid henne jemte efterbörden; att 
hon då täckt fostrets hufvud med en halsduk, utan att på 
något sätt hafva tillknuttt densamma, hvarefter hon öfver 
fostret kastat sin klädningskjortel, samt att hon derpå ämnat 
begifva sig hemåt men, innan hon fått styrka dertill, blifvit 
funnen af Wilhelm Johannasson m. fl., hvilka tagit hand om 
fostret och affört detsamma jemte henne till Roikko hem- 
man. Och jemte det Fredrika Johansdotter försäkrade, att 
hon åtminstone icke med vett och vilja vållat sitt fosters 
död, samt att hon icke ens kunde ihågkomma det ögonblick. 



Digitized by 



Google 



264 Rättsfall 14. 

d& detsamma frarofödts, anhöll hon att blifva från ansvar i 
saken frikänd. 

Fredrika Johansdotters moder Maja Stina Mattsdotter 
förklarade, att hon i början af Maj månad sett sin dotter 
Fredrika, utan att hafva märkt hennes hafvandeskap, och 
först omkriog två veckor före förlossningen blifvit af sin an- 
dra dotter Serafia underrättad, att Fredrika vore hafvande; 
mep^ som Maja Stina Mattsdotter icke sedermera samman- 
träffat med Fredrika, hade hon icke kunnat sjelf tillfråga 
henne derom. Förenande sig med dem, som den 22 Maj 
e. m. gått att söka Fredrika, hade hon anträffat sin dotter 
å det af henne uppgifna stället, som varit stenigt; och hade 
Fredijka dervid hållit i famnen ett fullkomligt liflöst, men 
till utseendet fullgånget foster, öfver hvilket en halsduk och 
en klädningskjol blifvit löst kastade, samt hvarå något tec- 
ken till yttre våld ej kunnat skönjasj ehuru å dess hufvud 
förefunnits en med en blodig vätska betäckt fläck. 

Såsom vittnen hördes å ed, utom åtskilliga andra per- 
soner: 

Wilhelm Johannasson, som berättade, att han redan fast- 
lagstiden tjckt sig förmärka, att Fredrika Johansdotter varit 
hafvande, och derom underrättat såväl landthan dian den Elm- 
gren, som Fredrika Johansdotters moder, men deremot icke 
med Fredrika Johansdotter sjelf talat derom något annat, än 
att han en gång, då Fredrika burit ved, bedt henne icke 
taga för stor börda, på det hon icke skulle skada sig. Här- 
till hade Fredrika genmält, såsom orden fallit sig: ^jag tar 
ännu mer, för att det skall blifva missfall.^ Då Fredrika 
Johansdotter den 22 Maj uppsöktes, hade vittnet varit den, 
som först anträffat henne och funnit henne sittande i omför- 
mäida busksnår. Då vittnet tillsport henne, hvad hon före- 
hade, hade hon först svarat, att hennes mage vore sjuk, men 
efter en stund sagt, att hon hade ^egna bestyr^^ hvarvid hon 
framvisat fostret, som legat i hennes famn, öfvertäckt med 
en kjol, och haft en halsduk, såsom vittnet tyckt, strängt 
tilldragen om hufvudet, ehuru vittnet icke kunnat närmare 
gifva akt derpå, emedan Fredrikas moder, som tillsagt kar- 
larne att gå bort, tagit hand om fostret. På tillfrågan 



Digitized by 



Google 



Rättsfall 14. 265 

vidhandeogaf vittnet, att marken & stället varit särdeles 
stenig. 

Wilhelmina Johanadotter berättade, att hon, som se- 
dan den 1 November året förut bott i samma rum med Fre- 
drika Johansdotter, utan att hafva förmärkt henne vara haf- 
vande, af andra hört sådant omtalas och derpå sjelf medde* 
lat detta för Fredrika, som dertill genmält endast: ^icke är 
det något, nog fån J vänta derpå^, hvarjemte hon sagt, att 
hon under vintern hafk sin rening endast en enda gång, 
men att den icke heller tillförene inträffat oftare. Uppgifne 
dag, den 22 Maj, på morgonen hade vittnet af pigan Karo- 
lina Johansdotter erfarit, att Fredrika Johansdotter beklagat 
sig öfver illamående och sagt sig ämna gå till sin moder, 
hvarom vittnet senare underrättat Elmgren, hvars berättelse 
vittnet i öfrigt besannade. Vittnet hade dock icke närvarit 
vid det tillfälle, då Fredrika påträffats; men efteråt hade 
dennai af vittnet derom tillspord, försäkrat att fostret vid 
födseln varit litlöst. På fråga uppgaf vittnet sig icke hafva 
formärkt, att Fredrika Johansdotter skulle begagnat några 
invärtes medel, eller att hon med kläder eller anuorledes 
sökt dölja sitt tillstånd. Icke heller hade hon dagarne före 
förlossningen blifvit på något sätt ansträngd eller skadad. 

Matts Sjö vittnade i hufvudsaklig öfverensstämmelse 
med de föregående vittnena, men med tillägg dock, att, då 
Fredrika Johansdotter vid ofvanomordade tillfälle anträffats 
vid bäcken, hade hon haft fostret liggande framstupa i sin 
famn, öfvertäckt med en kjortel samt en, såsom vittnet tyckt, 
deröfVer löst kastad halsduk. Vittnet hade jemväl betraktat 
fostret och å dess hufvud varseblifvit ett ^födelsemärke^, 
hvarä förefunnits en rödaktig vätska, hvilkens beskaffenhet 
vittnet icke kunnat urskilja. På till henne stälda frågor ha- 
de Fredrika förklarat, att fostret blifvit framfödt kort förut 
och vid födseln varit liflöst. 

Wilhelmina Henriksdotter, som redan marietiden af- 
flyttat irån landthandlanden Elmgren, hade, ehuru vittnet 
ditintills bebott samma rum, som Fredrika Johansdotter, icke 
märkt henne vara bafvande, förrän någon tid efteråt, utan 
att vittnet dock derom med henne samtalat. Då vittnet 



Digitized by 



Google 



266 RftttsfaU 14. 

ifrågavarande dag senare än de andra framkommit till det 
ställe, der Fredrika Johansdotter anträffats, hade vittnet fun- 
nit fostret ligga oöfvertäckt pä rjgg i Fredrika Johansdot- 
ters famn; och hade vittnet dervid förmärkt dess hufvud 
vara ^rödt^, men om detsamma varit skadadt eller ej, hade 
vittnet icke undersökt. 

Hustru Anna Halin hade redan fastlagstiden tyckt sig 
förmärka, att Fredrika Johansdotter varit hafvande, och då 
antagit att hennes förlossning komme att inträffa i Juli må- 
nad; dock hade vittnet aldrig samtalat härom med Fredrika 
eller någon af hennes anhöriga. Fostret hade vittnet den 
22 Maj beskådat å Roikko hemman och å detsammas huf- 
vud iakttagit en ovanlig fläck, hvilken dock enligt vittnets 
förmenande icke tillkommit genom stötning mot sten eller 
annat hårdt föremål. 

I utslag af den 13 Juni 1871 förklarade Häradsrätten 
Fredrika Johansdotter lagligen öfvertjgad att hafva, af olof- 
lig beblandelse rådd, sökt detta tillstånd dölja och uppgifne 
dag i sökt enslighet nedkommit med ett, enligt provinsial- 
läkaren, professoren J. F. Elfvings, efter dera verkstäld be- 
sigtning afgifna embetsbevis, fullgånget och lefvande foster, 
äfveusom genom uraktlåtenhet att tillkalla vid förlossningen 
nödigt biträde och det hjelplösa tillstånd, hvari hon sålunda 
sig sjelf försatt, hafva vållat fostrets kort efter födseln in- 
träffade död, men någon utredning icke vara åstadkommen 
derom, att Fredrika Johansdotter med uppsåt afdagatagit 
detsamma; i anseende hvartill Häradsrätten, jemte det Fre- 
drika Johansdotter från ansvar i nästnämnda afseende be- 
friades, med stöd af 3 och 4 §§ i K. Förordn. den 26 No- 
vember 1866 angående barnamord m. m., dömde Fredrika 
Johansdotter att hållas sex månader i fängelse uti slottshäk- 
tet invid Åbo stad. 

Äbo Ho/rätt, hvars pröfning utslaget hemstäldes, fann 
lagligen utredt vara, att Fredrika Johansdotter, sedan hon af 
oloflig beblandelse blifvit hafvande och den 22 Maj 1871 
framfödt ett foster, som enligt läkares intygan varit fullgån- 
get och efter födseln lefvat, uppsåtligen förmedelst qväfning 
afdagatagit detsamma; hvarföre Hofrätten pröfvade rättvist, 



Digitized by 



Google 



Rfittafall 14. 267 

jemlikt 1 § i ofvanåberopade Förordning, döma Fredrika Jo- 
hansdotter att hållas 7 &r till straffarbete uti tukthuset i 
Willmanstrand. 

Emot detta utslag, som är gifvet den 13 Juli 1871, an- 
förde Fredrika Johansdotter underdåniga besvär, dervid hon 
bestred sig hafva uppsåtligen om lifvet bragt sitt foster, och 
förklarade att hon vid förlossningen varit så svårt angripen, 
att hon ej kunnat i ringaste mån vårda sig om detsamma. 

Målet afgjordes i Senatens Justitie departement af Se- 
natorerne Vice ordföranden Friherre af Schultén, Snellman, 
Dahl och Nykopp^ hvilka funno Fredrika Johansdotter icke 
hafva förebragt skäl till ändring i Hofrättens utslag, hvad 
anginge den henne derigenom tillräknade brottslighet. Men 
beträffande Fredrika Johansdotters ansvar derför pröfvade 
bemälde Senatorer rättvist, i stöd af 1 § af ofvanåberopade 
Förordning, döma henne att hållas fem år till allmänt arbete 
uti tukthuset i Willmanstrand, deruti Hofrättens utslag så- 
lunda ändrades. 

H. K. M:ts utslag är den 2 September 1871 utPärdadt. 



Digitized by 



Google 



LagstiflBiigs- »ch f5rTaUiiig8ätg&rder i S?erige 
uier iren 1870 och 1871. 

Sedan i årg. 1870 af denna tidskrift meddelats en öf- 
versigt af lagstiftnings- och förvaltnings&tgärder i Sverige 
under åren 1868 och 1869, lemnas här, såsom fortsättning 
deraf, några uppgifter i enahanda ämnen för de tvänne föl- 
jande åren. De äro hemtade förnämligast ur regenngens 
till riksdagarne aflåtna berättelser om rikets styrelse och för- 
valtning äfvensom ur öfriga riksdagshandlingar. 

Vid 1867 års riksdag, under hvilken flere motioner an- 
gående bekänuares af annan än lutherska läran statsborger- 
Hga rättigheter blefvo väckta, antogos konstitutions utskot- 
tets förslag till ändring i 28 § i Regeringsformen och 26 § 
i Riksdagsordningen att hvila till grundlagsenlig behandling 
(vid den lagtima riksdag, som efter förrättade nya val till 
andra kammaren först sammanträdde). Förslagen blefvo se- 
dermera af riksdagen 1870 antagna och af konungen den 8 
April samma år sanktionerade. I följd häraf har 28 § i 
Eegeringsformen numera den forändrade lydelse, att bekän- 
nare af annan kristen troslära än den evangeliskt lutherska 
äfvensom bekännare af den mosaiska kunna utnämnas till 
nästan alla embeten och tjenster i riket, så att endast leda- 
möterne i statsrådet samt innehafvare af presterligt embete 
och i allmänhet af sådan tjenst, hvarmed är förenadt ålig- 
gande att meddela undervisning i kristendom eller theologisk 
vetenskap, skola tillhöra statskyrkan. Dock får icke någon 
såsom domare eller innehafvare af annan tjenst deltaga i 
handläggning eller afgörande af fråga, som angår religions- 
vård, religionsundervisning eller befordringar inom den sven- 
ska kyrkan. Tillförene kunde bekännare af annan troslära 
erhålla endast lärarebeställningar och öfriga tjenster vid in- 



Digitized by 



Google 



Svensk Lagstiftning m. m. 1870_1871. 269 

r&ttningar för slöjd ooh skön konst, äfvensom läkarebefatt- 
ningar. 

Genom den förändrade lydelse, som 26 § i Riksdags- 
ordningen erhållit kan åter riksdagsman nabefattning utöfvas 
af hvarje svensk medborgare utan afseende p& trosbekän- 
nelse. Derförinnan egde visserligen bekännare af annan än 
statsreligionen valrätt, men valbar till riksdagsman var en- 
dast den, som bekände sig till kristen-protestantisk lära. 

öfriga grundlagsförändringar gälla tryckfrihetsförordr- 
ningen^ hvilken såsom bekant i Sverige har kraft af grund- 
lag. Förändringarna äro af ringa betydelse i jemförelse med 
dem, som i öfrigt föreslogos vid 1869 års riksdag. De gäl- 
la 1 $ 5 och 12 momm., 4 § 11 mom. samt 5 § 3 mom. i 
nämnde lag. I det första af dessa lagrum föreskrifves, bland 
annat, att den ett nytt tryckeri anlägger skall sist trettio 
dagar innan någon skrift derifrån utgifves, såväl hos ma- 
gistrat, hvarunder han såsom boktryckare skall lyda, som 
ock hos konungens hefallningshafvande skriftligen tillkänna- 
gifva att och hvarest boktryckeri är anlagdt. 

Konstitutionsutskottet ansåg denna föreskrift, hvilken 
uppenbarligen tillkommit för att sätta vederbörande i tillfälle 
att, genast efter det ett tryckeris verksamhet begynt, utöfva 
kontroll öfver detsamma, innehålla en tidsbestämmelse, som 
kunde föranleda dertill, att ett tryckeri, längre än nödigt, 
hölles i overksamhet, hvarföre denna tid nu inskränktes till 
Qorton dagar. 

För öfverträdelse af ifrågavarande föreskrift hade sam- 
ma lagrum, utom 100 riksdalers böter, föreskrifvit förbrytel- 
sens kungörande i allmänna tidningarna, hvarjemte, om 
brottslig skrift från ett sålunda icke behörigen anmäldf tryc- 
keri utgifvits, boktryckaren skulle vara underkastad samma 
ansvar, som författaren, för skriftens innehåll och skrifart samt 
dessutom hafva förverkat sitt tryckeri till åklagaren. Sam- 
ma lag gälde ock der boktryckeri ombytte egare. Konsti- 
tutionsutskottet fann dock, hvad först tidsbestämmelsen för 
anmälan i sistnämnda fall beträffar, densamma öfverflödig, 
utom att den kunde föranleda ganska menliga följder,^ bland 
andra den, att utgifvandet af ett dagblad måste afstadna un- 



Digitized by 



Google 



270 R- H. 

der den tid, som förflöt närmast efter det den föreskrifna 
anmälan skett. Det ansågs derföre tillräckligt att anmälan 
om ombyte skedde innan någon skrift från tryckeriet utgåf- 
ves. . Hvad straffbestämmelserna vidkommer, så upphäfdes 
stadgandet om kungörande i allmänna tidningarna och om 
tryckeriets förverkande, såsom mindre lämpliga. 

I 1 § 12 mom. infördes år 1812 det stadgande, att 
hvar och en, som antingen i öppen bod eller eljest, med 
rättighet att derom i allmänna tidningarna få kungörelse in- 
föra, ville bokhandel idka eller böcker försälja, borde, på 
sätt om boktryckeriers anläggning vore stadgadt, derom gö- 
ra anmälan hos justitie statsministern. Detta stadgande syn- 
tes konstitutionsutskottet innebära ett obehörigt band på en 
skrifts författare, enär derigenom för honom försvårades att 
på fördelaktigaste sätt, och utan anlitande af den vanliga 
bokhandeln, föryttra skriften i olika delar af landet. Ifråga- 
varande lagrum blef derföre i enlighet med konstitutions- 
utskottets förslag sålunda ändradt, att det antydda hindret 
för framtiden ej eger rum. I öfverensstämmelse härmed un- 
dergick ock 4 § 11 mom. en häraf beroende ändring. 

Den förändring 5 § 3 mom. undergick föreslogs af 
konstitutionsutskottet på den grund, att den jurymannaed, 
som i sagda lagrum är föreskrifven, i sitt dåvarande skick 
af utskottet betraktades såsom förkastlig ur religiös syn- 
punkt, och emedan densamma uteslöte från möjligheten, att 
till jurymän väljas, både mosaiske och kristne trosbekänna- 
re, som af samvetsbetänkligheter finna sig förhindrade att 
inför domstol aflägga ed. Denna § innehåller härom numera 
endast det, att jurymännen skola inför domstolen afgifva ed- 
lig försäkran, att efter sitt bästa förstånd och samvete utlå- 
tande i saken afgifva och att i obrottslig tystnad hålla såväl 
det, som under öfverläggningen yttrats, som hvilka ledamöter 
med ja eller nej röstat. 

På den allmänna lagens område äro följande författnin- 
gar att omnämna: 

Kongh Förordningen af den 12 Maj 1870^ angående 
ändring i konkurslagens stadganden om borgenärsed och 
ackord. — I Sverige fordras icke borgenärsed vid bevakning 



Digitized by 



Google 



Svensk Lagstiftning m. m. 1870—1871. 271 

i konkurs; men g&ldenären och hvarje borgenär ega rätt att 
inom den Ud, som för jäf mot bevakade fordringar stadgad 
är, yrka att en annan borgenär skall sin fordran med ed 
fösta, i hviiket fall den senare bör inom viss tid derefter 
inlemna edgängsbevis. Då det nu icke är absolut nödvän- 
digt för en borgenär, som före eller senast å inställelseda- 
gen inlemnat fullständiga bevakniogsbandliogar, att person- 
ligen eller genom ombud följa med konkursmålet, har nämn- 
da stadgande ledt till det missbruk, att yrkande p& edgång 
framstälts utan giltig anledning med beräkning, att en eller 
annan borgenär, mot hvilken detsamma är riktadt, skall blif- 
va okunnig derom, försumma edgången och således gå miste 
om utdelning i massan. Af sådan anledning, och då det för 
en borgenär, som har en mindre betydlig fordran, kunde 
medföra uppoffring af hela beloppet deraf och kanske än 
mera, om han sjelf sknlle genom ombud uti ifrågavarande 
afseende följa behandlingen af konkursmålet, stadgas i of- 
vannämnda förordning: att rätten skall förelägga den, mot 
hvilken edgångsyrkande göres, att inom viss tid af högst 
en månad efter delfåendet edgången fullgöra; att detta före- 
liggande bör tillställas borgenären på sätt i lag om stäm- 
ning stadgas, ifall borgenären tillförsäkrat sig förmonen af 
sådant delgifningssätt genom att i sin bevakningsinlaga hafva 
uppgifvit viss ort inom riket, der han eller ombud för ho- 
nom kan anträffas, men eljest genom kungörelse i tidningar- 
na, i hviiket fall borgenären anses hafva fått del af föreläg- 
gandet samma dag det kungjorts; samt att den, som yrkat 
edgången, bör omsörja detta delgifvande och inom en må- 
nad från den för framställande af jäf mot fordringar bestämda 
tid inlemna bevis deröfver. Har han ej inom denna tid hunnit 
delgifva borgenären rättens beslut och kan han visa laga för- 
fall, som rätten godkänner, förelägges ny tid; eljest iemnas hans 
yrkande uta.n afseende. Har borgenär eller hans ombud icke 
anträffats å uppgifven ort, föi^ordnar rätten till kungörelse i 
tidningarna. Men som nu fullgörandet af en sålunda påyrkad 
edgång kunde medföra olägenheter och kostnader för den, som 
i anseende till de långa mellantiderna emellan domstolarnes 
sammanträden på landet nödgades företaga en möjligen lång 



Digitized by 



Google 



272 R.H. 

resa till stad, blef genom en ftndriDg af 87 $ i konkursstad- 
gan tillätet att aBägga eden äfven inför domaren på lan- 
det. — I samma författning infördes ett stadgande, innebä- 
rande inskränkning i borgenärers rätt att emot andras be- 
stridande bevilja ackord. Enligt 1862 års konkursstadga 
blir nemligen ett ackordsanbud, som antagits af alla vid 
dess pröfning närvarande borgenärer, då desse bevakat två 
tredjedelar af samtliga i konkursen anmälda fordringsbelopp, 
de der blifvit eller blifva till betalning godkända och ej med 
förmonsrätt utgå, eller af fjra femtedelar bland de tillstädes- 
varande, derest de jemväl bevakat fyra femtedelar af nyss- 
nämnda fordringsbelopp, giltigt för alla borgenärer, kända 
och okända, utan undantag för andra än dem, hvilkas for- 
dringar genom någon förmonsrätt äro försäkrade, dock. en- 
dast så framt ackordet af rätten fastställes. Fastställelse får 
dervid ej meddelas : om gäldenär blifvit dömd för bedrägligt 
förhållande mot sina borgenärer, eller medan han står under 
tilltal derför; då anledning är att gäldenär hemligen gynnat 
någon borgenär vid ackordet eller begått något svek; då 
ackordet ej ger lika rätt åt alla borgenärer, som det angår 
och som ej uttryckligen medgifvit att nöjas med mindre; 
samt då det uppenbarligen länder till skada för borgenärer- 
na. Emellertid förekom vid åtskilliga riksdagar klagan öf- 
ver de rättsförnärmande missbruk, hvartill konkurslagens 
stadgauden i detta hänseende gåfvo anledning. I öfverens- 
stämmelse med 1868 års riksdags beslut utf&rdade regerin- 
gen derföre den 18 September samma år en förordning, en* 
ligt hvilken fastställelse å ackord kunde vilgras äfven på den 
grund, att säkerhet för dess fullgörande saknades, men här- 
med ansågos missförhållandena icke afhjelpta. En motionär, 
som redan vid 1868 års riksdag inlemnat- motion i samma 
syfte, föreslog vid riksdagen 1869 ett sådant stadgande, att 
ackord, understigande vissa procent, icke finge af konkurs- 
domstolen fastställas. Han framhöll såsom en erfarenhet 
från den tid, under hvilken ifrågavarande stadgande varit 
gällande, att, när ett ackordsanbud blifvit antaget, beslutet 
derom icke alltid varit ett sannt uttryck af den pluralitets 
mening, som konkurslagen för ackords erhållande föreskref- 



Digitized by 



Google 



Svensk Lagstiftning m. m. 1870—1871. 273 

ve, utan att denna pluralitet icke sällan erhöUes blott ge- 
nom medel, dem lagen visserligen i flere fall betraktade 8&- 
som strafifvärda, men till hvilkas upptlU^kande den icke kunde 
anvisa någon utväg. S&lunda hade ackordet blifvit n&got, 
hvartili det aldrig varit ämnadt — en förvärfskälla. — Riksda- 
gen fann visserligen de anmärkta missbruken till någon del 
hafva blifvit förebygda genom ofvannämnda förordning af 
den 18 September 1868, men ansåg ännu ett förhållande 
qvarstå, som påkallade rättelse. Den ringa ackordsprooent, 
som i konkurser vanligen erbjödes, utvisade att konkurser- 
na i allmänhet ej påbörjades i rattan tid, eller såsnart gäl- 
denären kommit på obestånd. Det i afseende härå i lagen 
uppstälda strafFhot hade ej visat sig verksamt, hvartili an- 
ledningen, åtminstone i någon mon, borde sökas i förhopp- 
ningen, att i allt fall erforderlig pluralitet kunde vinnas för 
genomdrifvande af ett ackord. En obetydlig ackordssumma 
utgjorde dock icke någon motsvarande ersättning för förlust 
af rättigheten till framtida kraf, och ackordet kunde således 
blifva för gäldenären en förvärfskälla, visserligen mot lagens 
anda, men utan att lagen lade hindep i vägen derför. Dessa 
voro de skäl riksdagen i sin skrifvelse till regeringen fram- 
lade till stöd för sitt förslag att, såsom ett ytterligare medel 
till motverisande af dessa missbruk, för framtiden måtte för- 
ordnas, det ackord äfven i den händelse ej finge af rätten 
fastställas, att detsamma ej lemnade åtminstone 25 procent 
åt alla de borgenärer, som det anginge, och som ej uttryck- 
ligen förklarat sig ty förutan med ackordet nöjda. Försla- 
get vann regeringens bifall, men som hon ej ville utfärda 
författningen förr än en formell betänklighet blifvit häfven, 
blef denna fråga jemte den i sammanhang härmed af riks- 
dagen behandlade om borgenärseden föremål för proposition 
till 1870 års riksdag, hvarvid några förändringar gjordes i 
riksdagens förslag beträffande sistnämnda fråga. Propositio- 
nen antogs, hvarefter den förordning utfärdades, för hvars 
bestämningar ofvan redogjorts. Det förtjenar anmärkas att 
de nya stadgandena icke vid riksdagen 1869 gingo igenom 
utan motstånd, isynnerhet från lagutskottets sida. Man fram- 
höll vanskligheten af att bestämma något visst procenttal, 

Jwid. Form. Tidskr 1872. 18 



Digitized by 



Google 



274 R. H. 

8&6om gräns för ackordet; hvilken siffra man än antoge, 
äterkomme samma förhållande som f()re det s. k. tvångs- 
ackordets införande, då en ende borgenär genom sin oböj- 
lighet kunde hindra öfverenskommelser, som för gäldenären 
och borgenärer vore fördelaktiga, eller tilltvinga sig oskäliga 
fördelar på alla andras bekostnad, eller i allmänhet tillställa 
lika förhatliga missbruk, som de öfverklagade. Då dessa 
åter merändels hade kommit till stånd derigenom. att så 
många borgenärer icke följde med konkurser utan nöjde sig 
med att inlemna bevakningshandlingar, så kunde de före- 
kommas, om borgenärerne verkligen bevakade sina rättighe- 
ter. Att ändra lagstiftningen i ett syfte, som kunde visa sig 
besvärligt och oförmonligt för både redlige gäldenärer och 
fordringsegare, dertill vore icke skäl blott derföre, att bor- 
genärerna plägade försumma att begagna sig af de medel 
lagen gifvit dem i handen. Särskildt framhölls att man ej 
borde rubba den princip, som genomginge den nya kon- 
kurslagen, och som, i anseende dertill att konkursförfaran- 
det förändrats till en liqvidation, påkallade borgenärernes 
verksammare deltagande än förut, då detsamma varit uteslu- 
tande en rättegång och domstolarne helt och hållet skött om 
saken. — Detta blott antydningsvis ur de, såsom det vill synas, 
lifliga diskussionerna, hvilka till en stor del rörde sig kriog 
frågan om det s. k. tvångsackordets verkningar i Sverige 
och dess berättigande öfverhufvud, men för hvilka planen 
för denna öfversigt icke tillåter att närmare redogöra. 

Samma dag som denna, utfärdades en annan KongL 
Förordn. angående uppliäfvande af frälsemäns och deras 
vederlikars rått till särskildt forum i brottmål. Sedan fo- 
rum privilegiatum för frälsemän och deras vederlikar (sven- 
ska akademiens ledamöter och utländska adelsmän) i kon- 
kurs-, boskilnads- och urarfvamål redan tidigare upphäfls, lära 
dessa dock i Sverige ännu åtnjuta sådant forum i testaments-, 
arfs- och förmynderskaps ärenden. 

KongL Förordningen den 5 April 1871^ angående för* 
ändradt stämningssätt i vissa fall. Redan 1870 års riksdag 
hade fastat regeringens uppmärksamhet derpå, att lagens fö- 
reskrifter om sättet för stämnings deigifvande icke kunde 



Digitized by 



Google 



Svensk Lagstiftning m. m. 1870—1871. 275 

anses tillfredsställande. Då nemligen 7 S H ^^p* R« B. så- 
som undantag medg&fve att stämning finge fästas å svaran- 
dens husdörr, såvida han ^h&ller sig undan, förty att han 
stämningen väntar, och det är veterligt att han i häradet 
eller i staden vistas^, så förutsattes här en bevisning om an- 
ledningen till svarandens bortavaro, som i de flesta fall vore 
omöjlig att åstadkomma. Han kunde dessutom helt och hål- 
let fria sig från stämningen blott dermed, att han begåfve 
sig öfver härads gränsen eller utur staden, i hvilket fall, 
liksom då han vore utrikes faren, lagens allmänna stadgande 
lände till efterrättelse. Det vore dock icke möjligt att iakt- 
taga detta stadgande, när svarandens vistelseort vore okänd, 
och i de flesta fall till och med om den vore känd, såframt 
han nemligen begifvit sig utrikes. Då således i dessa fall 
föga vore sörjdt för kärandens rätt och behofvet af förän- 
dring härutinnan på senare tider, och synnerligast med af- 
seende å den betydliga emigrationen till Amerika, gjort sig 
särdeles kännbart, aflemnade riksdagen till regeringen för- 
slag till ett tillägg vid 7 S 11 kap. R. B. Detta förslag blef 
likväl med afseende å flere mot detsamma gjorda anmärk- 
ningar icke bifallet. I stället lät regeringen med ledning af 
förenämnda anmärkningar uppgöra nytt förslag i ämnet, 
hvilket förslag ock af 1871 års riksdag antogs, och genom 
ifrågavarande förordning blef lag. Denna förordning upp- 
häfver sista punkten i 7 § 11 kap. R. B. och innehåller be- 
stämmelser för följande fall, nemligen: då den, som skall 
stämmas men ej anträffas, har kändt hemvist i Sverige och 
det ej är veterligt att han begifvit sig ur riket; samt då 
han, ehvad han har kändt hemvist i Sverige eller ej, veter- 
ligen farit ur riket, utan att kännedom om hans uppehålls- 
ort kan vinnas. I förra fallet skall stämningen, såframt upp- 
lysning al hans grannar eller husfolk ej kan vinnas, hvarest 
han eller ombud för honom sig uppehåller och '"omständig- 
heter i öfrigt^ ^gifva anledning dertill, att han håller sig 
undan^, iUstas å hans husdörr samt delges hans husfolk, om 
sådant finnes. I senare fallet får stämningen kungöras i all- 
männa tidningarna, såframt den som skall stämmas icke hos 
domstolen i den ort, der han senast var i riket boende, upp- 



Digitized by 



Google 



276 R- H. 

gifnt viss person att stämniog för honom emottaga, eller 
anvisning & sådant ombud eljest ej kunnat erhållas, och så- 
framt derjemte förekomma omständigheter, de der utmärka 
att han håller sig undan eller att han har för afsigt att bo- 
sätta sig å främmande ort. Och bör kungörandet ske tre gån- 
ger, minst fjorton dagar emellan hvarje gång och den sista 
gången minst sex månader före den tid, som i stämningen 
är förelagd. Derjemte skall densamma, om han har kändt 
hemvist inom riket, fästas å hans husdörr. Har han icke 
sådant hemvist men väl fastighet, så bör stämningen äfven 
tillställas den, som utöfvar förvaltningen af fastigheten. — I 
sammanhang med denna förordning står 

K. Förordningen angående förändrad lydelse af 10 
kap. 1 § R. B,y gifven samma dag som nästnämnda förord- 
ning. Då nemligen i lagen icke finnes meddeladt något 
stadgande om laga domstol i rättegång mot svensk man, som 
i riket ej eger stadigt hemvist och begifvit sig till utrikes 
ort, stadgas genom denna förordning, som af riksdagen på 
proposition af regeringen antogs, att sådan person skall 
stämmas till den domstol, der han senast inom riket var 
boende. 

Oenom Kongl. Förordningen af den 24 Mars 1871 an- 
gående vissa förändrade föreskrifter i afseende å beräkning 
af tid för klagan mot Hofrätts utslag i brottmål äi stad- 
gadt: att i sådana mål alla utslag, som ej muntligen afsä- 
gas, skola af Hofrätt efter anslag utgifvas, samt att den för 
anförande af besvär mot Hofrätts utslag stadgade tid skall 
beräknas från utslagets dag, dock att, der den tilltalade är 
häktad och utslaget icke blifvit af Hofrätten muntligen kun- 
gjordt, tiden beräknas från den dag han bevisligen af utsla- 
get erhållit del. Initiativet till denna förordning togs af re- 
geringen genom en till 1871 års riksdag aflåten proposition 
i ämnet. Denna motiverades sålunda, att, då tiden till kla- 
gan mot Hofrätts utslag i underställningsmål (enligt K. Kung. 
den 19 Juli 1815) skulle beräknas från den dag parten af 
utslaget bevisligen erhållit del, icke sällan stor tidsutdrägt 
vållades, till förökadt lidande för den sakfälde, derest han 
vore häktad, till betydlig kostnad för staten och till icke 



Digitized by 



Google 



Svensk Lagstiftning m. m. 1870—1871. 277 

ringa besvär för de underordnade administrativa tjenstcmän, 
som måste utan ersättning uppsöka de å fri fot varande en- 
skilda parterna, som borde erhålla del af utslaget. Då lag- 
utskottet vid 1871 års riksdag tillstyrkte antagandet af den- 
na proposition, lade detsamma till dessa motiv det, att, ge- 
nom förordning härom, ordning och reda erhöUes i hithöran- 
de bestämmelser, bland hvilka för närvarande saknades ut- 
trycklig lag för det fall, att häktad person i mål, som icke 
äro af underställnings egenskap, vill klaga öfver ett utslag, 
som meddelats uppå besvär af hans motpart, ehuru visserli- 
gen praxis antagit tiden i dessa fall böra räknas från den 
dag den häktade erhållit del af utslaget. 

Hvad angår de lagförändringar, som under denna tid 
blott förberedts, har högsta domstolen under år 1870 afgif- 
vit infordrade utlåtanden öfver ett förslag till lag om in- 
skrifning i fastighetsböcker och till förordning angående vis- 
sa lagförändriugar i sammanhang med införandet af en sådan 
lag*} äfvensom öfver ett förslag till stadga angående all- 
männa underdomstolarne å landet och till förordning om 
vissa lagförändringar i sammanhang med nämnda stagda *'*'), 
samt under år 1871 öfver förslag till förordning angående 
vattenrätten.***) Den komité, som tillsatts för utarbetande 
af förslag till förändrad lagstiftning angående ut^ökningsvä- 
sendet har under år 1871 till regeringen inlemnat förslag 
till utsökniugslag samt till förordningar dels om nya utsök- 
ningslagens införande och hvad i afseende derpå iakttagas 
skall, dels angående stämningsmän. Alla dessa förslag med 
dertill hörande betänkanden hafva blifvit till trycket befor- 



♦) Se Xaumawu Tidskrift 1871. 
*•) Se rraumantu Tidskrift 1870. 

♦♦♦) Se XaumoMu Tidskrift 1872, 7 4 8 häftena. Det här in- 
förda utlåtandet, som afgafs 1871, synes dock gälla ett år 1865 afgif- 
vet förslag; af regeringens till 1871 års riksdag afgifna berättelse 
framgår dock att under 1870 från komiterade f&r omarbetning af 
nämnda förslag inkommit betänkande med förslag till förordning om 
vattenrätten och till flottningsstadga-, af berättelsen till 1872 års 
riksdag vill det åter synas såsom om högsta domstolen under år 
1871 skalle afgifvit utlåtande öfver sistnämnda omarbetade förslag. 



Digitized by 



Google 



278 R. H. 

drade. Deremot har den komité, som fått i uppdrag att 
ombesörja en revision af kyrkolagen, ej afsiutat sitt arbete. 

P& kommunallagens område förekommer K, Kungörel- 
sen af den 12 Maj 1870 angående föräfidrad lydelse af §§ 
45, 46 och 47 i forordningen om hommunalstyrelse i Stock- 
holm, De genom denna kungörelse införda förändringarna 
åsyfta dels den lättnad för Stockholms innevånare, att upp- 
börden af de utaf stadsfullmäktige till taxering beslutade ar- 
gifter må kunna verkställas å annan tid, än den för krono- 
uppbörden bestämda, i stället för att uppbörden af förstnämn- 
da afgifber förut verkstälts i sammanhang med den af utskyl- 
derna till kronan, dels att skattskyldig, som underlåter att å 
föreskrifven tid erlägga sina kommunalutskylder, skall utgif- 
va ersättning för utsökningskostnad, beräknad efter 3 öre 
för hvarje riksdaler af de resterande utskyldernas belopp — 
ett äfventyr, som tillförene gälde försumlige äfven i andra 
delar af riket — dels att hufvudstadens kronouppbördsmän 
tillerkännes enahanda omedelbara utmätningsrätt för alla 
kommunen tillkommande af gifter, som för uttagande af kro- 
noutskylder är stadgad, hvarjemte föreskrifterna om medlens 
insättande af uppbördsmännen på depositionsräkning i riks- 
banken något förändrades. 

Några andra ändringar hafva icke blifvit gjorda i de 
egentliga kommunallagarne, ehuru dessa visserligen under 
den tid denna redogörelse omfattar, liksom under de två 
föregående åren voro föremål för åtskilliga ändringsförslag 
i motioner vid riksdagen. Deremot har en kommunalför- 
valtningen nära rörande vigtig fråga varit föremål för en lag- 
stiftningsåtgärd genom 

KongL Förordningen af den 9 Juni 1871 angående 
fattigvården, I anledning af en mängd vid riksdagen 1869 
väckt« motioner anhöll riksdagen, i skrifvelse till regerin- 
gen, att regeringen måtte låta öfverse gällande förordningar 
om fattigvården samt om försvarslösa och till allmänt arbete 
dömda personer samt utarbeta nya förordningar derom, i 
hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder riksdagen i 
samma skrifvelse föreslog. Regeringen efterkom denna ön- 
skan och lät utarbeta ett förslag till ny författning om fat- 



Digitized by 



Google 



Svensk Lagstiftning m. m. 1870—1871. 279 

iigv&rden, hvarefter kammarrättens och vederböraode lands- 
höfdingars yttranden deröfver infordrades. Då dervid emel- 
lertid särskilda anmärkningar gjordes emot detta förslag, öf- 
veriemnade regeringen detsamma jemte anmärkningarna åt 
dertill förordnade komiterade, hviikas förslag i några vä- 
sendtliga delar afvek från det förstnämnda, på de af riksda- 
gen angifna grunder utarbetade, hvarefter detsamma med 
några af regeringen införda förändringar förelades 1871 års 
riksdag, på det att riksdagen skulle, i de delar deraf, som 
vore att hänföra till kommunallag eller anginge statens skyl* 
dighet att i vissa fall bekosta fattigvård, fatta beslut, samt 
jemväl öfver förslaget i öfrigt afgifva yttrande. Riksdagen 
antog nu regeringens förslag i hufvudsak, införande deri 
endast några smärre ändringar, hvilka befinnas iakttagna i 
den af regeringen utfärdade förordningen. 

Till de frågor, hvari det senare förslaget afvek från 
1869 års riksdags, hörde bland andra den första i hvarje fat- 
tigvårdslag, nemligen hvilka som skola utgöra föremål för 
fattigvård. I sin ofvannämnda skrifvelse omnämnande den 
i alla delar af riket försporda klagan öfver tillväxande fat- 
tigafgifter, och derefter vidrörande orsakerna till den tillta- 
gande fattigdomen, uttalade riksdagen den åsigt, att sjelfva 
den grund, på hvilken Sveriges gällande fattigvårdsförord- 
ning af år 1853 h vilade, vore behäftad med ett fel, som i 
icke rini^a mon bidragit till fattigdomens utbredning och fat- 
tigafgifternas stigande till den höjd, att denna tunga på 
många ställen kändes outhärdelig. Detta fel bestode deruti, 
att meddelandet af hjelp vore obligatoriskt, så att den fatti- 
ge kunde, såsom en honom tillkommande rättighet, fordra 
understöd och med lagens biträde tilltvinga sig hjelp, ehuru 
enligt sakens inre natur all sådan måste ega sin grund i 
frivillighet. Denna i lagen nedskrifua rättighet måste åter 
hos den hjelpsökande medföra likgiltighet att tänka för sig 
sjelf samt att genom arbete, sparsamhet och umbäranden 
betrygga sin ställning och, såsom en följd deraf, leda till 
lättja och den moraliska förnedring, som icke funne någon 
betänklighet uti att hellre tigga än förtjena sitt bröd. Och 
ehuru det gåfves fall, då samhället måste hjelpa och fattig- 



Digitized by 



Google 



280 R- H. 

v&rdsbidraget borde vara obligatoriskt, vore dessa enligt 
riksdagens mening dock högst fä, hvaremot de, der hjelpen 
borde bero p& de gifvaudes pröfning, och der den således 
skulle vara frivillig, utgjorde de flesta. Ovilkorlig rätt till 
hjelp föreslogs derföre endast ät dem, som vore abslolut 
hjelplösa, till hvilka riksdagen, i öfverensstämmelse med 
hvad i Norge var gällande lag, räknade blott vansinniga 
och föräldralösa barn under 15 år, som saknade egen till- 
gång. Hvad deremot beträffade dem, som af ålder, vanför- 
het, sjukdom eller andra orsaker vore urståndsatta att föda 
sig sjelfve, så borde visserligen äfven sådana kunna erhålla 
vård, försörjning eller understöd, men blott om, I ill belopp 
och på sätt fattigvårdsstyrelse pröfvade sådant nödigt. Det 
framgår af de betänkanden, som kamrarnes särskilda utskott 
i frågan afgåfvo, och i öfverensstämmelse h varmed riksda- 
gens skrifvelse, åtminstone i hufvudsak, är affattad^ att me- 
ningen varit det klagan öfver vägradt understöd skulle få 
anföras hos statsmyndigheterna endast i det fall, att frågan 
gälde sådana, som ovilkorligen vore berättigade till fattig- 
vård. Eljest egde den med fattigvårdsstjrelses beslut i så- 
dana frågor missnöjde vända sig till fattig vårdssamhälleK 
vid hvars pröfning det derefter borde förblifva, utan vidare 
regress till em betsmyndighet, såframt icke visas kunde det 
samhällets beslut icke i laga ordning tillkommit. Såsom 
nämndt afvek regeringens förslag i detta afseende från 1869 
års riksdags. 1871 års riksdags lagutskott, till hvilket ären- 
det var remitteradt, förordade regeringsförslaget härutinnan 
och åberopade till stöd för detsamma de emot 1 869 års riks- 
dags förslag gjorda anmärkningar : att föräldralösa barn icke 
alltid vore mera i behof af hjelp än personer, som af ålder- 
dom, vanförhet eller annan sjukdom än vansinne vore ur- 
ståndsatte att försörja sig; att barn, som hade sina föräldrar 
i lifvet, men vore af dessa öfvergifvet eller af hvarjehanda 
orsaker icke kunde af dem erhålla vård, borde vara föremål 
för samhällets hjelp lika mycket som det, hvars föräldrar 
vore döda; att för beviljande af understöd åt föräldralösa 
barn fordrades pröfning af förhandenvarande omständigheter 
lika väl, som då fråga vore om andra nödstälda; att, om fat- 



Digitized by 



Google 



Svensk Lagstiftning m. m. 1670—1871. 281 

tigvårdssamhällets skyldighet att lemna understöd inskränktes 
till den att lemna hjelp åt föräldralösa barn och vansinniga, 
ersättning för sådant understöd, meddeladt åt andra nöd- 
stälda personer, som i faltigvårdshänseende tillhörde annan 
kommun, icke skulle kunna följdriktigt utkräfvas. Stadgan- 
det, sådant det af regeringen föreslogs, antogs af riksdagen 
med en mindre genom sammanjemkning af kamrarnes be- 
slut tillvägabragt ändring och ingick i den af riksdagen an- 
tagna form i förordningen, så att enligt densamma nödtorf- 
tig fattigvård skall lemnas, om ^minderårig eller den, som i 
följd af ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet el- 
ler lyte är oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till 
lifvets uppehållande oundgängligen erfordras^, befinnes ^sak- 
na egna medel samt underhåll och vård af annan^ (§ 1). 

För beviljande af fattigvård i andra fall eger, enligt 2 §, 
fattigvårdssamhälle bestämma de grunder, som af fattigvårds- 
styrelse böra iakttagas; men om sådant bestämmande ej 
skett, ankommer det på fattigvårdsstyrelsen att meddela fat- 
tigvård i den mon denna styrelse pröfvar nödigt. För öf- 
rigt stadgas: att en hvar, som är arbetsför, skall sjelf för- 
sörja sig och sina minderåriga barn, så ock arbetsför man 
sin hustru; att husbonde skall ansvara för försörjningen af 
tjenstefolk, fabriks-, bruks- och handtverksarbetare äfvensom 
af deras hustrur och minderåriga barn, så att de ej, medan 
arbetsaftalet gäller, falla fattigvården till last; samt att det i 
öfrigt åligger föräldrar och barn att i mon af behof å ena 
och förmåga å andra sidan hvarandra försörja. I sitt för- 
slag hade regeringen visserligen utsträckt detta åliggande 
till alla dem, som sins emellan äro i rätt upp- eller nedsti- 
gande skyldskap, men lät dock stadgandet härom ur förord- 
ningen utgå, sedan riksdagen emot detsamma anmärkt att 
en sådan i dittills gällande lag icke föreskrifven utsträck- 
ning synts riksdagen ej vara af omständigheterna påkallad; 
att densamma, i fråga om skyldemäns i rätt uppstigande led 
^l^ggBLBde att försörja barnabarn, någon gång till och med 
kunde vara obillig, särdeles om stadgandet tolkades så, att 
nämnda åliggande afsåge jemväl dem, som vore af oäkta 
börd; samt att i öfrigt denna inbördes underhållsskyldighet 



Digitized by 



Google 



282 R. H. 

med lika mycket skäl, som den utsträcktes på sätt regerin- 
gen förslagit, torde kunna utvidgas jemväl till andra skylde- 
män, säsom t. ex. syskon. 

Vidkommande åter klagan mot fattigvårdsstyrelses be- 
slut, hvarigenom fattigvård blifvit helt och hållet eller till 
en del vägrad, samt statsmaktens ställning till fattigvårds- 
samhället i denna fråga, stadgas, i enlighet med regeringens 
af 1871 års riksdag godkända proposition, att sådan klagan 
i alla hithörande mål upptages och pröfvas af fattigvårds- 
samhälle eller ock af en utaf detsamma särskildt utsedd 
nämnd, om samhället beslutit att uppdraga denna pröfnings- 
rätt åt sådan myndighet. Beslut att uppdraga pröfning af 
ifrågavarande ärenden åt särskild nämnd skedl dock anmä- 
las hos konungens befall ningshaf van de, som detsamma an- 
tingen oförändradt lastställer eller på skäl, som skola anfÖT 
ras, ogillar. Men öfver fattigvårdssamhälles eller särskild 
nämnds beslut i dessa mål får klagan i ingen annan hän- 
delse anföras bos embetsmyndighet, än att klaganden till- 
tror sig kunna visa att beslutet ej i laga ordning tillkommit. 
Dock förklaras det, genom hvad sålunda stadgats, icke vara 
konungens befäl Iningshafvande, ^till hvars embetspligt det 
hörer att vaka öfver fattigvårdens behöriga handhafvande^, 
betaget att tillhålla fattigvårdssamhälle, som underlåter att 
lemna fattigvård, dä sådan^ enligt § 1 i författningen, år obli- 
gatorisk, att sin skyldighet fullgöra. 

I fråga om fattigvårdssamhålle var genom 1853 års 
förordning medgifvet åt flere socknar å landet att förena sig 
till ett sådant samhälle, såframt de tillhörde samma pastorat. 
Denna inskränkning ansåg 1869 års riksdag dock öfverflö- 
dig: det borde vara nog att de tillhörde samma län. Be- 
stämmelserna härom ersattes i regeringens till 1871 års riks- 
dag afgifna förslag, som ock utaf riksdagen antogs, af stad- 
gandet, att, derest två eller flere socknar å landet hade ge- 
mensam kommunalförvaltning, de ock samfåldt skulle såsom 
ett fattigvårdssamhälle betraktas. En vidsträcktare rätt i 
detta afseende ansågs icke öfverenstäm mande med kommu- 
nallagarue, hvarjemte det antogs, att om fattigvården i nå- 
got fall befunnes lämpligen böra göras gemensam för två 



Digitized by 



Google 



Svensk Lagstiftning m. m. 1870—1871. 283 

eller flere kommuner, de ock skulle finna det fördelaktigt 
att i alla hänseenden bilda en enda kommun. Likvisst Hr 
enligt förordningen särskilda fattigvårdssamhällen förena sig 
om bildande af gemensam arbetsanstalt, dock att, der fråga 
blefve om inrättandet af tvångsarbetsanstalt, beslut derom 
bör genom konungens befaliningshafvande insändas till Kongl. 
M:jts pröfning. Deremot är det fattigvårdssamhälle å landet 
under vissa vilkor tillåtet att i afseende å fattigvården i dess 
helhet eller viss del deraf fördela sig i kretsar eller rotar 
med åliggande för hvarje rote, att besörja sin fattigvård. 
£n sådan rätt lemnade visserligen redan 1853 års förord- 
ning fattigvårdssamhälle, men endast under vilkor, att sam- 
hällets samtliga vid stämma i beslutet deltagande medlem- 
mar voro derom ense. Det anfördes vid I8fi9 års riksdag, 
att fattigvården, åtminstone under vissa förhållanden, kunde 
både för de gifvande och tagande bättre ordnas i mindre 
kretsar än i större. Den fattiges ställning och verkliga be- 
hof vore bättre kända inom en mindre krets än i en större; 
behofvet, i tid varsnad t, kunde i en mindre krets genom 
iemnadt tilirälle till arbetsförtjenst lättare afhjelpas än i en 
större, der kännedomen om personliga förhållanden vore 
mindre. Äfven den fattiges arbetskrafter kunde stundom 
bättre användas i en mindre än i en större krets, under- 
hållskostnaden borde ock kunna blifva mindre kännbar i den 
förra, då underhållet der kunde med mindre svårighet utgå 
i natura-prestationer, hvartill ock komme att den egna för- 
delen inom den mindre kretsen alltid kändes större att inom 
densamma ej intages personer, som fölle fattigvården till 
last, hvilken uppmärksamhet syntes utgöra en lämplig mot- 
vigt mot rättigheten för den enskilde att fritt välja bonings- 
ort. (Första kammarens utskotts betänkande i frågan.) Att 
nu en enda samhällsmedlem skulle kunna hindra kommun 
från att fördela sig i kretsar, synes hafva hört till de miss- 
förhållanden, som man mest öfverklagat. Fordran på en- 
hällighet i beslutet är derföre i den nya förordningen öfver- 
gifven; men på det förhastade beslut icke må vidtagas eller 
vissa delar af en kommun ej må genom en sådan delning 
bli alltför betungade, innehåller förordningen särskilda andr^ 



Digitized by 



Google 



284 R. H. 

bestämningar såsom: att beslut härom skall vara fattadt vid 
två på hvarandra följande kommunalstämmor med en röst- 
öfvervigt af ^/, utaf de närvarande; att, derest antagligt är 
att någon rote i framtiden kommer att tillskyndas jemförel* 
sevis större fattigvårdstunga, ett derefter lämpadt årligt bi- 
drag lemnas till sådan rotes enskilda fattigvård; att om, se- 
dan fördelningen kommit till stånd, någon rote skulle till 
följd af särskilda omständigheter, de der icke af rotens åt- 
görande berott, drabbas af alltför tryckande fattigvårdstunga, 
fattigvårdssamhället lemnar roten det understöd, som, derest 
öfverenskommelse icke kan träffas, konungens befallnings- 
hafvande pröfvar skäligt, m. m. Beslut härom bör öfver- 
lemnas till pröfning af k. befall niugshafvande, som detsam- 
ma antingen oförändrad t fastställer eller af skäl, som skola 
anföras, ogillar. Har sådant beslut blifvit faststäldt så får 
förslag om dess upphäfvande eller förändring icke väckas 
förr än under det femte året derefter. — För öfrigt ankom- 
mer det i allmänhet på fattigvårdssamhälle att ordna sin fat- 
tigvård på sätt efter ortens förhållanden lämpligast finnes, 
^dock så att betlande må förekommas"". De bestämmelser 
samhället härvidlag finner erforderliga skola upptagas i regle- 
mente; men det är att märka, att sådant af fattigvårdssam- 
hälle antaget reglemente icke behöfver öfverlemnas till ko- 
nungens befallningshafvandes fastställelse. Han kan endast, 
då fråga om tillämpning deraf i något särskildt fall före- 
kommer, pröfva lagligheten af i detsamma förekommande 
bestämmelse. 

Fattigvårdsstyrelse utgöres på landet af kommunal- 
nämnd, der ej fattigvårdssamhället annorlunda förordnar; i 
stad utses hon skildt. Är samhället fordeladt i rotar, skall 
jemväl en fattigvårdsföreståndare finnas inom hvarje rote; 
ankommande det på rote att bestämma om dess fattigvårds- 
angelägenheter skola af särskild styrelse handhafvas. Men 
tillsynen deröfver, att rotarne fullgöra hvad dem åligger, ut- 
Öfvas af hela samhällets fattigvårdsstyrelse. Uppstår tvist 
emellan särskilda rotar angående skyldighet att bekosta fat- 
tigvård för viss person, så afgöres densamma af denna sty- 
relse. Skulle en rote underlåta att lemna fattigvård åt så- 



Digitized by 



Google 



Svensk Lagstiftning m. m. 1870—1871. 285 

dan person, som enligt § 1 ovilkorligen är dertill berättigad, 
och rättelse ej genast efter tillsägelse af fattigv&rdsstjrelsen 
följa, s& tillkommer det fattigvärdsstyrelsen att lem na den 
behöfvande nödig vård, hvarefter styrelsen eger att mot 
roten väcka ersättningstalan hos konungens befallningshaf- 
vande. 

Fattigvårdsförordniogen af &r 1853 föreskref såsom en 
skyldighet för fattigvårdsstyrelsen att, derest i följd af miss- 
växt eller annan allmännare olycka, sådan inskränkning i 
eljest vanliga tillfällen till erhållande af arbetsförtjenst egde 
rum, att arbetsföra personer utan eget vållande äfventyra 
nöd, söka bereda möjlighet för dem att erhålla arbete (h var- 
vid äfven stadgades att, såframt behofvet vore så vidsträckt, 
att större arbetsföretag fordrades för dess afhjelpande, fat- 
tigvårdsstyrelsen tidigt skulle uppgöra förslag dertill och öf- 
verlemna detsamma till samhällets pröfning, samt att, om 
företaget icke kunde genom samhällets egen försorg åstadkom- 
mas, fattigvårdsstyrelsen borde göra anmälan derom hos ko- 
nungens befallningshafvande). Den nya förordningen hänvi- 
sar deremot, utgående från den grundsats, att den enskilde 
icke har mot samhället något berättigadt anspråk att erhålla 
arbete, då han deraf är i behof, i sådana fall fattigvårdssty- 
relsen att om den finner nödigt (fattigvårdsstyrelsen ^^må 
ega atf") hemställa till fattigvårdssamhället om vidtagande 
af de åtgärder, hvilka deraf må föranledas. 

Förordningen har i en afdelning sammanfört de be- 
stämningar, som röra hemortsrätt och ersättning för lem- 
nad fattigvård. Med ordet hemortsrätt ville de utskott, som 
vid 1869 års riksdag handlade fattigvårdsfrågan, beteckna 
det begrepp, som i fattigvårdslagstiftningen i Norge och Dan- 
mark utbildat sig under namn af ^hjemstavusret^ och ^hjem- 
stadsret^, såsom innebärande den en person tillkommande 
förmon, att under de i fattigvårdsförordniogen bestämda vil- 
kor kunna komma i åtnjutande af fattigvård. I detta afseen- 
de föreslog riksdagen att en hvar skulle ega medfödd hem- 
ortsrätt i det samhälle, der modren vid hans födelse egde 
sådan rätt, samt att hemortsrätt skulle kunna förvärfvas inom 
det samhälle, der en person efter fylda femton år vid två 



Digitized by 



Google 



286 R- H. 

på hvarandra följande mantalsskrifniDgar varit eller bort va- 
ra skattskrifven. I detta fall skulle naturligtvis den med- 
födda hemortsrätten upphöra. Den tid af sex månader, som 
enligt förr gällande förordning erfordrats för vinnande af 
hemortsrätt, ansågs således af riksdagen alltför kort. *) Stad- 
gandet härom hade allmänt öfverklagats samt öppnade en 
lätt och icke så sällan anlitad utväg att f^ underhållsskyl- 
digheten af fattighjon af vältrad på annan kommun. Rege- 
ringens proposition till 1871 års riksdag öf verensstämde här- 
utinnan med ifrågavarande förslag, men sistnämnde riksdag 
gaf företräde åt den af regeringen senast tillsatta komiténs, 
att en hvar i fattigvårdshäuseende skulle anses tillhöra det 
fattigvårdssamhälle, hvarest han senast blifvit eller bort blif- 
va mantalsskrifven, undantagandes i de fall, då någon för 
sig, hustru eller minderårigt barn kommit i åtnjutande af 
fattigvård enligt $ 1 innan ett år förflutit sedan han i följd 
af inflyttning blifvit eller bort blifva mantalsskrifven, eller 
om han under loppet af ett år näst derförut eller derefter 
för sig sjelf, hustru eller minderårigt barn af annat fattig- 
vårdssamhälle åtnjutit fattigvård, eller om någon icke inflyt- 
tat till samhälle, der han för tilltänkt inflyttning mantals- 
skrifvits, i hvilka alla fall han skulle behålla den hemorts- 
rätt han förut egt. Riksdagen hade, heter det härom i dess 
skrifvelse till regeringen, utgående från den grundsats, att 
en hvar enligt regel borde i afseende å fattigvård tillhöra 
den kommun, dit han i allmänhet i borgerligt hänseende hö- 
rer, och hufvusakligen med hänsyn till svårigheten att kun- 
na åstadkomma den för bestämmande af en persons hemorts- 
rätt nödiga utredning, hvarest han senast för två på hvaran- 
dra följande år varit författningsenligt mantalsskrifven, an- 
sett öfver vägande skäl tala för komiténs förslag. Det kan 
naturligtvis ej komma i fråga, att här på några rader återge 



*) Enligt hvad första kammarens utskottsbetänkande upplysei 
är denna tid i Norge två år (tidigare tre år såsom ock i Sverige en- 
ligt 1847 års fattigvårdsförordning), i Danmark fem år, i Schlesvig 
och Holstein 15 år. I ^'i88a kantoner i Schweiz tillhör en person 
med afseende å fattigvården hela sin lifstid den kommun, inom hvil- 
ken han är född. 



Digitized by 



Google 



Svenak Lagstiftning m. m. 1870—1871. 287 

de komiterades utförliga och, såsom det vill synas, af riksda- 
gen 1871 godkända motivering af deras förslag, h vårföre det 
endast antydningsvis må nämnas, att de komiterade haft af- 
seende, utom på de ofvannämnda svårigheterna, äfven på de 
långvariga tvistigheter samhällena emellan, hvartill antagan- 
det af 1869 års riksdags förslag skulle leda; på de olycks- 
bringande följder för de arbetande klasserna, som uppstode 
deraf, att samhällena sökte förmå inflyttade personer att ut- 
flytta, i stället för att dessa borde uppmuntras i sin sträfvan 
att lofligen försörja sig och de sina; på det ändamål, som 
afsetts med rotefördeiningens införande, och som genom an- 
tagandet af det andra förslaget skulle äfven ty ras m. m. För- 
ordningen är utfårdad i enlighet med det af riksdagen an- 
tagna förslaget. 

I sammanhang med bestämmelserna om fattigvårdssam- 
hälles rätt till ersättning af annat fattigvårdssamhälle eller 
af enskild person för lemnad fattigvård stadgas att, om hem- 
ortsrätten icke skulle kunna utrönas, eller ersättning icke 
kunna uttagas hos enskild person, eller om den, som åtnju- 
tit understödet, icke vore svensk medborgare, godtgörelse 
bestås af staten. Understöd kan dessutom, i mon af tillgån- 
garna på dertill anslagna medel, och enligt Kongl. M:jts 
pröfning erhållas, ifall samhället måst vidkännas kostnad till 
följd af fattigvård, hemsändning eller begrafning för sådan 
person, hans hustru och barn, som oafbrutet minst fem år 
vistats utom fattigvårdssamhälle, der han har hemvist, och 
såframt samhället derjemte är med fattigvård synnerligen 
betungadt. I vissa fall ersattes dessutom fattigvård lemnad 
åt afskedad militär, eller tjenstgörande eller i tjensteu afli- 
den militärs hustru och minderåriga barn; dock att fattig- 
vården i detta, liksom i alla fall, då anspråk kan göras på 
ersättning, skall vara lemnad åt sådan, som på grund af 1 § 
är ovilkorligen berättigad till fattigvård* Uttryckligen stad- 
gas ock att ingen må för äfventyret af framtida fattigvårds* 
tunga förmenas rätt att välja vistelseort. 

Rörande bidrag till fattigvården bestämmes i hufvud- 
saklig öfverensstämmelse med 1853 års förordning: att en 
personlig afgift erlägges med högst 50 öre för man och 25 



Digitized by 



Google 



288 R H. 

öre för qvinna, som inom samhäUet är tnantaUskrifven och 
fyllt aderton år; att det erforderliga tillskottet uttaxeras ef*, 
ter samma grunder, som kommuoalutskylderna; att, om inom 
fattigvårdssamhälle på landet idkas fabriks- eller dylik rö- 
relse af den utsträckning, att dervid begagnas ett större an- 
tal arbetare, som utföra egna matlag, eller om innehafvare 
af jord på landet i tjenst antagit statfolk, eller å sina egor 
upplåtit bostad eller plats der ti 11 åt backstugusittare och in- 
hjseshjon, de der ock utgöra egna matlag, egendomsinne- 
hafvaren skall, om haus fattigvårdsbidrag ej motsvara den 
tunga samhället har af dessa personer, vara pligtig att der- 
utöfver lemna ett tillskott som, ifall ej öfverenskommelse 
träffas, kan af konungens befall ningshaf vande bestämmas till 
högst 10 (förut 8) r:dr för hvarje sådant matlag, önskar 
han åter hellre åtaga sig ansvarighet för den tunga, som 
ifrågavarande matlag föranleder, så kan det honom beviljas, 
i hvilket fall han åtnjuter befrielse från en del af förenämn- 
da fattigafgifter. 

Angående fattigvårdasamhälles rätt emot dem som åt- 
njuta fattigvård innehåller förevarande förordning: att fat- 
tigvårdsstyrelse tillkommer målsmans och husbonderätt öfver 
den, som åtnjuter full försörjning, som ej är af blott tillfäl- 
lig natur, husbonderätt åter: öfver den, som åtnjuter annan 
fattigvård; öfver den, hvars barn eller hustru på grund af 
$ 1, och icke blott tillföiligtvis, åtnjuta full försörjning; öfver 
den, som genom lättja eller liknöjdhet ådrager sitt minder- 
åriga barn eller sin hustru sådan nöd, att fattigvård, om ock 
blott tillfälligt, på grund af % 1 skall lemnas dem; samt öfver 
den, hvars minderåriga barn för betlande anhållits och på 
fattigvårdsstyrelsens bekostnad hemsändts, i dessa begge sist- 
nämnda fall till dess kostnaden blifvit godtgjord. Skulle ar- 
betsför icke minderårig person vägra att fullgöra arbete, 
som honom föresättes af fattigvårdsstyrelse eller annan, å 
hvilken husbonderätt öfverlåtits, eller eljest visa tredska, 
sjelfsvåld, oordentlighet eller sturskhet samt icke efter var- 
ning late sig rätta, kan anmälan göras hos konungens be- 
fallningshafvande, då konungens befallningshafvande kan, 
efter förhör inför sig eller enligt dess förordnande vid domstol 



Digitized by 



Google 



Wdipiko laki, maaTiljelijåio vapaatta rajoltamalla, yft- 
beaiaa tabi jftrjeslfti palo- eli kaskiviQelysta? 

Tämä kysjmys tosin on polttava. Wastuu tieiysti riip- 
pua siitä, missa ja kenen vastuu od annettava. Länsi-sao- 
messa epäilemättä arvellaan : koska jo kolmatta sataa vuotta 
(eli alkaen vuodesta 1647, jolloin ensitnäinen metsäsääntö 
annettiin) on katsottu tarpeelliseksi laia voimalla estää met- 
8än peljättyä häviötä ja sitä varten tehdä rajotuksia kaskiviU 
jelyksenki suhteen, niin tottahan semmoinen rajottamiDen on 
tarpeen, jospa se vaatiiki muodostumista. Itäsuomalainen 
tåas saattaa ajatella: koska jo kolmatta sataa vuotta on ihan 
turhaan lain puolesta tehty koetuksia, jotka eivät ole tarko- 
tuksen mukaau perille vieneet, antaneei vaan toisinaan syy- 
tä rehellisiä ihmisiä riidoilla ja retteloiila kiusata ja vahin- 
goUaa, niin tottahan jo vihdoin viimeinki lienee tarpeeksi 
varma kokemus, etta vapauden rajottaminen on vaan turhaa 
maaviljelijäin sortamista, joka ei mitään toimita; — kaskivil- 
jelystä tosin toisinaan liiaksi ja v&ärin käytetään, vaan ei 
laki Biihen voi paljon mitään. 

Etta vastuu menee näin kahdanneppäi näkee myös kes- 
kostelusta viime huhtikuun 3 p:nä talonpoikais-säädyssä. — 
Emme kuitenkaan muista missään sanomalehdessä nähneem- 
me mainituiksi niitä asiallisia syitä, joiden nojassa enem- 
mistö päätti, ettei pyydetä sen säännön peruuttamista, joka 
kaekimaalle määrää 30 vuotisen kasvu-ajan. 

Ja onhan asia ennenki ollut puheena julkisissa tilai- 
suuksissa. Niinpä maaviljelyskokouksessa v. 1861 Jouhko- 
lassa. Silloin keskusteltiin kaskiviljeiyksestäki ja oli myös 
kysytty: ^^eikö sitä voisi lopettaa"? — Yksi vastiiu ainoas- 
taan on kertomuksessa (siv. 73, 74) mainittu. Muuten sano- 



Digitized by 



Google 



2 F. Forsström. 

taan: *Tämä kjaymys tuotai olevan Karjalan kansan tär- 
keimpiä, koska kaikki siinä innostuivat niin puhelemaan, eitei 
ollut mahdollista siitä mitään paperille saada." Melkein sa- 
moin meni maaviljelyskokouksessa Mikkelin l&änissä muis- 
taaksemme v. 1865. Kumpiki kerta olimme tuon keskustelu- 
aineen ehdotelleet, ei suinkaan seDvuoksi etta olisi ollut 
epäiltävä miten vastuu tulisi kuulumaan; päin vastoin hy vin 
tiesimme sen vaikuttavan kun tuli tappurassa ja kokouksiin 
kosommalta vetävän ihmisiä, jotka kiivaasti vaatisivat, ettei 
toki saa maan-viljelystä kokonaan pois kieltää. Mutta luu- 
limme hyväksi etta ihmisiä enemmänki olisi ko'olla keskus- 
telemassa sekä muista asioista, etta möys kaskiviljelyksen 
väärin käyttämisestä. 

Mutta kun mielet övat näin kahdanneppäi, niin ollaan- 
ko oikeen sel villa kaskiviljelyksen merkityksestä ? Sila so- 
pinee suuresti epäillä. 

Niinpä saksalainen ylimetsäneuvos, Tharand'in akate- 
mian johtaja, vapaaherra Edmund von Berg, v. 1858 meidän 
hallituksemme pyynnöstä käytyänsä Suomen metsäseikkoja 
tarkastelemassa, kertomuksessaan Reisile Senatille ottaa kaski- 
viljelyksenki puheeksi. Sanoo, etta paikoin Saksassaki käy- 
tetään viljelystapaa, joka on vähän sinneppäi kun meidän 
kaskiviljelyksemme, mutta sillä suurella eroituksella, etta 
puiden käyttäminen siellä on pää-asiana, ainoasti hienompia 
oksia ja maan pintaa poltetaan. — "TääUä Suomessa — niin 
arvelee vapaaherra — saapi metsä kasvaa 25 å 30 vuotta, 
sitten se hakataan maahan ja puut sekä maan pinta polte- 
taan, ainoastaan maan lannoitukseksi" — ja hän jatkaa näin : 
"Siis käytetään 25 å 30 vuotista metsää pää-asiallisesti tuh- 
kan saamista varten yhden tahi useamman viljan lannaksi. 
Todella kallisarvonen lanta"! Jos maa olisiki omansa tähän 
viljelykseen, niin siitä kumminki välttÅmättömästi seuraisi 
etta havu-metsien siaan kasvaa lepikko ja koivumetsiä ja 
näin raadettu maa järkiään häviää oikeata metsää tuottavasta 
maan-alasta. 

Waromme etta meilläki Suomessa moni ajattelee asias- 
ta samate kun vapaah. v. Berg. Waan joka vähänki asiaa 
oikeata laitaa tuntee, hän hyvin hyvästi tietää, etteihän toki 



Digitized by 



Google 



Palovmelyksestft. 3 

meillftkään niin jksinomaiBeBti tarkotets viljan saantia huuh- 
dasta, etta sitä varten poltettaisiin koko metsä tubkaksi ja 
lanta-aineeksi! Meistä vaan on outoa, ettei kukaan tiennyt 
v. B:le selitt&ä asiaa ja sanoa : meidänki huuhdan raataja, pa- 
loa tehdessään, ainoasti päällisin puolin polttaa maan nur- 
mettua pintaa, jotta heinän juuret hiiltjvät, niinikään puita, 
sillä mikäli niitä ei jo ennen palontekoa viedä pois, ne ai- 
noasti kuoreltaan hiiltjvät ja mustuvat, kokonaan poltetaan 
vaan hienommat oksat ja risut; itse puunrungot käjtetään 
haloiksi ja poltto-aineiksi. - Hjödjllisenä ja paraana raade- 
maana rahvas pitää lehto-maat, eikär, jos vaan semmoista on, 
muuta raadakkaan. Sitä tehdessään maaviljelijällä on 3 tar- 
kotusta: 1) ensin viljan saalis, joka monelle on välttämätön 
tarvis, vaan, missa eloa saapi tarpeeksi pelloista ja suovilje- 
Ijksistä, kumminki on lisätulo metsästä, mikä 2) polttopuun 
tarpeen tautta tajdelleen olisi maahan kaadettava. Nyt hän 
joko itse polttaa ne mustuneet tela-puut, tahi, missa tilaisuut- 
ta on eduUa myödä halkoja, jo kaskesta ennen palontekoa 
viepi pois emäpuut ja hakkaa haloiksi. Niin esm. nykyisin 
Saimaan rannoilla suuri summa niitä halkoja, jotka myödään 
höyry-aluksille tahi kaupunkein asukkaille. on otettu juuri 
kaskista. B) Kolmanneksi huuhdasta saapi hy vää karjalaidun- 
ta, ja laitumen puute hyvin usiasti pakottaa kaski-raateisin 
semmoisiaki, jotka muuten ei liiaksi huuhta-viljelystä rakasta. 
Kun näin lehtomaasta saapi kolmikertaisen edun: polttopuita 
omiksi tarpeiksi tahi Imyötäväksi, jyväviljaa ja karjalaidunta, 
niin onko se niin järjetöntä ja voisiko siitä saada sinneppäik* 
kään samaa etua jos sitä, puun-siemeniä kylvettyä, tehtäisiin 
havu-metsäksi? 

Mutta — raadetaanhan kumminki teillä huuhta-viljelyk- 
seen sopimattomiaki metsiä! — Tähän vapaah. v. B:n muis- 
tntukseen olisi sopinut selittää: Niin kaiketi se toisinaan on, 
sitä ei käy kieltää^ vaan varsin monessa talossa asukkaan on 
täytyminen raataa kangasmaitaki. Talouslaissamme kyllä on 
perusteena pidetty etta kuUaki taIolla^'^am olla kaikemmoi- 
sia etupaikkoja ja ettU voisi raivaamalla saada peltoa, niittua 
j. n. e. Waan käytännössä se ei ole niin. Esm. joku maaher- 
ra, maakunnan isänä, saattaisi hellästi neuvoa monta onne- 



Digitized by 



Google 



4 F. ForsBtröm. 

tonta raukkaa: "te*e peltoa, te'e niittua, hoida kaijaasi, eläk& 
mene tavattomia meteä-tjösiöitä tekem&än*'! Mutta vastau 
voisi kuulua näin: "tulkaa, armolliaen herra, kerran meidän 
talooD, oiin saatte Dähdä, etta tuskinpa teidänkään (kammari-) 
viisautenne riittäisi neuvojanne meillä noadattamaan. Karta- 
noQ äärellä saapi muutaman kåpan alaa pelloksi, muuten Ii- 
säksi pitkän matkau takaa, heinämaata ei ole, eikä lehtoa, 
00 täytyminen raataa männikkökankaita. Suuria vilja-tuloja 
niistä ei voi toivoa, mutta kovaa tjötä tehdessä pitää nähdä 
nälkää. Wähän kumminki tulee eloa ja ahoista karjalleki 
ruokaa. Wuosikjinmenien perästä, kun maa on ehtinyt pä- 
rata, aaia kukaties on paremmalla kannaila. Jos ei pidä raa- 
teita, niin ei jaksa summia suittaa ja tila menee vieraalie. 
Silloin nuhdellaan laiskuudesta ja huolettotnuudesta! Jos tåas 
tekee metsä-tjösiöitä, niin saapi nubteita ymmärtämättömjy* 
destä! Rvlläpä on vähäu surkia kuitenkiM Hän ehkä jat- 
kaa: 'lienette kukaties kuuUeet, etta on pidetty huuhtia hon- 
gikoissaki ja niitä raadettu pykälittäin, voitte pitää sen erin- 
omaisen tuhmuuden todistuksena, kun sillä tavoin on hävitet- 
iy metsiä, mista nyt voisi saada suuria raha-summia. Siltä 
se tosin tuntuu, vaan kumminkaan ei käy kohtuudella heitä 
varsin kovasti tuomita. Ompa mieleen pantava raitä jälkei- 
sensä 1, 2 tahi 3:nes8a polvessa asiasta joskus miettivät. 
Waikka vesi suussaan kiehuu ajatellessaan mikä raha-aarre 
heillä hongikoissa nyt olisi, jos ei taattonsa tahi ukkonsa 
olisi niitä hävittänyt, niin kuitenki sanovat: mutta mista hän 
tiesi niitä säästää, kun silloin honka-kannosta tuskin sai 5 
kopeekkaa pankko-luvussa ja olih<in häneliä täytyminen hank- 
kia ieipää". 

Mitä vapaah. v. Berg mainitsee, etta Wiipurin läänissä 
muka metsät paikoin övat ylenpalttisella kaskiviljelyksellä ja 
monen viljan ottamisella tehty alastomiksi, siinä epäilemättä 
on perää. Rummaa vaan ettei tiedetty hänelie seiittää pää- 
syytä siihen liikanaiseen metsä-raantiin, semminki kun eras 
komitea (mista alempana enemmäu) jo v. 1842 sitä seikkaa 
huomautti ja asia muutenki on yleensä tunnettu, nim. ettÄ 
lahko- eli jako-kunnissa, missa iso-jako on kesken (samate 
usiamman osakkaan yhieisillä jakamattomilla tiloilla) se met- 



Digitized by 



Google 



Paloviljelyksestfi. 5 

8än yhteisjjs kehoittaa osamiehiä ikään kun kilvalla raata- 
maan ja raateista kiskomaan mitä suinki raahdoUista. Tä- 
rna kohta ou varsin tärkeä ja varteen otettava, liiatenki kun 
kokemuksesta tiedetään, etta samassa ja'on päätettjä suurem- 
pi tarkkuus meteien suhteen yleensä on näbtävä. Toisinaan 
tosin sitteuki näkee ymmärtämättömjyttä tässä niinkuin 
muussaki maaviljelyksessä. Waan vareinainen metsän tuh- 
laus on harvinaisempi, jospa niinki tapabtuu, etta tilalliset, 
jotka övat häviämäisillään, liiaksi antavat vieraille kaskimai- 
ta viljeltaviksi, niinkuin muutenki laskevat tilansa, kartanon 
ja viljelyksien puolesta rappiolle. 



Ne määräykeet keisisa metsä-asetukBessa, annettu v. 
1851 Bjyskuun 9 p:nä, joilla on tahdottu kaskiviljelystä ra- 
jottaa tabi sen luultua vahingollisuutta estää, övat seuraavat: 

1) pellon, niitun ja oikean karjaha'an aituuksen ulko- 
puolella on kaskiviljelys kaikilta kielletty ''sellaisella kallio- 
peräisellä ja kiviloubisella maalla ja hietakankaalla, jossa 
kasvuvoima (metsää varten) *) kaskenpoltolla taitaa bukat- 
taa", 45 §. 

2) Ruunun talon ja puustellin maalla pellon, niitun ja 
oikean karjaha'an ulkopuolella asukas yleensä ei saa raataa 
ilman kuvernöörin eri luvatta, 46 §. (Puustellien suhteen 
muutettu). 

3) "kaskimaasta elköön enemmän kun kaksi viljaa otet- 
tako'' (toukoa viljoittako). 

4) "eikä sama maa saa poltettaa tåas paloksi, ennen- 
kun Yähinnä 30 vuotta viimeisestä elonteosta on kulunut''. 

5) toisen viljan per&stä huubta on pidettävä aidassa kah- 
deksan vuotta, 49 §. 

Paitsi sitä 6) lampuoti ja torppari ei saa raataa ilman 
isännän luvatta, 45 §. 

Ja 7) mä&rätään mitä on vaarin otettava jos metsä on 
usiamman tilan yhteinen, 50 §. 

') Asetuksen suomennos on vaiUinainen. Ruotsiksi on sanottu 
"vftxtkraflen för tkog". Kämä viimeiset sanat "metsätt varten" övat 
suomennoksesta jääneet pols. 



Digitized by 



Google 



6 F. Forsström. 

Nyt valtiopäivillä talonpoikais-säädyssä oli tehty pjjatö- 
esitys 4 ja 5:nen määräyksen peruuttamisesta. Aitausvelvol- 
lisuuden vuoksi otettiin esitys säädyssä hyväksi, mutta yh- 
dellä huudolla voitti se mieli, ettei tuosta 30 vuotisesta lepo- 
ajasta virketä roitään. 

Kummiaki oli niitä hyvia monta (arvattavasti niiltÅ tie- 
noilta, missa kaskiviljelystä käytetMn), jotka todistivat ettei 
met49ä-asetuk8eD sääntöjä noudateta. Ja melkeen tunnettu 
asiahan se onki, niinkuin myös jo vapaah. v. Berg, ehkä 
muukalainen, samaan suuntaan antoi lausuntonsa. ') Siinä 
lienee toki niin tukeva todistus, kun suinki vaatia sopii, sit- 
ta etteivät ainakaao nykyiset raääräykset ole tarkotuksen 
perille vieneet ja ettei niillä ole voitu kaskiviljelystä yähen- 
tää tahi järjestää, jonka vuoksi seki lienee selvä, etta laki 
kaskiviljelyksestä kokonaan lain säädännön puolesta vaatii 
tarkastelemista, ehkei siitä olekkaan pyyntö-esitystA tehty. 

Sen puolesta ajatuksemme on sama kun monen valtio- 
päivämiehen etta täydellinen vapaus tässä suhteessa on pa- 
ras, jos vaan kaskimaa on viljelijän oma. Mutta jos maa on 
ruunun tahi useamman asukkaan yhteinen oma, niin mää- 
räyksiä tarvitaan. 

Wähäinen katsahdus miten nämät säännöt övat synty- 
neet ja muodostuneet lienee siis tässä paikallaan. 



Siinä komiteassa, joka ensimmäiseksi v. 1842 helmi- 
kuun 28 p:nä teki ehdotuksen uuteen metsä-asetukseen istui 
y. m. senaikuinen professor! J. J. Nordström, nykyisin val- 
tio-arkiston hoitaja Tukholmassa. Hanen käsi-alansa on hel- 
posti tunnettava komitean ehdotuksessa ja varsin ki sen mie- 
tinnössä, mlssä ehdoteltuin sääntöin syitä ja perusteita seli- 
tellään ja sitä varten tehdään varsin arvollisia bistoriallisia 
selityksiä. Se näkyy kohta etta kirjottaja perinpohjin asian- 



') Kun v. B. hyviksi ja mukaviksi kiittäft lakimme (h&nelle ei 
ihan oikeen kerrottuja) mftftrftyksiä, joiUa tahdotaan kaskiviljelystä 
rajottaa, niin meillft kuiteuki siitä on toinen ajatus, niin myös syys- 
tä, minkfttautta ne hyvinä ja mnkavina pidetyt mfiäräykset eivttt ole 
initään toimittaneet. 



Digitized by 



Google 



Paloyiljelyksestfi. 7 

sa tuntee niinkuin hän sen esitteleeki erinomaisella taidol- 
laan. Ja kun omistus-oikeuden pyhänä pitäminen alusta 
loppuun näkjj olevan kalliina sllmä-määränänsä, niin etenki 
sen puolesta mietintö vielä njkj-aikanaki ansaitsee tulla mie- 
leen painetuksi, sillä jälestäpäi oli asia tutkittava toisessaki 
komiteassa, minkä ehdotuksen mukaan asetus lienee tehtj, 
ehkä moni muutos ja lisäjs ensimäiseen ehdotukseen mieles- 
tämme ei ole juuri hjvästi luonnistunut. —- 

Neljännessä nivelessä (art.) '^erityisten maanomistajain 
metsistä" komitea lausuu hyvin jaloja ja teräväroielisiä sa- 
noja. Niitä sanasta sanaan suomentamatta, te'emme niiden 
sisällöstä seuraavan otteen: 

Maanomistajan oikeus vapaasti nauttia kaikkia mitä 
maallansa kasvaa on lainsäädännössä aina pidetty seurauk- 
seoa omistusoikeudestaan ja omistusoikeuden sortamattomuus 
katsottu olevan yksi koko valtiorakennuksen kulma-kiviä. 
Usiampiin oikeus-kobtiin ja keskuksiin monen monituisesti 
sattuvana on tämä oikeuslain ja perustuslain tukeilla vakuu- 
tettu ja ne tukeet övat niio lujia ja toisihinsa kiinnitettyjä, 
ettei ole niihin, perusteen ja seurauksen puolesta, koskemis- 
ta, lukemattomia hämmennyksiä matkaansaattamatta. Jär- 
jestetyn metsänhoidon syntyminen edellä kaikkia vaatii maan- 
viljelijän omintakeista tointa, perustettu hanen omaan huo- 
lenpitoonsa ja selvään käsitykseensä metsähoidon hyödylli- 
83rydestä. Woisi ajatella etta», kieltoja säätämällä, saattaisi 
määrätä mikäli maanviljelijä ei saa metsäänsä käyttää ja mi- 
hin piiriin se käytäntö on rajotettu. Ehkä joku siitä voisi 
estyä väärin metsäänsä käyttämästä. Mutta ei se olisi vii- 
saasti ja oikeen tebty, eikä lain mukaista. Toista on jotaki 
kieltää, toista tåas aikaan saada itsenäistä neroa ja toime- 
liaisuutta, minkä ensimäinen ehto, varsinki mitä tulee järjes- 
tettyyn metsähoitoon, on omintakeiset tekemiset. ei tekemät- 
tä jättämiset. Semmoinen kielto sotisi yleistä oikeus-käsitys- 
tä vastaan, eikä se meidän avarassa ja harvaan asutussa 
ntaaesa olisi mahdollista käytäntään saada. 

lAiin kauvan siis kun maanviljelijä metsänsä tuhlaami- 
sen tautta ei voi omistusoikeuttaan menettää, eikä voi hä- 



Digitized by 



Google 



8 F. Foreström- 

nelle, vapaana kansalaisena, panna pakkoa mukavamman 
melsänhoidon suhteen miiä tekemään, ei ole muuta neuvoa 
kun jättää asian omaan huolenpitoonsa, asetuksien kielloilla 
estämättä hanen neroansa ja toimellisuuttaan edistymäst^. 

Niinpä tämän tähdellisen asian suhteen lainsäädännässä 
onki aina tähän asti tehty. Eolmatta sataa vuotta on kjUä 
vähän välinsä valitettu etta metsiä on tolkuttomalla tuhlaa- 
misella hävitetty, on peljätty niiden peräti häviävän ja ettIL 
maa menettäisi sen monituisen siunauksen, minkä Luoja on 
sille metsissään antanut, ja luultu niiden elatuskeinoin olevan 
vaarassa ja menemäisillään, joita varten meUän tuotteita 
välttämättömästi tarvitaan: joita valituksia esiteltäessä ei lie- 
ne selvästi ajateltu kuinka vähän kielto tässä toimittaisi, eikä 
muistettu etta entisen metsäu siaan voipi samalla maalla toi- 
nen uusi tåas kasvaa, eikä sitäkääu etta oikia syy siihen 
metsien, aikojen kuluessa, todeminastaan tapahtuneesen vä- 
henemiseen, verrattu muinosiin metsiin, toki iienee siinä suu- 
ressa maan-alassa, mikä entisestä metsästä vähitellen on muut- 
tunut pelioksi ja niituksi. — Mutta lainsäädännässä näillä 
valituksilla kuitenkaan ei ole saatu aikaan estäviä siteitä 
maanomistajan nautinta-oikeuden suhteen, mitä kuuluu eri- 
koisen >ajotetun metsänsä tuotteisin. Päin-vastoin: kuta 
enemmän on valitettu, sitä lujemmiu on vahvistettu ja tuetlu 
omistus-oikeus ja niinikään se perus-aate: maanomistajalla 
olkoon vapaus parhaan ymmärryksensä mukaan käyttää ja 
nauttia metsänsä. Sen näkee selvästi m etsa- asetuksi sta 1647, 
1664, 1734, 1739, 1793, 1805 ja nykysestä laistamme sekä 
monesta muusta asetuksesta; ja usiammat niistä olivat olleet 
tarkan ja vakaisen keskustelun alaisina valtiopäivillä Hållit- 
sijan ja Säätyin välillä. 

Näistä korkeista ja vakaista. esikuvista komitea puoles- 
taan ei ole voinut poiketa, semminki kun luulee selvästi ja 
täysinmäärin näkevänsä niissä kätketyn suuren viisauden. 
Säilyttäen maanomistajan vapaan nautinto-oikeuden erityiseen 
metsäänsä, komitea ainoasti, mitä tulee perintö-tiloihin, on 
niilla perusteilla selvemmästi kiehittänyt mitä vielä historial- 
lisista syistä on ollut epäselvää. 

Semmoinen epäselvä määräys on se rak. kaaren X: 8:8ta 



Digitized by 



Google 



Paloviljelyksestä. 9 

1805 v. metsä-asetukseen (§ 18) otettu, etta ruunun-miesten, 
missa ruununperintö-taloQ omistaja niin väärin käjttäisi met- 
säänsä, etta talo voisi tulla rappioon ja voimattomaksi veron- 
maksuun, pitäisi siitä kjsyä, vaikka saman asetuksen 1 §, 
samoin kun kun. kirje 7 p:ltä helmikuuta 1770, kieltää metsä- 
ja jahti-palvelijoita anastamasta itsellensä metsään perään- 
katsonta-valtaa perintöläisten metsien suhteen, paitsi mitä 
talee tammi- metsään. Relssi-maau metsän omistajan vapaa 
käjtäntä-oikeus kaikkina aikoina on jäänyt rajottamatta. 
Niin asian laita olisi pitänyt olla perintötaloin metsissäki, 
mihin omistns-oikeus itse asiassa oli jhtä hjyä, jollei 16 ja 
17:11a vuosisadalla monta partio- eli puolue-vaatiinusta olisi 
jhdistynjt hämmentämään perintötilallisen ja vero-oikeutta 
sillä seurauksella, etta katsottiin ruunullaki olevan jotaki osaa 
omistus-oikeudesta, joten ruunulia siis olisi syytä perään kat- 
soa tilan hallitusta. Se on nähtävä kartano-syynin Säännös- 
tä 1681 ja kihlak. voudin Ohje-säännöstä 1688, ja siitä on 
jälkiä yhteisessä laissammeki. Yllämainittu sääntö rak. kissa 
on yksi niitä. Mutta kun sitten valtiopäivillä 1789 tehdyt 
asetukset (perustuslain voimalla) säätivät, etta perintötilalli- 
silla "koti- ja ulkopalstan tiUiksilla, metsissä ja maiila" ol- 
koon "kaikin puolin yhtä järkähtämätön omistus- ja yhtä 
vapaa käytäntä-oikeus kun relssimiehillä relssin tiloiila etu- 
oikeuksien, lain ja asetusten mukaan" ja etta maksamaton 
vero on haettava samalla tapaa kun muu velka, niin tästll 
itsestäan seuraa, ettei nyt enää voi perintötilallista vastaan 
ajaa semmoista kannetta kun edellä sanottu on, yhtä vähän 
kun relssin miestä vastaan. ') 



Mitä kaskiviljelykseen yleensä tulee, niin tuo edellä 
mainittu perintötilallisen nautinto-oikeuden hämmentäminen 
jo aikasin oli vaikuttamassa, 1734 v. laissa rak. k. 14 lavun 
4 S kyllä säätää, etta relssin maan omistajalla on lupa eri- 
koisessa metsässään aidan sekä sisä- etta ulkopuolella huuh- 



*) Semmoinen sääntö, jonka mitfittömyys oli niin selvfisti nfty- 
tetty, komminki löytyy 1851 v. metsä-asetaksesss 35 §:88ä loppu- 
puolella. 



Digitized by 



Google 



10 F. ForsBtxöm. 

taa itse raataa tahi toiselle raadettavaksi antaa. Mutta ruu- 
nun ja perintötilain metsissä oli asian laita toincn. *Te1to- 
aituuksessa, niitjssä ja sjöttöha^assa saapi jokainen kaataa 
ja paloksi tehdä vähäistä kelvotonta metsää", semmoinen ai- 
noastaan oli se 1 §:8Sä. anneitu jleinen lupa. Ja 2 § nimen- 
omaan kieltää aidan ulkopuolella paloa tekemästä, joUei 1) 
sillä tarkoteta pellon ja niityn raivuuta milloin tilaa siihen 
aidan sisällä puuttuu, tahi 2) pellonteko laitumen vuoksi oie 
tarpeellista. Ja eilloinki oli syjni, oikeuden tutkinto ja ku- 
ninkaan käskjnhaltijan iupa tarpeen. Metsissä, määrätyt 
ruukkien ja vuorilaitoksen piiriin kuuluviksi, palonteko oli 
vielä kovemmin kiellettj. Nämät tnääräjkset eivät kuiten- 
kaan olleet uusia. Se perus-ohje, ettei saanut tehdä paloa 
ennenkun maa oli katsottu siihen sopivaksi ja lupa hankittu, 
oli säättj edellisellä vuosi-sadalla useammissa asetuksissa sii- 
tä syystä, etta sanottiin maan muutamin paikoin jo kärsi- 
neen parantumattoman vahingon liiemmäisestä kaaki>raateesta, 
jota siis katsottiin tarpeelliseksi estää. 

Perintötilain suhteen asia kuitenki tuli toiselle kannalie 
sittenkun niiden omistajalie 1789 perustuslain voimalla suo- 
tiin yhtä järkähtämätön omistus-oikeus ja yhtä vapaa hallinta- 
ja käytäntä-oikeus kun relssin tilain omistajille, eikä 1805 
vuoden metsä-asetuksessa perintötiloista mitään rajotusta ni- 
menomaan mainita. 

Mutta poikkeuksena yleisistä lain määräyksistä on pa- 
lonteko Suomessa kauvan ollut järjestetty oniilla eri sään- 
nöillään. Niinpä jo 1692 syysk. 20 p., vaikka palonteko il- 
man syynittä ja luvatta jo sitä ennen oli yleensä kielletty, 
kun. kirjeessä Suomen suhteen sanotaan. etta rahvas niillä 
tieuoin, missa metMä runsaammasti oli, saisi, maaherran lu- 
paa pyytämättä, vapaasti raivata eli perata peltoa ja niittua 
sekä, siemeneensä ja metsän avaruuteen nähden, tehdä pa* 
loa. Kun yleinen lakimme 1731 v. valtiopäi villa oli tarkas- 
teltavana, niin rak. k. 14 luvun suhteen Lauri Laurinpoika ') 
Yuorilaitosten läntisestä piiristä teki muistutuksia ja h:ra Lau-- 



>) Hanen melkeen pitkfi lause kaskiviljelyksestä on mielestfim- 
me jotenaa merkillinen. Ehkft tulemme ^ielfi sitft mainitsemaan. 



Digitized by 



Google 



PaloTilJelykBestä. 11 

reliiis kjBji eikö Suomessa olisi vapaus palontekoon? Ja 
13 lukua tarkasteltaessa talonpoikaissääfcy oli kiivaasti vaati- 
nut paloviljeljstä vapaammaksi. Siihen sanoitiin: laki on 
oleva jleinen, mutta metsä-asetuksessa määrätään missa eri 
seutuin suhteen saapi tehdä paloa. Ja jo 1739 huhtikuun 5 
p. selitettiin, etta "rahvas niissä Suomen maakunnissa ja 
muualla Ruotsissa, jolla on liikanaisia eikä juuri mihinkään 
muuhun hjödjllisiä metsiä ja mista voipi elatuksensa saada", 
saisi turvautua niihin päätöksiin, joilla on annettu heille lupa 
"ilman sjjnittä vanhan tapansa mukaan paloa tchdä'\ Mi- 
käli pellonviljeljs etelä-Suomessa edistyi, sikäli vapaa kaski- 
viljeljs supistettiin pohjospuoleen maatamme. Niin kun. kir- 
jeessä 11 p:ltä helmik. 1796 kaskiviljelyksestä Savossa ja 
Katjalassa selitetään: etta "rahvas, joka aina täta ennen on 
erotettu yiime aikoina tehdyistä kaskiviljelyksen kielloista", 
vastaki saisi edelleen hyväksensä täta poikkeusta ja siis tois- 
taseksi pitää ennen sallittua kaskiviljelystään. Kuitenki "tuli 
maaherran, milloin asian laita niin muttuisi, etta huuhta-vilje- 
lys vaatii rajotusta, siitä tehdä alamainen ehdotus'*. Ruunun 
tilalliset Wiipurin läänin muissa pitäjissä paitsi Pyhtään ja 
Kymin v. 1825 maaliskuun 23 p:nä ja 1830 kesäk. 9 p. sai- 
▼at luvan, tarpeeksensa ja toimeen tullaksensa, estymättä 
käyttää kaskiviljelystä, jota varten sen luvalliseksi annetun 
raade-maan avaruus manttaalia myöten on erittäin määrätty, 
miten missäki pitäjässä. 



Tällä kannalla ylipäätään lainsäännöt kaskiviljelyksestä 
olivat kun edellä mainitun komitean ehdotus annettiin 1842. 
Siinä on ainoasti yksi määräys, joka meidän arvellessamme, 
on melkeen outo, nim. mikäli 65 §:ssä (45 § 1851 v. metsä- 
asetuksessa) kaskiviljelys kielletään relssin ja perintötilainki 
omistajilta semmoisella maalla, missa se on vahingollinen. 

Komitea perustuslauseessaan sanoo: 

"Maanomistajan käytäntä-oikeudesta lausuttuin perustuk- 
sien mukaan komitea on katsonut hanen oikeutensa palon- 
tekoon erikoisella maallaan olevan semmoisen, ettei voi 
mauta rajotusta tehdä, paitsi sitä, mikä ensin metsä-asetuk* 



Digitized by 



Google 



12 F. Fonatröm. 

sessa 10 p:ltä joulukuuta 1793 ja sitten m. as. 1 p:ltä elok. 
1805 vahvistettiin, siiheu peräti sopimattomaa maan suhteen. 
Tämä rajotus ei ole omistus oikeudcn sortamista; siUä yaikk*ei 
voi evätä maanomistajaa vapaasti käjttämästä mitä roaallansa 
kasvaa^ niin kumminkaan ei voi sallia hanen itse maatansa 
niin käyttää, etta sen kasvu-voima byödyilisten tuotteiden 
suhteen joko peräti häviää, tahi pitk&ksi ajaksi estyj ja sei* 
sattuu. Semmoinen omistus-oikeuden väärin käyttäminen, 
jos se saisi tulla jleiseksi, voisi valtioUe saattaa parantumat- 
toman vahingon, ja siis onki valtion korkein omistus-oikeus 
(dominium eminens) sitä vastaan vaikuttamassa. Tälta kan- 
nalta omistus-oikeuden side kuitenki on niin välttämättömän 
tarpeellinen, ettei voi yhtään poikkeusta olla, olipa sitte mi- 
kä maanomistaja hyvänsä. Muuten se olisi mielivaltaa; ja 
tällä perusteella komitea onki, seiveminästi kun täta ennen 
on tehty, maininnut etta kielto sopimatonta maata raatamas- 
ta on noudatettava, sekä ruunun maan asukkailta, etta myös 
yksityisiltä relssin ja perintötilain omistajilta'*. 

Tämä sen ehdotellun säännön puolustus meistä näkyy 
hyvin heikolta. Olemme jo kertoneet kuinka tukevilla syillä 
komitea näytti miten se vielä 1805 v. metsä-asetuksessa löy» 
tyvä määräys, etta ruunun miesten piti perään katsoa pe- 
rintCitilailisten metsänhoitoa, on mitätön, kun se muka sor- 
taisi heidän perustusiaissa vakuutettua vapaata käytäntä- 
oikeutta. Jos metsä-asetuksessa v. 1805 iöytyvä kielto ase- 
tuksessa sopimattomaksi määrättyä kaskimaata viljelemästä, 
sanain mukaan, koskisi relssin ja perintötilainki omistajiin, 
niin olisi sopinut aivan samoilla syillä näyttää etta se on 
mitätön, kun näillä tilanomistajilla on perustuslainvoimainen 
vapaus itse päättää mikä maa milioinki on pidettävä sopi- 
mattomana raade-maana, tietämättä mitä hallitukselta anne- 
tuissa säännöissä on sopimattomaksi määrätty. Mutta nyt se 
on suuresti epäiltävä lieneekö 1805 v. m. as. ensinkään tar- 
kottanut relssin ja perintötilain omistajia. 53 § kuuluu näin: 

''Koska kokemus on näyttänyt kaskiviljelyksen hieta- 
kankaalla sekä kallioperäisellä ja kivikko-maalla yleensä 
olevan maalle ja valtioUe vahingollista^ niin kun. Maj. on 
tahtonut säätää ja määrätä, etta kaskiviljelys semmoisilla, 



Digitized by 



Google 



PaloviljelykBestft. 13 

pellon, niitun ja oikean karja-ha'an ulkopuolella olevilla pai- 
koilla yleisesti on kiellettj, ne paikkaknnnat erotettuina, 
missa kun. M. eri asiahaarain suhteen on toisin määrännyt". 

Tuo såna ^'yleisesti" on se ainoa, joka juuri voisi antaa 
vähän syytä komitean luuloon. Mutta kun koko nivelessä 
palonteosta muuten ei ole ainoatakaan sanaa yksityisten rels- 
sin- ja perintötiloista, ei siinäkään §:ssä, missa sakot luvat- 
tomasta palonteosta määrätMn, niin emme usko etta sillä 
olikaan semmoinen tarkotas sortaa samassa asetuksessaki 
(18 §) mainittua vapautta. 

Woisi kukaties sanoa: vaan turhaa hulluuttahan se oli- 
siki sopimatonta maata raataa! Aivan oikeen. Mutta sopi- 
mattomaksi voipi katsoa mikä minki maan. Ja eri ta valla- 
han se onki määrätty: 

1805 v. m. as. 53 S sanoo: hietakangas, kallioperäinen 
ja kivikko maa — ; 

Romitea 1842 65 §: kallioperä, louhinen maa sekä nur- 
meton jäkälä- ja räkäpetäjikkö-kangas ; 

1851 v. m. as. 45 §: sellainen kallioperäinen ja kivilou- 
hinen maa ja hietakangas, missa kasvuvoima metsää varten 
voipi palonteolla hävitä; 

1853 tammik. 26 p. keis. kirjeessä saltitaan palontekoa 
hietakankaallaki, paitsi missa ei ole ruokamultaa tahi kän- 
gas on auhtoperää. 

Nj-t se yleinen kielto (1851) mielestämme tosin on hy- 
vin viaton eli mitätön, sillä raadetuUa maalla, olipa kuinka 
louhista hyvänsä, entisten puiden siaan kasVaa toisia, niin 
kangasmaillaki, joten sitä kieltomaata tuskin lienee olemassa 
ollenkaan. Mutta sitäki määräystä kukaties voipi eri tavalla 
ymmärtää. Kielietty maa siis tarvitsisi olla toisin määrätty- 
nä, vaan ainoasti niunun tilain suhteen, — ja yksityisten 
tiioiila omistajain vapaus itse päättää mitä miki sopimatto- 
maksi katsonee jäädä entiselleen. 

Enmmaa vaan etta tuo komitean ehdottelema, sanottua 
vapautta rajottava, mutta huonosti perustettu lisäys sääntöön 
1805 v. metsä-asrsa todelia tehtiin 1851, samalla kertaa kun 
toinen määräys jäi entiselleen, vaikka sen mitättömyys oli 
sangen tukevilla syillä näytetty. 



Digitized by 



Google 



14 F. FoTSBtröm. 

Kaikki muat komitean ehdottelemat rajotokset koske- 
vat ainoastaan ruanua tiloja ja maata. Niin kom. 69 Jissä 
ehdotteli, ettei paloista ruunun tilain ja puustellein tahi 
muulla ruunun maalla saisi ottaa useampaa kun kahta vil- 
jaa, jollei syynissä nimenomaan todisteta maan sietävän kol- 
men viljan ottoa ja kuvernööri aiihen lupaansa anna; niin 
myös ettei saa samalla maalla uudestaan tehdä paloa ennen- 
kun 20 vuotta viimeisestä palovuodesta. Mutta ne erittäin 
merkityt eanat peräti jätettiin pois 1851 v. m. asm 49 §:8tÄ, 
missa rajotukset övat muutenki teisin tehtjjä. Siitä kohta 
enemmän. 

Nyt tahdomme ensin kotvasen katsastaa toista tärkeätä 
seikkaa, nim. sitH erikoistilaa^ missa suuret maakunnat Suo- 
messa, palonte'on suhteen, övat olleet. 

Kun laviampi kaskiviljelys Savossa ja Karjalassa v. 
]796 sallittiin, niin sanottiin etta "maaherran, milloia asian 
laita niin muuttuisi etta huuhta-viljelys vaatii rajotusta, tuli 
siitä tehdä alamainen ilmotus'*. Samalla tapaa ruunun talol- 
lisille Wiipurin läänissä laviampi raade-oikeus luvattiin 1825 
ja 1830, sanottiinpa 1830 etta se lupa olisi voimassaan kun- 
nekka isojako ja veronlasku tapahtuisi ja veronlasku-päätök- 
sissä määrättäisiin kuinka paljon kuUaki tilalla saisi huuhtaa 
pitää. 

Tämän johdosta komitea ebdotteli 78 §:86ä: "Jos miile 
maan osalle ert päätöksillä laviampi kun tässä säätty palon- 
teko oikeus on suotu, tabi västa sallitaan; niin olkoot ne 
voimassaan kunnekka säädyllisesti muutetaan tahi peräyte- 
tään''. 

Perus-lauseessaan komitea kyllä luuli voitavan vähentää 
tuota ruunun tilallisille annettua laviampaa huuhta-viljelyslu- 
paa, vaan arveli mahdottomaksi sitä kerrassaan peruuttaa, 
kun näet kansa oli, elääksensä ja toimeen tullaksensa, luvan 
saanut ja vieläki edelleen sen tarvitsi. 

Tässä komitea silminuähtävästi oli ihan oikeessa. Ei- 
hän se mitenkään käy väkinäisesti, vaikka kuinka kovalla 
lainpakolla, yhtäkkiä muuttaa kansan tapoja, joihin se ilmo- 
sen ikänsä on tottunut. Kun sanottu maaviljelys-tapa vielä 
silloin oli melkeen entisellään ja niin avarasti käytetty, etta 



Digitized by 



Google 



Paloviljelyluestft. 15 

käskj tapaa mauttamaan oli miltei sama kun olisi leivän 
snhteen käekettj panemaan hampaat naulaan; niin luonnol- 
listahan oli, ettei miliään menestjksen toivolla voinut muuta 
tehdä kun etta lupaa jotenkuten rajottaa. 

Toisinpa kumminki ajattelivat ne miehet, joidenka teh- 
tävä lopullinen ehdotus oli. Sillä 1851 v. metsä-asin 58 §:8sä 
sanotaan : 

''Niille paikkakunnille Suomessa, joille laviampi oikeus 
kasken polttoon ja kytejttämiseen, kuin tässä edellä ylipään 
säätään, on ollut myötenannettu ja vieläki saattaa näkjä 
tarpeelliseksi, on Senatin talousosalla välta, — osotuksen 
jälkeen asianomaiselta kuvernööriltä, — mjötenaniaa sellai- 
nen oikeus ja kuUeki paikkakunnalle erittäin määrätä, millä 
ehdolla tämä oikeus saa nautittaa'\ 

Waikka näyttää siltä kun olisi luultu mahdoUiseksi, etta 
rahvas Savossa ja Rarjalassa sekä Wiipurin läänissä olisi 
voinut, ilman laviampaa palonteko-lupaa, elää ja tulla toi- 
meen, niin tuskinpa kuitenkaan käynee arvata säännön an- 
netuksi siinä mielessä. Mutta koska niinä aikoina todem- 
mastaan paikottain tuota viljely-tapaa väärin käytettiin, — 
parhaastaan kesken olevain isojakojen tautta — , niin lienee 
tarkotus ollut tuommoisella entisen luvan peruuttamalla, joka 
pakotti uusiin lupa-puuhiin, masentaa ja hillitä sitä muka 
vaarallista paloviljely-himoa. Waan miten kävi? "Kukali 
korvessa huutaa, sikäli metsä kaikuu*', saooo sananlasku. 
Kun t&mö, luvan peruuttaminen rajotuksineen tuli tietyksi, 
niin hy vin avaralta kuului ikään kun kova hätä-huuto: *'nyt 
oUaan hukassa, nyt maanviljelys on kielletty^\ Sitä pelkoa 
lisäsi eeki seikka etta 49 § jättää mainitsematta mitä 1842 
v. komitea sanomalla sanoi, nira. etta rajotukset olivat teh- 
dyt ainoasti ruuuun tilain ja ruunun maan metsistä. Ja se § 
otettiinki yleiseksi ikään kun oJisi ollut tehty kaikista ti- 
ioista. Monen monituisesta pitäjäästä puuhattiin anomuksia 
K. Senatiin kaikkein tilalUsten, siis sekä ruunun etta perintö- 
tilain asukkaiden, puolesta, ja olipa perintötilallisiaki omasta 
ja muiden puolesta niitä toi mittamassa. Pyyntöjä oli tehty 
miten missäki. Niin oli toisin paikoin anottu etta saisi ottaa 
kolme viljaa, paloksi tehdä 15 vuotista metsää ja etta pääs- 



Digitized by 



Google 



16 F« FoT88tröm. 

täisiin huuhtia aidassa pitämästA. Wuosina 1853, 1854, 1857, 
1859, 1860 ja 1861 on annettu yhteensä kjmmenen eri pä&- 
töstä niistä asioista. Savon ja Karjalan maakunnille euotiin 
1853 lajiD lupa (joka tänä vuonna päättyj). 6 pitäjästå 
Wiipurin läänissä saivat sen helpotuksen etta palomaa olisi 
pidettävä aidassa ainoasti 4 vuotta, mikä aitausaika toisin 
paikoin on määrättj 3 vuodeksi toisen viljan jälkeen. Usiam- 
masti päätöksien loppupuolella sanotaan ettei niitä muita tehtjjA 
pyyntöjä oteta mihinkään kuuloon — , mista on vahvistunut 
86 mieli-ala, etta rajotukset 49 §:8sä tarkottavat kaikkia tilo- 
ja ilman erotuksetta; ja se lieneeki käytännässä ollut taval- 
lisin, ehkä mjös tunnetta on toisinaan päätöksissä mainituksi, 
etteivät rajotukset voi perintötilallisiin sattua. Waan ettei 
Reis. Senatilla, päätöksiä annettaessa, ollut se mieli-ala, on 
aivan selvä. Sillä siinä tapauksessa asian luonto olisi vaati- 
nut päätöksissä sen sanomaan, koska anomuksia oli tehtj 
perintöiäistenki pnolesta, vieläpä toisinaan heidän omassa ni- 
messäki. 

Alkuaikoina, jolloin ruunun miehet aina övat kiivaim- 
mat uusia käskjjä uoudattamaan, sjntyi sitten paljon rette- 
loita ja kiukku-juttuja aika lailla. Waan lieneekö itse asia 
siitä paljon parantunut, sopinee epäillä, koska talonpoikais- 
säädyssä niin monta övat todistaneet ettei metsä-asetuksen 
määräyksiä noudateta, joka onki varsin hyvästi tunnettu tosi- 
asia. 

Koska luulomme on etta moni palo-viljelyn vastustaja 
ei oikeen tunne sen merkitystä kansan toimeentulon suhteen, 
tahdomme todisteeksi siitä tähän liittää vähän numeroitaki. 
Muuan vuosi sitten, — ehkäpä oli 1S65 tahi 1866, — Mik- 
kelin senaikuinen kuvernööri antoi käskyn läänin nimismie- 
hille manttaali-kirjan mukaan tekemään luettelon, missa kaikki 
tilalliset ja torpparinsa nimeltään lueteltaisiin ja mainittaisiin 
• mitä itsekuki keskin määrin vuodessa eri maissa kylvää ku- 
taki viljanlaatua. Semmoisia luetteloita hän oliki saauut, 
sen tiedämme, vaan ei mihin tarpeesen niitÄ lienee käytetty 
ja mitä ne yleensä sisältivät; ainoastaan Mäntyharjun nimis- 
mieheltä olemme saaneet loppu-summat hanen luettelossaan. 
Kun tiedämme etta hän teki sen, kysyttyänsä tietoja lauta- 



Digitized by 



Google 



PaloTiljelyksestlL 



17 



miehiltä, sekä mjös ettft tämä 29 yuotta^samassa pitäjäässä 
palvellut nimismies on erittäin tunnoUinen ja totinen, niin 
luulemme etta tiedot siinft övat kutakuinki luotettavia. Wuo- 
toisesta kylvy-mädrästä ne sisältävät seuraavia numeroita: 



5 nisth. tilalla kylvKä 21 
asnkasta 

168 muolla Ulalla 638 asa- 
kasta 

5 puustellin haliijaa ,, 

404 torpparia „ 



PelloBsa 



n . Palossa eli 
I S«oMa huuhdasea 



ruisla. 



i. ruista 



39 

743 2J 

9il( 

246111 



24 



610 2< 

6> 

99- 



Thteensit, 1,038 

Kaikissa vlljamaissa y- 1 
leenBtt kylvftvfit kutaki j 
viljanlaatua: 

msthollarit 73 

tilalliset 1,606 



201366 lOj 1,664 10|295 



puustellin haltijat , 
topparit 



18|10 
376 



Yhteensä 12,074 



10 



I ' ! 

isjlö! 107|15 
28o'- '"'*'^' 

si- 

65|2 



25 



3661 



739,21 



Nämät numerot eivät tarvinne selitystU. 



Palatkaamme nyt noihin voimassa oleviin rajotuksiin. 
Olemme kyllä jo osottaneet ajatuksemme ettei niitä ensin- 
kään pitftisi olla, mitä tulee relssin ja perintö-tiloihin, yhtä 
vfthän kun etelä-Suomessa se siellä tavallinen kauramaan 
viljeleminen ja solden liika monella polttamiselia ja yiljan 
ottamisella pilaaminen övat kiellettyjä, vaikka neki övat tol- 
kuttomia viljely-tapoja. Matta koska ruunulla on kiistämä- 
tön oikeus omilla tiloillaan, ehkä niidon hailinta on asuk- 
kaille vakuutettu, rajottaa tuota raade-valtaa, niin se on tär- 
keä olla selvillä, lienevätkö nykyiset rajotukset tarpeellisia 
ja tarkotuksensa mukavia. 

1) Etta sopimafonta palomaata on vaikia niin määrä- 
tä, etta määritys tulisi käytännässä helppo noudattaa, sen 
näyttävät nuo edellä mainitut monet eri määritykset. Sopi- 

2 



Digitized by 



Google 



18 F. Forsström. 

ooattomaksi v. 18Q^ sanottiin mjös kivikko eli kivinen (sten- 
bunden) maa, vaikka parhaatki raade-maat usiammasti övat 
kiviperäisift. Tleensä lienee se sopimaton, joka vilja-maana 
hjvin vähän hjödyttää, ei edes palkitse viljely-työtä, mutta 
jUrkinäisenä metsänä (absolut skog) antuisi parhaan edun. 
Tämä sopiiki aivan hjvästi rahvaan käsitjkseen. Pidetä&n 
nftet oikiana ja parhaana palo-maana lehdot, joissa kasvaa 
yksistään tahi parhaastaan lehti-puita, ja joita kuulee toisi- 
naan nimitettäv&n hyötj-metsiksi. Niitä semmoisia mittaus- 
toimissa pannaanki palomaan luokkaan. Jos vaan sellaisia 
on, niin ei talonpoika suinkaan mene kangas-maata raata- 
maan. Mutta siinäpft se seikka seisoo. Monella tilalla ei 
ole lehtoa yhtään tahi varsin vähän, peltoa, niittua, sekä 
siihen sopivata maata vähän ja huonoa. Niiden asukkaiUa 
on ikään kun täytyminen raataa kankaitaki, jotka sitten mo- 
nesti muuttuvat lehti-metsiksi. Silloin vaan on tähdellistä 
ettei yritettäisikään viljamaaksi tekemään nurmettomia ja 
auhtoperäisiä naava-kankaita. Joku tehollinen esto-keino sitä 
varten saattaisi olla tarpeen, koska ei käy kieltää etta siinä 
kohti ymmärtämättömyyttä toisin paikoin, esm. Wiipurin lää- 
nissä harjotetaan, jonka kautta hongikko-metsän alkuja pit- 
käksi ajaksi tehdään ihan hyödyttömiksi. Miilainen kielto 
tahi toimi olisi paras, sen jätämme sikseen. Siilä nyt mie- 
lessämme on, etta tuo rahvaassa ja mittarein kirjoissa taval- 
linea lefUo- eli palo-mcMn erotus tässä suhteessa on sangen 
tärkeä muistaa, semminki kun lainsäädännässämme moni 
määräys selvästi näyttää ettei sitä oie tarpeeksi huomattu. 

Lehtojen eli oikean palomaan suhteen näet ei tarvitse 
taloudelliselta eikä ilmastolliselta kannalta olla yhtään huol- 
ta etta metsiä paloviljelyksellä hävitetään, ei edes enemmän 
kun jos siitä otetaan ainoasti tarpeelliset poltto-puut. Yksi 
ja toinen tilallinen ^aattaa jonakuna vuonna raataa liiaksi ja 
siten itselleen tahi jälkeisilleen tulevana aikana tehdä hait- 
taa. Eoko maalle se ei kuitenkaan vaikuta mitään. Oikialla 
palomaaUa, muka, varsinki kun sitä huoleilisesti raadetaan, 
kasvaa, kuten jokainen tietää, pian uusi metsä entisen siaan, 
eikä se taitaisi olla hyödyllistä niiasä kasvattaa havu-metsää, 
jonka oppineet metsän-hoitajat hyöty-metsänä pitävät, sen 



Digitized by 



Google 



PalovilJelykseBtft. 19 

siaan kan t&mä nimi rahvaassa annetaan lehdoille. Eikä 
niit& Suomessamme olekkaan v&hän. Sen taulun mukaan, 
mikä erilaatuisten maiden avaraudesta on liitetty usein mai- 
nitun komitean ehdotukseen, oli silloin lehtoa ja palomaata 
yhdeksättä miljofMa tjnnjrinalaa, Wiipurin lä&nissä noin 
9}, Mikkelin 29, Euopion 19f, Waasan 9], Oulun 6) pro- 
senttia koko lä&nin avaruadesta. Jos tämä ala njkyisin lie- 
neeki vähän vähempi, niin vähennys varmaanki on seurauB 
siitä etta lehto-maista on tehty peltoa. 

Meidän oppineet maanviljelijät ja agronomit varsinki 
länsi-Suomeeta tavallisesti kovasti morkkaavat meitä itäsuoma- 
laisia itsepintaisesta tjperyydestämme, kun emme muka voi 
heretä tuoUa tolkuttomalla paloviljelyksellä metsiämme hä- 
vitt&mästä, vaikka se heidän arvellessaan olisi paljoa parem- 
pi tehdä peltoa ja niittua ja niistä saada leipä-varat. Roh- 
kenemme sanoa etteivät senmieliset neuvonantajat tledä ar- 
vata neuvonsa merkitystä, ainakaan heillä el ole omaa ko- 
kemasta tahi omalla silmän näöllään saatua tietoa mitä val- 
keutta ja hankaluutta pellon perkaus ja niitun raivuu tuottaa 
sellaiselle vähävaraiselle tilalliselle, joka ei voi saada peltoa 
muusta kun kiviperäisestä lehdosta ja niittua kivisistä not- 
koista. Paloviljelystä käyttäessään hän paitsi tarpeellisia 
leipä-varoja huuhdasta, vielä lisäksi saapi ahoista kauhnaa 
eli karjan-ruokaa ja saattaa hiljakkoon pieniä peltojansa 
vä'ettää. Jos hanen pit&isi palo-viljelyksestä heretä, niin 
pieni karjansaki olisi vähennettävä, hän ei saisi tadetta van- 
haan peltoonsa, semminkään ei uuteen. Se on verrallisesti 
helppo ehdotella kielto-käskyjä, joilla mahdoUisesti on joku 
esto-voima, vaan vaikeempi osottaa käytöllistä teko- eli vai- 
kutns-piiriä. Jos meidän agronomit ja muut oppineet maan- 
viljelijät voisivat osottaa, jos ja miten maamme harvaan asa- 
tuissa osissa, missa paloviljelys epäilemättä vielä kauvan tu- 
lee olemaan tarpeellinen elatus-keino ja vielä kauvemmin 
käytettävä karjalaitumen vuoksi, se mahdoUisesti voisi pa- 
rantua, ja jos siten saattaisivat paloviljelyksen luonnollista 
tietä edistymään paremmalle kannalle, niin sepä västa olisi 
ansioUinen työ. Mutta suurta kiitosta eivät suinkaan voi toi- 
voa, jos he, paloviljelystä morkatessaan ja koettaessaan sille 



Digitized by 



Google 



20 F- ForBBtröm. 

estojLeiaoja keksiä, näjttävät itse sitä niin vähän tahi oikeas- 
taan niin väftrin tuntevansa, etta luulevat paloissa maan ruoka- 
multaa palavan ja puita tuhkaksi poltettavan, ja vieiä päälie 
p&ätteeksi semmoista väärää käsitystään muukalaisilieki saar- 
naavat. 

Kun edistjksestä on puhe, niin voipi tulla mieleen jnää* 
räjkset palonteosta nykyisessä puustellin säännössä. 39 S:88& 
sanotaan: *'Jos sjynätty syöttöhaka raivausta vaatii, hakat- 
koon ') arentimies, ilman eri luvatta, sen sisällä oievaa met- 
sää maahan ja polttakoon, sittenkun puurangat övat poiskor- 
jatut, varuisasti niiden oksat ja risut sekä kylv&köön siten 
hiukan poltettuun maahan jyviä tahi ruohon siemeniä" — 
40 §:88ä tåas: "kaikki muu palonteko ^) sekä aidatussa syöt- 
töha^assa etta pellossa, niityssä, metsässä ja takamaalla, ol- 
koon arentimieheltä aina kielietty, jollei eri lupaa siihen ole 
syyni-oikeudelta hankittu". 

Siis arentilainen juuri saapi karjalaitumen vuoksi vähän 
tehdä paloa ja muutenki mahdollisesti pitää paloviljelystä, 
jos syyni-oikeuden lupaa pyydctään ja saadaan. Pahoin mei- 
tä kumminki arveluttaa etta uiistä m&äräyksistä voipi käy- 
tännässär syntyä hankaluutta, etenki seinmoisilla puustelleilla, 
missa arentilaisen tähänki asti on ollut tarpeen pitää paloja 
leipä-varojen suhteen, tahi joilla on aivau vähän meisää. 
Metsänhoitoa ja käyttämistä varten näet metsä on jonkun 
metsänhoito-virkamiehen toimesta palstoihin pantava ja ta- 
lous- eli käyttö-kaava tehtävä, ja se arentilaisen pitää tarkoin 
noudattaa. 

Näin muodoin on tarkotus puustelleista, myös metsän- 
hoitoa varten niinkuin muassaki suhteessa, tehdä malli-taloja 
ja ne oikeen oivallisesti ohjattuja ja kaikin puolin tarkoin 
tarkasteltuja. Hyvähän seki yhdeltä puolen. Mutta metsän- 
hoidon ja maaviijelyksen vaatimukset voivat toisinaan olla 
riitaisia. 

Metsän käyttö-kaavaa tebtäessä tosin syöttöha*at ''övat 



■) He olemme sanoneet "hakatkoon maahan" — as:n suomen- 
noksessa seisoo "kaatakoon". 

') Asetuksen suomennokseBBa "kaskeamlnen". 



Digitized by 



Google 



PaloTiljelykdesttt. %i 

metsän kasvuun kelpaavasta maasta erotettavat", vaan ai- 
noasii "missa se mukavasti voi tapahtua''. Tuoia mukavuut- 
ta saattaa eri tavalla arvata. Se od aivan satuonaista, josko 
metsänhoito-yirkamies tuntee ja tietää maaviijeljksen vaati- 
muksia maan tavan ja paikkakunnan tarpeiden mukaan, hän 
vaan parhaastaan muistaa roetsänhoidon vaatimuksia ja ehkä 
katsoo ei mukautuvan erottaa syöttöhakoja. Niin eras met- 
sänhoito-virkamies moniaita vuosia sitten itse haastoi jättä- 
neensä muutaman puusteliin, pienoisen metsänsä tautta, ihan 
ilman karjahakaa, arvellen etta arentilainen saattaisi hankkia 
lupaa naapureinsa laitumella karjaansa käyttää! Seki kaava 
sitten oli vahvistettu, sillä arentilaisella kaavan suhteen ei 
ole mitään sananvaltaa, eikä edes puustellin tarkastajalla. 
Puustellin sääntö tosin 39 §:8sä antaa toisenmoisen neuvon: 
''joUei karjalaidunta voida metsämaasta erottaa, parannetta- 
koon laidun metsän karsimisella ja harventamisella; jossa 
arentimiehen kuitenki pitää noudattaa niitä sääntöjä, joita 
metsänhoito-kaava ehkä sisältää ja puustellin tarkastaja sove- 
iiaaksi näkee sen kanssa yhtämukaisesti laitumen käyttämi- 
sestä antaa". Waan saattaapa siitäki neuvosta olia hanka- 
luutta. 

Tiedämme kuitenki olevan niitä metsänhoito-virkamie- 
hiä, jotka paremmin ottavat kuuloon maaviljelyksenki vaati- 
muksia ja luulisimme parhaaksi etta puustelliUa, joUa on vä- 
hän metsää, se saisi kokonaan jäädä l&itumen nimeliä ilman 
palstoja — , niin mjös ettei pakoUa tahdottaisi lehtoja muut- 
tumaan havu-metsiksi. 

Syyni-oikeudesta arentilaisella ei ole paljon turvaa, jos* 
pa toivooki saavansa lupaa esm. karjalaidunta varten paloa 
tebdä. Se uäet on ainoasti lähtö- ja tulo-sjynissä kun oi- 
keus voipi määrätä, saapiko mahdoUisesti tehdä paloa ''niit- 
tyä tahi muuta viljelystä varten eräissä määrätyissä tapauk- 
sissa''. Ja se saattaa oUlk jotensa vaikia oikeuden antaa lu- 
pansa niin, ettei jo tehty tahi västa tehtävä metsänhoito- 
kaava siitä hämmenny. 

Kunhan vaan retteloita ei vielä paloviljelyksen suhteen 
syntyisi niissä maakunnissa, missa se tähän asti on ollut ta- 
vallinen myös puustelleilla kuvernöörin luvalla! Mutta — 



Digitized by 



Google 



22 F- Fowström. 

ehkäpä "hätä keinon keksii**. Toivomme ettei ennustuksem- 
me kävisi iodeksi ja lisäämme nimenomaao; ettemme omasta 
puolestamme tahtoisi puolustaa palonviljelystä ruunun puus- 
tellilla juuri muussa tarkotuksessa kun laltumen parantami- 
seksi. Ja ehkä silloinki olisi paras palomaasta ottaa vaan 
jhden jyvä-viljan. 

Tultuamme haastaneéksi paloviljelyksen parantamisesta, 
emme voi oUa osottamatta etta palonviljelijät itseki, öman 
etunsa vuoksi ja sittenkun lialkopuiile on tullut joku arvo, 
övat tehneet jhden parannuksen. Ainaki Saimaan rantain 
likitienoilla he, kuten jo olemme kertoneet, kaskillaan hak- 
kaavat kaikki suuremmat puut haloiksi ja myötäviksi, joUoin 
kaski ainoasti hienommilla puilla, oksilla ja risuilla tehdään 
paloksi. 

Mainitsimme jo etta 1731 valtiopäivillä Lauri Laurin- 
poika vastusti kieltoa palontekoa vastaan ruukkilaisten metsä- . 
piirissä, pitäen sitä vahingoUisena. Lauseensa on meitä erit- 
täin huvittanut sen tautta, etta se suureksi osaksi on ikään 
kun meidän paloviljelijän suusta lähtenynnä. Wäittäen koi- 
vupuita hiilitarpeen suhteen hyödjllisemmiksi kun havupuut, 
hän paitsi muuta sanoi : hakattu metsä, oksilla ja risuilla pa- 
loksi tehty, virkistyj ennemmin, paremmin ja tasaisemmasti 
kasvamaan, joten se hiilitarpeiden vuoksi tulee edullisem- 
maksi. •— Siihen lisäksi tilallinen, joka tekee sen rukiiksi, 
siitä saapi einettään ja karjan-rehua, kesälaidunta ja vieläpä 
paikoin heiniäki. Jos laidunta ei ole, niin karja vahingottaa 
muuta nuorta metsää ja hidastuttaa sen kasvamista. ^) 



I) Rak. k. 13 luv. 6 §:88tt kftsketään puun-hakkuussa koijaamaan 
pois latvat ja oksat, ettei laidun niistft tulisi piloille, niin ikftän rai- 
vaamaan pois kuivia ja tuulen kaatamia puita, risuja ja kantoja. 
Kun tämft oli 1731 keskusteltavana, niin talonpoikaissääty kiinteästi 
vaati etta saisi niitä polttamalla hävittéUl.^ Siihen ei suostuttu, pelät- 
tiin luvatonta palontekoa, luvattiin kuitenki metsft-asetuksessa tfist& 
likemmin Bftfttäd, niinkuin myös jos palonteosta voisi paikkaknnnit- 
tain tehdft mitä poikkeusta. Eomitea v. 1842 ehdotteli 76 §:s8ft tfi- 
män sftännön: "Elköön risun polttamista hakkuu-paikassa ruohon ja 
metsän kasvua varten palonteoksi luettako, mutta olkoon se luvalli- 
nen kun paikkaa ei viljan kasvuksi kfiytetä^. Saattaisipa semmoi- 
seen sääntöön oUa syytö. 



Digitized by 



Google 



PaloTiljelyksegttt. 23 

2) Kiélto palonumsta ottaa tsseampcui fcun kahtajyvå- 
viljaa mielestämme on sangen tarpeellinen. Se kauvan sit- 
keesti juurtunut tapa, varsinki jhteisissä metsissä tehtjjä 
paloja liian monella viljalla laihduttaa ja uuvuttaa (missa 
vahingoUisessa tavassa todellaki on ollat suuri moittimisen 
sjy) ei vieläkään ole hävinnjt. Kuulee nykyisinki vakuu- 
tettavan: se toinen kaurahan västa paremmin kasvaa kun 
maa on tullut möyhkeämmäksi, eikä se estä metsää hyötj- 
mästä. Tämmöistä puhetta emme ensinkään usko, varsin- 
kaan jos ei lehto ole jo vanha. Luulemme etta metsä liiaksi 
laihtuu ja usiammalla kynnöUä kannoista nousneita vesoja 
hävitetääo. Waroisimme paremmaksi jos voitaisiin tyytyä 
yhteen ainoaan jyvä-viljaan. 

3) 30 vuotinen kasvu-aika on ihan tarpeeton varsinai-- 
sissa palomaissa, jommoisia luullaksemme voisi sallia raa- 
teiksi panna ilman eri luvatta. Jos lupa tåas on tarpeen, 
niin katsotaanhan syynissä milloin eli missa iässä miki met- 
sä sietää palontekoa. Eip& siis liene syytä säätäÄ laillista 
ikäa raade-metsälle, — etenki koska 30 vuotista lehtoa pi- 
detään vanhuutensa tautta liian vanhana ja suurena raadetta- 
vaksi, kuten kuului valtiopäivillä. Erittäin mainittava on 
mitä Heikura sanoi, etta hän muka itse "jo oli edullisesti 4 
kertaa kaatanut kaskeksi samaa maata, vaikka ei oUut 50 
vuoden vanha mies*\ Täm^ kuulunee monesta hyvin oudol- 
ta ja epäiltävältäki, jonka vuoksi selitys lienee tarpeen kuin- 
ka se on mahdoUista. Puolestamme kyllä uskomme, etta 
todellaki on voinut niin tapahtua, sillä vuosia sitten kuulim- 
me Kurmeksessa olevan hyvin tavallista ottaa ainoastaan yfa- 
den otra-viljan alavista palomaista, missa sitten kasvaa ruo- 
hoa vahvasti ja metsäki, kun kannoista samassa nousee ve- 
soja, hyvin väleen hyötyy. Lehto sitten on parhaillaan uu- 
destaan raadettavaksi noin 12 vuotisena. Koska laitumet 
niillä tienoin kehutaan erinomaisen hyviksi, niin semmoinen 
viljelytapa siihen sopivilla mailla ansainnee tulla muuallaki 
seurattavaksi, eikä estetyksi ikämääräyksillä, joita kummin- 
kaan ei noudateta, jospa niistä t^^isinaan saattaa olla syytä 
kiukku-juttuihin. Niillä tienoin tåas, missa halko-myönnin 



Digitized by 



Google 



24 F- Forsström. 

tautta on edullkempi lehtoja vanhemmiksi kasvattaa, mahta- 
nee itsekuki jmmärtää etuansa ilman laillista lehto-ikää. 

4) Aitaus-vehoUisuus, joka on nostattanut niin jleista 
tyytymättömyyttÄ, on 1851 v. m. asetuksessa, jomrooisena 
se siellä on säätty, ihan uusi määräys. Komitea 1843 si tå 
ei ehdotellut. 1805 v. metsä-asetus 56 §:ssä tosin sääti etta 
laittomalla eli turvattomalla maalla tehty palo oli 8 vuotta 
pidettävä aidassa ja el&inten syötöstä säilytettynä. Mutta 
tämä, myös komitean ehdotuksessa 74 $ löytyvä, määräys 
tarkotti, kuten heti huomaa, aivan toista asian laitaa. Sil- 
loin tehtiin luvattoman ja luvallisen raademaan välillä ero- 
tus, joka v. 1851 ei enää oUut mielessä. Kun luvattomaksi 
raade-metsäksi on tehty maa, jota on katsottu parhaaksi pi- 
tää järki- eli järkinäisenä metsänä, niin onhan se johdon- 
makaista, etta se, joka on sääntöä vastaan rikkonut, saattaa 
niinpian kun mahdoltista maan tåas metsää kasvavaksi. Ha- 
nen aitaus-velvollisuudesta ei voi oUa mitään muuta sano- 
mista, jos ei juuri siitä pitkästä ajasta. Mutta luvallisella 
raade-maalla tehtyin paloin kanssa on asian laita ihan toi- 
nen. Pää-asiana toisinaan, tärkeänä sivu-tarkotuksena ainaki 
raatajalla on saada tahi parantaa laidunta. Jos ei tahdo en- 
sin ahoista tehdä sirppi-heiniä, niin hän heti elokorjuun jäl- 
keisenä kesänä laskee karjansa aholle, olipa se aidassa tahi 
ei, toisinaan viepi aidan pois si& polttopuuna käyttääksensä. 
Niin raataja itse. Waan asetus vaatii hänet aidalla estämään 
karjaa aholle pääsemästä ja vieläpä niin kauvan, etta siitä 
syntyy kaksi uutta haittaa: a) hyväile lehtomaalle silVaikaa 
kasvaa niin tiheä metsä, ettei se enää ole laitumeksi käypä^ 
b) palomaalla tavaliisesti lehtipuusta rukiita tehdessä pantu 
aita väleen lahoaa ja on kenties jo toisena kesänä kaura- 
leikkuun jälestä ihan roitätön, jonka vuoksi täytyy pysty- 
metsästÄ uudeksi aidaksi hakata toisia puita ja metsää sillä 
tavoin turhanpäiväisesti raiskata. 

Kaikki palonviljelijät sentähden övat arvelleet: mikä 
ilmoinen kumma siinä on, kuin metsä-asetus, joka tietysti 
tarkottaa etta itsekunki {^täisi tarkoin ja säästön mukaan 
nietsäänsä käyttää, täydelleen on antanut käskyn, mista vält- 
tämättömästi seuraa suuri metsän tuhlaus ja se sitä varten, 



Digitized by 



Google 



Paloviljelyksestä. 25 

etta palonviljelijä estyisi ahoa käyttämåstä miten hänelle 
edallinen olisL Oako se mieli-aia enainkääo ihmett&f 



Ruunun tilallisille Savossa ja Rarjalassa suotiin 1853 
tammikuun 26 p:nft 20 vuodea ajaksi välta, ilman syynittä 
ja kuvernööriQ eri lupaa pjjt&mättä, jos vaan heillä oli um- 
piDainen eli lopuUinen immissioni, eikä metsft oUut usiam- 
man asukkaan yhteinen, paloksi pellon, niityn ja karjaha^an 
ulkopuolellaki tehdä vissin, manttaalin mukaan m&ärätyn 
metsä-alan. Se lupa-aika ioppuu tänä vuonna. Nyt siis ruu- 
nuQ tilallisea, päästäkseDSä kaskea hakkaaiuaan (47 § m. a. 
1851) pitäl^ kahdella luotetta valla ja uskottavalia miehellä, 
tahi jos uaeamman vuoden raaati-lupa pyydetääD, ruunun- 
miehellä tahi mittarilla tahi metsänhoito-virkamiehellä syy- 
nyyttäft se aivottu raade-maa ja viedä syyni-todistus joko 
suorastaan kuvernöörille tahi ruunun-voudiile, joaka j&lkeen 
päätös ilman lunastuksetta nimisoiiehen kautta hiUielle anne- 
taan. Luvan pyyntö, jota varten ainoasti syyni on kustan- 
nettava, siis on jotensa helppo. Euitenki ja vaikka viimei- 
sinä vuosina ruununtiloja on kosommalta muuttunut perinnöksi, 
varomme etta vanha totuttu tapa vetä& manet ilman eri lu- 
vätta raatamaan ja ettft* niitä juttuja luvattomasta palon- 
teosta tåas ruvetaan paljon ajamaan, liiatenki joa ylhäältäpäi 
ahdistetaan nimismiehiä kovilla käskyillä. Hyva sentähden 
olisi, jos voisi keksiä jotaki lisempää helpotusta, vaan emme 
ymmärrä mitenkft olisi mahdoUista. Buunun-voudin syyni 
kyllä, milloin asukkaiden vaihdos tapahtuu, sekä muutenki 
joka kolmas vuosi taikka usiamminki jos tarvitaan, oo ruu- 
nun taloisaa pidettävi^ ja keoties voisi luulla sopivaksi,^ etta 
näissä syyneissä saattaisi mukavasti tuota raade-valtaa mttAr 
r&t4 ja i>erl^n katsoa> josko sitä väftrin kftytetäÅn. Mutta 
kun tiet^ ettei väli-syyniä, pidetft ollenkaan paitsi milloin 
tila on kurikan alla menemässä, niin ei siit&kä&n keinosta 
olisi käytöllistä etua. 

Waan olipa tftmftn erikois-tilan jatkamisen kanssa mi- 
ten oliki, se kumminki lienee selvä ja kiistämätön asia, etta 
laki paloviljelyksestä tarvitsee tarkastelua sen korjaamisen 

3 



Digitized by 



Google 



26 F- ForBström. 

ja uudistamisen suhteen, niin mjös jleensä koko metsä-ase- 
tuB, mista jo yksi pitkä nivel, — sahan rakennu^sesta ja 
käyttämisestä, — on vanhentunut. Mutta lainlaadinta tässä 
kohti voipi olla kahta lajia: 

1) Se joko vaatii kumpasenki valtiomahdin, — Suuri- 
ruhtinaamme ja SäÄtyin, — yhteistä tointa ja on valtiopäi- 
villä keskusteltava. Siihen luokkaan panisimme: metsien 
käytäntä yksityisten erikoisella ja pyykitetyllä, tahi useam- 
man yksityisen, taikka ykeityisen ja ruunun tilan yhieisellä 
maalla, ja josko käyttämiseh suhteen on määrättävä esm. 
semmoinen side kun 1851 v. m. as. 73 §:8Sä säätää; sekä 
mikä edesvastaus seuraa milloin metsien käytännässä riko- 
taan toisen omistas-oikeutta vastaan ^) ja josko esm., kuten 
toisinaan on kuultu vaadittavan, luvaton puun otto toisen 
maaita olisi pidettävä varkautena (jota määräystä emme tah- 
toisi puolustaa); kaikki seikkoja, joista sääntöjft löytyy 1734 
vuoden laissa. 

2) tahi lainlaadinta, mitä kuuluu talous-asioihin, — on 
Hallituksen vailassa yksinään, niinkuin ruunun omain ja ruu- 
nun tilain metsien käytännässä — , jospa saattaisi toivoa etta 
Haliitus niidenki vuoksi vaatisi säätyin lausuntoa. 

Nyt Haliitus, joka yksinään on antanut koko metsä- 
asetuksen, myös voisi, ilman säätyjä kuulematta, peruuttaa 
yhtä ja toista sääntöä, esm. 45 §, mikäli relssin ja perintö- 
taloin omistajat kielletään viljelemästft luvatonta raade-maata 
(joka ruunun tilain suhteen voisi 46 S:ssä olla toisin mää- 
rätty). Mutta kun semmoisella peruuttamisella olisi merki- 
tystä ainoasti asian perusteelliselta, ei käytölliseltä kannalta; 
niin lienee täta nykyä tAhdellisempi, etta 

1) selitetään 49 §:n ei koskevan relssin ja perintö-tilain 
omistajia, 

ja 2) ruunun tiiainki suhteen peruutetaan mitä samassa 
S:6sä sanotaan palomaan laillisesta i*ästä ja aitaamisesta, joten 
49 § tulisi kuulumaan: 



*) Tarvittaisiin myös määräys josko ja mikll edesvastaus seuraa 
kaskenhakkuusta, milloin kaski jätetään rasiksi tahi paloksi teke- 
mfittft. Silloin huuhtiminen on jäÄnyt kesken eikä täytfintäån men- 
nyt, rikos on yritetty, ei tÄytetty. 



Digitized by 



Google 



PaloviljelyksestÄ. 27 

'Talomaasta raunun tilalla elköön enemmän kun kaksi 
jyvä'Vilja% otettako. Täta vastaan rikkova sakotettakoon 
niinkuin luvattomasta palonteosta". 

Jos katsottaisiin tarpeelliseksi säätää aitaus-velvollisuutta 
sille, joka ruaimn tilalla paloksi tekee luvatonta raade-maata, 
niin se ehkä paremmin sopeutusi olemaan eri § tahi tulla 
liitetjksi sääntöön 52 S:8Sä. 

Tämä näkyy olevan kipein tarvis niissä maakunnissa, 
missa kansa suureksi osaksi on elftnyt ja vieläki elatuksensa 
saapi paloviljeljksestä. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Svensk Lagstiftnings m. m. 1670—1871. 289 

i orten, ålägga honom allmänt arbete eller, dä mildrande 
omständigheter förekomma, låta vid varning bero. Är han 
icke arbetsför kan underhållet för någon tid minskas. Min- 
derårig eger styrelsen låta lämpligen aga. För sina kost- 
nader är fattigvårdssamhälle berättigadt till ersättning af 
den persons egendom, som åtnjuter understöd, eller för hvil- 
ken hemsändnings- och begrafningskostnader utgifvits. Likaså 
kan den persons arbetsförtjenst, som står under fattigvårds- 
styrelses husbondevälde, användas till betäckande af dylika 
kostnader äfvensom till ersättning för fattigvård, som enligt 
§ 1 lemnats åt hans hustru och minderåriga barn och till 
gäldande af hans betlande barns hemsändande. Allt hvad 
som tillhör den, som enligt samma 1 § emottages till full 
försörjning, skall tillfalla fattigvårdssamhället. 

I 1853 års förordning var betlande ovilkorligen förbju- 
det vid äfventyr att den, som dermed beträddes, var förfal- 
len att behandlas såsom försvarslös, så att han var under- 
kastad uppsigt och inskränkning i friheten att välja vistelse- 
ort samt kunde dömas till allmänt arbete. Att ovilkorligen 
vid ansvarspåföljd förbjuda tiggeri fann 1869 års riksdag 
olämpligt, isynnerhet som riksdagen föreslog att fattigvårds- 
bidraget skulle i de flesta fall blifva frivilligt. Riksdagen 
gjorde härvid skilnad emellan det fall, då betlande bedrif- 
ves inom en kommun af dess egne fattige, och det då kring- 
strykande personer tiggde inom främmande kommuner. Till 
förekommande af betlande utaf det förra slaget ansåg riks- 
dagen bäst att fattigvårdssamhället sjelf finge ordna sin fat- 
tigvård, på sätt för detsamma lämpligast vore, och för sådant 
ändamål antaga reglemen tariska föreskrifter, hvilka dock 
borde underställas pröfning af konungens befäl In i ngshaf vande; 
men någon ansvarspåföljd för sådant betlande ville riksda- 
gen icke hafva i lagstiftningen utsatt. Såsom ofvanföre 
nämnts, innehåller ock den nu ifrågavarande förordningen, 
i öfverensstämmelse med riksdagens önskan, att kommun sjelf 
ordnar sin fattigvård och derför fastställer reglemente, utan 
att dock konungens befallningshafvandes pröfning deraf er- 
fordras. Beträffande betlare från främmande ort ansåg riks- 
dagen deremot så mycket angelägnare att genom ändamåls- 

JiiiW. Form. ndshr. 1872. 19 



Digitized by 



Google 



290 ft. H. 

enliga lagbestämmelser sätta en gräns för det tiggeri, som 
sådana kringvandrare bedrifva. För detta ändamäl föreslogs 
tillsättandet inom h varje fattigvårdssamhälie af en eller flere 
tillsjningsmän, som skulle, efter förslag af kommunalnämnd, 
förordnas af konungens befallningshafvande och hafva till 
åliggande al,t hålla uppsigt öfver tiggare från främmande 
ort samt att, ifall de pröfvade nödigt, genom kronobetjente 
öfverlemna sådana till konungens befallningshafvande, då de 
kunde, ifall skäl dertill vore, dömas till allmänt arbete. 
Betlande barn borde åter hemsändas till den ort, der de egde 
hemortsrätt. -< Dessa grundsatser blefvo icke alldeles oförän- 
drade gällande i 1871 års förordning, h vartill väl äfven 
den omständigheten torde bidragit, att bestämningarna om 
hvilka som ovilkorligen borde få åtnjuta fattigvård icke 
i förordningen blefvo desamma som i 1869 års riksdags för- 
slag. Det är nemligen nu stadgadt — och härom var 1871 
års riksdag ense med regeringen — att tillsy ningsman nen, 
hvars befattning icke inskränker sig (ill uppsigt öfver tig- 
gare från främmande församling, skall, om han anser betlare 
vara i den nödstälda belägenhet, att enligt 1 § fattigvård 
erfordras, göra anmälan derom hos fattigvårdsstyrelse. Men 
hör den anhållne betlaren icke till denna kategori, utan å- 
dagalägges af omständigheterna att han stryker omkring för 
att öfva betlande, eller är han förut beträdd med betlande, 
så kan han, äfven om han betlat inom eget samhälle, af 
konungens befallningshafvande dömas till allmänt arbete, så 
framt icke fattigvårdsstyrelsen, i stället för att låta afföra 
honom till konungens befallningshafvande, tilldelar honom 
varning eller anser honom böra få understöd enligt § 2. 
Tillhör han främmande fattigvårdssamhälle, sä kan han ge- 
nom kronobetjente öfverlemnas till konungens befallnings- 
hafvande, som då efter omständigheterna försänder honom 
till hans hemort eller ålägger honom allmänt arbete. Min- 
derårigt barn, som betlat^inom främmande samhälle, försän- 
des till sin hemort, men i annat fall anmäles derom för 
fattigvårdsstyrelse, som efter omständigheterna antingen med- 
delar detsamma fattigvård eller varnar barnet och uppma- 
nar dess vårdare att hålla tillsyn öfver detsamma, hvarefter, 



Digitized by 



Google 



Svensk Lagstiftning m. m. 1870-^1871. 291 

om betlandet förnjae, poHsm jndigh et kan förordna föräldrar 
eller vårdare att aga detsamma. Har betlandet skett p& 
befallning eller med tillåtelse af föräldrar eller vårdare, så 
kunna dessa antingen varnas eller anmälas hos konungens 
befaliningsbafvande, då allmänt arbete kan ådömas. Kost- 
nad för betlares forsling bestrides af staten utom i följande 
fall, nemligen: då betlare, som erhållit understöd på grund 
af 1 §, eller minderårigt barn hemsändes, samt då anhållen 
betlare af fattigvårdsstyrelse afsändts till konungens befall- 
ningshafvande. 

För öfrigt må anmärkas att tillsyningsmännen icke, så- 
som 1869 års riksdag föreslog, förordnas af konungens be- 
faliningsbafvande utan antagas af fattigvårdsstjrelse, äfven- 
som att de äro atlönade. Till stöd för denna bestämning 
åberopade lagutskottet vid 1871 års riksdag den erfarenhet 
man vunnit derom, att de icke aflönade tillsyningsmännen 
öfver försvarslöse varit till jemförelsevis ringa nytta. Rege- 
ringen hade vidare i propositionen till riksdagen föreslagit 
att fattigvårdssamhället sjelf skulle ega att i afseende å för- 
farandet med betlare fastställa särskilda föreskrifter, tillsy- 
ningsmännen till efterrättelse. Riksdagen ansåg dock, till fö- 
rekommande af godtycklig behandling, nödigt att fattigvårds* 
förordningen allena, hvilken i detta hänseende stode på 
gränsen af brottmålslag, tjenade vederbörande till rättesnöre. 
Förordningen hänvisar dem derföre till dess § 40, för hvare 
bestämmelser of v an redogjorts. 

Det återstår att anföra en genom ifrågavarande förord- 
ning införd icke ovigtig förändring i förr gällande stadgan- 
den: besvär i åtskilliga fattigvårdsärenden, h vilka tillförene 
i sista hand afgjordes af konungen i statsrådet, skola fram- 
deles prof vas i högsta domstolen. Till sådana mål höra 
alla de, uti hvilka klagan öfver konungens befäl In ingshaf- 
vandes utslag anföras hos kammarrätten, d. v. s. tvister e- 
mellan fattigvårdssamhällen, rotar eller enskilde i fråga om 
viss persons fattigvård eller hemortsrätt, eller om ersättning 
för kostnad, som af hans fattigvård, hemsändning eller be- 
grafoing förorsakats. Detsamma gäller ock för fullföljd af 
klagan öfver åtgärd, som konungens befaliningsbafvande fun- 



Digitized by 



Google 



äd2 R. a. 

nit nödigt, i grund af sin skyldighet att vaka öfver fattig- 
värdens behöriga handhafvande, besluta, då fattigvårdssam- 
hälle underlåtit att fullgöra den detsamma enligt 1 $ ålig- 
gande skyldighet. Mot konungens befallningshafvandes ut- 
slag rörande betlande eller vägran att arbeta anföras åter 
besvär såsom mot utslag om försvarslösa personer. Men så- 
dana ärenden skulle redan enligt stadgan om försvarslösa 
i sista instans pröfvas i högsta domstolen, dock utan att der- 
förinnan passera någon annan instans. I alla öfriga fattig- 
vårdsäreuden anföras besvär såsom i kommunalförfattningarna 
säges; de pröfvas således, såsom tillförene, af Kongl. Maj:t i 
statsrådet. — Den nu omnämnda förändringen var föreslagen 
i regeringens proposition till riksdagen. Såsom motiv här- 
till blef bland annat anförd den af 1868 års riksdag gjorda 
framställning, att regeringen måtte taga i öfvervägende hu- 
ruvida bland de mål, som afgöras af administrativ ortmyn- 
dighet och genom besvär kunna fullföljas hos förvaltande 
centrala embetsverk samt vidare hos Kongl. Maj:t i statsrå- 
det, sådana, som äro af både judiciel och administrativ na- 
tur, och hvilka fortfarande ansåges böra af administrativ ort- 
myndighet i första hand upptagas, likväl kunde i sista in- 
stans af Kongl. Maj:t i dess högsta domstol afgöras. Ehuru 
lagutskottet förklarade sig obetingadt och utan meningsskilj- 
aktighet dela den åsigt, att pröfningen af en stor del ären- 
den, som nu fullföljdes hos Kongl. Maj:t i statsrådet, borde i 
sista instans tillkomma högsta domstolen, ansåg utskottet 
likväl de ärenden, hvaruti fråga är om pröfning, huruvida en 
viss person skall blifva föremål för fattigvård och i sådant 
fall till hvilket belopp och på hvilket sätt denna borde lem- 
nas, icke kunna hänföras till mål af blandad judiciel och 
administrativ natur. Hvad beträffade den del af fattigvårds^ 
målen, som afsåge återkräfvande af understöd, som ett sam- 
hälle lemnat annat samhälles fattighjon, så kunde de visser- 
ligen sägas höra till den ifrågavarande kategorin, men jem- 
väl här förutsattes en pröfning, huruvida understödet blifvit 
lemnadt under sådana omständigheter, att ersättning derför 
borde utgå, eller om understödet blifvit utöfver detta behof 
utsträckt, hvilka frågor icke borde utgöra föremål för en 



Digitized by 



Google 



Svensk Lagstiftning m. m. 1870—1871. 293 

doDiBtols pröfniDg. Riksdagen godkände dock regeringens 
förslag h&rutinnan. 

I sammanhang härmed m& omnämnas en samma dag 
som förordningen om fattigvården utfärdad K. Kungörelse an-- 
gående understöd af allmänna jtattigvårdsmedel ät arbets- 
före svenske medborgare, hvilka i nödstäld belägenhet aflem- 
nas å svensk gränsort. Malmö fattigvårdstyrelse hade hos 
regeringen gjort framställan härom med anledning deraf, att 
skeppsbrutne sjömän och svenskt tjenstfolk, som i friskt men 
fullkomligt utblottadt tillstånd af vederbörande konsuler och 
polismyndigheter öfversändas till Malmö, af konungens be- 
fall ningshafvande förpassats till fattigvärdsstyrelsen derstådes 
med föreskrift för denna att taga vård om och med medel till 
hemresa förse dem. Då detta emellertid icke lagligen kun- 
de åhvälfvas fattigvården, men regeringen dock ansåg såda- 
na personer icke kunna på en dämmande ort lemnas allde- 
les utblottade, utan understöd böra gifvas dem åtminstone på 
en kortare tid, så att de kunde anträda sin hemresa, föreslog 
regeringen att sådant understöd skulle lemnas af allmänna 
medel. Härtill biföll riksdagen. 

I bränvins lagstiftningen har K. Förordningen af den 
26 Juni 1871 angående vilkoren fÖr tillverkning af bränvin 
infört några förändringar, afseende, utom annat, upphäfvande 
af den ovilkorliga skyldigheten att erlägga tillverkningsafgif- 
ten i förskott, äfvensom medgifvande för visst fall af rätt 
till afräkning å skatten samt borttagande af den förr gällan- 
de terminsindelningen för tillverkningen. Derjemte blef till- 
verkningsafgiften förhöjd från 70 till 80 öre för kannan. 
Samma dag utfllrdades en annan kungörelse med några smär* 
re ändringar i gällande förordning angående försäljning af 
bränvin och spirituösa, samt den 18 Augusti 1871 en ny ord- 
ningsstadga för bränvinsbrännerierna. Äfven en kungörelse 
om ändring i gällande förordning angående försäljning till 
förtäring på stället af vin, öl, kaffe eller andra icke spirituösa 
drycker må här antecknas såsom utfärdad den 22 Augusti 
1871. 

Bland öfriga författningar, som röra näringarna, inskrän- 
ka vi 088 till att likaledes endast omnämna: ett reglemente 



Digitized by 



Google 



294 R. H. 

för sjömanshusen^ utfärdadt den 4 Mars 1870; en k. kungö- 
relse af den 25 Maj 1870 angående förklaring af k. kungö- 
relsen den 20 December 1862 rörande vissa försigtighetsmått 
i af seende å upplag och försändning af eldfarliga oljor m. 
m.; en kungörelse af den 26 Augusti 1870 angående ändrin- 
gar i gällande förordning om hvad i afseende å passagerare- 
ångfartygs bggnad, utrtcstande och begagnande bör iakttagas; 
en kungörelse af den 27 Oktober 1870 med några ändringar 
i gällande föreskrifter till förekommande af smittosamma 
kreaturssjukdomars införande i riket (genom kungörelse af 
den 4 Oktober 1870 var dessutom, med anledning af krea- 
turspestens allmännare spridning i Europa, all införsel af nöt- 
boskap, får, getter oob andra idislande djur tillsvidare för- 
bjuden); en kungörelse af den 9 December 1870 angående 
införsel af fabrikstvättad ull från utrikes af Area^tir^j^e^^ smit- 
tad ort; en förordning af den 28 November 1871 angående 
vilkoren för utländings behörighet att biträda vid kringfö- 
rande af varor till salu. 

Den 23 Februari 1871 utfärdades en k. kungörelse an- 
gående vissa ändringar och tillägg till stadgarna för Tek- 
nologiska Institutet i Stockholm i följd af dels civilinge- 
niörsundervisningens ordnande vid institutet och dels inta- 
gande af elever derstädes i vissa läroämnen, samt den 23 
September samma år en k. kungörelse angående tneddelan- 
de vid vissa navigationsskolor af utidervisning for bildande 
af lokomotivförare. 

I anledning af en utaf rikets ständer i ämnet gjord 
framställning utfärdades den 18 Februari 1870 en K. För- 
ordning angående hvad vid tillverkning af tändstickor eller 
andra tändmedel, för hvilkas beredning vanlig fosfor an-- 
vändes, skall iakttagas till förekommande af käkbensbrand 
(fosfor nechr os), som visat sig bland de med sådan tillverk- 
ning sysselsatte arbetare. 

För Stockhohns stad faststäldes af regeringen den 12 
Maj 1870 en Byggnadsordning och en Gatläggningsordning, 
hvarjemte genom en k. kungörelse den 13 Juli samma är 
ändring gjordes i reglementet för auktionsverket derstädes. 



Digitized by 



Google 



Svensk Lagstiftning m. m. 1870—1871. <295 

Den 16 Augusti 1870 utfärdades kungörelse med en 
förändring i gällande landtmäteritaxa^ den 26 i samma må- 
nad en kungörelse angående förändrad lydelse af 18 § i 
stadgan om ajvittringsverket i rikets nordliga län och den 
5 Maj 187] en kungörelse, innehållande ändring i gällande 
föreskrifter om fartygs ommätning, 

I gällande resereglemente blefvo några förändringar in- 
förda genom en k. kungörelse af den 12 Maj 1871. Sedan 
nemligen skjutslegan år 1866 förhöjts för de fall, att den ut> 
ginge efter entrepenad, och dervid förklarats att det framde- 
les, så snart det visat sig i hvad mon den förhöjda skjuts- 
legan komme att blifva allmän, skulle bestämmas om den 
förhöjning, som deraf påkallades, i stadgad ersättning för 
resa enligt resereglementet, blef en förhöjd ersättning be- 
stämd att utgå för vissa klasser, sedan, enligt till regeringen 
inkomna uppgifter, den förhöjda skjutslegan redan vid 1869 
års utgång befunnits vara gällande vid 675 af rikets gäst- 
gifvaregårdar. 

Ett Kongl. Cirkulär till samtlige dess befall ningshafvan- 
de angående upprättande af förteckningar öfoer till skatte 
icke inlösta kronohemman är utfärdadt den 19 Augusti 1870 
och förtjenar omnämnas såsom resultat af öfverläggningar i 
en fråga af jemförelsevis mera vigt. Regeringen hade 
nemligen föreslagit riksdagen att skattemannarätt så väl 
till kronorusthåll, säterier och bergsmanshemman, som ock 
till andra sådana under åborätt upplåtna, kronan tillhöriga 
hemman och lägenheter, hvilkas åboar af kongl. Maj:ts be- 
fallningshafvande antagas, och som enligt gällande föreskrif- 
ter kunde emot särskild afgift skatteköpas, skulle utan er- 
läggande af särskild köpeskilling eller annan afgift tillkom- 
ma den person, som dera, vid tiden för förändringens inträ- 
dande, innehade lagligen belUstad, med skatteköpsrätt förenad 
besittning, eller pröfvades vara dertill berättigad, samt att 
derföre efter behörig utredning af innehafvarens besittnings- 
rätt och när densamma funnits vara ostridig och af beskaf- 
fenhet att, enligt gällande stadganden, skatteköpsrätt dermed 
varit förenad, Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade att för- 
ordna om ofvannämnda hemmans och lägenheters omföring 



Digitized by 



Google 



296 R. H. 

i jordeboken ifrån krono till skatte. Vid behandlingen ai 
ärendet fann riksdagen visserligen att den föreslagna å^;&r» 
den skulle bidraga till en önskvärd förenkling af förvaltnin- 
gen och det särdeles invecklade kameral väsendet, samt att 
denna fördel skulle vinnas utan afsevärd uppoffring från det 
allmänna^ dock, som af framlagda uppgifter visade sig att, 
medan antalet af de under stadgad åbo- och besittningsrätt 
upplåtna kronohemman år 1844 uppgått till 2,176 hela man- 
tal, lägenheterna oberäknade, detta antal under de påföljan- 
de 22 åren nedgått till 442 mantal, samt att skatteköpen så- 
ledes ganska skyndsamt fortgått, trodde riksdagen det af- 
sedda ändamålet kunna inom en icke atlägsen framtid vin- 
nas utan vidtagande af den föreslagna förändringen, helst 
skatteköpen torde ytterligare kunna påskyndas, om sådana 
förteckningar öfver kronohemman, som uti k. kungörelsen den 
15 Dec. 1848 omförmälas, icke blott en enda gång utan åt- 
minstone hvart annat år upplästes från predikstolarne och 
ansloges vid tingsställena. Enligt denna kungörelse skulle 
nemligen uträkning verkställas öfver skatteköpeskillingens 
belopp för hvarje ännu icke skatteköpt hemman, och för- 
teckning öfver köpeskillingsbeloppen inom hvarje socken ut- 
skrifvas, i kyrkorna kungöras samt till vidare underrättelse 
och upplysning der förvaras. Uti regeringens nu ifrågava- 
rande cirkulär anbefalles det, hvarom riksdagen hos den- 
samma anhöll. — Det är att märka att nybyggena i de nord- 
liga länen, enligt k. brefven den 6 Maj 1817, 10 Febr. 1824 
och 17 Febr. 1847, utan att skattelösen erlagts kunna ikläda 
sig skattenatur dels vid frihetsårens utgång, dels redan der- 
förinnan, såsnart odliugsskyl digheterna blifvit fullgjorda och 
syn förrättats till utrönande huru bygnader och odlingar 
blifvit verkstälda, samt om de svara mot nybyggenas skat- 
tetal. 

För genomförande af den vid 1869 års riksdag beslu- 
tade och af regeringen i förordning den 23 Juli 1869 fast- 
stälda förändring i a/seende på grundräntor och kronotion- 
den, hvilken förändring skulle tillämpas vid utgörandet af 
1871 års räntor och tionde, meddelades genom k. kungörel- 
sen den 5 Oktober 1871 åtskilliga verkställighetsföreskrifter, 



Digitized by 



Google 



SvenBk Lagstiftning nu m. 1870—1871. 297 

hufvudsakligen rörande: dels debitering, uppbörd och redo- 
visning af de enligt nyssnämnda förordning till statsverket 
indragna ränte- och tiondebelopp, samt dels det förfarande, 
som i afseende å utbetalningen af de vederbörande indel* 
ningshafvare tillkommande ersättningar för berörda förut in- 
delta belopp bör iakttagas, intilldes samma ersättningar kun- 
na varda å stat uppförda. 

Med afseende å verkställigheten af ett annat, äfvenle- 
des skatteväsendet rörande, beslut, som fattades vid riksda- 
gen 1869, neml. det angående beskattningen af hvitbets so<y 
kertillverkningen^ har regeringen tillsatt en kommission af 
sakkunnige män för uppgörande af förslag till grunder för 
bestämmande af den nya skatt, som från den 1 Juli 1873 
skulle utgå af denna tillverkning. 

Till följd af beslut vid riksdagen 1870 har, enligt kam- 
markollegiets onh statskon tor ef 8 cirkulär den 8 April 1871, 
förordnats att för framtiden alla arrenden af statens egen- 
domar må bestämmas i penningar. 

I enlighet med 1871 års riksdags beslut har en k. kun- 
görelse den 9 Juni samma år utfärdats angående upphörande 
af tackjernstiondenf samt ännu qvarstående skatte- och hyt- 
tegäljemsaf gifter, hvarjemte kammar collegium anbefalts för- 
anstalta om de åtgärder, som erfordras för verkställande af 
riksdagens beslut i fråga om de afgifter och skyldigheter, 
hvilka såsom ersättning för nämnda upphörande tackjernsaf- 
gifter böra hemman och lägenheter i privilegierade bergs- 
iagsorter åläggas. 

Till följd af samma riksdags derom gjorda framställ- 
ning har regeringen äfven tillsatt en komité för att i den 
af riksdagen angifna syftning omarbeta gällande mantals- 
skrifningsförordning, och i sammanhang dermed föreslå de 
förändringar i andra författningar, som kunde anses erfor* 
derliga. 

Enligt ett Kgl. Bref till generalpoststyrelsen af den 19 
Augusti 1870, i fråga om postskjutsens skiljande från jord- 
bruket, har den skyldighet att biträda med de allmänna po- 
sternas fortskaffande, som dittills ålegat posthemmanen, med 
utgången af år 1870 helt och hållet upphört, emot åliggande 



Digitized by 



Google 



298 R- H. 

för posthem manen att fullgöra de onera, från h vilka de dit- 
tills varit i egenskap af posthemman befriade. Detta skedde 
efter 1868 års riksdags derom gjorda anhållan i anledning 
af vid riksdagarna ofta gjorda framställningar om post- 
skjiitsskyldighetens borttagande. I samma skrifvelse åter- 
upptog riksdagen likaledes en långt tidigare väckt fråga om 
postskjutsens skiljande helt och hållet från jordbruket och 
dess ställande på beting (hvilken anordning redan synes 
vara vidtagen med all diligenspost och med större delen af 
annan post). Utan att regeringen fullständigt biföll till 
denna del af riksdagens framställning, blef postverkets rätt 
att för postbefordringen anlita gästgifveri-, håll- eller reserv- 
skjuts inskränkt till några färre undantagsfall, hvarjemte 
man, för de fall då berörda slags skjuts för postbefordringen 
icke ansågs kunna umbäras, genom särskilda bestämmelser 
om legan sökte bereda full ersättning åt de skjuts-skyldige. 

Genom en k. kungörelse den 9 December 1871 blef 
legan för kungs- och kronoskjuts på framställning af riks- 
dagen höjd till 1 rdr 20 öre för milen. Enär neml. detta slags 
skjuts, för hvilken legan förr utgjorde 80 öre, vore obero- 
ende af entreprenaders inrättande, och dess verkställande i 
allmänhet förmenades vara förenadt med större besvär och o- 
lägenheter än den vanliga gästgifveri-, håll- och reservskjutsen, 
för hvilken efter entreprenads införande 1 rdr 20 öre för 
milen kunde erhållas, fann riksdagen billigheten kräfva att 
legan för ifrågavarande skjuts höjdes, äfven om entreprenad- 
skjutslegan, såsom fallit syntes vara vid flere gästgifverier, 
vore lägre. 

Bland åtskilliga regeringsåtgärder, som afsett fångvår- 
den, må här omnämnas en Kongl. Maj:ts skrifvelse till fl.ng- 
vårds-styrelsen rörande ändring i föreskrifterna angående 
fångförteckningars upprättande och afgifvande. Skrifv elsen 
föranleddes af fångvårdsstyrelsens framställning, hurusom ge- 
nom tid efter annan meddelade föreskrifter fängelsedirektö- 
rerne samt stationscheferne vid krono-arbetscorpsen blifvit 
öfverhopade med en mängd skrifgöromål, som ej allenast 
stundom, för biträdes anlitande, tillskyndade dem alltför be- 



Digitized by 



Google 



Svensk Lagstiftning m. m. 1870—1871. 299 

tydliga utgifter, utan ock ej s&llan drogo dem från derae 
hufvudsakiiga åliggande. 

I regeringens till riksdagen afgifna berättelser öfver 
rikets styrelse och förvaltning anföras en mängd åtgärder 
för postväsendets förbättrande och tillökningen i poststa- 
tioners och expeditioners antal m. m. Bland dessa må här 
omnämnas anskaffandet af brefiådor af en nj konstruktion, 
uppfunnen af d:r M. Wiberg, hvilka lådor, för beredande af 
större trygghet åt brefutvexligen, äro så inrättade, att töm- 
ningen af dem kan verkställas utan att den postbetjent, som 
dertill användes, erhåller tillträde till de bref, som i lådorna 
förvaras. 

Rörande den finansiela delen af de allmänna skogar-- 
nas förvaltning hafva föreskrifter meddelats af K. Maj:t i 
Cirkulär till samtlige dess befailningshafvande den 23 Sep- 
tember 1870. — Den år 1868 tillsatta komitén för afgifvande 
af förslag till de norrländska skogsförhållandenas ordnande 
har afslutat sina arbeten. 

Den 15 September utfärdades nya stadgar för de all- 
männa skogsläroverken, hvilka utgöras af ett skogsinstitut, 
som har till ändamål att genom kostnadsfri undervisning 
bilda skickliga skogsförvaltare, och skogsskolor, som hafva 
till uppgift att bilda skickliga skogsvaktare. Vid institutet 
undervisas uti skogsindelning, skogsskötsel, skogsteknologi, 
lära om klimat och jordmån, skogsbotanik, lära om skogs- 
insekter, om däggdjur och foglar, jagtkunskap, matematik, 
skogs- och jagtförfattningar, bokföring och tjenste-expedition, 
kartritning, afvägning och skjutkonst. Vid skogsskolorna 
åter meddelas undervisning i skrifkonst för vinnande af re- 
dig handstil, rättstafningslära, räknekonst, liniestakning, samt 
uppmätning, kartläggning Qch uträkning af egofigurer jemte 
beräkning af vid skogshushållning förekommande solida fi- 
gurers innehåll, kännedom om de svenska skogsträden, om 
de allmännaste för skogen skadliga och nyttiga djur, äfven- 
8om om de med afseende å jagten vigtigaste djurslag, skogs- 
hushållningens allmänna grunder till den vidd, som erfor- 
dras för att uj[)pfatta skogshushållningsplaner, verkställa de 
till skogssk^eln hörande, skogsbetjente åliggande arbeten. 



Digitized by 



Google 



300 R. H. 

och bedöma trädens lämpligaste användande, h vilket allt 
hufvudsakligen genom praktiska öfningar och arbeten skall 
inläras; optering af virke, kolning samt pottaske- och tjäru- 
bränning, skogs- och jagtförfattningar, s&vidt som för skogs- 
bevakare befattningar erfordras; uppsättandet af sådana rap- 
porter, dagsverks^istor m. m., som skogsbetjent har att af- 
gifva, samt kunskap om rofdjursjagt jemte skjutkonst. 

Till förebyggande af bäfverns utdödande i riket blef 
all jagt efter detta djurslag under år 1870 förbjuden till en 
början för 5 år, hvarjemte skogsstyrelsen anbefaldes att af- 
gifva förslag å några kronan tillhöriga trakter i Norrland 
och Lappland, som kunde anses lämpliga för att derstädes, 
enligt ett af Vetenskaps-Akademien gjordt förslag, bereda 
ständigt fridlysta tillhåll för detsamma. Under samma år 
blefvo ock omfattande undersökningar beträffande strömmings- 
fisket i Bottniska viken verkstälda, hvarigenom upplysande 
och vigtiga bidrag till detta fiskes statistik vunnits. 

Med förbigående af de i regeringens berättelser om- 
nämnda mångahanda åtgärder på undervisningsväsendets om- 
råde omnämna vi endast att den komité, som regeringen 
nedsatt för verkställande af revision utaf gällande stadga för 
elementarläroverken, i den till 1872 års riksdag afgifna be- 
rättelsen omnämnes såsom hafvande i det närmaste afslutat 
sitt arbete. 

I anledning af framstäldt förslag från filosofiska fakul- 
teten i Lund till förändrade bestämmelser rörande vilkoren 
för vinnande af lärdomsgrader inom filosofiska fakulteten vid 
rikets båda universitet har Eongl. Maj:t den 16 April 1870 
meddelat nya föreskrifter angående filosofie kandidat och li- 
centiat examina och i sammanhang dermed beslutit gifva 
vissa §$ i universitets statuterna (örändrad lydelse. 

I anledning af rikets år 1866 församlade ständers fram- 
ställning i fråga om qvinnas anställande i tjenster och be- 
fattningar, till hvilka hon kunde pröfvas lämplig, och från 
hvilka hon ej genom grundlag eller civillag vore utestängd, 
har Kongl. Maj:t, efter sundhetscollegii samt vederbörande 
fakulteters och Universitets consistoriers samt kanslersembetets 
hörande, förklarat att äfven rättighet till läkareyrketa utöf- 



Digitized by 



Google 



^Tensk Lagstiftning m. m. 1870~-1871. 301 

vande må tillkomma qvinna, som aflagt de såsom vilkor för 
denna rättighets förvärfvande i författningarna föreskrifna 
prof. I sammanhang dermed förordnades att qvinlig stude- 
rande skulle ega rättighet att enligt föreskrifterna angående 
afgångsexamen vid de högre elementarläroverken i stadgan 
den 11 April 1862 undergå sådan examen, begagna såväl 
offentlig som enskild undervisning vid de medicinska läro- 
verken samt aflägga de prof och examina, som äro före- 
skrifna för vinnande af rättighet till läkareyrkets utöfvande. 
Dessutom skulle vid carolinska medico-kirurgiska institutet 
tillfälle beredas de qviuliga medicine studerande, som sådant 
önskade, att genomgå en särskildt för dem inrättad lärokurs 
i anatomi, för hvilket ändamål medel anvisats till inredning 
af dissektionssal och anskaffande af erforderlig materiel. 
För öfrigt skulle de medicinska fakulteterna och carolinska 
institutets lärarekollegium ega att i undervisningens anord- 
ning vidtaga sådana mindre förändringar, som kunde finnas 
af behofvet påkallade. 

Slutligen må bland traktater, som kommit till stånd e- 
mellan Sverige-Norge och främmande makter, omnämnas en 
redan 1869 afslutad, men först under 1870 och 1871 ratifi- 
cerad konvention med Nord-Amerikas Förenta Stater an- 
gående de personers nationalitet, som utflytta från det ena 
landet till det andra. Konventionen torde väl vara tillkom- 
men på förslag af Förenta Staterna, som på senare tider 
sökt genom traktater få den tidpunkt bestämd, då personer 
som utflyttat upphöra att tillhöra sitt förra hemland och 
blifva medborgare i det andra riket. Enligt den med Sverige- 
Norge afslutade fordras dertill fem års sådan vistelse i den 
främmande staten utan afbrott, förutsatt att den som utflyt- 
tat icke lagligen befriats från sitt förra medborgareskap. 
För öfrigt innehåller konventionen bestämmelser att den 
som utflyttat men sedan återvänder till sitt förra hemland 
väl kan ställas till ansvar för sådana med straff derstädes 
belagda handlingar, som han begått före utflyttningen, men 
icke för sjelfva utvandringen, såframt denna icke innefattar 
någon särskild öfverträdelse, såsom t. ex. icke fullgörande 
af vårnepligt, eller rymning. R. H. 



Digitized by 



Google 



Om betydelgett af orden ^8Yär kroppskada' och lirgfarlii^ 
sjvkdoii' enligt S 4 i nådiga förordningen angående 
dråp ntan nppsåt att döda, ocii annan nissiiandel å 
person af den 26 Novemlier 1866. 

af 
D:r J. A. Florin. 
(Benäget meddeladt.) 

Det är en numera allmänt inom rättsmedicinen erkänd 
sats att hvarje rättsfall skall bedömmas i och för sig, efter 
sina egendomligheter och att då rättsläkaren tillämpar de 
medicinska vetenskaperna på ett gifvet sådant, han aldrig 
får lemna ur sigte den vigtiga princip att det ej är öfver en 
grupp af mer och mindre lika, utan öfver ett konkret, för 
sig bestÅende rättsfall, som han skall yttra sig. Detta kan 
ha större eller mindre likhet med andra, men det eger der- 
jemte en mängd individuela egenskaper, som ej få skjutas åt 
sidan utan måste tagas med i räkningen. Den som läser de 
äldre rättsmedicinska författar nes uppsatser i frågor som angå 
mord och såramål och många dit hörande äldre lagar skall 
vid en jemförelse med nutidens juridiska och rättsmedicin- 
ska principer och uppfattningssätt med tillfredsställelse finna 
att stora framsteg blifvit gjorda. Fordom kom allt an på, 
och ännu i våra dagar dyker väl hos en och annan enskild 
samma sträfvan fram, att upprätta systemer. rättsmedicinska 
systemer, i hvilka sedan alla de gifna fallen skola intvingas. 
Man uppletade indelningsgrunder och indelade kroppsska- 
dorna på alla möjliga sätt ooh efter alla upptänkliga grun- 
der och när ett rättsfall kom till behandling och utlåtande 
så skulle det alltid underordnas under någon sådan allmän- 
nare synpunkt och om det då visade sig motsträfvigt samt 
trotsade möjlighets och sannolikhets beräkningarna, gående 



Digitized by 



Google 



"Svår kroppsskada", enligt K. F, 26 Nov. 1866. 303 

sin egen väg, så var det ej så noga; kunde man blott fH in 
det i en viss grupp och i ett visst system så fick det nolens 
volens ta på sig gruppens egenskaper. Men våra dagars 
rättsmedicin har lemnat denna ståndpunkt långt bakom sig. 
Med fördomsfri blick ser hon förbi grupper och systemer, 
men skärskådar det gifna fallet med allt hvad dertill hörer, 
och framlägger detsamma i sin helhet med dess orsaker, dess 
förlopp och dess verkligen iakttagna följder för lagens hand* 
hafvare. Hvad som sker i det enskilda fallet är det be- 
stämmande, hvad som skett i hundra andra liknande fall 
har värde blott så tillvida, som det utgör ett memento att 
detsamma kan komina att inträffa äfven nu, men om det ej 
inträffar, så har det förlorat all betydelse för det enskilda 
fallet. Detta är den rättsmedicinska vetenskapens stånd- 
punkt. 

Då det för rättsläkaren gäller att från denna stånd- 
punkt yttra sig öfver förelagda frågor så finner han sig all- 
tid bunden af vissa lagbestämningar, efter hvilka han måste 
rätta sig. Denna inskränkning kan stundom lätta, stundom 
försvåra hans arbete, men förbigå den får han icke. I det 
följande har jag inskränkt mig till att skärskåda begreppet 
"svår kroppskada*' i ofvan anförda nåd. förordning endast 
såvidt derpå kan tillämpas kriteriet 'lifsfarlig sjukdom''. 

Lagstiftarens uppfattning synes mig klar och tydlig. 
Han tar ordet kroppskada såsom ett vanligt, allmänt bekannt 
uttryck, hvars mening alla förstå och uppräknar i § 4 de 
kännetecken, hvilka fordras för att en kroppsskada af lagen 
skall kallas 'svår'. Granskar man närmare dessa kännetec- 
ken så ser man att de kunna hänföras under två synpunk- 
ter. Till den ena höra de, som tala om blifvande och obot- 
liga lokala följder å tal-, syn- och hörselorganerna samt 
svårt lyte och annat svårt kroppsfel. Allt detta är skada, 
hviiken ej träffar organismen eller kroppen i dess helhet 
utan endast en viss del af densamma och hviiken beröfvar 
denna del förmågan att verka enligt sin bestämmelse, så 
förlorar ögat synförmågan, örat hörseln, talorganerna talför- 
mågan, arm och ben rörelseförmågan o. s. v. Eller denna 
skada medför 'svårt Jyte*, eller 'annat svårt kroppsfel' säsom 



Digitized by 



Google 



304 J. A. Florin. 

förlust af arm eller ben eller missbildningar, krökningar och 
sammandragningar å desamma, hvilka inverka störande i 
dessa lemmars fria bruk. 

Det säger sig sjelf att dessa skador kunna. delvis fram- 
kallas direkte af sjelfva våldet; så kan ett öga genom ett 
enda slag i ögonblicket förstöras och synen genast vara för- 
lorad, eller en hand kan huggas af och sålunda sättas ur 
verksamhet. Men de kunna äfven, och detta är regeln, upp- 
komma genom de sjukliga processer, som utveckla sig ur 
den gifna sårskadan och qvarstå då såsom resultat er af des- 
sa sjukliga förändringar, såret är läkt, ärret är bildadt, men 
kroppsdelen har ej återfått sitt normala friska utseende, och 
ej heller sin förra brukbarhet utan blifvit Ijtt och felaktig. 
Sådant stadigvarande fel är t. ex. förlusten af rörelseförmå- 
gan i en arm eller hand efter en svår förbränning. Då 
neml. genom brännskadan handen blifvit beröfvad sin hud 
och förvandlad i en enda stor sårjta, så sammanväxa fingrar- 
na med hvarandra och det hela beklädes med en ärr väfnad, 
som har den egenskapen att allt mer och mer sammamdraga 
sig och sålunda ge upphof åt de svåraste missbildningar. 
Ett öga kan genom en stöt inflammeras och blir genom 
denna inflammation beröfvadt synförmågan. Men vare sig 
att våldet verkat direkte, eller indirekte genom sjukdom, till 
något dylikt dåligt resultat, så blir saken ändå densamma; 
förlusten af en viss förmåga eller lem och missbildningen ha 
i alla händelser framkallats af den skada som ursprungligen 
på våldsamt sätt tillfogats kroppen, men dess följd har äfven 
blifvit lokal och inskränkt till någon del af densamma. 

Till den andra gruppen hör skada som i sina verknin- 
gar angriper hela kroppen eller, hvilket leder till samma 
resultat, de för dess bestånd och helsa vigtigare organerna: 
såsom hjärna, ryggmärg, hjärta, lungor m. fl. Resultatet af 
en sådan skadlig inverkan är allmän sjuklighet eller sjuk- 
dom. Nästan hvarje sår och skada kan under ogynsamma 
omständigheter medföra i släptåg sjukdom och iemna efter 
sig sjuklighet, men lyckligtvis hör detta till undantagen. 

Nu kan naturligtvis af samma skada uppstå som följd 
både lokala besvärligheter och allmänt lidande. Men ett så- 



Digitized by 



Google 



"Svår kroppsskada", enligt K. F. 26 Nov 1866. 305 

dant förhållande behöfde ej af lagen tagas i s&rskildt be- 
traktande, tj gerningen bedömmes efter den svåraste följ- 
den, ehvad denna ftr lokal eller allmän. 

En sårskada är endast den närmaste följden af ett 
våld, som träffat kroppen; den är förstörelsen af någon dess 
del. Det, som sedan följer, läkningsprocess, eller sjukdom 
eller död är en följd af denna skada, men det är ej skadan 
sjelf. Att man både bör och kan skilja mellan sårskadan 
och de genom densamma framkallade lifsprocesserna i orga- 
nismen såsom mellan orsak och verkan, visa de fall der af 
lika orsak kommer olika verkan, der af tvenne till utseen- 
det fullkomligt lika sårskador, den ena hastigt orsakar död, 
medan den andras följd blir sjukdom. Hvad är t. ex. vid 
ett skottsår i hufvudet, hvilket på stället dödar, sjelfva sår- 
skadan? Jo, förstörelsen i hufvudets olika delar, och denna 
förstörelses följd är döden. Men om döden ej kommit så 
hastigt, om i de oskade, de icke krossade eller sönderslitna 
delarna, dessas inneboende iifsprocesser blifvit väckta och 
fått tid att utveckla sig, om en läkningsprocess begjnnt el- 
ler en sårsjukdom tillkommit, då blifva också alla dessa en- 
dast följder orsakade af såret. Vill man derföre undvika 
att under det vidare förloppet nödgas dra en godtycklig 
gräns mellan sårskadan och dess följder samt undgå att sär- 
skilja hvad som hör tillsamman, såsom t. ex. den akuta lung- 
inflammationens omärkliga öfvergång i den kroniska, så gör 
man bäst i att genast skilja mellan sårskadan eller förstö- 
relsen, och lifsyttringarna i de kring det skadade stället lig- 
gande delarna. 

Jag anser icke att ett sådant särskiljande i verklighe- 
ten kan få någon praktisk betydelse för bedömmande af hit- 
hörande rättsmedicinska frågor. Men emellertid torde denna 
framställning ej vara utan sin nytta då erfarenheten visat att 
frågor i dylikt hänseende blifvit framställda. Man kan gerna 
för korthetens skuld tala om en sårskadas lifsfarlighet i stället 
för att säga lifsfarlig sjukdom, som följt af sårskada', blott 
man vet att med ett i och fdr sig Ii fsf ärligt sår måste for- 
stås ett sår, som i och för sig dödar utan mellankomst af 

Jwid, Fåren. Tidskr. 1872, 20 



Digitized by 



Google 



306 J- A* Florin. 

sjukliga processer, men att öjriga sår bli lifs farliga endast 
om ur dem utvecklar sig lifsfarlig sjukdom. 

Ofvanstående utläggning leder till en vigtig fråga. Då 
lagstiftaren i § 4 talar om 'svår' kroppsskada och uppräknar 
vissa kriterier, af h vilka något måste anges såsom närvarande 
för att skadan skall bli 'svår' i lagens ögon, har han, då 
han uppställt dessa vilkor, tänkt sig en svår skada i och för 
sig, en abstrakt ekada eller har han dervid tänkt på skadan 
i förhållande till dess följder för den skadade. Har han 
med andra ord som svår uppskattat och definierat endast 
den skada som medför svåra följder? Har han således å- 
syftat att med svårare straff belägga icke den skada som 
möjligen kunnat medföra, utan den som verkligen medfört 
lifsfarlig sjukdom. Vill han straffa ett ondt, som möjligen 
kunnat ske eller ett ondt som verkligen har skett? 

Vår lagstiftning utmäter straffet efter tvenne principer 
den ena är att straffet skall stå i förhållande till den skada, 
som åLstadkommits, vara lindrigt för ringa förseelse och strängt 
för groft brott. Den andra är att uppsåt skärper och oupp- 
såtUgt vållande mildrar straffet för samma förbrytelse. Det 
ligger utom läkarns befogenhet att yttra sig öfver den 
senare synpunkten, öfver den förra eller omfånget och be- 
skaffenheten af tillfogad skada (kroppsskada) får han ofta 
uttala sig, och detta uttalande måste ske i öfverensstämmelse 
med vetenskapens läror och lagens bud. Hos oss har § 4 i 
ofvannämnda Nåd. förordning sagt hvilka omständigheter 
som göra en kroppsskada svår och läkarn får ej införa nå- 
got nytt tillägg eller nytt kriterium; då lagen säger att med 
'svår kroppsskada' förstås bland annat lifsfarlig sjukdom, så 
kan det ej vara dess mening att identifiera begreppen sår- 
skada och sjukdom. Allmänna betraktelsesättet strider äfven 
deremot och vår lag, utgången ur folkets sed, är nog den 
sista att tillåta ett sådant afsteg från folkets betraktelsesätt 
till förmån för vanskliga spekulationer. En kräftknöl i hu- 
den är enligt språkbruket icke sjukdom, förr än symptom 
uppträda, som visa att hela kroppen lider genom dess när- 
varo. Man säger icke att en menniska, som går omkring 
med sin afbrutna arm i band, är sjuk sålängc ej ett allmänt 



Digitized by 



Google 



"Sv&r kroppsskada", enligt K. F. 26 Nov. 1866. 307 

lidande inirädt. En man, som stött hufvudet och svimmat 
för en stund, är ej heller sjuk och d& han reser sig från sin 
vanmakt, kry som förut, säger man ej att han tillfrisknat 
från en sjukdom. En menniska som f&tt ett slag i hufvudet 
hvilket aflossat hufvudsvålen och lemnat benet bart har icke 
med detsamma fått en sjukdom. Sjuk blir han först då, när 
läkningsprocessen i såret öfverger den direkta vägen till 
läkning vare sig med eller utan varbildning och antar en 
förstörande i stället för en helande karakter. Sjukdomen är 
här således något, som kan men ej alltid skall mellankomma. 
Ur en sådan skada i hufvudet kan utveckla sig en sjukdom, 
som består deri, att bitar af det blottade benet dö bort och 
afstötas från det friska, derur kan framgå en hjerninflam ma- 
tion, i det såret kan uppstå ros eller brand och deraf kan 
orsakas en var- eller blodförgiftning, som slutar med döden. 
Detta är sjukdom, det är en följd af sårskadan, men det är 
icke såret sjelft. Det är ej nog med att säga, att en sår- 
skada medfört fara för lifvet eller medfört död, man bör 
uppge på hvilka vägar döden följt eller genom hvilka sjuk- 
liga förändringar i organismen den hotat att intränga. Den 
skada som ej dödar inom kortare tid, genom mekaniskt upp- 
häfvande af för lifvet vigtiga förhållanden och föreningar, så- 
som t. ex. afskurna pulsådror, förblödning, qväfning etc, 
den leder till döden endast genom sjukliga förändringar af 
förstörande natur och i dem, men ej i sårskadan i och för 
sig bör man söka lifsfaran. 

Ur en jemförelse mellan $ 4 och S "^ i ifrågavarande 
förordning sjnes tydligt att lagen, i öfverensstämmelse med 
verkliga förhållandet, antagit att samma sårskada, samma 
våld, skall hos den ene kunna leda till lifsfarlig, hos den 
andre deremot till mindre sjukdom. En sådan åtskiljnad 
hade varit onödig, om lagen velat söka lifsfaran i ett gifvet 
sår och ej i dettas följder för kropp och lemmar. Den kun» 
de dock så mycket mindre göra detta, som det i de flesta 
fall är omöjligt att genast vid första åsynen af ett friskt sår 
säga hvad deraf månde komma, om snabb läkning, om mer 
eller mindre farlig sjukdom eller möjligen död. Endast iakt- 
tagelsen under en viss tid afgör öfver de olika utgångssäiten. 



Digitized by 



Google 



308 J- A. Florin. 

Det är &t läkaren som lagen med förtroende öfverlemnat, 
att såsom sakkunnig säga, när en sjukdom är lifsfarlig och 
när den är mindre farlig; p& detta omräde har han full frihet, 
men utom det upphör hans kompetens. 

Men huru skulle det gå, om lifsfaran ansåges höra till 
sårskadan och ej till den sjukdom som är en följd af skadan. 
Man har ingen annan metod att direkt mäta och ingen an- 
nan hållpunkt, enligt hvilken man skulle kunna uppskatta 
skadans lifsfarlighet utom den statistiska. Men det är ej 
nog att statistikern blott uppger, att så och så många proc. 
af denna skadas bärare ha dött, så och så många ha kommit 
sig. Han måste, om eljest uppgiften skall upplysa något 
och vara noggrann, säga på hurudana vägar, genom hvilka 
sjukliga förändringar döden i hvarje fall följt. Gör han ej 
det så äro hans siffror värdelösa. Statistikern får ej bort- 
lemna bekanta faktorer hvilka inverka på resultatet, det qvar- 
står dock alltid tillräckligt många obekanta, som göra det 
mindre tillförlitligt. Han måste derföre upplysa om huru 
många bland de döda, som aflidit i följd af förgiftnings-sjukdo- 
mar, hvilka utgått från såret, och huru många som dött ge- 
nom andra processer och då dessa förgiftningssjukdomar fö- 
rekomma oftare och i större utsträckning i ett lasarett än i 
ett annat, ja nästan alldeles saknas på ena stället, medan de 
dagligen härja på det andra, så kommer man till det resul- 
tat att samma skada är mycket lifsfarligare i det ena än i 
det andra lasarettet, att af på lika sätt sårade den som in- 
tages i ett sådant dåligt utrustadt lasarett, har mycket större 
utsigt att dö än den, som vårdas i ett lyckligare lottad t sjuk- 
hus, och när man sedan vill jemföra dessa siffror med död- 
lighetsprocenten i andra icke sår sjukdomar, hvilka allmänna 
meningen betecknar såsom lifsfarliga, hvilket lasaretts stati- 
stik skall man då välja, det sjukhusets, som ständigt plågas 
af hospitalsbrand, ros varförgiftningar och dylikt och der 
patienterna dö som flugor eller det, som knappast på åratal 
sett till dylika och som har en liten dödssiffra. Jemförelsen 
blir ju omöjlig. Läsare tterna visa sig vidare i sådant af- 
seende sämre än privata boningar, hvarföre man på senare 
tider begynt sträfva till att göra de förras förhållanden så 



Digitized by 



Google 



"Svår kroppsskada", enligt K. F. 26 Not. 1866. 309 

lika de senares som möjligt. Det är allmänt erkändt att 
s&rskador läkas bättre utom än inom lasaretter och denna 
omständighet gör att ogjnsamt förlupna sjukhasfall ej kunna 
erkännas s&som normalmått för en skadas lifsfara. tj de göra 
procenten alltför hög äfven i de bättre sjukhusen. Men upp- 
gifter i dylika ämnen frän privat sjukvård äro svåra ja nä- 
stan omöjliga att erhålla i stort antal och sålunda bortfaller 
en vigtig förmildrande faktor i statistiken och för läkaren 
heter det derföre: döm ej för strängt eller rättare, döm ej 
alls efter siffror. Men vidare. Jag må ta hvilken sjukdom 
som helst och uträkna dess dödsproceot, så beror den af 
både sjukdomens egen natur, dess på olika tider olika kraft 
och våldsamhet, och slutligen på lokala, temporära och in- 
dividuela inflytanden, som modifiera sjukdomens förlopp. 
Jemför jag nu en viss sårsjukdom - med en annan icke sår- 
sjukdom, som på en ort härjat häftigt i följd af mycket o- 
gy nsam ma förhållanden så utfaller resultatet på ett sätt, jem- 
för jag deremot sårsjukdomen med annan sjukdom på en 
ort der denna varit mycket lindrig och visat sig mycket 
litet lifsfarlig så utfaller resultatet på ett annat sätt. I san- 
ning man måste operera med enorma tal för att här kunna 
utplåna alla de sidoinflytanden och upphäfva alla de oriktig- 
heter hvartill ett summariskt statistiskt förfarande gör sig 
skyldigt och ändå skulle man ej kunna bjuda detta sanno- 
likhets resultat åt domaren, ty han skulle afvisa det med 
den städse återkommande frågan *har detta sår vant lifsfar- 
^igt? jag har att dömma öfver detta och ej öfver edra hun- 
dra tusen, mot hvilka intet åtal inför mig blifvit väckt. Jag 
vet att ett dylikt sår kan leda till döden, men ni som läka- 
re skall säga mig om just detta sår varit lifsfarligt, ni skall 
enligt S 4 säga mig om här varit lifsfarlig sjukdom. Och 
dermed ha vi återkommit till att finna lifsfarans rätta plats 
i de sjukliga processerna, som härflyta ur skadan. Den sta- 
tistiska metoden skulle vidare många gånger lemna oss i 
sticket. Hur vill man t. ex. begagna den, då det gäller att 
bestämma lifsfaran i många små kroppsskador, hvilka hvar för 
sig äro högst oskyldiga men sammanlagda medföra döden? 
Ofta nog förekomma inom rättsläkarens praxis sådana fall, 



Digitized by 



Google 



310 J. A. Florin. 

der en person s&lunda misshandlats och der svär och lång- 
varig sjuklighet, ja död blir följd. Nu äro dessa blånader, 
blodviten, skrubbs&r m. m. af ringa betydenhet i och för 
sig. Hur man än adderar blir summan obetydlig i för- 
hållande till andra skadors dödlighetsprocent, och dock med- 
föra de fara för lifvet genom den sjukdom de åstadkomma. 
Enligt statistiken skulle man anse ett sådant fall för lätt^ 
enligt verkliga förloppet blir det svårt. Således ännu ett 
skäl att söka lifsfaran ej i skadan i och för sig utan i dess 
följder, de sjukliga processerna. 

Man kunde nu visst säga att statistiken i allmänhet taget 
ej är tillförlitlig men att deremot statistiken på ett visst sjukhus 
bestämdt anger lifsfaran för en viss skada på det sjukhuset. 
Detta medgifves villigt och den kan göra god nytta i att 
afskräcka folk från att söka bot på ett dylikt, men icke får 
den användas för rättsmedicinskt ändamål, ty då skulle det 
säregna inträffa att gerningsmannens straff blefve beroende 
icke af gerningens verkliga följd, utan af den misstanke om 
större eller mindre lifsfara, som man, allt efter sina siffror, 
hyser på det ena eller andra stället. Man kan vidare in- 
vända att efter det är detsamma om död i följd af våld in- 
träffar på det ena eller andra, bättre eller sämre sjukhuset, 
så bör också faran få bedömmas sådan den der visar sig, 
men dervid skulle man komma till höjden af godtycke på 
falska premisser. Det vore detsamma som att döma en men- 
niska icke blott för det brott, som han verkligen begått, utan 
äfven för alla dem, som man kan misstänka honom för att 
han framdeles skall kunna begå. Det vore att åter föra 
rättsmedicinen in på afvägar, hvilka den till juridikens och 
dess egen heder redan fullkomligt öfvergifvit. Det vore en 
återgång till letalitetsgradsystemet med dess möjligheter och 
tilirälligheter, dess om och men. 

Det gifves lyckligtvis få sjukdomar, om hvilka man 
med säkerhet kan säga att den angripne alltid är utan 
räddning förlorad. I de flesta ligger åtminstone någon san- 
nolikhet för lycklig utgång. Nu tinnes det vissa sjukdo- 
mar, hvilka folkmedvetandet stämplar såsom farliga och 
andra, hvilka anses för obetydliga. Men allt detta är re- 



Digitized by 



Google 



"Svår kroppsskada", enligt K. F. 26 Nov. 1866. 311 

lativa och allmäDna begrepp. S&snart det gäller ett be- 
stämdt sjukdomsfall, en insjuknad person, blir betraktelsen 
genast riktad mer speciellt på det särskilda fallet och nu 
t. ex. heter det ej mera är tyfus eller lunginflammation 
en farlig sjukdom? utan är den tyfus eller den lunginflam- 
mation, som denne sjuke har farlig? Dermed uttalas indi- 
rekte en förmodan att läkaren skall kunna bedömma det en- 
skilda fallet, det är hvad man på läkarespråk kallar att ställa 
en prognos. Och läkarn kan ej undandraga sig att svara. 
I lätta fall torde han ej vilja uppskrämma omgifningen med 
dystra miner, i allvarsamma ej undanhålla dem sanningen, i 
tvifvelaktiga dröja med svaret tills en vändning inträder. 
Men hvad är det som leder hans omdöme. Jo just denne sju- 
kes tillstånd, och icke tillståndet hos alla de andra af sjuk- 
domen lidande, hvilka han haft under sin vård. Af den ovan- 
ligt höga eller ovanligt länge ihållande febern, af den svaga, 
ofta uteblifvande knappt kännbara pulsen, af de sjunkande 
krafterna, af den begynnande medvetslösheten sammansätter 
sig en bild, öfver hvilken dödens mörka skugga faller och 
läkarn säger 'här är fara för lifvet'. Men febern sjunker, 
pulsen höjer sig, medvetandet återvänder, krisen är öfver 
och läkarn säger 'faran är förbi'. Han har bedömt faran 
efter sjukdomsteckuen i detta enskilda fallet. Har han gjort 
orätt? Ett exempel skall visa hur läkarn kan följa och lik- 
som känna på den stigande lifsfaran. En person får ett 
knifbugg i bröstet som går in i brösthålan. En inflamma- 
tion i lungsäcken blir deraf en följd. Denna inflammation 
åtföljes af en utgjutning af vätska i bröstsäcken. Läkarn 
kan följa denna vätskas tillökning i mängd der den sti- 
ger uppåt tum för tum från bröstkorgens botten vid mellan- 
gärdet till halstrakten. För h varje tum den stiger ökas fa- 
ran den sjuka sidans lunga hoptryck es och blir alltmer luft- 
tom, den kan ej andas, ej uppta blod. Den andra lungan 
skall låta genom sig passera äfven den sjukas blod och an- 
das för dess räkning, den gör så till en tid, men plötsligt 
silar sig från dess öfverfyllda blodkärl en vätska in i de 
vägar dit luften skulle tränga och hindrar denna från tillträ- 
de, ett lungödem har tillkommit, andningsnöden har stigit till 



Digitized by 



Google 



312 J- A. Florin. 

sin högsta punkt, qväfning hotar att göra ett slut på lidan* 
det, men en åderlåtning tömmer de öfverfjllda blodkärlen, 
ödemet försvinner, patienten andas friare och den värsta 
faran är öfver. Den är stor nog ändå, så länge utgjutning 
finns på andra sidan, men minskas, när denna minskas och 
försvinner när allt exudatet försvunnit och bröstsäoken åter- 
gått till sitt förra tillstånd, hvilket tyvärr ej sker så ofta. 
Faran för lifvet kan dock äfven dervid vara afböjd. Så mä- 
ter läkaren lifsfarans storlek i det enskilda fallet af den sju- 
kes tillstånd och af hans sjukdoms symptomer och så mäter 
folkets betraktelsesätt dem äfven. Domaren, lagstiftaren gör 
härifrån intet undantag, ty lagstiftaren, och den bäste lag- 
stiftaren är folkets sed och rättsmedvetande, och nordens 
folk ha i alla tider haft skarpt öga för såramål och dess 
betydenhet. 

Förlägger man lifsfaran i såret i och för sig och ej i 
dettas inverkan på organismen så kommer man slutligen der- 
hän att ett sår kan medföra döden och man måste ändå för- 
klara, om man konseqvent vill vidhålla sin ståndpunkt, att 
det ej varit lifsfarligt och detta blir så mycket mer nödvän- 
digt om man går ut från statistiken öfver detta sår allena 
eller vissa grupper af sår utan att f^ta afseende vid de vä- 
gar på hvilka det ledt till döden. En rispa i huden är ju 
en småsak? Emellertid kan under ogynsamma omständig- 
heter ros, eller hospitalsbrand komma i detta sår och sluta 
med döden. Sådant har händt och händer. Ingen tänkande 
meuniska kan förneka, att ej en sjukdom som slutats med 
döden varit farlig för lifvet, ty hvad är lifsfara om ej just 
dödsfara, eller sannolikhet för att döden skall inträffa, och 
der denna sannolikhet blifvit verklighet der har väl lifsfara 
förut varit? Men håller man sig blott till gruppen *rispor i 
huden', så måste man förneka sådanas lifsfara och konseqvent 
säga att ej heller denna rispa varit farlig för den döde. 
Helt annat blir förhållandet om jag äfven tar den ur rispan 
uppkomna sjukdomen i betraktande, och bedömmer densam- 
ma efter den lättare eller svårare beskaffenheten af de symp- 
tom, som der visar sig. Då har jag gjort hvar man rätt 
Om den sårade måste ligga veckor eller månadtal i en svår 



Digitized by 



Google 



"Svår kroppsskada", enligt K. F. 26 Nov. 1866. 313 

sjukdom och under denna tid sväfva mellan lif och död och 
jag attesterar lifsfarlig sjukdom' och gerningsmannen döm- 
mes för att ha tillfogat honom 'sv&r kroppsskada', så har 
rättvisa skipats och han straffats för det svåra lidande den andra 
verkligen lidit, men om jag säger att en person har varit i 
lifsfara derföre, att han har haft blottadt ben p& hufvudet 
och samme man är läkt efter n&gra dagar, utan att ens ha 
behöft hålla sig inom rummet, ingalunda sällsynta fall, och 
gerningsmannen så dömmes till tukthus för det att den an- 
dre hade en viss proc. möjlighet att dö, så vore det i san- 
ning ilia bestäldt med rättvisa och billighet. 

Ur det ofvan sagda iramgår tydligen att lifsfaran kan 
rätt bedömmas och uppskattas endast efter de sjukdomssymp* 
tomer, som inställa sig efter en misshandel. Man måste här- 
vid bedömma fallet efter samma allmänna medicinska grund 
och erfarenhet,' som leder läkarn i det dagliga lifvet, då det 
gäller att förutsäga hurudan en sjukdoms utgång skall blifva, 
om helsa eller död, om fullständig eller ofullständig läkning, 
det vill med andra ord säga, om man skall ställa en god 
eller tvifvelaktig eller dålig prognos. I de flesta fall måste 
man derföre i början, om man vill undvika att afge ett för- 
hastadt utlåtande, som det sedan kan blifva svårt nog att 
upprätthålla, yttra sig endast vilkorligt och icke glömma att 
fastän tio fall haft samma utgång, det elfte kan fk en mot- 
satt !När sjukdomen sedan, såvidt menskligt och vetenskap- 
ligt förutseende räcker, är aflupen, har man &ia händer och 
kan utan hinder yttra sig öfver hvad man derunder verkli- 
gen iakttagit. 14 u blir läkarn ofta tillfrågad om en nyss å- 
dragen skada kan förmodas bli dödlig, emedan i sådant fall 
gerningsmannen måste hållas häktad. Hans svar får då af- 
ges efter de företeelser fallet erbjuder. Finnes bos honom 
ingen tvekan om utgången, då, men också endast då, må 
han svara: här är lifsfara eller här är icke lifsfara för han- 
den. Men är fallet tvifvelaktigt, finnes det blott sannolikhet 
för det ena eller andra, för död eller helsa, då må han akta 
sig att säga för mycket, hvad som möjligen kan ske, sker 
icke alltid. 

Det vore för öfrigt önskligt att läkaren i sina utlåtan* 



Digitized by 



Google 



314 J. A. Florin. 

den öfver vigiigare frågor rörande misshandel och annat dy- 
likt skulle frångå den ofta brukade lakoniska kortheten och 
i likhet med hvad som är föreskrifvet för medico- legala 
obduktioner låta äfven motiverna för sina slutsatser synas. 
Jag är öfvertygad om att dessa motiver och den utförligare 
framställningen af alla till rättsfallet hörande medicinska om- 
ständigheter mången gång skulle ge domaren vigtiga håll- 
punkter och upplysningar. För den högsta medicinska auk- 
toriteten äro de rent af nödvändiga och kunna aldrig bli för 
noggranna. Den får aldrig se sjelfva fallet, utan måsle söka 
ledningen för sitt uttalande i akterna. Ju fullständigare des- 
sa äro, desto lättare blir bedömandet och desto säkrare sker 
rätt åt alla. 

I CoUegium Medicum förevar under förra året ett hit- 
hörande fall, som i och för sig är af föga intresse, då det 
ur rättsmedicinsk synpunkt endast kan bedömmas på ett sätt, 
men som dock gifvit anledning till mycket missförstånd. 
Fallet följer här nedan. 

Utdrag ur Collegii Medici i Finland proto 
koll för den 20 September 1872. 

§ 5. 
Uti Nådigt reskript af den 6 innevarande September 
månad, hvilket upplästes, meddelar Hans Kejserliga Ma- 
jestät, hurusom vid föredragningen af de besvär målare- 
utlärlingen Gustaf Edvard Lindfors från Helsingfors stad i 
underdånighet anfört öfver Åbo Hofrätts den 23 nästförvikne 
Februari gifna utslag uti ett i besvärsväg till Hofrätten in- 
kommet mål, deri Gustaf Edvard Lindfors tilltalats bland 
annat att hafva den 24 Oktober 1871 tillskyndat murarelär- 
lingen Karl Robert Numberg en svårare sårskada i bakre 
delen af hufvudet, Hans Kejserliga Majestät i anled- 
ning af hvad vederbörande läkares i saken afgifna bevis och 
ransakningen för öfrigt innehåller, velat inhemta Collegii un- 
derdåniga utlåtande, huruvida ifrågavarande sårskada i och 
för sig varit vådlig för lifvet och således bör anses hafva 
ovilkorligen medfört lifsfarlig sjukdom, eller om dylik sjuk- 
dom af sagde skada endast varit att befara, hvarföre Colle- 



Digitized by 



Google 



"Svår kroppsskada", enligt K. F. 26 Nov. 1866. 315 

ginm anbefallee att med slikt utlåtande inkomma och hand- 
lingarna i målet, hvilka biläggas, äfven återställa. 

Collegium lät nu handlingarna i detta mål sig förelä- 
sas och inhemtade deraf att sedan murarelärlingen Karl Ro- 
bert Numberg, om hvars ålder och frejd uppgift saknas, bo- 
satt i gården n:o 13 vid hörnet af Eriks- och Abrahams- 
gatorne i Helsingfors stad, vid hemkomsten från arbete i sta- 
den middagstiden tisdagen den j24 Oktober 1871 i gårdens 
portgång sammanträffat med målarelärlingarne Gustaf Edvard 
Lindfors född år 1849 och Adam Holm född äfven år 1849, 
af hvUka Holm var högeligen men Lindfors i mindre grad 
drucken, han med dessa råkat i ordvexling, hvarpå stenkast- 
ning följde, hvarunder Numberg utanför porten träffats å 
bakre delen af hufvudet af en större sten, hvilken Gustaf 
Edvard Lindfors kastat emot honom, dervid Numberg med- 
vetslös omkuUfallit invid porten; att Karl Robert Numberg 
härefter af gårdsegarinnan Hedvig Fredrika Nordström blif- 
vit förhjelpt in å gården, dervid han haft ett stort blodsår 
å bakre delen af hufvudet och kort derpå blifvit afförd till 
allmänna sjukhuset i staden att derstädes vårdas; att enligt 
intyg af den 26 i samma Oktober månad af Amanuensen å 
sjukhuset August Neovius Karl Robert Numberg derstädes 
sedan den 25 i nämnde månad vårdats för ett sår i hufvu- 
det, samt, enligt tvenne af Assistentläkaren å sjukhuset Me- 
dicine och Kirurgie Doktorn Leopold August Krohn å ed 
utfärdade betyg, Karl Robert Numberg med stöd af det för- 
ra, afgifvet den 3 November 1871.^ haft å venstra sidan af 
hufvudet ett sår, i bottnen hvaraf blottadt ben i betydlig 
utsträckning kändes och hvilken skada måste anses vådlig 
för iifvet, samt att med stöd af det senare betyget, afgifvet 
den 15 December 1871, Numbergs sårskada numera är läkt 
och inga vidare följder för hans lif och helsa äro att deraf 
befara; samt att Kari Robert Numberg blifvit ifrån sjukhu- 
set ut^krifven såsom frisk redan den 13 November 1871 och 
den 28 i samma månad inför Rådstufvurätten i Helsingfors 
fört sin talan i målet emot Lindfors för af denne honom 
tillfogad sveda och värk samt tidspillan. 

Som nu vid afgifvande af det Collegium affordrade ut- 



Digitized by 



Google 



316 J* A. Florisu 

låtandet om vådligheten för lifvet af den murarelärlingen 
Karl Robert Numberg den 24 Oktober 1871 med en sten i 
. hufvudet tillfogade Bårskada olika åsigter af GoUegii leda- 
möter uttalades, skreds till omröstning, dervid yttrade sig 
i ordning först 

Adjungerade ledamoten Docenten Doktor Hallsten, att 
dä den särskada, hvilken med en sten blifv^it den 24 Okto* 
ber 1871 tillfogad murarelärlingen Karl Robert Numberg i 
hufvudet, dervid Numberg medvetslös omkullfallit, ännu den 
3 derpåföljde November, då Assistentläkaren Doktor Krohu, 
derom å ed afgaf sitt betyg, hade i bottnen deraf blottadt 
ben i betydlig utsträckning, anledning förefanns att befara 
det häraf en för lifvet vådlig sjukdom kunde uppstå; men 
att då Numberg sedermera redan den 13 i samma November 
månad ifrån sjukhuset utskrefs såsom frisk, och enligt det 
af doktor Krohn under den 15 derpåföljde December afgifna 
bevis inga menliga följder af sårskadan vidare äro för hans 
helsa och lif att befara, Herr Doktorn ansåg ifrågavarande 
sårskada icke hafva varit i och för sig vådlig för lifvet och 
icke heller böra räknas till sådan svår kroppsskada, som 
omnämnes i Nådiga förordningen angående dråp utan uppsåt 
att döda och annan misshandel å person af den 26 Novem- 
ber 1866. 

Adjungerade ledamoten Docenten Doktor Wasastjerna 
och 

Ledamoten Professoren Doktor Pippingsköld förenade 
sig med Docenten Doktor Hallsten. 

Ledamoten Professoren Doktor Estlander anhöll att få 
handlingarne sig meddelade. 

Och som voteringen uti ifrågavarande ärende härvid 
afstannade beslöts: att akten i målet skall tillställas Leda- 
moten Professorn Doktor Estlander, hvilken med stöd af 
stadgandet härom i 6 § 23 kapitlet Rättegångs-Balken eger 
densamma vid förstskeende sammanträde återställa och sitt 
utlåtande i ärendet afgifva. Som antecknades. 

In fidem protocoUi: 
Frans Johan Rabbe. 



Digitized by 



Google 



"Svår kroppeskada", enligt K. F. 26 Nov. 1866. 317 

Utdrag ur Gollegii Medioii i Finland proto- 
koll för den 27 September 1872. 

§ 3. 

Herr Ordföranden *) tiilkännagaf, att sedan vid senaste 
sammanträde den 20 dennes omröstningen i GoUegium uti 
målet angående beskaffenheten af den sårskada i hufvudet, 
h vilken den 24 Oktober 1871 blifvit tillfogad murarelärlin- 
gen i Helsingfors stad Karl Robert Numberg, afstannat der- 
vid att ledamoten Professoren Riddaren Doktor Estlander 
anhållit att få handlingarne i ärendet sig meddelade, desam- 
ma numera blifvit af Professoren återställde, h vårföre detta 
ärende nu till vidare handläggning företogs, dervid yttrade 
sig 

Professoren Doktor Estlander sålunda: Strängt taget kan 
hvarje äfven den minista laesion kallas lifsfarlig, emedan 
den kan gifva upphof åt sjukliga processer, som hafva orga- 
nismens undergång till följd. Det vanliga språkbruket an- 
vänder dock detta uttryck endast om sådana laesioner eller 
sjukdomar, som medföra en större fara för organismen. Huru 
stor faran härvid skall vara är naturligtvis något helt och 
hållet konventioneit, men om jag för att erhålla ett bestämdt 
mått, tager såsom exempel den fläcktyfus, som våren 1868 
herrskade i landet och hvilken hvar och en torde hafva an- 
sett lifsfarlig, visar det sig att denna sjukdom på medicinska 
afdelningen af allmänna sjukhuset härstädes lemnade en mor- 
talitet af 12,29 procent jemför jag nu dermed mortaliteten 
för sår i hufvudet utan annan derjemte diagnostiserad lae- 
sion än att en större eller mindre del af hufvudskålen varit 
blottad, så finner jag ur journalerne från kirurgiska afdel- 
ningen att denna under tio af 'de senaste åren utgjort nära 
på dubbelt så stor procent. Jag måste derföre anse dessa 
sår såsom lifsfarliga så mycket heldre som alla kirurgiska 
auktoriteter instämma häri. Jag citerar endast den hos oss 
vanligaste kirurgiska handboken af Vidal-Bardeleben, hvarest 
säges om dessa sår: "Die Bedeutung dieser Wunden ist 
immer grösser als diejenige der Wunden anderer Körpertheile, 



*) Generaldirektören Professoren F. v. Willebrand, 

Digitized by VjOOQIC 



318 J. A. Florin. 

denn selbst da, wo nur die behaarte Haut verlezt wurde, isi 
Gefahr vorhanden; um so viel mehr wenn die Oalea öder 
gar das pericranium (benhinnan) getroffen wurde, Die Nähe 
des Oehiras und die zahlreichen GefUssverbind ungen erklä- 
ren genugsam die Gefahr dieser Wunden, welche besonders 
da vorhanden ist, wo ein Erjsipel öder profuse Eiterung 
hinzukommt. Man rnuss desshalb in Bezug auf Prognose 
selbst der geringsten Kopfwanden sehr vorsichtig sein, na- 
mentlich da wo es sich um gerichtliche Fälle handelt'\ 
Detta förhållande att s&dane sår äro lifsfarliga förändras icke 
derigenom att läkningsprocessen under sammanstötande gynn- 
samma omständigheter är ganska kort, ty äfven fläcktyphus 
kan förlöpa ytterst lindrigt, utan att dock derigenom förlora 
sin egenskap att i och för sig vara en för lifvet vådlig sjuk- 
dom. 

När i fjerde paragrafen af Kejserliga Förordningen om 
dråp utan uppsåt att döda och annan misshandel å person af 
den 26 November 1866 förklaras hvad med svår kropps- 
skada skall förstås, uppräknas äfvcn 'lifsfarlig sjukdom'. Så 
väl af den skilnad, som det vetenskapliga språkbruket gör 
mellan laesion och sjukdom, såsom ock af den ställning ut- 
trycket Uifsfarlig sjukdom' har i denna paragraf, kunde man 
tolka densamma sålunda att en traumatisk laesions gravitet 
i och för sig sjelf ej eger någon betydelse i detta afseende, 
utan den sjukliga process, som möjligen uppkommer i följd 
deraf. Men denna tolkning skulle leda till en mycket falsk 
uppskattning af faran vid en kroppsskada. Antag att uti i- 
frågavarande fall en mindre del af något hufvudskålsben dött 
bort, så skulle, på grund af denna under sådana omständig- 
heter lifsfarliga sekundära sjukdom, kroppsskadan böra hän- 
föras under paragraf 4 i förordningen. Ett annat fall der- 
emot i hvilket hufvudskålen är genomhuggen med en sabel 
och bensplittror ligga på hårda hjernhinnan och reta den- 
samma men icke desto mindre läkning följer utan några 
farliga symtom, komme enligt denna tolkning att hänföras 
till de lindriga kroppsskador, som paragraf 7 omnämner, e- 
huru den sjukes lif under hvarje dag af den flere veckor va- 
rande läkningsprocessen hängt på den allra svagaste tråd. 



Digitized by 



Google 



"Sv&r kroppsskada'', enligt K. F. 26 Nov. 1866. 319 

Faran för lifvet ryckte visserligen i det förra fallet ge- 
noro bortdöendet af benet ett godt steg närmare, men 
den kom dock aldrig så nära, som den redan från början 
var i det senare fallet. Jag har tagit detta sistnämnda fall 
ur kirurgiska afdelningens journal, men ur den kirurgiska 
litteraturen kunde man hämta ännu mer släende exempel 
på den oriktiga uppfattning af faran för lifvet, som en sådan 
tolkning skulle föranleda. För att rätt uppskatta denna fara, 
måste man således fästa afseende • så väl å laesionens pri- 
mära gravitet, som innefattar de olika vägar på hvilka den 
kan föra till död, såsom ock på den sekundära sjukdomens 
gravitet, hvilken utvisar huru stort steg den af laesionen 
förorsakade störingen i organismen tagit framåt på någon 
af dessa vågar. I sjelfva verket afser äfven författningen 
tjdeligen denna primära gravitet, då den i paragraf 1 låter 
den omständighet verka förmildrande på gerningsmannens 
straff, att *gerningen var af den beskaffenhet att döden, så- 
som sannolik verkan deraf, ej väntas kunde', och jag kan 
derföre icke antaga att samma författning i paragraf 4 skulle 
frångå detta, betraktelsesätt. 

Få dessa grunder och i betraktande deraf att D:r Krohn 
i afgifven läkare-attest intygat, att hufvudskålsben i betydlig 
utsträckning varit blottadt, äfvensom att, hvad ransakningen 
i målet upplyser symtom af hjernskakning (commotio cere- 
bri) föregått hans intagande på sjukhuset, måste jag anse 
att det våld, hvilket öfvergått Numberg i och för sig varit 
vådligt för lifvet och böra hänföras till sådan svår kropps- 
skada, som Kejserliga Förordningen om dråp, utan afsigt att 
döda, och annan misshandel å person af den 26 November 
1866, i paragraf 4 afser. 

Professoren Doktor Hjelt 

Professoren Doktor von Becker och 

Herr Ordföranden förenade sig med Docenten Doktor 
Hallsten. 

Och kommer i stöd häraf utlåtande att i enlighet med 
de flesta rösterna i detta ärende uppsättas samt i afgående 
skrifvelse för denna dag till Hans Kejserliga Majestät 



Digitized by 



Google 



320 J. A. Florin. 

i underdånighet öfversändas jemte omröstningen, då äfven 
ransakningen i målet skall återställas. Som antecknades. 

In fidem protocolli: 
Frans Johan Rabbe. 

De paragrafer i ofta nämnda Nådiga förordning, hvilka 
kunna komma i fråga att tillämpas på detta fall, lyda som 
följer : 

8 3. 

Den som, genom uppsåtlig misshandel eller genom 
vållande, tillfogat annan sådan kroppsskada att denne 
deraf ljutit döden, varde såsom baneman ansedd, ändå att 
döden ej var omedelbar följd af sjelfva handlingen, utan af 
annan, genom samma handling i verksamhet satt orsak, eller 
handlingens dödliga verkan kunnat genom tidigt användt bo- 
temedel förekommas, eller handlingen, för särskild kropps- 
beskaffenhet hos den döde, eller för tillfällig omständighet, 
hvarunder skadan honom tillfogades orsakat döden. Blef 
skadan dödsorsak endast i förening med omständigheter, de 
der, utan gerningsmannens skuld, efteråt tillkommit, såsom 
särskild sjukdom, dröjsmål med begagnande af botemedel, 
sedan sådant användas kunnat, vårdslöshet eller oskicklighet 
vid botemedels användande, eller annat dylikt ofall, då må 
för dråpet ej dömmas till högre straff än i 2 S sagdt är. 

8 4. 

Har någon misshandlat annan så att denne deraf fått 
svår kroppsskada, och var sådan skada åsyftad, dömmes — 

(Här följa straffen). 

Med svår kroppsskada förstås i denna Förordning för- 
lust af talförmåga, syn eller hörsel, svårt lyte eller annat 
svårt kroppsfel, stadigvarande svårt men å helsa, eller lifs- 
farlig sjukdom. 

S 7. 

För uppsåtlig misshandel å annan, deraf mindre lyte, 
kroppsfel eller sjukdom än i 4 § sägs uppkommit, varde 

(här följa straffen). 



Digitized by 



Google 



*'Syår kroppsskada**, ezdigt K. F. 26 Kov. 1866. 321 

S 9. 
Har D&gon genom uppsåtlig misshandel, dock utan af- 
sigt att skada, tillfogat annan sådan kroppsskada, som i 4 
eller 7 § säges, men inträffade den följd af misshandeln en- 
dast i förening med omständigheter, de der, utan gernings- 
mannens skuld, efteråt tillkommit och kunna hänföras till 
sådant ofall, som i 3 § namnes må gerningsmannen ej dömmas 

(följa straffbestämmelserna). 

s la. 

För uppsåtlig misshandel ä annan medelst hugg, slag, 
stöt, knuffning eller djlik förgripelse, deraf ringare eller icke 

någon skada följt, varde — — — — — — — — — 

(straffbestämmelserna) — — - — — — — -. — — — 

Af dessa lagbud framgår att kroppsskadan skall vara 
en följd af misshandeln och ej af annat mellankommet ofall, 
då gerningsmannen i senare fallet straffas blott för vållande. 
Paragraferna 3 o. 9 ha i detta fall ej kommit till användning. 
Ingen har bestridt att ej Numbergs kroppsskada varit en 
följd af den honom ågångna misshandeln. Den andra frågan 
blir: af hvilken betydenhet var denna kroppsskada eller med 
andra ord till hvilken af §§ 4, 7 och 12 skall denna hänfö- 
ras? Numbergs sårskada, sår i bakhufvudet med blottadt 
ben, var ej 'förlust af talförmåga, syn eller hörsel*, den var 
ej 'svårt lyte eller annat svårt kroppsfel', ty med dessa ord 
har man ännu aldrig i svenska språket betecknat ett öppet 
sår; den var likalitet 'stadigvarande svårt men å helsa', åter- 
står således blott att se till om den var eller med andra ord 
om deraf kommit 'lifsfarlig sjukdom'. 

Nu innehålla ransakningshandlingarna att Numberg 
efter erhållet sår svimmade och föll, men straxt derpå upp- 
stod och med gårdsegarinnan Nordströms hjelp kom in 
på gården. Denna svimming var således en hastigt öfver- 
gående och lätt, utan vidare följder och betydelse. De tvenne 
läkarebetygen från allmänna sjukhusets kirurgiska afdelning 
tala ej ett ord om att någonting skulle af brutit den regel- 
bundna läkningsprocessen, och man måste naturligtvis fatta 
denna tystnad så att läkningen gått ostörd och utan tecken 

Jurid. Fåren. Tidakr. 1872. 21 



Digitized by 



Google 



322 J. A. Florin. 

till farliga tillstötar, då i annat fall den betyg gifvande lä- 
karn ej skulle underlåtit att framhålla sådana vigtiga på 
straffbarheten väsendtligt inverkande omständigheter. Här 
passar således ej heller kriteriet 'iifsfarlig sjukdom*. Para- 
grafens innehåll är i och med detsamma uttömdt och vi äro 
hänvisade att rubricera Numbergs skada under 7 eller 12 $, 
under hvilken af dem tillhör det lagskiparen att afgöra på 
grund af handlingarna i målet. 



Digitized by 



Google 



Ttterligare svar till Ir Th. Sederholm. 

FörsTara sanningen uti döden. 
Johan Olof WalHn, 

Hr Th. Sederholm har uti den strid han öppnat emot 
mig, i sednaste häfte af denna tidskrift, inlagt sitt slutord. 
Detta slutord päkallar af mig ett ytterligare svar. Men det- 
ta mitt svar blir ingalunda mitt slutord; ty, om det skulle 
falla Hr S. in att ånyo upptaga striden, tänker jag icke, 6& 
länge jag förmår sätta mina tankar pä papper, i denna sak 
nedlägga pennan eller upphöra att emot vränga angrepp för- 
svara sanningen. Voltaire sade att det behöfts aderton sek- 
ler för att bygga upp kristendomen, men att det behöfdes 
blott en man för att rifva ner den. Många ädla och varm- 
hjertade män hafva konstruerat den Irländska progressif- 
verkställigheten och gifvit densamma de vackraste resultater. 
Hr S. har tyckt att det ej behöfdes vidare än att skrifva 
några blad i denna tidskrift för att draga ikull alltsamman. 
Men detta har lyckats för Hr S. lika litet som det andra 
för Voltaire. 

I all polemik är det en ganska vanlig taktik, — när 
man förgått sig och sagt hvad man icke kan försvara samt 
derigenom råkat i trångmål, ~ att påstå att ens ord blifvit 
misstydda, såsom ock, — när man sjelf är den, som först 
angripit, och endast erhållit svar på tal, — att vilja spela 
den förorättades roll. Denna taktik har Hr S. i förevarande 
fall tillgripit. Hans ord och uttryck hafva blifvit misstydda; 
emot honom har begagnats ''skärpa i tonen för att icke säga 
bitterhet"; och han sjelf; — ja han har ingenting gjort, som 
kunnat framkalla sådant; endast ett litet oskyldigt, blott 
^'retoucbering" af mina ord åsyftande, men i de skarpaste 



Digitized by 



Google 



324 ^ ▼on Knorring. 

ordalag utfördt, för att icke säga bittert, och tillika fullkom- 
ligen ogrundadt angrepp emot en af samtidens^ af mig be- 
prisade skönaste institutioner, utan att Hr S. dock — nej 
gubevars ingalunda — genom att sålunda med hätskhet samt 
emot rätt och sanning fara ut emot detta föremål för hela den 
civiliserade verldens beundran haft för afsigt att emot det- 
samma göra något utfall. Nu heter det att jag indragit stri- 
den på ''den personliga förbittringens område". Hr S. har 
helt och hållet glömt att det är han, som först angripit mig 
och det alldeles utan fog; likasom han också gör sig ett 
högst egendomligt begrepp om hvad man vid sådana angrepp 
kan och bör tåla, förrådande ett anspråk på att f% opåtaldt * 
fara fram efter behag; och att omförmälda angrepp varit 
obefogade tyckes Hr S. numera, efter den bevisning med 
hårdsmält sanning mitt sednaste svar innehåller, sjelf hafva 
insett, enär han i afseende å samma bevisning iakttagit tyst- 
nad. För öfrigt har Hr S. varit synnerligen olycklig vid 
nedskrifvandet af sin ifrågavarande uppsats. Åtskilliga af 
hans yttranden fordra förklaring, uttydning, "retouchering", 
emedan med dem skall menas något helt annat än de 
uttrycka. När Pantagruel gjorde sin stora sjöresa för att 
upptäcka sanningen, träffade han på en ö långt bort i ocea- 
nen ett underligt folkslag, hvars individer hade för sed att 
säga allting annorlunda än de menade. Denna konst tyckes 
nu vilja göra sig gällande äfven hos oss. 

Hr S. börjar sitt ''slutord'* med en citation af mina ord 
rörande hans sätt att emot rätt och sanning fara ut emot 
det Irländska systemet och utbrister derefter: 'men detta 
argument torde väl få betraktas såsom ett effektfullt talesätt, 
ty svårligen kunde Hr v. K. sjelf tro att någon enda opar- 
tisk läsare derigenom skall bringas till att anse mina an- 
märkningar emot ofelbarheten af ett visst fängelsesystem 
innebära något attentat emot rätt och sanning" etc. Då Hr 
S. så förtröstansfullt vädjar till läsarens opartiskhet, hade 
man väntat sig att Hr S. tillika aktat nödigt att, till åter- 
kallande i deras minne af anmärkningarnes beskaffenhet, å- 
nyo framlägga desamma och, emot hvad jag redan om dem 
ådagalagt, söka bevisa att de icke innefattade något attentat 



Digitized by 



Google 



Ytterligare svar ang. det progreBsiva föngelsesystemet. 325 

emot rätt ooh sanning, ty p& annan väg kunde väl Hr S. ej 
yftnta sig att erhålla ett opartiskt domslut till sin förmån. 
Men detta har Hr S. undvikit. För att satta tidskriftens ak- 
tade läsare i tillfälle att på konstanta skäl och grunder döm- 
ma i denna fråga, vill jag härvid komma Hr S. till biträde 
och taga hans anmärkningar under närmare skärskådande. 
När man med den anspråksfullhet och tvärsäkerhet som Hr 
8. i förevarande fall gjort det, träder upp för att mästra en 
annan och sönderslita ett system, som dock tillvunnit sig så 
allmänna sympatier, borde man hafva tänkt djupare än till 
blotta ytan af detsamma och icke låta en så grof motsägelse 
komma sig till last att man väl på ena sidan erkänner att 
systemet gifvit goda och vackra resultater, men tillika på 
andra sidan vill göra dess två första stadier till verkliga 
pandemonier, der ingen förbättrings åstadkommande vore 
möjligt, påstående att de goda resultaterne vore produkter 
af tjenstemännens nit och den vilkorliga frigifningen, lika- 
som dessa faktorer rimligen och förnufbigtvis vore i stånd 
att uträtta något med två stadier, i h vilka endast förderfvet 
frodades: man borde också hafva visat aktning för sannin- 
gen och icke med dess öfverträdande påstå att i systemets 
första stadium erforderlig förbättring af der insatte fångar 
ej kan tillvägabringas annorlunda än genom underverk och 
att mertalet -> märk mertalet — af de i följande stadium 
behandlade fängarne icke blifvit befriade från den moraliska 
pestsmitta, hvaraf de varit angripne, oaktadt det är med 
autentika siffror till full evidens bevisadt att, efter rationel 
behandling i dessa stadier, dels 75 proc. d. v. s. det öfver- 
vägande mertalet visat de tillförlitliga prof på moralisk för- 
bättring att de kunnat uppflyttas till öfvergångsfängelset, 
dels ock af samtlige från anstalterne frigifne endast 1 1 proc. 
återfallit. Och emot dessa sålunda utredda fakta har Hr S. 
mod att påstå, att förbättring i första stadiet vore möjlig 
endast genom underverk och att andra stadiet beherrskades 
af en öfver mertalet rådande moralisk pestsmitta! och detta 
påstående, som i alla dess delar är stridande emot sannin- 
gen, skulle icke innebära ett attentat emot rätt och sanning! 
Man måste tillstå att Hr S:s begrepp om sanningen och hvad 



Digitized by 



Google 



326 C« ▼on Knorring. 

man är densaaima skyldig visa sig höget egendomliga. Den 
bevisning, som innefattas i det ofvanstäende har jag redan 
i mitt sednaste svar, delvis under en annan form, framlagt 
och Hr S. har dertill blifvit svarslös. Det har varit mig 
ganska oangenämt att nu ånyo upprepa de deri ingående 
för Hr S. besvärande omständigheter; men Hr S. har nöd- 
vändigt velat höra dem en gång till och han har fått sin 
önskan uppfylld. Nu vill Hr 8. genom en ''retouchering'* 
förvandla hela diatriben till blott '^anmärkningar emot ofel- 
barheten af ett visst fängelsesystem*'. Hr S. glömmer att 
han emot de klara skäl, med hvilka jag i mitt sednaste 
svar öfverbevisat honom om sanningens öfverträdande i hans 
yttranden om de två första stadierna, icke haft att anföra 
ett enda motskäl, utan i den delen blifvit fullkomligen svars- 
lös, hvilket jag ej kan uttyda annorlunda än att han befun- 
nit sig au bout de son latin. Det är också på grund häraf, 
och med stöd af det evidenta i sjelfva saken, jag nu, emot 
hvad Hr S. förmodat, icke allenast verkeligen tror, utan äf- 
ven är fullkomligen förvissad om att hvarje opartisk läsare 
skall taga Hr S:s ifrågavarande diatrib för hvad den är och 
alltid förblifver, nemligeu ett "attentat emot rätt och san- 
ning'", hvarigenom då tillika Hr S:s yttrande om hvad jag, 
efter hans begrepp, borde tro förvandlas till — ^ett effekt- 
fullt talesätt'\ 

När jag, efter att hafva fått utstå detta angrepp, om 
det anmärkta tryckfelet yttrade hvad mitt första bemötande 
innehåller, så hade Hr 8. dertill gifvit full anledning genom 
sin diatrib, riktad direkte till mig, och hvari Hr 8., med van> 
ställande af det system jag prisat uppgifvit förhållanden stri- 
dande emot sanningen. Den förklaring jag i mitt sednaste 
svar afgifvit behagar Hr 8. kalla advokatyr. Hr 8. har här- 
med öfvergått till ett skrifsätt i hög stil, som, efter hvad 
jag kan påminna mig, nu för första gången förekommit i 
denna tidskrift. I min tur åter tänker jag ingalunda följa 
Hr 8. på detta område. Men tillvitelsen om advokatyr till- 
bakavisas på det bestämdaste såsom obefogad; ty det af 
Hr 8. åberopade faktum, som jag framlagt, var uttryckligen 
fö renadt med påståendet att frasen var vanställande och in- 



Digitized by 



Google 



Ttterligare svar ang. det progressiya f&ngelsesystemet. 327 

nebar en nonsens, men när Hr S. derefter säger hvad han 
ej ville förneka mig att framhålla, så lemnar han bort denna 
sednare mening, hvilken just gör det sednare yttrandet lik- 
tydigt med det första; och att mina ord skulle innefattat 
det Hr 8. hade vetat hvad ingen annan än jag och redak- 
tionen kände är orimligt. Det, som dock är egnadt att 
väcka den högsta förvåning är Hr Srs påstående att ''fram- 
ställningen genom det ifrågavarande ordet hvarken vanställ- 
des eller blef en nonsens^'. Antingen har detta yttrande 
fallit obetänkt och utan att vara allvarligt menadt, eller ock 
har Hr S. derigenom gifvit ett ganska ofördelaktigt vitsord 
om sitt omdöme. ^'^ Vänta allt af den uttråkande isolerin- 
yen'\ så lyder den fras Hr S., genom dess utstofferande med 
all den utstyrsel skrifkonsten har att erbjuda, välvilligt ut- 
pekat för allmänheten. Det är fråga om ett penitentiär* 
fängelsesystem, som han till ändamål att befordra förbry- 
tares förbättring och der skulle man vänta allt af dess egen- 
skap att uttråka! Kan en gnista sundt förnuft rimligen 
upptäckas i denna mening? Månne icke hvarje läsare ''med 
varm känsla för rätt och sanning" skall anse Hr 8. hafva 
ägt skäl att antaga det något så förnuftsvidrigt icke kunnat 
sägas af en person, hvars ord aktats värda att tryckas, och 
Hr S. således jemväl, med användande af någon eftertanke, 
hafva, om ock positiv kännedom saknades, likväl haft an- 
ledning att förmoda det ett tryckfel här var för handen? 
Skulle icke den nonsens frasen innefattade lända till men 
för författaren och till vanställande af hans afhandling? Att 
dessa frågor ej kunna besvaras annorlunda än jakande visar 
sig sjelffallet. När en gång detta är klart, så har också 
min förklaring i sednaste svaret sin fullkomliga riktighet. 

Hr S. vill ''göra troligt'' att han icke 'Vetoucherat sina 
egna yttranden'", att han ej heller '^hvarken frånträdt eller 
modifierat desamma*' samt att han endast '"utlagt och förtyd- 
ligat sin mening''. Må mig då tillåtas att framlägga en li- 
ten profkarta af hans yttranden, uppställda i lämplig ordning. 
Sålunda heter det, nemligen om den Irländska progressif- 
verkställigheten : än att ''man fordrar i sanning underverk 
af den stränga cellen då man väntar att den på nio måna- 



Digitized by 



Google 



328 Bl. Yon Knorring. 

der skall förmå helt och hållet omskapa menniskor etc. att, 
vid cellfängarnes uppflyttning till andra stadiet, ''mertalet af 
fångar derstädes ännu icke hannit blifva befriade från den 
moraliska pestsmitta, hvaraf de varit angripne'*: att ''syste- 
met trots de två första stadierna ännu icke gått sönder' etc. 
än åter att Hr S. ''i vissa afseenden tillerkänner det Irländ- 
ska progressifsystemet till och med företräde framför det 
absoluta isoleringssystemet^' (förmodligen för den moraliska 
pestsmittans skull): än att *'med progressifsystemet fclngelse- 
reformen tagit ett baksteg, som återflyttar slutmålet ett godt 
stycke längre bort" (hvilket troligen konstituerar nämn- 
da systems företräde framför det absoluta isoleringssystemet): 
än vidare att Hr S. vore "villig att erkänna progressifsyste- 
mets förtjenster" (till hvilka sannolikt äfven detder omöjliga 
underverket räknas) och Hata det all rättvisa vederfaras" 
(genom att förklara fängelsereformen med detsamma hafva 
tagit ett baksteg, som återflyttar slutmålet ett godt stycke 
längre bort, och systemet trots de två första stadierna ännu 
icke hafva gått sönder), en rättvisa i sanning af ganska e- 
gendomlig art. Att i detta brokiga virrvarr af hvarandra 
motsägande yttranden taga reda på hvad Hr 8. i verklighe- 
ten menar öfvergår bvarje förmåga; men hvad som framstår 
klart det är, att Hr S., kommen i trångmål för sin diatrib, 
sökt för tillfället hjelpa sig ur klämman genom en ''retou- 
chering'', denna konst, hvarmed Hr S. först velat experimen- 
tera på hvad jag skrifvit och deri han sedan genom prak- 
tisk öfning vunnit en viss fUrdighet. 

I anledning deraf att jag i någon af mina skrifter sagt 
att progressifverkställigheten vore grundad på en ljus och 
eminent tanke, vill Hr S. nu till förmån för det absoluta iso- 
leringssystemet reklamera enahanda vitsord. Det torde icke 
vara Hr S. obekant att den form, hvarunder ifrågavarande 
tanke på andra sidan om oceanen först uppenbarade sig, 
utvisade att tanken var allt annat än ljus och eminent. 
Det är först sedan den gifvit ansenligt efter af sina fordrin- 
gar densammas verkliggörande i praktiken kunnat fördra- 
gas. För hvar och en, som ej vill göra sig blind för evi- 
densen, är det jemväl klart att denna tanke uppenbarad i 



Digitized by 



Google 



Ytterligare svar ang. det progressiva fftngelsesystemet 329 

det absoluta isoleringssystemet, år efter är förlorat terräng 
ooh numera befinner sig i sina sista förskansningar sedan 
tyska riket afgjort brutit med systemet genom stadgande i 
i den nya strafflagen att ingen fär utan eget samtycke häl- 
las i cell längre tid än tre är, h varigenom sälunda ett ytter- 
ligare st^g tagits till närmande emot det mäl, hvartill fän- 
gelsereformen organiskt sträfvar, nemligen isoleringens af- 
skaffande gradvis i dess absoluta form och dess bibehållande 
endast såsom ingrediens och auxiliärmedel i ett progressif- 
system. Att den tanke, som grundat ett system, bvilket pä 
detta sätt är i ständigt nedgående, varit ljus och eminent, 
visar sig mer än tvifvelaktigt. 

Då Hr S. talar om milt "orättvisa nedsättande af ett 
annat system, som ej heller lärer kunna bestridas vara grun- 
dadt på en ljus och eminent tanke, desto hellre som deri- 
genom i fängelseväsendet blifvit införd en ny princip, hvil- 
ken helt säkert aldrig skall öfvergifvas" etc: förråder han 
en eminent begreppsförvirrning ; ty emellan isoleringen be- 
traktad såsom princip för sig och dess användande i den 
absoluta formen såsom ensam straffart, tillämplig för alla 
med få undantag och för huru lång tid som helst, är en 
himmelsvid skilnad. Om alltså isoleringsprincipen och dess 
tillämpning med måtta och förnuft må erkännas vara ett fo- 
ster af en ljus och eminent tanke, så följer deraf ingalunda 
att dess uppträdande under den absoluta formen skall vara 
så med. Hvem erkänner icke ariaregnets gagn? Men inga- 
lunda faller det någon in att på denna grund påstå stört- 
regnet, som skadar årsväxten, vara för densamma gagneligt. 
Beträffande för öfrigt dender förmenta af mig begångna orätt- 
visan, så har jag med särskilda exempel från det absoluta 
isoleringssystemets användande i praktiken bevisat hvilka 
förderfliga verkningar det åstadkommit, och när jag med 
stöd deraf förkastar systemet, benämner Hr S. sådant orätt- 
visa. Men när han fördömmer den irländska progressifverk- 
ställigheten utan att kunna till stöd för denna förkastelse- 
dom åberopa ett enda bevis från systemets tillämpning i 
verkligheten, så gör detta förfarande anspråk på att kallas 
rättvisa. 



Digitized by 



Google 



330 £• von Knorring. 

Till sådant osammanhang, till s&dana inkonseqvenser 
och motsägelser kommer man, när man bär ett djupt förakt 
för erfarenheten ooh dess lärdomar och med blind dyrkan 
tillber teorierna. 

Sedan Hr S. angripit mig för mina yttranden om det 
absoluta isoieringssystemet och jag, ^'ställande mig uteslu- 
tande — märk väl! uteslutande — pä resul täternas grund 
och med öfverlägset'' — jag anhåller att få tillägga väl- 
grundadt -— "'förakt för det abstrakta ''räsonerandef' teore- 
tiserandet,^ ^ — en ståndpunkt af hvilken jag gör mig heder, 
— med särskilda bevis från systemets användande i prakti- 
ken utredt dess förderfliga verkningar, åberopade Hr S. så- 
som motbevis de lysande resultaterna bl. a. från Bruchsal. 
Då man af Hr S:s tillkännagifna antagande att dessa resultater 
borde vara mig bekanta, hade fullt skäl att förutsätta att de 
voro bekanta för Hr S., hade man också ett välberättigadt 
anspråk på att fä veta hvaruti de bestodo, eftersom det var 
Hr S., hvilken åberopade sig på dem. Men Hr S., som be- 
visat att han om beskaffenheten af desamma ännu i denna 
stund är okunnig, tog saken lättare. Att utan kännedom 
om hurudana de voro, såsom lysande benämna och åberopa 
resultater dem han icke kände, var för honom en småsak. 
Men nu kommer det mest förvånande. I afseende å dessa 
resultater oeh i anledning deraf att jag förklarat dem vara 
af Hr S. obeviste, utbrister Hr S.: **men har jag väl åtagit 
mig att tillhandagå Hr v. K. med en sådan bevisning, som 
han här af mig fordrar ?'* Ja väl, Hr S., att bevisa påståen- 
det om de lysande resultaterna hade Hr S. genom deras å- 
beropande såsom bevis emot mig åtagit sig. När Hr 8. här 
vill undandraga sig bevisningsskyldigheten och hvälfva den 
på mig, så har han dermed uppenbarat en rätt slät kunskap 
i logiken: ty att den, som blir angripen, skall bevisa att 
motpartens obestyrkta åberopanden äro ogrundade, är en 
nyhet, hvarom logiken hittintills icke haft kännedom. Hr 
S. anför vidare det jag skulle underlåtit att skaffa mig nog- 
grann kännedom om alla samlade resultater från skilda län- 
ders åtminstone mest framstående fängelser^^ etc. och tillägger 
sedan: ''han nöjer sig med irländska och bryr sig litet om 



Digitized by 



Google 



Ytterligare svar ang. det progressiva liKngelsesystemet. 331 

alla de andra'' — märk noga — "^alla de andra". Emot 
detta påstående måste jag anmärka att det är stridande emot 
sanningen. Äro ej särskilda författares meddelanden uti nu 
ifrågavarande hänseende af mig citerade? Har jag icke med 
exempel från olika staters fängelser bevisat riktigheten af 
mina uppgifter? Derom vittnar mitt första bemötande. Och 
ändock tycker Hr S. det vara med rättrådigheten öfverens- 
stämmande att säga att jag *'nöjer~ mig med de irländska 
resultaterna och bryr mig litet om alla de andra"l Och på 
grund af detta från sanningen af vikande påstående tillåter 
sig Hr S. ett så obefogadt utfall som detta: "det är ej al- 
lom gifvet att på en sådan kungsväg komma sig till egen 
öfvertjgelse om ett systems företräde framför de andra'*! 
Det vore intressant att veta på hvilken kungsväg Hr S. in- 
hemtat deder lysande resultaterna från Bruohsal, om hvilkas 
beskaffenhet han visat sig vara okunnig. Beträffande åter 
den kungsväg, på hvilken jag kommit mig till min öfver- 
tygelse, så har den varit både löilig och tillfredsställande, 
ty inga grofva motsägelser och osanna .diatriber hafva der 
kunnat anmärkas, och, utom hvad jag framlagt från andra 
anstalter, gäller angående Bruchsal och Moabit Mittermaiers 
af mig anförda ord: ^Kein Staat känn sich rtthmen, einen 
solchen Erfolg seines Gefängnisswesens zu haben, als Irland^, 
utvisande att resultaterne från nämnde så kallade mönster- 
fängelser stodo efter de Irländska, hvilket jag just hade på- 
stått. För öfrigt är jag i tillfälle att meddela närmare upp- 
lysning om de Bruchsalska resultaterne. Årsberättelsen för 
1870, intagen i Blätter för Gefängnisskunde för 1872, ut- 
reder att samtlige fångarnas antal, med inberäkning af 30 
gemensamhetsfångar, var 839 samt att bland årets personal 
af celii^ngar, utgörande således ett antal af 809, hvaraf me- 
delantalet på en gång närvarande uppgått till 422, befunnos 
177, som förut suttit i det Bruchsalska cellfängelset; d. v. s. 
med ungefär 21 proc. af hela befolkningen, 22 proc. af cell- 
fångarne och 42 proc. af medelantalet hade uppfostrings- 
kursen i cell misslyckats och måste göras om. Detla resul- 
tat är ingalunda lysande. Har Bruchsal ej bättre resultater 



Digitized by 



Google 



332 ^ ^on Knorring. 

att framvisa, 8& lönar der sannerligen icke mödan att tala 
om dem. 

Hr S. trodde sig säkert skjuta med Kruppska kanoner 
när han ryckte fram med deder Moabitersiffrorna, om hvilka 
jag redan i mitt sednaste svar ådagalade, dels med Hr S:8 
egna ord, dels med von Yalentinis statistiska uppgifter, att 
de icke återgifva rätta förhållandet. Nu menar Hr S. att 
jag ^litet förhastadt öfver dem brutit stafven^, åberopande 
till stöd för detta förmenande bl. a. att det syntes hafva 
undgått min uppmärksamhet att hans af mig citerade ord, 
som han då återger endast ofullständigt, icke afse Moabit 
eller ens någon viss anstalt utan återfallssiffror i allmänhet. 
Hvarföre har Hr S. här icke gifvit något svar i anledning 
af de för honom graverande orden af hvad jag från hans 
afhandling citerat? Det ser verkeligen ut såsom hade Hr S. 
en beundransvärd förmåga att glömma hvad han sjelf ski-if- 
vit, när det skrifna faller sig för honom besvärligt och det 
ej kan genom någon ^retouchering^ ändras eller fås bort. 
Jag får derföre anhålla det Hr S. behagade till uppfriskande 
af sitt svaga minne ännu en gång genomläsa sidorna 56 och 
57 i sin afhandling om Moabiterfängelset. Han skall då fin- 
na att, sedan han sid. 56 för detta fängelse uppgifvit åt- 
skilligt angående de straffades förhållande efter frigifningen 
samt deribland antalet af frigifne och återfall under åren 
1857 — 1860, utvisande en återfall ssiffra af emellan 12 och 
13 proc, han i omedelbart sammanhang dermed säger sid. 
57 följande: ""Om siffrorna rörande de frigifne f&ngarne och 
deras förhållande efter utträdet ur fängelset äro ofullständiga 
och föga upplysande, så äro de så mycket bestämdare och 
tillförlitligare^ — märk noga tillförlitligare — ""i afseende 
å sjukvården och helsotillståndet inom anstalten^. Kan Hr 
8. nu påstå det dessa ord icke afse Moabit — — — utan 
återfallssiffror i allmänhet? Jag tror det ej. Hr S:s anförda 
ord att siffrorna äro '^ofullständiga och föga upplysande'* ci- 
terade jag i mitt sednaste svar, och Hr S. har i anledning 
af denna citation blifvit svarslös. Derigenom är det också 
till full evidens ådagalagdt att Hr S. sjelf erkänt sina åter- 
fallssiffror för Moabit vara '^ofullständiga'^ och således icke 



Digitized by 



Google 



Ytterligare svar ang. det progreBsiva fIbigelBesystemet. 333 

återgifva rätta förhållandet. Hvar har Hr S. då stöd för sitt 
påstående att hvad jag sagt skulle varit förhastadt, eller för 
sin tiilkännagifna ^stora förundran^ att jag satt tillförlitlig- 
heten af hans siffror i fråga? Det är ja tvärtom till full 
visshet ådagalagdt att hvad jag om dem yttrat varit välgrun- 
dadt. Hr 8. söker i sin af handling sjelf utreda huru omöj- 
ligt det varit att för ofvannämnde tidsperiod för Moabit få 
ihop tillförlitliga återfallssiffror, i hvilket afseende han säger: 
'»Först år 1860 utgick föreskrift derom, att från alla för af- 
tjenande af tukthusstraff bestämda anstalter skulle särskiidt 
till vederbörlig ort inberättas såsnart någon förbrytare inkom, 
hvilken förut hade undergått dylikt straff i Moabiter cell- 
fängelset. Men emedan nämnde föreskrift gäller endast detta 
fängelse, så kan man väl numera få reda uppå antalet af 
de derifrån utgångna individer, h vilka blifvit förvunne om 
återfall i brott, men några paraleller med gemensamhets- 
fängelserna kunna i detta hänseende icke uppställas. Och 
dä de statistiska publikationerna icke sträcka sig längre än 
till och med nyssherörda år, så måste äjven i den förra 
delen uppgifterna blifva högst knapphändiga"^ *); hvari- 
genom Hr S. alltså uppgifvit en orsak till siffrornas o- 
fuUständighet, som, till olikhet med andra anstalter, varit 
särskild och egen för Moabiterfängelset. Sedan Hr 8. så- 
lunda visat hvarföre återfallssiffrorna för Moabit ej kunnat 
blifva tillförlitliga, och han derefter jemväl erkänt dem vara 
^ofullständiga och föga upplysande^ med förmälan att han 
rörande en annan gren af förvaltningen har '''tillförlitligare''^ 
siffror, kan det ej annat än väcka den högsta förvåning, när 
han, oaktadt allt detta och tvärtemot sin egen bevisning om 
motsatsen, påstår dessa siffror vara säkra och såsom en bor- 
gen för deras pålitlighet åberopar Wicherns namn. Då af 
det ofvananförda blir en klar och tydlig följd, att Hr S:s 
siffror icke, eller åtminstone på- sätt han sjelf säger ^högst 
knapphändigt^, omfatta sådana individer, som suttit i Moa- 
biterfängelset och sedan för återfall intagits i annat tukthus, 
och att således i samma siffror ej ingå alla de faktorer, 



*) Af mig kursiveradt. 



Digitized by 



Google 



334 ^* ^^^ Knorring.* 

hvilka äro oundgängliga för att det rätta förhålladet genom 
dem skall vara uttryckt, så är deraf uppenbart, att Wichern 
aldrig kunnat gifva ut dessa fabulösa siffror för annat än 
hvad de i verkligheten äro, nemligen representanter för de 
återfall, man med de för handen varande bristfälliga mate- 
rialierna varit i tillfillle att inregistrera och pä hvilka man 
på detta sätt kunnat få reda. Af Hr B' uppriktiga fram- 
ställning i afhandlingen framlyser äfven tydligt, att Hr S. 
icke heller sjelf velat af dem göra n&got annat, ehuru han 
sedermera funnit det lämpligt att prångla ut dessa siffror såsom 
exakta exponenter af det verkliga förhållandet, hvartill de 
aldrig kunnat vara ämnade. Det säkra är emellertid att de 
måhända behöfva fördubblas för att det verkliga förhållan- 
det skall kunna genom dem anses uttryckt. Wicherns ut- 
märkta förvaltning må gerna erkännas; men att resul täterna 
varit, såsom Hr 8. säger '»glänsande'', är icke i ringaste måt- 
to styrkt genom de ^ofullständiga och föga upplysande'' siff- 
rorna. Hr 8. har ej ondt om ^lysande'' och ''glänsande'' 
resultater när de behöfvas. Men då det blir fråga om att 
bevisa dem, vill han att man skall med god smak svälja 
hans "ofullständiga och föga upplysande" siffror eller ock 
vrider han nacken af logiken och påstår att det är motpar- 
tens skyldighet att bevisa motsatsen af hans obestyrkta upp- 
gifter. 

Det är ett mödosamt, ett tröttsamt arbete att nödgas 
korrigera missgrepp sådana som det ofvanstående, ett miss- 
grepp, hvilket står illa tillsamman med den höga, för att 
icke säga öfvermodiga, ton Hr 8. i "slutordet" uppstämt. 
Framför mig ligger en skrift, som bär till titel: Bau, Ein- 
richtung und Verwaltung der Königlichen neuen Strå/anstalt 
(Zellengefängniss) bet Berlin^ herausgegeben von dem Direktor 
Wilke. Berlin 1872. Hr 8. lärer väl icke kunna påstå att 
MoabiteriUngelsets nu varande Direktör Wilke, hvilken ut- 
gifvit sagde skrift, skulle underlåtit att, efter Wicherns fö- 
redöme, "med lifligt intresse omfatta anstalten och hafva om- 
sorg om att den blef administrerad i systemets sanna anda, 
d. v. 8. sålunda att icke insperringen blef ansedd för huf- 
vudsak och uppfostran bisak". Detta förutsatt, går jag nu 



Digitized by 



Google 



Ytterligare syar ang. det progressiva fängelsesystemet. 335 

att redogöra för Wilkes återfalissiffror, hviika, afseende åren 
1860—1870, omfatta sådana faktorer, som enligt 1860 ärs 
föreskrift böra i dem ingå, men blifvit i Hr S:8 siffror ore- 
presenterade, eller åtminstone ''högst knapphändigt^ repre- 
senterade. Wilke uppger nemligen att under omförmälde 
tii^rjmd återfallen utgjort af personer från Berlin 36 proc. 
((jfeh Äf*'dem från andra kretsar 13 proc. Medelprocenten är 
icke utsatt, ej heller antalet frigifne af hvardera slaget. 
Men då på annat ställe i skriften inhemtas att medelbefolk- 
ningen för hvarje af ofvannämnde år förhållit sig af perso- 
ner från Berlin till dem från andra orter såsom 214 till 230 
och de frigifne af hvardera slaget förutsättas hafva, såsom 
antagligt är, stått i enahanda förhållande till hvarandra, så 
blir återfallens medelantal ungefär 23 proc d. v. s. mer än 
dubbelt emot hvad de Irländska fängelserna gifvit och 4 
proc. mera än som faller Rhenlands gemensam hetsfängelser 
till last. Berörde återfallssiffra utvisar jemväl att jag i det 
närmaste träffat det rätta, när jag ofvan uppgaf att Hr S:8 
siffror behöfde fördubblas för att, upptagande från dem nu 
uteblifna faktorer, motsvara verkligheten. 

Hr S. citerar några af Justitierådet Olivecrona i skriften 
^Om orsakerna till återfall till brott^ uttalade satser och sä- 
ger derefter: ^Sådana handgripliga sanningar kunna icke 
borträsoneras. Man må tro sig stå huru fast och oantastelig 
som helst på ^resultaternas grund^ men likafullt är det visst 
att man också på denna grund kan intaga en mycket oskker 
ståndpunkt om man riktar sin uppmärksamhet endast å ett 
häll och lemnar ur ögonsigte alla de mångfaldiga omstän- 
digheter, hviika nödvändigtvis måste tagas med i beräknin- 
gen, om resultaterna verkeligen skall kunna tilläggas ett af- 
görande votum''. Hvad skall detta betyda? Mycket ord 
och ringa mening; åtminstone är det sagda så grumligt och 
oklart att det icke kan utan närmare förklaring fattas. Om 
man också med uppmärksamhetens riktande åt alla håll, ta- 
ger i ögnasigte alla omständigheter, som kunna komma i 
fråga, så kan ju sådant ej rimligen ske annorlunda än ge- 
nom dessa omständigheters tillämpning i praktiken; och då 
skall ju denna tillämpning gifva resultater, hviika kunna va- 



Digitized by 



Google 



336 E. von Knorring. 

ra antingen goda eller dåliga. Äro resultaterna goda, 8& 
godkännas och antagas de omständigheter, som frambragt 
dem, h varom icke förkastas de. Sålunda tillägges ju alltid 
resultaterna ett afgörande votum. År Hr S:s mening sädan 
som nu framstälts, så sammanfaller den ju med hvad jag 
alltid yrkat; men hvar finnes då beviset för ohållbarheten 
af resultaternas ståndpunkt? Är åter meningen att man 
skall taga i beräkning deder omständigheterna blott för de- 
ras egen skull utan afseende å de resultater de i tillämp- 
ningen gifva och emot erfarenhetens intjgan, om denna ut- 
fallit oförmånligt, så bestrides denna lära på det bestämda- 
ste såsom grundfalsk. Det axiom jag uppställer är bestämdt 
och tydligt samt lyder: när man i fångelseväsendet står på 
resultaternas d. v. s. erfarenhetens grund, så innehar man 
en ståndpunkt så fast, så säker, så oantastelig att den kan 
rubbas af ingenting annat än — bättre resultater och bättre 
erfarenhet. För öfrigt vill jag, för att de gjorda citeringar- 
na ej skola kunna misstydas och skeft uppfattas i den syft- 
ning, hvari Hr 8- synes hafva återgifvit dem, komplettera 
desamma genom anförande af några andra utaf Olivecrona i 
samma skrift uttalade ord, hvilka Hr S. säkerligen skall läsa 
med utomordentligt nöje samt verklig och sann tillfredsstäl- 
lelse. Olivecrona säger nemligen sid. 58 och 62 med hän- 
syn till Sverige: "Det synes oss nemligen böra tagas i all- 
varligt öfvervägande huruvida icke, vid fråga om straffarbete 
på bestämd tid af 2—10 år, det skulle löna mödan att här 
i landet försöka tillämpningen af progressiva fängelsestraff, 

i likhet med det så kallade irländska systemet^ 

"De synnerligen fördelaktiga resultat, som genom detta fän- 
gelsesystem vunnits i Irland sedan 1854 mana till efter- 
följd". 

Sådana handgripliga sanningar kunna icke borträso- 
neras. 

Hvem skulle vilja bestrida sanningen af Lord Carnar- 
vons genialiska ord. Men det vore att beskylla den ädle 
Lorden för rent oförnuft om man tydde dem så, att han ve- 
lat göra grundsatserna till allsmägtiga envåldsherrar obe- 
roende af erfarenheten. Den enkla och klara sanning, på 



Digitized by 



Google 



Ytterligare svar ang. det progressiva föngelsesystemet. 337 

hviiken jag håller, begrep man redan för 1700 är sedan, d& 
en vis man yttrade dessa tänkvärda ord: in omnibus fere 
mim^ valent prcecepta qvam experimenta, det år uttjdt: i 
allting gälla resultatenia mera än teorierna. 

Eugen von Knorring. 



Jvrid, Fören, Tidskr. 1872. 22 



Digitized by 



Google 



Rättsfall 

15.*) 

Bor besittiingmttei till kroiokeuuui, kfilkas skog MTisate till 
kolftigst f5r Jeribrik^ eiUgt lag OTilkorligei åtfdya egaiile- 
rittei till braket? eller ära ie allniåBBa f5reskrlfteria au 
åbaritt att & iemaua tilliHpasT — Iborattei till ett antol 
såilaia keuBiaa^ lar braksegarei^ saai i ieu farit imiitte- 
rad, giart koakars ack MaitB till straff för aredligket aiat 
siaa borgeiarer. 

Genom utslag den 12 September 1803, angående tunn- 
landtalets bestämmande för Lampis skattehemman N:o 7 i 
Hvittisbofjärd by af Ulfsby socken, förklarade Landshöfdin- 
gen i Åbo och Björneborgs län att detta hemman, som, hö- 
rande till Lampis då under storskifte varande samfällighet, 
ägdes af öfverstelöjtnanten, sedermera Landshöfdingen Carl 
Constantin de Carnall, och hvilket med skatt för ) mantal 
underljdde 7,642 tunnland 24} kappland nyttiga ägor, utom 
impedimenter, framdeles skulle utgöra { mantal och efter 
beräkning af 1200 tunnland på mantalet tilldelas 900 tunn- 
land jord samt den öfverskjutande marken, hvarå 13 dags- 
verkstorp voro ilhlagda, fördelas emellan 11 nya hemman, 
motsvarande tillsamman 5^^ mantal. 

Sedan öfverstelöjtnanten de Carnall derefter ansökt om 
tillstånd att, ^till begagnande af egna skogar^, inrätta ett 
stångjernsbruk å det honom tillhöriga Norrmarks säteri i 
Ulfsby socken och dervid uppgifvit kolfängst för denna an- 



*) Benäget meddeladt af Hr Senatorn E. v. Knon-ing jemte de 
två efterföljande rättsfallen (niris 16 och 17) frän K. Senatens Eko- 
nomie-departement. 



Digitized by 



Google 



E&ttsfall 15. 339 

läggning vara påräknad fr&n åtskilliga sökandens egna hem- 
man och nybyggeslägenheter, utfärdade Kongl. Svenska Bergs- 
kollegium den 22 April 1806 för sökanden å slik bruksin- 
rättning privilegium, innehållande, bland annat, att kolfänsj[st 
för bruket påräknats från, utom andra lägenheter, ^Lampen 
ett skattehemman och elfva dera till utbrytning dömda ny- 
byggen, som öfverstelöjtnanten i grund af optionsrätt sjelf 
till skatte löser^, såsom ock att bruksägaren icke vore tillå- 
tet att för tillverkningen begagna sig af andra än egna skogs- 
tillgångar, hvarföre honom vid vite af etthundra riksdaler 
förbjöds att dertill af fremmande upphandla kol. 

Förenämnde storskifte fastställdes den 1 Mars 1810. 

De Garnall, hvilken emellertid blifvit Landshöfding, sökte 
sedermera hos Länestyrelsen i Åbo och Björneborgs län in- 
rymning i förberörda elfva nybyggeshemman, hvarefter och 
sedan under skriftvexlingen i målet åboerne å två af dessa 
hemman för sig yrkat företrädesrätt framför de Carnall att 
i desamma varda immitterade. Länestyrelsen uti utslag den 
18 Maj 1829 sig yttrade: att som af Kongl. Svenska Bergs- 
kollegii för Norrmarks bruk utfärdade privilegium den 22 
April 1806 inhemtades, att Lampis hemmans skog, hvarå 
alla ifrågavarande nybyggen vore belägna, vid storskiftet 
blifvit beräknad till kolfångst för bruket och således för bru- 
kets räkning undantagen; alltså och utan afseende å gjord 
anmärkning att Landshöfdingen de Carnall icke skulle inom 
laga tid gjort sin optionsrätt till Lampis öfverloppsjord gäl- 
lande, förklarades Landshöfdingen framför någon annan till 
besittning af hemmanen berättigad; äfvensom Kejserliga Se- 
natens Ekonomie-Departement, i anledning af de två uybyg- 
gesinnehafvarnes deröfver anförda besvär, medelst utslag den 
23 Oktober 1829 gillade och fastställde det öfverklagade ut- 
slaget i hvad det besväranderne angick, under åberopande 
att besväranderne endast i grund af ingångna kontrakter 
med jordägaren såsom dess laudboer innehade förberörda 
två nybyggen, hvilka redan uti Bergskollegii den 22 April 
1806 för Norrmarks jernbruk utfärdade privilegium blifvit 
upptagna såsom Norrmarks egendom tillhöriga lägenheter. 

Genom salubref daterade den 21 Mars och 17 Maj 1864 



Digitized by 



Google 



340 Rftttsfall 15. 

öfverläto d&mera aflidne Landshöfdingen de Carnalls arfvin- 
gar och rättsinnehafvare Norrmarks jernbruk jemte alla der- 
till hörande såväl skatte- som kronolägenheter till Hofrätts- 
extranotarien Carl Johan Lönegren, hvilken sedan af Läue- 
styrelsen medelst särskilda utslag den 29 Oktober 1867 för- 
klarades till immissions erhållande i kronolägenheterna be- 
rättigad. 

Efter det Hofrättsextranotarien Lönegren dera upplåtit 
all sin egendom till sine borgenärers förnöjande och Härads- 
rätten i Ulfsby sockens tingslag den 26 Augusti 1870 i detta 
konkursmål afkunnat utslag, hvaraf flnnes, bland annat, att 
Kapellanen Nehemias Werriu i egenskap af Kurator ad li- 
tern för Lönegrens omyndiga och oförsörjda barn i konkur- 
sen anmält och bevakat rätt för dem till inrymning i före- 
nämnda kronohemman äfvensom till all från dessa lägenhe- 
ter under konkurstiden fallen afgäld, men att Häradsrätten 
förklarat frågan om besittningsrätten till kronohemmanen 
tillhöra Guvernörens i länet upptagande och afgörande samt 
anvisat Werrin att i öfrigt fullfölja sin talan vid vederbörlig 
domstol, inlemnade Werrin till Guvernören en skrift, hvari 
han anhöll, bland annat, att Lönegrens barn måtte blifva i 
de elfva kronolägenheterna inrymda samt yrkade tillika ku- 
ratorernes i konkursen åläggande att till barnens målsman 
afträda desamma tillika med ett inom deras område anlagdt 
vattensågverk och att redovisa för den afkomst, som från 
dessa tillhörigheter och Harju kronohemman i Längelmäki 
by under konkurstiden influtit; och hade emellertid hela 
Norrmarks bruksegendom blifvit pä offentlig auktion den 17 
Oktober 1870, med tillkännagifvande af nyssberörda anspråk, 
försåld för en inropssumma af 300,000 mark, hvaraf för skatte- 
andelen och sågen beräknades 182,800 mark. 

Kuratorerne i konkursen, som öfver denna ansökning 
hördes, yrkade uti inlemnade särskilda skrifter förkastande 
af Kapellanen Werrins utförda talan hufvudsakligast på de 
skäl : att sedan bruksanläggaren uppgifvit sig grunda anlägg- 
ningen på egna skogstillgångar. Bergskollegium i privilegie- 
brefvet såsom kolgifvande upptagit bland annat de elfva kro- 
nolägenheterna: att dessa lägenheter derigenom så mycket 



Digitized by 



Google 



RfitUfaU 15. 341 

mera måste anses hafva blifvit oskiljaktigt förenade med bru- 
ket som i samma privilegiibref bruksägaren uttrjckeligen 
vid högt vite förbjöds att af fremmande tillhandla sig kol 
samt sålunda hänvisades till koltillgångarne från bland an- 
dra omförmälde kronolägenheter, genom hvilkas nu ifråga- 
komne mistning i förening med förbudet att köpa kol af 
andra, brukets bestånd äfventyrades och privilegiet öfver- 
träddes: att vid nu anförda förhållande immission i dessa 
lägenheter måste anses hafva blifvit Landshöfdingen de Car- 
nall beviljad icke för hans person utan såsom ägare af det 
bruk, för hvars räkning deras skogstillgångar tagits i an- 
språk : att enär Hofrättsextranotarien Lönegren ej heller kun- 
nat erhålla vidsträcktare rätt till desamma än hans fånges- 
män ägt, och han förty icke varit berättigad till hemmanens 
besittning annorlunda än i sammanhang med bruket, den 
för hans barn yrkade rätt till lägenheterna, hvilken ej kunde 
vinnas på annat sätt än genom deras skiljande från bruket, 
saknade rättslig grund: samt att, i fall den till stöd för detta 
yrkande antagna rättsgrund blefve gällande, en köpare af 
en betydligare jordegendom, bestående till större delen af 
kronolägenheter, hade vägen öppen att, sedan han erhållit 
. immission i kronolägenheterna, upplåta sin egendom till kon- 
kurs, men reklamera kronolägenheterna för sina barns räk- 
ning, hvarigenom sålunda tillfälle till orättvisa under lagens 
skydd bereddes. 

Den i ofvanstående måtto uppkomna fråga om besitt- 
ningsrätten till de elfva kronohemmanen afgjordes af Guver- 
norsembetet i länet den 21 Mars 1871 medelst utslag, hvari 
Guvernörsembetet sig utlät: att emedan ntredt vore det de 
skogar, hvilka underlydde ej mindre Lampis utaf anläggaren 
af Norrmarks jernbruk ägda skattehemman i Ulfsby socken, 
än äfven ifrågavarande elfva kronolägenheter, som anlagts å 
en vid Lampis hemman öfvergånget storskifte detsamma 
frånskild öfverloppsjord, blifvit till kolflngst för nämnde jern- 
bruk påräknade, på grund hvaraf äfven bruksanläggaren då- 
varande öfverstelöjtnanten de Carnall syntes hafva fått be- 
sitta dessa nya hemman, samt Länestyrelsen i anledning af 
Landshöfdingen de Carnalls, vid väckt fråga om frihetstidens 



Digitized by 



Google 



342 Rättsfall 15. 

bestämmande för sagde hemman, gjorda ansökning om in- 
rymniug i desamma, med förkastande af äboernas å två af 
hemmanen emot ansökningen inlagda bestridande för det att 
Landshöfdingen de Carnaii icke inom den i författningarna 
utsatta tid gjort sin optionsrätt till Lampis öfverloppsjord 
gällande, genom utslag iden 18 Maj 1829, hvilket Kejserliga 
Senatens Ekonomie Departement på deröfver anförda besvär 
medelst utslag den 23 Oktober samma år gillat och fastställt, 
på den grund förklarat Landshöfdingen de Carnall till be- 
sittning af samtliga njhemmanen i Lampis by framför hvarje 
annan berättigad, att Lampis skattehemmans skog, på hvii- 
keu de nja hemmanen blifvit anlagde, ''^påräknats till kol- 
fångst för Norrmarks jernbruk och således för brukets räk- 
ning undantagits^; ty och då Hofrättsextranotarien Lönegren, 
sum genom afslutadt köp med sedermera aSidne Landshöf- 
dingen de Carnalls lagliga arfvingar åtkommit såväl ägande- 
rätt till Norrmarks jernbruk och Lampis med flere skatte- 
lägenheter, som besittningsrätten till samtlige kronolägenhe- 
ter i Lampis bj, medelst skilda utslag af den 29 Oktober 
1867, emot åboernes å desamma bestridande, blifvit, såsom 
laglig innehafvare af Landshöfdingen de Carnalls rätt till 
dessa lägenheter och dåvarande ägare af Norrmarks jern-. 
bruk, hvilket hemmanen alltid tiilydt, tillerkänd enahanda 
besittningsrätt till desamma som Landshöfdingen de Carnall 
i egenskap af jernbrukets ägare till dem haft, men ägande- 
rätten till Norrmarks jernbruk och Lampis med flere skatte- 
lägenheter samt följaktligen i och med detsamma också be- 
sittningsrätten till samtliga kronohemman i Lampis by från- 
gått Hofrättsextranotarien Lönegren derigeuom att han afstått 
sin egendom till sine borgenärers förnöjande, kunde något 
afseende å Kapellanen Werrins anhållan om åborätt till dessa 
hemman för Lönegrens barn icke fästas, utan blef ansöknin- 
gen såväl i denne del som i hvad den rörde det å nämnda 
hemmans ägor anlagda sågverk, hvilket tillhörde och åtföljde 
hemmanen, samt den från hemmanen och sågen under kon- 
kurstiden fallna afgäld förkastad. 

Uti detta utslag sökte Kapellanen Werrin ändring hos 
Kejserliga Senatens Ekonomie Departement genom besvär, i 



Digitized by 



Google 



RättsfaU 15. 343 

hvilka anfördes: att som Landshöfdingen de Carnall och Hof- 
rättsextranotarien Lönegren blifvit behörigen immitterade uti 
de ifrågavarande kronohemmaneu, besittningsrätten till de- 
samma icke bort kunna frångå Lönegrens barn derigenom 
att han till sine borgenärers förnöjande nödgats afstå all sin 
egendom, enär 47 § i Kongl. Resolutionen på städernas be- 
svär den 7 Juli 1752 och Kongl. Brefven till Krigs och 
Kammarkollegierna den 24 Oktober 1782 stadgade att krono- 
hemman ej få gå i mät för åboens gäld; hvarföre och då, 
genom 6 § i Kongl. Förordningen den 21 Februari 1789, 
^alla åboer å kronohemman försäkrats att, så länge de till 
hus och jord väl och försvarligen häfda deras åboende hem- 
man, de och deras barn skola Tierå sitta odrifne man efter 
man uti den ordning, som särskildt blifvit stadgadt^, samt i 
Kejserliga Kungörelsen den 31 Juli 1811 förklarades ^att 
bonde, som beflitar sig att väl häfda sitt åboende kronohem- 
man, skall för sig och sina efterkommande njuta den säker- 
het, att han och de allt framgent vid hemmanet varda bi- 
behållne och orubbade^, Kapellanen Werrin ansåg den talan 
han utfört vara på gällande författningar grundad samt an- 
höll förty att densamma kunde varda, med upphäfvande af 
Guvernörsembetets utslag, bifallen. 

Kuratorerne i konkursen genmälde i afgifven förklaring 
öfver besvären, att de ofvan åberopade författningarna å fö- 
revarande fall ej ägde någon tillämplighet, enär, på sätt re- 
dan blifvit anfördt, de elfva kronohemmanen äro oskiljaktigt 
förenade med jernbruket såsom påräknade att till dess drif- 
vande lemna kol, samt Landshöfdingen de Carnall och Hof- 
rättsuotarien Lönegren således icke erhållit immission i de- 
samma på annan grund än den att de ägde jernbruket. 

Uti infordradt och aflemnadt utlåtande tillstyrkte Kam- 
rerarekontoret i Kejserliga Senatens Kammar Expedition, un- 
der åberopande af de utaf besväranden Werrin nämnda för- 
fattningar och på de af honom anförda skäl, ogillande och 
upphäfvande af Guvernörsembetets utslag, såvidt det angår 
besittningsrätten till de omtvistade kronolägenhéterna och 
sågen, i hvilka åborätt för Lönegrens barn förty borde £å 
i laga ordning utverkas, men ansåg Werrins anspråk på den 



Digitized by 



Google 



344 R&ttsfall 15. 

från dessa tillhörigheter fallna afgäJd böra hänskjutas till ve- 
derbörlig domstols upptagande och afgörande; förmälande 
tillika att, enligt hvad storskifts- och andra till saken hö- 
rande handlingar utvisa, hvarken vid hemmanens utbrytning 
från Lampis skattehemman eller vid Lönegrens immitterande 
i desamma, något förbehåll till förmån för Norrmarks bruk 
ägt rum, och att antagandet i Guvernörsembetets utslag, det. 
Lönegren genom upplåtandet af sin egendom till sine bor- 
genärers förnöjande, skulle förlorat sin rätt att besitta hem- 
manen saknade allt stöd i gällande författningar, enligt hvil- 
ka slik rätt icke ens genom begången tjufnad eller annat 
nesligt brott af åbo ovilkorl^en förverkades; h varom i Kongl. 
Cirkulärbrefvet af den 27 September 1804 förklaras, ^att e- 
huruväl Kongl. Majestät ansett betänkligt, att i allmänhet 
stadga, det en kronohemmans-åbo, för begången tjufnad eller 
annat nesligt brott, skulle från sitt innehafvande hemman 
skiljas, enär en slik åbo har hustru och minderåriga barn, 
hvilkas rätt och välfUrd härmedelst, utan deras förvållande, 
skulle gå förlorad; har Eongl. Majestät likväl funnit billigt 
förordna, att i händelse en för tjufnad eller dylikt nesligt 
brott dömd kronoåbo äger antingen myndig son eller måg, 
som skicklig finnes och kan värdskapet, med skyldighet att 
försörja moder och minderåriga syskon, emottaga, en sådan 
son eller måg bör, under ofvannämnde vilkor, då ej annan 
i sin rätt derigenom lider, värdskapet uppdragas och den 
brottslige derifrån vika^. 

Intendenten för Bergsstyrelsen, hvars utlåtande i saken 
infordrades och afgafs, förmälde, till utredning af hvad som 
förstås med uttrycket ^anslagen under bruket till kolfångst^ 
huruledes det, enligt 1649 års jernbergsordning, ålåg anläg- 
gare af ett bergverk att, för erhållande af privilegium å slik 
inrättning, visa det han ägde dertill erforderlig tillgång på 
drifkraft och malmer eller tackjern samt kolskog eller, så- 
som det hette, nödiga erforderligheter. Den sålunda nödig 
ansedda utredningen inhemtades vid bergmästaresyn, då, 
bland annat, de för kolfångst uppgifne skogarue synades, 
geometrice bestämdes och beräknades i afseende å afkast- 
ningen. Befanns dervid att sökandens egna skogar ej för- 



Digitized by 



Google 



Röttsfall 15. 345 

slogo att förse den Ansökta årstillverkningen med erforderligt 
belopp brännmaterial, kunde äfven andra kringliggande sko- 
gar till kolfångst föreslås i fall deras ägare vid bergmästare- 
synen förklarade sig villige att dermed betjena det blifvande 
bergverket. Det anförda utvisade således att bergverk kun- 
de anläggas äfven med beräkning af sådan kolfångst, som 
var grundad på köp af andra skogsägare; men deraf följde 
icke, att dylika vid bergmästaresyn för bruksanläggning upp- 
gifne skogar, ehuru i slikt afseende upptagne i protokollet, 
voro anslagne under bruket och ännu mindre att de kommit 
i någon oskiljaktig gemenskap dermed, utan hade deras för- 
tecknande i syneprotokollet till ändamål endast att skydda 
den nya anläggningen emot alltför nära intrång af sednare 
tillkommande enahanda anläggningar, åt hvilka till kolfångst 
ej beviljades skogar, som tillförene voro tagna i beräkning 
för äldre verk. Enligt Intendentens mening kunde uttrycket 
^anslagna under bruket till kolfångst^ icke i laglig mening 
tillämpas på andra skogar än sådana kronoöfverloppsjordar, 
hvilka underläggas bruk emot rekognitionsafgift. Men då af 
handlingarne i detta mål vore utred t, att ifrågavarande elfva 
kronohemman, som bildats af en å Lampi hemmans mark 
uppkommen öfverloppsjord, hvarken blifvit af ägarne till 
Norrmarks bruk skatteköpta eller förvärfvade emot erläg- 
gande af rekognitionsafgift, så kunde dessa hemman icke 
vara anslagna för sagde bruk till kolfångst i sådan mening 
som kunde hafva någon laglig påföljd, och ännu mindre 
vara i slikt afseende med bruket oskiljaktigt förenade. 

Sedan upplysning vunnits derom att Kejserliga Sena- 
tens Justitie Departement, genom utslag den 12 Oktober 
1872, lika med Kejserlige Åbo Hofrätt, förklarat Hofrätts- 
extranotarien Lönegren förvunnen, bland annat, om oredligt 
förhållande emot sine borgenärer och derföre dömt honom 
att straffas i ena bot med sex månaders fängelse, företogs 
ifrågavarande kronohemmanstvist, på föredragning från Kam- 
mar Expeditionen, till afgörande den 22 i samma månad, 
då Kejserliga Senatens fleste närvarande ledamöter Geheime- 
rådet Furuhjelm, Antell, Molander, Friherre von Born^ Norr- 
mén och von Haartman sammanstämmande yttrade, att för 



Digitized by 



Google 



346 Rättsfall 15. 

desse ledamöter härvid i betraktande kommit: att Laudshöfdio- 
gen Friherre de Carnall vid tiden för anläggningen af Norr- 
marks jernbruk icke ägt någon dispositionsrätt öfver den Lam- 
pis skattehemman derförinnan fråndömda och Éronan tillagda 
öfverloppsjorden, hvarä ifrågavarande elfva kronohemman i 
Lammi by sedermera blifvit anlagda: att det den 2'2 April 
1806 för sagde bruk utfärdade privilegium ej heller inne- 
håller något stadgande derom att berörde krouohemman icke 
finge från bruket afskiljas: att besittningsrätten till dessa 
hemman först långt derefter eller d^n !8 Maj 1829 tiller- 
känts Landshöfdingen Friherre de Carnall, hvars efterlem- 
nade lagliga arfvingar genom köp öfverlåtit såväl ägande- 
rätten till Norrmarks bruk och Lampis med flere skattelä- 
genheter, som ock besittningsrätten till samtlige krouohem- 
man i Lammi by till Hofrättsextranotarien Lönegren, den 
der på sådan grund särskildt sökt och erhållit behörig in- 
rymning i dessa krouohemman: att vid sådant förhållande 
något afseeude ej kunde fästas vid sysslomännens i Löne- 
grens konkurs obestyrkta påstående derom att hemmanen 
utgöra en oskiljaktig del af bruket, men att deremot Hof- 
rättsextranotarien Lönegrens arfvingar, enligt de om krono- 
hemman gällande författningar, äga att, man efter man, i 
den ordning derom stadgadt är, bruka och besitta ifråga- 
varande lägenheter. Med afseende härå och då krouohem- 
man icke få tagas i mät till betalande af åbons gäld, vid 
hvilket förhållande Hofrättsextranotarien Lönegrens borgenä- 
rer icke äga befogadt anspråk på besittning af ifrågavarande 
hemman, samt Hofrättsextranotarien Lönegren genom upplå- 
tandet af sitt bo till sine borgenärers förnöjande för egen 
del förverkat sin rätt till desamma, pröfvade ofvanbemälde le- 
damöter rättvist förklara Hofrättsextranotarien Lönegrens barn 
framför hvarje annan berättigade att, i den ordning Nådiga 
Kungörelsen af den 31 Juli 1811 stadgar, söka och vinna 
inrymning uti omförmälda kronohemman i Lammi by. 

Beträffande frågan om äganderätten till ofvanberörde 
sågverk äfvensom till den från sågen och nu ifrågavarande 
kronolägenheter i Lammi by samt Harju kronohemman i 
Längelmäki by under konkurstiden fallna afgäld, funno före- 



Digitized by 



Google 



Rftttsfall 15. 317 

nämnde ledamöter skäligt lemna parterna öppet att, i hän- 
delse af fog, vid vederbörlig domstol härom med hvarändra 
i laga ordning tvista; uti hvilka delar Guvernörsembetets of- 
vanberörde utslag, såvidt detsamma blifvit Senatens pröfning 
understäldt, sålunda ändrades och rättades. 

Senatorn von Knorring fann besväranderne icke hafva 
anfört skäl till ändring i Guvernörsembetets öfverklagade ut- 
slag, hvarvid Senatorn förty lät bero. 

Senatorn Mechelin utlät sig att Senatorn beträffande 
sysslomannens i Lönegrens till konkurs upplåtna bo å kon- 
kursmassaos vägnar framställda anspråk på ifrågavarande 
kronohemman var ense med Senatorn Norrméu \ men emedan 
uti Kongl. brefvet den 27 September 1804 stadgas att, derest 
kronohemmansinnehafvare, som blifvit för nesligt brott dömd 
och afstraffad, och på sådan grund förklaras sin åborätt för- 
lustig, en sådan åbos till myndig ålder kommen son eller måg 
må i lägenheten inrymmas; ty och då den Lönegren genom 
ofvanåberopade utslag till last tagna förbrytelsen, enligt Se- 
natorus åsigt, vore att såsom nesligt brott anses, och Hofrätts- 
extranOtarien Lönegrens barn alla vore minderåriga och jem- 
väl ingen rätt ägde att besitta egendom, som deras fader 
genom att afträda alla sina tillgångar till sina borgenärers 
förnöjande måste anses hafva förverkat, fann Senatorn vid 
sådant förhållande Lönegrens bröstarf vingar lika så litet som 
någon annan person äga i författningarna grundad ovilkorlig 
rätt till vinnande af inrymning uti ifrågavarande kronohem- 
man, hvarföre Senatorn, med upphäfvande af Guvernörsem- 
betets öfverklagade utslag i denne del, ville återförvisa må- 
let till Guvernören, som ägde vidtaga författningsenlig åtgärd 
om berörde lägenheters utbjudande äfvensoni i öfrigt med 
ärendet jemlikt lag och författningar förfara. 

Beträffande frågan om äganderätten till ofvanberörda 
sågverk äfvensom den från sågen och nu ifrågavarande kro- 
nolägenheter i Lammi by samt Harju kronohemman i Län- 
gelmäki by under konkurstiden fallna afgäld, fann Senatorn 
godt låta vid Guvernörsembetets öfverklagade utslag i denna 
del bero. 

Kejserliga Senatens utslag i målet är affattadt i enlig- 



Digitized by 



Google 



348 Rftttsfall 15. 

het med pluraliténs mening och dateradt samma dag målet 
afgjordea. 



16. 

Pi hfad vilUr Ar rittighet att fabriksuåsslgt rfrifra en rörelse, 
son ifVei plägar idkas såsou kandtferk, eiUgt ftejs. Pir- 
•rdiiigei dei 24 Pebraari 18C8 befiyas sökande, son der- 
ou gör aikåUaa? — SkillBadei i sådait bil mUaa febrik 
ock kaidtrerk. 

Förre fängknekten Henrik Andeli sökte hos Magistraten 
i Helsingfors stad tillstånd att i uppgifvet hus derstädes drif- 
va skräddarehand tverket fabriksmessigt, i hvilket afseende 
han inlemnade vederbörligt prestbevis utredande att han vore 
välfräjdad, bevis att han ett och ett hälft år arbetat på en 
skräddareverkstad samt intyg att han kunde skriftligen be- 
gagna sitt modersmål samt ägde kännedom af räknekonstens 
elementer. 

öfver denna ansökning hördes stadens handtverks- och 
fabriksförening, hviiken derefter genom sina fullmägtige af- 
gaf den förklaring att Åndells anhållan om fabriksrättighet 
ej kunde af föreningen tillstyrkas, af orsak att påtagligt vo- 
re, det Andell icke hade för afsigt att anlägga någon fa- 
briksinrättning, utan sannolikt ämnade, i likhet med andra, 
som förut sökt och vunnit fabriksrättighet, bedrifva vanlig 
handtverksnäring medelst skräddarearbetes verkställande på 
beställning, hvartill kom me att Andell ej styrkt sig äga så- 
dan kunskap i bokföring att den i 6 $ af Kejserliga Förord- 
ningen den 3 Mars 1868 fabrikanter medgifna rättighet att 
beediga sin bok kunde honom beviljas; och framhölls för 
öfrigt att, jemlikt 10 § i Kejserliga Förordningen angående 
handel och näringar den 24 Februari 1868, det vore fabri- 
kanter tillåtet att utarrendera sina rättigheter och sin inrätt- 
ning, hvilket deremot vore handtverkare uttryckligen förbju- 
det, hvaraf ansågs tydligen framgå det sistnämnda författ- 



Digitized by 



Google 



Eftttsfall 16. 349 

ning icke afsett att fabriks- och handtverksnäring kunde p& 
lika sätt bedrifvas. 

Medelst utslag, afkunnadt den 10 Juni 1872, afgjorde 
Magistraten ofvanberörda ansökningsm&l och meddelade, med 
åberopadt stöd af Kejserliga Förordningen ang&ende handel 
och näringar i Finland gifven den 24 Februari 1868, Åndell 
tillstånd och rättighet att i denna stad anlägga och drifva 
en fabrik för förfärdigande af klädespersedlar med skyldighet 
för honom att för åtnjutande af denna rättighet, jemlikt 4 § 
i åberopade Förordning, deltaga i utgörande af all borgerlig 
tunga i staden samt på grund af 14 § i handtverks- och fa- 
briksföreningens af Guvernören i länet fastställda ordnings- 
regler, till föreningens kassa i inträdesafgift erlägga fyratio 
mark, innan den beviljade rättigheten finge utöfvas. 

I detta utslag sökte handt verks- och fabriksföreningens 
fuUmägtige ändring hos Kejserliga Senatens Ekonomie-De- 
partement genom besvär, hvari anfördes hufvudsakligast sam- 
ma skäl som hos Magistraten, med tillägg att Andelis an- 
sökning om fabriksrättighet uppenbarligen var motiverad en- 
dast af önskan att undgå de för burskaps vinnande stadgade 
prof äfvensdm den antagningsafgift af etthundraljugo mark, 
som för närings idkande med burskap vore fastställd, på 
hvilka grunder utslagets upphäfvande yrkades. 

Sedan Kejserliga Senaten, som ansett en närmare för- 
klaring nödig huruvida, enligt förberörda Kejserliga Förord- 
ning af den 24 Februari 1868, fabriksrättighet kunde vinnas 
äfven å sådana näringar och yrken, hvilka i sjelfva verket 
vore att hänföras till handtverk, öfverlemnat bestämmandet 
deraf till Kejserliga Senatens Plenum, men Plenum funnit 
meddelandet af en slik förklaring rörande omförmälde ge- 
nom bägge statsmakternes samverkan tillkomna författning 
icke å Plenum ankomma, företogos de anförda besvären i må- 
let på föredragning från Finans Expeditionen under chefskap 
af Senatorn von Uaartman, till slutlig handläggning den 11 
December 1872, hvarvid föredraganden tillstyrkte utslagets 
fastställande på den grund att, enligt 1 § i ofvanåberopade 
Förordning, hvarje välfräjdad finsk medborgare, som råder 
sig och gods sitt sjelf, vore berättigad att nedsätta sig i stad 



Digitized by 



Google 



350 RättsfaU 16. 

eller p& landet samt drifva det handels-, fabriks- eller handt- 
verksjrke han eller hon för godt funne. Kejserliga Sena- 
tens fleste ledamöter Senatorerne Generallöjtnanten af For- 
selles^ G^heimer&det Furuhjelm, Antell^ Norrmén och von 
Haartman förenade sig deremot om det yttrande, i enlighet 
h var med utslag daterad t för samma dag sedan utfärdades, 
att som dLngknekten Andell icke närmare uppgifvit hvarken 
beskafTenheten af de inrättningar han för bedrifvande af i- 
frägavarande yrke vore sinnad att använda, eller omfånget 
af den tillernade rörelsen, i följd hvaraf erforderlig grund 
saknades för bedömmandet huruvida nämnde rörelse kunde 
till fabriksindustri hänföras, blef, med upphäfvande af Magi- 
stratens öfverklagade utslag, Andeils ansökning för närva- 
rande förkastad. 

Senatorerne Molander, von Knorring och Mechelin fun- 
no skäl ej vara anförda till ändring i Magistratens utslag, 
hvarvid förty skulle bero, dock s&lunda att fabriken borde 
förestås af en i yrket kunnig verkmästare, hvaröfver Magi- 
straten ägde hafva tillsyn. 

Senatorn, Friherre von Bom fann, med stöd af ofvan- 
åberopade Förordning, fabriksprivilegium å ifrågavarande 
handtverk icke böra beviljas, hvarföre Magistratens utslag 
upphäfdes likväl med förklaranden lemnad öppen rätt att i 
vederbörlig ordning söka burskap å skräd darehandtverk i 
denna stad. 



17. 

Är itm I Kejg. Brefret ien 4 Jnl 1844 stadgaie preskriptlonstM 
af tre år f5r exekitivt indrif?aiiile 1 der stadgad •rdniiig af 
löniDgsrester, 8«u tillkduua prest^ att råkias efter borger- 
lig eller fcUesiastik tidrikniiig? 

Uti skriftlig ansökning, inlemnad till Guvernören i Kuo- 
pio län den 22 Januari 1872, sökte Kyrkoherden i Nurmis * 
socken, Kontraktsprosten Carl Ferdinand Pfaler förordnande 
för vederbörande kronobetjent att indrifva och till honom 



Digitized by 



Google 



Eättsfall 17. 351 

redovisa för innehållet af en restlängd å obetalde pastors- 
rättigheter från en del af pastoratet för ecklesiastika åren 
1868, 1869 och 1870, slutande sig å 1572 mark 34 penni. 

Medelst resolution, utfärdad samma dag och tecknad 
på ansökningsskriften, förklarade Cruvernörsembetet i länet, 
att emedan uti den inlemnade restlängden inginge äfven 
1868 års rättigheter, h vilka dåmera ej kunde utmätnings vis 
uttagas; ty och då i restlängden icke funnes särskildt an- 
tecknadt hvilka personer häftade för sagde års rättigheter, 
kunde Guvernörsembetet för närvarande ej bifalla ansök- 
ningen. 

Kontraktsprosten Pfaler sökte häruti ändring i Kejser- 
liga Senatens Ekonomie Departement medelst besvär, hvari 
hau anförde huruledes i Kejserliga Brefvet af den 4 Juni 
1844 tydligen bestämdes att aflöningsrester, således äfven 
resterande prestarättigheter, kunde genom restlängd i laga 
ordning utkräfvas för de tre sistförflutna åren. Ecklesiastika 
året 1868, h varom nu vore fråga, hade ännu vid tiden för 
ansökningens inlemnande bort räknas till de tre sistförflutna 
åren, enär det fjerde året,^ eller ecklesiastika året 1871 då 
ännu kunde kallas det innevarande såsom utgående först 
med påföljande April månad. Enligt vanlig praxis utsöktes 
föregående årets rester först under derpåföljande år, på det 
att vederbörande måtte hafva rådrum att ända till det förra 
årets slut afbörda sig desamme. I enlighet dermed hade 
sökanden i förevarande fall förfarit, och ansåg han sig på 
dessa skäl icke hafva försuttit sin rätt till utbekommande af 
de resterande pastoralierna för 1868. 

Uti infordrade och afgifna utlåtanden förmälde, dels 
Domkapitlet i Kuopio att Domkapitlet ansåg Guvernörsembe- 
tets åtgärd vara välgrundad, dels Guvernörsembetet, att åt- 
minstone de fleste kyrkoherdar äfven i Kuopio län uppburo 
dem tillkommande spanmåls- och penningerättigheter redan 
före eller åtminstone strax efter utgången af det borgerliga 
året samt inlemnade sina restlängder för det föregående bor- 
gerliga. året till indrifning vanligen före den 1 Maj påföl- 
jande år, hvaraf framginge att rättigheter af ifrågavarande 
slag erlades och indrefvos efter beräkning af det borgerliga 



Digitized by 



Google 



352 R&ttsfall IT. 

och icke» det ecklesiastika året, på hvilken grund och då 
Kontraktsprosten Pfaler ej kunnat åberopa något lagstadgande 
till stöd för sin åsigt, Guvernörsem betet trodde den öfverkla- 
gade resolutionen vara riktig. 

Vid sakens handläggning i Kejserliga Senaten^ der den 
förekom på Ecklesiastik Expeditionens föredragning, röstade 
Senatorerne Generallöjtnanten af Forselles, Geheimerådet 
Furuhjelm, Molander och von Bom först för en sådan in- 
terlokution, att Guvernören och Domkapitlet skulle anbefallas 
att inkomma med upplysning huru uti ärender af enahanda 
beskaffenhet härförinnan förfarits; men sedan Kejserliga Se- 
natens pluralité beslutit att saken skulle tagas under hufvud- 
saklig pröfning, förenade sig bemälde fyra ledamöter med 
Senatorerne Antell, von Knorring, Norrmén och von Haart- 
man i hufvudsaken om det yttrande: att emedan det första 
af de tre år, för hvilka ifrågavarande rester fordrats, tillända- 
gått den 1 Maj 1869 och besväranden inom tre år derefter 
till Guvernören ingifvit behörig restlängd; ty upphäfdes Gu- 
vernörsem betets öfverklagade resolution och målet återförvi- 
sades till Guvernören, som ägde detsamma utan anmälan ånyo 
till åtgärd upptaga och nytt laglikmätigt utlåtande deri med- 
dela utan hinder af den förra åtgärden. 

Senatorn Mechelin fann Kontraktsprosten Pfaler icke 
hafva anfört skäl till ändring i Guvernörsem betats öfverkla- 
gade resolution, hvarvid förty komme att bero. 

Kejserliga Senatens utslag, affattadt i enlighet med plu- 
raliténs mening, är dateradt den 24 Maj 1872. 



18. 

■•H. — AiBtiftadt af dei uöriladeB uake^ eller icke! — Leg«- 
dråp3 eller Icke? — •■! ei 1 sakei hilragei persoi kilpil 
aU MUa brottet, eller icke? falskt Tittnesbird, eller 
icke, af ett i Hålet afhirdt vittie? 

Sedan kronolänsmannen i Leppävirta socken O. Lund- 
son erhållit kunskap derom, att bondhustrun Wilhelmina 



Digitized by 



Google 



Rättsfall 16. 353 

Kukkonen onsdagen den 28 Augusti 1867 i något ärende be- 
gifvit sig frän sitt hemvist, hemmanet N:o 10 i Sydänmaa 
by af sagde socken, till Airaksila bj i Karttula kapell af 
Euopio socken och derunder försvunnit, anstälde han den 10 
derpäföljande September å sagda hemman undersökning i an- 
ledning haraf. Dervid uppgaf Wilhelmina Kukkonens man. 
Bonden Enok Htfvärinen: att, sedan behof af skräddare 
i hans hus uppstått, hade husfolket emellan den 28 Augusti 
öfverenskommits, att hans hustru samma dag skulle begifva 
sig till Airaksila by för att derifrån afbemta en i gårdens 
arbete förut begagnad skräddare. Med anledning häraf hade 
nu Wilhelmina Kukkonen, efter det Enok Hyväiinen redan 
förut med sitt folk begifvit sig att berga hö på Kumpumäki 
utäng, omkring kl. 10 f. m. allena begifvit sig, först med 
båt ungefär V^ mils väg öfver Kutu sjö, och derefter en un- 
gefär lika lång ödemarksväg till Wiitaaho hemman i Kart- 
tula kapell; och hade det mellan Enok och hans hustru va- 
rit aftaladt, att han, ihändelse skräddare skulle fås, borde 
erhålla underrättelse derom till ängen, för att han skulle 
komma hem och lemna arbete åt skräddaren, hvaremot han 
i annan händelse skulle stanna öfver natten på ängen. 
Något sådant bud hade emellertid icke anländt, men väl 
ett annat, som kallat honom att i hemmet öfvervara en 
saluvärdering, i anledning hvaraf han begifvit sig hem, öf- 
vervarat saluvärderingen och stannat hemma öfver natten. 
Påföljande dag, den 29, hade han, som i anledning af hustruns 
dröjsmål ej kunnat tänka sig annat, än att hon föregående 
dag icke fått reda på skräddaren, eller att hon af annan or- 
sak qvarhållits hos sina anförvandter i Airaksila, åter begif- 
vit sig till ängen, der han qvardröjt till den 30 Augusti på 
aftonen, då han hemkommit. Men då han icke ens nu fun- 
i^t sin hustru hemma, hade han lördagen d. 31 Augusti på 
.: ii&g»rgonen afsändt en dräng, Johan Karhunen, till Wiitaaho 
hemman för att höra efter henne; och hade denne derifrån 
återvändt med det besked, att Wilhelmina Kukkonen redan 
den 28 vidpas» kl, 4 e. m., då hon icke lyckats erhålla 
skräddare, allena begifvit sig hemåt, samt att den båt Wil- 
helmina Kukkonen begagnat befunnits uppdragen på land 

Jurid. Fih-tn, TiéUkr, 1872. 23 



Digitized by 



Google 



354 Hättsfall 18. 

pä Karttula sidan af Kutu sjö. I anledning häraf hade E- 
nok Hjvärinen genast låtit uppbåda omkring 30 personer 
och samma dag äfvensom söndagen den I September anstalt 
undersökning å den skogsmark, som är belägen emellan Kutu 
sjö och förbemälda hemman, utan att man lyckats påfinna 
Wilhelmina Kukkonen eller några sådana spår, af hvilka 
man kunnat sluta till att hon genom våldsgerning skulle 
blifvit afdagatagen. Men då eftersökningen fortsatts dagen 
derpå, hade man anmärkt, att på begge sidor om båten lin- 
jer varit rödjade, på ena sidan till treune på omkring tio 
famnars afstånd från båten tätt bredvid hvarandra stående 
björkar. Mellan tvenne af dessa hade man funnit en mult- 
nad stubbe af ungefär en alns längd och uti denna ett spår, 
såsom om en bösskolf skulle legat derpå. Den andra linjen 
hade åter ledt till en kullfallen fura, bakom och framför 
hvilken gräset varit nedtrampadt. Detta allt, samt en upp- 
gift att Wilhelmina Kukkonen skulle vid sin framkomst till 
Wiitaaho omtalt, att hon hört ett bösskott aflossas i närhe- 
ten af sig, hade ledt till den förmodan, att någon illger- 
ningsman redan på hennes framfärd legat i försåt och skju- 
tit på henne, samt att, då skottet icke träfiat, samme man 
afbidat hennes återkomst och då afdagatagit henne samt, e- 
när kroppen ej på land kunnat hittas, sänkt densamma nå- 
gonslädes i Kutu sjö, hvarföre ock draggning i sagda sjö 
försökts både denna dag och om tisdagen, ehuru förgäfves. 
På fråga förklarade Enok Hyvärinen vidare att, om. såsom 
sannolikt vore, hans hustru afdagatagits, han för brottet e- 
geuteligen icke kunde misstänka någon, men förmäl te dock, 
att en hos honom i egenskap af arbetare anstäld karl, Gu- 
staf Koivulainen, redan tisdagen den 27 Augusti begifvit sig 
från hemmet i föregifven afsigt att låta öppna åder pä sig 
och då varit försedd med bössa och först natten mot den 
29 återkommit, då han föreburit att han va.-it till skogs för 
att söka vildsvins och örn-bon. 

Enok Hyvärinens öfriga hemmavarande husfolk, hans 
broder Wilhelm Hyvärinen, dennes hustru Anna Maria Ai- 
rdksinen och dotter Wilhelmina Hyvärinen instämde i Enok 
Hyvärinens berättelse xned tillägg, att de, då Wilhelmina 



Digitized by 



Google 



Rättsfall 18. 855 

Kiikkonen &nDu ej fredagsmorgonen, den 30, varit återkom- 
men, börjat misstänka att hon möjligen skulle fallit ur bå- 
ten ooh drunknat, hvarföre de afsändt ofvannämnde Koivu- 
lainen för att efterse hvar den af henne begagnade båten 
funnes. Då han återvänd t med den underrättelse, att båten 
varit uppdragen på Karttula sidan af sjön, hade de trott att 
Wilhelmina Kukkonen qvardröjde hos sina anförvandter der- 
städes. 

Drängarne Hiskias Hyvärinen och Wilhelm Parviainen 
misstänkte att Eoivulainen mördat Wilhelmina Kukkonen. 

Gustaf Koivulainen berättade: att han, som i tre da- 
gars tid känt sig sjuk i hufvudet, af sådan anledning den 
27 Augusti om morgonen hemifrån gått til) torparen Matts 
Wenäläinen, som på Koivulainen öppnat åder, hvarefter K. 
utmed den från Rautalampi socken till Kuopio stad ledande 
landsväg vandrat, först till afiidne bonden Johan Koivu- 
lainens enka Alisa Laitinene gård i Saaristenmäki by, der 
han ätit middag och hvilat en stund, samt sedan till sin sy- 
ster Justina Koivulainen, gift med bondesonen Jakob Laiti- 
nen å Ilvesmäki hemman i Paukarlaks by, hvarest han hop- 
pats erhålla ull till iståndsättande af ett klädesplagg; att 
Gustaf K. dock, efter det mörkret inträdt, vandrat derifrån 
tillbaka samma väg och tagit nattherberge hos bonden Ana- 
nias Karttunen, men påföljande morgon tidigt aflägsnat sig 
derifrån och hela den dagen med en lodbössa, som han till 
tidsfördrif medtagit, i skogen söder om vägen eftersökt vild- 
svins- och örn-bon, hvarefter han på natten hemkommit; att 
han deremot under hela denna färd icke varit till den skogs- 
trakt, som stöter till Karttula kapell, och som är belägen 
norr om landsvägen; samt att han icke ens haft sig bekant^ 
att Wilhelmina Kukkonen skulle bege sig för att aflieinta 
skräddare, ehuru det visserligen redan förut varit fråga om 
att en sådan skulle från Karttula anskaffas. 

Härefter anstäldes ransakning i anledning af denna till- 
dragelse vid Häradsrätten i Leppävirta socken, dervid krono- 
länsmannen Lundson, hvilken å tjenstens vägnar öfvervar 
undersökningen, anmärkte, att, ifall Wilhelmina Kukkonen 



Digitized by 



Google 



356 Rättsfall 18. 

blifvit mördad, Enok H. hemfölle under misslankeD att haf- 
va anstiftat mordet. 

Enok Hyvärinen uppgaf då, att han eedan 18 år varit 
gift med Wilhelmina Eukkonen, som under äktenskapet fram- 
födt en änuu lefvande dotter, Maria Serafia, 17 år gammal, 
samt att hans äktenskap varit ganska lyckligt; hvarföre nå- 
gra smärre misshälligheter, hufvudsakligen föranledda af hans 
hustrus svartsjuka, icke rimligen borde kunna gifva anled- 
ning till denna misstanke. Hvad Koivulainen beträffade, så 
hade denne väl hyst ovilja emot Wilhelmina Kukkonen i 
följd deraf, att Wilhelmina förebrått honom att hafva till- 
gripit ett stycke lasting, som en resande förlorat hos Enok 
H., men som sedermera återfunnits. Dock förmenade han 
omförmälda förhållande icke hafva varit sådant, att det en- 
samt kunde föranleda misstanke emot Gustaf K. För öfrigt 
upplyste Enok H., att han lefde i sambo med sin äldre bro- 
der Wilhelm, dennes hustru Anna Maria Airaksinen jemte 
deras barn Wilhelm och Wilhelmina, samt att hos dem fun- 
nes såsom tjenstehjon anstäida drängarne Julius Nyyssänen, 
Johan David Earhunen och Johan Earhunen samt pigan Ma- 
ria Eristina Turunen förutom arbetaren Oustaf E. Då emel- 
lertid ingen upplysning i saken kunde vinnas, lemnades den- 
samma beroende på framtiden. 

Den 7 Juni 1868 påträffades i Eutu sjö liket efter Wil- 
helmina Eukkonen i stående ställning med hufvudet öfver 
vattenytan, fötterna bundna och en större sten inknuten i 
hennes kjortel. Genom medico-legal obduktion utröntes, att 
Wilhelmina Eukkonen ljutit döden i följd af ett emot hen- 
nes bufvud aflossadt bösskott, hvarvid kulan genomträngt 
hufvudskålen och hjernan. 

Med anledning häraf häktades Gustaf Eoivulainen och 
blef af kronolänsmannen E. Mesterton i Suonenjoki socken, 
hvartill Sydänmaa by emellertid blifvit hänförd, stäld under 
tilltal för mord å Wilhelmina Eukkonen vid sistnämnda soc- 
kens Häradsrätt, hviiken dock, sedan upplyst blifvit, att mord- 
stället låge inom Earttula kapell, förvisade målet till Härads- 
rätten i sagde kapells och Euopio sockens tingslag. 

Under ransakningen ytterligare hörd, förklarade Enok 



Digitized by 



Google 



Rättsfall 18. 357 

Hy värinen, att, ehuru Gustaf Koivulainens vandring med bösea 
samma tid, som Wilhelmina Kukkonen försvunnit, kunde fö- 
refalla besynnerlig, Gustaf K:s agg till henne likväl icke 
kunde lemna tillräcklig anledning till misstanke emot honom. 

Wilhelmina Eukkoneus broder, bonden Petter Kukko- 
nen, förenade sig i aktörs talan mot Gustaf K. och ville 
dessutom hafva anmärkt: att Enok H. redan en längre tid 
hyst ovilja mot sin hustru samt att denna ovilja delats af 
hans broder Wilhelm Hyvärinen och dennes hustru Anna 
Maria Åiraksinen; att Enok H. röjt liknöjdhet vid Wilhel- 
mina Kukkonens försvinnande b&de derutinnan, att han en- 
dast så godt som nödtvungen gjort anmälan derom hos kro- 
nolänsmannen, men ingen sådan hos hustruns slägtingar, och 
derutinnan, att han icke föranstaltat om någon vid slika fall 
vanlig förbön för Wilhelmina Kukkonen, äfvensom att Enok 
H., ännu efter det Gustaf K. af allmänna meningen stämp- 
lats såsom hans hustrus mördare, hyst honom hos sig och 
vårdat sig om honom. Och ansåg Petter Kukkonen derföre 
påtagligt, att Wilhelmina Kukkonen blifvit mördad, på an- 
stiftan af Enok H. samt med Wilhelm Hyvärinens och Anna 
Maria Airaksinens vetskap, hvadan han jemväl å dessa yr- 
kade ansvar enligt lag. 

Enok Hyvärinen bestred att han hade hyst ovilja mot 
sin hustru, med hvilken han tvärtom i allmänhet, några van- 
liga husliga misshälligheter undantagna, lefvat i god sämja. 
Hans möjliga uraktlåtenhet efter hustruns försvinnande här- 
rörde åter af okunnighet om hvad som kunnat åligga ho- 
nom; och Koivulainen hade han vid utgången af den tid, 
för hvilken han varit å honom mantalsförd, skilt från sitt 
hus. 

Petter Kukkonen anmärkte häremot, att Enok H., ehu- 
ru han ej för det löpande året haft Koivulainen mantalsförd 
å sig, det oaktadt låtit denne bosätta sig å ett annat honom 
tillhörigt endast några hundra alnar derifrån beläget hemman, 
der Gustaf K. sysslolöst tillbringat sin tid men underhållits 
af Enok H. — Denne erkände förhållandet men uppgaf att 
sådant skett i afräkning på Gustaf K:s tillgodohafvande för 



Digitized by 



Google 



358 Rättsfall 18. 

tidigare verksiäldt arbete, hvarom liqvid icke ännu upp- 
gjorts. 

Gustaf K., om hvilken ransakningen innehåller, att han 
är mera kort till växten, af fast och stark kroppsbyggnad 
samt ett dystert och lömskt utseende, är enligt prestbevis 
född den 14 Januari 1839 och har år 1863 slitit 14 par spö 
för stöld. Enligt egen uppgift inför rätta hade han kort 
derpå blifvit mantalsförd hos Enok H. såsom statdräng och 
i sådan egenskap vistats hos honom intill senaste vinter, då 
han flyttat till ett annat Enok H. tillhörigt hemman, der han 
uppehållit sig dels med sin hos denne innestående arbets- 
lega dels med arbete för hans räkning. I öfrigt upprepade 
han sin förra berättelse, samt tillade, i anledning af några 
till honom stälda frågor, att, fastän höbergning försiggått 
vid tiden för Wilhelmina K:& försvinnande, han då begifvit 
sig på jagt, emedan han varit så sjuk, att han ej kunnat 
verkställa höbergningsarbete ; att han efter hemkomsten från 
jagten gått till ladugårdsfållen och der sökt lugna gårdshun- 
den; att han derifrån begifvit sig till matrummet, der han 
spisat qvällsvard utan att derstädes hafva anträffat någon an- 
nan, samt att han derefter lagt sig att sofva i stugan. 

Wilhelm Hyvärinen och Anna Maria Airaksinen afvi- 
sade på det bestämdaste hvad emot dem anförts. 

Enligt prestbevis, som under rättegången inlemnades, 
är Enok Hyvärinen född den 7 Januari 1826. Wilhelmina 
Kukkonen var född den 12 December 1827. Emot ingende- 
ras fräjd hade anmärkning skett i kyrkoböckerna. 

I målet hördes omkring 80 vittnen. Af dessa berät- 
tade: 

Bondehustrurna Afina Kristina Airaksinen och Anna 
Margareta Karhunen: att Wilhelmina Kukkonen vid sin 
aqkomst till Wiitaaho hemman den 28 Augusti på dagen 
varit i högsta grad uppskrämd och utmattad af den skynd- 
samhet, h varmed hon hastat dit, samt omtalat, att ett skott 
hade lossats i hennes närhet, sedan hon efter färden öfver 
Kutu sjö stigit i land och medan hon ännu qvarstått vid bå- 
ten, hvilket så mycket mera hade förskräckt henne, som den 
i orten vanliga tiden för fogelskylte då ännu icke varit in- 



Digitized by 



Google 



Rättsfall 18. 359 

ne; att Wilhelmina Kukkonen, sedan ett fr&n gärden till 
skräddaren Suomalainen afsändt bud återkommit med svar, 
att denne vore hindrad att åtaga sig arbete hos Enok H., 
vidpass kl. 4 e. m. ensam begifvit sig på väg hemåt; samt 
att Wilhelmina Kukkonens försvinnande icke blifvit bekant 
å Wiitaaho förr, än drängen Johan Earhunen den .31 Au- 
gusti, under sökandet efter Wilhelmina K., der efterfrågat 
henne. 

Drängen Wilhelm Wepsäläinen och bondesonen Au- 
gust Koivistoinen: att, då de den 7 Juni 1868 med båt fär- 
dats på Kutu sjö, de å vattnet varseblifvit ett mörkt föremål, 
gungande för vågen, samt vid närmare undersökning deraf 
funnit det vara Wilhelmina Kukkonens lik, hvilket varit ned- 
sänkt sålunda, att kjorteln med ett strumpeband tillknutits 
nedanom knät, med ena foten böjd derinom, samt en större 
sten anbragt såsom sänke, äfvensom att tydliga märken gif- 
vit vid handen, det en annan sten förut varit fästad vid 
bröstet, ehuru densamma bortfallit, hvaraf likets ställning 
med endast hufvudet öfver vattenytan kunnat förklaras. 

Drängen Johan Karhunen : att fråga om behof af skräd- 
dare väckts redan lördagen den 24 Augusti, då Eiiok Hyvä- 
rinen hemkommit från stockHötning, ehuru vittnet icke hört 
omnämnas, hvem som skulle bege sig att afhemta skrädda- 
re; att vittnet, som icke heller hört Gustaf K. klaga öfver 
sjukdom, påföljande tisdagsmorgon (d. 27) iakttagit, att den- 
ne varit orolig och sedan sett honom vandra bort försedd 
med bössa; att vittnet, sedan Wilhelmina K. om onsdagen 
begifvit sig från hemmet, natten derefter, medan den yngre 
delen af husfolket länge vakat i stugan, utgått derifrån och 
då hört hviskningar, såsom vittnet trodde från ladugårds- 
fållen, ehuru vittnet i följd af mörker och störtregn ej kun- 
nat urskilja någon ; att Gustaf K., då vittnet påföljande mor- 
gon omtalat detta, sagt sig nog hafva varsnat vittnet, som 
emellertid tyckt sig förmärka att Gustaf K. hela dagen haft 
något på sinnet och uppenbarligen varit sig olik; att Gustaf 
Koivulainen derefter blifvit afsänd för att höra efter Wilhel- 
mina Kukkonen och vid återkomsten omnämnt, att han fun- 
nit hennes båt uppdragen på motsatta stranden af sjön; att 



Digitized by 



Google 



360 RättsfaU 18. 

torparen Njkänens dotter efteråt härom berättat, att hon då 
sett Gustaf K. ro utmed sjön och frågat, om han fått fisk, 
dertill han svarat, att han icke vore stadd på fiske utan för 
att söka ^den stora käringen^; att Enok H., då han lördagen 
den 31 Augusti återkommit från ängen, tillsagt vittnet att 
begifva sig för att skaffa besked oro Wilhelmina Kukkonea; 
att, då vittnet i anledning häraf besökt Wiitaaho hemman, 
gårdsfolket derstädes förundrat sig öfver, att man ej förr 
hört efter henne och yttrat: ^den som hatas, sökes icke^; 
att efter vittnets återkomst vittnet jemte flero personer på 
Enok H:s föranstaltande begifvit sig att eftersöka Wilhel- 
mina Kukkonen på ömse sidor om den från stranden af Kutu 
sjö till Wiitaaho ledande spången, hvaremot vittnet icke när- 
varit då det draggats i sjön; att förhållandet emellan Enok 
H. och hans hustru varit föga fridsamt i följd af dennas 
svartsjuka; att vittnet stundom hört hennes nödrop från ladu- 
gården samt en gång för flera år sedan sett Enok H. med 
käpp jaga efter henne; samt att Gustaf K. både före och ef- 
ter Wilhelmina Eukkouens försvinnande lefvat i gårdens 
kost, men arbetat endast när han så för godt funnit. 

Enok Hjvärinen bestred sig hafva burit hand å sio 
hustru, och förklarade, beträffande Koivulainen, att Enok H. 
låtit sig vårda om denne, på det han ej skulle rjmma or- 
ten, innan saken blifvit undersökt och utredd. — Gustaf Koi- 
vulainen förklarade sig omvittnade natt hafva vid sin hem- 
komst tilltalat gårdshunden, på det han ej skulle skälla. 

Kär Johan Karhunen, hvilken aflagt förestående berät- 
telse den 13 Juli 1868 vid Suoneujoki Häradsrätt, ånyo hör- 
des inför Häradsrätten i Kuopio tingslag i December månad 
samma år, upprepade han sin förestående iutygan i öfrigt, 
utom att han nu förklarade, det han, ^som i fem års tid 
vistats hos Enok H., i dennes förhållande till Wilhelmina 
Kukkonen ej funnit något anmärkningsvärdt^. 

Torparen Johan likonen berättade att Gustaf K. om 
våren 1868 efter islossningen, medan Enok H., såsom sys- 
selsatt med stockflötning, varit från sitt hem aflägsnad, in- 
funnit sig hos vittnet, samt, under uppgift att han af Enok 
H. bort erhålla 60 men fått endast 10 mark, bedt vittnet å 



Digitized by 



Google 



Röttsfall 18. 361 

hans vägnar tiUskrifva Enok H. att genaet sända &t honom 
de återBtäende 50 mk eller ock sä begå, att han pä en upp- 
gifven säg finge lyfta medlen ^ att vittnet efterkommit denna 
begäran, hvarefter Gustaf K. yttrat, att, s&framt penningar 
icke komme, han skulle tillställa nägot rysligt eller föran- 
stalta om ett annat bref, som skulle förskaffa Enok H. ring 
pä foten (^silmä kenkiä^), men att Gustaf K. deremot, om 
han atfinge sin fordran, ville öfvergifva orten. 

Gustaf K. erkände vittnesmälet utan att inläta sig i 
förklaring rörande hotelsen, som han förmenade sakna be- 
tydelse, derjemte förebärande att han icke afsändt utan upp- 
bränt brefvel, emedan detta icke upptoge hela hans tillgo- 
dohafvande för verkstäldt arbete. 

Drängen Julius Nyyssönen berättade, att Gustaf K., 
medan han jemte vittnet en dag om vären 1867 plöjt en 
äker hos Enok H., omtalat för vittnet, att han pä uppma- 
ning af Enok H. i tvä dagar utan föda, ehuru han till upp- 
köp deraf erhällit 60 penni af Enok H., med bössa vaktat 
pä en menniska frän gården 8& nära intill densamma, att 
han tydligt kunnat höra Wilhelmina Kukkonens röst, dä hon 
ropat pä kalfvarna, samt att han, Eoivulainen, som under 
tiden hvarken vägat skjuta skogsfogel, ehuru sådan varit att 
tillgå i mängd, eller uppgöra eld, fastän nattkylan varit svår 
att fördraga, sedan underrättat Enok H. derom, att den vän- 
tade icke visat sig. Och hade Koivulainen förklarat sig icke, 
om det än gälde hans lif, vilja uppgifva för hvem han legat 
i försåt eller för hvilket ändamål. Vittnet tillade att Koivu- 
lainen den tiden varit anstäld såsom legokarl hos Elnok H. 
samt alt K., någon stund innan han den 27 Augusti samma 
år begifvit sig från gården, omnämnt att han lidit af huf- 
vudvärk. 

Gustaf K. förklarade, att han med Enok H:s tillstånd! 
vaktat på ett räfbo, som han upptäckt, samt att han erhållit 
penningar af Enok H. på sin arbetslega. 

Inhysingen Wilhelm Parviainen hade, medan han om 
våren 1867 tjenat såsom dräng hos Enok H., hört Gustaf K. 
omnämna att denne icke skulle sörja mycket om Wilhel- 
mina Kukkonen, mot hvilken såväl Enok som hans husfolk 



Digitized by 



Google 



362 RättsfaU 18. 

börjat visa synnerlig ovilja, blefve undanröjd, hvarföre vitt- 
net, som känt till nämnda förhållande och dessutom märkt 
Gustaf K:8 synnerliga ovilja mot henne alltsedan det ofvan- 
nämhda lastingsstycket blifvit igenfunnet, anat att somma- 
ren icke skulle aflöpa utan nägon anmärkningsvärd tilldra- 
gelse. Då vittnet, efter det man fruktlöst sökt Wilhel- 
mina Kukkonen å land, föreslagit att man noga skulle un- 
dersöka om risvidjor någonstädes skulle afhuggits såsom an- 
vändbara vid kroppens nedsänkande i sjön, hade Anna Ma- 
ria Airaksinen yttrat att sådana ej behöfts, emedan Wilhel- 
mina haft band på sig tillräckligt nog, att hennes kjortlar 
kunnat med dem tillknytas. 

Detta yttrande förklarade Anna Maria Airaksinen helt 
enkelt hafva härrört af de många gissningarna om Wilhel- 
minas försvinnande. 

Vid ett annat tillfälle förklarade vittnet att förhållan- 
det emellan makarne stundom äfven varit godt. 

Torparehustrnn Maria Lisa Karhunen hade, söndagen 
efter det Wilhelmina Kukkonen försvunnit, färdats i samma 
båt som Gustaf K., hvilken dervid berättat att Wilhelm Hy- 
värinen någon gång skulle beklagat sig deröfver, att alltför 
många qvinnor hopats i deras gård och att ingen man fun- 
nes, som kunde skjuta dem, hvarförutom Gustaf K. yttrat 
att Wilhelmina Kukkonens försvinnande, vare sig att hon 
blifvit skjuten, eller att hon annorlunda omkommit, varit af 
en hvar gerna sedt. 

Inbysesqvinnan Stina Kajsa Kaipainen m. fl. hade då 
befunnit sig i samma båt men, emedan de haft plats förut, 
under det föreg. vittne suttit närmast Gustaf K., som styrt 
båten, icke hört något annat yttrande af denne, än att sö- 
kandet efter Wilhelmina Kukkonen icke gagnade till annat, 
än att man af henne finge stoppning till rankor. 

Torparehustrun Maria Kristina Dunker intygade att 
Gustaf K. tisdagen den d. 27 Augusti 1867 f. m. hos vittnets 
man Matts Wenäläinen låtit öppna åder på sig och derpå 
bortgått samt att Wilhelmina Kukkonen någon gång för vitt- 
net yttrat, det hon i anledning af Gustaf K:s besynnerliga 
beteende mot henne, hans nattvandringar och flere andra 



Digitized by 



Google 



Rättsfall 18. 363 

omständigheter anat att denne haft något ondt i sinnet emot 
henne. 

Arbetskarlshustrun Maria Kukkonen hade ock kort 
före mordet erhållit enahanda meddelande af Wilhelmina 
Kukkonen, hvilken dervid förmenat, att anslagen mot henne 
skulle visa sig redan under hösten. En vecka före mordet 
hade Gustaf K., antydande ett ömmare förhållande emellan 
vittnet och dåmera aflidne bonden Johan Koivistoinen, som 
efterlefdes af enkan Alisa Laitinen, yttrat att, om Koivistoi- 
nen lefvat, de tillsammans skulle hafva afdagatagit Alisa L., 
och att vittnet sedan skulle hafva blifvit värdinna i gården. 

Arbetarehustrun Maria Halonen berättade att Wilhel- 
mina Kukkonen tre veckor före hennes försvinnande för vitt- 
net omtalat sig hafva h()rt rykten i byn om sin mans otro- 
het, men att hon dock icke ville tro dessa rykten, innan 
hon med egna ögon öfvertygat sig om sanningen, i hvilket 
fall, och om hon blefve derom fullt öfvertygad, hon ämnade 
söka äktenskapsskilnad ; och hade Wilhelmina Kukkonen 
tillagt att hon trott sig märka, att något anslag emot henne 
vore å bane. 

Dränghustrun Lisa Karhunen berättade, att Wilhelmina 
Kukkonen någon vecka före sin död sorgsen omtalat, huru- 
som det ena ryktet värre än det andra uppdykat angående 
hennes mans otrohet, såsom att han lefvat i förtroligt för- 
hållande till sin broders hustru Anna Maria Airaksinen, hvar- 
före Wilhelmina Kukkonen förmenat det icke vara någon 
svårighet för henne att erhålla skilnad, helst hon hade eget 
hem. 

Enok Hyvärinen förklarade, att någon med anledning 
af hans hustrus allmänt kända svartsjuka hade af illvilja in- 
gifvit henne denna tanke, hvilken hon, sedan Enok H. för- 
märkt henne hafva något på sinnet, på hans frågor derom 
äfven för honom yppat. Han hade dock lyckats lugna henne 
i detta afseende. 

Arbetarehustrun Lovisa Lappi afgaf enahanda intygan, 
som Lisa Karhunen, med tillägg, att Enok H., enligt Wilhel- 
mina Kukkonens uppgift, hade hotat henne med handgriplig 



Digitized by 



Google 



364 RflttsfaU 18. 

aga, ifall hon vidare väckte fråga om det förmenta äkten- 
skapsbrottet. 

Inhysingshustrurna Klara Langinen och Ulrika Jalka- 
nen hade under sommaren 1867 hört Oustaf Eoivulainen om- 
tala, att värdinnorna i gården förde ett så oregerligt lif, att, 
ifall Wilhelmina Eukkonen vore hans hustru, han skulle 
dränka henne i Kutu sjö. Dessutom hade han vid något 
tillfälle, då inhjsingen Hiskias Hjvärinen, medan ransaknin- 
gen ännu pågick vid Leppävirta sockens Häradsrätt, yttrat, 
att Gustaf K. och Enok H. svårt ansattes, svarat honom att 
dertill nog vore skäl. 

Om dessa yttranden sade Gustaf E. först, att han icke 
ihågkomme dem, och att de troligen vore missförstådda, men 
sednare medgaf han det sednare yttrandet under förklaring, 
att han syftat på de mot honom allmänt riktade misstan- 
karne. 

Pigan Maria Kristina Nyyssönen hade vid ett tillfälle, 
då Anna Maria Airaksinen och Wilhelmina Eukkonen trätt 
med hvarandra, också hört Eoivulainen falla ett yttrande af 
enahanda beskaffenhet, som det förra af hans begge sednast 
omvittnade yttranden; hvarutom vittnet en dag om somma- 
ren 1867, då vittnet af en tillfällighet sett in genom fenstret 
till ett af Enok H:s boningsrum, funnit denne ligga i säng 
med Anna M. Airaksinen. 

Inhysingen Hiskias Hyvärinen besannade senare delen 
af Elära Langinens och Ulrika Jalkanens vittnesmål med för- 
klaring, att det omvittnade yttrandet undfallit Gustaf E. nå- 
gon tid efter ett annat samtal, hvarunder Gustaf E. en sön- 
dag i Oktober månad 1867 för vittnet berättat, att han un- 
der sin fyraåriga vistelse hos Enok H. erfarit, att Wilhel- 
mina E. varit af husfolket hatad, samt att honom tillbjudits 
ett halfstop bränvin, om han skulle skaffa Wilhelmina E. af 
vägen, men att Gustaf E., som icke uppgitvit hvem som 
gjort honom detta anbud, afböjt detsamma, hvarföre han 
trodde sig icke heller vara förfallen att häktas. Lördagen 
den 31 Augusti hade vittnet deltagit i sökandet efter Wil- 
helmina Eukkonen och måndagen derpå, medan höbergnin- 
gen för regn afstaunat å Eumpumäki äng, ytterligare begif- 



Digitized by 



Google 



Rättsfall 18. 365 

vit sig till stället, hvarvid vittnet iakttagit de förut beskrifna, 
såsom det tyckts, ulan yxa upprödjade skottlinjerna; hvarföre 
vittnet för Enok H. anmärkt att man, om Wilhelmina Kuk- 
konen blifvit skjuten, förgäfves skulle söka henne på land; 
dera draggning verkstälts. Vittnet hade ock 1868 om våren 
sett Koivulainen kort efter islossningen utan känd anledning 
ensam ro omkring Ku tu sjö. I öfrigt hade vittnet förmärkt, 
att förhållandet emellan Enok H. och hans hustru icke varit 
det bästa, äfvensom att trätor förekommit emellan henne och 
Anna Maria Airaksinen. 

Gustaf K. bestred vittnesmålet, såvidt det rörde ofvan- 
nämnda anbud, med förklaring, att han för vittnet omnämnt, 
det en qvinna berättat, att man skulle hafva tillbjudit en 
arbetskarl Matts Soininen något, om han ville bringa Wil- 
helmina Eukkonen om iifvet; men vittnet vidblef sin utsago 
och 

Matta Soininen bestred att ett sådant anbud hade blif* 
vit honom gjordt. 

Bondedottren Maria Kristina Jalkanen intygade, att 
Koivulainen. då han af fångföraren afförts irån ett af de 
ting, vid hvilka målet förevarit, sagt, att han nog kände sa- 
ken om han ville tala. 

Härtill anmärkte Oustaf K., att något yttrande, som 
han förgätit, måtte hafva blifvit missförstådt. 

Pigan Angelina Hedman, som om våren 1867 tjenat hos 
bonden Benjamin Konttinen i Sydänmaa by, hade uti en ki- 
sta, tillhörig Konttinens syster Maria, hvilken varit en nämn- 
deman Tolonens frånskilda hustru, öfverkommit, utom andra 
bref, ett från Enok H., hvilken på flera ställen deri kallat 
Maria sin brud och omnämnt att en händelse vore att för- 
vänta, hvars beskaffenhet han dock icke närmare antydt. 
Och kände vittnet likaledes att Enok H. plägat brefvexla 
med Maria, till hvilken han ock tidigare skulle hafva stått 
i något närmare förhållande. 

Enok H. erkände brefvet, men förklarade sig blott på 
skämt hafva benämnt Maria Konttinen sin brud. Den an- 
tydda händelsen hade åter varit en tillämnad resa till Lep- 



Digitized by 



Google 



366 Rftttsfall 18. 

pävirta, der Enok H. åtagit sig att uträtta några uppdrag 
för Maria Konttinen. 

Maria Konttinen sade sig hvarken hafva sett eller hört 
något, som kunde lända till upplysning i saken, och förkla- 
rade, hvad den antydda händelsen beträffade, att dermed 
menats endast en resa till staden efter garn. 

Arbetskarlen Anders Sutinen sade sig veta, att för 
omkring sex år sedan en i Enok H:s tjenst anstäld Lovisa 
Itkonen hade väckt Wilhelmina Kukkonens svartsjuka, och 
att Wilhelmina R. i anledning deraf hade, såsom vittnet 
trodde, blifvit agad af sia man. 

Enok H. medgaf detta under förklaring, att förhållandet 
ledt till föreställningar af prest, inför hvilken Wilhelmina 
bedt om tillgift för sina obehöriga misstankar. 

Arbetskarlshustrun Adolfina Frilander hade för om- 
kring 6 år tillbaka hört Wilhelmina Rukkonen för vittnet 
omtala, att hon öfverraskat sin man, kyssande Lovisa Itko- 
nen. Samtidigt hade, enligt hvad vittnet ville minnas, Wil- 
helmina Kukkonen haft en blå rand kring ögat, tillkommen, 
såsom det för vittnet uppgifvits, deraf, att Enok H. en natt 
burit händer på henne. 

Enok H. förklarade Wilhelmina Kukkonen hafva miss- 
tagit sig, då hon trott honom hafva kysst Lovisa Itkonen vid 
det omvittnade tillföllet. 

Angående förhållandet makarne emellan hade försam- 
lingens pastor J. Warén under edspligt afgifvit ett intyg af 
innehåll: att, då pastorn ungefär två år före Wilhelmina 
Kukkonens död, stadd på resa till Kuopio, tagit nattqvarter 
hos Enok H., denne under ett samtal angående hvarjehanda 
ämnen sjelfmant och synbarligen vemodig omtalat, att hans 
äkta samlif i följd af hustruns svartsjuka ej vore så lyckligt, 
som det bort och kunnat vara, hvarföre Enok, som försökt 
att på bästa sätt framhålla sin egen oskuld och uppgifvit, 
att han, oaktadt sina bemödanden, icke lyckats bringa sin 
hustru ifrån hennes en gång fattade misstanke, yttrat sin 
önskan att pastorn, såsom församlingens lärare, ville taga 
dem båda i förhör och, såvidt möjligt vore, söka medla dem 
emellan; att, sedan hustrun i anledning häraf inkallats, ma- 



Digitized by 



Google 



Rättsfall 18. 367 

karne fått ömsesidigt afgifva sina förklaringar, der vid hu- 
strun uppgifvit hvarjehanda mindre anledningar till den miss- 
tanke, hvaraf hon sagt sig en längre tid hafva varit frestad, 
utan att bon docU varit fullt öfvertygad om dess befogenhet, 
hvarföre hon också haft svårt att afgöra, om icke denna 
misstanke vore blott en frestelse af själafienden, henne till 
plåga; samt att samtalet, som slutats med till begge stälda 
förmaningar och råd af pastorn, fortgått under synbarligen 
vemodig sin nestäm ning, utan minsta tecken till bitterhet. 

Torparehustrun Maria Puustinen hade en gång under 
vintern 1867 gnidit Enok H., och under ett dem emellan 
dervid uppkommet samtal om Wilhelmina Kukkonens svart- 
sjuka, hört Enok säga, att denna icke hade aftagit, ehuru 
hon saknade anledning dertill, samt att densamma förorsa- 
kade osämja i huset; hvarjemte Enok förmenat, att detta 
kors vore nog tungt att bära. Vittnet intygade ock, att E- 
nok H., hvilken torsdagen den 29 Augusti samma år infun- 
nit sig å det af vittnet och dess man åboende torp och der 
tillbragt natten, påföljande morgon, då hans dotter anländt 
dit med underrättelse att Wilhelmina Kukkonen icke ännu 
återvändt, förebrått sin dotter hennes försummelse att låta 
efterfråga modren, emedan denna icke varit så klädd, att 
hon kunnat göra besök hos främmande och någon olycka 
derföre sannolikt träffat henne. 

Torparesonen Matts Kauppinen berättade vid Suonen- 
joki Häradsrätt att, då fråga den 25 Augusti 1867 varit om 
behof af skräddare, och Wilhelmina Kukkonen menat att 
bud i sådant afseende borde sändas till Karttula, Enok H. 
bestämdt förbjudit detta och tillsagt sin hustru att sjelf be- 
gifva sig dit, ehuru ärendet kunnat uträttas af qvinnan Ma- 
ria Stina Turunen, som samma dag vandrat till Karttula. 

Enok H. förklarade att han ansett sin hustru kunna 
bättre än någon annan uträtta ärendet. 

Vid Kuopio Häradsrätt intygade detta vittne sedermera, 
att Enok H. till sin hustru yttrat: ^'gå sjelf så blir det bätt- 
re uträttade'. 

Arbetskarlen Johan Wehviläinen^ hvilken under lop- 
pet af sommaren 1867 tillsammans med Enok H., såsom den- 



Digitized by 



Google 



368 Rättsfall 18. 

nes legokarl, flötat stock, intygade vid urtima ting den 13 
Juli 1868, att Enok H., dagen efter det Gustaf K. vandrat 
bort med sin lodbössa, tillsagt sin hustru att sjelf förfoga 
sig till Karttula. I sökandet och draggandet efter Wilhel- 
mina Eukkonen hade vittnet deltagit och dervid bemärkt, 
att qvistar och mindre träd blifvit undanbrutna i en linje, 
hvaraf vittnet dragit den slutsats, att Wilhelmina Rukkonen 
blifvit skjuten; och hade härvid vittnets liksom de andras 
misstankar fallit p& Gustaf E. 

Arbetarehustrun Eva Mustonen vittnade vid följande 
urtima ting den 15 Augusti 1868 att flere personer, bland 
dem Johan Wehviläinen, föregående vinter, den söndag, pä 
hvilken förböner gjorts för Wilhelmina Kukkonen och an- 
dra aflidna, varit efter slutad gudstjenst samlade hos vittnet, 
hvarunder fråga uppstått om Wilhelmina Kukkonens försvin- 
nande ; att vittnets dotter Greta Lisa Wepsäläinen dervid ytt- 
rat, det Johan Wehviläinen, som vid tiden för händelsen 
vistats hos Enok H., derom kunde lemna de säkraste upp- 
lysningar; samt att Johan W. i anledning häraf förklarat, 
att så lång tid redan förflutit, att han nog kunde utsäga 
hvad han i saken visste, samt att han, om han blifvit kallad 
till vittne, kunnat intyga de skändliga tillställningar (^pahat 
pirskot^), genom hvilka Wilhelmina Eukkonen bragts om 
lifvet. 

Johan Wehviläinen, å tingstaden närvarande, förekal- 
lades och förklarade att han vid orden ^pahat pirskot^ tänkt 
på de utan användande af yxa blott genom qvistars och 
inindre träds afbrytande upprödjade skottlinjerna äfvensom 
på den af honom jemväl iakttagna omständigheten, att spår 
förmärkts vid ändan af den ena skott linjen bakom en kull- 
fallen tall, samt att man kunnat urskilja huru en bösskolf 
flrarit stödd mot en murken trädstubbe. 

Bonden Johan Huttunen (emot hvilken sednare an- 
märktes såsom jäf, att han vore besvågrad med Wilhelm 
fiyvärinen) vittnade : att Johan Wehviläinens moder Eristina 
Wepsäläinen hade under vintern 1868 för vittnet uppgifvit, 
Att hennes son, som efter Wilhelmina Eukkonens afresa rott 
i^fver sjön för att utbyta den af hennne begagnade bJU^n 



Digitized by 



Google 



Rftttsfall 18. 369 

mot en annan, funnit hennes lik i b&ten, hvilken han der- 
före lemnat orörd. 

Johan Wehvil&inen bestred sig hafva lemnat sin moder 
denna uppgift. 

Vittnet uppgaf, att dess broder Jeremias Huttunen när- 
varit då modren omtalat detta. 

Kristina Wepsåläinen förklarade att Johan och Jere- 
mias Huttunen, vid uppkommen fråga om Wilhelmina Kuk- 
konens försvinnande, sjelfve framhållit åtskilliga sidor af 
händelsen för att skrämma henne. Hennes son hade åter 
för henne omtalat, att han samma dag, som Wilhelmina Euk- 
konen afiägsnat sig från sitt hem, befunnit sig å en Enok 
H. tillhörig äng, samt vid underrättelse, att domare anländt 
till ett af Enok H:s hemman, blifvit affärdad för att draga 
not, hvai-ifrån han återvändt till ängen, så att han följaktli- 
gen saknat kännedom om, huruvida Wilhelmina Kuk könen 
möjligen senare hemkommit. 

Johan Wehviläinen, som emellertid, enligt rättens be- 
slut, blifvit af prest undervisad om edens vigt och värde, 
bedyrade att han aflemnat fullt sanningsenlig berättelse om 
hvad han i saken hade sig bekant. 

Ofvanbemälde Jeremias Huttunen och dennes fader 
Bjtningsmannen Pål Huttunen besannade Johan Huttunens 
berättelse, hvilken dock fortfarande bestreds af Kristina Wep- 
säläinen. Johan Wehviläineu förmenade att dessa vittnen, 
såsom varande hans vederdelomän, antingen, på sätt hans 
moder sagt, sökt uppskrämma henne med falska uppgifter, 
eller ock gifvit en oriktig tydning åt hennes ord. 

Pigan Maja Stina Turunen^ som vid Suonenjoki Hä- 
radsrätt den 13 Juli 1868 intygat, att hon den 28 Augusti 
1867 hört husfolket nämna, att någon borde begifva sig ef- 
ter skräddare, och att Wilhelmina Rukkonen, sedan hennes 
egen dotter och Wilhelm Hyvärinens dotter Wilhelmina Hy- 
värinen undandragit sig detta, beslutit sig dertill, äfvensöm 
att vittnet ofta hört Enok H. och Wilhelmina Kukkonen 
träta med hvarandra, gjorde vid samma Häradsrätt den 1 
September det tillägg, att hon den 28 Augusti dragit not i 
Kutu sjö med arbetaren Henrik Kroger och Wilhelm Hyvä- 

Jnrid, Fören, Tidthr. 1872. 24 



Digitized by 



Google 



370 Rftttsfall 18. 

rinen, hvilken sedermera aflösts af Johan Wehviläinen, och 
att denne sistnämnde derefter jemte vittnet rott till stranden 
under Enok H:8 hemman och förblifvit der hela aftonen, 
samt att man under notdrägten kunnat å motsatta stranden 
urskilja den af Wilhelmina Kukkonen begagnade båt. Vid 
Häradsrätten i Ruopio tingslag berättade vittnet sedan d. 22 
Mars 1869, att hon den 28 Augusti 1867 omkring kl. 6 e. m. 
dragit ett notvarp ej långt från Wilhelmina Kukkonens båt, 
utan att dervid hafva förnummit något anmärkningsvärd t, 
samt att hon endast en gång hört Enok H. häftigare ord- 
vexla med sin hustru. 

Henrik Kroger afgaf enahanda berättelse som Maja St. 
Turuneu angående den af henne vid Suonenjoki Häradsrätt 
omvittnade notdrägten. 

Inhysingshustrun Greta Wepsälämen hade hört Johan 
Wehviläinen omnämna, att han förnummit ett samtal emel- 
lan Enok H. och Gustaf K., hvaraf framgått att W^ilhelmina 
Kukkonen blifvit mördad. Till denna berättelse, som af Jo> 
han W. bestreds, tillade vittnet vid ett senare förhör, att 
Johan W. för vittnet yttrat, att han, ifall han komme att 
vittna i målet, kunde intyga att W^ilhelmina Kukkonen blif- 
vit mördad. 

Wilhelmina Kukkonens broder, Petter Kukkonen anhöll 
nu, att pigan Serafia Tuovineu, bosatt i Walkeamäki by af 
Leppävirta socken, måtte till vittne inkallas, emedan hou 
borde kunna lemna upplysningar i målet. 

Sedan från Guvernören i Kuojpio län underrättelse med- 
delats, att Serafia Tuovinen icke kunnat auträflas, anhöll E- 
nok H. att få styrka, det en sådan person vid tiden för ifrå- 
gavarande tilldragelse icke funnits hos honom; dera Maria 
Stina Turuneu och Johan Karhimen hördeu och förklarade, 
att de hos Enok H. icke sett och ej heller kände någon så- 
dan person. 

Bonden Johan Karttunen vittnade: att Enok H., då 
vittnet lördagen den 31 Augusti på aftonen besökt honom, 
svårligen jämrat sig deröfver, att hans hustru icke återvändt, 
utan sannolikt omkommit. — Om vintern 18G8 — 69 hade en 
qvinna, Serafia Tuovineu, som uppgifvit sig vara bosalt i 



Digitized by 



Google 



Rättsfall 18. 371 

Walkeamäki by af Leppävirta socken, besökt, vittnet och 
omtalat, att hon vistats hos Enok H. och Wilhelm H. från 
tisdagen den 27 Augusti till påföljande thorsdags morgon 
samt derunder sett och hört, huruiedes Gustaf K. under nat- 
ten mot sistnämnde dag hemkommit med bössa och, efter 
att hafva vandrat omkring på gården, derstädes sammanträf- 
fat med Enok H. och Johan Wehviläinen, af hvilka den 
förre ttllsport Gustaf K. huru saken atlupit. Dertill skulle 
denne hafva svarat ''niin hän se käypi kiiin käytetään^ *). 
På fråga, om någon sett det, skulle han svarat, att endast 
Johan Wehviläinen, som ditéommit för att byta båt, gjort 
det. Och då Enok H. vidare frågat, om hon genast dött, 
skulle Gustaf R. svarat, att hon t. o. m. skulle hafva ropat, 
om hon fått göra det. 

I anledning häraf beslöt Häradsrätten, att hos Guver- 
nören i länet skulle anhållan göras om sådan åtgärd, att Se* 
rada Tuovinen, som af kronolänsmannen i Leppävirta an- 
mälts icke vara i Walkeamäki by bosatt, kunde såsom vitt- 
ne i målet höras. 

På Enok H:s anhållan hördes emellertid drängen Ju- 
lius Nyys8dnen^ som intygade, att han alltsedan Wilhelmina 
Kukkonens död och inpå hösten tillbragt hvarje natt hos 
Enok H., men hos denne icke varseblifvit andra främmande 
personer, än några^ dem vittnet namngaf, och bland hvilka 
Serafia Tuovinen icke förekom. 

Landboesonen Adam Jalkanen kände intet annat i sa- 
ken, än att Gustaf K. af ryktet allmänt stämplats såsom Wil- 
helmina Kukkonens mördare, samt att han året före hennes 
försvinnande underhållits af Enok H. och fått göra hvad han 
behagat, ehuru han varit hvarken dräng eller daglönare, 
samt att han af Enok alltid tagits i försvar, då han råkat i 
oenighet med tjenstefolket. 

Inhysingen David Nykänen hade våren 1869 varit in- 
satt å Kuopio länehäkte för att försona honom ådömda böter 
och derunder af en Ananias Tolonen, som i samma af- 
seende funnits derstädes, erfarit, att vittnet Adam Jalkanen 



*) Af Häradsrätten uttydt: att allt försiggått såsom det planerats. 



Digitized by 



Google 



372 Rfittefall 18. 

skulle för honom berättat, det Enok H. för Adam J. förtäljt, 
huruledes han bedt Gustaf K. bringa hans hustru om lifvet, 
men, emedan denne icke haft mod dertili, försökt öfvertala 
Adam J. att verkställa mordet, i hvilken händelse Enok H. 
skulle velat bereda honom en sorgfri ålderdom. Vidare hade 
Tolonen berättat, att Enok H. skulle vid lifvets förlust för- 
bjudit en Oustajva Jalkanen, hvilken nyss förut afhörts men 
ej haft nägot att upplysa, att omtala hvad hon sett och hört 
i saken. Nästan samtidigt härmed hade förut afhörde Jere- 
mias Huttunen för vittnet omtalat, att Gustaf K. berättat, det 
Johan Wehviläinen visste nog mycket i saken, enär han 
jemte Gustaf K. rott stenar pä Wilhelmina Kukkonen, men 
att han icke skulle berätta något derom. Våren 1869 hade 
åter Enok H., medan han jemte vittnet varit på stockflöt- 
ning och druckit sig litet rusig, menat att han skulle betala 
pengar, om någon dräpte hans länsman. 

Såväl de tilltahtde som Adam och Gustafva Jalkanen 
bestredo vittnesmålet i hvad det en hvar af dem angick. 

Johan Itkonen^ förut hörd å ed och sedermera ytter- 
ligare åberopad men jäfvad, såsom gift med Gustaf K:s sy- 
sterdotter, af hvilken anledning han fick aflägga sin andra 
berättelse utan ed, inkom nu och ville till densamma hafva 
tillagdt, att en kringvandrande halt qvinsperson vid namn Tuo- 
vlnen för honom omtalat, det hon tillbragt natten mot den 28 
(29?) Augusti i Enok H:s gård och derunder sett huru Gustaf 
K. hemkommit, torkat sin bössa och sedan ingått i stugan, 
samt sedermera på gården sammanträffat med Enok H. och 
Johan Wehviläinen och haft med dem ett sådant samtal, 
som Johan Karttunen omtalat. Och skulle hon dessutom 
hafva hört Enok H. yttra till Gustaf K., att han nu hade 
bröd för sina återstående dagar, hvilken berättelse Tuovi- 
nen vidhållit, äfven då vittnet varnat henne för sådana ryk- 
tens utspridande. 

Enkan Alisa Laitinen vittnade, att hon hade närvarit 
vid nyssomförmälda tillfälle och bekräftade Johan Itkonens 
berättelse. 

Serafla Tuovinen efterspanades emellertid, men kunde 
icke anträffas; och anmäite kronolänsmannen i Leppävirta, 



Digitized by 



Google 



Rfttto&U 18. 373 

att man derstädes trodde henne emot vedergällning af Enok 
H. hålla sig undan. Omsider blef hon, efter att allmänne- 
ligen hafva blifvit efterlyst, funnen oeh tagen i förvar samt 
den 26 November 1869 instäld att vittna, sedan hon af ve- 
derbörande f&nghuspredikant undervisats om edens vigt och 
värde. 

Enok H. anmärkte härvid mot henne s&som jäf^ att 
bon omkring ett är före mordet stulit en kjortel af Wilhel- 
mina Eukkonen; men, dä han ej gittade bevisa det, blef 

Serafia Tuovinen hörd och vittnade : att hon onsdagen 
den 28 Augusti 1867, eller den dag mordet antoges hafva 
skett, i aftonsky mningen inträffat i Enok H:s gård, gått in i 
en af stugorna och lagt sig på en bänk men för tandvärk 
icke fått sömn ; att Gustaf K., som af vittnet förut varit känd, 
efter någon tid med bössa i handen inträdt i stugan, tagit 
plats å en bänk bakom ett bord och likasom jemrat sig 
(^ähki'*), men efter en stund åter utgått; att vittnet af nyfi- 
kenhet följt efter, men stannat i förstugan och derifrån iakt- 
tagit, huruledes Gustaf K. å gården sammanträffat med både 
EnokH*. som kommit från den sida af gården, der gäste- 
stugan är belägen, och en tredje för vittnet okänd karl; att 
Enok H., som vittnet nogsamt kände, frågat Gustaf K., huru 
saken aflupit, hvartill denne svarat, att han redan på ditfär- 
den skjutit på Wilhelmina Kukkonen, men felat, hvarföre 
han i skogen inrättat en skottlinje och afhuggit ett träd till 
stöd för sin bössa samt, då Wilhelmina K. återvändt, mot 
henne aflossat ett skott, hvilket träffat hufvudet, men icke 
genast dödat, af hvilken anledning han knäckt nacken på 
henne och sedermera inlagt tvenne stenar i hennes barm 
inom linnet, bundit en sten i fållarne vid fötterna och der- 
efter sänkt hennes kropp i sjön ; att Gustaf K. på Enoks frå- 
ga, om ingen sett detta, svarat, att endast Tangi Juho om 
saken hade kännedom; att Enok H. derpå sagt att händelsen 
borde förtigas, ehvad som än kunde inträffa, dervid tillika 
yttrande ^ni hafven bröd och penningar till dödedag^, hvar- 
efter kariarne åtskiljts och, enligt hvad vittnet ville erinra 
sig, kaffe kokats; samt att vittnet om morgonen, då folket 
redan uppstigit, vandrat bort. — På fråga, hvarföre vittnet 



Digitized by 



Google 



374 R&ttBfall 18. 

hållit sig undan, uppgaf Serafla T., att hon efter denna hän- 
delse icke vistats i Leppävirta, utan i Jorois socken, och 
icke heller med säkerhet vetat att saken vore anhängig, e- 
huru hon visserligen en gäng förut hört sådant omtalas. 
Dock kunde hon icke förmås att i sistnämnda afseende lem- 
na en tillfredsställande förklaring. 

Enok H. bestred vittnesmålet och påstod, att vittnet 
uppenbarligen talade osanning; men vittnet, som afgifvit 
sin berättelse med s^^nnerlig redighet, vidblef stadigt sin in- 
tygan. 

Innan detta vittnesmål aflades, hade Johan Wehviläi- 
nen, hvilken emellertid blifvit i saken såsom svarande in- 
dragen, velat hafva upplyst, att han glömt omnämna det E- 
nok H. en vecka efter mordet förbjudit Wehviläinen omtala, 
att Enok H. tillsagt sin hustru att gå efter skräddare. 

På fråga förklarade Johan Wehviläinen nu, att han ef- 
ter sin fader, som hette Daniel, äfven kallades Tangon Juho, 
men bestred alt han omvittnade natt sammanträffat med de 
tilltalade eller haft någon kännedom om mordet; dock med- 
gaf han att han tilibragt samma natt hos Enok H. 

Arbetaren Petter Nyyssönen, som tilibragt natten mot 
den 29 Augusti hos Enok H., intygade att denne nämnda 
natt samtidigt med vittnet lagt sig i en stuga, der arbets- 
folket haft sina sofplatser, utan att vittnet hört det Enok H. 
skulle d eref ter utgått ; deremot hade han om morgonen upp- 
stigit samtidigt med vittnet, som ej varseblifvit Serafia Tuo- 
vinen. Gustaf K. hade åter morgonen den 29 Augusti, då 
vittnet uppstigit, legat i en säng i stugan. 

Drängen David Karhunen^ som tilibragt natten mot 
den 29 Augusti i folkstugan, hade icke varseblifvit att Sera- 
fia Tuovinen dit inkommit, men väl iakttagit att Johan Weh- 
viläinen qvällen förut lagt sig i en annan stuga, der drän- 
garne och gårdens egentliga husfolk plägat vistas. 

Aktör vid Kuopio Häradsrätt, kronolänsmannen Uedmau, 
upptedde inför rätta en bössa, den Gustaf K. erkände sig 
hafva medhaft på sina vandringar den 27 och 28 Augusti: 
dera den i Wilhelmina Kukkonens hjerna pufunna bly kulan 



Digitized by 



Google 



Rftttflfall 18. 375 

synades samt jemfördes med bössmynningen ; och ansågs ku- 
lan såsom oplatiad väl hafva kunnat passa i bössan. 

Den 26 November 1869 afkunnade Häradsrätten utslag 
och ansåg såväl Gustaf K, som Enok H. förvunne om hvad 
mot dem åtalats, i följd hvaraf de dömdes till döden och 
Enok H. jemväl emellertid fängslades; men Wiborgs Hofrätt, 
hvars pröfning utslaget hemstäldes, återförvisade, för särskilda 
brister i undersökningen, målet till Häradsrätten, inför hvil- 
ken 

Landboen Petter Ikonen intygade, att Serafia Tuovinen 
jultiden 1868 besökt vittnet och berättat om de tilltalades 
sammanträffande och samtal i fullkomlig öfverensstämmelse 
med hvad Johan Itkonen omtalat. 

Alisa Laitinen hade närvarit äfven vid det af Johan 
Karttunen omvittnade tilifälle, och tillade, att vittnet träffat 
Serafia Tuovinen efter det hon afgifvit sin berättelse vid Hä- 
radsrätten, samt att Serafia då yttrat, att hennes berättelse 
(x)r vittnet icke öfverensstämde med hennes intygan inför 
rätta. 

Johan Karhunen m. fl. erkände de af Enok H. jemte 
hans besvärsskrift till Hofrätten inlemnade af vittnena utfär- 
dade bevis, i hvilka de förklarat att de vid tiden för mor- 
det - ""sina yön seutuna^ — ""niinä aikoina^ — icke sett, 
eller icke kunde påminna sig hafva sett Seraffa Tuovinen i 
gården, eller att hon alls icke varit derstädes. 

Då Serafia Tuovinen i\ter, ehuru allmänneligen efter- 
lyst, icke kunde ertappas, afkunnade Häradsrätten den 3 
September 1870 utslag och fann utredt vara, att Gustaf Koi- 
vulainen, på anstiftan af Enok H., den 28 Augusti 1867 om 
lifvet bragt Wilhelmina Kuk könen sålunda, att han å stran- 
den af Kutu sjö emot henne aflossat ett skott, som haft hen- 
nes död till ovilkorlig påföljd, samt sedan nedsänkt kroppen 
uti sagde sjö; i anseende h vartill Häradsrätten, jemlikt 1 § 
12 kap. och 3 § 24 kap. M. B., dömde Gustaf K. och Enok 
H. att efter föregången beredelse till döden halshuggas och 
steglas. Emot Wilhelm Hyvärinen och Anna Maria Airak- 
sinen ansåg Häradsrätten intet brottsligt hafva inlupit, hvar- 
före de frikändes. Deremot fann Häradsrätten indragne Jo- 



Digitized by 



Google 



376 Rättofall 18. 

han Webviläinen vara med misstänkliga omständigheter be- 
dvärad att hafva afvetat inordet och efteråt hulpit att det- 
samma dölja, men emedan han enständigt dertill nekat och 
vidare utredning saknades, kunde han ej åt saken föUas. 

Som Serafia Tuovinen emellertid blifvit sedd i Jorois 
socken, förordnade Wiborgs Hofrätt att Häradsrätten skulle 
vidtaga erforderliga åtgärder till hennes närmare hörande 
samt i några andra omständigheter införskaffa upplysningar. 

Med anledning häraf fick Johan Wehviläinen redogöra 
för hvad han förehaft den dag mordet skett: och förklarade 
han, att han på förmiddagen, medan Wilhelmina Kukkonen 
ännu befunnit sig hemma, åtföljt Enok H. till ängen, på ef- 
termiddagen tillsammans med Henrik Kroger och Maria Stina 
Turunen dragit not i Kutu sjö, sedan Wilhelm Hyvärinen 
hemkallats af sin hustru, samt, efter att hafva dragit ett 
varp, återvände till gården. 

Serafia Tuovinen hade emellertid blifvit funnen och ta- 
gen i förvar samt hållits å Kuopio länehäkte, hvarunder hon 
undervisats om edens vigt och värde af t. f. fånghuspredi- 
kanten K. F. Calonius, som i afgifvet intyg förklarat henne 
fullkomligt uppfatta vittnesedens betydelse. Enligt tillika af 
Calonius meddelade anteckningar, dem han gjort efter hen- 
nes ^med synnerlig redighet^ gjorda meddelanden angående 
ifrågavarande mord och hennes egna lefnadsomständigheter, 
hade Serafia, som är född år 1848 samt genom döden förlo- 
rat sin fader år 1863 och sin moder om våren 1867, år 1865 
uttagit betyg i afsigt att begifva sig till S:t Petersburg, ehu- 
ru denna afsigt derefter icke blifvit verkställd. År 1866 
hade hon innehaft tjeust hos bonden Gustaf Markkanen i 
Suoneujoki, på 2 ä 3 mils afstånd från Euok H:s gård, och 
derunder varit i tillfälle att se denne, ehuru hon icke då 
besökt hans hemvist, och han troligen icke heller kommit 
att uppmärksamma henne. Dock hade hon tidigare flere 
gånger sett honom i Leppävirta och jemväl en gång (antag- 
ligen 1865) besökt hans gård. Koivulainen hade hon första 
gången sett, då han afstraffades för stöld, och sedan flere 
gånger i Leppävirta. Efter mordtillfället hade hon icke sett 
någondera af de tilltalade förr än vid tinget 1869. Då hon 



Digitized by 



Google 



BmshH 1& 377 

i November 1870 hemtades till häktet, hade Enok H. utbru- 
stit i holeieer emot henne. 

Efter modrens död mest stadd p& tiggeri (^kävelyn 
päällä^), hade hon i Augusti 1867 efter r&gskörds- och höberg- 
ningstiden begifvit sig ti]l Gustaf Markkanen för att utfå in- 
nest&ende lön. Der hade hon en morgon mot slutet af 
nämnde månad träffat honom sjelf, hans hustru och tre sö- 
ner äfvensom af honom f&tt 10 mark. Mot aftonen samma 
dag hade hon bortg&tt, kommit tiJl Suonenjoki kjrkoby utan 
att ha besökt någon derstädes, vandrat derifrån till Lemby 
gästgifveri och besökt en nämndeman Hyvärinen, (den till- 
talades kusin) och varit der öfver natten men icke, såvidt 
hon mindes, träffat andra än hans eget husfolk. Påföljande 
morgon d. 28 Augusti hade hon begifvit sig af till Enok H. 
utan annan afsigt än att, såsom förut, få sig en bit bröd 
och sedan begifva sig vidare, samt slutligen till Leppävirta. 
Sagde dag hade hon vandrat längs allmänna landsvägen, 
hvilat sig tvenne gånger vid vägen och två andra gånger 
varit inslumrad. Emot aftonen hade hon kommit till Enok 
H:s gård, der alla då ätit qvällsvard. Tiden kunde hon ej 
närmare uppgifva, emedan dagen varit mulen ppäivä pil- 
vessä^'). Då hon ingått i den nya stugan, hade en för hen- 
ne obekant äldre qviuspersou, som icke tillhört husfolket, 
tillfrågat henne om hennes namn och hvarifrån hon komme, 
hvarpå hon lemnat besked, men något vidare hade hon ej 
samtalat med någon. Huruvida Johan Wehviläinen varit 
bland de många, hon funnit i stugan, visste hon ej, emedan 
hon då ej känt honom. Wilhelm Hyvärinen hade hon icke 
heller känt. men väl hans hustru, som om aftonen varit i 
den nya stugan men senare gått till sängs, antagligen i gäst- 
stugan. Under det andra spisat, hade Enoks dotter sjelf- 
niant gifvit henne mat. Strax efter det hon ätit, hade hon 
sett Enok inkomma på gården norrifrån, ridande på en häst, 
som en okänd karl tagit hand om, hvarefter Enok som 
hastigast ingått i den nya stugan, men ej ätit, utan, efter 
att hafva talat några ord med sitt husfolk, aflägsnat sig. 
Derpå hade en del lagt sig, andra förblifvit vakande. Då 
Serafla som hastigast gått ut och stigit bakom ett gärde. 



Digitized by 



Google 



3T8 Rättsfall 18. 

hade hon sett eller rättare hört — ty mörkret hade redan 
inbrutit - Kolvulainen, hvars röst hon liksom Enok H:8 
skulle kunna urskilja bland tusendes, på gården samtala med 
éa mera korpulent (^paksuUainen^) mansperson. Då hade 
Koivulainen ej haft bössa. Under samtalet hade Serafia å- 
ter gått in i den nya stugan och lagt sig på en bänk, men 
för tandvärk icke fått sömn. Huruvida äfven de andra i 
stugan befintliga personerna vakat, kände hon ej. Midnatts- 
tiden hade Koivulainen ensam, då försedd med bössa, in- 
trädt, upphängt bössan pä väggen, orolig gått af och an ])å 
golfvet, skrapat sig vid örat, uttalat klagoljud C^ähki^) och 
bland annat yttrat ''voi minua onnetonta, minkä fein^ 
(ve mig olycklige, hvad har jag gjort). Vidare hade han 
nedtagit sin bössa, sett på den, ytterligare klagat, åter upp- 
hängt den och sedan igen gått af och an. Att han skulle 
satt sig på en bänk, torde hon inför rätta förra gången haf- 
va af misstag berättat. Då Koivulainen ungefär en half tim- 
me derefter utgått, hade Serafia, icke så mycket af nyfiken- 
het, som icke mer i följd af sin tandvärk, en stund derpå 
följt efter honom, druckit från en i förstugan befintlig så 
samt nedsatt sig bakom förstugu-dörren (saranan puolelle). 
Der hade hon suttit en stund, ungefär en fjerdedels timme, 
då hon hörde Enok H:s och Koivulainens röster, hvarföre 
hon tittade genom springan emellan dörrposten och dörren 
och derifrån såg dem stå strax utanför trappan. Från h^ li- 
ket håll de kommit, hade hon ej så noga varsnat; antagli- 
gen hade det varit från gäststugan (pihan päästä). Enok 
H. hade härvid frågat K., huru hans resa lyckats, dertill K. 
svarat ''niin hän se kävi, kuin on tuumattu^. På Enoks yt- 
terligare gjorda fråga om någon sett händelsen hade K. sva- 
rat: ''icke någon annan än denne Tanus'', och i samma ö- 
gonblick hade en för henne obekant karl, i hvilken hon se- 
dan vid tinget i November 1869 igenkänt Johan Wehviläi- 
nen, utkommit från den nya stugan och stält sig utanför 
trappan invid Enok H. och Gustaf K., hvarefter den sist- 
nämnde närmare förklarat, att den tredje mannen derigenom 
kommit att känna förhållandet, att han infunnit sig vid stran- 
den för att byta båt med Koivulainen, ehuru något byte ej 



Digitized by 



Google 



lUttsfall 18. 379 

kunnat ega rum, då liket redan varit i båten och densamma 
blodig. Baok H. hade vidare frågat: ^tullessako vaan men- 
nesdä sait?^ (fick du vid ankomsten eller återkomsten?), 
hvartill Koivulainen svarat att deraf troligen blefve en län- 
gre sak (pitempi asia), ty, emedan hans hand darrat och 
skogen varit till hinder (metsä edessä), hade han första gån- 
gen felat. Och hade Koivulainen vidare berättat, att han 
sedan inrättat en skottlinje, afhuggit ett träd till stöd för 
sin bössa, gjort en ingröpning i trädstubben (kopero, etta 
pyssj kävisi siihen) lagt 2 mått krut och 2 lod (eller hagel) 
i bössan samt sedan vid Wilhelmina Rukkonens återkomst 
skjutit och träffat henne i hufvudet, så att kulan gått ige- 
nom detsamma, eftersom blod runnit på begge sidorna der- 
af. Då Wilhelmina Rukkonen sedan bedjande sagt ^älä hy- 
va Gusti nyt enään^ (inte skall du. Rara Gustaf, nu mera), 
hade Koivulainen förmält sig hafva känt litet samvetsqval, 
men, besinnande följderna, ifall hon blefve vid lif, hade han 
knäckt nacken på henne, samt derpå dragit båten på land 
och lagt liket i densamma, då Tanus ditkommit, hvarefter 
han bundit eu stor sten (af omkr. 1 lisp. vigt) i f&Uarna af 
hennes klädning och en annan stor sten i hennes barm, dit 
han ock inlagt andra mindre stenar. Derpå hade han rott 
liket till ett grund invid Wiitasaari (Wiitasaaren päähän luo- 
toon) och der nedsänkt desamma, hvarefter han begifvit sig 
hem till Enok H:s gård. Denne hade Serafia sedan hört 
anmana Koivulainen och den tredje att hålla saken hemlig, 
iofvat dem pengar och bröd till dödedag, samt särskildt till 
den tredje yttrat, att han, om han också skulle känna sam- 
vetsqval, borde tiga, hvartill denne tredje genmält: ^jaksaa- 
han tuon yhden asian pitää kielensä alla^ (man må väl or- 
ka hålla tand för tunga om denna ena sak). Derefter hade 
alla tre gått åt gäststugan till, och samtidigt hade SeraHa 
åter ingått i den nya stugan. Strax derpå hade hon hört 
gäststugans kammardörr knarra och sett en mindre qvins- 
person komma ut derifrån och gå in i den nya stugan ända 
till fonden deraf, hvarpå hon ögonblickligt gått tillbaka till 
gäststugan, h vilket Serafia kunnat se genom fenstret. Huru- 
vida denna qvinna varit Anna Maria Airaksioen, kunde Se- 



Digitized by 



Google 



380 Rftttsfall 18. 

rafia icke med säkerhet säga, ehuru kroppsstorleken varit 
hennes. Från stugufenstret hade hon ock sett, att eld upp- 
tändts i gäststugan och att der druckits kafFe. Någon kaife- 
kokning hade bon deremot icke varseblifvit. Härefter hade 
Serafia lagt sig på en bänk men icke heller nu insomnat, 
hvarföre hon emot morgonen märkt, huru Enok H. och Gu- 
staf K. inkommit i nya stugan, lagt sig bredvid hvarandra 
och hviskande samtalat, utan att Serafia hört hvarom. Se- 
dan alla om morgonen uppstigit, hade Enok H. gjort anord- 
ningar för dagens arbeten, men både han och isynnerhet 
Gustaf K. hade varit dystra (eriläinen elämä). Under det 
morgonkaffe druckitd i gården, hade Serafia aflägsnat sig, 
utan att hafva samtalat med någon, och begifvit sig till Saa- 
ristenmäki, men icke vikit in i stugorna, ej heller annor- 
städes förr, än vid ett torp, beläget invid gränsstolpen emel- 
lan Suonenjoki och Kuopio socknar. Torpfolket hade hon 
icke känt. Af torparhustrun, som jemte barnen varit ensam 
hemma, hade hon begärt att fä köpa mjölk, men ej fått det 
begärda, enär de haft endast en ko. Detta besök hade skett 
frukost- ti den. Efter en stund hade hon begifvit sig till Weh- 
masmäki gästgifveri ogh der samtalat med gästgifvarens dot- 
ter (sedermera gift med nämndemannen Airaksinen). Efter 
att hafva dröjt der ett par timmar och på aftonen besökt 
Henrik Matilaineus torp i Paukariaks by, hvarest endast bar- 
nen varit hemma, hade hon gått till Risto Pärnänen i Ora- 
vilaks, der hon varit öfver natten, och påföljande morgon 
den 30 Augusti begifvit sig till assessor Eulviks egendom i 
Leppävirta, der hon af inspektorn erhållit arbete för ett par 
veckor. Sedermera hade hon vistats i Paukariaks hos en 
Johan Michel Reinikainen samt i Walkeamäki hos en An- 
ders Ahoinen. men mest hos sin i Yölinnunsalmi bosatta sy- 
ster, allt i Leppävirta. Somrarna 1868, 1869 och 1870 hade 
hon vistats i Jorois och senast innehaft någon tjenst i bruks- 
förvaltar Schadewitz* gård. Att mordet varit anhängigt vid 
rätta hade Serafia nog hört, men som hon fruktat för*Enok 
H:s hämnd, hade hon tegat och ej velat sjelf anmäla sig. 
Hon hade ock påstått att länsmannen Lundson och vice- 
länsmannen Keinänen i Leppävirta känt henne väl och ofta 



Digitized by 



Google 



Rftttsfall 18. 381 

86U henne den tid hon efterslagits (d. v. s. före November 
1869), men icke tillvaratagit henne; hvarföre hon så mycket 
mindre ansett sig böra röja sig. För öfrigt hade hon på- 
stått, att hon icke för Johan Karttunen sagt att hon redan 
om tisdagen d. 27 skulle kommit till Enok H:s gård. Vid 
samtalet med honom ooh AHsa Laitinen hade hon icke hel- 
ler namngifvit Johan Wehviläinen, utan hade dessa sjelfva 
antagit, att den af Serafla omtalade okände tredje mannen 
varit Johan W. Tiden, när hon talat med dessa, hade hon 
ej kunnat erinra sig närmare, än att hon trott att det varit 
om senhösten eller vintern 1867 , eller våren 1868. Dock 
hade hon velat minnas, att hon talat med Itkonen redan 
om hösten 1867, då de andra ej varit närvarande. Angåen- 
de Alisa Laitinens uppgift, att Serafias berättelse för henne 
icke hade öfverensstämt med den vid Häradsrätten afgifna, 
hade hon ej tyckts hafva något minne, utan endast bestridt 
densamma, påstående att samma Alisa uppgifvit, det Enok 
H. skulle för henne bekant sin delaktighet i mordet. 

Efter uppläsandet af dessa anteckningar bestred Enok 
H., att han natten mot den 29 Aug. haft något samtal ute 
på gården; deremot erkände han, att han den 28 Augusti 
på qvällen ridande hemkommit från Kumpumäki äng, men 
påstod, att han icke sålunda framkommit ända till gården, 
utan lemnat hästen ett stycke derifrån. — Härå hördes 

Serafia Tuovinen^ som återhemtade sin för predikanten 
Galonius afgifna berättelse, med det beriktigande, att hon 
år 1866 tjenat hos bonden Gustaf Wepsäläinen i Markkala 
by, ehuru predikanten Galonius af misstag upptagit hans 
namn oriktigt, samt att hon icke sjelf sett Enok H. komma 
hem ridande utan hört det så uppgifvas af en person, som 
sagt sig gå att emottaga hästen och som torde varit dräng. 
— På derom framstäld fråga uppgaf hon vid ett Häradsrät- 
tens senare sammanträde, att hon icke blott hört Enoks hus- 
folk nämna att han hemkommit ridande, utan ock sjelf se(t 
det, samt att Enok då anländt norrifrån. 

Johan Karttunen rättade sina förra uppgifter derhän, 
att han icke med säkerhet erinrade sig huru länge Serafia 
Tuovinen sagt sig hafva uppehållit sig i Enok H:s gård, och 



Digitized by 



Google 



382 RättsfiBai 18. 

tillade, att han icke känt henne förr, än då hon ett par är 
efter mordet besökt honom. 

Alisa Laitinen rättade likaledes sina uppgifter sålun- 
da, att Serafia Tuovinen icke sagt sig hafva talat annorlun* 
da för rätten än för vittnet och Johan Karttunen, utan att 
endast vittnet tyckt fallet hafva varit sådant. 

Johan Karhunen kunde ej erinra sig att Serafia Tuo- 
vinen natten mot d. 29 Augusti varit i Enok H:s gård och 
hade sjelf 4A legat i den äldre folkstugan. 

Wilhelm Markkanen vidhöll, att han icke sett Serafia 
Tuovinen i Enok H:s hem.vi8t, samt förklarade, alt denne 
d. 28 Aug. om aftonen lagt sig i den äldre folkstugau, ehu- 
ru vittnet icke visste, om han under natten varit utgången, 
eller ej. 

Julius NyysBÖnen kände icke heller att SeraBa Tuo- 
vinen skulle funnits i gården natten mot den 29 Aug. 
icke heller hvar Enok H. legat, men väl att Johan Weh- 
viläinen lagt sig i den mot norr belägna äldre stugan, 
utan att vittnet kunde upplysa, om han under natten varit 
utgången, eller ej. 

Inhyseskarlen Petter Larsson Nyyssönen hade ifråga- 
varande qväll kl. 10 gått till hvila i den gamla stugan, der 
jemväl Enok H. lagt sig på samma bädd. Huruvida Enok 
haft plats alldeles invid vittnet, kunde vittnet icke erinra 
sig, men väl hade vittnet iakttagit att han genast tungt in- 
somnat. Sedermera hade vittnet om natten vaknat, som 
hastigast gått ut och tydligen förmärkt, att Enok H. sofvit 
och fortfarande innehaft sin om qväUen intagna plats. Först 
påföljande morgon hade vittnet sett Gustaf K., som då be- 
funnit sig i en säng i nya stugan. Serafia Tuovinen hade 
vittnet deremot icke varseblifvit. 

Serafia Tuovinen uppgaf, att det varit omkring kl. 12, 
äom Enok H. och Gustaf K. kommit och lagt sig i nya stu- 
gan. 

Enok U. och Gustaf K. anmärkte, huru osannolikt det 
vore, att Serafia Tuovinen, som varit stadd på tiggeri, skul- 
le tillåtits uppehålla sig och tillbringa natten i nya stugan, 



Digitized by 



Google 



RättBfail 18. 383 

som utgjorde matrum och egentligen begagnats endast af 
värdsfolket. 

Serafia Tuoviuen uppgaf nu, att hon fått mat icke af 
Euok H:8, utan af Wilhelm H:s dotter. 

Bonden GustaJ Wepéäläinen^ hos hvilken Serafia haft 
tjenst hän allhelgon tiden 1866 till slutet af Mars 1867, kun- 
de ej det ringaste erinra sig, att Serafia skulle i Augusti 
det senare året besökt honom, och intygade bestÅmdt att 
hon, efter det hon i Mars vandrat från vittnet, icke erhållit 
pengar af vittnet, vare sig till större eller mindre belopp. 
Sannolikt hade icke heller någon bland husfolket ifråga- 
komne tid sett henne, enär ingen omtalat sådant för vittnet, 
hvilket vittnet ansåg nog skulle i motsatt händelse hafva 
varit fallet, då Serafia varit känd af vittnets folk. 

Katarina Sikanen^ den föregåendes hustru, förklarade 
att Serafia Tuovinen icke varit hos vittnet och dess man, 
sedan hon på vårvintern 1867 lemnat dem , samt att hon så 
mycket mindre kunnat få pengar af dem, som hon ej haft 
någon lön, enär hon varit på tiggeri, då hon blifvit anta- 
gen i arbete i vittnets hem. 

Då motsägelsen emellan dessa vittnesmål och hennes 
eget förehölls Serafia, kunde hon icke säga någonting der- 
till. 

Torparen Aron Airaksinen hade ej någonsin anträffat 
eller ens sett Serafia förr, än då hon på återfärd från 1869 
års hösteting i Kuopio beeökt vittnets torp. Den 29 Augusti 
1867, då Serafia enligt egen uppgift skulle hafva besökt det- 
samma, hade vittnet och dess hustru Maja Lisa Hynninen 
strax efter frukosten i afseende å förmalning af säd begifvit 
sig till Leppämäki en Qerdedels mil derifrån belägna hem- 
man, der de varit nästan hela dagen. 

Serafia uppgaf att hon varit i vittnets torp före frukost- 
tiden. 

Maja Lisa Uynninen vittnade, att såvidt hon visste 
deraf, hade Serafia Tuovinen tvenne gånger besökt Airaksi- 
nens torp, första gången 1868 om vintern och den andra 
efter 1869 års hösteting i Kuopio. Deremot kunde vittnet 
icke påminna sig, att hon någon enda gång sommartid skulle 



Digitized by 



Google 



384 Rftttsfall 18. 

hafva varit der, och bestftmdt hade hon den 29 Augusti icke 
träffat vittnet, då vittnet näatan hela dagen varit & Leppä- 
mäki och skurit råg, medan mannen förmalat spanm&I. 

Henrika Kroger^ som före sitt gifterm&l med nämnde- 
mannen Airaksinen vistats hos sina föräldrar å Wehmasmäki 
gästgifveri, kunde icke erinra sig, om hon någonsin förut 
sett Serafia Tuovinen. 

Adam wepaäläinen^ son till Gustaf W., intygade, lik- 
som föräldrarna, att Serafia Tuovinen i Augusti 1867 icke 
varit sedd hos dem, samt att man der ofta undrat öfver att 
Serafla, alltsedan hon i Mars samma år vandrat derifrån, 
icke en enda gång varit der. Vittnet trodde icke heller, 
att Serafia uppburit pengar af fadren. 

I anledning af dessa vittnesmål yrkade Enok H. an- 
svar & Serafla Tuovinen för falskt vittnesbörd. 

Sedan ransakningen i målet ånyo blifvit insänd till 
Wiborgs Hofrätt, gaf Hofrätten sitt utslag deri den 2 Mars 
1871; och jemte det Johan Wehviläinen, som blifvit å vitt- 
nesed i målet hörd, förklarades för återgAngsvittne och hans 
berättelse lemnades utan afseende, men Enok H:s vid Hä- 
radsrättens sista sammanträde i målet emot edeligen afhörda 
vittnet Serafia Tuovinen gjorda påstående om ansvar för 
falskt vittnesbörd, utan att hennes afgifna intygan i någon 
väsendtlig omständighet blifvit vederlagd, af Hofrätten för- 
kastades, samt berörda intygan vid laga kraft och verkan 
bibehölls, fann Hofrätten i sjelfva saken tillförlitligen utredt 
vara, att Gustaf K., på Enok H:s anstiftan, den 28 Augusti 
1867 lagt sig i försåt för och i löndom emot Wilhelmina 
Kukkonen aflossat det skott, hvaraf hennes död, enligt lä- 
kares bevis, härrört, samt pröfvade förty rättvist, i stöd af 
de utaf Häradsrätten åberopade lagrum, gilla bemälde Rätts 
öfver Gustaf K. och Enok H. fälda dödsdom, hvadan des»e 
skulle, efter föregången beredelse till döden, å rätteplats i 
gerningsorten halshuggas och steglas; äfvensom vid Härads- 
rättens utslag äfven i öfrigt komme att förblifva. 

Till utslaget bidrogo Assessorerne Palmroth och Me- 
chelin samt Hofrätt«rådet G. O. Groten/elt, 

Assessorn Hornborg instämde i pluralitetens yttrande, 



Digitized by 



Google 



RAttofall 18. 385 

8&yidt Johan Wehvil&inen förklarats för återgängsvittne samt 
ansåg Serafia Tuovinens berättelse, med afseende ä hvad 
deremot förebragts, icke kunna tillerkännas full kraft och 
verkan, men Enok H. och Gustaf K. genom de skäl och 
omständigheter som i öfrigt inlupit endast vara med mera 
än hälft bevis besvärade och i det närmaste förvunne om 
hvad emot dem åtalad t biifvit; och pröfvade Assessorn förty 
rättvist att, med upphäfvande af Häradsrättens öfver Enok H. 
och Gustaf K. afkunnade dödsdom, lemna saken ' till framti- 
den, då den kunde uppenbar varda. 

Hofrättsrådet Forsman var, såvidt Johan Wehviläinen 
förklarats för återgångsvittne och hans berättelse lemnats 
utan afseende, samt i hvad Enok H:s mot Serafia Tuovinen 
gjorda jäfsan märk ning anginge, ense med pluraliteten. I 
sjelfva saken fann Hofrättsrådet det vara lagligeu ådaga- 
lagdt, att Gustaf K. den 28 Augusti 1867 försåtligen och i* 
löndom om lifvet bragt Wilhelmina Kukkonen, samt mer än 
hälft bevis förekomma derom, att detta mord skett på an- 
stiftan af Enok H., i anseende hvartill, och enär den sist- 
nämnde likväl all delaktighet derutinnan förnekat, Hofrätts- 
rådet pröfvade rättvist, med upphäfvande af Häradsrättens 
öfver Enok H. afkunnade dödsdom, lemna saken beträffande 
honom till framtiden, då den kunde uppenbar varda, samt, 
jemlikt 1 § 12 kap. M. B. döma Gustaf K. för hvad honom 
till last tagits att, efter föregången beredelse till döden, å 
rätteplats i gerningsorten halshuggas och st^glas. 

Likmätigt 29 punkten i K. Förkl. den 23 Mars 1807 
blef utslaget H. K. M:ts nåd. skärskådande hemstäldt. 

Då målet jemte de för Gustaf K. och Enok H. uppsatta 
skrifter i Senatens Justitie departement föredragits, yttrade 
sig 

Senatorn Nykopp och gillade Hofrättens yttrande deri, 
att Johan Wehviläinen förklarats för återgångsvittne samt 
Enok H:s mot Serafla Tuovinen gjorda tillvitelse om falskt 
vittnesbörd förkastats och hennes vittnesmål tillerkänts laga 
kraft och verkan. — Beträffande Gustaf K. och Enok H. 
fann Senatorn dem vara med mera än hälft bevis besvärade 
om hvad emot dem åtaladt biifvit, men emedan de dertill 

Jwid. Form. Tidshr. 1872. 25 



Digitized by 



Google 



386 RftttsfaU 18. 

enst&ndigt nekat oeh full bevisning till deras öfVertygande 
ej varit att tillgå, pröfvade Senatorn, jemlikt 32 § 17 kap. 
R. B. oeh K. Förordn. den 20 Januari 1779, r&ttvist att, med 
upph&fvande af Hofrftttens öfver Gustaf K. oeh Enok H. 
fUda dödsdom, lemna saken betr&ffande desse till framtiden, 
d& den kunde uppenbar varda, äfvensom Johan Wehviläinen, 
med ändring af hvad Hofrätten jemväl i denna del yttrat 
af Senatorn från den emot honom gjorda angifvelsen fri- 
kändes ; hvaremot Hofrftttens utslag vidkommande åtalet mot 
Wilhelm Hy vftrinen oeh Anna Maria Airaksinen af Senatorn 
faststäldes. Emellertid, oeh enftr Gustaf K. oeh Enok H. 
blifvit om ifrågavarande grofva brott så n&ra fÖrvunna, att 
föga i fullt bevis derom fattades, samt desse, enligt hvad af 
ransakningen inhemtades, å gerningsorten allm&nt ansåges 
vara dertill skyldige, oeh det skulle vftcka uppseende oeh 
*elakt efterdöme, om de genast stftldes å fri fot, trodde Se- 
natorn sig böra till H. K. H:ts Eget höga godtfinnande i 
und. öfverlemna, om icke Gustaf K. och Enok H. kunde på 
obestämd tid insättas uti fångelseinrättningen i Kexholm för 
att der hållas till allmänt arbete och af vederbörande pre- 
sterskap genom tjenliga föreställningar, hemtade ur Guds he- 
liga ord, anmanas till uppriktig bekännelse af ofvanberörda 
brott, hvaruoder det ålåge Guvernören i Wiborgs län att 
vid hvarje hälft års utgång, räknadt från det Gustaf K. oeh 
Enok H. till arbetsorten anländt, till Wiborgs Hofrätt in- 
sända presterskapets och fångbefälets bevis om Eoivulainens 
och Hyvärinens förhållande och hvad med dem i afseende 
å bekännelsen stått att uträtta, med hvilka bevis Hofrätten 
derefter borde, likaledes hvarje hälft år, inkomma till Sena- 
ten, som sedan torde tillåtas att, ehvad Koivulainen och Hy- 
värinen erkände brottet eller icke, om dem efter omständig- 
heterna förordna. 

Senatorn Dahl var beträffande jäfsanmärkningarna emot 
Johan Wehviläinen och Serafla Tuovinen ense med Sena- 
torn Nykopp. I sjelfva saken fann Senatorn Gustaf K. och 
Enok H. vara lagligen förvunne om den brottslighet Hofrätten 
dem tillräknat, samt gillade förty, jemlikt 1 $ 12 kap., i $ 14 
kap. och 2 S 24 kap. M. B. bemälde Rätts öfver dem lälda 



Digitized by 



Google 



RftttofftU la 387 

dödsdom sålunda, att Bnok H. före afrftttningen ftfven skulle 
mista högra handen. Dock skulle enligt Senatorns tanke fast- 
stftUelsen af dödsdomen jemlikt 34 punkten i nådiga regle- 
mentet af den 18 Augusti 1809 i und. öfverlemnas till 
H. K. M:jts egen höga pröfning, utan att Senatorn fonn an- 
ledning förekomma att för Oustaf K. oeh Enok H. i und. 
tillstyrka n&d. Vidkommande åtalet mot Johan Wehvii&inen 
var Senatorn af lika mening med Senatorn Nykopp; ooh 
hvad angifvelsen mot Wilhelm Hyv&rinen oeh Anna Maria 
Airaksinen angick blef Hofrftttens yttrande af Senatorn god- 
k&ndt. 

Senatorn SneUman var i allo ense med Senatorn Ny- 
kopp. 

Senatorn von Knorring instämde uti Senatorn Dahls 
yttrande beträffande jäfsaamärkningarna emot Johan Wehvi- 
läinen oeh Serafia Tuovinen samt åtalet emot Gustaf K. 
Vidkommande saken i öfrigt fann Senatorn Enok H. vara 
genom inlupna omständigheter svårt besvärad att hafva öf- 
vertalat Oustaf K. till mordet å Wilhelmina Kukkonen ; dock 
som Enok H. till slik brottslighet enständigt nekat ooh fullt 
bevis till hans öfvertygande derom saknades, pröfvade Se- 
natorn för dess del rättvist, med upphäfvande af Hofrättens 
utslag i denna del, jemlikt de af Senatorn Nykopp åbero- 
pade lagrum, lemna saken såvidt den anginge Enok H. till 
framtiden, då den kunde uppenbar varda. Hvad åtalet mot 
Johan Wehviläinen, Wilhelm Hyvärinen ooh Anna Maria 
Airaksinen angick, var Senatorn af lika mening med Sena- 
torn Dahl. 

Viceordföranden Friherre af SchuUén var i allo ense 
med Senatorn Dahl. 

1 följd af denna omröstning blefvo den öfver Gustaf 
Eoivulainen fällda dödsdom och frågan om Enok Hyväri- 
nens insättande på bekännelse den 25 Augusti 1871 hem- 
ställda H. K. M:ts egen höga pröfning. 

Efter ankommet nådigt svar utfärdades den 16 Januari 
1872 utslag i målet, hvarigenom H. K. M:t fann, med god- 
kännande af Hofrättens yttrande derom, att Johan Wehvi- 
läinen förklarats för återgångsvittne samt Enok Hyvärinens 



Digitized by 



Google 



388 Rättsfall 18. 

emot Maria Serafla Tuovinen gjorda tillvitelBe om falskt vitt- 
nesbörd förkastats och hennes intjgan tillerkänts laga kraft 
och verkan, Gustaf Koivulainen vara lagligen förvunnen att 
hafva vid uppgifna till&lle i löndom om iifvet bragt Wil- 
helmina Kukkonen, samt pröfvade förty rättvist, enligt 1 S 
12 kap. M. B., gilla Hofrättens öfver Gustaf K. fölida döds- 
dom; dock har H. K. M:t af gunst och n&d förskonat Gustaf 
K. fr&n nämnda straff och tillåtit honom att i stället umgälla 
sin brottslighet med 28 dagars il^ngelse vid vatten och bröd 
samt tvångsarbete vid grufvorna i Sibirien under hans åter- 
stående lifstid. — Beträffande Enok Hjvärinen fann H. K. 
M:t mer än halfb bevis förekomma derom, att Enok H. in- 
talat Gustaf K. till Wilhelmina Kukkonens aflifvande, så att 
gerningen derigenom skett; men emedan Enok H. dertill 
enständigt nekat och fullt bevis till hans öfvertygande ej 
varit att tillgå, pröfvade H. K. M:t, jemlikt 32 § 17 kap. 
R. B. och Förordningen den 20 Januari 1779, rättvist att, 
med upphäfvande af Hofrättens öfver Enok H. fällda döds- 
dom, lemna saken beträffande honom (ill framtiden, då den 
kunde uppenbar varda; och jemte det förordnande medde- 
lades om Enok H:s insättande på bekännelse uti fängelse- 
inrättningen i Kexholm, samt angående vissa i målet gjorda 
ersättningsanspråk, blef Johan Wehviiäinen, med ändring 
jemväl af hvad Hofrätten i denna del yttrat, från den emot 
honom gjorda angifvelsen frikänd. I öfriga delar af målet 
eller hvad det angår åtalet emot Wilhelm Hyvärinen och 
Anna Maria Airaksinen samt jordandet af Wilhelmina Kuk- 
konens lik, komme vid Hofrättens utslag att förblifva. 



Notis. 

Jiridyska eiaMiia rid nilaiis utTenltet.' Under vårter- 
minen 1872 är domare-examen aflagd af 8 och kameral- 
examen af 6. 

Donwre-txamen undergicks af revisionskanslisten G. £. Fell- 



Digitized by 



Google 



Notis. 389 

man *) samt stadenterne F. M. S. Holsti, G. A. Ingman, K. G. Kollin, 
F. O. Möller, A. J. Nyman, K. S. Segerstråle och F. J. Palmroth. 

Kameral-exatnm aflades af stadenterne L. Boehm, N. J. Laurin, 
P. A. Rydman, magister A. G. Zidbftck samt hofrättsauskultanterne 
A. E. Landgren**) och E. W. Savonius. ♦♦) 

Antalet af de vid universitetet närvarande jurisstuderande var 
samma vårtermin 181, utgörande något mera ftn 29 procent af samt- 
lige vid universitetet då närvarande studerande, hvilkas antal uppgick 
till 621. 

Under höst-terminen 1872 undergicks domare-examen 
af 12 och kameral-examen af 9. 

Domare-examen presterades af studenteme G. V. Cajanus, T. L. 
Eck, A. Ekestubbe, R. B. Elfving, F. E. Grönroos, F. A. Kumlin. 
K. R. Lydén, ♦) A. E. Nysten, N. A. Perander, A. Stenius och fri- 
herre K. Hj. Wrede samt magister A. G. Zidbäck.*) 

Kamerahexamen aflades af Studenteme V. Ahrenberg, J. F. Hell- 
man, K. W. Ramberg, F. B. Rosendahl och E. L. Unonius, magister 
V. I. Smedberg samt hofrättsauskultanterne F. M. S. Holsti,**) F. J. 
Palmroth**) och K. S. Segerstråle**). 

Till universitetet infunno sig samma höst-termin 192 jurisstu- 
derande, utgörande något mera än 28) procent af samtlige vid uni- 
versitetet då närvarande studerande, hvilka i antal uppgingo till 673 



*) Har fbrut aflaggt kamer al-examen. 
**) Har tidigare undergått domare-examen. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Lisäviliko. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



TIDSKRIFT, 



UTGIFVEN 



AF 



JURIDISKA FÖRENINGEN 
I FINLAND. 

NUNBB ilfiÄRCBN. 

1873. 



HELSINGFORS, 

TBTCKT HOS J. SIMBLII ARFVIVOAR, 
1873 ft 1874. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



iDiehåll: 
AfkaMllfMgtr, ■•tiaer ■• wl 

Sida. 

Om "lifsfarlig sjukdom" såsom en art af "svår kroppskada", en- 
ligt finsk lag, af G. Ehrström 1. 

Fattigvård och hemortsrätt i Sverige och Tyskland. Reseberftt- 

telse af W. Eneberg 21. 

Den politiska ekonomin i förhållande till sjelfviskheten och ma- 
terialismen i vår tid, af A, Liljenstrand 142. 

•Om en intemationel domstol, af L. Mechelin '. 201. 

Sinnessjukdomarne i förhållande till tillrftkningslftran, af Prof. 

D:r Skrzeczka, i Berlin, öfversfittning af G. E. . . 214, 320. 

Påkallas från lagstiftningens sida en inskränkning i jordegarns 
rätt att förfoga öfver sin skog, för att stäfja den nu all- 
mänt öfverklagade förmenta "skogsskbflingen" ? af F. Fors- 
ström 241. 

Nyare utländsk lagstiftning. Efter Revue de droit International, 

af R. H 275. 

Förslag till stadgar för en sakförareförening 138. 

Juridiska Föreningens årsmöte den 27 September 1873 .... 192. 

Notiser om juridiska examina vid det finska universitetet 153, 371. 

Tillämpning af 1734 års lag i f. d. Wlborgska guvernementet, 

före dess återförening med det öfriga Finland .... 372. 

Förteckning öfver Juridiska Föreningens ledamöter 1873—1874 380. 

Jiriåiftka PireiiigeBS ftrhurfUigar. 

Allmänna öfverlSggningsämnen för Juridiska Föreningen under 

året 1870-1871 67. 

Juridiska Föreningens förhandlingar öfver förenSmnda öfverlftgg- 
ningsämnen: 

I. Allmän civil lag: 

1. Om hustrus giftorätt får tillgripas för skuld^ som mannen 
genom borgesförbindelse ådragit sig . • 72. 

2. Huruvida löfte om hemföljd är bindande 73. 



Digitized by 



Google 



IV 

3. Om naturlige förmyndare böra för förmyndarenämnd 
nppte bevis öfver afgifven redovisning och betala arfvodc 
åt n&mnden 77 

4 Huruvida borgenålr, som vid bevakning i konkurs urakt- 
låter att uppgifva hvad han högst fordra vill, oviikorligen 
förlorar rätt till betalning ur massan; och om ändrings- 
sökande när domstol förklarat sådan borgenär förlustig 
denna rätt 79. 

5. Om öfverrätt bÖr tillerkänna vittne lösen för transsumt af 
dess dom för utf&ende af vlttncsarfvodet 83. 

6. Huru förfaras skall, när köpare af exekutivt såld fastig- 
het ställt borgen för köpeskillingen, men icke betalar . 
densamma 87. 

7. Från hvilken dag fastställd inteckningsrätt gäller, när an- 
sökning derom inlemnats till tjensteman, som å stadsdom- 
stols vägnar cger densamma emottaga 88. 

8. Hvad exekutor vid utmätning af lösegendom bör iakttaga 
för att fordringsegares förmånsrätt till det utmätta godset 
skall bevaras 90. 

9. Om icke arfskiftesinstrument borde, i likhet med boupp- 
teckningsinstrument, till domstolsarkiv inlemnas ... 92. * 

10» Angående reform af underdomstolame, så att skil nåden 
mellan stads- och lands-domstolar upphäfdes samt att flera 
lagfarne domare dömde i underrätt 98. 

11. Om icke, till lagskipningens. båtnad, tillfälle borde bere- 
das sjuklige och åldrige häradshöfdingar att taga afskcd 
med pension 102. 

12. På hvad sätt de olägenheter kunde häfvas, som äro en 
följd deraf, att häradshöfding ofta i tjensteärender är af- 
lägsnad från domsagans arkiv |05. 

13. Angående införandet af hypotheks- eller fastighetsböcker 

och inteckningsrotlar 107. 

II. Allmän kriminal lag: 

1. Angående tjufskt tillgrepp af skuldsedel, som ej är lö- 

pande 109. 

2. Om häktning bör ske för förfalskningsbrott, som straffiis 
med böter och ärans förlust 114. 

3. Om utväg till undvikande deraf, att minderårige blefve i 
ransakningshäkte insatte tillsammans med äldre personer 116. 

i. Om embetsbevis från annat land kan i rättegång tiller- 
kännas bevisande kraft utan utredning derom, att det är 
af kompetent myndighet utfärdadt 118. 

& Om bevisande kraft kan tillerkännas sakkunnig persons 

obeedigade skriftliga utlåtande 120. 



Digitized by 



Google 



v 

III. Speciel lag: 

1. Hvad påföljden &r, nftr, i anledning af försummelse att full- 
göra certeparti, protest uraktlåtee 122. 

2. Om kronolänsmfin före utfärdandet af K. Kungörelsen den 
24 Januari 1831 icke kunde afsttttas utan ransakning och 
dom 123. 

3. Om deu nya förbindelse, köpare af intecknad fastighet 
enligt 26 § i K. Förordn. om inteckning af den 9 Nov. 
1868 till fordringsegaren afgifver, bör karteras såsom för- 
skrifning, eller såsom bilaga 131. 

4. Om kartering af förskrifning å kapitalbelopp utöfver 1,000 
mark 132. 

5. Om kommun eller administrativ myndighet eger rätt att 
bestämma tillskott i lagligt straff för förbrytelse, eller 
göra tredje person ansvarig för sådan 134. 

6. Om Juridiska Föreningen borde taga initiativ till bildande 

af en eller flere sakförareföreningar 136. 

UMM. 

1. I hvad män hustru^ hvars man upplåtit deras bo till kon- 
kurs, är berättigad att, på grund af ett före 1869 upprät- 
tadt äktenskapsförord, få undanskifta lösegendom eller utfå 
fordran, när en del af hennes egendom ej kan från boet ur- 
skiljas och en annan del är pantsatt eller förskingrad . . 39. 

2. Barnamord 43. 

3. Barnamord? eller vållande till fosters död genom sökt en- 
slighet vid födseln? 46. 

4» Huruvida kommun, som tillerkännes rätt att utan styrelsens 
kontroll förvalta spanmålslånemagasin, bör till stadflistelse 
anmäla förslag till nytt eller till ändiingar i äldre maga- 
sinsreglemente. — Hvad för de flestes beslut vid omröst- 
ning derom är att anses 51. 

5. Huruvida gäldenär, hvars cessionsansökan pröfvats efter 
1798 åLrs konkursstadga, men som ej tillerkänts der med- 
gifven afträdesförmån, kan, i fråga om införsel i hans löne- 
förmåner, fä tillgodonjuta den i 1868 års konkursstadga 
medgifna afträdesförmån 54. 

6. Dråp att hämnas för förment äktenskapsbrott. — Falsk sjelf- 
angifvelse af dråparens för otrohet misstänkta hustru . . 58. 

7. Om eganderätt till oafskiljd andel i stadsgård medför rätt 
att i staden deltaga i landtdagsmannaval inom borgare- 
ståndet 163. 

8. Dråp utan uppsåt att döda, i följd af uppsåtlig misshandel 

af berådt mod 165. 



Digitized by 



Google 



VI 

9. Dråp Utan uppsåt att döda, i följd af uppsåtl. misshandel 

af hastigt mod under särdeles mildrande omständigheter . 173. 

10. Äro löftesmän, hvilka för intecknad fordran ingått fyll- 
nadsborgen, fritagne från sin förbindelse derföre^ att efter 
uppsägning skulden fått utestå mot en å skuldsedeln af an- 
dra personer tecknad proprie borgen 181. 

11. Om innehafvare af s. k. "bördsrättshemman*' är berättigad 
att förfoga om hemmanets inegor till boningsplats för tre- 
dje person 186. 

12. Är förmyndarenämnd berättigad till arvode, då förmynder- 
skap handhafves af s. k. naturlig förmyndare, utan för- 
ordnande? 248. 

13. Eger afhandling om skogsarrende bestånd mot tredje man, 
som under arrendetiden tillhandlat sig den jordlägenhet, 
hvortill skogen hörer? 251. 

14. Försnillning af förtrodt gods? eller nidingsstöld? eller 
sammanträffande af bedrägeri och föi*8nillning af förtrodt 
gods? eller bedrägeri? — Delaktighet deri? eller icke? . . 256. 

15. Är kronofogde fritagen från ansvarighet för försummad ut- 
mätning derföre, att gfildenärens gods förut belagts med 
q varslad för annans outdömda fordran och qvarstaden öf- 
verklagats af tredje person, som påstår sig hafva egande- 

rätt till godset? 261. 

16. Åt talan, som beror af stemning inom fatalietid, bevarad 
blott derigenom, att stemningsman i behörig tid anmodats 
verkställa stemningen? 270. 

17. Är talan, som beror af stemning inom fatalietid till ting, 
för hvilket tid och ställe ej blifvit närmare bestämda, be- 
varad genom vanlig stemning i behörig tid, dock utan upp- 
gift om sagde omständigheter? 272. 

18. Kan afhandling, hvarigenom säljare af hemman emot dags- 
verksskyldighet till torpjord åt sig och sina arfvingar un- 
dantagit några egor, för hans arfvingar medföra en till ti- 
den obegränsad besittningsrätt till torpet? 349 

19. Sammanträffande af misshandel och ficktjufnad? eller rån? 
eller blott ficktjufnad? 352- 

20. Får aftal om afverkning af skog enligt lag intecknas i fa- 
stighet? 354. 

21. Bör kronofogde, som förskingrat medel, dem han för brand- 
stodsbolag uppburit, straffas såsom för förskingring af all- 
männa, eller såsom för försnillning af enskilda medel? . . 356. 

22. Hvar bör bouppteckning ske efter kofferdiskeppare, som haft 
burskap i en, men bott och haft sin af lösören bestående 
egendom förvarad i annan stad? 359. 



Digitized by 



Google 



VII 



23. Om länsinans å löftesskrift tecknade intyg, att skriften bllf- 
vit för löftesroännen tolkad och af dem undertecknad, in- 
nefattar full bevisning hfirom. — Preskription af fordran, 
grundad å fyllnadsborgen, som ingåtts fdre år 1869 . . . 365. 



UsåTlhk«. 



Kaksi riitaa Jouhkolasta. Onko eras v. 1807 siitft tehty mttftrftys 
fideikommiss- testamentti- tahi mikft muu sfiäntö? F. Fors- 
ström'iltä 1, 

Muuan ^na fideikommiss-sKfinnöstfi. F. Forsström'iltli .... 22. 



Bittelier. 



Sida 9 rad 5 nedifir. står: för göra; lä$: fSr att göra. 

» 11 »> 1 upplfr. " möjlig; " möjligt. 

" 14 " 2 nedifr. " ftnbringar; " ftndringar. 

" 16 " 12 uppifir. »6 8; " 4 §, 

*» 158 " 14 nedifr. ^ motsvarade; » motsvarande. 

" 192 " 3 upplfr. *» Ordförande; » Ordföranden. 

" 225 " 1 » " skall; » ljud. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Om ^'lifsrarli^ sJiUom'' såsoin ei art af ''svår 
kroppsskaia", enligt finsk hg. 

En i denna tidskrifts sednaste ärg&ng *) införd afhand- 
ling af hr D:r J. A. Florin är åtföljd af ett utdrag ur CoUe- 
gii Mediei protokoll för den 20 och 27 September 1872, rö- 
rande ett på rättsmedicinens område ingående rättsfall, hvil- 
ket jag tillåter mig att här i korthet återgifva, dels efter 
sagda protokoll och dels efter upplysningar från K. Sena- 
tens Justitie departement. 

Middagstiden den 24 Oktober 1871 inledde murarelär- 
lingen K. R. Numberg å Åbrahamsgatan i Helsingfors ord- 
vexling med tvenne dryckesrörde målarelärlingar, af hvilka 
den ene, vid namn 6. E. Lindfors, först med sten tillfogade 
Numbergs moder, som sökte stilla oväsendet, ett blodvite å 
hufvudet, samt derefter, retad af N. förmedelst stenkastning, 
slängde mot honom ''en större sten'\ hviiken träffade Num- 
berg med den påföljd, att denne erhöll '"ett stort blodsår å 
bakre delen af hufvudef'. Följande dag togs N. under vård 
i allmänna sjukhuset i staden. Den 3 November (10 dagar 
efter misshandeln) utfärdade Assistentläkaren vid sjukhuset 
D:r L. A. Erohn ett med skrifven ed bekräftadt tjensteintjg 
af innehåll, att N. hade '*å venstra sidan af hufvudet ett sår, 
i bottnen hvaraf blottadt ben i betydlig utsträckning kän- 
des'', och att denna skada "måste anses vådlig för lifvet". 
Redan den 13 November s. å. (20 dagar efter misshandeln) 
blef N. likväl utskrifven ifrån sjukhuset "såsom frisk'* samt 
utförde sjelf den 28 i samma månad inför Rådstufvurätten i 
Helsingfors sin talan mot Lindfors om skadestånd. I ett nytt, 
äfven beedigadt tjensteintyg förklarade slutligen D:r Krohn 



*) Sida 302 ff. 

Jurid, Fören. Tidsbr, 1873, 



Digitized by 



Google 



2 O. Ehrström. 

den 15 December 1871, att N:8 sårskada då var läkt samt 
att ''inga vidare följder för hans lif och helsa'* deraf vore 
att befara. 

Sedan Rådstujvurätten i utslag den 15 December 1871 
ansett Lindfors förvunnen att hafva, bland annat, å gata för- 
medelst stenkastning tillfogat Numberg en stor sårskada, som 
enligt läkares intyg hos N. framkallat lifsfarlig sjukdom, 
hvarifrån han dock under rättegången tillfrisknat, samt, med 
stöd af 5 och 16 §S i Kejs. Förordningen, angående dråp 
utan uppsåt att döda och annan misshandel å person, af den 
26 November 1866, dömt L. att derföre hållas fyra månader 
till tukthusarbete, samt Åbo Hojfrätty i anledning af Lindfors^ 
derstädes gjorda ändriugsansökning, i utslag den 23 Februari 
1872 låtit vid Rådstufvurättens åtgärd i saken bero, anförde 
Lindfors deröfver underdåniga besvär i K. Senatens Justitie 
departement, som den 6 September 1872 anbefallde GoUe- 
gium Medicum att inkomma med utlåtande, huruvida den N. 
tillfogade sårskadan ''i och för sig varit vådlig för lifvet och 
således borde anses hafva ovilkorligen medfört lifsfarlig sjuk- 
dom, eller om dylik sjukdom af sagde skada endast varit 
att befara". 

I sitt den 27 i samma månad afgifna utlåtande förkla- 
rade CoUegium Medicum, att, emedan Numbergs. sårskada 
ännu den 3 November 1871 hade i bottnen deraf blottadt 
ben i betydlig utsträckning, anledning [då] förefauus att 
befara, det deraf en för lifvet vådlig sjukdom kunde uppstå; 
men att då N. sedermera redan den 13 i samma månad i- 
från sjukhuset utskrefs såsom frisk, och, enligt läkarebetyget 
af den 15 derpåföljde December, inga menliga följder af 
sårskadan vidare vore för hans helsa och lif att befara, Gol- 
legium ansåge ifrågavarande sårskada ^^icke hafva varit i och 
för sig vådlig för lifvet och icke heller böra räknas till så- 
dan svår kroppsskada, som omnämnes i nådiga förordningen 
af den 26 November 1866". 

Sedan saken ånyo föredragits i K\ Senatens Justitie 
departement, utfärdades den 18 Oktober 1872 H. K. M:t« ut- 
slag i målet; och fann H« K. M. Lindfors hafva med den 
mot N. kastade stenen förorsakat en betydligare sårskada, 



Digitized by 



Google 



"Lifsfarlig sjukdom" såsom en art af "svår kroppsskada". 3 

deraf N. någon tid tegat sjuk och varit till arbete arstånd- 
satt; i anseende hvartiil och som Gollegium Med. intygat, 
att nämnda sårskada icke varit i och för sig vådlig för lif- 
vet och ej heller hos N. framkallat lifsfarlig sjukdom, H. K. 
M:t pröfvade rättvist, med ändring af Hofrättens och Rådstuf- 
vurättens förenämnda utalag, i stöd af 7 och 16 SS i ofvan- 
åberopade Förordning af den 26 Nov. 1866,, döma.L. att för 
våldet å N. hållas en månad i fängelse. 



För flnske läsare är det icke obekant, att förenämnda 
rättsfall redan gifvit anledning åt tre af landets läkare att i 
tryckta afhandlingar uttala sig angående betydelsen af orden 
'^lifsfarlig sjukdom" i 4 S &f K* Förordningen om ouppsåtligt 
dråp och misshandel af den 26 November 1866, äfvensom 
åt Juridiska Föreningen att till diskussion upptaga en till 
ämnet hörande fråga. 

Hr Professor J. A. Estlander^ hvilken såsom ledamot 
af Gollegium Medicum hade yttrat den ifrån alla öfrige le- 
damöters åsigt skiljaktiga mening, "att det våld, hvilket öf- 
vergått Numberg, i och för sig varit vådligt för lifvet och 
borde hänföras till sådan svår kroppsskada, som K. Förordn. 
- - - - den 26 Nov. 1866 i S 4 afser'\ utgaf, till försvar för 
denna sin åsigt och för att tillika skärskåda ämnet från en 
allmännare synpunkt, en broschyr*), hvari han utvecklat den 
mening, att med "lifsfara^^ uti åberopade förordning borde för- 
stås den fara för lifvet, som, enligt den kirurgiska statisti- 
kens vittnesbörd, är att indiceras af den genom en misshan- 
del omedelbart åstadkomna kroppslesion, eller det s. k. ^'trau- 
matiska ingreppet". "Lifsfaran^', säger hr E., "är förhållan- 
det mellan kroppsskadans menliga inverkan och organismens 
motståndskraft, så till vida, som detta förhållande icke kan 



♦) ''Den medikolegala indelningen af kroppsskador, med sär- 
skildt afseende å det i svenska och finska lagen förekommande ut- 
trycket "lifsfarlig sjukdom", af J. A. Betländer". Helsingfors 1872. 
— Broschyren utgör ett öfvertryck ur "Finska Läkaresällskapets 
Handlingar", 15:de bandet. 



Digitized by 



Google 



4 O. Ehrström. 

med noggranhet bestämmas, emedan deri ingår en mängd 
obekanta faktorer*'. "Den osäkerhet i prognosen", som är 
en följd af dessa obekanta faktorer, "utgör lifsfaran"; och 
emedan denna osäkerhet kan approximativt aflägsnas ifall 
statistiken rådfrågas, är lifsfaran, närmare bestämd, "en sta- 
tistisk egenskap hos en grupp af enskilda fall af kroppsska- 
dor". 

Hr Professor emeritus, Statsrådet E. J. Bonsdorff upptog 
härefterfrågan i en annan broschyr"^), hvari han uppställde 
den mening, att 'lifsfarlig sjukdom" i K. F. d. 26 November 
1866 vore att uppfattas "såsom en högre form 9ä stadigvarande 
svårt men å helsa'' **), hvilken "framträdt såsom den slutliga 
följden af den skadande handlingen, om intet af densamma 
oberoende ofall dertill bidragit; och hr B. stöder detta 
dels på den omständighet, att orden "stadigvarande svårt 
men å helsa'^ samt *'eller lifsfarlig sjukdom" äro i 4 § åt- 
skilda genom ett komma, samt dels på stadgandena i 3 och 
d §S) hvilka förmå, att, om den misshabd lades död eller svå- 
ra kroppsskada äro en följd af misshandeln "endast i före- 
ning med omständigheter, de der, utan gerningsmannens 
skuld, efteråt tillkommit'' och kunna hänföras till hvarjehan- 
da "ofall", som i 3 § exempelvis antydas, straffet för dråpet 
eller den misshandel, hvaraf den irvåra kroppsskadan inträf- 
fat, ej får vara högre, än det straff för vållande till annans 
död eller kroppsskada, som i 2, 6 eller 8 SS bestämmes. An- 
gående hr Estlanders uppfattning af Numbergska fallet ytt- 
rar hr Bonsdorff, bland annat : "att Gollegium Medicum, i när- 
maste öfverensstämmelse med rättsmedicinska principer, för 
rättsbehofvet bedömt ifrågavarande fall, såsom utgången va- 
n^"; men att hr E. deremot "från statistiskt kirurgisk syn- 



*) "Undersökning om en rättsmedicinsk indelning af kroppsska- 
dor äger praktisk tillämpning vid lagskipningen, och huru Hfyfartiy 
sjukdom, enligt 4 § af Hans Kejserliga Majestäts Kådiga Förordning 
angående dråp, utan uppsåt att döda, och annan misshandel å person, 
gifven den 26 November 1866, bör uppfattas, af E, J. Bonsdorflf". Hel- 
singfors 1873. 

**) Äfven "stadigvarande svårt men å helsa" är i 4 § räknadt till 
"svår kroppsskada" (Se längre fram, sida 7). 



Digitized by 



Google 



"Lifsfarlig sjukdom" såsom en art af "svår kroppsskada". 5 

punkt, men i strid mot rättsmedicinska principer och rätt«- 
behofvet, bed<^mt samma sårskada sådan utgången under an- 
dra förhållanden kunnat vara'\ 

Till sist har hr Docenten /. A. Florin skrifvit sin i 
4:de h&ftet*) af denna tidskrift för år 1872 intagna, förut 
antydda afhandiing '^'^), hvari han, särskiljande emellan den 
af misshandeln uppkomna sårskadan och åtnnsk^ följder, till 
h vilka han äfven hänför en ur sårskadan sig utvecklande 
'lifsfarlig sjukdom", framhåller, att lagstiftaren ej kan anta- 
gas vilja bestrafiFa "ett ondt, soin möjligen kunnat ske\ u- 
tan ''ett ondt, som verkligen sketf\ samt att, då lagen säger 
att med '*8vår kroppsskekån förstås, bland annat, ''lifsfarlig 
sjukdom'', det ej kan vara lagens mening att identifiera be- 
greppen '*«(lrskada" och "lifsfarlig sjukdom'', hvilket jemväl 
vore stridande mot folkets allmänna betraktelsesätt. Stati- 
stiken öfver sårskadors lifsfarlighet bör derföre, enligt hr F., 
icke heller kunna läggas till grund för bedömande deraf, 
huruvida i ett förhandenvarande fall "svår kroppsskada" en- 
ligt lagens mening föreligger, emedan det gäller att i detta 
fall döma gerningsmannen till straff, icke derföre att den 
misshandlade hade "an viss procent möjlighet att dö", utan 
derföre att han i följd af misshandeln föll i och längre eller 
kortare tid fick ligga i hvad allmänna språkbruket kallar en 
svår ''sjukdom" samt under denna tid 'sväfvade mellan lif 
och död". 

Innan någon af dessa tre afhandlingar hade sett dagen, 
hade Juridiska Föreningen, i anledning af det Numbergska 
fallet, redan om hösten 1872 i sitt diskussionsprogramm för 
året 1872—73 upptagit följande fråga: 'Får en person, som 
uppsåtligen misshandlat annan så, att denne i följd deraf 
fallit i sjukdom, med stöd af 4 eller 5 S » Kejs- Förordnin- 
gen, angående dråp utan uppsåt att döda, och annan miss- 



♦) Ti-yckt 1873. 

*♦) "Om betydelsen af orden 'svår kroppsskada* och 'lifsfarlig 
sjukdom' enligt § 4 i nådiga förordningen angående dråp utan upp- 
såt att döda, och annan misshandel å person af den 26 November 
1866". 



Digitized by 



Google 



6 G. EhrstrOnu 

handel & person, af den 26 November 1866, dömas till straff 
för misshandel åtföljd af svår kroppsskada allenast på den 
grund, att läkare genast efter misshandeln uppfattat kropps- 
skadan såsom lifsfarlig? eller fordras dertill utredning der- 
om, att den misshandlades lif under sjukdomens förlopp ock- 
så verkligen sväfvat i fara?*' När frågan den 18 Januari 
1873 i Föreningens Centralafdelning diskuterades, voro före- 
nämnde .tre hrr medicinske författare äfven tillstädes, utläg- 
gande en .hyar sin uppfattning af saken. Bland de närva- 
rande, till hvilka äfven några andre läkare hörde, anslöto 
sig de fleste medicinare och jurister till hr Florins åsigt i 
saken. Hr Estlanders mening omfattades af honom allena, 
och hr Bonsdorffs delades af tre jurister. 

Ehuru äfven jag vid sistnämnda tillfälle i hufvudsaken 
biträdde den af hr Florin uttalade mening, samt äfven mitt 
då afgifna och i det stenografiskt affattade protokollet öfver 
diskussionen intagna yttrande i sinom tid kommer att jemte 
öfriga då gjorda uttalanden ingå i denna tidskrift, anser jag 
mig likväl, innan sådant hinner ske, böra härmedelst upp- 
taga saken till ytterligare skärskådande, emedan jag derige- 
nom blir i tillfälle att för min åsigt framlägga äfven andra 
skäl, än dem, hvilka jag vid den muntliga diskussionen kun- 
de anföra. 

Jag framhöll då, att 1866 års förordning uti de sär- 
skilda fall af misshandel, hvilka der omtalas, i objektivt hän- 
seende städse afsåge misshandelns definitiva följd, och att 
gerningsmannens straff, såvidt detta beror af brottets objek- 
tiva sida, derföre äfven städse är att bestämmas med hän- 
sigt till misshandelns slutliga påföljd, antingen denna vore 
döden (§ Ij, svår kroppsskada (§§ 4, 5), eljest betydande 
kroppsskada (§ 7), eller ringa eller ingen kroppsskada (§ 12). 
Till åskådliggörande häraf skall jag här i korthet genomgå 
de vigtigaste paragraferna i förordningen, kursiverande der- 
vid de ord, som tala för denna min uppfattning af saken, 
men förbigående författningens bestämningar angående brot- 
tets subjektiva sida, emedan dessa icke varit diskussion un- 
derkastade. 



Digitized by 



Google 



"Lifsfarlig sjukdom" såsom en art af ^'svår kroppsskada". 7 

S 1. "Har någon, utan afsigt att dräpa, - - • å annan 
föröfvat misshandel, Ätbara/ denne ljutit dödeny dömmes - - - 

Var • - - gerningen af den beskaffenhet att döden, så- 
som sannolik verkan deraf^ ej väntas kunde, - - må straffet 
nedsättas'' - - - 

S 3. ''Den, som tillfogat annan sådan kropps- 
skada, att denne dera/ ljutit döden, varde såsom baneman 
ansedd, ändå att döden ej var omedelbar följd af sjelfva 
handlingen, ptan af annan^ genom samma handling i verk- 
samhet satt orsak, eller handlingens dödliga verkan kunnat 
genom tidigt användt botemedel förekommas, eller handlin- 
gen, för särskild kroppsbeskaffenhet hos den döde, eller för 
tillfällig omständighet, hvarunder skadan honom tillfogades, 
orsakat döden, Blef skadan • dödsorsak endast i förening 
med omständigheter, de der utan gerningsmannens skuld ef- 
teråt tillkommit, såsom särskild sjukdom, dröjsmål med be- 
gagnande af botemedel sedan sådant användas kunnat, vårds- 
löshet eller oskicklighet vid botemedels användande, eller 
annat dylikt ofall, då må för dråpet ej dömas till högre 
straff, än i 2 § sagdt är". 

§ 4. "Har någon misshandlat annan så, att denne der- 
af fått svär kroppsskada^ - - - dömes - - - 

Med svår kroppsskada förstås i denna Förordning för- 
lust af talförmåga, syn eller hörsel, svårt lyte eller annat 
svårt kroppsfel^ stadigvarande svårt men å helsa, eller lifs- 
farlig sjukdom". 

S 7. 'För uppsåtlig misshandel å annan, deraf mindre 
lyte, kroppsfel eller sjukdom än i $ 4 sägs uppkommit^ var- 
de" - - - - 

S 9. "Har någon genom uppsåtlig misshandel, dock 
utan afsigt att skada, tillfogat annan sådan kroppsskada, som 
i 4 eller 7 § sägs, men inträffade den följd af misshandeln 
endast i förening med omständigheter, de der, utan gernings- 
mannens skuld, efteråt tillkommit och kunna hänföras till 
sådant ofall, som i 3 § namnes, må gerningsmannen ej dö- 
mas till högre straff, än såsom för vållande till kroppsskada 
i 6 och 8 §S sagdt är". 

S 10. "Har någon i Jöljd af misshandel^ deri två el- 



Digitized by 



Google 



g G. Ehrström. 

ler flere utan föregången öfverenBkommelse deltagit, ljutit 
döden eller fått evår kroppsskada" - - - 

§12. "För uppsåtlig misshandel å annan medelst hugg, 
slag, stöt, knuffning eller dylik förgripelse, deraf ringare 
eller icke någon skada foljt^ varde" - - - - 

En uppmärksam läsare kan det ej undgå, att det i al- 
la dessa paragrafer är förutsatt, att misshandel (antingen o- 
medeibart eller medelbart, — allena eller jemte annat ofall) 
Varit OTBak till någon viss päjvljd^ samt att det är denna 
påföljds graviditet som öfverhufvud är afgörande i fråga om 
tillämpning af den ena eller andra paragrafens straffbestäm- 
ningar. Denna graviditet åter stegras efterhand ifrån a) in- 
gen kroppsskada (d. v. s. allenast ett kroppsligt obehag el- 
ler en kroppslig smärta — § 12) till b) ringa kroppsskada 
(äfven § 12)5 sedan till c) betydande kroppsskada (§ 7); der- 
ifrån till d) svår kroppsskada (§ 4) och slutligen till e) dö- 
den ($ 1); och allt eftersom den ena eller andra af dessa 
effekter varit misshandelns påföljd, är äfven den ena eller 
andra paragrafen att tillämpas. 

Ur de citerade paragraferna framgår det vidare, att 
nämnda påföljd ingalunda behöfver vara den omedelbara ef- 
fekten af misshandeln, utan att det i dem tvertom är fräga 
om misshandelns slutliga påföljd. Detta är med fullkomligt 
otvetydiga ord utsagdt i § 3, der det heter, att den, som ge- 
nom misshandel förorsakat annans död, skall såsom baneman 
anses, 'ändå att döden ej var omedelbar följd af sjelfva 
handlingen, utan af annan, genom samma handling *) i verk- 
samhet satt orsak" o. s. v. (se ofvan). Rätt fattad ät denna 
satts att analogiskt tillämpas på all misshandel, ehvad ver- 
kan denna än må hafva slutligen medfört; emedan nämnda 
satts uttalar en princip, som har sin tillämpning på brotts- 
liga handlingar i allmänhet. 

Till förtydligande häraf anhåller jag att få erinra, det 



♦) Bättre hade varit att säga : "misshandeln - - - - misshandel". 
Jfr 35 § i svenska Lagkomitéus längre fram, sida 14, citerade förslag. 
Ännu mera korrekt hade "misshandlandet - - - - misshandlande" varit. 



Digitized by 



Google 



"Li&farlig sjukdom*' såsom en art af "bv&t kroppsskada*\ 9 

hvarje brott är en handling*). Till den brottsliga handlin- 
gens begrepp hörer åter, att en person för tillfredsställande 
af något behof eller begär (t. ex. hämndlystnad eller skade- 
Ijstnad) fattar en afsigt (ett uppsåt) att göra något, som är 
egnadt att tillfredsställa detta begär (t. ex. att döda, såra, 
eller annorledes misshandla sin ovän), samt derefter med lugn 
eller brådstörtad öfverläggning om utförandet skrider till afsig- 
tens realiserande. Detta sker åter derigenom, att personen, 
begagnande sig af något medel, sätter detta i rörelse för att 
detsamma må omedelbart eller medelbart så inverka pä det 
föremål, hvarå afsigten skall realiseras, att denna (afsigten) 
derigenom må förverkligas. Härmed har personen beträdt 
handlandets f^t, den yttre verlden. Hvad som dittills före- 
kommit (begär, afsigt, öfverläggning), har försiggått i per- 
sonens inre, der han ensam dikterat sina lagar. Men så snart 
han försatt det sjelfvalda medlet (t. ex. handen, käppen, 
knifven, geväret) i rörelse emot sitt föremål, har han der- 
med beträdt ett område, der hans vilja ioke allena är den 
rådande, utan der äfven andra personers handlingar hafva 
sitt utrymme, samt oekså naturlagarne mäktigt och oböjligt 
herrska. Han försöker väl att göra dessa **) till sina tjena- 
re, och begagnar sig af dem dels för sitt eget omedelbara 
handlande, och dels för att genom deras inverkan slutföra 
hvad hans omedelbara handlande icke förmår uträtta. (Han 
betjenar sig t. ex. i hvardera hänseendet af naturlagarne. 



*) Äfven ett brottsligt underlåtande är en handling, ehuru en 
negativ sådan — ett ur en brottslig vilja framgånget afhållande från 
någon verksamhet, med en antingen åsyftad eller vållad lagstridighet 
såsom den negativa handlingens verkan. 

♦•) Han påröknar stundom äfven andra personers handlingar 
såsom fortsättning af sitt eget omedelbara handlande -> någon gång 
tUl och med dens, emot h vilken brottet är rigtadt. Detta är t. ex. 
fallet, när någon i afsigt att döda en annan framlägger fbr denne 
förgiftad mat, med beräkning att denne genom matens förtåirande 
sjelf skall utföra hvad som behöfs för göra giftet verksamt i krop- 
pen. Till hvad som då vidare återstår för den brottsliga afsigtens för- 
verkligande påräknar han biträde af de i giftet förborgade, enligt 
naturlagarne verkande krafterna. — Oftast är det blott naturkrafter, 
som påräknas för handlingars afslutande. 



Digitized by 



Google 



10 G. Ehrström. 

när han ur ett gevär mot en menniskaj afloflsar ett skott). 
Men det händer härvid ofta, att han icke beräknar eller icke 
kan beräkna inflytandet af alla de krafter, hvilka genom 
hans handlande sättas i rörelse, utan att der finnes ännu någon 
"genom samma handling (handlande) i verksamhet satt orsak'\ 
som af honom förbisetts, men hvilken gör effekten af hans hand- 
lande till något annat, än han ämnat, (så att t. ex. ett dråp 
utan uppsåt att döday eller en svår kroppsskada, som ej var 
åsyftad^ blir följden af handlandet). Han bär dook ansvaret 
äfven för denna opåräknade effekt, emedan det varit han, 
som bragt de i rörelse satta krafterna att framkalla densam- 
ma; och hans straff mätes derföre ock med hänsigt till näm- 
da effekt, som är den slutliga påföljden af hans handlande, 
eller med andra ord: resultatet af hans handling. Först med 
inträdandet af denna effekt är handlingen afslutad; ty hand- 
lingen, som enligt sitt begrepp utgör förmedlingen emellan 
en vilja och ett yttre resultat (gerningen — det gjorda), be- 
står ingalunda blott och bart i personens omedelbara hand- 
lande. Vore detta fallet, så skulle t. ex. den handling, som 
utförts af en person, hvilken skjutit ihjel en annan, icke haf- 
va bestått i annat, än att han sigtat och tryckt af geväret; 
och han kunde i sådan händelse icke göras ansvarig för att 
kulan träffat och dödat den andre. I sjelfva verket hö- 
ra äfven dessa verkningar till hans handling, emedan han 
bragt de naturkrafter, som framkallat desamma, i rörelse och 
dermed låtit dem fortsätta hans omedelbara handlande. Hans 
handling omfattar derföre såväl hans omedelbara handlande, 
som också den fortsättning deraf, hvilken utförts af de utaf 
honom i verksamhet satta krafterna, samt är icke afslutad 
förr, än den påföljd inträffat, som dessa krafter, enligt de- 
ras lagar, under förhanden varande omständigheter haft att 
framkalla. Ingick denna påföljd i hans afsigt, så ansvarar 
han för densamma såsom för dolus (t. ex. vid dråp, såsom 
för "'viljadråp'\ ''uppsåtligt dråp*y, var den åter icke be- 
räknad, så ansvarar han ändock för densamma, ifall han 
kunnat förutse den, men då endast såsom för culpa (t. ex. 
vid dråp, såsom för 'dråp utan uppsåt att döda''). Men 
voro hans insigter så ringa, att han icke kunde förutse på- 



Digitized by 



Google 



"Lifsfarlig sjukdom'^ såsom en art af "svår kroppsskada**. H 

följdens inträdande såsom möjlig, tillgodoräknas honom den- 
na okunnighet såsom strafflös våda (casus). 

Titlämpadt å den brottsliga handling, som benämnes 
misshandel, innebär det nu sagda, att denna handling om- 
fattar icke allenast det omedelb&ra misshandlandet, utan äf- 
ven all den påföljd,. som de genom misshandlandet i verksam- 
het satta naturkrafterna framkalla hos föremålet för misshan- 
deln *). Verka dessa krafter den misshandlades död, så 
innebär misshandeln ett dråp-^ verka de en sådan påföljd, 
som namnes i 4 $ af 1866 års förordning, så föreligger en- 
ligt finsk lag en misshandel^ åtföljd af svår kroppsskadan 
verka de en sådan effekt, som omtalas i 7 §, så föreligger 
misshandel^ åtföljd af betydande kroppsskada^ o. s. v. 

Om således den misshandlade fallit i en sjukdom, hvil- 
ken framkallats af de genom misshandlandet i verksamhet 
bragta naturkrafterna, så är äfven denna sjukdom att räk- 
nas till den handling, hvaraf brottet utgöres; oeh först se- 
dan sjukdomen nått sitt slut, är den brottsliga handlingen 
att anses såsom afslutad. Ändades sjukdomen med döden, 
så föreligger ett dråp; ty denna sjukdom var då en genom 
misshandlandet "i verksamhet satt orsak"' till döden. Ända- 
des sjukdomen med ett /'stadigvarande svårt men å helsa'* 
(hvilket torde böra anses betyda någon, efter den akuta 
sjukdomens upphörande, hos den misshandlade qvarblifvande 
svårare bräcklighet, som ej kan kallas "svårt lyte^' eller 
''svårt kroppsfel") ♦*), så föreligger en misshandel, åtföljd af 
svår kroppsskada. Ändades sjukdomen åter med tillfrisk- 
nande, så kan densamma i detta fall hafva under sitt för- 
lopp antingen varit så svår, att den sjuke under sjukdomens 
kulmination sväfvat, såsom man säger, ''mellan lif och död"; 
eller ock icke uppnått en sådan höjd, utan aflupit lättare. 
I förra händelsen föreligger (enligt 4 S i 1866 års förord- 



*) Således icke blott den närmaste sårskadau (det ''traumati- 
ska ingreppet), utan ttfven allt ur denna sårskada sig vidare utveck- 
lande menligt inflytande på organismen. 

**) Jemför 23 och 24 §§ i svenska Lagkomiténs längre fram, sida 
13. citerade förslag. 



Digitizec 



(^py Google 



12 G. Ehrström. 

niog) jemväl en misshandel, åtföljd af sv&r kroppsskada; i 
sednare händelsen deremot allenast en misshandel, åtföljd af 
sådan mindre, men ändock betydande kroppsskada, som i 7 
§ omtalas. 

I likhet med hr Florin anser jag nemligen skilnaden 
emellan en 'lifsfarlig'* och en ^^mindre" sjukdom böra fattas 
enligt det allmänna folkmedvetandet och språkbruket, hvil- 
ka vid sjukdomar, som ej slutas med död, göra den skilnad 
emellan iifsfarliga och icke lifsfarliga sjukdomar, att det 
förra slaget auses vara förhanden, när under en sjukdoms 
svåraste stadium större sannolikhet föreligger, att den sjuke 
skall dö, än att han skall förblifva vid lif; då deremot en 
icke-lifsfarlig sjukdom förmenas vara förhanden, när sjukdo- 
men häfves, utan att sådant inträffar. Det är nemligen all- 
deles otvifvelaktigt, att lagens ord och dessas betydelse äro 
hemtade ur det allmänna folk med vetandet och språkbruket, 
och icke ur någon medicinsk theori. De äro nedskrifna un- 
der förutsättning, att de af domarene komme att uppfattas i 
öfverensstämmelse med nämnda språkbruk; i annat fall hade 
lagstiftarene nog sörjt för något förklarande tillägg till de- 
samma. Allraminst kan det antagas, att lagstiftaren skulle 
med lifsfarlig sjukdom förstått den af någon omedelbar sår- 
skada (en "traumatisk laesion *) enligt statistiska beräknin- 
gar från sjukhus *) indicerade lifsfara; emedan det allmän- 
na språkbruket icke ens hänför en sådan omedelbar sår- 
skada till ''sjukdomar *, samt 1866 års förordning i alla öf- 
riga fall låter brottet i objektivt hänseende sträcka sig till 
och med någon definitiv "verkan* eller "följd'' af misshan- 
deln, såsom: död, svårt eller mindre lyte, svårt eller mindre 



*) Är å något sjukiius eu större dödlighet en följd af en der- 
städes uppkommen hospitalsbrand eller annan dylik med sårskadan 
samverkande orsak till döden, så är detta enligt 3 § i 1866 års för- 
ordning ett efteråt tillkommet o/ail^ hvilket verkar straffmildring. Dör 
patienten ej, utan faller allenast i en *'lifsfarlig sjukdom*', så är jem- 
likt 9 § förhållandet enahanda. Detta visar, att statistiken från ett så- 
dant sjukhus alldeles icke kan erbjuda någon ledning för bedömande 
af fall, i hvilka den lifsfarliga sjukdomen uppstått af misshandeln alle- 
na, oberoende af ett dylikt "ofall". 



Digitized by 



Google 



^Lifsfarlig sjukdom^* såsom en art af **sv&r kroppsskada*'. IB 

kroppsfel, förlust af sjn eller hörsel, stadigvarande sv&rt 
men å helsa o. s. v. Den lifsfarliga sjukdom, som i 4 S 
omtalas, är väl derföre ock, enligt lagstiftarens mening, nå- 
gonting lika definitivt, utan att derföre behöfva vara '^en högre 
form af stadigvarande svårt men å helsa^ *y^ utan dermed 
menas helt visst en sjukdom, som redan är öfverstånden. Ty 
är utgången ännu tvifvelaktig, så är det för tidigt att 
falla dom, emedan sjukdomen ännu kan ändas med döden 
och fallet då är att subsumeras, icke under 4 eller 5 §, utan 
under 1 §, resp. 2 eller 3 §, i förordningen. 

Går man till källorna för 1866 års förordning, så skall 
man i dem finna åtskilligt, som bekräftar, och intet, som mot- 
säger den tolkning, jag här sökt motivera. Såsom bekant 
utgöres förebilden till nämnda R^rordning af en Kgt. svensk 
förordning utaf den 29 Januari 1861 ♦*), hvilken åter grun- 
dar sig å svenska Lagkomiténs ''Förslag till Allmän Criminal- 
lag'' ♦**) samt Lagberedningens "Förslag till Straff-Balk" t). 

I det förra af dessa förslag förekomma i 16 kap., som 
handlar ''om mord, dråp^ så ock om annan misshandel å 
person", bland annat följande para;?rafer ff): 

"23 §. Gör man sådan misshandel å annan, att han 
deraf mister talförmåga, syn eller hörsel, eller hand, fot el- 
ler näsa, eller blifver oförmögen till slägtets fortplantning, 
eller faller i sådan sinnessjukdom, att vån ej är till hans å- 
terställande, eller f&r annat stadigvarande svårt men å sin 
helsa; dömes" - - - - 



*) Hade lagstiftaren menat detta, så hade han väl nyttjat uttiyc- 
ket: lifsfarlig sjukdom eller annat stadigvarande svårt men å helsa, 
samt ej låtit tolkningen bero af tillvaron eller frånvaron af ett komma. 
**) Den finska förordningen af 1866 förelades ständerna s&som 
proposition redan om hösten år 1863, således innan Sveriges nya 
strafflag af den 16 Februari 1864 hade blifvit promulgerad. Dock £6- 
refanns redan Härslaget till den svenska strafflagen i tryck (af är 1862), 
samt synes hafva blifvit begagnadt vid det finska förslagets uppgö- 
rande. 

***) Tryckt 1832. 
t) Tryckt 1844. 
tt) Kursiveringen i desamma är gjord af undertecknad. 



Digitized by 



Google 



] 4 O. Ehrström. 

*'24 §. Har den misshaadlade blifvit annorledes, än i 
23 S sägs, & nägon del af kroppen stympad, så att svårt ly- 
te deraf kommit^ eller mistat bruket af n&gon lem, eller rå- 
kat i sjukdom, som lifsfarlig varit\ dömes gerningsman- 
nen*' - - - ^ 

''25 §. Med svår kroppsskada förstås i denna lag sådan 
skada, som i 23 och 24 SS sägs". 

"26 S« Har af misshandel kommit mindre lyte eller 
kroppsfel, eller lindrigare sjukdom, än i 23 eller 24 S sägs; 
dömes" - - - - 

"27 S* ^ör misshandel, hvarå ringare eller ingen ska- 
da fÖljt^ straffas ' .... 

"35 S* T>eik^ som emot annan begår misshandel, deraf 
han ljuter döden, vare såLsom baneman ansedd, ändå att dö- 
den endast var följd af en annan genom den misshan- 
del i verksamhet satt orsak^ eller" - - - - o. s. v. 

"36 S- ^^ grunder, som i 35 S sägas, skola ock til- 
lämpas i mål, som kroppsskada angå". 

Ur förestående paragrafer framgår tydligt, att det är miss- 
handelns slutliga påföljd, som enligt dem är afgörande för ett 
förhanden varande brotts subsumerande under det ena eller an- 
dra fallet. Hvad särskildt beträffar "lifsfarlig sjukdom", som 
redan i detta förslag räknades till "svår kroppsskada", så 
utvisar 24 S tydligt, att förslagets upphofsmän dermed me- 
nat en sjukdom, som på något stadium af sitt förlopp "t;ari^" 
lifsfarlig, således icke mera är det. Begreppet '"lifsfarlig" 
definieras ej; hvaraf följer, att det fattats i den betydelse, 
hvari det begagnas i det allmänna språkbruket. Komitéus, 
förslaget bifogade, motiver utvisa jemväl Cpag. 58), att ko- 
mitén tänkt sig uttrycken: "råkat i sjukdom, som lifsfarlig 
varit" och "råkat i lifsfarlig sjukdom" såsom likabetydande. 

Bland de mänga anmärkningar emot Lagkomiténs för- 
slag, hvilka komitén sednare bemötte i dess år 1834 tryckta 
''Utlåtande i anledning af anmärkningar vid förslaget till 
Allmän Criminallag"', angick ingen de af mig här ofvan ci- 
terade paragraferne. Lagberedningens år 1844 afgifna *'För- 
slag till Straffbalk" innehåller också derföre endast få an- 
bringar af samma $$, hvilka motsvaras af SS 26 — 30 samt 



Digitized by 



Google 



^^Lifsfarlig sjukdom" såsom en art af "svåi* kroppsskada'*. 15 

40 och 41 i detta sednare förslags 17:de kapitel. Äfven här 
r&knas det derföre (i 27 S) till sv&r kroppsskada, att den 
misshandlade *'r&kat i sjukdom, som lifsfarlig varif\ I 40 
S förekommer för första gängen det i sednare momentet af 
3 § i den finska förordningen återgifna tillägget om iillfåU 
ligtvis dödande lesioner: *'Blef skadan dödsorsak endast i 
förening med omständigheter, de der, utan gerningsmannens 
skuld, efteråt tillkommit, såsom'' - - - o. s. v. 

När svenska regeringen sedermera ur förenämnda för- 
slag utbröt några stycken samt å riksdagen 1859—1860 fö* 
relade dem Sveriges ständer såsom ett "förslag till förord- 
ning angående mord, dräp 9ch annan misshandel'*, gjordes 
dervid tillika några ändringar i de tidigare förslagen, hvar- 
vid bland annat de i dessa uti två paragrafer ätskiljda fallen 
af "svår kroppsskada' sammanstäldes uti en enda, nemiigeu 
S 11, sålydande:*) 

'*Har någon gjort sådan misshandel å annan, att han 
deraf mistat talförmåga, syn eller hörsel, eller fått svårt ly- 
te eller annat svårt kroppsfel eller stadigvarande svårt men 
å sin helsa, eller råkat i lifsfarlig sjukdom; dömes" - - - - 

I dessa ord gjordes af ständerna ingen annan ändring, 
än att begynnelseorden ersattes med orden: "Har någon 
misshandlat annan så, att han deraf mistat" - - - - o. s. v. 
Någon särskild uppmärksamhet fastades icke heller vid ut- 
trycket "råkat i lifsfarlig sjukdom", hvilket, enligt hvad ofvan 
(sida 14) i fråga om Lagkomiténs förslag anfördes, utan tvifvel 
fattades såsom likabetydande med Lagkomiténs och Lagbered- 
ningens uttryck: "råkat i sjukdom, som lifsfarlig varif\ Stän- 
dernas redaktion återfinnes i förenämnda Kgl. Förordning af 
den 29 Januari 1861. 

1 förslaget till Sveriges nya Strafflag fick motsvarande 
paragraf i 14:de kapitlet enahanda lydelse med nyssciterade 
S i 1861 års förordning; mén med anledning af Högsta Dom- 
stolens anmärkning derom, att redan denna § borde inne- 



*) Se Lagutskottets Betänkande n:o 20 i "Bihang till samtlige 
Riksståndens protokoll vid lagtima riksdagen 1859 och 1860. Sjunde 
samlingen*^. 



Digitized by 



Google 



16 G. Ehrström. 

h&l]a den allmäana bestämniogen om hvad med *'8vå.r kropps- 
skada" i hela strafflagen förstodes, gafs åt paragrafen seder- 
mera följande förändrade lydelse: 

''Har någon misshandlat annan så, att han deraf fått 
svår kroppsskada", - - - o. s. v. 

''Med svår kroppsskada förstås i denna lag förlust af 
talförmåga, sjn eller hörsel, svårt lyte eller annat svårt 
kroppsfel, stadigvarande svårt men å helsa, eller lifsfarlig 
sjukdom'". 

Det inses lätt, att det är denna redaktion, hvilken o- 
förändrad ingick i 10 § af I4:de kap. i svenska Strafiflagen 
af den 16 Februari 1864, som oek ligger till grund för 6 $ i 
propositionen till 1863 — 64 års landtdag angående en För- 
ordning om "dråp utan uppsåt att döda och annan misshan- 
del å person" samt i den derpå grundade Kejs. Förordnin- 
gen i samma ämne af den 26 November 1866. 

Af allt det anförda synes framgå, att med ordeu 'lifs- 
farlig sjukdom'' i alla förenämnda lagförslag och författnin- 
gar icke förstås annat, än en redan öfverstånden sjukdom, 
som enligt det allmänna folkmedvetandet och språkbruket 
f?arit lifsfarlig, d. v. s. vid sin kulmination varit så svär, att 
den sjuke, såsom man plägar säga, ^'sväfvat mellan lif och 
död". Hr Estlander har väl till försvar för sin uppfattning 
af det ifrågavarande uttrycket i 1866 års förorduing åbero- 
pat det i motiverna till den Kejs. propositionen i ämnet af 
år 1863 förekommande yttrandet*), att "vid utsättandet af 
straffbestämmelserna" för de i propositionen omförmälda brott 
vore, "utom de på straffbarheten inverkande omständigheter, 
som innefattas uti misshandelns större eller mindre farlighet 
och följder, hufvudsakligt afseende derjemte fästadt å de 
skiljaktiga subjektiva straff barhetsgrunderne^' o. s. v. Men 
redan den omständighet att misshandelns ''följder'' här näm- 
nas jemte de af hr Estlander afsedda orden misshandelns 



*) Se "H. K. M:t8 nåd. propositioner till Storfurstendömet Fin- 
lands stfinder å landtdagen i Helsingfors åren 1863—1864 äfvensom 
vederbörande utskotts betftnkanden och stftndernes underd. svar" etc., 
sida 423. 



Digitized by 



Google 



^'LifsftEtrlig sjukdom" s&som en art af **8vår kroppsskada**. 17 

'*8törre eller mindre farlighet* utvisar, att i motiverna af- 
setts någonting utöfver den af misshandelns omedelbara ver- 
kan indicerade faran för en vidare svår påföljd, nemligen 
sjelfva denna påföljd. Derjemte är dock äfven afseende 
gjordt å det af förbrytaren begagnade medlets farlighet, så- 
som man finner af S 21, der det är fråga om "gift eller an- 
nat lifsfarligt ämne'', samt af S 22, der det talas om "iifsfar- 
ligt vapen *\ 

Då det emellertid visat sig, att orden ''lifsfarlig sjuk- 
dom'' blifvit olika uppfattade '*'), så synes det vara önskligt, 
att detta uttryck vid ny lagstiftning i ämnet undvikes; ty 
det är för rättvisan ingalunda likgiltigt, huru detta uttryck 
uppfattas, emedan olika uppfattning deraf kan gifva anled- 
ning dertill, att uti två likartade fall den ene förbrytaren 
blir enligt 4 eller 5 S dömd till långvarigt tukthu6stra£f, me- 
dan den andre enligt 7 S undslipper med en kort tids fän- 
gelse eller böter. 

I nyare utländsk lagstiftning förekommer detta vilse- 
ledande uttryck öfverhufvud icke**); ej ens i Frankrikes 
Code pénal, hvilken mer och mindre tjenat flere nyare la- 
gar till förebild samt i art. 309 låter straffet skärpas, i fall 
misshandeln förorsakat en sjukdom eller oförmåg/i till ar- 
bete, som varat utöfver tjugu dagar***). De nyaste straff- 
lagarne undvika äfven denna tidsbestämning; väl icke ännu 
den Bayerska strafflagen af 1861, som i art. 234 uppställer 



*) En uppfattning har äfven varit den, att dermed skulle för- 
stås, icke en öfverstånden, utan en fortfarande lifsfarlig sjukdom* Men 
denna uppfattning sammanstår hvarken med svenska Lagkomiténs 
ofvannämnda uppfattning af detta uttryck, eller ens med andan i 1866 
års förordning, som fordrar, att domaren skall afvakta sjukdomens 
utgång, för att, i händelse den ändas med döden, kunna döma ger- 
ningsmannen till straff för dråp. Öfvergår sjukdomen till en stadig- 
varande bräcklighet, så synes, såsom redan förut antydts, ett **stadig- 
varande svårt men å helsa*^ föreligga. 

**) 1 österrikiska strafflagen af 1803 g 137 talades dock om lifs- 
farlig kroppsskada. 

***) *'S*il est résulté de ces sortes de violences une maladie ou 
incapacité de travail personnel pendant plus de vingt jours**. 

Jurid, Fören. Tidtkr. 1873. 2 



Digitized by 



Google 



18 6. Ehntröm. 

en gräns af 60 dagar; men deremot den Danska af 1866 
ooh den Tyska af &r 1870. Den sistnämnda låter i $ 224 
straffskärpning inträda, ifall misshandeln haft till påföljd, att 
den misshandlade förlorat någon vigtig lem, synen på ena 
eller begge ögonen, hörseln, tal- eller fortplantningsförmå- 
gan, eller erhållit svårt Ijte, eller blifvi t bräcklig ("in Siech- 
thum verfollt"), lam eller sinnessjuk. 

Sålänge den finska lagen hänfSr "lifsfarlig sjukdom*^ 
till '^svår kroppsskada", är det emellertid af vigt, att detta 
begrepp (iifsfarlig sjukdom) af både domare ooh läkare öf- 
verallt i landet uppfattas lika; och det står att hoppas, att 
det i början af denna uppsatts refererade Numbergska pre- 
judikatet skall bidraga härtill. 

För detta ändamål är det ock önskligt, att läkare- 
betygen alltid måtte innehålla ett motiveradt utlåtande an- 
gående det fall, som för gången är i fråga. Det begäre» 
icke af läkaren, som är sakkunnig i medicinska, men icke i 
juridiska frågor, att han skall yttra sig, huruvida fallet är 
sådant, att det bör hänföras under 4, 7 eller 12 $ i 1866 
års förordning; ty det tillhör domaren^ men icke läkaren, 
att tillämpa lagen å rättsfallet. Af läkaren begäres deremot, 
att han ^kall redogöra för misshandelns följd, d. v. s. hvad 
inverkan den haft på den misshandlades organism, på det 
att domaren med ledning deraf må kunna afgöra huruvida 
den kroppsskada, som varit den slutliga följden af misshan- 
deln, är svår (§ 4), betydande (S 7), eller ringa (S 12). Har 
följden af misshandeln varit en sjukdom, så bör läkaren der- 
före ock, åtminstone i korthet, redogöra för sjukdomens för- 
lopp samt yttra sig, huruvida den sjukes lif derunder, enligt 
det allmänna betraktelsesättet, sväfvat i fara, eller icke, 
samt om detta varit en omedelbar följd af misshandeln, eller 
inträffat under medverkan af ''annat ofair\ som '^efteråt till- 
kommit"' (Se SS 9 och 3). Blott derigenom kan domaren 
erhålla en säker grund för lagens tillämpning, samt äfven 
Collegium Medicum, när dess utlåtande i något fall begäres, 
hafva ett tillfyllestgörande faktiskt underlag för pröfning af 
fallets beskaffenhet 



Digitized by 



Google 



*^Lif8farlig sjukdom** såsom en art af **8T&r kroppsskada**. 19 

D& det i en äf de förut omnämnda medicinska uppsat- 
serna i ämnet är sagdt, att den af en svär jttre lesion indi- 
cerade lifsfara *'kommer i betraktande sä till vida, att ger- 
ningsmannen häktas"'*), må det till&tas mig att till slut til- 
lägga några ord angående häktning i sådant fall enligt finsk 
lag. 

I 2 S 1 kap. Str. B. af 1734 års lag är stadgadt: '*Drå- 
pare, och andre grofve missgiemingsmän, skola genast å fär- 
ska gierning gripas, i hächte sättas, och utan upskof för Rätta 
ställas. Ej må borgen tagas, ther saken går å lif, eller 
kropp, tå man med penningar ej bota må'\ Läses denna S 
med tillbörlig uppmärksamhet, så kan man ej undgå att fin- 
na, det ovilkorlig häktning der icke är påbjuden för andra 
än ^*grofve missgierningsmän^' samt att följaktligen äfven de 
''dråpare", hvilka i paragrafen räknas till desse, böra vara 
verkligen grofve förbrytare. Till desse dråpare äro derföre 
ej att hänföras sådane, hvilka enligt 1734 års las flngo um- 
gälla sina brott med hel eller half mansbot eUer vådabot, 
utan allenast de, hvilka enligt samma lag borde ''gifva lif för 
lir\ Af sådane dråpare, som numera fÖr dråp utan uppsåt att 
döda äro att straffas enligt 1866 års förordning, borde der- 
före icke heller andre, än de, hvilka kunna fe sitt straff be- 
Btämdt enligt 1 §, vara ovilkorlig häktning underkastade. 
Skenbart talar visserligen 2 mom. i 2 § 1 kap. Str. B. ("Ej 
må borgen tagas'' o. s. v.) häreipot. Men då meningen ej 
kan hafva varit att genom denna negativa föreskrift inskrän- 
ka betydelsen af det positiva stadgande, som i 1 mom. näst 
förut uppställts^ torde 2 mom. rätteligen vara att hänföras 
till sådana fall, i hvilka häktning undantagsvis bör ske äf- 
ven för ringare förbrytelse, nemligen när den brottslige är 
okänd, eller "lösker dreng^\ eller ''ej kännes god at gälda 
skadan''. (Jfr 5 S 1^ kap. B. B.). Ifrågavarande moment 
innebär då, att, om i dessa fall brottet bör åtföljas af döds- 
straff, eller ovilkorligt kroppsstraff (d. v. s. icke blott såsom 
surrogat för böter, utan "'tå man med penningar ej bota må'*), 
den häktade ej fix irigifvas emot borgen. 



*) £, J. Bonsdorff, a. a. sida 19. 



Digitized by 



Google 



20 ^- Ehrström. 

Är denna tolkning rigtig, 8& följer deraf ock, att ieke 
hvarje efter misshandel indicerad lifsfara för den misshand- 
lade är ett lagligt skäl till förbrytarens häktande, utan blott 
den af sjelfva misshandeln allena, och ej endast under med- 
verkan af något ejieråt tillkommet "ofalP^ Qfr S 3 i 1866 
års förordning), härrörande lifsfara, som på sannolika skäl 
anses vara indicerad. Häraf följer naturligtvis ock, att lä- 
karen äfven i ett betyg om en indicerad lifsfara rätteligen 
bör uppgifva, huruvida lifsfaran härrör af misshandeln allena, 
eller af denna i förening med något efteråt tillkommet ofall, 
äfvensom ock de skäl, som gifvit honom anledning att an- 
taga lifsfara i det fall, som är i fråga. — Lika motiveradt 
borde jemväl det betyg vara, som läkare i andra fall af miss- 
handel afgifver innan den slutliga påföljden är definitivt gif- 
ven, emedan äfven andra svåra fall af uppsåtlig misshandel, 
utan indicerad lifsfara, kunna innefatta grof missgerning, för 
hvilken hä|||;ning bör ega rum. 

I den på 1867 års landtdag af ständerna antagna och 
sederigera af H. Kejs.l M:t sanktionerade, fastän ännu icke 
publicerade förordningen, '^angående afskaffande af åtskilliga 
i lag utsatta stj*affarter och deras ersättande genom andra 
straff- - - med mera'', är i 57 $ ovilkorlig häktning stad- 
gad blott för den, som på sannolika skäl '^misstankes att 
hafva begått brott, hvarå dödastraff eller tukthtts^ dock ej 
under tvä dr, efter lag följa kan'\ 

O. Ehrström. 



Digitized by 



Google 



Fattif^vård och hemortsrfttt 1 Sverige och TyskUid. 

Beseberättelse 
till Consistorium Academicum. 

Enligt mia af Con8i9toriuin godkända reseplan anträdde 
jag i början af sistlidne September min resa med ett besök 
i Sverige, hvarest jag, under tvä månaders vistelse, dels i 
Stockholm, dels i Upsala, ^hufvudsakligen egnade uppmärk- 
samhet &t skiftningarna i den svenska fattigvärdslagstiftnin- 
gen och -i allmänhet ät utvecklingen af den kommunala ad- 
ministrationen. 

S&som kändt, har man i Sverige under senaste qvart- 
sekel ganska flitigt experimenterat på fattiglagstiftningens 
område. Vid Finlands^ skilsmessa från Sverige existerade 
ännu ingen omfattande författning om fattigvården; endast 
spridda stadganden om församlingarnas skyldighet att under- 
hålla sina fattiga samt en| i sina följder vigtig förordning 
om hemortsrätten af 1788 utgjorde rättesnöret för vederbö- 
rande fattigvårdssamhällen och myndigheter. Men att der- 
före anse den tidens fattigvård frivillig eller kristlig eller 
något dylikt i motsats till den sedermera genom lag ordna- 
de eller s. k. legala fattigförsörjningen, är ett af desda e- 
gendomliga misstag, som stundom nära nog öfvergå till folk- 
tro utan att hafva någon grund i verkligheten. Ty utan att 
här ingå Qå någon framställning' af den äldre lagstiftningen, 
må det endast anföras, att principen om församlingarnas skyl- 
dighet att underhålla sina fattiga vann fullkomlig stadga un- 
der 17:de seklet, samt att landshöfdingarne upprepade gån- 
ger erinrades att tillse,;^det församlingarna^ härutinnan full- 
gjorde sin pligt. En helt annan sak är det, att under enkla 
och ursprungliga förhållanden anspråken på fattigvårdens mel- 
lankomst äfven äro ringa, samt att tiggeriet, ehuru stränge- 



Digitized by 



Google 



22 W. Eneberg. 

ligen förbjudet, väl fick ersätta hvad som brast uti ordnad 
fattigv&rd. 

Efter l&ngvariga och omfattande förarbeten, samt sedan 
ständernas utl&tande inhemtats, utfärdades den 25 Maj 1847 
den första omfattande förordning om fattigvärden i Sverige, 
hvilken icke varit utan inflytande pä Finlands ännu gällande 
fattigförordning af den 22 Mars 1852. En vigtig skilnad 
ligger likväl deri, att den finska författningen icke vidrör 
fr^an om hemortsrätten, hvilken i Finland tidigare hade 
blifvit ordnad pä det sätt den ännu bestar genom kungörel- 
serna af den 9 September 1817 och den 1 April 1822, hvar- 
emot den svenska fattigförordningen innehöll noggranna stad- 
ganden om hemortsrätten, hvilka stadganden hufvudsakligen 
förorsakade författningens korta varaktighet. Ty redan föl- 
jande är anhöUo ständerna om en allmän revision af författ- 
ningen, hvilken anhällan de ytterligare upprepade 1851, i 
följd hvaraf jemväl en ny förordning angäendc fattigvärden 
under den 13 Juli 1853 emanerade. Denna förordning öf- 
verensstämmer dock i hufvudsak med den föregäende och 
afviker derifrän egentligen blott i frägan om hemortsrätten. 
Men icke heller denna gäng lyckades man träffa det rätta. 
Sedan under mänga är ständiga klagomal öfver tilltagande 
fattigtunga och missbruk med anlitande af fattigvård blifvit 
hörda, gjorde 1869 ärs riksdag framställning om en fullstän- 
dig omarbetning af gällande fattigvärdsförordning samt upp- 
ställde jemväl de allmänna grunderna för en sädan. Såsom 
skäl för denna omarbetning anförde riksdagen bland annat, 
att fkttigdom med deraf följande moraliskt och fysiskt elän- 
de pä ett betänkligt sätt varit i jemnt stigande och att ar- 
betsamhet, sparsamhet och omtanke för framtiden i allmän- 
het visat sig vara sällsynta jemte det att hos de oaindre väl 
lottade böjelsen för ett sysslolöst och kringstrykande lefnads- 
sätt alltmera utvecklat sig; och ehuru riksdagen ingalunda 
förbisåg, att dessa förhållanden i väsendtlig mon berodde på 
omständigheter, hvilka i lagstiftningsväg icke kunde förän- 
dras, så hyste riksdagen likväl den öfvertygelse, att det öf- 
verklagade onda till någon del hade sin rot i fattigvårds- 
lagstiftningens brister. Ett förslag till en ny förordning om 



Digitized by 



Google 



Fattigvård och hemortsrätt i Sverige och Tyskland. 23 

fattigllrden, utarbetadt af en för sådant ändamål nedsatt ko- 
mité, förelades derföre 1871 års riksdag, ooh den 9 Juni s. 
å. emanerade den nja lagen. 

Det kan här ioke komma i fråga att ingå i en detal- 
jerad granskning af den svenska fattigvårdslagstiftningen i 
dess helhet. • Jag utbeder mig att endast få fästa uppmärk* 
samhet på några enskilda sidor deraf, hvilka dels äro egen- 
domtiga för Sverige, dels från finsk synpunkt haiva ett stör- 
re intresse. 

Det faller genast i ögonen, att den svenske lagstiftaren 
känt sig ganska osäker om fattigvårdens grund. Såväl i 
1847 som 1853 års förordning heter det öfverensstämmande, 
^att fattigunderstöd är en nödhjelp af kristligt deltagande för 
den behöfvande^. Men om så verkligen vore förhållandet, 
så förefaller det mer än besynnerligt, hvarföre en sak, som 
beror på kristligt deltagande, skall behöfva ordnas genom 
lag samt åläggas kommuner oeh enskilde såsom pligt. Ty 
huru mycket man i tiden lagstiftat både om likt ooh olikt 
— deltagande, kärlek och öfriga känslor hafva dock fitt be- 
ro på enhvar sjelf att hysa eller icke hysa. Denna motsä- 
gelse framträder synnerligen bjert i ofvannämnda af 1869 
års riksdag gjorda framställning om behofvet af en på an- 
dra grunder hvilande fattigvårdslagstiftning. Enligt riksda- 
gens uppfattning bestod det hufvudsakiiga felet uti 1853 års 
förordning deruti, att meddelandet af hjelp vore obligato- 
riskt, eller att den fattige kunde såsom en honom tillkom- 
mande rättighet fordra understöd och med lagens biträde 
tilltvinga sig hjelp, då deremot all hjelp måste hafva sin e- 
gentliga grund i frivillighet, medlidande^och kristlig kärlek. 
Denna i lagen nédskrifna rättighet att under vissa förhål- 
landen kunna tilltvinga sig hjelp, måste hos den lyelpsökan- 
de medföra likgiltighet att tänka för sig sjelf samt att ge- 
nom arbete, sparsamhet och umbäranden betrygga sin ställ- 
ning och såsom följd deraf leda till lättja och den morali- 
ska förnedring, som icke finner någon betänklighet uti att 
hellre tigga än förtjena sitt bröd. Men allt detta oaktadt 
fann riksdagen det emellertid otvifvelaktigt, att fall gåfves, 
der samhället måste lemna hjelp och der fattigrårdsbidraget 



Digitized by 



Google 



24 W. Encberg. 

således skulle vara obligatoriskt, men dessa fall vore'^ enligt 
riksdagens mening ganska fä, d& deremot de, der hjelpen 
borde bero på de gifvandes pröfning ooh den skulle vara 
frivillig, utgjorde de flesta. Medan i de åldre författningar- 
na, oaktadt hvad der säges om fattigunderstödets beroende 
af kristligt deltagande, i allmänhet bestämmes, att hvarje 
kommun skall lemna nödtorftig vård och försörjning åt så- 
dana dess nödställda medlemmar, som i anseende till bri- 
stande arbetsförmåga, vanförhet eller sjukdom, äro urstånd- 
satta att sig sjelfva försörja, föreslog riksdagen derföre, att 
den obligatoriska fattigvården skulle omfatta endast vansin- 
niga och föräldralösa barn under femton år, som sakna egna 
tillgångar, hvaremot det skulle bero på fattigvårdsstjrelsens 
pröfning att lemna understöd åt dem, som af ålder, sjukdom, 
vanförhet eller andra orsaker äro urståndsatta att försörja 
sig sjelfva. Den derefter nedsatta komitén fäste likväl upp- 
märksamhet vid det föga konseqventa i detta förslag, och i 
den sedermera utfärdade författningen utsträckes den obli- 
gatoriska fattigvården till minderårig eller den, som i följd 
af ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller ly- 
te är oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till lifvets 
uppehållande oundgängligen erfordi'as och jemväl saknar eg- 
na medel samt vård och underhåll af annan. * För beviljan- 
de af fattigunderstöd i öfriga fall eger fattigsårdssamhäUe 
bestämma de grunder, som böra af samhällets fattigvårds- 
styrelse iakttagas. Härunder kunna ej gerna förstås andra 
än arbetsföra personer, som antingen sakna arbete eller 
också hafva otillräcklig förtjenst för att dermed underhålla 
en talrik familj. IMfeu då det redan i 1853 års förordning 
heter, att arbetsför och frisk person är skyldig att, utan fat- 
tigvårdens betungaade, draga försorg om sig och de sina, 
så torde det allt blifva litet svårt att finna, hvaruti skilnaden 
mellan den nya förordningen och de äldre i detta afseende 
egentligen består, och hvad kraft ordalagen i den förstnämn- 
da skola hafva att hindra lättjefulla personer att så godt de 
kunna tränga sig till erhållande af fattigunderstöd. Om så- 
ledes missbruk verkligen insmugit sig i fattigvården, och 
detta har man efter riksdagens utlåtande icke anledning att 



Digitized by 



Google 



Fattiggård och hemortsrätt i Sverige och Tyskland. 25 

betvifla, så torde sådant hafva berott icke 8& mycket på lag- 
stiftningen, som på en missriktad förvaltning och ogynsamma 
sociala förhållanden, b vilka icke genom någon lagstiftning 
kanna direkte häfvas. Emellertid ser man af det anförda, 
att oaktadt allt ordande om fattigunderstödets beroende af 
kristligt deltagande, fattigvården likväl af inre tvång ordnar 
sig till en legal pligt för kommunen^ åtminstone för vissa 
bestämda fall. Vill man säga, att det åligger den kristliga 
staten att draga försorg om sina nödställda medlemmar, så 
torde deremot föga vara att invända; säkert är åtminstone, 
att den europeiska stat, som i våra dagar skulle öfverlemna 
fattigvården åt voluntarismen, dermed skulle bevisa sig haf- 
va ofantligt små anspråk på sig sjelf. Men då fattigvården 
i de flesta länder gestaltat sig till en uppgift för kommunen, 
hvilken åter af det moderna förvar fssamhället med förkärlek 
betraktas från synpunkten af intresseförvaltning, så ligger 
det äfven ganska nära att uti fattigvården mera se endast 
en börda eller ett öfverflödsverk, som med de s. k. egna 
intressena ej står i något direkt sammanhang, än en kom- 
munen åhvälfd statsuppgift. 

Såsom af det ofvananförda torde framgå, gifver den 
nya svenska fattigvårdsförordningen mycket detaljerade före- 
skrifter om de fall, i hvilka fattigvården skall vara obliga- 
torisk. I öfriga händelser åter skall det, såsom redan är 
nämndt, tillkomma fattigvårdssamhälle att bestämma de grun- 
der, som böra af samhällets fattigvårdsstyrelse iakttagas. 
Det torde vara klart, att den ofvan framhållna voluntaris- 
men gifvit sig ett, om ock inskränkt, uttryck i detta stad- 
gande, hvilket dock, såvidt jag kan finna, står i fullständig 
motsägelse både mot kommunens och fattigvårdens verkliga 
väsende. Ty i afseende å de statsuppgifter, som åligga kom- 
munen — och bland dessa är fattigvården en af de vigti- 
gaste — är hvarje medlem deraf otvifvelaktigt berättigad 
att fordra, det hans skyldigheter och bidragspligt blifva ge- 
nom statens lagar noggrant bestämda. I dylika fall är all 
kommunalautononii fullkomligt förkastlig, ty derigenom å- 
stadkommes endast en på skilda, kommuner efter skiljaktiga 
principer fördelad, ojemn tunga. Och å andra sidan skall 



Digitized by 



Google 



26 W. Eneberg. 

den Dödlidande af en del kommuoer behandlas med ömhet 
och menniskokärlek, medan deremot andra kommuner skola 
inskränka sig till att strikte fullgöra, hvad lagen såsom obli- 
gatoriskt ålägger. ' Det synes mig derföre, att staten bör på 
kommunerne ställa bestämda fordringar i afseende å fattig- 
vården med uteslutande af all voluntarism från kommuner- 
nes sida. Ty egentlig välgörenhet torde hvarken af staten 
eller kommunen kunna åläggas, utan har jemte den legala 
fattigvården ett vidsträckt verkningsfålt, beroende på den 
enskildes sinnelag och förmåga. En annan sak är det*, att 
det kan vara ganska svårt att i en lag noggrant uppgifva 
hvarje fall, der fattigvård bör komma i fråga. Men i sådan 
händelse bör en samvetsgran pröfning kunna förutsättas hos 
fattigvårdsstyrelsen, hvars åtgärder i besvärsväg böra v